rostemackor med smör och sylt
Maten blir jobbigare och jobbigare. Det är inte en minut eller ens sekundt utan att jag tänker på mat. Föll litegrann dit idag. 6 rostemackor med smör och sylt. Ingen katastrof och ingen kompensation men trots det jobbigt som f-n. Gick och la mig efteråt och sov 1 timme. Efter det orkade jag kravla mig upp och ut en sväng med vovven. Ingen kraft till långpromenad så har väl varit ute med henne totalt 30 min. Varken vill eller orkar röra på mig.
Fortsätter läsa i Mattillåtet. Den e väldigt detaljerad, man blir ganska trött av att läsa den. Men mkt klokt i den, kan det verkligen fungera? (Vill jag att det ska fungera? )
Ingen som ringt idag och jag som varit på helspänn hela dan för det, hoppas verkligen att hon ringer imorn.
Fortsätter läsa i Mattillåtet. Den e väldigt detaljerad, man blir ganska trött av att läsa den. Men mkt klokt i den, kan det verkligen fungera? (Vill jag att det ska fungera? )
Ingen som ringt idag och jag som varit på helspänn hela dan för det, hoppas verkligen att hon ringer imorn.
neggo som vanligt, sååå trött på det
Var hos sjukgymnasten imorse, vet inte men tycker allt känns så meningslöst just nu. Det känns bra när jag är där men vad är egentligen meningen med det?
Sjukgymnasten, psykologen, psykiatrikern och medicinerna vad gör de för vilken nytta egentligen? Tänk så är vi/dom inne på helt fel spår.
Det enda jag skulle önska är att inte behöva tänka på maten så konstant hela tiden, är så jäkla trött på att det tar upp hela mitt liv.
Är ännu mer trött på den här negativa inställningen jag har till allt. Allt kan vridas till något negativt, suck :(
Har lånat Mattilåtet och börjat läsa den, mkt klokt än så länge även om en del låter för bra för att vara sant. Som att kroppen ser till att man inte fortsätter gå upp i vikt att den redan bestämt sig vad som är den perfekta vikten för just min kropp. Men om det övergår till överätning och hetsätning utan kompensation då? Då går man ju upp i vikt. Och hur ska man undvika att det blir så, har ju varit där sååå många gånger förut när jag försökt sätta upp en kamp mot äs.
Ringde iaf arbetsplatsen innan idag men hon jag skulle prata med satt upptagen i telefon så hon ska ringa upp. Så jobbigt att inte själv ha kontrollen på när man ska prata. Hoppas hon ringer imorn.
Sjukgymnasten, psykologen, psykiatrikern och medicinerna vad gör de för vilken nytta egentligen? Tänk så är vi/dom inne på helt fel spår.
Det enda jag skulle önska är att inte behöva tänka på maten så konstant hela tiden, är så jäkla trött på att det tar upp hela mitt liv.
Är ännu mer trött på den här negativa inställningen jag har till allt. Allt kan vridas till något negativt, suck :(
Har lånat Mattilåtet och börjat läsa den, mkt klokt än så länge även om en del låter för bra för att vara sant. Som att kroppen ser till att man inte fortsätter gå upp i vikt att den redan bestämt sig vad som är den perfekta vikten för just min kropp. Men om det övergår till överätning och hetsätning utan kompensation då? Då går man ju upp i vikt. Och hur ska man undvika att det blir så, har ju varit där sååå många gånger förut när jag försökt sätta upp en kamp mot äs.
Ringde iaf arbetsplatsen innan idag men hon jag skulle prata med satt upptagen i telefon så hon ska ringa upp. Så jobbigt att inte själv ha kontrollen på när man ska prata. Hoppas hon ringer imorn.
Ett par timmars respit
Ett par timmars respit sen är stressen, irritationen, det dåliga tålamodet och ångesten tillbaka.
Vill tillbaka till tomheten och dåsigheten.
Vill tillbaka till tomheten och dåsigheten.
väg ut
Att kräkas är hela tiden en väg ut ifrån allt. Om jag så har hetsat pga ångest, oro, leda, ledsamhet, pga irritation eller utan någon anledning över huvud taget eller som idag överätning pga magakatarr. Kräkningen räddar en från allt och återställer allt.
Likväl som självmordstankarna och tankarna om döden alltid finns där som en väg ut.
En väg ut från allt av ondo.
Och det värsta just nu är att jag inte fick ut allt, kom bara inte mer, så ingen fullständig tillfredställelse.
I mitt huvid skriker det hur värdelös, misslyckad och lat jag är som inte tränar tillräckligt hårt och inte äter tillräckligt lite. Jag jobbar inte tillräckligt mkt för att bli perfekt, jag är lat!!!
Skönt tom och dåsig nu.
Likväl som självmordstankarna och tankarna om döden alltid finns där som en väg ut.
En väg ut från allt av ondo.
Och det värsta just nu är att jag inte fick ut allt, kom bara inte mer, så ingen fullständig tillfredställelse.
I mitt huvid skriker det hur värdelös, misslyckad och lat jag är som inte tränar tillräckligt hårt och inte äter tillräckligt lite. Jag jobbar inte tillräckligt mkt för att bli perfekt, jag är lat!!!
Skönt tom och dåsig nu.
jobbigt
Förmiddagen var kantad med ångest och osäkerhet huruvida jag skulle eller inte skulle ringa min förre arbkamrat.
Ville verkligen inte alls men bet tillslut ihop och ignorerade allt min kropp sände ut och ringde iaf. Fick pratat med henne som allra hastigast men det kändes ändå bra. Hon tyckte absolut jag skulle ringa hennes chef och höra mig för och hon sa att det hade varit kul :).
Gör att det känns lite bättre inför att ringa dit imorn. Ska till sjukgymnasten först på morgonen så ringer nog framåt eftermiddagen. Hoppas jag ska kunna hitta lite mod till det.
Känns så jobbigt och nästan lite förnedrande att utsätta sig för detta. Ser redan ner på mig själv och föraktar mig själv för mitt mående och min sjukskrivningen och nu ska man utsätta sig för andras blickar och vad jag tror förutfattade negativa uppfattningar.
Shit vad jag tycker det är jobbigt.
Ville verkligen inte alls men bet tillslut ihop och ignorerade allt min kropp sände ut och ringde iaf. Fick pratat med henne som allra hastigast men det kändes ändå bra. Hon tyckte absolut jag skulle ringa hennes chef och höra mig för och hon sa att det hade varit kul :).
Gör att det känns lite bättre inför att ringa dit imorn. Ska till sjukgymnasten först på morgonen så ringer nog framåt eftermiddagen. Hoppas jag ska kunna hitta lite mod till det.
Känns så jobbigt och nästan lite förnedrande att utsätta sig för detta. Ser redan ner på mig själv och föraktar mig själv för mitt mående och min sjukskrivningen och nu ska man utsätta sig för andras blickar och vad jag tror förutfattade negativa uppfattningar.
Shit vad jag tycker det är jobbigt.
Sidney Sheldon och klassisk musik
Hade en riktigt trevlig kväll igår bortsätt från en panikincident när vi skulle parkera bilen. Var tvungen att komma ur bilen och få lite plats att andas. Men lyckades komma ur ångesten efter en stund och den förstörde inte kvällen. Åt en massa snacks och godis på förfesten och det kändes helt ok faktiskt. Så jäkla gott med chips och polly. Kommer inte ihåg senast jag åt det förrutom i hetssyfte då.
Somnade rätt ok hemma hos bästa T faktiskt, tog ju sin timme men låg inte vaken hela natten. Idag tar dock nattens bravader ut sin rätt och det är ganska tung i huvudet och kroppen. Inte gjort många knop, vovven får nöja sig med sin mattes ovilkorliga kärlek.
Imorn ska jag försöka ta mod till mig och ringa en gammal arbetskamrat som jobbar på det stället där jag vill arbetsträna. Läskigt och tar emot en del, rädd för var allt ska leda till. Tänk om jag inte klarar av det, är så himla känslig för stress och rörighet. Får ångestkänningar direkt.
Har ju trots allt varit en bra vecka och blev faktiskt lite besviken när ångesten slog till igår, vill ju så gärna att det ska vara bättre på riktigt och inte bara när jag har lugn och ro runt omkring mig.
Nu ska jag fortsätta lyssna på klassisk musik och läsa en gammal Sidney Sheldon-favorit.
Somnade rätt ok hemma hos bästa T faktiskt, tog ju sin timme men låg inte vaken hela natten. Idag tar dock nattens bravader ut sin rätt och det är ganska tung i huvudet och kroppen. Inte gjort många knop, vovven får nöja sig med sin mattes ovilkorliga kärlek.
Imorn ska jag försöka ta mod till mig och ringa en gammal arbetskamrat som jobbar på det stället där jag vill arbetsträna. Läskigt och tar emot en del, rädd för var allt ska leda till. Tänk om jag inte klarar av det, är så himla känslig för stress och rörighet. Får ångestkänningar direkt.
Har ju trots allt varit en bra vecka och blev faktiskt lite besviken när ångesten slog till igår, vill ju så gärna att det ska vara bättre på riktigt och inte bara när jag har lugn och ro runt omkring mig.
Nu ska jag fortsätta lyssna på klassisk musik och läsa en gammal Sidney Sheldon-favorit.
80-talsfest
Varit på möte med af och fk idag och det kändes riktigt bra. De var supertrevliga och visade att de stod på min sida och vill mig väl. Inge press utan bara pepp. Dessutom fick jag besked om att jag får lov att arbetsträna med det jag gjort innan och är utbildad till. Så nu ska jag försöka få tag på en arbetsplats som vill ha mig.
Det är supernervöst och läskigt, vem skulle vilja ha mig? En sjukskriven svar kvinna.
Men jag får bortse från skamkänslorna och försöka tro på att det ska gå bra.
I helgen ska jag ta ett första litet steg genom att ta kontakt med en gammal arbetskamrat som jobbar på ett ställe där jag gärna skulle vilja va.
Ikväll ska jag och några kompisar på 80-talsfest på ett uteställe. Som vanligt blandade känslor men skjuter undan de negativa och ser fram emot det positiva.
Sen måste jag ge mig själv en liten klapp på axeln. Var hos ma och pa innan och åt lunch, soppa med mackor. Visst en macka för mkt men tänker ignorera det behöver grunda bra inför kvällen.
Men sen kom den stora bedriften, som kanske verkar futtig och fånig för vissa men för mig är det stort. När jag skulle inom affären för att handla till ikväll var jag helt inställd på att jag skulle köpa en massa kakor att hetsa innan jag ska iväg, fanns liksom inte att jag inte skulle köpa det.
Men när jag parkerade bilen kände jag efter hur det kändes och jag kände att jag var väldigt mätt på lunchen och inte alls hungrig på något mer. Det enda jag köpte var ett dubbelnougat för att stilla sötsuget.
Hurra för mig :)
Nu ska jag fortsätta måla mina naglar i illorange färg :)
Det är supernervöst och läskigt, vem skulle vilja ha mig? En sjukskriven svar kvinna.
Men jag får bortse från skamkänslorna och försöka tro på att det ska gå bra.
I helgen ska jag ta ett första litet steg genom att ta kontakt med en gammal arbetskamrat som jobbar på ett ställe där jag gärna skulle vilja va.
Ikväll ska jag och några kompisar på 80-talsfest på ett uteställe. Som vanligt blandade känslor men skjuter undan de negativa och ser fram emot det positiva.
Sen måste jag ge mig själv en liten klapp på axeln. Var hos ma och pa innan och åt lunch, soppa med mackor. Visst en macka för mkt men tänker ignorera det behöver grunda bra inför kvällen.
Men sen kom den stora bedriften, som kanske verkar futtig och fånig för vissa men för mig är det stort. När jag skulle inom affären för att handla till ikväll var jag helt inställd på att jag skulle köpa en massa kakor att hetsa innan jag ska iväg, fanns liksom inte att jag inte skulle köpa det.
Men när jag parkerade bilen kände jag efter hur det kändes och jag kände att jag var väldigt mätt på lunchen och inte alls hungrig på något mer. Det enda jag köpte var ett dubbelnougat för att stilla sötsuget.
Hurra för mig :)
Nu ska jag fortsätta måla mina naglar i illorange färg :)
vill ha
ÅÅÅhhh vad jag vill ha kakor i mängder just nu och semlor och bullar och frallebullar med mkt smör och ost....
vin för att inte kunna köra bil
Druckit några klunkar vin så här på eftermiddagen.
Inte för att det är gott, inte för att lugna ner mig...nej endast för att jag inte ska sätta mig i bilen och köra till affären. Så har det varit varje dag denna vecka.
Men vad är värst egentligen? Pest eller kolera...
Hade ett bra samtal med psykologen idag, vi konstaterade återigen att jag har jättesvårt med koncentrationen och därmed blir mitt minne sämre. Jag kan inte hantera ett stort flöde av information.
Vi kom fram till att jag haft det så ända sedan jag var barn. Hon säger att det gjort att jag inte kunnat utnyttja min fulla kompetens. Jaha, men vad gör jag åt det då? Hur lätt är det att förenkla och inte vara på g hela tiden, hela tiden full uppmärksamhet på allt som sker? Varje ord, varje sinnesstämning, varje ansiktsuttryck suger jag åt mig och analyserar.
Måste försöka att minska ner flödet av information som jag suger åt mig, men återigen hur gör man det? Förhoppningsvis kan min sjukgymnast hjälpa mig med det. För hur lätt är det att ändra på något som funnits där alltid?
Inte för att det är gott, inte för att lugna ner mig...nej endast för att jag inte ska sätta mig i bilen och köra till affären. Så har det varit varje dag denna vecka.
Men vad är värst egentligen? Pest eller kolera...
Hade ett bra samtal med psykologen idag, vi konstaterade återigen att jag har jättesvårt med koncentrationen och därmed blir mitt minne sämre. Jag kan inte hantera ett stort flöde av information.
Vi kom fram till att jag haft det så ända sedan jag var barn. Hon säger att det gjort att jag inte kunnat utnyttja min fulla kompetens. Jaha, men vad gör jag åt det då? Hur lätt är det att förenkla och inte vara på g hela tiden, hela tiden full uppmärksamhet på allt som sker? Varje ord, varje sinnesstämning, varje ansiktsuttryck suger jag åt mig och analyserar.
Måste försöka att minska ner flödet av information som jag suger åt mig, men återigen hur gör man det? Förhoppningsvis kan min sjukgymnast hjälpa mig med det. För hur lätt är det att ändra på något som funnits där alltid?
onsdagsrastlös
Funderar mkt på det här om varför och hur äs triggas igång. Insikten idag var att när det blir för jobbigt att vara mig så kommer monstret in och puttar undan mig så jag slipper mig själv ett tag. Men sen har ju äs en tendens att hänga kvar och inte vilja släppa taget.
Ok dag idag men bara uttråkad i em har liksom inte haft något att hänga upp dagen på och inte haft lust till något. Förrutom att överäta så klart men magkatarren har kommit tillabaka så det förtar suget en del. Tur eller otur?
Alla dessa känslor som man tror att maten ska rädda en ifrån. Det är ju egentligen ganska befängt att tänka att maten ska göra så att rastlösheten ska försvinna, de har ju inte med varandra att göra över huvud taget. Men jag vet ju att det fungerar.
Ser fram emot mötet med fk och af på fredag så att något kommer igång, hoppas bara att jag ska fixa det och att det stället jag vill till säger ja till att jag får arbetsträna hos dem.
Ok dag idag men bara uttråkad i em har liksom inte haft något att hänga upp dagen på och inte haft lust till något. Förrutom att överäta så klart men magkatarren har kommit tillabaka så det förtar suget en del. Tur eller otur?
Alla dessa känslor som man tror att maten ska rädda en ifrån. Det är ju egentligen ganska befängt att tänka att maten ska göra så att rastlösheten ska försvinna, de har ju inte med varandra att göra över huvud taget. Men jag vet ju att det fungerar.
Ser fram emot mötet med fk och af på fredag så att något kommer igång, hoppas bara att jag ska fixa det och att det stället jag vill till säger ja till att jag får arbetsträna hos dem.
njuter
Sitter ute i solen och njuter, ja ni hörde rätt, jag njuter. Slumrade nog tom till en stund innan. Kunde koppla bort alla tankar och bara andas och låta solen få värma mitt ansikte.
Tvingade mig tidigare till att ta mitt tefat och gå upp i backen och åka lite. Inte riktigt så roligt som förra vintern men det gav iaf några sekunders respit när jag svishade ner för backen. Man får vara glad för det lilla :).
Jag gör det ofta, ja i stort sett hela tiden, tvingar mig till att göra saker för egentligen vill jag inte göra någonting alls. Men tivngar mig iväg på promenader, tvingar mig iväg till kören, tvingar mig iväg till att träffa folk. För jag vet att det gör gott och ger mig styrka och en liten paus från det värsta.
Tvingade mig tidigare till att ta mitt tefat och gå upp i backen och åka lite. Inte riktigt så roligt som förra vintern men det gav iaf några sekunders respit när jag svishade ner för backen. Man får vara glad för det lilla :).
Jag gör det ofta, ja i stort sett hela tiden, tvingar mig till att göra saker för egentligen vill jag inte göra någonting alls. Men tivngar mig iväg på promenader, tvingar mig iväg till kören, tvingar mig iväg till att träffa folk. För jag vet att det gör gott och ger mig styrka och en liten paus från det värsta.
googlar
Sitter och googlar bilder på godsaker i mängder, allt för att plåga mig ännu mer. Varför gör jag så? Risken för hets blir ju så mkt större imorn. Vill ju så gääärna få, inte hetsa men överäta utan att kompencera. Få lov att äta en massa gott utan att få ångest. Äta äta äta och njuuuuta och tillåta mig gå upp i vikt. Tillåta mig att få koppla av för en stund. Det är väl inte för mkt begärt.
mening i livet
Varit hos sjukgymnasten idag och hon hjälpte mig att känna att det finns en mening i livet eller just nu iaf. Kan inte förklara hur det fungerar men övningar med andning och balans gör väldig skillnad faktiskt.
Skulle så gärna önska att medicinerna gav mig en grund att stå på med minskad stress, ångest och nedstämdhet så att jag på allvar kan fokusera på att bli fri från äs.
Skulle så gärna önska att medicinerna gav mig en grund att stå på med minskad stress, ångest och nedstämdhet så att jag på allvar kan fokusera på att bli fri från äs.
Fattigt
Har ni tänkt på vad fattigt livet blir matmässigt när man är i perioder av superkontroll? Samma mat om och om igen. Hela tiden tankar på vad som ska kunna fungera vad som just idag är tillåtet. Kommer inte ihåg senast jag åt utan en tanke i skallen utan bara åt för att det var gott. Jag kan ibland njuta av mat men hjärnan stänger aldrig av. Antingen säger den till mig att jag inte får äta något alls eller så säger den att jag ska bara äta mer och mer och mer.
mår
Så som jag mår nu är så jag mår när jag inte mår som allra sämst.
:)
Haft en bra dag idag :)
Städade lite på fm och sen kom min bästa T hit och hon stannade till fem. Vi har gått långpromenad, fikat med scones (perfekt då allt smör gick åt) och pratat pratat pratat. Visst ett tag kände jag att ögonen inte hängde med när munnen skrattade men överlag så har det varit en toppendag.
Dessutom är det dag 2 som jag lyckats stå emot äs. Jobbigt har det varit men jag har ändå stått emot.
Hoppas jag ska kunna stå emot ikväll också, kvällarna är värst för mig. Tror vinet kan hjälpa lite. Det är som att jag kopplar av lite på kvällen, släpper lite på all den kontroll jag har på dagen och då passar äs på att komma fram.
Vill inget hellre än att bara hetsa hetsa just nu men har inget hemma och har druckit vin så kommer ingenstans heller.
Städade lite på fm och sen kom min bästa T hit och hon stannade till fem. Vi har gått långpromenad, fikat med scones (perfekt då allt smör gick åt) och pratat pratat pratat. Visst ett tag kände jag att ögonen inte hängde med när munnen skrattade men överlag så har det varit en toppendag.
Dessutom är det dag 2 som jag lyckats stå emot äs. Jobbigt har det varit men jag har ändå stått emot.
Hoppas jag ska kunna stå emot ikväll också, kvällarna är värst för mig. Tror vinet kan hjälpa lite. Det är som att jag kopplar av lite på kvällen, släpper lite på all den kontroll jag har på dagen och då passar äs på att komma fram.
Vill inget hellre än att bara hetsa hetsa just nu men har inget hemma och har druckit vin så kommer ingenstans heller.
Ensam
Just nu är det känslan av ensamhet som gör att jag vill hetsa. Vill ha maten som sällskap och sen få lov att tömma mig helt så jag blir behagligt ångestfri, lätt och fri som en fågel.
Får ta lite vin till som sällskap istället då inte har något hemma. Men det hjälper föga, vill ha tuggandet också det är en del i det hela för att få frid.
Känner mig så jävla fet och äcklig...
Får ta lite vin till som sällskap istället då inte har något hemma. Men det hjälper föga, vill ha tuggandet också det är en del i det hela för att få frid.
Känner mig så jävla fet och äcklig...
vad triggar igång det?
Om jag bara visste vad som triggade igång en hets eller likaväl vad det är som gör att det är lättare att stå emot vissa dagar eller hör och häpna de få dagar jag inte ens behöver sätta upp en kamp, då det bara flyter på.
Hade jag bara vetat så hade det varit lättare att sätta upp ett försvar och ta upp kampen. Men varje gång blir jag lika överrumplad och står där svag och försvarslös.
Sen viss i efterhand nu så kan jag väl tänka att det var mötet med psykologen i torsdags som gjorde att det blev som det blev. Men inte att det fanns minsta lilla känsla om det då.
Skrivit ett meil till henne och berättat hur det är just nu, får se om jag skickar det eller ej.
Men... idag är iaf en mkt bättre dag. Känner mig äckligt abnormt fet men jag tror faktiskt att jag ska fixa denna dag. Japp det ska jag, så det så. Dessutom stänger affären om 50 min och jag har bytt om till mysisar. Har dessutom köpt hem vin som jag kan ta till ikväll om det behövs. Igår kväll hade jag definitivt behövt vin för att minska hetsen men det hade jag inte.
Hade jag bara vetat så hade det varit lättare att sätta upp ett försvar och ta upp kampen. Men varje gång blir jag lika överrumplad och står där svag och försvarslös.
Sen viss i efterhand nu så kan jag väl tänka att det var mötet med psykologen i torsdags som gjorde att det blev som det blev. Men inte att det fanns minsta lilla känsla om det då.
Skrivit ett meil till henne och berättat hur det är just nu, får se om jag skickar det eller ej.
Men... idag är iaf en mkt bättre dag. Känner mig äckligt abnormt fet men jag tror faktiskt att jag ska fixa denna dag. Japp det ska jag, så det så. Dessutom stänger affären om 50 min och jag har bytt om till mysisar. Har dessutom köpt hem vin som jag kan ta till ikväll om det behövs. Igår kväll hade jag definitivt behövt vin för att minska hetsen men det hade jag inte.
tappar greppet
Det skrämmer mig rejält att jag börjar tappa greppet, blir bara värre vet att detta bara är en försmak av vad som komma skall.
Låter det som jag gett upp redan i förskott? Ja det har jag nog för har varit här så många gånger förut, allt för många gånger för att våga hoppas på att det inte ska bli så denna gång.
Det konstiga är dock att trots att jag har varit med om det här så många gånger förut så blir jag överraskad av situationen nu. Det är som att en annan person kliver in i mig och tar över totalt. Det har inte med min ångest eller mitt sug att göra. Det är denna person som tar en massa dumma beslut och gör en massa dumma saker och jag står bara bredvid och har ingen talan alls.
Skiträdd och känner mig så jäkla ensam för vem kan man prata med om det här, prata med någon som förstår? Jag har ingen sådan person iaf och iof vad skulle den personen kunna göra för att det skall kunna bli annorlunda? Fantiserar redan om morgonens chips, chokladpudding och kex, ost och vindruvor.
:(
Låter det som jag gett upp redan i förskott? Ja det har jag nog för har varit här så många gånger förut, allt för många gånger för att våga hoppas på att det inte ska bli så denna gång.
Det konstiga är dock att trots att jag har varit med om det här så många gånger förut så blir jag överraskad av situationen nu. Det är som att en annan person kliver in i mig och tar över totalt. Det har inte med min ångest eller mitt sug att göra. Det är denna person som tar en massa dumma beslut och gör en massa dumma saker och jag står bara bredvid och har ingen talan alls.
Skiträdd och känner mig så jäkla ensam för vem kan man prata med om det här, prata med någon som förstår? Jag har ingen sådan person iaf och iof vad skulle den personen kunna göra för att det skall kunna bli annorlunda? Fantiserar redan om morgonens chips, chokladpudding och kex, ost och vindruvor.
:(
Lindas lax
Lagar mat, en av mina favoriträtter faktiskt. Ska bli smarrigt men hade varit ännu smarriagre om jag hade känt mig hungrig och sugen på mat.
Gillar man lax så är den supergod och enkel att göra.
3-4 port
4 laxfiléer
2 citroner
5 dl creme fraiche
2 fiskbuljongstärningar
dill
Sätt ugnen på 200C, lägg laxen i en ugnsfast form, pressa citronerna över. In i ugnen i 20 min.
Värm upp creme fraichen, smula ned buljongen, låt koka upp tills buljongen inte syns mer, innan servering häll i hackad dill.
Serveras med pressad potatis eller ris. Gröna ärter är gott till
18:56
Ingen bra idé att äta sånt här på en hetsdag. Har ätit 2 stooora portioner och har sååå ont i magen nu men vägrar spy upp detta, vägrar. Imorn får det till att komma tillbaka på banan igen, på riktigt.
Gillar man lax så är den supergod och enkel att göra.
3-4 port
4 laxfiléer
2 citroner
5 dl creme fraiche
2 fiskbuljongstärningar
dill
Sätt ugnen på 200C, lägg laxen i en ugnsfast form, pressa citronerna över. In i ugnen i 20 min.
Värm upp creme fraichen, smula ned buljongen, låt koka upp tills buljongen inte syns mer, innan servering häll i hackad dill.
Serveras med pressad potatis eller ris. Gröna ärter är gott till
18:56
Ingen bra idé att äta sånt här på en hetsdag. Har ätit 2 stooora portioner och har sååå ont i magen nu men vägrar spy upp detta, vägrar. Imorn får det till att komma tillbaka på banan igen, på riktigt.
Jag föll för frestelsen
Gick inte så bra idag, heller.
Kämpade verkligen för att det skulle gå bättre idag och gick fram och tillbaka med saker säkert 3 4 gånger i affären. Kom hem utan något som skulle trigga igång hets och kräkning.
Åt min lunch i form av 2 ägg, avocado, keso och räkost.
Men i samma sekund som jag ätit upp så anföll monstret mig med all sin kraft och jag körde tillbaka till affären som i dimma och köpte hetsmat. Skit också, fast egentligen ville jag inget annat heller hur sjukt det än låter.
Nu kan jag vara lugn och ta kvällen med ro utan någon stress över maten eller livet. Sen vet jag att jag inte fick upp allt men det är ok, bryr mig inte. Lugnet har infunnit sig ändå. Ser fram emot middagen jag ska laga senare var lite rädd att jag inte skulle kräkas för i så fall hade jag inte kunnat äta middag. Känns som jag skriver det här väldigt lättsamt, men det är så jag känner just nu. Lätt och fri. Monstret vet precis hur den ska göra för att få mig på fall.
Kämpade verkligen för att det skulle gå bättre idag och gick fram och tillbaka med saker säkert 3 4 gånger i affären. Kom hem utan något som skulle trigga igång hets och kräkning.
Åt min lunch i form av 2 ägg, avocado, keso och räkost.
Men i samma sekund som jag ätit upp så anföll monstret mig med all sin kraft och jag körde tillbaka till affären som i dimma och köpte hetsmat. Skit också, fast egentligen ville jag inget annat heller hur sjukt det än låter.
Nu kan jag vara lugn och ta kvällen med ro utan någon stress över maten eller livet. Sen vet jag att jag inte fick upp allt men det är ok, bryr mig inte. Lugnet har infunnit sig ändå. Ser fram emot middagen jag ska laga senare var lite rädd att jag inte skulle kräkas för i så fall hade jag inte kunnat äta middag. Känns som jag skriver det här väldigt lättsamt, men det är så jag känner just nu. Lätt och fri. Monstret vet precis hur den ska göra för att få mig på fall.
en typisk dag i mitt liv
Känns lite lugnare idag. Förmiddagarna brukar vara lättare. Oron över allt som psykologen pratade om igår ligger kvar som en dimma som jag inte kan se igenom.
Pratade med en granne som är sjukskriven nu och som fått antidepp och hon mår mkt bättre. Glad för hennes skul, men VARFÖR KAN DET INTE BLI SÅ MED MIG OCKSÅ? Vill ju bara må bättre, vill ju bara kunna börja jobba, vill ju bara att något ska hända och inte att allt bara flyter på utan mening eller hopp för förbättring.
Är så uttråkad och vet inte vad jag ska göra om dagarna.
Går upp halv 9, promenerar med hunden, äter samma frukost(havregrynsgröt med proviva)varje dag, sitter en-två timmar vid ljuslampan och läser en bok. Och sen då, vad ska jag göra sen, är fortfarande mätt från frukosten? Ger mig iväg på promenad igen, kanske kör jag hemifrån men det är alltid riskabelt för då kan jag köra och handla något.
Hem igen och för det mesta illamående av hunger, äter fil med flingor och russin eller några leverpastejmackor, apelsin eller äpple till mellanmål innan tv'n börjar med top model och project runway, kl 18 middag i form av något jag har i frysen, idag blir det kokt lax med potatis, sås och ärter, i en ultimat värld äter jag sen en apelsin och till sist knäckemacka med leverpastej och rödbetor och ett glas mjölk till medicinerna kl 21.
Men oftast är tiden efter middagen och även före kantad av oro och snaskätande, inte tillräckligt för att kräkas men för mkt för att inte få obehag i kroppen.
Så ser min dag ut, varje dag eller iaf varje vardag.
Pratade med en granne som är sjukskriven nu och som fått antidepp och hon mår mkt bättre. Glad för hennes skul, men VARFÖR KAN DET INTE BLI SÅ MED MIG OCKSÅ? Vill ju bara må bättre, vill ju bara kunna börja jobba, vill ju bara att något ska hända och inte att allt bara flyter på utan mening eller hopp för förbättring.
Är så uttråkad och vet inte vad jag ska göra om dagarna.
Går upp halv 9, promenerar med hunden, äter samma frukost(havregrynsgröt med proviva)varje dag, sitter en-två timmar vid ljuslampan och läser en bok. Och sen då, vad ska jag göra sen, är fortfarande mätt från frukosten? Ger mig iväg på promenad igen, kanske kör jag hemifrån men det är alltid riskabelt för då kan jag köra och handla något.
Hem igen och för det mesta illamående av hunger, äter fil med flingor och russin eller några leverpastejmackor, apelsin eller äpple till mellanmål innan tv'n börjar med top model och project runway, kl 18 middag i form av något jag har i frysen, idag blir det kokt lax med potatis, sås och ärter, i en ultimat värld äter jag sen en apelsin och till sist knäckemacka med leverpastej och rödbetor och ett glas mjölk till medicinerna kl 21.
Men oftast är tiden efter middagen och även före kantad av oro och snaskätande, inte tillräckligt för att kräkas men för mkt för att inte få obehag i kroppen.
Så ser min dag ut, varje dag eller iaf varje vardag.
#%&¤#*%!
Känner hur jag är på väg ner i mathelvetet igen. Fan också! Har ju haft det på känn i någon vecka men inte velat förstå att det var så. Men idag känner jag det i hela kroppen. Vill inte vill inte, hatar det som komma skall och vet inte hur jag ska komma undan. Kan kanske hålla monstret stången någon dag till men känner redan hur jag har förlorat kampen.
Antar att det har med min situation just nu att göra och all den maktlöshet och rädsla jag känner och även all skam. Vill å ena sidan bara förlora kontrollen helt och hållet men å andra sidan vill jag göra allt för att behålla kontrollen. Ha stenhård kontroll över maten då jag inte har kontroll på något annat.
Helvetes jävla skit!!!!!!
Snälla kom med råd om hur jag ska göra för att inte falla dit totalt.
Snälla hjälp mig någon!!
Finns det någonstans man kan ringa för att få hjälp? Får panik av det här.
Så rädd för imorgon.
Antar att det har med min situation just nu att göra och all den maktlöshet och rädsla jag känner och även all skam. Vill å ena sidan bara förlora kontrollen helt och hållet men å andra sidan vill jag göra allt för att behålla kontrollen. Ha stenhård kontroll över maten då jag inte har kontroll på något annat.
Helvetes jävla skit!!!!!!
Snälla kom med råd om hur jag ska göra för att inte falla dit totalt.
Snälla hjälp mig någon!!
Finns det någonstans man kan ringa för att få hjälp? Får panik av det här.
Så rädd för imorgon.
övningar
Fått frågan om vad det är för övningar jag gör.
Går på basal kroppkännedom och har fått följande övningar som ibland hjälper när ångesten härjar.
Diagonala övningar:
1, Ligg på rygg på golvet med fötterna i golvet. Sparka växelvis och diagonalt armar och fötter ner i golvet, långsamt först men sen snabbare och snabbare, ju hårdare dessto bättre. Fånigt men funkar faktiskt.
2, Hoppa skidhopp
3, knä mot motsatt armbåge (typ friskis)
Grundande övnngar:
Sitt på pilatesboll och studsa upp och ner, slå händerna i sidorna på bollen. Efter en stund ta ihop fötterna, hitta balansen och börja studsa försiktigt igen. Efter ytterligare en stund sära på fötterna lite och lyft fötterna en i taget när hittat balansen studsa lite och för motsatt hand mot låret.
Allt för att hitta balansen.
Distraherande övning, kroppsmedveten övning:
Ta en piggboll, en gummiboll med piggar på, och rulla den mellan händerna, under fötterna, på låren.
Man kan be någon massera eller rulla bollen över kroppen.
Hjälper när jag bara kommer ihåg att göra dem, piggbollen och pilatesbollen är nog det jag gör mest.
Går på basal kroppkännedom och har fått följande övningar som ibland hjälper när ångesten härjar.
Diagonala övningar:
1, Ligg på rygg på golvet med fötterna i golvet. Sparka växelvis och diagonalt armar och fötter ner i golvet, långsamt först men sen snabbare och snabbare, ju hårdare dessto bättre. Fånigt men funkar faktiskt.
2, Hoppa skidhopp
3, knä mot motsatt armbåge (typ friskis)
Grundande övnngar:
Sitt på pilatesboll och studsa upp och ner, slå händerna i sidorna på bollen. Efter en stund ta ihop fötterna, hitta balansen och börja studsa försiktigt igen. Efter ytterligare en stund sära på fötterna lite och lyft fötterna en i taget när hittat balansen studsa lite och för motsatt hand mot låret.
Allt för att hitta balansen.
Distraherande övning, kroppsmedveten övning:
Ta en piggboll, en gummiboll med piggar på, och rulla den mellan händerna, under fötterna, på låren.
Man kan be någon massera eller rulla bollen över kroppen.
Hjälper när jag bara kommer ihåg att göra dem, piggbollen och pilatesbollen är nog det jag gör mest.
Skäms
Fram och tillbaka, om och om igen, in och ut ur toaletten. Ska, ska inte, ska ,ska inte. Bestämmer mig för ska inte och sätter mig i soffan bara för att rusa upp och göra det iaf... Skit också :(
Skäms så för hur jag lever och hur mitt liv ser ut. Sjukskriven, inget jobb, inget händer, ingen bättring, ingen förändring på lääänge. Tycker det är så jobbigt och vill inte prata om det mer. Innan har jag kunnat säga något när folk har frågat hur det är, nu vill jag inte säga något alls för inget har hänt. Skäms för det känns som jag inte gör nog för att det ska hända något men vet inte vad jag ska göra för att det ska förändras. Jag skäms för det känns om det ligger på mig att något ska ändras.
Skäms skäms skäms
Skäms så för hur jag lever och hur mitt liv ser ut. Sjukskriven, inget jobb, inget händer, ingen bättring, ingen förändring på lääänge. Tycker det är så jobbigt och vill inte prata om det mer. Innan har jag kunnat säga något när folk har frågat hur det är, nu vill jag inte säga något alls för inget har hänt. Skäms för det känns som jag inte gör nog för att det ska hända något men vet inte vad jag ska göra för att det ska förändras. Jag skäms för det känns om det ligger på mig att något ska ändras.
Skäms skäms skäms
fåniga övningar
Usch hade sån ångest innan idag och den ville bara inte ge med sig och jag som skulle till sjukgymnasten, visste inte om jag skulle klara av att sätta mig i bilen bara.
Men tillslut gjorde jag det och började med att köra och lämna sopsorteringen, kan meddela att det inte minskade ångesten. Var så nära att ringa och avboka flera gånger men kände att om det är något som kan hjälpa mot ångesten så är det ju hennes övningar.
Tog en långpromenad innan och kände redan då hur ångesten gav med sig litegrann coh sen gjorde vi några övningar som tog bort den helt och hållet :) Att man inte kan komma ihåg de övningarna hemma när det blir för jobbigt, de hjälper ju trots att man ser hur fånig ut som helst men det kan det vara värt. Har iaf skrivit ner övningarna nu så att jag kommer ihåg dem.
Tror bla att det är mötet med psykologen imorgon som spökar, tänker hela tiden på vad jag ska säga och hur jag ska förhålla mig till allt och på vad hon kommer att säga. Känns som hon är irriterad på mig och jag vet inte varför, säkert bara i min hjärna men det påverkar mig iaf.
Har skrivit en massa i min skrivbok inför imorn och tänker vara där i god tid så jag hinner läsa på lite. Tror även att jag blir stressad av att inte ha något meningsfullt att göra, det ger också ångest och alla tankar om hur det ska bli i framtiden om jobb osv. Tänk så löser det sig inte för mig vad ska jag göra då?
Men tillslut gjorde jag det och började med att köra och lämna sopsorteringen, kan meddela att det inte minskade ångesten. Var så nära att ringa och avboka flera gånger men kände att om det är något som kan hjälpa mot ångesten så är det ju hennes övningar.
Tog en långpromenad innan och kände redan då hur ångesten gav med sig litegrann coh sen gjorde vi några övningar som tog bort den helt och hållet :) Att man inte kan komma ihåg de övningarna hemma när det blir för jobbigt, de hjälper ju trots att man ser hur fånig ut som helst men det kan det vara värt. Har iaf skrivit ner övningarna nu så att jag kommer ihåg dem.
Tror bla att det är mötet med psykologen imorgon som spökar, tänker hela tiden på vad jag ska säga och hur jag ska förhålla mig till allt och på vad hon kommer att säga. Känns som hon är irriterad på mig och jag vet inte varför, säkert bara i min hjärna men det påverkar mig iaf.
Har skrivit en massa i min skrivbok inför imorn och tänker vara där i god tid så jag hinner läsa på lite. Tror även att jag blir stressad av att inte ha något meningsfullt att göra, det ger också ångest och alla tankar om hur det ska bli i framtiden om jobb osv. Tänk så löser det sig inte för mig vad ska jag göra då?
Voxra
God förmiddag
Fått svar av Johanna Nilsson från fråga doktorn. Hon äter eller har ätit, vet inte vilket, Voxra.
Har ju hört om den tidigare då den inte är en antidepp inom ssri utan påverkar ffa noradrenalin och dopamin.
Däremot står det i fass att det är kontrainidcerat vid bulimi och anorexi men det står inte varför. Johanna hade ju blivit bra från sin äs när hon började med den. Får fråga min läkare om det. Sen står det även att det kan trigga igång bipolär sjukdom antar med maniskt skov. Så vet egentligen inte om det är något för mig men jag känner att jag vill prova allt, någon gång måste väl något fungera.
Sen vet jag inte om hon e så pigg på att lägga till ytterligare mediciner när jag nu står på litium och väl fortfarande är under prövotid med den. Nästa möte med läkaren är den 2e så hoppas på att få lite mer besked då.
Ska träffa min sjukgymnast idag men känner mig så jäkla spänd inför det, vet inte varför men det är något som gör det obehagligt. Imorn är ju möte med psykologen och det är jag också så jäkla spänd inför.
Är så jäkla trött på allt det här, trött på mitt dåliga minne, trött på att inte veta någonting om nått, trött på all osäkerhet om allt, trött på alla tankar om mat hela tiden.... ja jag skulle kunna hålla på i en evighet...trött på att känna mig trött...
Fått svar av Johanna Nilsson från fråga doktorn. Hon äter eller har ätit, vet inte vilket, Voxra.
Har ju hört om den tidigare då den inte är en antidepp inom ssri utan påverkar ffa noradrenalin och dopamin.
Däremot står det i fass att det är kontrainidcerat vid bulimi och anorexi men det står inte varför. Johanna hade ju blivit bra från sin äs när hon började med den. Får fråga min läkare om det. Sen står det även att det kan trigga igång bipolär sjukdom antar med maniskt skov. Så vet egentligen inte om det är något för mig men jag känner att jag vill prova allt, någon gång måste väl något fungera.
Sen vet jag inte om hon e så pigg på att lägga till ytterligare mediciner när jag nu står på litium och väl fortfarande är under prövotid med den. Nästa möte med läkaren är den 2e så hoppas på att få lite mer besked då.
Ska träffa min sjukgymnast idag men känner mig så jäkla spänd inför det, vet inte varför men det är något som gör det obehagligt. Imorn är ju möte med psykologen och det är jag också så jäkla spänd inför.
Är så jäkla trött på allt det här, trött på mitt dåliga minne, trött på att inte veta någonting om nått, trött på all osäkerhet om allt, trött på alla tankar om mat hela tiden.... ja jag skulle kunna hålla på i en evighet...trött på att känna mig trött...
fråga doktorn
Såg ni fråga doktorn igår?
Handlade bla om en tjej som fått diagnosen bordeline och som hade lidit av äs, depressioner och ångest i flera år men som genom medicinering blivit mkt bättre. Har meilat denna tjejen och frpgat vilken typ av medicinering hon står på. Hoppas på svar.
Sen har jag ringt Helsingborg och frågat om deras DBT-team men fink inte mkt till svar, allt måste gå via min läkare och en remiss därifrån.
När jag skrev det där om att det är mitt beslut som bestämmer huruvida jag ska fortsätta med mediciner eller inte så är det snarare så att min läkare tycker att vi ska fortsätta men att det är upp till mig om jag vill avsluta behandlingen. Det är det beslutet jag kampas med. Tycker ju inte medicinerna hjälper så mkt, eller? Det är den här osäkerheten som är värst.
åså ännu fler tankar
Åh vad det är mkt tankar som far ikväll. Typ allt från dagens psykologmöte.
Vad kommer det bli för annan typ av behandling eller kommer det bara vara mediciner och sjukgymnast och ingen "prat"-terapi?
Vi pratade lite löst om kbt och om att de har en psykolog som arbetar med det där. Har ju provat det för 2 år sedan men gillade varken psykologen eller terapin men kanske man ska ge det ett nytt försök med en ny terapeut?
Pratat lite om dbt men det finns inte där jag går utan då får jag åka till Helsingborg och tydligen har de ingen läkare där och min läkare vill inte fortsätta vara min behandlare om jag ska gå dit då hon inte känner till dem eller deras arbetssätt. Så då står jag utan läkare och det mitt i en massa medicinbehandlingar.
Sen är det det här med medicinerna, det är typ upp till mig huruvida jag ska fortsätta med dem eller inte. Tycker ju inte litiumet har hjälpt något men kanske att lamotriginet eller zeldoxen har lite effekt. Har ju känt någon typ av förändring sedan ca 2 v innan litium. Fast den senaste veckan så är ju ångesten och äs tillbaka igen så kanske inte ändå.
Hur ska jag kunna veta vad som är rätt och när det är dags att sluta?
Tänk så väljer jag, bestämmer jag fel.
Ängesten sköljer över mig som kallt vatten.
Vad kommer det bli för annan typ av behandling eller kommer det bara vara mediciner och sjukgymnast och ingen "prat"-terapi?
Vi pratade lite löst om kbt och om att de har en psykolog som arbetar med det där. Har ju provat det för 2 år sedan men gillade varken psykologen eller terapin men kanske man ska ge det ett nytt försök med en ny terapeut?
Pratat lite om dbt men det finns inte där jag går utan då får jag åka till Helsingborg och tydligen har de ingen läkare där och min läkare vill inte fortsätta vara min behandlare om jag ska gå dit då hon inte känner till dem eller deras arbetssätt. Så då står jag utan läkare och det mitt i en massa medicinbehandlingar.
Sen är det det här med medicinerna, det är typ upp till mig huruvida jag ska fortsätta med dem eller inte. Tycker ju inte litiumet har hjälpt något men kanske att lamotriginet eller zeldoxen har lite effekt. Har ju känt någon typ av förändring sedan ca 2 v innan litium. Fast den senaste veckan så är ju ångesten och äs tillbaka igen så kanske inte ändå.
Hur ska jag kunna veta vad som är rätt och när det är dags att sluta?
Tänk så väljer jag, bestämmer jag fel.
Ängesten sköljer över mig som kallt vatten.
potatismos
shit vad svårt det är att inte gå in på toan och samtidigt vill jag bara ha en massa mer fast inte mer godis utan en massa potatismos, massa massa massa.
Men nä blir varken toabesök(hoppas jag) eller mos idag.
Men nä blir varken toabesök(hoppas jag) eller mos idag.
törstig
Idag går maten käpp rätt åt helvete!!!
Men jag vägrar kräkas, jag ska INTE.
Säger det och stoppar handen ännu längre ner i......godispåsen
Är så äckligt mätt efter allt godis och 2 semlor men slutar ändå inte äta.
Tror egentligen att jag är törstig.
Hade ett ganska nedslående möte med psykologen idag. Hon tycker inte vi kommer någon vart och att vi ska fundera på att se om det finns någon annan behandling som kan vara bättre för mig. Håller med henne men känslan av misslyckande och hopplöshet kommer ändå över mig.
Rädd för förändring och inför vad som ska komma och tänk om inte det heller hjälper.
Men jag vägrar kräkas, jag ska INTE.
Säger det och stoppar handen ännu längre ner i......godispåsen
Är så äckligt mätt efter allt godis och 2 semlor men slutar ändå inte äta.
Tror egentligen att jag är törstig.
Hade ett ganska nedslående möte med psykologen idag. Hon tycker inte vi kommer någon vart och att vi ska fundera på att se om det finns någon annan behandling som kan vara bättre för mig. Håller med henne men känslan av misslyckande och hopplöshet kommer ändå över mig.
Rädd för förändring och inför vad som ska komma och tänk om inte det heller hjälper.
bra söndag
Faktiskt haft en riktigt bra dag idag. Lite ångestkänning innan idag men den bröt aldrig ut till fullo. Varit ute på långpromenad med vovven vilket var skönt och välbehövligt för oss båda två. Iof var det bara igår som vi inte var på promenad men den senaste tiden har jag verkligen fått tvinga mig iväg och jag har bara känt mig stressad under turen.
Sen vart jag en tur till Väla för att reparera min skrivare, trodde jag men fick en ny istället, inte fel alls. Sen stod jag i evigheter på kö till Telia, var 20 före i kön så jag och bästa T hann strosa lite i affärer och fika under tiden :)
Nu har jag lagat chilli con carne, det är bara såå gott och ska äta själv lite senare är fortfarande mätt av mastodontmuffinsen.
Hoppas ni haft en bra söndag också.
Kram
dbt
Är det någon som provat dbt och i så fall hur fungerar det?
Är det bra eller dåligt?
Vad har ni för erfarenheter av det?
Är det bra eller dåligt?
Vad har ni för erfarenheter av det?
vad är livet utan lust
Kom och tänka på en sak ang hur jag mår just nu. Det är ju så här jag mådde när jag jobbade på mitt förra jobb, ångest hela dagarna och bara ville vara själv och få vila. Men varför känner jag så här nu? Fattar inte.
Sen skulle jag vilja få lite lust till något igen, hatar den här känslan av att inte ha lust till något, inte ens gå ut med hunden. Jag får tvinga mig till det. Sen det här med den sexuella lusten, den har varit som bortblåst i flera månader nu, antar att det har med medicinerna att göra men det är ganska trist.
Vad är livet utan lust till något?
Sen skulle jag vilja få lite lust till något igen, hatar den här känslan av att inte ha lust till något, inte ens gå ut med hunden. Jag får tvinga mig till det. Sen det här med den sexuella lusten, den har varit som bortblåst i flera månader nu, antar att det har med medicinerna att göra men det är ganska trist.
Vad är livet utan lust till något?
omvänt
Förstår inte det omvända som det är just nu. Jag får ångest av att ha saker att göra, får ångest av att träffa människor, den lindras av att jag får vara själv och vila. För ett tag sedan, för det mesta i mitt liv egentligen, var det tvärt om. Ångest när jag var själv och inte hade något att göra och ångesten lindrades av att göra saker och vara social. Konstigt men det är väl så det är just nu, känns ju sådär då jag har planer på, vill börja tänka på jobb snart men hur ska jag kunna jobba när jag inte klarar av att göra något, stå ut med stress eller ha människor omkring mig?
Har iaf storstädat idag och fått hjälp av pappa att sätta ihop en skohylla men sen fick det bli vila och sen har jag fungerat igen :)
tack till alla ni som kommenterat mitt senaste inlägg, värmer i mitt hjärta.
Har iaf storstädat idag och fått hjälp av pappa att sätta ihop en skohylla men sen fick det bli vila och sen har jag fungerat igen :)
tack till alla ni som kommenterat mitt senaste inlägg, värmer i mitt hjärta.
vill hetsa men är inte sugen...
Vill hetsa, det är det ända som fungerar, det enda jag vet fungerar när ångesten härjar. Men är inte sugen, inte sugen alls. Försöker i hjärnan fantisera om något som skulle kunna funka men det är ekande tomt. Visst är det en trevlig känsla men också frustrerande för vad ska jag då ta till när det är jobbigt, när jag e trött, när jag e törstig, när jag e glad, när jag e vad som helst? Konstigt...
Var i stallet innan idag men blir så stressad av det, fattar det inte. Innan har jag ju tagit mockning till hjälp att minska ångesten men nu blev det bara tvärt om. Mentalt helt slut efteråt och fick lägga mig och vila, låg i 2 timmar innan jag kunde röra mig igen. Skönt med vilan och det gjorde att jag kom i väg till skogen med vovven. Ska sen hem till ma och pa för ma har köpt en ljuslampa som vi ska ha tillsammans men jag ska få ha den nu. Visst är det gulligt av henne, det är ju inte så att jag behöver betala för den.
Har städat ut julen och ska göra en storstädning imorn, det behövs verkligen.
Känner mig inte så glad idag, jobbigt med mitt liv vet inte vad jag ska göra, vad det är för steg i livet jag ska ta nu.
Känner press från psykologen att något ska hända, något ska vara annorlunda. Hon föreslog att vi ska minska ner till en gång per vecka. Kanske är ok men känns ändå läskigt och som om jag är för frisk, utan att jag förstår det, för att träffa henna 2 gånger. Fast egentligen känns det ändå rätt ok, träffar ju sjukgymnasten också och jag kan ju inte träffa henne bara för att ha något att göra.
Men ska ju inte klaga
Var i stallet innan idag men blir så stressad av det, fattar det inte. Innan har jag ju tagit mockning till hjälp att minska ångesten men nu blev det bara tvärt om. Mentalt helt slut efteråt och fick lägga mig och vila, låg i 2 timmar innan jag kunde röra mig igen. Skönt med vilan och det gjorde att jag kom i väg till skogen med vovven. Ska sen hem till ma och pa för ma har köpt en ljuslampa som vi ska ha tillsammans men jag ska få ha den nu. Visst är det gulligt av henne, det är ju inte så att jag behöver betala för den.
Har städat ut julen och ska göra en storstädning imorn, det behövs verkligen.
Känner mig inte så glad idag, jobbigt med mitt liv vet inte vad jag ska göra, vad det är för steg i livet jag ska ta nu.
Känner press från psykologen att något ska hända, något ska vara annorlunda. Hon föreslog att vi ska minska ner till en gång per vecka. Kanske är ok men känns ändå läskigt och som om jag är för frisk, utan att jag förstår det, för att träffa henna 2 gånger. Fast egentligen känns det ändå rätt ok, träffar ju sjukgymnasten också och jag kan ju inte träffa henne bara för att ha något att göra.
Men ska ju inte klaga
var
Var hittar man viljan och lusten till något?
Hur ska jag veta vad som är rätt?
Vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, vad jag ska göra av mitt liv.
Det ligger i mina händer och jag är den enda som kan ta beslutet om hur mitt liv ska se ut. Men det är så jäkla svårt. Hur ska jag kunna veta vad som är rätt och bäst för mig när mitt liv pendlar mellan att inte vilja något alls, ångest och tomhet.
Det är så svårt och jag skulle helst lämna över ansvaret och besluten till någon annan som min psykolog eller min läkare.
Hur ska jag kunna veta vad som är rätt?
Vill bara hetsa just nu men mår så jäkla illa så det går inte. Bra eller dåligt?
Lite nedslagen idag efter mötet med psykologen då hon fått mig att förstå att allt till syvens och sist ligger i mina händer. Såå jäkla jobbigt.
Det ligger i mina händer och jag är den enda som kan ta beslutet om hur mitt liv ska se ut. Men det är så jäkla svårt. Hur ska jag kunna veta vad som är rätt och bäst för mig när mitt liv pendlar mellan att inte vilja något alls, ångest och tomhet.
Det är så svårt och jag skulle helst lämna över ansvaret och besluten till någon annan som min psykolog eller min läkare.
Hur ska jag kunna veta vad som är rätt?
Vill bara hetsa just nu men mår så jäkla illa så det går inte. Bra eller dåligt?
Lite nedslagen idag efter mötet med psykologen då hon fått mig att förstå att allt till syvens och sist ligger i mina händer. Såå jäkla jobbigt.
långsamt vs snabbt
Det går för långsamt samtidigt som det går för fort.
Timmarna går för långsamt fram utan att det händer något.
Dagarna går för fort fram utan att det händer något.
Rädd att mitt liv ska rinna mig ur händerna och gå till spillo
Timmarna går för långsamt fram utan att det händer något.
Dagarna går för fort fram utan att det händer något.
Rädd att mitt liv ska rinna mig ur händerna och gå till spillo
mår illa
½ mango, ½ banan, 1 apelsin, 100 gram choklad och ½ burk kesella vanilj senare sitter jag och mår illa som f-n. Vill bara kräkas eller i andra hand äta upp resten, som om det skulle hjälpa. Vill bara ha mina kanelgrifflar med pärlsocker och kakorna som jag hade planerat, hade jag bara haft det att äta så hade livet blivit bättre, eller hur!!!
Tänker inte kräkas, gör det bara inte.
Ett litet hopp finns att det inte är äs som får mig att må illa, även om det känns så, utan att jag har magkatarr eller mår illa pga Litiumet. Inte så stor chans till det.
Shit vad illa jag mår :( vill men vill inte...
Tänker inte kräkas, gör det bara inte.
Ett litet hopp finns att det inte är äs som får mig att må illa, även om det känns så, utan att jag har magkatarr eller mår illa pga Litiumet. Inte så stor chans till det.
Shit vad illa jag mår :( vill men vill inte...
frukt i ugn
Ångesten gav med sig till slut, studsade på bollen ett tag till, rullade med piggbollen och satt framför ljuslampan en stund. Gick en långpromenad trots att jag inte alls hade lust med det, men det blev en trevlig runda och jag kände mig lugn när jag kom till sjukgymnasten.
Puh, ångesten över för denna gången.
Var helt inne på att idag skulle bli en hetsdag och såg riktigt fram emot det. Skulle göra varm choklad och äta kakor och bullar i massor. Inga planer på att kräkas dock. Men när jag väl kom till affären hade de billig mango och choklad så övergav min ursprungliga plan och istället blir det frukt i ugn med smält choklad på och kesellavanilj till. Känns som ett betydligt sundare alternativ än det andra.
Fick även växlat några ord med min psykolog och hon bad om ursäkt, hon trodde att hon sagt till mig om att hon inte kunde i måndags vilket hon ju inte gjort. Är ju en förlåtande person så nu är det lugnt när hon bett om ursäkt. Men lite är mitt förtroende för henne naggat i kanten, räknar med att bli besviken igen. Fast jag är ju alltid förberedd på att bli besviken på och sviken av alla.
Puh, ångesten över för denna gången.
Var helt inne på att idag skulle bli en hetsdag och såg riktigt fram emot det. Skulle göra varm choklad och äta kakor och bullar i massor. Inga planer på att kräkas dock. Men när jag väl kom till affären hade de billig mango och choklad så övergav min ursprungliga plan och istället blir det frukt i ugn med smält choklad på och kesellavanilj till. Känns som ett betydligt sundare alternativ än det andra.
Fick även växlat några ord med min psykolog och hon bad om ursäkt, hon trodde att hon sagt till mig om att hon inte kunde i måndags vilket hon ju inte gjort. Är ju en förlåtande person så nu är det lugnt när hon bett om ursäkt. Men lite är mitt förtroende för henne naggat i kanten, räknar med att bli besviken igen. Fast jag är ju alltid förberedd på att bli besviken på och sviken av alla.
Ångesten är tillbaka
Ångesten river i mig. Jag som varit befriad från ångest ett tag nu kan inte fatta att den kommer tillbaka. Fan också kunde den inte bara stannat borta. Kan inte koncentrera mig på något och känner mig irriterad på allt och alla. Varit i stallet idag men det var bara stressande, trodde det skulle ta udden av ångesten men det blev nästan tvärt om :(
Satte mig på bollen ett tag för att se om det hjälpte och visst det hjälpte när jag satt på den men sen kom ångesten tillbaka så snart jag slutade studsa. Ska till sjukgymnasten om ett par timmar men vill inte dit. Vill bara hetsa men vill ändå inte. Vill ha det som hjälp att bli av med ångesten, men är inte sugen (!!!).
separationsångest
Inte arg eller besviken på min psykolog, bara tom. Enda känslan som finns där e att jag inte kunde förvänta mig något annat, jag är inte värd något bättre, jag förtjänar inget annat. Varför känner jag så? Hur kan jag känna så? Är bara så himla rädd att bli lämnad av henne.
Om det här är bordeline som talar, vad gör man i så fall åt det. Har konstant denna separationsångest. Antingen stänger jag av och distanserar mig själv för att inte bli sårad men med min psykolog kan jag inte stänga av eller distansera mig så då blir jag livrädd.
21:30
Inte arg på min psykolog men mina djur går mig på nererna och gör mig så jävla asförbannad. Känns som jag ska explodera inombords av ilska. Vill bara gorma och skrika på dem och annat totalförbjudet också. Mista lilla ljud de ger ifrån sig, vad de än gör som stör min tystnad får det att koka i mig. Hemskt, så jävla hemskt och får såå dåligt samvete för det är ju inte deras fel att deras matte e knäpp.
Om det här är bordeline som talar, vad gör man i så fall åt det. Har konstant denna separationsångest. Antingen stänger jag av och distanserar mig själv för att inte bli sårad men med min psykolog kan jag inte stänga av eller distansera mig så då blir jag livrädd.
21:30
Inte arg på min psykolog men mina djur går mig på nererna och gör mig så jävla asförbannad. Känns som jag ska explodera inombords av ilska. Vill bara gorma och skrika på dem och annat totalförbjudet också. Mista lilla ljud de ger ifrån sig, vad de än gör som stör min tystnad får det att koka i mig. Hemskt, så jävla hemskt och får såå dåligt samvete för det är ju inte deras fel att deras matte e knäpp.
tillbaka till jobbet.... not
3e inlägget inom en timme ;).....
Idag är det så många som gått tillbaka till sitt jobb efter helgledigheten, likaså tillbaka till skolan. Är så avundsjuk på det. Får mig att känna mig än mer misslyckad. Vill också vara i en position då jag har ett jobb jag kan gå till-
Idag är det så många som gått tillbaka till sitt jobb efter helgledigheten, likaså tillbaka till skolan. Är så avundsjuk på det. Får mig att känna mig än mer misslyckad. Vill också vara i en position då jag har ett jobb jag kan gå till-
syns inte utåt
Tänkte på en sak Anni skrev i sin blogg, att våra sjukdomar och bekymmer inte syns utåt (om man inte är sjukliget mager då) vilket gör att det blir ännu svårare att rättfärdiga att man mår dåligt. Ibland hade man önskat att det stod i pannan vad man har för problem, så man slapp stå upp för sig själv och sitt dåliga mående. Folk förstår inte att man kan må ännu sämre av psykologiska sjukdomar än fysiska sjukdomar. För det mesta håller man ju uppe fasaden och bara i ren teori berättar om hur man mår men inte visar så mkt. Man vill ju inte visa all ångest eller all depression för alla.
bortglömd :(
Hur kul e det på en skala att komma till den bokade tiden med psykologen, sitta och vänta i en kvart för att sedan få reda på att hon trol glömt bort att man hade en tid bokad och kört iväg på ett annat möte :( ? Hade en massa jag ville prata om idag men känner mig totalt oviktig och osäker. Pratat in på hennes tfnsvarare och bett henne ringa mig så att jag får besked om vad som gäller och så att jag säkert vet att vi har kvar tiden på torsdag. Suck!
Sen e min ena kise inte ok, han har kräkts i över en vecka nu så nu måste jag boka en tid till veterinären. Hoppas det inte är något allvarligt.
Nu har jag ringt veterinären, som jag känner, coh han har lugnat mig så ska prova lite ris och kyckling och snälla magbakterier så ska han nog må bättre, hoppas hoppas. Kan vara pga att jag bytt foder för ett tag sedan och att magen inte klarat övergången så bra och därför en irritation i mage och tarm. Det vet jag ju egentligen men man blir så blåst när det gäller ens egna djur, blir bara en nojjig matte och inte förnuftig alls.
Sen e min ena kise inte ok, han har kräkts i över en vecka nu så nu måste jag boka en tid till veterinären. Hoppas det inte är något allvarligt.
Nu har jag ringt veterinären, som jag känner, coh han har lugnat mig så ska prova lite ris och kyckling och snälla magbakterier så ska han nog må bättre, hoppas hoppas. Kan vara pga att jag bytt foder för ett tag sedan och att magen inte klarat övergången så bra och därför en irritation i mage och tarm. Det vet jag ju egentligen men man blir så blåst när det gäller ens egna djur, blir bara en nojjig matte och inte förnuftig alls.
tårar =(
Fan vad jobbigt det är med allt. Skulle bara vilja spola tillbaka livet till innan allt, innan allt blev så jobbigt.
Men hur långt tillbaka är det? Några månader, något år, några år eller väldigt många år? När var det senast bra? När hade jag inte bulimimonstret i mig? När hade jag inte ångest? När var jag glad och lycklig?
Tårarna rinner utmed mina kinder och jag vill bara ge upp, vill bara sluta med allt och få slippa leva. Är så trött på att vara så rädd hela tiden, så förvirrad och så osäker hela tiden, så frustrerad hela tiden.
Orkar inte ha det så här mer men kan inte se något sätt som det ska kunna bli bättre av.
Orkar inte hoppas, vågar inte hoppas, kan inte hoppas.
Men hur långt tillbaka är det? Några månader, något år, några år eller väldigt många år? När var det senast bra? När hade jag inte bulimimonstret i mig? När hade jag inte ångest? När var jag glad och lycklig?
Tårarna rinner utmed mina kinder och jag vill bara ge upp, vill bara sluta med allt och få slippa leva. Är så trött på att vara så rädd hela tiden, så förvirrad och så osäker hela tiden, så frustrerad hela tiden.
Orkar inte ha det så här mer men kan inte se något sätt som det ska kunna bli bättre av.
Orkar inte hoppas, vågar inte hoppas, kan inte hoppas.
Trevligt
Igår hade jag, ta i trä, en riktigt trevlig dag och trevlig på riktigt utan att behöva tvivla om det. Vet att det var trevligt, att jag var glad och att jag skrattade.
Känns så skönt att känna något annat än bara negativa känslor.
Var med min bästis hela dan och på kvällen kom en vän till.
Det är trevliga att leva livet tillsammans med andra. Ensamheten gör inget gott även om det kan vara skönt att vara själv ibland. Men ffa nu när jag inte jobbar så behöver jag all social stimulans jag kan få.
Vågar bara inte tro att det ska vara beständigt men försöker att inte tänka på det alls utan bara se tillbaka på det positiva igår och inte oroa mig för imorgon. Vet ju inte ens om jag vill ha det bättre...
På tal om något helt annat så är jag så himla rädd för att gå upp i vikt just nu. Ingen större riskt för det då jag inte har så stor aptit men rädslan finns där konstant ändå. Inte bara för vad jag själv kommer att tycka men även för vad andra ska tänka och tycka om att jag blir en fläskpropp igen. Lite löjligt kan jag förstå själv, ingen kommer tycka mindra om mig eller tänka annorlunda om mig för att jag går upp i vikt.
Hur gör man för att kunna ha något hemma i kyl och skafferi över huvud taget? Ekande tomt i kylen bara mina säkra ting som fil, proviva, mjölk, leverpastej, rödbetor, räkost, ägg, lite grönt och potatis. Mer är det inte. Tråkigt men säkert.
Kommer jag någonsin kunna ha smör, ost, bröd, socker, kakao eller mjöl hemma?
Känns så skönt att känna något annat än bara negativa känslor.
Var med min bästis hela dan och på kvällen kom en vän till.
Det är trevliga att leva livet tillsammans med andra. Ensamheten gör inget gott även om det kan vara skönt att vara själv ibland. Men ffa nu när jag inte jobbar så behöver jag all social stimulans jag kan få.
Vågar bara inte tro att det ska vara beständigt men försöker att inte tänka på det alls utan bara se tillbaka på det positiva igår och inte oroa mig för imorgon. Vet ju inte ens om jag vill ha det bättre...
På tal om något helt annat så är jag så himla rädd för att gå upp i vikt just nu. Ingen större riskt för det då jag inte har så stor aptit men rädslan finns där konstant ändå. Inte bara för vad jag själv kommer att tycka men även för vad andra ska tänka och tycka om att jag blir en fläskpropp igen. Lite löjligt kan jag förstå själv, ingen kommer tycka mindra om mig eller tänka annorlunda om mig för att jag går upp i vikt.
Hur gör man för att kunna ha något hemma i kyl och skafferi över huvud taget? Ekande tomt i kylen bara mina säkra ting som fil, proviva, mjölk, leverpastej, rödbetor, räkost, ägg, lite grönt och potatis. Mer är det inte. Tråkigt men säkert.
Kommer jag någonsin kunna ha smör, ost, bröd, socker, kakao eller mjöl hemma?
1, halv2, 2 etc
Hade bestämt mig igårkväll att jag INTE skulle ta någon Imovane. Hade inget jag skulle upp till idag och kunde vänta in sömnen.
En massa tankar som sakta lunkade sig igenom huvudet, en hel del bra saker som jag önskar att jag skrivit upp då de är som bortblåsta idag.
Klockan blev 1, halv 2, 2, halv 3 och jag kände ingen tillstymmelse till sömnighet. Slumrade till en liten stund med vaknade kl halv 4 igen och då gav jag upp, det fick bli en pilla igen :(.
Fattar inte varför Litiumet ska göra på dette sättet, så irriterande.
Tänkt mkt på det här med känslor och har kommit fram till att det känslor jag faktiskt vet att jag kan känna det är negativa känslor som irritation, rädsla, nervositet, ilska, oro. Ingen glädje eller nyfikenhet, ingen skratt som jag kan känna i hela kroppen.
Finns det någon medicin som kan ge mig én gnista och en vilja till livet och vad det har att erbjuda?
En massa tankar som sakta lunkade sig igenom huvudet, en hel del bra saker som jag önskar att jag skrivit upp då de är som bortblåsta idag.
Klockan blev 1, halv 2, 2, halv 3 och jag kände ingen tillstymmelse till sömnighet. Slumrade till en liten stund med vaknade kl halv 4 igen och då gav jag upp, det fick bli en pilla igen :(.
Fattar inte varför Litiumet ska göra på dette sättet, så irriterande.
Tänkt mkt på det här med känslor och har kommit fram till att det känslor jag faktiskt vet att jag kan känna det är negativa känslor som irritation, rädsla, nervositet, ilska, oro. Ingen glädje eller nyfikenhet, ingen skratt som jag kan känna i hela kroppen.
Finns det någon medicin som kan ge mig én gnista och en vilja till livet och vad det har att erbjuda?
finns det några svar
Ska jag aldrig börja känna några känslor eller känna någon gnista i livet?
Är det jag själv som låser mig och som inte vågar, kan eller vill låsa upp?
Tänk så kommer det aldrig bli annorlunda eller bättre?
Hur jävlig än äs är så är det nästan värre att inte känna något alls, att vara totalt tom.
Ta inte illa upp men just nu känns monstret litet och överkomligt, just nu iaf.
Tappat hela mig själv och min identitet för vet inte vem jag är längre.
Vad sjutton ska kunna göra att det blir annorlunde eller bättre?
Finns det verkligen någon medicin som skulle kunna hjälpa, för terapi vet jag inte hur ska kunna ändra något ellerkan det hjälpa mig att hitta mig själv?
Återigen alla dessa j-la frågor.
Är det jag själv som låser mig och som inte vågar, kan eller vill låsa upp?
Tänk så kommer det aldrig bli annorlunda eller bättre?
Hur jävlig än äs är så är det nästan värre att inte känna något alls, att vara totalt tom.
Ta inte illa upp men just nu känns monstret litet och överkomligt, just nu iaf.
Tappat hela mig själv och min identitet för vet inte vem jag är längre.
Vad sjutton ska kunna göra att det blir annorlunde eller bättre?
Finns det verkligen någon medicin som skulle kunna hjälpa, för terapi vet jag inte hur ska kunna ändra något ellerkan det hjälpa mig att hitta mig själv?
Återigen alla dessa j-la frågor.
Jaha hur känns det här nu då?
Hej, hemma i Skåne igen.
Hatar den här känslan av att jag inte vet någonting.
Kan inte säga så mkt om träffan med killen. Det var ju itne otrevligt(vilket jag säger om allt nuförtiden), vi pratade mycket, åt god mat, tittade på film och höll hand i soffan.
Han tog initiativ mer än jag. Jag kände mig mest obekväm och osäker. Men det var absolut inte obehagligt att varken hålla hand eller pussas lite men mer än så kände jag inte att jag ville göra.
Vill inte säga eller känna att jag inte är redo för att träffa nån för hur länge ska man vänta på det?
Nästa gång kommer han ner men jag har ingen aning om hur jag känner för det.
Försökte och försöker verkligen att inte tänka så mkt utan försöka vara i känslan där och då. Men om man då inte känner något alls? Fast när han tog min hand kände jag något men jag kunde inte urskilja vad det var och det första som poppade upp var att det kändes olustigt/läskigt, eller var det ett liiiiitet litet pirr. Näää vet inte. Får avvakta till nästa gång vi ses.
Försöker att inte sätta krav på mig själv att det ska hända snabbt och nu.
Hatar den här känslan av att jag inte vet någonting.
Kan inte säga så mkt om träffan med killen. Det var ju itne otrevligt(vilket jag säger om allt nuförtiden), vi pratade mycket, åt god mat, tittade på film och höll hand i soffan.
Han tog initiativ mer än jag. Jag kände mig mest obekväm och osäker. Men det var absolut inte obehagligt att varken hålla hand eller pussas lite men mer än så kände jag inte att jag ville göra.
Vill inte säga eller känna att jag inte är redo för att träffa nån för hur länge ska man vänta på det?
Nästa gång kommer han ner men jag har ingen aning om hur jag känner för det.
Försökte och försöker verkligen att inte tänka så mkt utan försöka vara i känslan där och då. Men om man då inte känner något alls? Fast när han tog min hand kände jag något men jag kunde inte urskilja vad det var och det första som poppade upp var att det kändes olustigt/läskigt, eller var det ett liiiiitet litet pirr. Näää vet inte. Får avvakta till nästa gång vi ses.
Försöker att inte sätta krav på mig själv att det ska hända snabbt och nu.
onsdagssug
Andra dagen i rad som jag inte gått långpromenad med hunden. Känns inte bra och har dåligt samvete ffa för vovvens skull. Men har bara inte orkat och inte haft någon som helst inspiration till att ta mig ut.
Sen har ju itne vädret varit så lockande precis, men det är bara en dålig ursäkt.
Igår gick jag väl ändå rätt ok men idag har det inte blivit många meter, max en kilometer.
Sen är jag så makalöst sugen på allt och får verkligen kämpa mot att köra iväg och handla. Äter mina mål så fort jag börjar känna sug vilket innebär att jag nu ätit alla mina måltider och bara har mina knäckisar vid 9 kvar. Sååå gottesugen. Tror dessutom att jag har magkatarr på gång vilket ökar mitt sug jättemycket.
Sen har ju itne vädret varit så lockande precis, men det är bara en dålig ursäkt.
Igår gick jag väl ändå rätt ok men idag har det inte blivit många meter, max en kilometer.
Sen är jag så makalöst sugen på allt och får verkligen kämpa mot att köra iväg och handla. Äter mina mål så fort jag börjar känna sug vilket innebär att jag nu ätit alla mina måltider och bara har mina knäckisar vid 9 kvar. Sååå gottesugen. Tror dessutom att jag har magkatarr på gång vilket ökar mitt sug jättemycket.
Onsdagströtthet
Var och tog blodprover i morse men jäklar vad ont det gjorde, hon fick sticka flera gånger. Allt för att jag föreslog att hon skulle ta höger istället för vänster som är helt sönderstucken efter de senaste veckornas blodprovstagning, ingen bra idé.
Mådde illa efteråt och kände mig svag.
Skulle till Väla med mamma men ringde och avbokade. Efter en stund piggnade jag dock till och jag ringde mamma igen så vi åkte dit iaf.
Ingen bra idé alls, det heller, var helt slut och kunde knappt köra bilen dit så mamma fick ta över. Väl på väla så gick det väl ok men jag var jättetrött, svag och sluddrade.
Tänkte avboka min tid till psykologen men mamma körde mig dit och väntade så det gick bra, fick vilat i bilen dit och sen kändes det bättre. Bästa gulliga mamman hade jag idag :).
Gick bra hos psykologen och nu e jag hemma, äntligen.
Imorn ska jag och min bästis till Göteborg, hon ska till en vän och jag ska till killen. Inte särskilt nervös eller spänd, men det är jag å andra sidan aldrig. Bryr mig inte så mkt men hoppas lite ändå att något ska kännas när vi träffas.
Mådde illa efteråt och kände mig svag.
Skulle till Väla med mamma men ringde och avbokade. Efter en stund piggnade jag dock till och jag ringde mamma igen så vi åkte dit iaf.
Ingen bra idé alls, det heller, var helt slut och kunde knappt köra bilen dit så mamma fick ta över. Väl på väla så gick det väl ok men jag var jättetrött, svag och sluddrade.
Tänkte avboka min tid till psykologen men mamma körde mig dit och väntade så det gick bra, fick vilat i bilen dit och sen kändes det bättre. Bästa gulliga mamman hade jag idag :).
Gick bra hos psykologen och nu e jag hemma, äntligen.
Imorn ska jag och min bästis till Göteborg, hon ska till en vän och jag ska till killen. Inte särskilt nervös eller spänd, men det är jag å andra sidan aldrig. Bryr mig inte så mkt men hoppas lite ändå att något ska kännas när vi träffas.
tänk om
Tänk om jag mår dåligt pga av sjukskrivningen, för lite att göra, alla olika medicineringar, all osäkerhet om behandlingen, all osäkerhet om framtiden?
Tänk om det är det som är orsaken till mitt pissiga mående?
Har fått låna en ljuslampa, en sådan man har i ljusterapi. Ska ge den ett försök, får låna den några veckor. Någon som provat det?
Har någon av er erfarenhet av Omega 3? Fler som sagt (inte läkaren dock) att det ska vara bra och hjälpa vid depression.
Tänk om det är det som är orsaken till mitt pissiga mående?
Har fått låna en ljuslampa, en sådan man har i ljusterapi. Ska ge den ett försök, får låna den några veckor. Någon som provat det?
Har någon av er erfarenhet av Omega 3? Fler som sagt (inte läkaren dock) att det ska vara bra och hjälpa vid depression.
varför
Jag vet inte längre varför jag går i terapi, varför jag äter mediciner, varför jag går till sjukgymnasten.
2/1
Får panik över allt det här. Mediciner, terapier, sjukskrivning. Inget får mig att må bättre. Sitter hemma idag och har inget att göra, ringer linte samtal och fixar med lite papper men det är också allt.
Vet inte vad jag ska göra med mig själv, är så trött på det här.
Tänk så är jag egentligen inte sjuk utan skulle kunna jobba om det inte vore för medicinerna?
Litiumet gör att jag först blir pigg några timmar men sen blir jag sååå jättetrött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Detta innebär att när jag tar den på kvällen så kan jag inte somna och sen bir jag supertrött mitt på dan. Hoppas det går över.
Vet inte vad jag ska göra med mig själv, är så trött på det här.
Tänk så är jag egentligen inte sjuk utan skulle kunna jobba om det inte vore för medicinerna?
Litiumet gör att jag först blir pigg några timmar men sen blir jag sååå jättetrött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Detta innebär att när jag tar den på kvällen så kan jag inte somna och sen bir jag supertrött mitt på dan. Hoppas det går över.
fan fan fan
fan fan fan
Åkte till affären iaf och har nu hetsat och kräkt rostebröd med nutella och jordnötsmör.
fan fan fan
Vad fan ska det bli av mig?
Vad ska jag göra med mig själv?
faaan
Åkte till affären iaf och har nu hetsat och kräkt rostebröd med nutella och jordnötsmör.
fan fan fan
Vad fan ska det bli av mig?
Vad ska jag göra med mig själv?
faaan
slappe i soffan
Trots en alkoholfri nyårskväll så e man bra sliten idag.
Vansinnigt sugen på allt idag men som tur är har affärerna stängt annars hade jag börjat året med världens största hets.
Var mkt trevligt igår, trevligt sällskap, lagom lugnt och massor av supergod mat. Gottebordet hade dock lite väl stor dragningskraft och jag fick verkligen kämpa för att inte vräka i mig av allt. Ville bara springa och gömma mig med båda all maten och allt snask och äta upp allt, allt, allt.
Tror ni verkligen att detta året kommer bli bra eller bättre än de senaste 100(som det känns) åren?
Har ni gett några nyårslöften?
tillägg:
Nää, nu ska jag inte bara vara så neggo. Detta året kan ju faktiskt bli bra, jag äter ju en massa mediciner som kanske kan hjälpa liksom att jag går hos psykologen och sjukgymnasten. Äver om det känns hopplöst och som att jag gått igenom det här så många gånger förut så kan det ju denna gången bli rätt.
Vansinnigt sugen på allt idag men som tur är har affärerna stängt annars hade jag börjat året med världens största hets.
Var mkt trevligt igår, trevligt sällskap, lagom lugnt och massor av supergod mat. Gottebordet hade dock lite väl stor dragningskraft och jag fick verkligen kämpa för att inte vräka i mig av allt. Ville bara springa och gömma mig med båda all maten och allt snask och äta upp allt, allt, allt.
Tror ni verkligen att detta året kommer bli bra eller bättre än de senaste 100(som det känns) åren?
Har ni gett några nyårslöften?
tillägg:
Nää, nu ska jag inte bara vara så neggo. Detta året kan ju faktiskt bli bra, jag äter ju en massa mediciner som kanske kan hjälpa liksom att jag går hos psykologen och sjukgymnasten. Äver om det känns hopplöst och som att jag gått igenom det här så många gånger förut så kan det ju denna gången bli rätt.
