frokenlejon

Tack för alla era kommentarer jag lyssnar och tar till mig av era kloka ord. Har iaf sagt ja till nästa helg förutsatt att det inte öser ner givetvis.
Haft en härlig dag idag. Bästa T har varit här och vi var ute i skogen och härjade, promenerada och picnickade. Sen färgade vi håret på henne (kanske e lite sugen på det jag oxå, en toning iaf, kanske kastanjebrunt?? jag som aldrig haft någon färg i håret eller ens slingor) och pysslade lite här hemma. Var så mysigt att ha henne här och bara vi två. Känns som evigheter sedan vi bara umgicks och hade tid att verkligen prata. Mys!!
Skulle gjort lasagne ikväll men har bara inte orkat ta mig till köket för någon matlagning så blev lite överbliven fisksoppa från igår, mumsig, fick stoppa in köttfärsen i kylen så får jag väl göra lasagne imorn istället.
Hade hoppats på en mysig tvkväll nu men inget alls på tv, tittar/lyssnar just nu på veckans koncert med beehoven men sen blir det nog till att kolla på en film eller nått gammalt avsnitt på greys på blinx (min stora sysselsättning just nu)
Ska kika runt lite till er nu, hoppas ni haft en bra helg

Har så dåligt samvete över att mina föräldrar inte fått några barnbarn

edit 22:10
Inte så att mina föräldrar någonsin pratar om det eller pressar men det gör mig ledsen och tycker de förtjänar att ha barnbarn. Varken jag eller syster har pojkvän eller barn och alla deras vänner har barnbarn och pratar mkt om det givetvis.
Och så ska jag kanske tillägga..........än.

Vill så gärna säga att jag är lycklig och glad och att det var toppentrevligt att träffas idag igen. Och det var trevligt, älskar att gå i skogen, älskar att fika utomhus och han e trevlig, absolut, man glad lycklig ? Nej, nedstämd, lite ledsen är de känslor jag känner annars tomt så tomt.
Tredje dejten och ingen puss än, kanske så att jag inte inbjuder till det men jag stöter inte bort heller, hade det gjort skillnad om vi hade pussats lite? Vet inte.
Han vill mkt, vill att vi ska ut och gå skåneleden nästa helg och sova i vindskydd. Som jag har längtat efter att göra det men inte haft någon att göra det med. Vill verkligen det men med honom? Vill inte lura honom men samtidigt vill jag ge mig själv en chans. Ge mig själv lite tid. Ge mig själv en chans att känna nått alls. För just nu bryr jag mig inte, inte alls. Jo bryr mig om att jag gärna vill ut och sova i vindskydd....
Vill bara vara själv men vill inte vara ensam.
Hur är det möjligt att vara så avtrubbad, nått måste gått riktigt fel nånstans...börja inse att jag verkligen behöver hjälp.
HJÄLP

Var trevligt igår, var och åt på en supertrevllig tapasresturang. När jag väl kom iväg kunde jag faktiskt till stor del förtränga alla nojjor, kände mig ganska ok, blev bra med kläderna.
Men det är precis som jag har trevligt för att jag gör något jag tycker är roligt som att ut och äta eller promenera sen vem jag gör det med är inte så noga, bara det känns rel lättsamt. Ska träffas om en stund igen ska ut i skogen och det ska bli skönt att ha lite dragkraft att ta sig ut. Men mer känner jag eg inte, längtar inte speciellt efter att träffa just honom även om det givetvis ska bli trevligt, inte nervös heller.
Får väl ta det som det kommer.
Känner mig dock lite stressad över att jag inte har läkartid förrän den 25e, skulle verkligen behöva det nu särskilt nu när jag försöker kanske träffa en man.

I söndags var det ju inga problem att gå på dejt då jag kunde gömma mig i stora bylsiga regnkläder men ikväll ska vi ut och äta en bit mat och vet verkligen inte vad jag ska ha på mig. Vill inte, tänker inte bejaka hur jag ser ut just nu utan vill dölja allt och samtidigt se så smal och snygg ut som möjligt. Ha! Vem försöker jag lura..
Måste snart in i duschen så jag har gott om tid att nojja mig över vad jag ska ha på mig och kan byta kläder hur ofta som helst för att tillslut ändå ta det jag provade först.
Har svullat på riskakor, keso och avocado till lunch and then some... gör ju inte att man känner ännu mer för kvällen precis... önskar att jag svultit mig istället, men det är ju inte rikigt mig grej.
Hoppas ni har en bra fredag där ute och håll tummarna för att jag hittar nått alldeles fantastiskt i garderoben som får mig att se fantastisk ut.

Regnet bara fortsätter och fortsätter och det är kallt och ruggigt och jag njuuuter i stora drag :).
Om en stund blir det greys och sen sängen och sooooovmooorrrgon....
skulle vart och lämnat blod imorn men har lingonvecka med råge så avbokade det.
Har ju bara en enda lite sak som jag kanske ska/borde göra...ni vet vad...men just nu känns det som om det inte kommer bli av, har inga ord för nått, känner mig inte särskilt nere, känner inte mkt alls just nu men kanske att det lutar lite mer åt att det är lite bättre. Eller vad vet jag jag är proppfull med en massa skit och förtränger allt just nu förutom känslan av trötthet den bejakar jag och av någon konstig anledning njuter jag av det.

Såg förresten en dokumentär på svt innan om varför smala människor inte blir tjocka, mkt bra, se på svtplay. Kan fortfarande inte förstå att det är möjligt att det finns människor som inte tänker så mkt på mat och som inte kan äta mer när de känner sig mätta, lagom mätta.

Hemma från kören nu, trött som attans, helt slut i skallen men ändå med en ganska skön känsla efter att ha sjungit i 2 timmar.
Hade ju hoppats att jag skulle få lite inspiration och motivation nu när jag varit på dejt men den vägrar att infinna sig. Äcklar mig hela tiden, rädd att det ska göra att jag inte kommer vilja eller våga träffa honom igen. I söndags var det ju enkelt eftersom det regnade så jag kunde gömma mig i mina vind/regnkläder. Är så äckligt fet och ofräsch just nu och alla kläder sitter skit, ja de få kläder jag ens kommer i. Skulle vilja gå i tights, tröja, raggsockor hela tiden.
Hoppas på en god natts sömn nu och en bra dag imorn.
sov gott

E såå trött, vill bara sova, älskar att sova sova sova och drömma drömma. Spelar ingen roll om det är bra eller dåliga drömmar för det är iaf inte min riktiga verklighet, det är nått annat än det verkliga livet. Men kan inte sova, skjuter hela tiden på att gå och lägga mig trots att jag längtar till sängen från det att jag vaknat på morgonen. Men vill inte sova, somna, låta tiden gå för då innebär det att det går snabbare till nästa dag, ytterligare en dag i min verklighet, en verklighet jag inte längtar efter.

Gör jag rätt som ger mig ut igen i dejtingdjungeln? Har så mkt tvivel och så mkt negativitet i mig så jag vet inte om jag klarar det. Träffat en kille idag, en som min bästa T känner och hon har sammanfört oss via fb. Vi var ute på en långpromenad och det var trevligt. Men jag är så avstängd, var inte nervös innan, kände inget, skulle bara göras, återigen plikt, jag måste, får inte inte göra. Som sagt var trevligt, vi har mkt gemensamt och inga pinsamma tystnader, men var avstängd hela tiden, gick bara på som på rullande band utan någon reflektion eller känsla bakom. Klart att jag hade ansiktet eller masken på, skrattade och var käck, glad och intresserad men inombords helt tom. Bestämde att vi skulle ses igen i veckan, han vill det och tydligen jag också, det sa jag iaf. Inte så att jag inte vill, spelar bara ingen roll. Eller jo det spelar roll såtivida att det ger mig ångest över min kropp och mitt utseende och mitt intellekt.
Ligger i soffan proppfull med potatismos och känner ingenting. Och om man inte känner nått inte bryr sig om annat än äckliga ytliga saker hur ska man då kunna söka hjälp, vet inte vad jag ska be om hjälp med eller vad jag ska säga. Har inga ord, bara så ekande tomt. När inte monstren kryper på förståss då skriker det i hela hjärnan och kroppen. Men just nu bara trött och tom och jvlgt mätt.
Älskar att det regnar och glad att jag städade igår för idag hade det inte gått.

Kan knappt tro att det är sant men kom tillslut upp ur sängen idag vid ett, kanske tack vare att internetet slutade fungera. Och idag har jag verkligen fejjat här hemma, kände hela tiden att jag ville ge upp och bara gå och lägga mig igen så vågade knappt andas än mindre tänka eller känna efter nått utan for bara på som attans hela tiden. Men nu är här äntligen städat, på riktigt och inte bara på ytan. Sen är det ju alltid så att jag under tiden jag städar kommer på och ser en massa saker som jag borde ta tag i, som att riktigt skura ner köket och badrummet, sortera bland alla mina papper etc etc. Men jag lyckades kväva den värsta ångesten och stänga av allt dåligt samvete för annars hade inget blivit gjort. Och nu känns det ganska bra att ligga i sängen med nya lakan och vädrade sängkläder och veta att det är fräscht i huset :).
För övrigt vet jag inte riktigt hur jag mår just nu för jag kväver allt med mat, hela tiden och det mår jag så klart inte bra av men det håller undan tankarna och känslorna just nu.
Skänk en liten tanke och håll en liten tumme för mig imorn vid 12.
kram

Vill bara säga hej och att jag inte e så datoriserad för tillfället, orkar liksom inte känna eller tänka nått alls utan är bara trött. Hoppas ni har det bra där ute och kör försiktigt i halkan.
kram

Att det ska vara så svårt att ta tag i saker. Hade hela dan till att städa och fixa men klarar det inte. Inte så att jag är lat(inte bara iaf) jag får riktig panik när jag börjar tänka på det och stänger helt av.
Pendlat mellan sängen och solstolen idag, så jag har iaf fått lite sol på mitt bleka nylla.

Varit på kalas för mamma ikväll, var trevligt, god mat men shit vad jobbigt det var när folk pratade och diskuterade och sa saker som jag inte kunde hålla med i. Höll mig mest tyst för så fort jag öppnade munnen så kändes det som om jag skrek varje ord jag sa och var jätteprovocerande. Nu var det inte så men det kändes så. Så jag förhöll mig ganska tyst och räknade minuterna tills jag kunde köra hem med gott samvete.
Hemma igen i min isolerade idyll med kise i sängen och kolsvart runtomkring.

Tänker inte tänka tanken ens om morgondagen. Ska endast fokusera på att sova nu och att det enda som verkligen är bestämt imorn är musikgudtjänst med kören.
natti natti

Solen strålar ute, den skiner in i alla mörka vrår och jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur sängen.
Fantiserar å ena sidan om att ligga i fosterställning inlåst någonstans mörkt å andra sidan fantiserar jag om att vara ute i solen, sträcka ut armarna och hela kroppen och njuta av varje millimeter av solens strålar på min kropp.

Gud så skönt med fredag
Varit hos frissan och klippt till en höstlugg, alltid jobbigt att sitta framför spegeln 1 timme och bara granska sig själv. Dubbelhakorna växer och huden ser om möjligt ännu ofräschare ut för varje minut som går. Men idag gick det ändå rätt ok, har en superfrissa som är lagom trevlig. Det är helt ok att sitta helt tyst hos henne vilket är skönt.
Ja, sen tog jag mig faktiskt till vårdcentralen och hämtade en blankett men är så osäker på hur jag ska göra. Just nu känner jag inte alls för att söka hjälp, inte alls. Men nu har jag lappen iaf och det är bara att skriva i den och lämna in den och i så fall boka tid. Har bara svårt att se skäl till att söka hjälp just nu, har inget att säga inget att komma med.
Ser framemot sovmorgon imorn, natti natti

Vill radera föregående inlägg för det låter så puttinuttigt och som att jag verkligen tagit tag i nått och vill bli bättre. Men så känns det inte alls egentligen. Jag ringde för att jag inom mig känner en plikt att göra så, det är det rätta men jag vet eg inte om jag vill eller kanske vågar är bättre ord. Kommer säkert gå dit imorn och hämta en lapp och så får vi se sen. Tack så mkt för kommentarerna men känner mig inte särskilt duktig bara pliktskyldig.
Magkatarr så in i och sura uppstötningar, fan vad trött jag är på mig själv.
Sorry om jag gör er besviken :(

edit

vimsig idag vet inte vad jag vill eller känner. Trött efter stressig dag på jobb och så har jag läst en del på flashback om killen som tog livet av sig live. Gör mig ledsen och sorgsen och kanske inte så positiv.
kram

Ett första pyttesteg taget, har ringt och fått besked om att de tar emot nya patienter. Ska ner och få en lapp att fylla i så att jag listar mig hos dem. Får bli imorn när jag ändå ska till stan. Helt slut efter att ha suttit i tfnkö lång tid (kanske inte bådar så gott) och sen pratat med sköterska. Skulle kunna gå och lägga mig och sova nu men ska köra till jobbet strax.

Inte mkt att säga just nu, ganska trött och tom. Vet inte om det är som jag stängt av eller om jag faktiskt bara är en normal människa just nu för tillfället. Är det så här det känns kanske? Har inte tagit tag i att ringa vårdcentralen och blir nog inte imorn heller, har liksom inget att säga just nu. Kommer inte ihåg nått om vad jag eg skulle ha att säga. Tur ibland att man har bloggen så man kan kolla hur man eg mått när man som nu inte känner mkt alls.
Men fina höstdagar är det för tillfället iaf och ikväll är det Greys, jobbat för mkt denna vecka och känner hur det suger på humöret men antar att det också tillhör "vanliga" människors beteende.
Tänkte dock på en sak innan idag. Oavsett vilken känsla jag har så tänker jag alltid på vilken mat den känslan kan motsvara och använda för att trycka ner. Som idag när jag varit trött och stressad så har såå mkt energi gått åt till att fundera på och känna efter vilken mat jag ikväll skulle vara sugen på och som skulle göra att känslorna försvinner och så när jag väl lyckas träffa rätt när jag tänker på nån mat som känns rätt så infinner sig ett lugn. Bara av att jag vet vad jag ska äta. Men inte mår jag bättre för det ikväll nu när jag ätit upp allt som skulle vara så bra. Mår mest illa och vet vad jag vill, känner att jag är på väg in i det igen men inte idag.

Känns som jag vill säga nått men kan inte få fram det, det är viktiga och bra saker som jag inte kan få tag på. De smyger fram när jag minst anar det och när jag försöker greppa tag eller lyssna så försviner dem. Så frustrerande, kan inte somna, är jättetrött men känner mig ofärdig. Som om jag skulle ha svaret på alla mina frågor på tungspetsen men jag får inte fram det. Nu är det inte så men det är så det känns. Hjärnan funkar inte, känns som bomull. Precis som jag har nått viktigt att säga men jag vet inte vad det är får inte fram det. Känslan av nått finns där men får inte ihop det med hjärnan och vad det betyder. Blir stressad och ångestfylld av det och lutar åt att ta stilnoct ikväll igen, kanske bara en halv, blir så avtrubbad dan efter och får kämpa för att orka. Sorry för flummigt inlägg men var bara tvungen att pysa ut lite så att jag kanske kan få lite ro i skallen och kroppen.
sussa sött och dröm vackert

Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna dan, varit rätt ok antar jag. Ja det har vairt en helt ok dag. Inga stora känslostormar eller nått. Precis som om jag bara för att jag bestämt mig för att våga prova igen så bryr jag mig inte längre. Har inte haft tid att ringa idag och hade inte haft nått att säga iaf. Får väl börja med att bara ringa och se om de tar emot nya patienter och i så fall boka en tid när det känns annorlunda. Känns ingenting just nu.

Så börjar det bli kvällen igen. Det var helt underbart att sjunga i kyrkan idag, glad att jag tog mig dit. Vi sjöng i en annan kyrka än vår vanliga, en mkt större och akustiken var fantastisk. Solen har skinit idag igen och jag klarade av att sitta ute i trägårn i nån timme iaf innan jag var tvungen att gå in i mörkret. Bättre än inget iaf, fick klippt gräset och läst lite.
Skulle vilja ta mig tid, ge mig tid att verkligen försöka komma underfund med vad jag vill. Men hur ska jag klara det med ett fulltidsjobb och alla psykbryt som gör att jag bara försöker överleva en timme i taget. man kan ju inte säga upp sig för att fundera på sitt liv, det skulle vara ekonomiskt katastrofalt även om jag vill därifrån så vill jag ju ha en plan innan och ett nytt jobb eller plugg men vilket jobb, vilken utbildning? Fan att pengar ska styra så mkt men det gör de det är oundvikligt att de gör det, utan pengar klarar man sig inte. Och så klar är det ju fasaden som måste hållas, får ju itne visa att jag är den looser som jag känner mig som. Kan en läkare eller psykolog verkligen hjälpa en att hitta vilken väg man ska gå? Nu i helgen hade varit perfekt om jag hade kunnat ringa och försöka få hjälp, har varit i rätt sinnesstämning känns det som. Inte så tom, lite verbal förmåga.
Får se hur det ser ut på jobb imorn kanske att jag kan smita undan och ringa, måste passa på när modet är uppe.
Har skrapat lite på ytan idag igen, tagit disken och plockat i ordning lite men skulle verkligen behöva städa ordentligt, damma, damsuga, torka golv, skura toan men inte denna helgen...heller....finns ingen ork kvar.
Lagat lax i ugn med sweet chilli och risotto, kunde dock inte äta nått själv då allt annat står mig upp ihalsen, nåja blev till 4 matlådor iaf.
Hoppas ni haft en bra dag i solen.

I måndags var jag ju hemma från jobb, i tisdags jobbade jag som vanligt med en känsla av rädsla för att bli påkommen, avslöjad. E jobb skulle jag träffa T men hade en timme i stan innan hon slutade. Hamnade på Espressohouse och åt en macka.
Satt bredvid två tjejjer som pratade så jag hörde, de såg ut att vara kanske 10 år yngre än mig och de pratade om mående osv. Av ngn anledning fick jag för mig att de kanske inte mådde så bra som de vid första anblick såg ut att göra och mina fantasier vandrade iväg och jag började dagdrömma om att de inte kanske mådde bra alls utan var på permis från ngn avdelning och tagit tillfället i akt och gått och fikat.
Låter sjukt men i mitt dagdrömmeri så blev jag avundsjuk. Jag ville vara någonstans där jag blev omhändertagen, gå på samtal, gå i terapi, göra aktiviteter, ha strikt planerad dag, vara uttråkad och sitta och fika. Jag såg inte framför mig att jag skulle vara social eller så med andra utan det var bara jag, kanske en bok eller tidning. Och jag ville så bli inlåst någonstans där det bara fanns 4 vita väggar och en säng.
Sen försvann drömmen och blev en hets på mat. Jag började febrilt fantisera om allt jag skulle äta medans jag satt där på fiket, jag skulle äta och dricka hela dan, hela tiden nått nytt nått mer.
När T väl kom var jag så uppstressad så jag kunde inte sitta kvar utan vi gick genom stan. Och jag gjorde allt för att undvika prata om mig vilket är ganska lätt med T, hon är ganska glad för att prata om sig själv och nöjer sig med att jag säger att allt är ok.

Har börjat formas en liten plan på hur jag kanske ska försöka en gång till. Jag tänkte ringa till en annan vårdcentral än den jag går till nu(och där de inte kan erbjuda ngn hjälp) och fråga om det för det första tar emot nya patienter och sedan om deras läkare tar sig tid att lyssna, har tid att ha empati och försöka boka en tid. Vet att de på den vårdcentralen har psykologer så kanske att jag kan hitta nån som kan och vill hjälpa mig.
Vet bara inte när jag ska ringa, vill inte ringa när jag är på jobb och torsdagarna sover jag bort hela fm innan jag ska till jobb, måste nog ändå försöka på torsdag även om det bär emot. Viljan och lusten att sova är större än att be om hjälp. Men det är på gränsen till kris just nu så måste försöka samla lite mod och styrka och ha tålamod att vänta till på torsdag. Börjar bli väldig tungt och jobbigt att trampa vatten, orkar inte länge till men är samtidigt livrädd för vad som kommer hända om jag nu skulle få hjälp, är så rädd för deras bemötande och för vad jag ska säga. Att de inte ska tycka att jag har rätt till hjälp, att jag inte är värdig hjälp, att andra behöver den mer, det är egentligen inget fel på mig jag är bara lat. Så rädd. Så rädd att de inte ska tycka om mig.

Igår var jag och A i Malmö, hade tagit oss ner för lite strosande i stan, att äta gott och avsluta dan med Singin in the rain på operan. Strosandet var asjobbigt, så mkt folk överallt, ingen tyst vrå att gömma sig i. Men jag klistrade fast leendet och sa att allt var ok och så gick vi vidare. Maten smakade mig inte alls, gav bara ångest men ville ändå ha mer mer, nått annat än det jag beställt, beställer alltid fel mat. Allt annan ser mkt godare ut. Singin in the rain var helt magisk under sång och dansnumren, blir så berörd och tagen och vill bara gråta. Tänk om man kunde hittat ett jobb som innebar att man fick omges av sång och musik.

Idag var jag på en regionsträff med andra som jobbar med det jag gör, vi hade lite möte, föreläsningar osv och i vanliga fall brukar jag känna mig glad och stärkt i min identitet och i min självkänsla efter att ha träffat kollegor men idag gorde det mig bara ännu mer förvirrad och förtvivlad. Jag har tappat tron på mig själv helt och hållet, jag är så totalt osäker i allt jag tänker och kanske vågar säga. Kunde inte ta till mig informationen utan blev bara stressad av allt som sades, allt tekniskt gav mig panik för jag kände att jag inte kunde det och ffa för att jag kände att jag inte ville lära mig heller, orkade inte. Det som jag klarade av var när vi pratade om etik, moral och känslor och den aspekten av jobbet som är så viktig men ack så liten. Då kunde jag känna ett litet sting av iver och att det är med det jag vill arbeta. Men ett sådant arbete finns inte.

Så nu ligger jag här i min säng ikväll, har rusat igenom flera greys avsnitt och krängt en massa massa skit, är helt färdig men vill inte sova för då är de snart söndag och då ska jag upp när klockan ringer för att sjunga och när jag kommer hem måste jag återigen ta hand om senaste veckan förfall. Vill bara sova men vill inte att tiden ska gå så att nästa dag börjar.
Ledsen för alla dessa hundratals ja kanske tusentals ord förstår om ni inte orkar läsa.
Kram ni fina där ute i cyberspace...

Gulliga söta fina ni... blir så glad av era kommentarer.
Har varit en helt sjuk vecka med sociala ting var enda eviga dag. Visst har det varit kul men har känts lite som en flykt och är nu heeeelt slut.
Mår åt h-vete men just nu är jag hemma iaf och det känns skönt. Hade verkligen behövt ha iaf imorn helt ledig men det är Tacksägelsemässa i kyrkan och vi ska sjunga med kören, suck, är ju eg kul men vill bara sova sova sova bort en hel dag.
Ska kika runt hos er andra nu, hoppas ni har det bra.
kram kram

Vad är det för fel på mig? Vad gör jag för fel? Idag är tredje dan jag spenderat i sängen, sovit, kollat på greys anatomy på datorn, varit uppe lite för att sitta framför tvn och äta och sen tillbaka till sängen igen. Vid minsta lilla tecken på att jag känt nått alls så har jag stängt av ännu mer. Är så jävla avstängd just nu och fattar ingenting, vad ska jag göra? Kommer jobba imorn men vad ska jag göra med mig själv? Mår illa av all mat jag äter och känner mig hyper i kroppen. Svettas och fryser om vartannat. Rädd för vart det här leder men trycker undan rädslan och stänger av, tar inte tag i nått, bara ligger i sängen tills kroppen värker eller ett avsnitt av greys är slut bara för att gå upp en liten stund och äta äta äta i soffan och så tillbaka igen.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?

Tack tack tack alla fina goa ni som skriver och stöttar med så fina ord. Det hjälper verkligen och orden är som små strimmor av ljus som bryter igenom mörkret.
Avstängd, känner mig nästan full idag och väldigt väldigt trött. Hade en ångestkänning innan när jag blickade ut över min boendeyta och allt som måste måste göras. Paniken steg men kom inte upp ur soffan, åt lite till och har fortfarande inte kommit upp. Men tack vare era ord så sitter jag upp nu iaf och tror ändå att jag kanske kommer ta tag i all ren tvätt som tar över min säng och disken och skräpet som sprider ut sig. Har tagit fram köttfärs för att göra chilli con carne. Inga stora saker men shit vad varje sak känns som gigantiska monster som äter upp mig inombords.
En sak i tagen, en sak i taget. Behöver inte, måste inte allt idag (JOOOOOOO!!!!!!!!! det behöver jag, måste jag skriker det inombords). Och så stänger jag av igen och sitter kvar i soffan...
Ni e bäst och så glad att jag funnit er och ni funnit mig.
KRAM

känner mig eländig idag. har jobbig och smärtsam pms men kan inte bara skylla på det känner mig nere, ensam och lite ledsen. Jobbigt när telefonen ringer, svarar nästan aldrig, orkar inte prata, trots att jag känner mig ensam vill jag inte prata eller träffa nån. Min ovilja till att synas är det enda som idag hållt mig från att köra och handla en massa. Klockan är straxs efter 7 och jag har rullat ner rullgardinen och krypit till sängs. Sådana här dagar är för långa och nätterna för korta. Mkt tänkvärt i Peter Jöbacks texter igår, massor av positivitet och pepp men det lyssnade inte jag på så mkt lyssnade och sög åt mig varje ord av depp istället. Vill inte ha pepp bara depp.

Varit och lyssnat på Peter Jöback ikväll, det var helt underbart. Han har en helt fantastisk röst och älskar hans svenska texter, de griper tag. E helt fördig nu och ska snart slumra in. Hoppas er dag varit bra.
Sov gott
kram