Planering/flykt
Blivit en ganska bra dag idag trots att jag aldrig kom iväg till gymmet och att dan till viss del har varit fylld av en viss skräck för att falla dit igen och planer på hur det inte skall hända. Till att börja med stannade jag kvar i sängen och kollade på film till halv två idag bara för att slippa att gå upp och äta. Åt en god frukost/lunch och for sedan iväg på loppisrunda. Vill hitta en kista men ingen tur idag. Solen tittade fram och jag hittade en liten strand där jag låg och solade en stund innan jag körde hem till ma&pa som bjöd på god middag och hallon med glass till efterrätt. Fick tatt en promenad med ma också ochnu har jag kommit hem för en stund sedan, har sett till att jag pratat massor i telefon och har nu gått och lagt mig, för säkerhets skull. Vet ju att jag när som helst kommer bli sugen så det är bättre att ta det säkra före det osäkra för då kan jag kanske slappna av lite mer imorgon.
Imorn bär det av till Malmö för att hälsa på lite vänner, ska bli kul. Behöver komma hemifrån lite + att min fina vovve ska få semestra hos ma&pa.
Imorn bär det av till Malmö för att hälsa på lite vänner, ska bli kul. Behöver komma hemifrån lite + att min fina vovve ska få semestra hos ma&pa.
Lättare
Att något som är så äckligt kan få en att må så bra och få alla demoner och all ångest att försvinna. Tom och lätt som en fågel och nu äntligen kan jag gå och lägga mig och sova och ta nya tag imorn. Gymmet here I come!!
Vet ju så väl att det är helt fel väg att gå, det jag gjorde precis, men just nu fanns det ingen annan väg. Har väntat på det ända sedan jag började fucka upp dan. Känner ingen skam trots att det väl är just nu jag borde göra det.
Tack Bullen för dina ord, de peppar, stöttar och värmer.
Vet ju så väl att det är helt fel väg att gå, det jag gjorde precis, men just nu fanns det ingen annan väg. Har väntat på det ända sedan jag började fucka upp dan. Känner ingen skam trots att det väl är just nu jag borde göra det.
Tack Bullen för dina ord, de peppar, stöttar och värmer.
Skam
Jag skäms så. Skäms så över hur jag förvaltar mitt liv. Skammen isolerar och förstör mig och mitt liv. Varför har jag än en gång låtit mig själv släppa greppet? Mår illa och skäms över mig själv och över hur jag beter mig. Så jäkla äcklig. Är inte förtjänt av liv. Orkar inte med mig själv längre. Trött...
Glömma, förtränga, ignorera
Försöker glömma, förtränga, ignorera denna dag och allt jag ätit och fokusera på att jag istället för att hamna på toa kände lusten och hade kraften att ge mig ut på en härlig arbetsam stavrunda i kvällsljuset. Försöker glömma, förtränga, ignorera känslan av att nu är allt förstört, allt slit förgäves, lika bra att ge upp, inte lönt och istället fokusera på att jag trots allt lyckades vända dagen till ett någorlunda lyckligt slut. Vill inte ge upp nu, nu på min semester när jag äntligen har lite energi över och orkar ta hand om min kropp och träna. Inser nu hur trött och sliten jag verkligen varit under våren. Det har varit arbetsamt att komma tillbaka.
Hade ju så när klarat av att lämna struman bakom mig när jag läser en artikel i senaste Amelia om en tjej med struma och vips så är allt tillbaka. Alla frågor, all ovisshet, all frustration och all hopplöshet. Ska jag orka hoppa på det tåget igen, kan jag verkligen låta bli. Förtjänar inte min kropp att jag tar hand om den (vet om , snacka om dubbelmoral) och göra allt för att ta reda på vad som är bäst och vad som kan få mig att må bättre.
SUCK!!!!!
Hade ju så när klarat av att lämna struman bakom mig när jag läser en artikel i senaste Amelia om en tjej med struma och vips så är allt tillbaka. Alla frågor, all ovisshet, all frustration och all hopplöshet. Ska jag orka hoppa på det tåget igen, kan jag verkligen låta bli. Förtjänar inte min kropp att jag tar hand om den (vet om , snacka om dubbelmoral) och göra allt för att ta reda på vad som är bäst och vad som kan få mig att må bättre.
SUCK!!!!!
Amen, va f-n
Vet inte hur jag tänkte nu? Vill jag förstöra för mig själv, vill jag kräkas. Ja, just då när jag tog beslutet gjorde jag det för att jag skulle kräkas efteråt. Men, inte en chans, mår illa som attans men tänker inte kräkas.
Och det är ju inte ens gott. Goda kondiskakor som man ska njuta av i små tuggor. Kärleksmums/bromnies med tjockt lager chokladkräm ovanpå. Jag kan ju inte bara köpa en, det verkar ju dumt, då kan de ju tro att jag ska äta dem själv hemma i min patetiska ensamhet, nej två får det bli och så två släta bullar. Åt allt i sån fart, fortfarande sittandes i bilen på parkeringen, att jag knappt kände smaken, kände bara hur sockret nästan brände i munnen. Tänk om nån ser mig, men kan inte vänta är för långt hem tar för lång tid.
Konstigt nog har jag inte fått panik (än iaf).....
? och syster yster
Vet egentligen inte vad jag ska tycka. Vad det gäller Anders då. Han skickade ju ett sms med en ursäkt innan idag och när jag kom hem hade han ringt och bad återigen om ursäkt. Är väl lite blödig men mjuknar så fort jag hör hans röst och visst jag förlät väl honom till viss del efter ursäkterna idag. Men jag hade fortfarande inte fått någon förklaring till hans beteende. Han sa dessutom på tfnsvararen att han skulle ringa igen. Kvällen gick och han ringde inte. När klockan blev 10 skickade jag ett sms att hade han tänkt ringa fick han göra det nu för jag tänkte gå och lägga mig. En halvtimme senare ringde han och försökte i en glättig ton be om ursäkt igen, fortfarande utan förklaring och när jag bad om det hade han ingen att ge. Sa att vädret var bättre på öst-kusten (!) och att han ville gå på stan lite. Han höll dock med om att han borde hört av sig. Fick iaf sagt till honom att jag inte tyckte det var ok och att nonchalans inte var något jag tyckte om. Han försökte skämta om det men jag kände mig inte så road. Resten av samtalet berättade han om sin semester :/.
Vi får väl se om vi hörs igen, vet ärligt talat inte om jag är så sugen på det. Kan inte riktigt känna att han ger mig något som jag kan få ut av av vår kontakt, det handlar mest om honom och han verkar inte så intresserad av vad jag har att säga eller vem jag är och gör. Tiden får väl utvisa vad som händer.
Sen en annan sak, min kära syster ringde mig ikväll och ville ha ett råd. Hon undrade hur jag kände det när jag var i "hennes" ålder (hon är då 4 år yngre än mig). För hon kände sig så nedstämd och hade svårt att känna glädje inför saker som skulle hända. Fick en hård klump i magen när jag hörde henne prata, känner ju så väl igen mig själv och att min lillasyster, som jag vill försvara mot allt ont, känner likadant gör mig så ledsen. Och jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa henne. Vi fick iaf ett bra samtal och hon fick lufta sina tankar lite även om det var svårt att komma med konkreta råd. Vill ju bara krama, hålla om och skydda henne men det är svårt när hon bor 50 mil bort. Allt jag kan göra är att finnas där för att lyssna när hon vill.
Hoppas av hela mitt hjärta att hon snart hittar glädjen igen.
Två sidor av samma mynt
Ok, så är man där igen. Från att en längre tid bara velat äta äta äta och verkligen fått kämpa för att inte falla dit i hetsen (ibland lyckats ibland inte) så är jag nu i den andra världen. Jag tycker det är såå jobbigt att äta och skulle helst inte vilja alls, maten växer i munnen på mig och jag är inte sugen på något över huvud taget. Vill bara träna och inte äta. När jag körde från gymmet idag började jag tänka på vad jag skulle kunna tänka mig till lunch och det enda jag tänkte på hela tiden var att jag skulle ut och springa en runda senare. JAG, som hatar att springa. Tvingade i mig en kycklingklubba och visst det var helt ok, men mår ändå lite illa av den. Vet ju redan att jag måste planera någon slags middag ikväll och det lutar åt sill och potatis. Åh, kan inte dagen vara över snart så man kan få gå och lägga sig.
Hade egentligen en annan plan för dagen. Anders skulle ju komma på besök, men han behagade för det första inte höra av sig i helgen och sen i morse fick jag ett sms att han inte skulle komma. Ingen förklaring bara ett konstaterande. Va! så jäkla dålig stil tycker jag. Nonchalant och det hatar jag. Han skickade sedan ett sms och bad om ursäkt vilket jag tyckte var ok men det får faktiskt vara upp till honom nu att visa lite initiativ. Jag förtjänar faktiskt lite respekt. Vi får väl se om han hör av sig igen.
Hade egentligen en annan plan för dagen. Anders skulle ju komma på besök, men han behagade för det första inte höra av sig i helgen och sen i morse fick jag ett sms att han inte skulle komma. Ingen förklaring bara ett konstaterande. Va! så jäkla dålig stil tycker jag. Nonchalant och det hatar jag. Han skickade sedan ett sms och bad om ursäkt vilket jag tyckte var ok men det får faktiskt vara upp till honom nu att visa lite initiativ. Jag förtjänar faktiskt lite respekt. Vi får väl se om han hör av sig igen.
Toppendag
Det jag föresatt mig för dagen har lyckats, ingen ångset eller nojjor. Så underbart och så har jag dessutom fått spendera min dag med mina goa vänner och ikväll var vi ute och käkade mycket gott och då kom även mina fina föräldrar. Kontentan av dagen är: EN TOPPENDAG!
Godmorgon
Känns lite bättre idag, bestämt mig för att ha en skön och bra dag. Ska gå upp nu, ta en promenad, äta frulle och städa sen kanske en tur till Hantverksmässan. Tänker unna mig själv en dag fri från ångest, det får bli min present till mig själv.
Köpte på semestern ett kort med följande text:
Igår är historia
Imorgon är ett mysterium
Idag är en gåva
Ska försöka att bli bättre på att leva efter det.
Köpte på semestern ett kort med följande text:
Igår är historia
Imorgon är ett mysterium
Idag är en gåva
Ska försöka att bli bättre på att leva efter det.
Matdagbok
Fan, kan inte släppa tanken på att gå och kräkas.
Har börjat göra något idag som jag aldrig trodde jag skulle göra på eget bevåg. Jag har börjat skriva matdagbok, vet inte vad jag ska ha den till och än så länge är det inte så rolig läsning, men jag bara kände att jag behövde få ner det på pränt. Jag som alltid har hatat matdagböcker och inte tyckt att det hjälpt mig alls.
Fan, fan, fan känner hur jag börjar förbereda kroppen för det onämndbara...
Orkar inte, kommer försöka somna ifrån skiten istället.
Lördagkväll
Fan, det blir iget bättre. Vill bara ge upp men vägrar göra det. Har varit och tränat idag igen och det var superskönt. Men samma känsla idag efteråt, får verkligen kämpa bara för att andas normalt. Andningen kommer högt högt upp i bröstet och det är superjobbigt. När ska det vända? Känner mig stressad över att jag ska träffa Anders på måndag, inte nervös faktiskt men stressad över att jag inte har min kropp i den form jag skulle vilja.
Och imorn fyller jag år och då kommer det bli ännu mer mat. Har dock avstyrt det mesta firandet, vill verkligen inte fira min födelsedag iår, inget att fira. Men vi, jag, ma & pa och mina bästa vänner T och A ska ut och äta. Då känns det ändå lite tryggare, jag behöver inte åka och handla eller fixa en massa hemma, ingen tårta eller kakor. Vill iaf ge mig själv möjligheten att få en avslappnad födelsedag utan ångest, vad det gäller maten iaf.
Har ändå ätit rätt ok idag förutom att jag krängde en påse micropop, det är den som står mig upp i halsen nu. Fan så jäkla onödigt. Kollade på Australia och den var jättebra och väldigt känslosam. Jag som förr aldrig har reagerat på tårdrypande scener tar varje tillfälle i akt nuförtiden att få fram lite tårar och tillåta mig känna lite(tips från min terapeut i arbetet med att få mig att känna mer). Nackdelen är att jag sätter samband mellan att gråta och kräkas så jag vill ju inget hellre än att springa på toa, men lyckades motstå det även idag även om det känns som ett misslyckande när jag nu ligger i sängen med min äckliga jättemage.
Sen ang gårdagens inlägg om att det inte är lönt att kräkas då sockret tas upp direkt så vet jag ju mycket väl att när jag väl ger efter för bulimi-djävulen så finns det inga intellektuella eller kloka tankar, allt ska bara ut, jag ska bara tömma mig. Och precis så har det känts idag, jag ville bara tömma mig. Vet inte om det var vinet som gjorde att jag inte orkade ta mig upp ur soffan eller vad, men jag hoppas inte att känslan att vilja kräkas ska komma mer idag även om jag känner att den ligger och lurar.
Och imorn fyller jag år och då kommer det bli ännu mer mat. Har dock avstyrt det mesta firandet, vill verkligen inte fira min födelsedag iår, inget att fira. Men vi, jag, ma & pa och mina bästa vänner T och A ska ut och äta. Då känns det ändå lite tryggare, jag behöver inte åka och handla eller fixa en massa hemma, ingen tårta eller kakor. Vill iaf ge mig själv möjligheten att få en avslappnad födelsedag utan ångest, vad det gäller maten iaf.
Har ändå ätit rätt ok idag förutom att jag krängde en påse micropop, det är den som står mig upp i halsen nu. Fan så jäkla onödigt. Kollade på Australia och den var jättebra och väldigt känslosam. Jag som förr aldrig har reagerat på tårdrypande scener tar varje tillfälle i akt nuförtiden att få fram lite tårar och tillåta mig känna lite(tips från min terapeut i arbetet med att få mig att känna mer). Nackdelen är att jag sätter samband mellan att gråta och kräkas så jag vill ju inget hellre än att springa på toa, men lyckades motstå det även idag även om det känns som ett misslyckande när jag nu ligger i sängen med min äckliga jättemage.
Sen ang gårdagens inlägg om att det inte är lönt att kräkas då sockret tas upp direkt så vet jag ju mycket väl att när jag väl ger efter för bulimi-djävulen så finns det inga intellektuella eller kloka tankar, allt ska bara ut, jag ska bara tömma mig. Och precis så har det känts idag, jag ville bara tömma mig. Vet inte om det var vinet som gjorde att jag inte orkade ta mig upp ur soffan eller vad, men jag hoppas inte att känslan att vilja kräkas ska komma mer idag även om jag känner att den ligger och lurar.
Näsan över vattenytan
Precis så känns det, jag trampar vatten och kämpar för att hålla näsan över vattenytan så att jag kan få luft. Hatar den här känslan, är på spänn hela tiden för atti nte falla dit. Att inte äta för mycket så att jag hamnar i hets eller kräks. Känner mig spänd som en fiolsträng. Hatar den här övergångsperioden när jag inte tränat ordentligt på länge och gått upp i vikt. När jag så börjar träna bygger jag muskler snabbare än jag går ner i vikt vilket medför att jag under en period är större än innan jag började träna. Håll ut, håll ut.... vill bara ge upp, inte träffa Anders på måndag och bara skita i allt och bli riktigt fet. Nej, nej, nej, ska inte ge upp än vet ju att det snart vänder om jag bara inte ger upp än.
Varit på Helsingborgsfestivalen med kompis och vi lyssnade på Miss Li vilket var helt underbart. Sen åt vi ju då också, känns som jag har ätit alldeles för mycket idag fast jag egentligen vet att det inte är mer än vad en normal hade ätit och unnat sig en semesterfredag på festival. Bara det att det står mig upp i halsen och vill bara kräkas, men bara kräkas det som är onyttigt jag vill behålla middagen. Suck...
Ont i magen som f-n när jag kom hem och fick springa på toa. Hade planer på att kräka men det fick vänta. Magknip som attans och det bara rann av mig. Min första tanke var: fan maförgiftning, min andra tanke var JA! matförgiftning eller kanske ännu bättre maginfluensa. Kom sedan på att jag igår krängt en massa salta mandlar och att det trol var det som satte fart på magen.
Satt på dass och började åter fundera på om jag skulle kräkas eller inte. Men så kom jag att tänka på det att man nuförtiden ju säger att det ffa är kolhydraterna dvs sockret som är den stora boven vid övervikt. Och då är det ju inte lönt att kräkas flera timmar efter man har ätit eftersom socker är det kroppen tar upp snabbast, en del redan innan det kommit till magen. Fett och proteiner tas upp senare i mage och tarm men socker tas upp direkt.
Hm, ledsen att jag verkar trög men det är faktiskt en ganska viktig insikt för mig. Iaf när det gäller i min strävan att inte kräkas.
Känner att kroppen lugnat sig en aning nu och är ganska trött faktiskt. Oron kanske till viss del kom av min oroliga tarm. Hoppas på en lugn, sovande natt med mycket drömmar.
Varit på Helsingborgsfestivalen med kompis och vi lyssnade på Miss Li vilket var helt underbart. Sen åt vi ju då också, känns som jag har ätit alldeles för mycket idag fast jag egentligen vet att det inte är mer än vad en normal hade ätit och unnat sig en semesterfredag på festival. Bara det att det står mig upp i halsen och vill bara kräkas, men bara kräkas det som är onyttigt jag vill behålla middagen. Suck...
Ont i magen som f-n när jag kom hem och fick springa på toa. Hade planer på att kräka men det fick vänta. Magknip som attans och det bara rann av mig. Min första tanke var: fan maförgiftning, min andra tanke var JA! matförgiftning eller kanske ännu bättre maginfluensa. Kom sedan på att jag igår krängt en massa salta mandlar och att det trol var det som satte fart på magen.
Satt på dass och började åter fundera på om jag skulle kräkas eller inte. Men så kom jag att tänka på det att man nuförtiden ju säger att det ffa är kolhydraterna dvs sockret som är den stora boven vid övervikt. Och då är det ju inte lönt att kräkas flera timmar efter man har ätit eftersom socker är det kroppen tar upp snabbast, en del redan innan det kommit till magen. Fett och proteiner tas upp senare i mage och tarm men socker tas upp direkt.
Hm, ledsen att jag verkar trög men det är faktiskt en ganska viktig insikt för mig. Iaf när det gäller i min strävan att inte kräkas.
Känner att kroppen lugnat sig en aning nu och är ganska trött faktiskt. Oron kanske till viss del kom av min oroliga tarm. Hoppas på en lugn, sovande natt med mycket drömmar.
Mantra
Tog tid på mig idag innan dagen kom igång men hade gett mig dän på att jag skulle till gymmet. Tog med hunden på en härlig långrunda på en timma ca i skogen och körde därefter till gymmet. Inte varit där på mycket mycket länge, typ xx månader sedan. Var skönt att de inte flyttat runt på grejjerna utan jag hittade det jag skulle använda. Och jag orkade faktiskt en hel del vikt, mer än jag trodde jag skulle, iaf på maskinerna. Har ju hållt igång lite sporadiskt med styrka hemma. Hantlarna som jag brukar älska tilltalade mig inte alls idag så jag struntade i dem, körde maskiner istället. Ville verkligen komma därifrån med en positiv känsla som skulle ge mersmak. Dock var bilden av mig själv i speglarna inte så tilltalande men det försökte jag bortse ifrån. Positiv, positiv, positiv, välj glädje, välj glädje, välj glädje.
Kom därifrån och satte mig i bilen och direkt kände jag: FAN FAN FAN, oro i hela kroppen, vill äta kanelbullar i mängder (och ja jag hade ätit så det var inte hunger) ville bara skita i allt. Återigen mkt tankar om T bubblade upp, hon ringde i morse och var ledsen för hennes pv hade gjort slut pga att hon betett sig på ett inte just sätt. Jättetrist men kanske lika bra som skedde då hon inte har känslor för honom.
Körde in till stan för att hyra lite film, behövde en verklighetsflykt. Mantra i huvudet: ska inte inte inte köpa godis och gjorde det faktiskt inte. Men det kan bero på att jag gick genom stan och granskade mig själv kritiskt i varje fönster, såg mina tjocka armar, min feta mage etc etc. Bara jag inte träffar någon jag känner!!!
Men tack och lov för lite bra film, har sett Benjamn Button som var överaskande bra och ska nu gå vidare med Mammut.
Kom därifrån och satte mig i bilen och direkt kände jag: FAN FAN FAN, oro i hela kroppen, vill äta kanelbullar i mängder (och ja jag hade ätit så det var inte hunger) ville bara skita i allt. Återigen mkt tankar om T bubblade upp, hon ringde i morse och var ledsen för hennes pv hade gjort slut pga att hon betett sig på ett inte just sätt. Jättetrist men kanske lika bra som skedde då hon inte har känslor för honom.
Körde in till stan för att hyra lite film, behövde en verklighetsflykt. Mantra i huvudet: ska inte inte inte köpa godis och gjorde det faktiskt inte. Men det kan bero på att jag gick genom stan och granskade mig själv kritiskt i varje fönster, såg mina tjocka armar, min feta mage etc etc. Bara jag inte träffar någon jag känner!!!
Men tack och lov för lite bra film, har sett Benjamn Button som var överaskande bra och ska nu gå vidare med Mammut.
ord
Måste bara kopiera denna mening från Kastanjeflickans blogg, är så kloka och eftertänksamma ord och jag kan så känna igen mig i det.
"Den person som tror sig behöva vara ensam, är troligen oftast den som främst inte behöver det."
"Den person som tror sig behöva vara ensam, är troligen oftast den som främst inte behöver det."
litet tillägg
Ang gårdagens inlägg om att jag ska sätta fart på min kropp så har jag ju en liten röst som viskar och retas: Jippie, nu ska det bantas, inte äta nått, fan jag kommer aldrig lyckas gå ner i vikt, lika bra jag hetsar istället, nej jag ska inte äta alls, jag ska bli smal smal smal för det är enda chansen att Anders kommer gilla mig.
Det är egentligen inte klokt vad ens hjärna kan spela en spratt. Vet ju att det är nonsens jag hör inom mig men ändå är det så trovärdigt. Men har inga planer på att, om jag får citera Malin och Pee, låta den lille räven ta över. Vill gå ner i vikt och bli fastare så att jag vågar vara på stranden utan ångest tex, men vet ju att jag inte kan göra det om jag lyssnar på äs-räven. Och mår jag bra i kroppen mår jag bättre i själen och då kan jag träffa Anders med självsäkerhet istället för att ojja mig över hur jag ser ut.
Man känner sig ibland schitzofren med alla dessa röster, konversationer och bråk som hörs i skallen och som man ska ta ställning till.
Det är egentligen inte klokt vad ens hjärna kan spela en spratt. Vet ju att det är nonsens jag hör inom mig men ändå är det så trovärdigt. Men har inga planer på att, om jag får citera Malin och Pee, låta den lille räven ta över. Vill gå ner i vikt och bli fastare så att jag vågar vara på stranden utan ångest tex, men vet ju att jag inte kan göra det om jag lyssnar på äs-räven. Och mår jag bra i kroppen mår jag bättre i själen och då kan jag träffa Anders med självsäkerhet istället för att ojja mig över hur jag ser ut.
Man känner sig ibland schitzofren med alla dessa röster, konversationer och bråk som hörs i skallen och som man ska ta ställning till.
Trött men mycket som vill ut
Är egentligen supertrött men har så mycket i mig idag som bara har väntat på att få komma ut.
Vet ju varför jag var ledsen igår och idag.
Min bästa vän T har inte förtroende för mig, hon är rädd för att jag ska bli arg och lämna henne om hon berättar saker när hon mår dåligt. Hon pratar hellre med vänner som inte betyder lika mycket och som hon kan klara av att undvara. Borde väl kanske bli smickrad, men.... jag känner mig såå sårad och ledsen över att hon inte kan prata med mig. Inte så att hon måste dela allt med mig men att veta att hon hellre pratar om så viktiga saker som hennes mående med andra hellre än med mig gör mig så ledsen och besviken.
Vet ju att jag inte själv är så bra på att prata om mitt mående men är det någon jag pratar med så är det ju med henne. Just för att hon är min bästa vän och den enda jag vågar ha lite förtroende för. Men nu vet jag varken ut eller in. Hur kan hon kalla mig sin bästa vän och att hon älskar mig när hon låter mig stå utanför, utan att kunna stötta och hjälpa. Hon borde ju veta att hon kan lita på mig efter allt vi gått igenom tillsammans ffa efter hennes skilsmässa och min utbrändhet.
Var såå stimmig i förmiddags och bävade för att semestern skulle bli förstörd från och med idag. Tog en jätterunda med vovven i skogen innan jag åkte och handlade och klarade av att lugna ner mig ganska bra. Fortfarande sårad men inte så stimmig i kroppen. Ikväll var jag desutom på Sofiero och lyssnade till Malena Ernman och det var helt fantastiskt. Som ni vet sen innan så gör musik underverk med min själ. Det får mitt känsloliv att vakna och jag ler utan att ifrågasätta eller tänka, jag bara är och njuter.
Sen ikväll när jag kom hem ringde Anders och vi bestämde att han kanske ska komma hit på måndag.
Hihi, lite spännande och nu jäklar ska jag komma igån med träningen. Perfekt morot!! Och det är sunda jag som talar inte äs-jag (inte så mkt iaf).
Vet ju varför jag var ledsen igår och idag.
Min bästa vän T har inte förtroende för mig, hon är rädd för att jag ska bli arg och lämna henne om hon berättar saker när hon mår dåligt. Hon pratar hellre med vänner som inte betyder lika mycket och som hon kan klara av att undvara. Borde väl kanske bli smickrad, men.... jag känner mig såå sårad och ledsen över att hon inte kan prata med mig. Inte så att hon måste dela allt med mig men att veta att hon hellre pratar om så viktiga saker som hennes mående med andra hellre än med mig gör mig så ledsen och besviken.
Vet ju att jag inte själv är så bra på att prata om mitt mående men är det någon jag pratar med så är det ju med henne. Just för att hon är min bästa vän och den enda jag vågar ha lite förtroende för. Men nu vet jag varken ut eller in. Hur kan hon kalla mig sin bästa vän och att hon älskar mig när hon låter mig stå utanför, utan att kunna stötta och hjälpa. Hon borde ju veta att hon kan lita på mig efter allt vi gått igenom tillsammans ffa efter hennes skilsmässa och min utbrändhet.
Var såå stimmig i förmiddags och bävade för att semestern skulle bli förstörd från och med idag. Tog en jätterunda med vovven i skogen innan jag åkte och handlade och klarade av att lugna ner mig ganska bra. Fortfarande sårad men inte så stimmig i kroppen. Ikväll var jag desutom på Sofiero och lyssnade till Malena Ernman och det var helt fantastiskt. Som ni vet sen innan så gör musik underverk med min själ. Det får mitt känsloliv att vakna och jag ler utan att ifrågasätta eller tänka, jag bara är och njuter.
Sen ikväll när jag kom hem ringde Anders och vi bestämde att han kanske ska komma hit på måndag.
Hihi, lite spännande och nu jäklar ska jag komma igån med träningen. Perfekt morot!! Och det är sunda jag som talar inte äs-jag (inte så mkt iaf).
Hemma igen
Haft det helt underbart :), ganska tur med vädret och tältet var bara lite(läs mkt) trångt och det regnade bara in lite ;). Men skrattat så vi kiknat i massor har vi gjort och sova kan man ju göra när man kommer hem.
Var i Åhus först och åt världens största glass!! Tänkte först ta 2 kulor men när jag såg att man fick typ 3 kulor/kula så nöjde jag mig med en, men dock doppad i chokladsås. MUMS!!!
Ätit fisk i mängder, stekt sill, rökt makrill och varmrökt lax, allt närproducerat och smaskens. Mat är gott!!!
Sett en massa underbar natur och andats mycket frisk luft (när inte T förgiftar den med cigarettrök förståss).
Är så där skönt trött som man blir av att vara på semester, har inte orkat packa upp nått men tänker inte bli stressad för det (hoppas jag).
Kommer säkert somna i soffan framför So you think you can dance ikväll
Ps. Är det tröttheten som gör att jag känner mig lite ledsen utan att veta varför? Ds.
Var i Åhus först och åt världens största glass!! Tänkte först ta 2 kulor men när jag såg att man fick typ 3 kulor/kula så nöjde jag mig med en, men dock doppad i chokladsås. MUMS!!!
Ätit fisk i mängder, stekt sill, rökt makrill och varmrökt lax, allt närproducerat och smaskens. Mat är gott!!!
Sett en massa underbar natur och andats mycket frisk luft (när inte T förgiftar den med cigarettrök förståss).
Är så där skönt trött som man blir av att vara på semester, har inte orkat packa upp nått men tänker inte bli stressad för det (hoppas jag).
Kommer säkert somna i soffan framför So you think you can dance ikväll
Ps. Är det tröttheten som gör att jag känner mig lite ledsen utan att veta varför? Ds.
Listor
Jag är makalös med listor, har listor på allt men kom precis på att jag faktiskt inte skrivit någon lista (än) för vad som ska göras på semestern. Känns ganska bra faktiskt och inte stressande alls.
Håller fast
Tack Bullen och Tokerina, gör precis så allt vad jag förmår och det går alldeles lysande =). Det är något med semester som gör att jag slappnar av, jag har tid och ork att röra på mig, hålla i ordning hemma och äta när jag faktiskt är hungrig. Allt det som gör att jag mår så mycket bättre.
Idag har T och jag varit och shoppat och det var så kul och det fick mig inte att tappa humöret, hittade jättefina saker och är så glad för dem. Åt en bakad potatis och blev jättemätt men inte en tanke eller känsla av att det var jobbigt. Så skönt. Och sen köpte vi lite godis på vägen hem för det var vi sugna på och det var jättegott. Älskar semester!!
Och till underbara Malin, det är så kloka ord du har och jag tar det på rätt sätt. Vet ju att det är så men man behöver påminnas om det och ffa att nån annan sätter ord på det. Och tro mig jag glorifierar det inte på något sätt, vill ju bara att det ska hända och naturligt och inte framtvingat på något sätt. Det är bara så svårt när man inte har träffats på "naturlig" väg där man kan känna en nyfikenhet och kanske attraktion och att det är det som gör att man vill fortsätta. Det blir så platt på nätet men läser något som man tycker verkar bra och så blidar man sig uppfattningar utifrån det.
Men jag ska göra det som är det svåraste av allt, bara vara mig själv och så får vi se vad som händer.
Och imorgon, go vänner, då ska jag och T på semester till Österlen, det ska bli så mysigt. Hoppas vädergudarna vill oss väl så att vi iaf blir borta en natt.
Idag har T och jag varit och shoppat och det var så kul och det fick mig inte att tappa humöret, hittade jättefina saker och är så glad för dem. Åt en bakad potatis och blev jättemätt men inte en tanke eller känsla av att det var jobbigt. Så skönt. Och sen köpte vi lite godis på vägen hem för det var vi sugna på och det var jättegott. Älskar semester!!
Och till underbara Malin, det är så kloka ord du har och jag tar det på rätt sätt. Vet ju att det är så men man behöver påminnas om det och ffa att nån annan sätter ord på det. Och tro mig jag glorifierar det inte på något sätt, vill ju bara att det ska hända och naturligt och inte framtvingat på något sätt. Det är bara så svårt när man inte har träffats på "naturlig" väg där man kan känna en nyfikenhet och kanske attraktion och att det är det som gör att man vill fortsätta. Det blir så platt på nätet men läser något som man tycker verkar bra och så blidar man sig uppfattningar utifrån det.
Men jag ska göra det som är det svåraste av allt, bara vara mig själv och så får vi se vad som händer.
Och imorgon, go vänner, då ska jag och T på semester till Österlen, det ska bli så mysigt. Hoppas vädergudarna vill oss väl så att vi iaf blir borta en natt.
Tosca
Tosca var helt underbar!! Det är inte mycket som får mig att må så bra i själen som ljuv musik och i detta läget opera, helt underbart. Känner nu att semestern har fått en perfekt början. Ett städat hem, en kropp som fått arbeta idag och harmoni i själen.
=)
Så jäkla gött, har städat hela huset, tvättat fönstren invändigt, fixat gaderoben, diskat och ska nu ut på promenad till sjön med vovven =). Ikväll hoppas jag kunna få biljetter till Tosca, hoppas, hoppas. Är egentligen utsålt men kan finnas biljetter kvar om man åker dit. Håll tummarna
Omtumlande dag
Inget på denna dag har blivit som jag trodde det skulle bli.
Min plan var att träffa S, T och hennes pv och käka något gott , därefter se Harry Potter och sen om jag orkade skulle jag träffa en söt kille som ville ses. Kändes som en bra början på semestern. Speciellt nu sedan jag och T bestämt oss för att ställa in vår cykelsemester då det ska bli riktigt skitväder. Nåväl...
Först ringer S som jag skulle se Harry Potter med och säger att hon inte kan följa med och äta innan. Ok, ska ändå gå med T och hennes pojkvän, vill ju fira att semestern har börjat. Sen får jag ett sms att T är sjuk och mår skit. Så ingen middag innan, ok tänker jag ringer en söt kille och frågar om han vill ta en fika, nope han kan inte, alla jag försöker få tag på bara för att prata lite är upptagna mestadels med att grilla eller festa. Finner mig själv ensam i stan och väntandes på att S ska komma så att vi äntligen får se Harry Potter.
Visst, hade kanske lite väl höga förväntningar på den men jag blev faktiskt besviken. Den var inte dålig, de roliga bitarna var suveräna men de mörka och känslosamma bitarna var så dåliga och slätstrukna. Var varmt som i en bastu i biosalongen och killen bredvid mig satt och skakade på sitt ena ben genom hela filmen till och från, sa till slut ifrån. Blev ju tokig av vibrationen. Sa även till om värmen och att där inte fanns någon luft i salongen men fick till svar att det var för dyrt med ac därför var det inget hon kunde göra åt saken. Suck..
Och just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv, innan idag kände jag mig stundtals faktiskt både självsäker och vacker och gick med huvudet högt. Inte så mycket nu.....
Ska jag/kommer jag städa imorgon? träna imorgon och på semestern? träffa/ha kontakt med söt kille eller Anders under semestern? äta bra och gott? söka hjälp för vadå? överleva semestern?
Men dagen känns ändå rätt ok, fått pratat lite med både söta killen och Anders som hastigast så jag känner ändå att jag lever och existerar. Och så känns kroppen ganska ok, har inte ätit så mycket idag
Min plan var att träffa S, T och hennes pv och käka något gott , därefter se Harry Potter och sen om jag orkade skulle jag träffa en söt kille som ville ses. Kändes som en bra början på semestern. Speciellt nu sedan jag och T bestämt oss för att ställa in vår cykelsemester då det ska bli riktigt skitväder. Nåväl...
Först ringer S som jag skulle se Harry Potter med och säger att hon inte kan följa med och äta innan. Ok, ska ändå gå med T och hennes pojkvän, vill ju fira att semestern har börjat. Sen får jag ett sms att T är sjuk och mår skit. Så ingen middag innan, ok tänker jag ringer en söt kille och frågar om han vill ta en fika, nope han kan inte, alla jag försöker få tag på bara för att prata lite är upptagna mestadels med att grilla eller festa. Finner mig själv ensam i stan och väntandes på att S ska komma så att vi äntligen får se Harry Potter.
Visst, hade kanske lite väl höga förväntningar på den men jag blev faktiskt besviken. Den var inte dålig, de roliga bitarna var suveräna men de mörka och känslosamma bitarna var så dåliga och slätstrukna. Var varmt som i en bastu i biosalongen och killen bredvid mig satt och skakade på sitt ena ben genom hela filmen till och från, sa till slut ifrån. Blev ju tokig av vibrationen. Sa även till om värmen och att där inte fanns någon luft i salongen men fick till svar att det var för dyrt med ac därför var det inget hon kunde göra åt saken. Suck..
Och just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv, innan idag kände jag mig stundtals faktiskt både självsäker och vacker och gick med huvudet högt. Inte så mycket nu.....
Ska jag/kommer jag städa imorgon? träna imorgon och på semestern? träffa/ha kontakt med söt kille eller Anders under semestern? äta bra och gott? söka hjälp för vadå? överleva semestern?
Men dagen känns ändå rätt ok, fått pratat lite med både söta killen och Anders som hastigast så jag känner ändå att jag lever och existerar. Och så känns kroppen ganska ok, har inte ätit så mycket idag
Vill bara.......
Vill bara äta äta äta äta och bli smal smal smal smal och glad glad glad............
Funderingar
Tänker mycket på Anders och på vårt samtal igår.
Håller å ena sidan med Bullen i hennes kommentar till mig att det kanske är en sådan man som han som kan hjälpa mig på rätt köl igen och det hade ju varit underbart. Men problemet är nog kanske inte egentligen orden han sa utan inställningen och attityden han har. Vill ju ha en man som älskar mig för mig och just för att jag är jag inkl en ryggsäck full med allt möjligt. Känns inte bra att redan känna att jag befinner mig i underläge till honom och som sagt han ger inte uttryck av att vara så särskilt empatisk eller förstående och ffa så lyssnar han inte. Men, detta betyder inte att jag tänker avsluta kontakten med honom, jag känner honom alldeles för lite än för att veta. Vi har ju inte ens träffats.
Sen håller jag också med Pee ang att jag borde fokusera på mig själv och se till att få hjälp med mig själv först innan jag inleder någon relation. Att jag måste lära att älska mig själv först innan jag letar efter att någon annan ska älska mig och att risken då är att jag inte kan ta det till mig. Så sant så sant. Men..jag har varit själv i 7!!! låånga år och tror faktisk att det skulle hjälpa mig att träffa någon. Känner mig ibland som de där rumänska barnhemsbarnen som förtvinar och dör pga för lite mänsklig ömhet och närhet.
Usch var rörigt detta inlägg blev, men det är lnog lite så jag känner just nu inför det här med Anders och att dejta/träffa män. Mkt förvirrande..
Tack för era kommentarer och stöd Bullen, Pee och Tokerina.
Håller å ena sidan med Bullen i hennes kommentar till mig att det kanske är en sådan man som han som kan hjälpa mig på rätt köl igen och det hade ju varit underbart. Men problemet är nog kanske inte egentligen orden han sa utan inställningen och attityden han har. Vill ju ha en man som älskar mig för mig och just för att jag är jag inkl en ryggsäck full med allt möjligt. Känns inte bra att redan känna att jag befinner mig i underläge till honom och som sagt han ger inte uttryck av att vara så särskilt empatisk eller förstående och ffa så lyssnar han inte. Men, detta betyder inte att jag tänker avsluta kontakten med honom, jag känner honom alldeles för lite än för att veta. Vi har ju inte ens träffats.
Sen håller jag också med Pee ang att jag borde fokusera på mig själv och se till att få hjälp med mig själv först innan jag inleder någon relation. Att jag måste lära att älska mig själv först innan jag letar efter att någon annan ska älska mig och att risken då är att jag inte kan ta det till mig. Så sant så sant. Men..jag har varit själv i 7!!! låånga år och tror faktisk att det skulle hjälpa mig att träffa någon. Känner mig ibland som de där rumänska barnhemsbarnen som förtvinar och dör pga för lite mänsklig ömhet och närhet.
Usch var rörigt detta inlägg blev, men det är lnog lite så jag känner just nu inför det här med Anders och att dejta/träffa män. Mkt förvirrande..
Tack för era kommentarer och stöd Bullen, Pee och Tokerina.
Anders
Pratat med sd-killen idag(han heter Anders). Han skulle ringt igår men glömde bort tiden, ingen big deal försöker jag intala mig själv (även om jag tycker det är nonchalant att inte ens skicka ett sms..) inget att gräva ner sig i, så ha ringde idag istället. Och bara jag hörde hans röst, go göteborgska, så blev jag glad.
Vi pratade en massa, mest han och om honom, men det är väl lite så de flesta killar är. Han tränar mycket, gillar att laga mat och verkar vara väldigt sund. Var tvungen att fråga om han inte hade någon last (med glimten i ögat)? Hans svar var att det var inte hans stil att röka, dricka eller äta en massa skit och bli tjock och fet och tycka synd om sig själv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Oj, vad jobbigt det blev nu. Så frågar han mig: Anser du dig leva ett sunt liv? ................Vad ska jag säga??? Fick hasplat ur mig något om att jag har en sund grundsyn men att jag för några år sedan gick in i väggen och att jag då ffa jobbat med att släppa prestationer och försöka bara vara. Därav har lugna skogspromenader gått före gymbesök och joggingrundor och att min motivation till träning inte kommit tillbaka ffa inte sen jag börjat jobba heltid igen. Hans respons till det var att inte kommentera utbrändheten utan bara säga att han ser till att ta sig tid till både och, både lugn och ro i skogen och träningspass. Någon gång säger han också att den tjej han skall träffa måste ha en sund inställning och leva sunt.
Kände att jag inte hade så mycket mer att säga sen,blev nog lite stum och vi avslutade samtalet efter en liten stund.
Åhhhh, vad jobbigt. Jag är ju den personen. Jag äter en massa skit, blir tjock och fet och sitter och tycker synd o mig själv. Ska jag avsluta det här redan nu? Innan det ens har börjat?
Innanför mitt tjocka skal så finns ju en sund tjej som älskar att träna och äta gott, hon har bara gömt sig den senaste tiden. Hon hittar inte riktigt vägen ut och hon finner inte lusten och motivationen längre som hon gjort förr.
Å ena sidan så vill jag skydda mig själv genom att avsluta kontakten, fast å andra sidan så vill jag träffa en man som honom som kan inspirera och puscha mig i rätt riktning. Jag vill ju helst inte träffa någon som är sådan som jag själv är just nu. En soffpotatis utan ork, lust eller glädje.
Ska verkligen försöka ta tag i att städa imorgon och sedan börjar min semester nästa vecka och då brukar jag komma igång med träningen igen ordentligt. Känns som om jag nästan vågar tro lite på mig själv.
Vi pratade en massa, mest han och om honom, men det är väl lite så de flesta killar är. Han tränar mycket, gillar att laga mat och verkar vara väldigt sund. Var tvungen att fråga om han inte hade någon last (med glimten i ögat)? Hans svar var att det var inte hans stil att röka, dricka eller äta en massa skit och bli tjock och fet och tycka synd om sig själv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Oj, vad jobbigt det blev nu. Så frågar han mig: Anser du dig leva ett sunt liv? ................Vad ska jag säga??? Fick hasplat ur mig något om att jag har en sund grundsyn men att jag för några år sedan gick in i väggen och att jag då ffa jobbat med att släppa prestationer och försöka bara vara. Därav har lugna skogspromenader gått före gymbesök och joggingrundor och att min motivation till träning inte kommit tillbaka ffa inte sen jag börjat jobba heltid igen. Hans respons till det var att inte kommentera utbrändheten utan bara säga att han ser till att ta sig tid till både och, både lugn och ro i skogen och träningspass. Någon gång säger han också att den tjej han skall träffa måste ha en sund inställning och leva sunt.
Kände att jag inte hade så mycket mer att säga sen,blev nog lite stum och vi avslutade samtalet efter en liten stund.
Åhhhh, vad jobbigt. Jag är ju den personen. Jag äter en massa skit, blir tjock och fet och sitter och tycker synd o mig själv. Ska jag avsluta det här redan nu? Innan det ens har börjat?
Innanför mitt tjocka skal så finns ju en sund tjej som älskar att träna och äta gott, hon har bara gömt sig den senaste tiden. Hon hittar inte riktigt vägen ut och hon finner inte lusten och motivationen längre som hon gjort förr.
Å ena sidan så vill jag skydda mig själv genom att avsluta kontakten, fast å andra sidan så vill jag träffa en man som honom som kan inspirera och puscha mig i rätt riktning. Jag vill ju helst inte träffa någon som är sådan som jag själv är just nu. En soffpotatis utan ork, lust eller glädje.
Ska verkligen försöka ta tag i att städa imorgon och sedan börjar min semester nästa vecka och då brukar jag komma igång med träningen igen ordentligt. Känns som om jag nästan vågar tro lite på mig själv.
Harry Potter
Till alla er Harry Potter fans; imorgon visar 5an en bakomfilmen-dokumentär klockan 20.00. Jag tänker inte missa den lika lite som jag tänker missa att se filmen på fredag. Lääängtar!!
Tisdag
Varit en bra dag på jobb. Hade ju lovat T att jag skulle ringa läkaren och boka tid idag. Men det är så svårt för när jag är på jobb eller är mitt uppe i saker, är i nuet så slipper jag undan från allt jobbigt om det inte händer något som gör att jag blir osäker på det jag gör så klart. Men idag har som sagt varit en bra dag på jobbet och då har jag inget att komma med och vet inte vad jag ska säga när jag ska boka tid. Just då i den stunden har jag lyckats fly undan.
Jag T och doggen var på stranden och badade efter jobb idag och det var så skönt att inte åka hem direkt, fick lite energi av att träffa T och fick bokat biljetter till Harry Potter på fredag =). Sitter nu och väntar på att killen från sd ska höra av sig. Är sliten men känner ändå ett ltet sug att städa och fixa i ordning här hemma. Ett gott tecken.
Jag T och doggen var på stranden och badade efter jobb idag och det var så skönt att inte åka hem direkt, fick lite energi av att träffa T och fick bokat biljetter till Harry Potter på fredag =). Sitter nu och väntar på att killen från sd ska höra av sig. Är sliten men känner ändå ett ltet sug att städa och fixa i ordning här hemma. Ett gott tecken.
Rädd
Precis pratat med min underbara vän T. Känns så mycket bättre att få prata av sig med henne. Även om jag säger otäcka saker så försvinner hon inte. Hon tycker jag ska ringa min läkare imorgon, men jag vet inte, just nu är det ju ganska ok
Det här är en ny upplevelse för mig, all denna ambivalens. Om det är något jag alltid varit bra på så är det att ta tag i saker, det har kanske inte alltid blivit som jag velat eller tänkt men jag har sällan tvekat så inför att ringa en läkare.
Är såå rädd. För att bli missförstådd eller inte tagen på allvar eller att bli förstådd men att jag inte mår tillräckligt dåligt för att få hjälp.
Sååå rädd och känner mig så liten och ynklig inför detta och vill bara känna mig stor och stark.
Det här är en ny upplevelse för mig, all denna ambivalens. Om det är något jag alltid varit bra på så är det att ta tag i saker, det har kanske inte alltid blivit som jag velat eller tänkt men jag har sällan tvekat så inför att ringa en läkare.
Är såå rädd. För att bli missförstådd eller inte tagen på allvar eller att bli förstådd men att jag inte mår tillräckligt dåligt för att få hjälp.
Sååå rädd och känner mig så liten och ynklig inför detta och vill bara känna mig stor och stark.
?
Är så motstridiga känslor ang att söka hjälp. Känslan av att vilja bli hjälpt och kanske må bättre är betydligt mindre än min känsla och vilja av att få sluta leva. Det finns ingen ork eller vilja kvar. Vet inte om jag vill bli hjälpt, vill ju bara ..
Har kanske gjort en dum grej men kunde inte låta bli. Har begärt mina journalkopior från psyk och hämtade dem idag. Var ju inte upplyftande läsning precis. Känner mig så kritiserad och misslyckad som inte kan ta till mig den hjälp som erbjuds och som har erbjudits. Hela jk genomsyras av min kritiska ton och mitt ifrågasättande. Vet att det ju bara är ord som är skrivet ur ett professionellt perspektiv. Men var finns empatin, sympatin och förståelsen? Är jag verkligen så jävlig?
Vet varken ut eller in, igår kändes det så klart att jag skulle söka hjälp och fortsätta kämpa men idag vågar jag inte tro på något.
Har kanske gjort en dum grej men kunde inte låta bli. Har begärt mina journalkopior från psyk och hämtade dem idag. Var ju inte upplyftande läsning precis. Känner mig så kritiserad och misslyckad som inte kan ta till mig den hjälp som erbjuds och som har erbjudits. Hela jk genomsyras av min kritiska ton och mitt ifrågasättande. Vet att det ju bara är ord som är skrivet ur ett professionellt perspektiv. Men var finns empatin, sympatin och förståelsen? Är jag verkligen så jävlig?
Vet varken ut eller in, igår kändes det så klart att jag skulle söka hjälp och fortsätta kämpa men idag vågar jag inte tro på något.
Isolering
Sicken jävla helg, rent ut sagt. Har gömt mig i mitt lilla hus hela helgen, ja inte i fredags men igår och idag. Vill ingenting, vill bara sova samtidigt som det vibrerar av otålighet och stress i kroppen. Har inte fått gjort något alls idag inte städat, tvättat, diskat eller gått promenad med vovven. Längtar efter frisk luft samtidigt som det inte finns någon kraft, vilja eller ork att ta mig utanför dörren.
Har återigen gjort ett test på internet, hur mycket man nu ska tro på dem, och de uppmanar mig till att söka läkarhjälp, inser att jag måste ta tag i min depression eller vad det nu är. Det är inte kul alls att leva så här. Ständigt vara såå trött, deppig, inte kunna koncentrera mig och detta konstanta förakt och samtidigt allt detta dåliga samvete för allt.
Vill bara krypa till sängs igen men har inte ro till det, stirrar stumt in i tvn och sappar runt utan mening. Ser en massa vackra, smala, glada kvinnor med män som älskar dem eller så har de inga män men de är vackra och smala eller så är de inte smala men de har män som älskar dem.
Vill bara ligga sked och bli pussad o nacken och känna en arm omkring mig och inte veta var jag ska göra av min understa arm när jag vänder mig om.
Har återigen gjort ett test på internet, hur mycket man nu ska tro på dem, och de uppmanar mig till att söka läkarhjälp, inser att jag måste ta tag i min depression eller vad det nu är. Det är inte kul alls att leva så här. Ständigt vara såå trött, deppig, inte kunna koncentrera mig och detta konstanta förakt och samtidigt allt detta dåliga samvete för allt.
Vill bara krypa till sängs igen men har inte ro till det, stirrar stumt in i tvn och sappar runt utan mening. Ser en massa vackra, smala, glada kvinnor med män som älskar dem eller så har de inga män men de är vackra och smala eller så är de inte smala men de har män som älskar dem.
Vill bara ligga sked och bli pussad o nacken och känna en arm omkring mig och inte veta var jag ska göra av min understa arm när jag vänder mig om.
Fölterapi
Distraherade mig själv från illamåendet genom att ta in grannens hästar med föl. Vet dock inte om det fått mig att egentligen må bättre av att inte kräkas. Tuggar tuggummi för att ytterligare fördröja och kanske undvika...
Uppe ur sängen
Tog mig upp ur sängen och in i duschen, det är inte mycket som slår att stå i en varm dusch och låta vattnet strila över hela kroppen och man kan känna hur ångesten försvinner. Gjorde en hel del kompromisser med mig själv och har ätit frukost, gått en långpromenad i skogen, diskat, röjt undan och trodde att jag åt en ok middag. Trodde ändå att jag skulle sluta dan med flaggan i topp. Men.....nu sitter jag här med maten upp i halsen och har ätit för mycket skit.
Tack underbara Hejhej för dina ord, de värmer så och dina råd är jättebra.Även om jag i skrivande stund har lite svårt att ta de till mig. Låter som en superskön runda du ska iväg på, precis i min smak. Vad skönt att du hittat någon att prata med, blir så glad för din skull. Själv har jag ingen att prata med som sitter eller har suttit i samma situation som mig själv.
Shit vad illa jag mår, både av det jag ätit och över hela mig själv.
Tack underbara Hejhej för dina ord, de värmer så och dina råd är jättebra.Även om jag i skrivande stund har lite svårt att ta de till mig. Låter som en superskön runda du ska iväg på, precis i min smak. Vad skönt att du hittat någon att prata med, blir så glad för din skull. Själv har jag ingen att prata med som sitter eller har suttit i samma situation som mig själv.
Shit vad illa jag mår, både av det jag ätit och över hela mig själv.
Blir kvar i sängen
Kommer inte upp ur sängen idag, vill inte. Känner hur allt runt omkring blir övermäktigt. Vill ut och stava men får ångest om jag inte får ställa mig i duschen först och det känns så onödigt att duscha både före och efter stavandet så blir kvar i sängen. Vill till Väla och shoppa kläder då mina kläder inte passar och vill träffa T och hennes son i stan men ser ut som ett bombnedslag hemma, totalt förfall, måste städa, måste in i duschen först, men så onödigt att duscha innan jag städat, så blir kvar i sängen. Borde komma upp och äta något, men vill stava, städa först och så MÅSTE jag in i duschen, kommer inte orka stava och städa utan mat i magen, kommer må illa, så blir kvar i sängen.
Förskjuter alla tankar och går in i duschen.................
Förskjuter alla tankar och går in i duschen.................
Försvinner
Känns som om jag håller på att försvinna, jag är en blek fläck i periferin som snart är helt utsuddad. Borta. Jag existerar inte längre. Inte ens här på bloggen känner jag min närvaro längre...........oviktig och onödig..........trött..........
Manlig kroppsform
En liten fråga till er som har/haft äs och som har en man/partner i erat liv. Hur ser vederbörande ut, kroppsform menar jag då? Är han större än er? För jag finner mig själv mest attraherad av män som är större än mig, har jättesvårt för dem som är mindre än mig, de får mig att känna mig ännu större än vad jag är och jag har svårt att känna mig kvinnlig eller attraktiv.
På tal om det så har inte killen från sd behagat höra av sig alls i veckan, och vad tror ni jag tänker då? Det sista han frågade var hur lång jag var och att han då sa: Oj, vad lång du är.....
Blir så trött, suck............
Det välsignade regnet det bara öser ner...
Tack för ösregnet som vräkte ner när jag gick ut i skogen, det fick min lågmäldhet att lätta lite, tröttheten är kvar men hjärnan och hjärtat känns lite lättare. Är genomblöt men det var det värt. Douglas och jag gick genom blåbärssnår och åt oss fram.
"sick and tired of allways beeing sick and tired"
Ska snöra på mig skorna nu och gå ut i skogen och andas, jag behöver andas idag.
Depp, nere och trött som fan och verkligen "sick and tired.....
Depp, nere och trött som fan och verkligen "sick and tired.....
Mikael Jackson
Kom hem idag trött som vanligt och la mig för att vila. Tänkte gå ut och plocka blåbär men satte på tv´n en stund och blev då påmind om Mikael Jacksons bortgång och begravning idag.
Har suttit som klistrad vid tv'n hela kvällen. Så djupt berörd, känslosam och ledsen över att denna legend har försvunnit. Tårarna har runnit ner för mina kinder och fyllt hela mig med känslor på ett sätt som var längesedan jag kände.
Det sades så mycket fina och eftertänksamma ord och sångerna som framfördes gick direkt till hjärtat.
Tänk vad en människa ändå kan åstadkomma, tycka vad man vill om honom men han har gjort mycket gott och haft en ständig strävan till kärlek, förståelse och enighet världen över.
Och idag gav han mig det jag behövde allra mest, att få gråta ut och verkligen låta tårarna bara fortsätta rinna.
Tack XXX
Har suttit som klistrad vid tv'n hela kvällen. Så djupt berörd, känslosam och ledsen över att denna legend har försvunnit. Tårarna har runnit ner för mina kinder och fyllt hela mig med känslor på ett sätt som var längesedan jag kände.
Det sades så mycket fina och eftertänksamma ord och sångerna som framfördes gick direkt till hjärtat.
Tänk vad en människa ändå kan åstadkomma, tycka vad man vill om honom men han har gjort mycket gott och haft en ständig strävan till kärlek, förståelse och enighet världen över.
Och idag gav han mig det jag behövde allra mest, att få gråta ut och verkligen låta tårarna bara fortsätta rinna.
Tack XXX
En bukett blommor
Herregud vad trött jag varit idag och när jag kom hem kunde jag inte få en fras ur en låt ur mitt huvud "i'm sick and tired of allways beeing sick and tired", var så passande för hur jag kände mig då och inte i en arg ton utan i en trött och uppgiven ton. Tänkte att det är det enda jag ska skriva i min blogg idag.
I´m sick and tired of allways beeing sick and tired...
Men...så låg jag i soffan och vilade och tittade på tv och så slutade regnet och jag kunde höra hur fåglarna började kvittra och jag kände att jag var bara tvungen att ta mig ut i skogen. Det är så underbart när man kan känna sina känslor och faktiskt följer dem. Jag var verkligen sugen på att gå ut i skogen, jag hade lust!!
Promenerade iväg med vovven och in på en väg jag inte går på så ofta. Ju längre jag gick desto mer kunde jag känna. Det är helt fantastiskt att känna den frid och det lugn som det ger av att vara ute i naturen och bara andas, strosa, titta och lukta. Plockade en bukett ängsblommor och kände mig glad och lycklig över min strävan att hitta fina blommor utan att förstöra naturen. Känns som evigheter sedan som jag fick känna ett sådant lugn. Utan en massa tankar, frågor och ifrågasättande. Bara vara, andas, njuta.
Gick förbi en jättefin liten gård och började fantisera om hur det varit om jag bodde där, det var verkligen ett drömboende för mig, så lagom stort och romantiskt med röda rosor som klättrade upp på den vita stenfasaden och med en liten veranda. Såg en räv på åkern och ville bara vara kvar där i all evighet.
På vägen hem hälsade fåren i hagen mig med en massa bräkande och de sprang ikapp mig och Douglas. De var inte rädda för mig bara nyfikna. Tänk om jag kunde känna likadant inför livet, att inte vara rädd utan nyfiken.
Är helt slut och hoppas och tror på en god natt sömn.
I´m sick and tired of allways beeing sick and tired...
Men...så låg jag i soffan och vilade och tittade på tv och så slutade regnet och jag kunde höra hur fåglarna började kvittra och jag kände att jag var bara tvungen att ta mig ut i skogen. Det är så underbart när man kan känna sina känslor och faktiskt följer dem. Jag var verkligen sugen på att gå ut i skogen, jag hade lust!!
Promenerade iväg med vovven och in på en väg jag inte går på så ofta. Ju längre jag gick desto mer kunde jag känna. Det är helt fantastiskt att känna den frid och det lugn som det ger av att vara ute i naturen och bara andas, strosa, titta och lukta. Plockade en bukett ängsblommor och kände mig glad och lycklig över min strävan att hitta fina blommor utan att förstöra naturen. Känns som evigheter sedan som jag fick känna ett sådant lugn. Utan en massa tankar, frågor och ifrågasättande. Bara vara, andas, njuta.
Gick förbi en jättefin liten gård och började fantisera om hur det varit om jag bodde där, det var verkligen ett drömboende för mig, så lagom stort och romantiskt med röda rosor som klättrade upp på den vita stenfasaden och med en liten veranda. Såg en räv på åkern och ville bara vara kvar där i all evighet.
På vägen hem hälsade fåren i hagen mig med en massa bräkande och de sprang ikapp mig och Douglas. De var inte rädda för mig bara nyfikna. Tänk om jag kunde känna likadant inför livet, att inte vara rädd utan nyfiken.
Är helt slut och hoppas och tror på en god natt sömn.
Bättre kväll
Tog en prommis med vovven till sjön, det var så skönt, var lite matt men det var ändå skönt. Bestämde mg för att jag var tvungen att äta något när jag kom hem , har ju kräkt upp allt jag ätit idag, så att jag orkar med morgondagen. Åt en tallrik yoghurt med jordgubbar och flingor trots att jag inte var särskilt hungrig men kändes ändå bra, orkade inte äta upp allt. Har lagt allt som är kvar av dagens hets i en påse och ska ta med det till jobb imorgon, måste bli av med det och vill inte slänga det.
Tog sedan med mig luren ut i trägårn och ringde sd-killen. Vi pratade i över 3 timmar!!! Visserligen pratade säkert han i minst 2 av dem men det var riktigt trevligt och vi kommer säkert höras igen.
Ett liten moln på himlen dock var precis innan vi skulle lägga på så frågade han mig hur lång jag var, jag svarade 173 cm och hans reaktion var OJ, vad lång du är.....
Kan inte låta bli men det satte genast igång mina demontankar, ska jag behöva känna mig för stor redan innan vi träffats?? Försöker bortse från mina tankar men de finns där ändå.
Men trevligt hade vi iaf och det ska bli kul att höras igen.
Dagen slutade bättre än vad den började.
God natt kram
Tog sedan med mig luren ut i trägårn och ringde sd-killen. Vi pratade i över 3 timmar!!! Visserligen pratade säkert han i minst 2 av dem men det var riktigt trevligt och vi kommer säkert höras igen.
Ett liten moln på himlen dock var precis innan vi skulle lägga på så frågade han mig hur lång jag var, jag svarade 173 cm och hans reaktion var OJ, vad lång du är.....
Kan inte låta bli men det satte genast igång mina demontankar, ska jag behöva känna mig för stor redan innan vi träffats?? Försöker bortse från mina tankar men de finns där ändå.
Men trevligt hade vi iaf och det ska bli kul att höras igen.
Dagen slutade bättre än vad den började.
God natt kram
Stimm i kroppen
Stimmar som fan i kroppen ska ge mig ut i regnet, detta välsignade regn, och promenera med vovven. Hoppas det ger mig lite kraft att klara av resten av söndagen.
kram
kram
Min pms är borta
Min pms är botad. Låter väl bra och positivt men sättet jag botat det på....
Vad ska jag ta mig til med mig själv. Hade ambitionen eller kanske illusionen av att jag skulle till affären och handla jordgubbar till frukosten och grillad kyckling så jag kan göra goda sallader i veckan till jobb. Mitt nya liv ni vet....
Stod i kassan och köpte skit för många pengar, kom på i bilen att jag glömt att köpa kycklingen..........Orkade vill inte gå in igen. Ont imagen som fan av pms började jag äta på påsen med grifflar och samtidigt rotade jag i godispåsen som jag inte var sugen på. Orkar inte ens fundera på varför jag gjorde så. Vill bara försvinna från allt. Åt upp grifflarna hemma, en förpackning ballerina(har köpt 3!!! fan för storpack), 3 skålar med yoghurt och jordgubbar (det som skulle vara min goda nyttiga söndagsfrukost) och pms-smärtorna försvann. Har legat i fosterställning i soffan hela dan och bara gömt mig i tvn's värld. Kollade på Lipstick Jungle och frossade i hur smala och vackra de var. Skit samma om de var olyckliga, smala och vackra är de iaf.
Nu x antal senare är jag tillbaka i sängen efter ett äckligt besök på toa, usch gillar inte riktigt den här trenden. Kräks betydligt oftare nu för tiden. Och åter igen är man alldeles tom, trött och det känns som man gråtit i flera timmar. Det skulle jag behöva istället för att äta och kräkas.
Hur ska jag klara av att ringa sd-killen ikväll? Vill men ändå inte, ganska skönt att han bor ganska långt bort, det är inte så att vi kommer kunna träffas i veckan precis. Det kräver lite mer planering och tills dess kommer jag ha tagit tag i mig själv och vara smal.........fan vad löjligt ytligt det låter...............
jag som inte ens vill finnas till
Vad ska jag ta mig til med mig själv. Hade ambitionen eller kanske illusionen av att jag skulle till affären och handla jordgubbar till frukosten och grillad kyckling så jag kan göra goda sallader i veckan till jobb. Mitt nya liv ni vet....
Stod i kassan och köpte skit för många pengar, kom på i bilen att jag glömt att köpa kycklingen..........Orkade vill inte gå in igen. Ont imagen som fan av pms började jag äta på påsen med grifflar och samtidigt rotade jag i godispåsen som jag inte var sugen på. Orkar inte ens fundera på varför jag gjorde så. Vill bara försvinna från allt. Åt upp grifflarna hemma, en förpackning ballerina(har köpt 3!!! fan för storpack), 3 skålar med yoghurt och jordgubbar (det som skulle vara min goda nyttiga söndagsfrukost) och pms-smärtorna försvann. Har legat i fosterställning i soffan hela dan och bara gömt mig i tvn's värld. Kollade på Lipstick Jungle och frossade i hur smala och vackra de var. Skit samma om de var olyckliga, smala och vackra är de iaf.
Nu x antal senare är jag tillbaka i sängen efter ett äckligt besök på toa, usch gillar inte riktigt den här trenden. Kräks betydligt oftare nu för tiden. Och åter igen är man alldeles tom, trött och det känns som man gråtit i flera timmar. Det skulle jag behöva istället för att äta och kräkas.
Hur ska jag klara av att ringa sd-killen ikväll? Vill men ändå inte, ganska skönt att han bor ganska långt bort, det är inte så att vi kommer kunna träffas i veckan precis. Det kräver lite mer planering och tills dess kommer jag ha tagit tag i mig själv och vara smal.........fan vad löjligt ytligt det låter...............
jag som inte ens vill finnas till
pms
Ont i magen, mår illa, världens jävla pms som gör att jag knappt kan röra mig. Samtidigt lite skönt att ha en fysisk smärta i kroppen som jag vet var den kommer ifrån. Glad att solen inte skiner idag, vill bara ligga inne i fosterställning och knapra panodil. Kanske den emotionella smärtan försvinner lite då också....
Visfestival och fantasier
Varit på Visfestival vid sjön ikväll. Åh, så härligt det var. Mina förväntningar blev definitivt besannade och fick bla lyssna på ett skönt band "Lillebror", skön musik.
Håller ju just nu på och läser Agnete Sjödins bok "En kvinnas resa", tycka vad man vill om henne men jag måste säga att det är en jättebra och tankvärd bok som jag varmt rekommenderar ffa till oss med alla dessa frågor utan svar. Faktiskt en riktigt inspirerande bok, ska bli spännande att läsa hennes andra böcker.
Är såå trött nu och ska strax krypa till kojs, måste bara berätta att jag är lite nervös faktiskt. Jag har skrivit med en, vad det verkar, supertrevlig kille på sd ett tag och han vill gärna att vi ska höras via tfn istället så imorn ska jag ringa honom....känns lite pirrigt faktiskt. Nu vet jag att jag innan idag skrev om att jag varit på dejt idag och jag är definitivt inte den som dejtar fler samtidigt. Han jag träffade idag var supersöt och snäll och go på alla sätt men han var ingen man för mig, han var mer som en ung pojke och det vill inte, ska inte jag ha. Men den andra killen på sd är jag faktiskt sugen på att träffa och kan inte låta bli att fantisera lite. Det måste man väl ändå få. Fantisera, drömma och hoppas lite lite...
Sov gott Kram
Håller ju just nu på och läser Agnete Sjödins bok "En kvinnas resa", tycka vad man vill om henne men jag måste säga att det är en jättebra och tankvärd bok som jag varmt rekommenderar ffa till oss med alla dessa frågor utan svar. Faktiskt en riktigt inspirerande bok, ska bli spännande att läsa hennes andra böcker.
Är såå trött nu och ska strax krypa till kojs, måste bara berätta att jag är lite nervös faktiskt. Jag har skrivit med en, vad det verkar, supertrevlig kille på sd ett tag och han vill gärna att vi ska höras via tfn istället så imorn ska jag ringa honom....känns lite pirrigt faktiskt. Nu vet jag att jag innan idag skrev om att jag varit på dejt idag och jag är definitivt inte den som dejtar fler samtidigt. Han jag träffade idag var supersöt och snäll och go på alla sätt men han var ingen man för mig, han var mer som en ung pojke och det vill inte, ska inte jag ha. Men den andra killen på sd är jag faktiskt sugen på att träffa och kan inte låta bli att fantisera lite. Det måste man väl ändå få. Fantisera, drömma och hoppas lite lite...
Sov gott Kram
Dejting- och strandångest fast ganska ok ändå
Måste verkligen göra åt min förfallna kroppshydda. Klarar ju inte av att åka till stranden så som jag ser ut nu. Och nu är det inte knäppa äs-linda som pratar utan det är ganska sunda-linda som försöker göra sin röst hörd. Så här kan jag ju inte fortsätta, att skämmas så över min kropp och inte ha kläder i garderoben som passar.
Det är bara att försöka ta nya tag med min veckoplanering. För mig är det så att ska jag må bra i min kropp på ett bra sätt så måste det börja med träningen och inte maten. Tränar jag så har jag mindre tid att äta skit, grubbla och jag är bättre på att planera mina måltider. Vet bara inte hur jag ska få bukt med och bli av med min orkeslöshet och trötthet. Nu har det ändå gått 6 månader sedan jag kom tillbaka på heltid igen och jag bara väntar på att energin och lusten skall infinna sig. Gör ju mina tappra försök emellanåt att kicka igång mig själv men då har det bara gått åt skogen, maten har blivit skit och äs har blommat upp och jag har ofta slutat i ännu sämre skick än innan. Kan inte låta bli att fundera på om det faktiskt är så att utmattningsdepressionen fortfarande inte är helt utläkt och att det egentligen är för tufft att jobba heltid. Får ta mig en funderare på riktigt och kanske ta ett snack med min läkare, hoppas han kan förstå och kanske komma med råd.
För visst att jag tidigare i mitt liv också haft mindre aktiva perioder men jag har aldrig varit med om att inte hitta motivationen till att komma igång igen. Och jag vet att jag fram till att jag började jobba 100% igen, 1/12-08, höll igång och orkade mycket mer. Det fanns energi kvar efter jobbdagens slut.
Nog om det, solen skiner. Jag och T var ute och firade att hennes semester började igår med en utekväll på stan, jag blev bjuden på drinkar och flörtad med. Underbart!!! Var tom på dejt idag med en söt kille och han ville gärna ses igen, vi kunde ju gå och bada någon kväll. !!!!!!!!!!!!! Därav ovanstående inägg...... Dejt på stranden när man känner sig som en strandad val, nej tack. Får nog styra över det till en skogsprommenad istället.
Ikväll hägrar Visfestival vid sjön och det skall bli ritktigt kul.
Hoppas ni har det skönt i solen och Hejhej tack så jättemycket för att du hörde av dig, blev lite nojjig över dina ordval. Synd att inte bloggen blev vad du förväntade dig eller till hjälp. Sköt om dig så bra du kan och jag hoppas du får ork snart att försöka må bättre. Kram
Det är bara att försöka ta nya tag med min veckoplanering. För mig är det så att ska jag må bra i min kropp på ett bra sätt så måste det börja med träningen och inte maten. Tränar jag så har jag mindre tid att äta skit, grubbla och jag är bättre på att planera mina måltider. Vet bara inte hur jag ska få bukt med och bli av med min orkeslöshet och trötthet. Nu har det ändå gått 6 månader sedan jag kom tillbaka på heltid igen och jag bara väntar på att energin och lusten skall infinna sig. Gör ju mina tappra försök emellanåt att kicka igång mig själv men då har det bara gått åt skogen, maten har blivit skit och äs har blommat upp och jag har ofta slutat i ännu sämre skick än innan. Kan inte låta bli att fundera på om det faktiskt är så att utmattningsdepressionen fortfarande inte är helt utläkt och att det egentligen är för tufft att jobba heltid. Får ta mig en funderare på riktigt och kanske ta ett snack med min läkare, hoppas han kan förstå och kanske komma med råd.
För visst att jag tidigare i mitt liv också haft mindre aktiva perioder men jag har aldrig varit med om att inte hitta motivationen till att komma igång igen. Och jag vet att jag fram till att jag började jobba 100% igen, 1/12-08, höll igång och orkade mycket mer. Det fanns energi kvar efter jobbdagens slut.
Nog om det, solen skiner. Jag och T var ute och firade att hennes semester började igår med en utekväll på stan, jag blev bjuden på drinkar och flörtad med. Underbart!!! Var tom på dejt idag med en söt kille och han ville gärna ses igen, vi kunde ju gå och bada någon kväll. !!!!!!!!!!!!! Därav ovanstående inägg...... Dejt på stranden när man känner sig som en strandad val, nej tack. Får nog styra över det till en skogsprommenad istället.
Ikväll hägrar Visfestival vid sjön och det skall bli ritktigt kul.
Hoppas ni har det skönt i solen och Hejhej tack så jättemycket för att du hörde av dig, blev lite nojjig över dina ordval. Synd att inte bloggen blev vad du förväntade dig eller till hjälp. Sköt om dig så bra du kan och jag hoppas du får ork snart att försöka må bättre. Kram
Varmt, matt och orkeslös!
Vart tog glädjen och energin vägen? Är så trött, matt och orkeslös. Är det värmen som gör det? Vi har asmycket att göra på jobb och det är jättevarmt, men det flyter ändå på ganska bra. Skulle ju varit på gymmet idag var det tänkt men orkade bara inte, var helt slut i kroppen och i hjärnan.
Kan det vara värmen, snälla säg att det är värmen, fast jag hör ju hur det ekar i huvudet: Du är lat, lat, lat...ursäkter, ursäkter, ursäkter....!!!
Har istället för att träna ätit en jävla massa glass som inte ens var god, hur lönt var det? Och nu sitter jag här uppe sent med illamående och ångest trots att jag är jättetrött och tänkte gå och lägga mig tidigt. Varför blir det så? Har ju inte ens gjort mina styrkeövningar ikväll som jag ändå kommit igång med innan i veckan, och i måndags som jag var ute och stavade på morgonen, det var ju så skönt, varför fortsätter jag då inte? Innan när jag vräkte i mig glass så fantiserade jag riktigt om hur resten av veckan skulle bli, alla god/äcklig mat jag skulle äta och hoppas det blir regn till helgen så att jag riktigt kan isolera mig. Vill fortsätta vara fet och äcklig.
En del av det har faktiskt ändå försvunnit nu och jag hoppas jag vaknar rel tidigt imorgon med energi och vilja för då ska jag ta med mig vovven på en stavrunda till sjön och ha frukost och badkläder med mig.
Fast en del av mig vill bara sova, sova, sova.
Märker dessutom att jag tycker det är lite otäckt att köra bil nu, en pirrande obehaglig rädsla känns i kroppen. Tänker inte så mkt på kisen eller olyckan men det sitter ändå någonstans i kroppen. Drömde jättemycket jobbigt natten efter, inte om katten men om besvikelse och misslyckanden. Ganska talande ändå vad jag känner inför mig själv.
Kan det vara värmen, snälla säg att det är värmen, fast jag hör ju hur det ekar i huvudet: Du är lat, lat, lat...ursäkter, ursäkter, ursäkter....!!!
Har istället för att träna ätit en jävla massa glass som inte ens var god, hur lönt var det? Och nu sitter jag här uppe sent med illamående och ångest trots att jag är jättetrött och tänkte gå och lägga mig tidigt. Varför blir det så? Har ju inte ens gjort mina styrkeövningar ikväll som jag ändå kommit igång med innan i veckan, och i måndags som jag var ute och stavade på morgonen, det var ju så skönt, varför fortsätter jag då inte? Innan när jag vräkte i mig glass så fantiserade jag riktigt om hur resten av veckan skulle bli, alla god/äcklig mat jag skulle äta och hoppas det blir regn till helgen så att jag riktigt kan isolera mig. Vill fortsätta vara fet och äcklig.
En del av det har faktiskt ändå försvunnit nu och jag hoppas jag vaknar rel tidigt imorgon med energi och vilja för då ska jag ta med mig vovven på en stavrunda till sjön och ha frukost och badkläder med mig.
Fast en del av mig vill bara sova, sova, sova.
Märker dessutom att jag tycker det är lite otäckt att köra bil nu, en pirrande obehaglig rädsla känns i kroppen. Tänker inte så mkt på kisen eller olyckan men det sitter ändå någonstans i kroppen. Drömde jättemycket jobbigt natten efter, inte om katten men om besvikelse och misslyckanden. Ganska talande ändå vad jag känner inför mig själv.
