frokenlejon

Vill bara säga att det var helt underbart att rida igår, härligt att galoppera fram i skogen så att snön yr. Det var så vackert med solen som sken och snön som gnistrade.
Dagen idag drar vi bara ett stort svart streck över och så försökre vi komma ihåg känslan från igår.

Lördag morgon och jag har just sett skavlan på svt play på datorn i sängen. Ser att solen skiner ute och känner lite hopp inför dagen. Känner mig inte totalt svart inombords.
Ska ta disken, äta lite frukost och ge mig ut på hästen. Lite nervös har inte ridit henne på läänge nu. Hoppas hon är snäll och att det går bra.

Lögnerna förgör och äter upp mig och jag tillåter dem ta över mitt liv. Kan inte förstå varför, hittar inga skäl.

Har fått ett brev hem idag om att jag fått tid till psykologen för kbt. Lite läskigt men antar behövligt. Bara så just nu att jag inte vet vad jag ska där och göra. Har ju ingen vilja att må bra. Har bara en önskan och det är att få sluta leva.
Eller är det pga att jag i mina tankar och i mina fantasier inte kan se hur det skulle kunna vara om det var bättre, vet inte vad jag vill ändra, tänk om han säger det, psykologen att han inte kan hjälpa mig för att jag inte vet vad jag vill eller om jag ens vill bli hjälpt.
Jag gör ju bara det som jag vet att jag bör göra. Jag äter antidepp trots att jag tycker det är jätteläskigt och som sagt inte ens vet om jag vill bli "antideppad", jag ställer krav och ska gå till psykologen för att det finns en liten mekanisk robot i mig som styr mig till det som jag bör göra för att det är bra för mig.
Jag säger ja till att rida en häst för att det är klart att det är bra för mig. Röra på sig, frisk luft, djur, det är ju bra eller hur?
Men jag vill egentligen ingenting. Vill ingenting. Ingenting....

Tisdag idag och kören har dragit igång, kände verkligen inte alls för det idag men tog mig iväg iaf och glad är jag för det för det var riktigt kul.
Fullt ös på jobb som vanligt och så är jag hård i magen, någon som haft den biverkan av antidepp?

Hoppas på en bra sömn inatt, sovit dåligt de senaste nätterna ffa igår natt då en av kisarna sprang in och ut hela natten....

Så var vardagen åter tillbaka med alla gamla invanda mönster och rutiner.

Alla mina arbetskamrater på jobb har från och med idag börjat sina "nya liv".
Och det är när de säger det som det slår mig hur lite jag verkligen bryr mig om allt. Hur många gånger har jag inte sagt så och verkligen trott på det. Jag har känt ett jäklar anamma och funnit energi och glädje från det. Och den energin har jag använt för att motstå monstren som vill motarbeta mig och istället tagit tag i saker.
Till skillnad från nu, jag kan inte ens ta de orden i min mun än hellre tänka dem;"nu börjar mitt nya liv". Känner ett sådant motstånd till dem att jag nästan mår lite illa eller iaf känner mig väldigt illa till mods.

Insikten faller även att jag tycker det är bra att jag än en gång försöker vända mitt liv trots att jag kanske aldrig känt mig så viljeslös och likgiltlig som nu så är tycker jag ändå att det är bra att jag ger mig en chans till. Kanske att antideppen kan ge mig lite umpf och gnista tillbaka igen och förmågan att kunna känna tro.

Det här med antidepp är ju ett stort mysterium.
När jag först började med fluoxetin fick jag reda på att det brukade fungera bra på bulemiker både pga att det inte gjorde att man gick upp i vikt och att det skulle minska suget efter hets. Kände aldrig av någotdera men slutade iof e ca 6 v.
Nu sa min "nya" psyk att den jag ska äta nu är liknande fluoxetin, inom samma grupp, och att den var bra pga av att den inte ökade hungern som vissa andra tydligen kan göra och just det skulle göra att den var bra om man har bulimi. Men det är ju inte hungern som gör att jag överäter, hetsar eller till slut kräks. Visst att jag kan bli rädd av hunger för att jag är rädd för att jag inte ska kunna sluta äta. Men för mig iag är inte hungern det jag fruktar mest, hungern kan jag sakna ofta just för att jag alltid är mätt, övermätt eller ffa illamående. Sen är de ju klart det underlättar ju om man inte känner extrem hunger.

Tycker det är riktigt jobbigt just nu, trots att jag haft en toppendag så känns det nu ikväll som att alla positiva känslor och skratt inte var verkliga. Ångesten kryper och känner mig trots allt inte sedd i gårdagens möte med psyk. Varför ska allt gå så fort för? Jag vill kunna sitta ner i lugn och ro och känna att jag får sagt det som finns innerst inne, lufta alla mina konstiga och knepiga tankar och låta orden ta tid. För för mig tar det tid. Känner mig verkligen som en patient som skall botas så snabbt och enkelt som möjligt och inte som en person som skall hjälpas att hitta sig själv, en verklig människa som behöver hjälp och som blir sedd som den ynkliga lilla person hon är trots att hon hävdar att det viktigaste är att hålla fasaden.

Ett annat mysterium är när jag såg "a Beautiful mind" nu ikväll så får jag återigen känslan av avund när det uppdagas att han har schizofreni och blir inlagd??????? Förstår det inte, förutom att jag söker varje möjlighet till flykt som en öppning.

Kan inte komma ifrån att jag inte riktigt gillar att jag äter antidepp, läskig medicin som jag inte riktigt förstår.

Vågade trotsa min tvekan och började så smått med antidepp imorse.

Haft en underbar dag i vinterkylan först var vi en tur på sjön och klämde in fötterna i för små och för trånga skridskor men efter ett tag hade fötterna domnat så att man inte kände att det gjorde ont ;) och då blev det riktigt kul sen blev det en tur uppe på kullen med tefaten. Varm i hela kroppen nu och trött som attans. Sköönt.

På svar på Annies fråga ang ätstörningsenhet där jag bor så finns det en som jag fick hjälp av för ca 10 år sedan, gick där ca 2 år och fick bra hjälp dock ffa med samtalsterapi. Sen för ca 4 år sedan mådde jag skit igen och sökte hjälp där på nytt men fick då svaret att jag inte mådde tillräckligt dåligt för att få hjälp utan blev rekommenderad den kurator jag gick hos under 3 år bla när jag var utbränd. Så svaret är att ja  det finns en äsenhet men jag vågar inte söka hjälp där igen av rädsla för att bli nekad.
Kan ju inte låta bli att tro på det de säger och det gör ju inte saken bättre precis. Och speciellt inte nu när psykiatrikern jag träffade igår sa samma sak. Och hon som dessutom nämnde att hon jobbat en del med äs, då tycker man ju att hon borde förstå.
Nåja, strunt i det nu.
Nu ska jag prova antidepp och så ska jag prova kbt. En sak i taget, äs får hänga med på köpet.

Tänk om jag kan få tillbaka en önskan om att finnas till.

Tack alla ni fantastiska som skrivit och stöttat mig idag, ffa ni som lämnat dubbla kommentarer ;). Blir så glad.

Var såå nervös innan men det gick väl helt ok, lite fort kanske för min smak. Vi träffades i ca 45 min och på den tiden kom hon fram till att hon tyckte att jag skulle prova med antidepp igen dock en annan än fluoxetin som jag ju provat inna och inte riktigt gillat. Sertralin, någon som vet något om den?
Sa att jag inte ville börja med det utan att samtidigt gå i någon typ av samtalsterapi vilket hon tyckte var ok och ska skicka en remiss till deras psykolog som arbetar med kbt, kan ta några veckor innan jag får tid.
Fick ju under tiden hasplat ur mig hur mitt liv sett ut ungefär ffa då med äs, struma och utbrändhet men vi pratade inte särskilt mycket om nått. Hon sa att det inte såg ut som om jag var jättesjuk med äs utifrån hur jag såg ut och tyckte att om det behövdes så skulle vi gå djupare in på det senare. Det viktigaste som jag förstod det tyckte hon var att få mig upp ur mina djupa dalar och med hjälp av kbt få bättre självkänsla och självförtroende. Och visst det stämmer väl men bara för att jag inte är undernärd så betyder det inte att jag mår skit av min äs. Hon var istort sett bra och så men vissa saker kändes lite konstiga och okunniga som när hon sa att det bara är att ta tag i mitt matintag och helt enkelt sluta överäta. Tänk att det var så lätt (ironi)..... att jag inte tänkt på det sjäv innan.

Ska väl börja med min antidepp tycker det är lite jobbigt bara i och med att jag inte har tid till henne förrän om 5 veckor och vet ju inte när jag får tid till psykologen. Kanske att jag ska vänta till jag får tid till psykologen innan jag börjar med antidepp? vad tycker ni? Å andra sidan kanske jag kan ta till mig kbt'n bättre om jag börjar nu och förhoppningsvis har kommit över ev biverkningar till dess.

Vet att jag har frågat innan men måste fråga igen. Vad har ni för erfarenheter av antidepp? Tacksam för alla svar.

Kram och tack än en gång för att ni bryr er.

Just nu är jag helt tom, vad ska jag kunna prata om imorgon? Blev väl inte riktigt som jag tänkt mig idag med vart jag skulle gå och hur det skulle gå tillväga. Hade tänkt att jag skulle träffa en ny läkare som sedan i samråd med mig remitterade mig vidare. Men så blev det ju inte utan nu ska jag direkt träffa en psykiatriker.
Huga, nervös nervös nervös.
Får nog läsa igenom min blogg lite ikväll så att jag vet lite vad jag ska prata om.
Håll tummarna...

Helt skakig i hela kroppen, fått en tid till psykiatriker imorgon!!!!!!!!!!!
Vet inte vad jag känner mest illamående.

Alltså nu är det officiellt, jag är helt skruvad...
Sitter och ser en serie på tv och det är en man som är tvångsintagen på psyket. Precis som det brukar vara i amerikanska serier/filmer. Galler på fönstren och kö till medicinintag. Vad jag känner? Jo, avund....................
Jag vill vara bortplockad från samhället och inlåst i ett vadderat rum med galler, isolerad och borta med hjälp av mediciner.
Fan vad knäppt, hur är det ens möjligt att känna så?

Jag vet, jag ska ringa, jag måste ringa. Men vet inte vad jag ska säga. Tvivlar på mig själv och mitt mående så fort jag tänker tanken att ringa och försöker tänka ut vad jag ska säga. Jag har inget att komma med, eller? När jag tänker på det jag ska säga så känns det fånigt och ointressant, oviktigt. Blir så nervös bara av tanken.

Fjärde dagen i rad nu som jag inte kommer upp ur sängen. Känner mig ensam men fruktar att någon ska höra av sig. Gömmer mig åter i böckernas, filmens och tvns värld. Allt för att slippa ta tag i verkligheten. Lägger upp en plan för hur jag ska ta mig från sängen till tvn utan att riskera att bli medveten om verkligheten. Vill duscha men vet ju att där kommer tankarna och känslorna. Rastlös i kroppen av att inte gjort något alls i flera dagar. Saknar frisk luft men det innebär att jag måste klä på mig och gå ut. Kanske senare när det blivit mörkt.

Hemma idag med nedrullade gardiner och har inte kommit upp ur sängen än.
Trodde att jag faktiskt skulle ringa lite och försöka hitta en ny läkare idag men så blev det visst inte. Har försjunkit mig in i Dan Browns senaste bok och tittat på Twilight.
Skickat ett sms att jag trol inte kommer imorgon heller, vi får väl se.
Ska glo på Stjärnorna på slottet nu, allt för att slippa ta tag i något eller tänka eller känna något.
Kanske att jag ringer imorgon.

Denna apati är nästan det värsta av allt. Den får mig att inte bry mig, inte vilja något alls. Vill inget gör inget är ingen lever inte. Kan inte fixa detta själv måste söka hjälp men bryr mig inte.
När jag kräks lever jag åtminstonde, då känner jag saker och även om jag tar tag i det på ett destruktivt sätt så för jag iaf något, känner något annat än ångest.
Likgiltig stirrandes framför mig.
Måste ta tag i det här och försöka hitta hjälp, vill jag ha hjälp? Vill ju eg inte något alls.

När man inte har något framtidstro, framtids-tillit  eller framtids-önskan så är det inte lönt att ge sig själv några nyårslöften. Negativ som vanligt men något jag dock tror på är att under detta år kommer jag än en gång försöka hitta hjälp. Ganska snart kanske tom.
Gårdagen var riktigt jävulsk. Åt hela dan konstant och hade så ont i magen. Var tvungen att sluta äta och då sköt ångesten över mig som skjuten ur en pistol. Rakt i hjärtat.  
PANG!!!!
Zappade frenetiskt och försökte komma ihåg hur man andas. Försökte tvinga mig till tårar men det gick inte. Somnade tillslut av utmattning och har sovit läääänge idag.
Kompenserar inte alls för tillfället utan äter bara hela tiden, allt för att hålla verkligheten, känslorna och ångesten borta.
Solen skiner idag och jag har rullat ner gardinen och stängt sovrumsdörren. Here I come 2010 ;/  !!!!!