Mardröm
Usch ingen rolig dag idag. Vaknade imorse efter en jättehemsk mardröm och kände mig på kass humör pga av det. Körde till jobbet och kom på att jag glömt min mat hemma vilket fick mig att redan oroa mig för hur maten skulle bli under dagen och givetvis som ett brev på posten så triggade yoghurten och mackorna till lunch igång en kamp mot maten hela eftermiddagen. Kan bara säga att äs vann. Sen blev det ju inte lättare av att vi fick en massa godsaker av en kund vilket jag sprang och smyg och hetsåt av hela dagen. Ville bara hem och vara själv med mitt dåliga humör, kanske göra någon yogaövning och ge min ut i det blåsiga vädret. Inte säkert att jag skulle fortsatt hetsäta men ville bara vara själv.
Men det visade sig att min för tillfället sjuka älskling var hemma hos mig. Kände riktigt hur irritationen bara ökade och ökade och ville inte ha honom där. Men försökte komma på någon typ av kompromiss utan att köra honom därifrån. Blev att jag gick ut en runda själ direkt när jag kom hem. Men skötte det inte snyggt utan snästa av honom vid ett par tillfällen och var inte så trevlig precis. Men han var snäll och lät mig vara ifred utan att kräva någon förklaring. Finaste pojkvännen, kände mig så usel fast samtidigt kunde jag inte låta bli att fortsätta vara tvär. Stängde in mig i sovrummet och gjorde några yogaövningar och la mig i sängen en stund med en kise och det hjälpte faktiskt så jag klarade av att iaf prata lite med honom. Nu känns det mkt bättre. Även om jag fortfarande har ångest över mig kropp så kan jag sitta i soffan med honom och faktiskt njuta av hans närhet.
Hoppas på en så god natt sömn jag kan utan hemska drömmar.
Hoppas på en så god natt sömn jag kan utan hemska drömmar.
Ber till Gud om hjälp imorn.
Kram alla ni fina vänner där ute.
Kram alla ni fina vänner där ute.
fin och värd att vara älskad
Nu är min älskling hemma och allt känns mkt bättre. Han övertygade mig att att han tycker jag är fin och värd att vara älskad. Känner mig mkt starkare och tror att jag ska kunna hålla mig borta från mackorna på jobb för sen på kvällarna är jag ju med min man så då kommer det nog bli bra.
usch
Usch säger jag bara, usch för mig just nu. Är så osund så det finns inte. Rör mig så lite jag bara kan och äter bara en massa skit, hela tiden. Sitter i soffan med en mysig kise bredvid och en mysig vovve på andra sidan och jag kan inte ta mig för att kela med dem, kan ju må bra av det och känna något. Skriver på skype med min älskling men jag har inget att säga, inget känslosamt iaf,. Vill bara vara sur och grinig och vill att han ska skriva eller göra något som gör att jag får utlopp för allt det negativa som byggs upp inom mig. Allt det negativa som jag har pga mig själv och som jag känner inför mig själv det vill jag få utlopp för genom honom, genom att bli irriterad på honom. Usch säger jag bara, så får man bara inte vara. Längtar så efter honom men har börjat få lite ångest över att han kommer hem på söndag mår inte bra just nu och är inte en bra flickvän, inte ens en bra människa.
självförakt tar död på kärlek
Usch vad fet man kan bli bara på några dagar. Min kroppshydda är ett resultat av de senaste veckornas överätning men de senaste dagarna har verkligen varit de värsta. Fy fan vad äckligt tjock jag är. Mår så illa av mig själv. Men nu får det vara nog, IGEN!!! På söndag kommer min älskade tillbaka och då kan jag absolut inte se ut såhär eller må såhär. Självförakt kan ta dö på den bästa av kärlekar. Är så rädd att det ska göra det iaf. Att han ska sluta älska mig pga att jag är så självupptagen och att äs gör mig till en sådan elak, arg och bitter person. Att jag ska sluta älska honom för att kärleken till äs tar för mkt plats. Älskar honom så ofantligt mkt och jag får verkligen inte förstöra allt.
saknad
Min älskade är återigen iväg på en långresa och det är väldigt tomt i mitt liv. Visst jag har det bra ändå, myser med kisarna, får läst lite och bara vara själv men vill ju hellre dela allt med honom. Särskilt en dag som idag när solen skiner och jag såg en massa människor som hade picknick och grillade vid sjön när jag tog en promenad. Det vill ju jag också göra, idag.
Om en vecka kommer han hem och sen är det slut med långresorna vilket ska bli så skönt.
Höll på att förstöra allt för oss i torsdags kväll, kvällen innan han skulle åka. Hade hela dagen känt mig så tjock och spätt på känslan med att äta en massa mackor, söt yoghurt och söta flingor, därtill hade jag mens och magen hade varit kass hela dagen plus att jag hade ett par byxor som dagen till ära spände åt. Hade panikkänslor över mig kropp och när han ville gosa och kela på kvällen kände jag hur jag bara ville springa därifrån. Han märkte givetvis av det och frågade vad som stod på. Han blev såklart jättesårad över att jag inte ville vara nära honom. Skämdes som en hund när jag försökte förklara och hörde hur patetiskt det lät när jag beklagade mig över mig kropp. Vi fick iaf pratat en del om det och han försökte få mig att förstå hur mkt han älskar mig och min kropp. Tror på honom men det är svårt att slappna av och låta någon komma nära när man bara känner förakt för sin egen kropp. Det lättade iaf av att prata och vi fick det riktigt mysigt efteråt. Kan dock inte riktigt bli av med känslan av dåligt samvete för att jag nästan förstörde de sista timmarna vi hade ihop innan han skulle iväg.
Känns fortfarande jobbigt med min kropp men försöker inte låta det äta upp mig. Har bara ingen ork eller lust att ta tag i mitt ätande. Inte så att jag hetsar eller så men jag äter helt klart för mkt. Ska dock återigen försöka låta bli att äta så många mackor på jobb hur mkt det än lockar.
Om en vecka kommer han hem och sen är det slut med långresorna vilket ska bli så skönt.
Höll på att förstöra allt för oss i torsdags kväll, kvällen innan han skulle åka. Hade hela dagen känt mig så tjock och spätt på känslan med att äta en massa mackor, söt yoghurt och söta flingor, därtill hade jag mens och magen hade varit kass hela dagen plus att jag hade ett par byxor som dagen till ära spände åt. Hade panikkänslor över mig kropp och när han ville gosa och kela på kvällen kände jag hur jag bara ville springa därifrån. Han märkte givetvis av det och frågade vad som stod på. Han blev såklart jättesårad över att jag inte ville vara nära honom. Skämdes som en hund när jag försökte förklara och hörde hur patetiskt det lät när jag beklagade mig över mig kropp. Vi fick iaf pratat en del om det och han försökte få mig att förstå hur mkt han älskar mig och min kropp. Tror på honom men det är svårt att slappna av och låta någon komma nära när man bara känner förakt för sin egen kropp. Det lättade iaf av att prata och vi fick det riktigt mysigt efteråt. Kan dock inte riktigt bli av med känslan av dåligt samvete för att jag nästan förstörde de sista timmarna vi hade ihop innan han skulle iväg.
Känns fortfarande jobbigt med min kropp men försöker inte låta det äta upp mig. Har bara ingen ork eller lust att ta tag i mitt ätande. Inte så att jag hetsar eller så men jag äter helt klart för mkt. Ska dock återigen försöka låta bli att äta så många mackor på jobb hur mkt det än lockar.
