frokenlejon

Har insett att det inte bara handlar om att äta utan att det faktiskt handlar om att äta i smyg... Får inte börja smyga med det, inte fortsätta så, inte bra alls.

37 idag och livet känns underbart mkt tack vare min älskade sambo.

Last man standing var riktigt bra med många sköna skratt.

Tyvärr förstörde jag kvällen med allt mitt godisätande och hela vägen hem ville jag inget annat än att få gå och kräkas. Klarade inte av att A tog på mig och mådde så jäkla illa. Inte sovit en blund i natt och vaknade lika illamående och med huvudvärk. Tog beslutet att stanna hemma idag och har sovit bort halva dagen. Har ätit lite havregrynsgröt och en knäckemacka med leverpastej så känns lite bättre nu.

Fan vad besviken jag blir på mig själv. Längesedan jag haft en sådan stark längtan efter att få kräkas. Pratade med A om det och han försökte stötta och förstå men i mitt huvud fanns det bara en sak som skulle kunna göra allt bra igen och det var ju inget alternativ precis.

Men vi fortsätter kämpa, känns ändå skönt att ha någon vid ens sida som försöker hjälpa till och stöttar och inte försvinner.

Har varit iväg på en massa skoj på sistone. I torsdags var vi på Sofiero och lyssnade på First Aid Kit och Mando Diao. Så jäkla bra var det och så mysigt att sitta och picknicka när det spelades i bakgrunden. Sen igår var vi i Helsingör hela dagen vilket också var sååå trevligt. Fint väder och bara mys med min älskade.

 

Men.............

Sen kommer vi då till det som förtar stämningen och gör att jag inte vill göra sådana här saker. Jag gör inget annat än att granska och jämföra mig med andra tjejer och kvinnor. Alla andra har saker som är så mkt bättre än mig och jag känner mig så ful, tjock och värdelös. Försöker verkligen att inte snöa in mig alltför mkt på det men det är inte lätt. Jag har falkögon som söker efter allt jag kan komma åt. Är de tjockare än mig så är de vackrare och säkert lyckliga i sin kropp. Är de smalare än mig, ja... då är de smalare och givetvis lyckligare.

 

Kommer det någonsin att försvinna, alla dessa nerklankningar och allt detta förakt som jag känner inför mig själv?

 

Ikväll ska vi på bio och det känns skön för då är det mörkt och jag kan inte se andra och andra kan inte se mig.

Hej
Oj så längesedan det är. Tänker så ofta på er och hur det är med er alla. Förstår om ingen har koll på min blogg längre, det har ju knappt jag.

Jag har iaf blivit sambo vilket känns underbart och jag älskar min underbara sambo mer än vad jag trodde var möjligt. Han gör mig så lycklig och får mig att känna mig så älskad och värdefull. Tänk att en annan människa kan få en att må så bra. Visst har jag fortfarande mina nojjor och har det emellanåt riktigt jobbigt med min kropp men hans sätt att visa mig att han älskar och åtrår mig tar udden av det och det blir hanterbart och jag kan koppla bort det för det mesta.

Ville bara berätta att jag är lycklig och mår bra och hoppas att jag inte ska behöva min kära blogg något mer i det syfte jag haft det tidigare, med all den bedrövelse som kantat mitt liv.

Vet inte när vi ses igen men jag tänker på er och tittar in på era bloggar då och då vid de få tillfällen jag är inne på internet.

Ha det underbart och var rädda om varandra.
Kram