BESVIKEN
Så jäkla besviken på min psykolog och även min sk "bästis".
Min psykolog har uppmuntrat mig att gärna skriva meil till henne för att ge lite rapport över hur helgen har varit. Hon brukar svara med att hon fått meilet men inte svara på det jag skrivit vilket är helt ok. Men efter helgens meil har hon inte svarat alls, ringde henne dessutom både måndag och tisdag och bad att bli uppringd iom all ångest inför uppsägningen. Men hon ringde aldrig och dessutom så skickade jag ett meil igår om just hur jag kände och hur det gått med jobb men inte det har hon svarat på. BESVIKEN... ska träffa henne imorn men inte så sugen just nu.
Sen min "bästis" ja jag är väl hennes bästis iaf, finns där för henne i alla lägen och på hennes vilkor men nu e jag så trött på det och att det bara är en envägsrelation. Samtidigt är det svårt för det är inte så attjag har en massa andra vänner men är så trött på att även där bli besviken när jag faktiskt försöker vara öppen och be om hjälp men inte få någon respons. Allt och alla andra är viktigare.
Även besviken på mig själv som låter mig påverkas så av alla runt omkring mig och ffa för att jag tar ut det på min egna hälsa istället för att ta ut det på dem som faktiskt gör mig illa. Fast min psykolog kan jag och kommer jag nog prata med imorn.
Ätit så äckligt mkt och mår så dåligt men vill inte kräkas men måååste. Orkar inte göra nått just nu har inte promenerat varken igår eller idag och orkar bara inte.
Min psykolog har uppmuntrat mig att gärna skriva meil till henne för att ge lite rapport över hur helgen har varit. Hon brukar svara med att hon fått meilet men inte svara på det jag skrivit vilket är helt ok. Men efter helgens meil har hon inte svarat alls, ringde henne dessutom både måndag och tisdag och bad att bli uppringd iom all ångest inför uppsägningen. Men hon ringde aldrig och dessutom så skickade jag ett meil igår om just hur jag kände och hur det gått med jobb men inte det har hon svarat på. BESVIKEN... ska träffa henne imorn men inte så sugen just nu.
Sen min "bästis" ja jag är väl hennes bästis iaf, finns där för henne i alla lägen och på hennes vilkor men nu e jag så trött på det och att det bara är en envägsrelation. Samtidigt är det svårt för det är inte så attjag har en massa andra vänner men är så trött på att även där bli besviken när jag faktiskt försöker vara öppen och be om hjälp men inte få någon respons. Allt och alla andra är viktigare.
Även besviken på mig själv som låter mig påverkas så av alla runt omkring mig och ffa för att jag tar ut det på min egna hälsa istället för att ta ut det på dem som faktiskt gör mig illa. Fast min psykolog kan jag och kommer jag nog prata med imorn.
Ätit så äckligt mkt och mår så dåligt men vill inte kräkas men måååste. Orkar inte göra nått just nu har inte promenerat varken igår eller idag och orkar bara inte.
kvällen
Kom iväg till kören och så glad att jag gjorde det, precis vad jag behövde. Men tankarna om min chef stör mig heeela tiden och jag känner irritationen växa och fattar itne hur jag ska kunna klara dessa 2 månader. Hennes sätt att vara så totalt oberörd och hennes sätt att säga saker för att få mig att förstå att jag inte överraskade henne utan hon hade full koll på allt och jag ska inte tro att jag kan påverka henne. Kan bara föreställa mig hur hon kommer vara fortsättningsvis. Hon kommer säkert vara på bättre humör än någonsin och inte visa att jag på något sätt skulle kunna rubba hennes cirklar. Litar inte på ett ord hon säger, hör ju hur hon ljuger både till höger och vänster bara för att skydda sig själv och inte, aldrig visa att hon kan ha fel, hon ljuger hellre. Och det är inget jag inbillar mig eller hittar på. Fan att hon ska kunna påverka mig så jäkla mkt, hatar att hon får mig att känna en sån jäkla massa negativa tankar och känslor.
Är så sugen på allt just nu och har vet inte ens hur jag ska kunna klara mig resten av veckan. Har ju jätteviktigt möte på fredag som jag absolut inte kan avboka utan jag måste verkligen vara på tårna då, hur ska jag klara det?
Är så sugen på allt just nu och har vet inte ens hur jag ska kunna klara mig resten av veckan. Har ju jätteviktigt möte på fredag som jag absolut inte kan avboka utan jag måste verkligen vara på tårna då, hur ska jag klara det?
sagt upp mig
Nu e det gjort, sa upp mig i förmiddags. Hade sån jävla ångest och hjärtklappning innan, kunde knappt andas och givetvis kom tårarna när jag pratade med min chef. Hon satt där totalt oberörd.
Tvingar iväg mig på kören ikväll, vill ju egentligen bara vara hemma och hetsa men mår samtidigt så jäkla illa av allt idag så vill inte hetsa heller.
Det jobbigaste nu blir ju att jobba kvar där i 2 mån till.
Tvingar iväg mig på kören ikväll, vill ju egentligen bara vara hemma och hetsa men mår samtidigt så jäkla illa av allt idag så vill inte hetsa heller.
Det jobbigaste nu blir ju att jobba kvar där i 2 mån till.
Du väljer
"Du väljer vilka människor du vill ha i ditt liv.
Du ser vem som bygger upp dig och vem som drar ner dig.
Att omge sig med människor som är negativa och destruktiva är inte bra,
då blir vi trötta, slitna, kraftlösa och ljuset i våra ögon blir svagare dag för dag.
Tänk över vem du vill ha i ditt liv.
Vem som ger och vem som bara tar.
Behåll dem som värdesätter och respekterar dig för den du är. <3"
förlåt skulle inte skrivit idag
Förlåt skulle inte skrivit idag
dan före dan
Snälla läs inte detta...
Ingen ångest över kräkandet bara ångest över att jag inte tror att bullarna kommit upp. Så täppt i näsan att jag knappt kan andas utan måste pausa för att flämtande andas, tog nezeril för att jag naivt trodde det skulle hjälpa så jag kunde fortsätta. Men det gjorde det givetvis inte... Druckit vatten och vilar ett tag kanske kan jag få upp bullarna lite senare.
Hör hur vansinnigt det låtet och hade någon annan skrivit det hade jag blivit förfärad och äcklad över att en människa kan sjunka så lågt.
Men för mig är det inte vansinnigt, för mig finns det inget annat alternativ.
Imorn ska jag göra det, har svårt att greppa vad det egentligen jag är på väg att göra. Försökte både få tag på min psykolog och min läkare idag utan att lyckas, skit också skulle verkligen behöva prata med dem. Har ju bestämt mig och det är det enda jag kan göra om jag någonsin ska kunna må bättre. Vet ju det men ändå vet jag ingenting och känner mig så osäker, tror iof att det mkt är på grund av att jag inte vet hur min chef kommer att reagera. Tänk om hon har något ess i rockärmen som jag inte vet om som kommer omkullkasta allt, tänk om hon har någon snara som gör att jag är fast där för evigt.
Vågar inte gå och lägga mig för då kommer nästa dag så snart.
Kraaaaaaam aaaaahhhhh
Ingen ångest över kräkandet bara ångest över att jag inte tror att bullarna kommit upp. Så täppt i näsan att jag knappt kan andas utan måste pausa för att flämtande andas, tog nezeril för att jag naivt trodde det skulle hjälpa så jag kunde fortsätta. Men det gjorde det givetvis inte... Druckit vatten och vilar ett tag kanske kan jag få upp bullarna lite senare.
Hör hur vansinnigt det låtet och hade någon annan skrivit det hade jag blivit förfärad och äcklad över att en människa kan sjunka så lågt.
Men för mig är det inte vansinnigt, för mig finns det inget annat alternativ.
Imorn ska jag göra det, har svårt att greppa vad det egentligen jag är på väg att göra. Försökte både få tag på min psykolog och min läkare idag utan att lyckas, skit också skulle verkligen behöva prata med dem. Har ju bestämt mig och det är det enda jag kan göra om jag någonsin ska kunna må bättre. Vet ju det men ändå vet jag ingenting och känner mig så osäker, tror iof att det mkt är på grund av att jag inte vet hur min chef kommer att reagera. Tänk om hon har något ess i rockärmen som jag inte vet om som kommer omkullkasta allt, tänk om hon har någon snara som gör att jag är fast där för evigt.
Vågar inte gå och lägga mig för då kommer nästa dag så snart.
Kraaaaaaam aaaaahhhhh
kassan
Handlat en jäkla massa, massor massor ju mer man handlar desto mindre är sannolikheten att någon ska misstänka att det bara är till mig. I kön till kassan funderar jag på vad jag ska säga om kassörskan säger nått. Filmkväll, det är min tur att köpa fika till imorn etc etc. Allt är planerat och klart när det blir min tur.
Min underbara fantastiska arbetskamrat
Ingen större ångest över snasket :) så har inte haft nått behov av toan så mkt och det behovet som trängt på har jag lyckats avstyra :)
Varit ute och plockat lite kantareller, tänkte ge min underbara fantstiska arbetskamrat, som jag kommer sakna så ofantligt när jag slutar, en liten present imorn. Blev kanske en knapp liter men det är bättre än ingenting.
Gick förbi mitt björnbärsställe där det riktigt prunkade av bär i överflöd. Kunde ju inte motstå men bestämde mig för att bara titta och koncentrera mig på en buske. Blir så stressad av när det finns överallt och det är precis som det blir för mkt intryck som jag inte kan sortera eller ta in allt och så får jag panik. Likadant känner jag när det är för mkt av allt som blåbär, människor, ljud, ljus etc.
Lyckades nästan hålla mig till min enda buske men överfödet tog över och jag stimmade runt, rev mig som attans på både armar, händer och ben men bryr mig inte utan bara kör på.
Men lyckas hejda mig tillslut när jag känner hur ångesten helt håller på att ta över och tvingar mig att blunda, gå därifrån och absolut inte titta åt det hållet.
Ska det vara så här? Borde man inte bli lycklig av sådant överflöd? Borde man inte känna ett inre lugn av att gå där och både plocka och äta bär? Nope inte jag, lugnet känner jag när jag plockar en liten kantarell här och en liten kantarell där, inget överflöd och man måste kämpa lite och koncentrera sig för att hitta några.
Varit ute och plockat lite kantareller, tänkte ge min underbara fantstiska arbetskamrat, som jag kommer sakna så ofantligt när jag slutar, en liten present imorn. Blev kanske en knapp liter men det är bättre än ingenting.
Gick förbi mitt björnbärsställe där det riktigt prunkade av bär i överflöd. Kunde ju inte motstå men bestämde mig för att bara titta och koncentrera mig på en buske. Blir så stressad av när det finns överallt och det är precis som det blir för mkt intryck som jag inte kan sortera eller ta in allt och så får jag panik. Likadant känner jag när det är för mkt av allt som blåbär, människor, ljud, ljus etc.
Lyckades nästan hålla mig till min enda buske men överfödet tog över och jag stimmade runt, rev mig som attans på både armar, händer och ben men bryr mig inte utan bara kör på.
Men lyckas hejda mig tillslut när jag känner hur ångesten helt håller på att ta över och tvingar mig att blunda, gå därifrån och absolut inte titta åt det hållet.
Ska det vara så här? Borde man inte bli lycklig av sådant överflöd? Borde man inte känna ett inre lugn av att gå där och både plocka och äta bär? Nope inte jag, lugnet känner jag när jag plockar en liten kantarell här och en liten kantarell där, inget överflöd och man måste kämpa lite och koncentrera sig för att hitta några.
monstret i magen
Jaha så sitter man här i sängen en ny dag, solen skiner och jag smaskar i mig godiset och nötterna som är kvar från igår och jag vet, jag vet så väl att jag inte kommer tillåta mig att behålla det för då kommer allt rasera och jag kommer inte kunna hejda mig och det är den värsta skräcken av alla att totalt förlora kontrollen igen.
Fast kanske ändå att jag kan tillåta mig själv denna ynka lilla gång med så lite godis och så lite nötter? Låter så självklart när jag skriver det men känner samtidigt hur det bara växer i magen och blir till ett gigantiskt monster som inte får plats och som måste ut. Försöker stå ut en liten stund till så kanske kanske...
Fast kanske ändå att jag kan tillåta mig själv denna ynka lilla gång med så lite godis och så lite nötter? Låter så självklart när jag skriver det men känner samtidigt hur det bara växer i magen och blir till ett gigantiskt monster som inte får plats och som måste ut. Försöker stå ut en liten stund till så kanske kanske...
kräftskiva
Gick nästan, kände mig så glad och hade så kul men så gick jag själv till mitt lilla hus för att kissa, hämta vin och diska upp lite och då kom det över mig och jag kunde inte motstå, hade ätit en så jäkla massa godis kände sdet som och bröd och paj så jag ställde mig över toan och ja ni vet...
Kände mig så lätt, energirik, pigg och glad efteråt och dansade satan, svettades så in och åt inte en bit till.
Inte riktigt som jag tänkt mig men har trots det haft en mkt rolig och trevlig kväll och känner mig ganska lugn och ändå glad över mitt felaktiga beslut, lägger mig utan ångest.
Varit helt jäkla toppad ikväll och vet inte riktigt vart jag fått energin ifrån.
Natti
Kände mig så lätt, energirik, pigg och glad efteråt och dansade satan, svettades så in och åt inte en bit till.
Inte riktigt som jag tänkt mig men har trots det haft en mkt rolig och trevlig kväll och känner mig ganska lugn och ändå glad över mitt felaktiga beslut, lägger mig utan ångest.
Varit helt jäkla toppad ikväll och vet inte riktigt vart jag fått energin ifrån.
Natti
keso och avocado
Har precis ätit 2 msk keso och 2 små avocados och känner paniken växa inom mig och ffa att magen börjar välla ut. Måste ta mig ut på en promenad snarast. Inte bra men bättre än att kräkas, väl?
Så rädd att jag kommer vara jättefet ikväll på festen men vill bara hetsa hetsa men vägrar, största utmaningen just nu är dock att inte gå och kräkas.
Behöver all energi jag kan få just nu, hoppas ni finns där för mig.
Behöver en kraaam
Så rädd att jag kommer vara jättefet ikväll på festen men vill bara hetsa hetsa men vägrar, största utmaningen just nu är dock att inte gå och kräkas.
Behöver all energi jag kan få just nu, hoppas ni finns där för mig.
Behöver en kraaam
Go lördag
Gomorron!
Tack snälla Maria och Jenny för er stöttning.
Så glad att jag tog både propavan och stilnoct för hjärnan snurrade rejält när jag låg i sängen. Inte om mitt beslut om att säga upp mig för det känns ganska förankrat och rätt. Men om huruvida jag ska eller inte ska eller bör söka jobb nu direkt eller kanske avvakta tills jag lite mer hur mitt mående kommer att vara. Väntar nog i vilket fall att skicka något mer tills jag varit på anställningsintervjun på fredag. Har ett frankerat och klart brev som sitter på kylen men låter det hänga kvar och inte stressa iväg med några beslut eller handlingar.
Ikväll är det kräftskiva och jag ska verkligen försöka att äta lite mat nu på dan. Har ätit frukost men ska äta lite i em också så att jag inte som vanligt svälter mig innan fest och så mår jag illa som f-n när man väl sätter sig vid bordet och har massor av ångest i kroppen. Tror nog jag ska kunna klara det.
Ha en go lördag
Tack snälla Maria och Jenny för er stöttning.
Så glad att jag tog både propavan och stilnoct för hjärnan snurrade rejält när jag låg i sängen. Inte om mitt beslut om att säga upp mig för det känns ganska förankrat och rätt. Men om huruvida jag ska eller inte ska eller bör söka jobb nu direkt eller kanske avvakta tills jag lite mer hur mitt mående kommer att vara. Väntar nog i vilket fall att skicka något mer tills jag varit på anställningsintervjun på fredag. Har ett frankerat och klart brev som sitter på kylen men låter det hänga kvar och inte stressa iväg med några beslut eller handlingar.
Ikväll är det kräftskiva och jag ska verkligen försöka att äta lite mat nu på dan. Har ätit frukost men ska äta lite i em också så att jag inte som vanligt svälter mig innan fest och så mår jag illa som f-n när man väl sätter sig vid bordet och har massor av ångest i kroppen. Tror nog jag ska kunna klara det.
Ha en go lördag
Ska säga upp mig
Åhhh e sååå gottesugen men som tur är har jag druckit ett glas vin så kommer ingenstans.
Har bestämt mig nu att säga upp mig i veckan, före onsdag så jag bara har 2 mån uppsägning.
Ska på jobbsamtal i Göteborg nästa fredag vilket ska bli kul och spännande. Men fattar nog inte riktigt vad som händer och kan inte riktigt greppa vad som är på väg att ske. Men vet iaf att på denna arbetsplatsen kommer jag aldrig kunna bli friskt eller må bra.
Kanske att jag förhastar mig med att söka nya jobb men hur ska jag kunna göra något annat?
Usch nu pockar ångesten på min uppmärksamhet igen, ska nog försöka ta mig ut på en promenad för vågar inte ta en atarax nu när jag har druckit vin. Måste dessutom ta stilnoct och ev propavan till natten så jag får sova ordentligt. Kanske jag ska ta en halv propavan redan nu så den hinner verka?
Har bestämt mig nu att säga upp mig i veckan, före onsdag så jag bara har 2 mån uppsägning.
Ska på jobbsamtal i Göteborg nästa fredag vilket ska bli kul och spännande. Men fattar nog inte riktigt vad som händer och kan inte riktigt greppa vad som är på väg att ske. Men vet iaf att på denna arbetsplatsen kommer jag aldrig kunna bli friskt eller må bra.
Kanske att jag förhastar mig med att söka nya jobb men hur ska jag kunna göra något annat?
Usch nu pockar ångesten på min uppmärksamhet igen, ska nog försöka ta mig ut på en promenad för vågar inte ta en atarax nu när jag har druckit vin. Måste dessutom ta stilnoct och ev propavan till natten så jag får sova ordentligt. Kanske jag ska ta en halv propavan redan nu så den hinner verka?
ägg e gott!!
Åh vad det är gott med ägg, det svåra är bara att äta bara ett...
Fick ett spännande och nervsöst samtal innan. Får se vad det kan leda till, kommer iaf ta ett mkt stort beslut nu, eller ta och ta jag har i stort sett redan tagit det. Huga men ändå det enda rätta skulle jag tro.
Fick ett spännande och nervsöst samtal innan. Får se vad det kan leda till, kommer iaf ta ett mkt stort beslut nu, eller ta och ta jag har i stort sett redan tagit det. Huga men ändå det enda rätta skulle jag tro.
ägg, kaviar och morot
Sååå trött och ganska likgiltlig idag men haft en bra möte med både läkaren och ffa min psykolog. Ska öka lamotriginet till 200 mg nu i 14 dgr så får vi se om det har någon effekt. Har lovat läkaren att kela mer med mina kisar och min vovve mer och att lägga till ett ägg med kaviar och en morot till om dagen, just nu iaf. Det känns som jag skulle kunna klara det :), ett lagom litet steg och mål.
Känner verkligen att jag mer är på väg in i en depressiv period nu, lite jobbigt men samtidigt lite skönt med det som det innebär av att sova mkt och inte bry sig eller orka.
Idag känns det som jag ändå kommer att säga upp mig nästa vecka trots allt. Har ju 2 månader på mig att hitta något nytt, tror nog och kan kanske lita på att det mesta är bättre än det jag har nu.
Nu bär det strax iväg till jobb.
Ha en go dag
kram
Känner verkligen att jag mer är på väg in i en depressiv period nu, lite jobbigt men samtidigt lite skönt med det som det innebär av att sova mkt och inte bry sig eller orka.
Idag känns det som jag ändå kommer att säga upp mig nästa vecka trots allt. Har ju 2 månader på mig att hitta något nytt, tror nog och kan kanske lita på att det mesta är bättre än det jag har nu.
Nu bär det strax iväg till jobb.
Ha en go dag
kram
Ånger och ångest
Så jobbigt när ångesten kommer och går under hela dan. Varit så irriterad idag, har känt det i hela kroppen och skulle bara vilja ge fan i allt. Slippa träffa en massa människor, slippa ta en massa belsut, bara slippa ifrån en liten stund eller en lång. Skulle behöva lite semester från mig själv och allt annat också för den delen.
Vet inte men kanske man kan säga att maten ändå funkat lite bättre idag då jag inte hetsat eller kräkt. Inte ätit några stora mängder precis men ätit alla måltider, frukost, lunch, middag och mellanmål.
Imorn ska jag först träffa min läkare och sen min psykolog, känns lite jobbigt och vill bara avboka men samtidigt längtar jag som attans.
Just nu har jag inte så mkt tankar på att ändå säga upp mig, orkar liksom inte samla tankarna utan att ångesten kommer. Så väljer att inte tänka alls eller så är det som ni säger att iom att jag inte får i mig så mkt mat så funkar inte hjärnan. Är så trött fast samtidigt uppvarvad och ångesten finns där hela tiden under eller över ytan men alltid osynlig för omgivningen. Vill så mycket men vill ingenting.
Har faktiskt lite ånger över allt jag slängde igår, visst jag vet inte vad jag annars skulle gjort men det är sådant makalöst slöseri precis som det är att kräkas upp det. Inte så miljömedvetet precis, det spelar ju egentligen inte någon roll att jag köper ekologiskt när jag ändå inte tar hand om det.
Tack så mkt för era ord.
Vet inte men kanske man kan säga att maten ändå funkat lite bättre idag då jag inte hetsat eller kräkt. Inte ätit några stora mängder precis men ätit alla måltider, frukost, lunch, middag och mellanmål.
Imorn ska jag först träffa min läkare och sen min psykolog, känns lite jobbigt och vill bara avboka men samtidigt längtar jag som attans.
Just nu har jag inte så mkt tankar på att ändå säga upp mig, orkar liksom inte samla tankarna utan att ångesten kommer. Så väljer att inte tänka alls eller så är det som ni säger att iom att jag inte får i mig så mkt mat så funkar inte hjärnan. Är så trött fast samtidigt uppvarvad och ångesten finns där hela tiden under eller över ytan men alltid osynlig för omgivningen. Vill så mycket men vill ingenting.
Har faktiskt lite ånger över allt jag slängde igår, visst jag vet inte vad jag annars skulle gjort men det är sådant makalöst slöseri precis som det är att kräkas upp det. Inte så miljömedvetet precis, det spelar ju egentligen inte någon roll att jag köper ekologiskt när jag ändå inte tar hand om det.
Tack så mkt för era ord.
Äh skit också
Idag känner jag mig osäker på allt, alla beslut, alla tankar, alla ord. Vet inte om det var sant det jag skrev igår, tänk om det bara är i mitt huvud? Orkar inte mer, vill inte mer. Orkar inte byta jobb men vill absolut inte vara kvar.
Bestämde mig innan idag att idag ska jag iaf INTE kräkas, ska inte ska inte och trodde faktiskt att det skulle bli så. Men så står jag där affären och ska enast handla det som står på listan. Står framför smöret och tänker på kladdkakesmeten jag skulle kunna göra. Vill inte vill inte, går därifrån men VIIILLLL och går tillbaka. Då är det ju redan förstört så plockar åt mig smågodis och har krängt hela påsen och så in på toan snabbt för att kroppen inte ska hinna ta upp något. Vad är det här? Vad fan håller jag på med?
Har iaf ätit 2 knäckisar med leverpastej och tomat och druckit proviva till. Det SKA jag behålla men ska jag slänga smöret eller inte? Litar inte på mig själv men vill ha det kvar, för säkerhets skull.
Nä nu ska jag vara tyst är så makalöst trött på mig själv och mina ord.
tillägg:
efter äckliga röror i mängder så fick jag nog nu och slängde allt smör, mjöl, socker och sirap. Sådant slöseri men vet inget annat sätt. Vet inte hur jag ska motstå impulsen att gå in på toa än en gång.
Bestämde mig innan idag att idag ska jag iaf INTE kräkas, ska inte ska inte och trodde faktiskt att det skulle bli så. Men så står jag där affären och ska enast handla det som står på listan. Står framför smöret och tänker på kladdkakesmeten jag skulle kunna göra. Vill inte vill inte, går därifrån men VIIILLLL och går tillbaka. Då är det ju redan förstört så plockar åt mig smågodis och har krängt hela påsen och så in på toan snabbt för att kroppen inte ska hinna ta upp något. Vad är det här? Vad fan håller jag på med?
Har iaf ätit 2 knäckisar med leverpastej och tomat och druckit proviva till. Det SKA jag behålla men ska jag slänga smöret eller inte? Litar inte på mig själv men vill ha det kvar, för säkerhets skull.
Nä nu ska jag vara tyst är så makalöst trött på mig själv och mina ord.
tillägg:
efter äckliga röror i mängder så fick jag nog nu och slängde allt smör, mjöl, socker och sirap. Sådant slöseri men vet inget annat sätt. Vet inte hur jag ska motstå impulsen att gå in på toa än en gång.
ingen njutning
Fan ångest över att det inte känns som om jag fick upp allt, bara en jäkla massa vätska och några klumpar men måste vara mer men det går bara inte att få upp mer. Fan, inte kan jag få njuta av lättheten heller eller tomheten, bara ångest.
Förklaring
Mina kära vänner utan ansikten ;) tack så jättemycket för era ord och råd.
Önskar jag kunde säga att detta är något nytt påfund att det inte fungerar på jobb och att det skulle kunna lösa sig bara jag pratade med min chef eller skrev för och emot listor.
Men jag har varit där i 6 år och hon har succesivt plockat bort allt jag har av självförtroende och självkänsla vad det gäller mitt yrke. Med blickar, kommentarer, kontrollerande och ständigt säga emot mig och tom komma med lögner för att säga att jag inte har rätt. Aldrig ett uppmuntrande ord, aldrig någon visad tillit. Och jag är definitivt inte så dålig att jag skulle förtjäna det här. Periodvis är det givetvis bra men bra på hennes villkor och endast när hon är glad eller mår bra. Mina arbkamrater känner också av det men de jobbar inte så tätt med henne som jag. När jag jobbat där ca 1,5 år började jag titta runt lite på jobb och funderade på vad jag ville med min framtid borta från mitt nuvarande jobb. Men livet ville annorlunda och jag mådde så jäkla dåligt och fick panikångestattacker så blev sjukskriven och det tog 1,5 år att komma tillbaka. Sedan ett halvår senare när jag kände mig stark nog att kanske ta tag i något så kom allt upp om att jag var tvungen att vara legitimerad för att efter 2014 för att få fortsätta med det jag gör. Så därför har jag varit kvar ytterligare 2 år för att kämpa mig igenom allt med legitimationen, utan någon stöttning eller support från min chef. Men nu har jag min legitimation och när jag fick den efter tenta och allt annat kände jag mig stark, stark i min identitet i min yrkesroll och jag tänker inte tolerera att bli behandlad så här längre. Därav att jag skickat jobbansökan till den enda arbetsplats här runtomkring där jag bor som jag kan tänka mig att arbeta på. Har varit och träffat dem och de hade gärna anställt mig om de hade haft en tjänst vilket de tyvär inte har. Så nu står jag här med beslut om om jag ska flytta ifrån min stad, flytta ifrån mina psykkontakter och mina vänner. Värst är nog ändå mina psykkontakter, knäppt nog. Anledningen till att jag vill ta ett beslut om att eventuellt säga upp mig nu är att från 1/9 så har jag 3 mån uppsägningstid jämfört med 2 mån om jag säger upp mig innan.
Är så rädd för vad allt detta innebär och känner mig så stressad, pressad och uppe i varv hela tiden. Det får mig också att fundera, har varit så toppad så länge nu. Om det nu är så att jag är bipolär, tänk om jag tar ett förhastat beslut iom att jag inte tänker klart pga den bipolära toppen just nu.
Skulle vilja träffa min psykolog varje dag och så vill jag bara äckla mig men vill inte äta och vill inte kräkas.
Oj så många ord men kända att mina tankar om jobb behövde en förklaring särskilt som ni gett mig så många fina råd.
Önskar jag kunde säga att detta är något nytt påfund att det inte fungerar på jobb och att det skulle kunna lösa sig bara jag pratade med min chef eller skrev för och emot listor.
Men jag har varit där i 6 år och hon har succesivt plockat bort allt jag har av självförtroende och självkänsla vad det gäller mitt yrke. Med blickar, kommentarer, kontrollerande och ständigt säga emot mig och tom komma med lögner för att säga att jag inte har rätt. Aldrig ett uppmuntrande ord, aldrig någon visad tillit. Och jag är definitivt inte så dålig att jag skulle förtjäna det här. Periodvis är det givetvis bra men bra på hennes villkor och endast när hon är glad eller mår bra. Mina arbkamrater känner också av det men de jobbar inte så tätt med henne som jag. När jag jobbat där ca 1,5 år började jag titta runt lite på jobb och funderade på vad jag ville med min framtid borta från mitt nuvarande jobb. Men livet ville annorlunda och jag mådde så jäkla dåligt och fick panikångestattacker så blev sjukskriven och det tog 1,5 år att komma tillbaka. Sedan ett halvår senare när jag kände mig stark nog att kanske ta tag i något så kom allt upp om att jag var tvungen att vara legitimerad för att efter 2014 för att få fortsätta med det jag gör. Så därför har jag varit kvar ytterligare 2 år för att kämpa mig igenom allt med legitimationen, utan någon stöttning eller support från min chef. Men nu har jag min legitimation och när jag fick den efter tenta och allt annat kände jag mig stark, stark i min identitet i min yrkesroll och jag tänker inte tolerera att bli behandlad så här längre. Därav att jag skickat jobbansökan till den enda arbetsplats här runtomkring där jag bor som jag kan tänka mig att arbeta på. Har varit och träffat dem och de hade gärna anställt mig om de hade haft en tjänst vilket de tyvär inte har. Så nu står jag här med beslut om om jag ska flytta ifrån min stad, flytta ifrån mina psykkontakter och mina vänner. Värst är nog ändå mina psykkontakter, knäppt nog. Anledningen till att jag vill ta ett beslut om att eventuellt säga upp mig nu är att från 1/9 så har jag 3 mån uppsägningstid jämfört med 2 mån om jag säger upp mig innan.
Är så rädd för vad allt detta innebär och känner mig så stressad, pressad och uppe i varv hela tiden. Det får mig också att fundera, har varit så toppad så länge nu. Om det nu är så att jag är bipolär, tänk om jag tar ett förhastat beslut iom att jag inte tänker klart pga den bipolära toppen just nu.
Skulle vilja träffa min psykolog varje dag och så vill jag bara äckla mig men vill inte äta och vill inte kräkas.
Oj så många ord men kända att mina tankar om jobb behövde en förklaring särskilt som ni gett mig så många fina råd.
tillägg
Mår jag verkligen så dåligt att jag har rätt att ta mig ur ett fast arbete? Kan inte tillskriva mig själv den rätten. Är det verkligen hos min chef det ligger och inte hos mig själv, kommer det inte bli likadant överallt oavsett vad jag tar mig för? Passar inte in. Någonstans.
kakbak
Får ingen ro i kroppen, bara stressar runt hela tiden för att slipa stanna upp och antagligen känna efter. Bakat som attans idag och hade planer på att äta upp allt själv: muffins, kladdkaka och smulpaj med äpplen. Men efter att ha ätit det av smeten som blev kvar kände jag mig ganska nöjd med muffinsen och kladdkakan. Så gav bort muffinsen till min granne som fyllde år och sparar kladdkakan till jobb imorn. Äpplepajen med vaniljsås blev dock uppäten, heeela. Och så ett besök på toa igen men rädd att jag inte fick upp allt jag ville. Långpromenad i högt tempo efter det. Men nu ikväll har jag ändå ätit min middag faktiskt, var på väg att inte äta den men lyckades göra det ändå. En liten seger iaf :)
Suttit med en del jobbansökningar ikväll och det oroar mig som attans, så rädd inför framtiden och hur jag ska kunna klara av allt, klarar jag av en förändring verkligen fast är det inte ännu värre att vara kvar? Har ju tom planer på att säga upp mig oavsett nytt jobb eller inte..... Det känns jobbigt som fan att skriva ut det, har sådana kval om det så ni anar inte. Får man verkligen lov att göra så, är det verkligen ok och korrekt att göra så? Innebär det inte likaväl som att jag skulle bli sjukskriven att jag är en svag människa? Så känns det i kroppen iaf. Men hjärtat vill bara därifrån.
Vad tycker ni, snälla svara behöver verkligen hjälp. Känner mig så förvirrad (som vanligt)
Får definitivt bli en Stilnoct ikväll, kommer aldrig somna annars.
Suttit med en del jobbansökningar ikväll och det oroar mig som attans, så rädd inför framtiden och hur jag ska kunna klara av allt, klarar jag av en förändring verkligen fast är det inte ännu värre att vara kvar? Har ju tom planer på att säga upp mig oavsett nytt jobb eller inte..... Det känns jobbigt som fan att skriva ut det, har sådana kval om det så ni anar inte. Får man verkligen lov att göra så, är det verkligen ok och korrekt att göra så? Innebär det inte likaväl som att jag skulle bli sjukskriven att jag är en svag människa? Så känns det i kroppen iaf. Men hjärtat vill bara därifrån.
Vad tycker ni, snälla svara behöver verkligen hjälp. Känner mig så förvirrad (som vanligt)
Får definitivt bli en Stilnoct ikväll, kommer aldrig somna annars.
mardröm
07:30
Har sådana jäkla panikkänslor i hela kroppen, vill bara fly skrika men kontrollen över kroppen tillåter det inte. Har sovit så himla dåligt och drömt en fruktansvärd mardröm precis innan jag vaknade. Drömmen innehöll allt det värsta i mitt liv med svek, lögner, övesitteri, nonchalans, mobbing etc etc. Vaknade av värsta ångestattacken. Har tagit en atarax och hoppas på att kunna somna om och få lov att fly dagen ett tag till trots att jag har massor att göra. Orkar inte göra nått, orkar inte må så här.
11:05
Sovit till nu, så jäkla skönt. Paniken är över :)
Har sådana jäkla panikkänslor i hela kroppen, vill bara fly skrika men kontrollen över kroppen tillåter det inte. Har sovit så himla dåligt och drömt en fruktansvärd mardröm precis innan jag vaknade. Drömmen innehöll allt det värsta i mitt liv med svek, lögner, övesitteri, nonchalans, mobbing etc etc. Vaknade av värsta ångestattacken. Har tagit en atarax och hoppas på att kunna somna om och få lov att fly dagen ett tag till trots att jag har massor att göra. Orkar inte göra nått, orkar inte må så här.
11:05
Sovit till nu, så jäkla skönt. Paniken är över :)
Mat och kilo
Tack tack tack mina goa vänner, tänk att ni verkligen bryr er om lilla mig.
Kanske skulle förtydliga lite det här att jag gått ner 10 kg, det är inte så att jag på något sätt är underviktig nu. Vägde för ca 9 v sedan ungefär 74 kg(är 173cm lång) och väger nu 64 men det som givetvis skrämmer mig är att jag vill gå ner mer. Trodde faktiskt att jag för längesedan ändå kommit över den besattheten och med åldern ändå börjat acceptera min kropp och tyckt det varit rätt ok att väga runt 70 men helst då inte så mkt över. Och just det här att maten växer i munnen och att jag verkligen får ångest av att äta även när det är riktigt lite. Vill faktiskt egentligen inte gå ner mer utan kanske gå upp till 65 men min hjärna vill inte förstå det och är så rädd att jag bara ska börja öka i vikt i ett rasande tempo tills jag är långt över 70 igen.
Varit på Väla med min mor idag och blev såå stressad och fick sådan ångest för att allt tar sådan tid med henne. Hon vill gärna fika och det länge och så givetvis så stötte vi på någon gammal släkting som hon aldrig ville sluta prata med. Kände hur jag höll på att sprängas och sa tillslut att jag gick och hämtade bilen under tiden. Hela färden hem var jag superstressad och hade sån ångest och ville bara trycka gasen i botten. Löste det genom att sätta farthållaren och trycka foten ner mot mattan istället. Funkade faktiskt och efter en promenad i rasande tempo när jag kom hem så har jag äntligen lugnat ner mig och kan tänka mig att ta mig in till stan till en kompis som planerat.
Tycker så himla mkt om er mina goa vänner och bryr mig verkligen om er och lyssnar till det ni säger.
Kram
tillägg
precis kommit hem från bästa T där jag vägt mig på den enda våg jag väger mig på och på en vecka har jag gått ner ytterligare ett kilo, börjar faktiskt bli ganska jobbigt nu ffa när jag känner att jag blir så glad och ändå inte nöjd.
Ska sova nu och förhoppningsvis vakna med nytt mod imorgon.
Kanske skulle förtydliga lite det här att jag gått ner 10 kg, det är inte så att jag på något sätt är underviktig nu. Vägde för ca 9 v sedan ungefär 74 kg(är 173cm lång) och väger nu 64 men det som givetvis skrämmer mig är att jag vill gå ner mer. Trodde faktiskt att jag för längesedan ändå kommit över den besattheten och med åldern ändå börjat acceptera min kropp och tyckt det varit rätt ok att väga runt 70 men helst då inte så mkt över. Och just det här att maten växer i munnen och att jag verkligen får ångest av att äta även när det är riktigt lite. Vill faktiskt egentligen inte gå ner mer utan kanske gå upp till 65 men min hjärna vill inte förstå det och är så rädd att jag bara ska börja öka i vikt i ett rasande tempo tills jag är långt över 70 igen.
Varit på Väla med min mor idag och blev såå stressad och fick sådan ångest för att allt tar sådan tid med henne. Hon vill gärna fika och det länge och så givetvis så stötte vi på någon gammal släkting som hon aldrig ville sluta prata med. Kände hur jag höll på att sprängas och sa tillslut att jag gick och hämtade bilen under tiden. Hela färden hem var jag superstressad och hade sån ångest och ville bara trycka gasen i botten. Löste det genom att sätta farthållaren och trycka foten ner mot mattan istället. Funkade faktiskt och efter en promenad i rasande tempo när jag kom hem så har jag äntligen lugnat ner mig och kan tänka mig att ta mig in till stan till en kompis som planerat.
Tycker så himla mkt om er mina goa vänner och bryr mig verkligen om er och lyssnar till det ni säger.
Kram
tillägg
precis kommit hem från bästa T där jag vägt mig på den enda våg jag väger mig på och på en vecka har jag gått ner ytterligare ett kilo, börjar faktiskt bli ganska jobbigt nu ffa när jag känner att jag blir så glad och ändå inte nöjd.
Ska sova nu och förhoppningsvis vakna med nytt mod imorgon.
Spegel spegel på väggen där
Efter gårkvällens sena toalettbesök så vaknade jag imorse och såg mig själv i spegeln och insåg att jag var smalare än någonsin (eller iaf på flera år). Vill bara jubla och hoppa av glädje och vill bara träffa alla människor jag bara kan och få höra att de tycker jag är så smal och sååå snygg. Patetiskt att man är så ytlig. Vet ju att det inte är sunt men mitt hjärta jublar av gäldje. Hur vet man när man ska lita på hjärtat och när man ska lita på att hjärnan har rätt?
Svårt att få ner frukosten idag, pillar mest ut blåbären ur gröten, rör runt och funderar på hur lite som ändå är ok att faktiskt äta, känns det igen?
Svårt att få ner frukosten idag, pillar mest ut blåbären ur gröten, rör runt och funderar på hur lite som ändå är ok att faktiskt äta, känns det igen?
kan man?
Vill bara gå och lägga mig är så trött men skulle vilja gå en tur till toan först men orkar liksom inte kräkas. kan man verkligen gå till sängs full med glass, maränger och godis? Är ju så äckligt och känner mig så ofantligt ofräsch och fet och vill inte ha förstört allt slit den senaste tiden. Vill inte gå upp de 10 kilo jag gått ner, men hur gör man när äs-monstret kräver uppmärksamhet?
Skulle vilja fråga en annan sak också men vågar inte riktigt...
Skulle vilja fråga en annan sak också men vågar inte riktigt...
...
Äter bort alla stora beslut och all hjärnverksamhet
Strålande
Och så var givetvis min chef på ett strålande humör idag och all min beslutsamhet och alla mina planer bara rann av mig som ett rinnande vatten. Kan inte ens påminna mig om hur det var igår eller hur hon var igår. Vill ju bara att det ska vara bra.
Drastiska åtgärder
Oj oj oj, idag har jag tagit tag i en massa läskiga men vad jag tror ändå blir positiva saker för mig även om det blir jäkligt tufft. Måste ta några mkt svåra beslut men tror det kommer gå åt hvete om jag inte gör något om än drastiskt.
Förstört allt
Min chef har varit helt överförjävlig idag och det påverkar mig som f a n. Visst jag sov typ 5 timmar inatt då min ena kise är skadad och haft ont och varit orolig och det är klart att det gjort mig ännu känsligare men det finns ingen anledning till att snäsa hela tiden, ge blickar, sucka och så i nästa sekund vara glad och käck och tro att man har lust att skämta.
Sååå blev en tur till affären e jobb... skit också så jäkla onödigt. Så nu sitter jag här i soffan och vill bara ut ut ut med en tom mage som tidigare innehöll 1 påse maränger, 1/2 l glass, 1/2 kartong storpack chokladdrömmar. Ont i huvudet av allt socker och kräkningarna. Känner mig svullen över magen som attans och känns som jag förstört allt för all framtid.
Har i stort sett avbokat helgens event. Faktiskt inte bara pga hur jag mår utan faktiskt även pga min kise som blivit sydd med många stygn i sin uppskurna tass och måste bytas bandage på varje dag och medicineras och det fixar inte mina föräldrar riktigt. Särskilt som min kise inte är så sammarbetsvillig heller ;).
Känns trist att avboka men samtidigt skönt att tagit ett beslut och jag har skickat en liten trevare till att jag och killen kanske kunde ses en annan helg. Vi får se hur han tar det.
Sååå blev en tur till affären e jobb... skit också så jäkla onödigt. Så nu sitter jag här i soffan och vill bara ut ut ut med en tom mage som tidigare innehöll 1 påse maränger, 1/2 l glass, 1/2 kartong storpack chokladdrömmar. Ont i huvudet av allt socker och kräkningarna. Känner mig svullen över magen som attans och känns som jag förstört allt för all framtid.
Har i stort sett avbokat helgens event. Faktiskt inte bara pga hur jag mår utan faktiskt även pga min kise som blivit sydd med många stygn i sin uppskurna tass och måste bytas bandage på varje dag och medicineras och det fixar inte mina föräldrar riktigt. Särskilt som min kise inte är så sammarbetsvillig heller ;).
Känns trist att avboka men samtidigt skönt att tagit ett beslut och jag har skickat en liten trevare till att jag och killen kanske kunde ses en annan helg. Vi får se hur han tar det.
Njutning
Vad finner ni ger allra störst njutning?
Dricka när man är riktigt riktigt törstig.
Äta när man är riiiiktigt hungrig.
Sova när man är helt slut.
Kissa när man är jättekissenödig.
Ha sex när man e riktigt pilsk ;)
eller
Bajsa när man är riktigt nödig?
Jag vet ju vad jag väljer iaf :)
Dricka när man är riktigt riktigt törstig.
Äta när man är riiiiktigt hungrig.
Sova när man är helt slut.
Kissa när man är jättekissenödig.
Ha sex när man e riktigt pilsk ;)
eller
Bajsa när man är riktigt nödig?
Jag vet ju vad jag väljer iaf :)
Avboka
Skickade ett meil till min psykolog i söndags kväll för lite rapport över helgen som hon bett om. Men har inte hört något från henne. Konstigt hon brukar alltid iaf bekräfta att hon fått det. Bara hon inte är sjuk och att jag inte kan träffa henne på torsdag.
Kan inte förstå att det bara är tisdag, varje dag känns så jäkla lång och slitsamt både fysiskt men ffa mentalt. Önskar denna vecka vore över redan, vet inte hur jag ska orka dessutom vill jag vara ledig så att jag kan få förverkliga mina fantasier om matorgierna. Blev ju inte i helgen och kanske inte blir av alls man kan ju alltid hoppas men just nu vill jag inget hellre.
I helgen är det tänkt att jag ska till Götet för att träffa en kille jag haft lite kontakt med. Hade det bara varit vi två och att vi hade haft en chans att lära känna varandra så hade det nog känts ok men nu är jag medbjuden på en jättestor gårdsfest med massor av folk, mat, dricka och dans. Gillar ju inte sådana stora tillställningar ens när det är med mina egna vänner och har panik över lördagen. Vet inte hur jag ska klara av det och vill bara avboka.
Kan inte förstå att det bara är tisdag, varje dag känns så jäkla lång och slitsamt både fysiskt men ffa mentalt. Önskar denna vecka vore över redan, vet inte hur jag ska orka dessutom vill jag vara ledig så att jag kan få förverkliga mina fantasier om matorgierna. Blev ju inte i helgen och kanske inte blir av alls man kan ju alltid hoppas men just nu vill jag inget hellre.
I helgen är det tänkt att jag ska till Götet för att träffa en kille jag haft lite kontakt med. Hade det bara varit vi två och att vi hade haft en chans att lära känna varandra så hade det nog känts ok men nu är jag medbjuden på en jättestor gårdsfest med massor av folk, mat, dricka och dans. Gillar ju inte sådana stora tillställningar ens när det är med mina egna vänner och har panik över lördagen. Vet inte hur jag ska klara av det och vill bara avboka.
sömnig
Ska kanske ta tillbaka det där om att jag inte känner av Stilnoct dan efter för idag har jag varit såååå trött och sömnig hela dan och känt mig nästan helt förstörd. Jobbat på som vanligt men med en känsla i kroppen av att allt går mkt långsamt både i kroppen och i hjärnan och i ögonen har det känts som om jag gråtit mig igenom hela helgen.
Och så är det bara måndag.
Är såå sugen på allt nu (ovanligt va) men som tur är för trött för att göra något åt det.
Och så är det bara måndag.
Är såå sugen på allt nu (ovanligt va) men som tur är för trött för att göra något åt det.
Full fart
Full fart hela dan både i huvudet, kroppen och i verkligheten. Varit med kompis hela dan ute i skogen och på Väla men är nu själv och ångesten och stimmigheten får ta över helt. Ser på film men har svårt att kocentrera mig på bara en sak, kliar i fingrarna och kroppen.
Älskade Stilnoct
Gomorron.
Åh e så glad för mina Stilnoct får sova så gott på dem, visst vaknar med äcklig andedräkt och torr som sandpapper i mun men det är det värt för en god natts sömn. Känner mig inte heller särskilt "bakis" av dem heller.
Jobbigt att äta min frukostgröt idag, växer bara i munnen. Jag som alltid älskat frukoststunden just för att den ofta varit ångestfri och ffa god. Har minskat ner portionen på sistone men idag var det jobbigt bara att få ner det.
Väntar på att en kompis med vovve ska komma hit så ska vi ge oss ut i skogen och promenera och äta lunch, eller så äter vi när vi kommer hem.
För en gång skull hoppas jag att de mörka molnen INTE släpper sitt regn iaf inte när vi ska ut i skogen.
Känner mig ganska håglös och likgiltlig idag, låg och med magen full med havregrynsgröt, blåbär och proviva
Åh e så glad för mina Stilnoct får sova så gott på dem, visst vaknar med äcklig andedräkt och torr som sandpapper i mun men det är det värt för en god natts sömn. Känner mig inte heller särskilt "bakis" av dem heller.
Jobbigt att äta min frukostgröt idag, växer bara i munnen. Jag som alltid älskat frukoststunden just för att den ofta varit ångestfri och ffa god. Har minskat ner portionen på sistone men idag var det jobbigt bara att få ner det.
Väntar på att en kompis med vovve ska komma hit så ska vi ge oss ut i skogen och promenera och äta lunch, eller så äter vi när vi kommer hem.
För en gång skull hoppas jag att de mörka molnen INTE släpper sitt regn iaf inte när vi ska ut i skogen.
Känner mig ganska håglös och likgiltlig idag, låg och med magen full med havregrynsgröt, blåbär och proviva
Vill bara ha en kram
Haft en toppendag med frivillig vilsegång i skogen och skön vila i solen men nu ikväll är all positivitet som bortblåst och känner ångesten stiga i bröstet och känner mig så ensam så jävla ensam.
Ser på filmen Burlesque och den är superbra men ser alla dessa fantastiskt vackra och otroligt talanfulla kvinnor och känner mig så jävla talanglös och värdelös. Blir nästan gråtfärdig av all vacker sång och häftig dans och folk som älskar varandra.
Har planer på att ge mig ut och cykla runt sjön i högt tempo och sen kanske se om jag kan få en kram ikväll av min sommarflört tror bara att han har kompisar som sover över inatt och vet ju egentligen att han inte ger mig något positivt eller säger något snällt.
Vill bara ha en kram
Ser på filmen Burlesque och den är superbra men ser alla dessa fantastiskt vackra och otroligt talanfulla kvinnor och känner mig så jävla talanglös och värdelös. Blir nästan gråtfärdig av all vacker sång och häftig dans och folk som älskar varandra.
Har planer på att ge mig ut och cykla runt sjön i högt tempo och sen kanske se om jag kan få en kram ikväll av min sommarflört tror bara att han har kompisar som sover över inatt och vet ju egentligen att han inte ger mig något positivt eller säger något snällt.
Vill bara ha en kram
Lördagsmorgon
Gomorron.
Sovit helt ok inatt med bara några uppvak. Solen sken när jag gick upp och planerade för en dag på Hovs Hallar men nu blåser det upp och en massa vita moln har kommit så nu vet jag inte...
Äh, får väl bli mer promenerande och mindre läsa bok.
Ha en skön dag
Sovit helt ok inatt med bara några uppvak. Solen sken när jag gick upp och planerade för en dag på Hovs Hallar men nu blåser det upp och en massa vita moln har kommit så nu vet jag inte...
Äh, får väl bli mer promenerande och mindre läsa bok.
Ha en skön dag
Fredagkväll/natt
Okej, inte kaske en superlyckad dag men i mina ögon ändå rätt ok. ingen panik direkt över skräpmaten och godiset bara väldigt ont i min stackars mage som fick alldeles för mkt i sig på kort tid (som om att den inte skulle vara van vid det sedan innan).
Men kvällen har varit lugn, har fått städat vilket alltid gör förutsättningarna för en bra helg så mkt bättre. Sen har jag kollat på film med min sommarflirt (numera bara vän då) vilket var mysigt. Bara att ha någon annan vid sidan om sig i soffan gör så himla mkt. Sen att få luta sitt huvud mot hans axel och hålla en hand på hans mage gör det ju inte sämre. Hur mysig kropp han än har så känner jag dock att jag gjorde helt rätt som avslutade vår lilla romans.
3e inlägget idag, det bara sprutar ur mig men nu ska jag sova och hoppas på sovmorgon, vågade ta en halv stilnoct trots ett knappt halvt glas vin. Borde väl vara ok tycker man ju.
Imorn blir det Väla och ffa Ikea, kanske.
Sov gott
Men kvällen har varit lugn, har fått städat vilket alltid gör förutsättningarna för en bra helg så mkt bättre. Sen har jag kollat på film med min sommarflirt (numera bara vän då) vilket var mysigt. Bara att ha någon annan vid sidan om sig i soffan gör så himla mkt. Sen att få luta sitt huvud mot hans axel och hålla en hand på hans mage gör det ju inte sämre. Hur mysig kropp han än har så känner jag dock att jag gjorde helt rätt som avslutade vår lilla romans.
3e inlägget idag, det bara sprutar ur mig men nu ska jag sova och hoppas på sovmorgon, vågade ta en halv stilnoct trots ett knappt halvt glas vin. Borde väl vara ok tycker man ju.
Imorn blir det Väla och ffa Ikea, kanske.
Sov gott
Inte äs?
Fick till ett möte med min psykolog idag på em vilket kändes skönt. Kände mig lite lugnad inför helgen. Tycker så bra om henne.
Fick ju aldrig sagt om vad min läkare sa igår, han hävdar bestämt att jag inte har någon äs utan att det bara är ett symtom på det bipolära. Kände mig faktiskt lite kränkt av det.... skulle jag inte ha äs? Bipolär eller inte men äs har jag levt med i snart halva mitt liv oavsett om det är ett symtom eller inte. Det gör inte äs mindre verklig vilket min psykolog höll med om. Hon sa dessutom att jag absolut inte skulle räkna med något mirakel med äs även när medicinerna ev börjar funka. Precis som jag trodde och kände men det är klart att ett litet hopp tändes av läkarens ord.
Tog aldrig med min lååånga inköpslista och hade inget särskilt sug e hets vilket av någon anledning stressade mig mer än det lugnade mig. Om jag inte fick hetsa skulle ju all ångest härja fritt i kroppen och ville ju inte äta atarax hela helgen. Gick ganska bra att handla mat och utmanade ödet och köpte lite smågodis, eller jag lite och lite typ 700 gram el nått. Åt så fort jag kom utanför affären men gick bort till Feskeexpressen och köpte fisksoppa som jag tänkte äta ikväll. Men när jag körde hemåt med munnen full av godis kom jag på den "briljanta" idén om att jag nog skulle köra inom mc donalds... Min stackars magsäck som bara fått små portioner i flera veckor fick ta emot ett helt mål Mc feast o co och så en massa smågodis på det. Efter ca en timme mådde jag sååå jäkla dåligt hade så ont i magen och till slut gick det inte längre utan gick på toan och kräktes upp det som jag kände behövdes. Tror jag stoppade i tid så bara det mesta av godiset kom upp. Mår fortfarande illa men har faktiskt inte mått dåligt rent psykiskt över det jag ätit varken nu eller innan när jag åt det. Och skålen med resten av godiset står orörd på bordet :)
Tar nog en tur till Ikea imorn för att distrahera mig lite från hemmet och maten.
Ha en skön fredag go vänner.
Gomorron
Ville bara kika in och säga gomorron och önska er en skön och så bra dag det bara är möjligt.
Har för tillfället avstyrt min matorgie (brukar kännas så på morgonen), tänker inte ta med min inköpslista. Önskar jag kunde säga att det är för att jag tagit ett klokt beslut att ta ett aktivt steg från äs. Men..... ärligt talat är det för att jag börjar gilla det jag ser i spegeln på morgonen innan frukost och vill inte förstöra det.
Får bli en helg med Atarax istället när det krisar. Det jobbigaste är att jag skulle behöva handla "vanliga" varor men det vågar jag inte. Får hålla tillgodo med det som finns hemma.
Varför känns det som ett rus i kroppen när jag ser mig i spegeln och ser hur mkt jag gått ner?
Har försökt komma i kontakt med min psykolog för att se om det finns en möjlighet att få träffa henne idag om så bara för en kort stund. Får se om hon har tid hade känts skönt inför helgen.
Kram till er alla fina vänner
Lite mindre bitter
Godkväll!
Bitterfittan e lite mindre bitter idag. Hade ett helt ok möte med läkaren och han får en chans till, kändes bra att fått sagt allt jag kände och dessutom skrivit ner det i ett brev till honom.
Känns skitjobbigt inför helgen, vill så mkt men vill inget alls. Min magsäck har ju minskat markant de senaste veckorna och kommer väl krevera inför matorigen. Är det bara jag som är knäpp eller kan ni också fantisera och planera en matorgie och dessutom se fram emot den med skräckblandad förtjusning?
Läkaren sa idag också och ville gärna förtydliga det här om att han definitivt tror jag har bipolär sjdm typ 3 el 4 och att kommer jag bara upp i tillräcklig dos Lamotrigin så ska även mina ätstörningar försvinna. Joviss, det känns ju realistiskt men klart att... nä vågar inte ens tänka tanken. Sen sa han att Cymbaltan inte haft ngn chans att fungera iom att jag har sådan stress och ångest i kroppen och sådana svängningar hela tiden att det inte är konstigt att den inte verkar ha någon effekt...än. Så fortsätter med pillertrillandet ett tag till iaf.
Hoppas ni haft en bra torsdag, är själv helt färdig och kommer nog somna utan problem ikväll alldeles strax.
kram
Bitterfittan e lite mindre bitter idag. Hade ett helt ok möte med läkaren och han får en chans till, kändes bra att fått sagt allt jag kände och dessutom skrivit ner det i ett brev till honom.
Känns skitjobbigt inför helgen, vill så mkt men vill inget alls. Min magsäck har ju minskat markant de senaste veckorna och kommer väl krevera inför matorigen. Är det bara jag som är knäpp eller kan ni också fantisera och planera en matorgie och dessutom se fram emot den med skräckblandad förtjusning?
Läkaren sa idag också och ville gärna förtydliga det här om att han definitivt tror jag har bipolär sjdm typ 3 el 4 och att kommer jag bara upp i tillräcklig dos Lamotrigin så ska även mina ätstörningar försvinna. Joviss, det känns ju realistiskt men klart att... nä vågar inte ens tänka tanken. Sen sa han att Cymbaltan inte haft ngn chans att fungera iom att jag har sådan stress och ångest i kroppen och sådana svängningar hela tiden att det inte är konstigt att den inte verkar ha någon effekt...än. Så fortsätter med pillertrillandet ett tag till iaf.
Hoppas ni haft en bra torsdag, är själv helt färdig och kommer nog somna utan problem ikväll alldeles strax.
kram
Den döda vinkeln
Dom som försvann
i behov av tips i ottan
Vaken i ottan idag igen, gick upp för en timme sedan och in i duschen. Klart när man tar Stilnoct vid 8 och somnar vid 9 så är det ju ganska lagom med timmars sömn. Har dock krypit tillbaka i sängen igen med morgonrock på och en go vovve vid min sida. Ja min vovve får absolut sova i sängen helst så nära som möjligt om jag får välja ;).
Längtar till jag ska till min psykolog idag, inte så mkt till mitt läkarbesök och definitivt inte till jobb i em. Men men funkar ju inte att sitta hos psykologen hela dan (tyvär). Hon är för tillfället den enda människa som ännu inte gjort mig besviken och som jag kan känna lite tillit till. Sen är det ju inte så att jag sätter er mina fina bloggvänner i den kategorin som övriga människor i min omgivning det hoppas jag ni förstår. Ni är ju de absolut närmaste vännerna man kan ha och trots att vi aldrig mötts så vet vi mer om varandra än kanske vad de som i verkliga livet står oss närmst. Ganska tragiskt egentligen att de man känner mest närhet till och omtanke från är ens psykolog och internetvänner.
Är det någon som har ett bra tips på hur jag ska kunna klara mig ifrån min orgie i helgen. Vill så gärna men vet ju hur dåligt det kommer att få mig att må och att det kommer förstöra så himla mkt. Tar gärna emot tips på hur man kan börja gråta också, tror egentligen det är det jag skulle behöva efter de senaste veckornas turbulens.
Stor kram
Längtar till jag ska till min psykolog idag, inte så mkt till mitt läkarbesök och definitivt inte till jobb i em. Men men funkar ju inte att sitta hos psykologen hela dan (tyvär). Hon är för tillfället den enda människa som ännu inte gjort mig besviken och som jag kan känna lite tillit till. Sen är det ju inte så att jag sätter er mina fina bloggvänner i den kategorin som övriga människor i min omgivning det hoppas jag ni förstår. Ni är ju de absolut närmaste vännerna man kan ha och trots att vi aldrig mötts så vet vi mer om varandra än kanske vad de som i verkliga livet står oss närmst. Ganska tragiskt egentligen att de man känner mest närhet till och omtanke från är ens psykolog och internetvänner.
Är det någon som har ett bra tips på hur jag ska kunna klara mig ifrån min orgie i helgen. Vill så gärna men vet ju hur dåligt det kommer att få mig att må och att det kommer förstöra så himla mkt. Tar gärna emot tips på hur man kan börja gråta också, tror egentligen det är det jag skulle behöva efter de senaste veckornas turbulens.
Stor kram
matorgie i helgen
Människor är inte till för att söka stöd hos eller lita på.
Människor är till för att göra en besviken.
Lägger upp planer för en total matorgie i helgen, har skrivit en lååång inköpslista och lääängtar. Känner verkligen hur jag håller på att falla tillbaka i ätträsket igen. Lat, vill ingenting, tvingar mig runt promenaderna, hittar på ursäkter för att slippa göra situps. Gör allt fortfarande men känner riktigt i kroppen hur den inte vill vara med längre, den vill bara äta och äta. Problemet och ja det är ett problem, är att jag knappt vågar kräkas då jag redan är på gränsen till magkatarr men kanske det går om jag börjar med omeprazol redan nu.
Tagit en Stlnoct vid 8 varje kväll nu denna vecka för att slippa låta dagen vara längre, är bara för jobbigt att fortsätta. Vad ska man göra av dagen om man inte får äta och redan varit ute på promenad, gjort alla övningar och duschat? Risken är bara att man äter något om man är uppe längre.
Känner mig extra fet just nu säkert pga av att jag har mens och säkert binder vätska men det bryr sig inte personen i spegeln om, den bara dömer utifrån vad den ser och det är fläsk ochdå känns det som om jag lika gärna kan skita i allt och bara förstöra, spelar ändå ingen roll är fortfarande fet efter att ha gått ner en massa kilo.
Ska träffa min läkare imorn, kryss i taket, och har tänkt läsa upp ett brev jag skrivit till honom om hur jag upplever honom och även ställa frågan hur min sk "behandlingsplan" ser ut. Det är ju inte så att jag kännt av någon effekt av alla mediciner precis.
Riktig bitterfitta idag men längtar till helgen iaf med allt vad det innebär, bara jag och en massa skit...
Människor är till för att göra en besviken.
Lägger upp planer för en total matorgie i helgen, har skrivit en lååång inköpslista och lääängtar. Känner verkligen hur jag håller på att falla tillbaka i ätträsket igen. Lat, vill ingenting, tvingar mig runt promenaderna, hittar på ursäkter för att slippa göra situps. Gör allt fortfarande men känner riktigt i kroppen hur den inte vill vara med längre, den vill bara äta och äta. Problemet och ja det är ett problem, är att jag knappt vågar kräkas då jag redan är på gränsen till magkatarr men kanske det går om jag börjar med omeprazol redan nu.
Tagit en Stlnoct vid 8 varje kväll nu denna vecka för att slippa låta dagen vara längre, är bara för jobbigt att fortsätta. Vad ska man göra av dagen om man inte får äta och redan varit ute på promenad, gjort alla övningar och duschat? Risken är bara att man äter något om man är uppe längre.
Känner mig extra fet just nu säkert pga av att jag har mens och säkert binder vätska men det bryr sig inte personen i spegeln om, den bara dömer utifrån vad den ser och det är fläsk ochdå känns det som om jag lika gärna kan skita i allt och bara förstöra, spelar ändå ingen roll är fortfarande fet efter att ha gått ner en massa kilo.
Ska träffa min läkare imorn, kryss i taket, och har tänkt läsa upp ett brev jag skrivit till honom om hur jag upplever honom och även ställa frågan hur min sk "behandlingsplan" ser ut. Det är ju inte så att jag kännt av någon effekt av alla mediciner precis.
Riktig bitterfitta idag men längtar till helgen iaf med allt vad det innebär, bara jag och en massa skit...
?
Vad gör man när man inte kan se något annat alternativ än att få dö?
Inga alternativ är bra
Panikkänslor hela dan, har jobbat men varit så jävla jobbigt, inte för att vi har haft så vansinnigt att göra utan för att jag i stort sett haft ångest hela dan. Vet inte hur jag ska klara av att jobba imorn, livrädd för vad som kommer att hända, tänk om jag får en panikångestattack på väg dit, är så jvla läskigt och vill det inte.
Maten är bara millimeter från att gå åt helvete igen. Från flera veckors total kontroll, träning och viktminskning så börjar begäret efter hets ta över allt mer. Idag körde jag tom in på parkeringen på ica men tvingade mig att köra ut igen.
Känner mig så svag och märker för varje minut att jag bara blir svagare och svagare och har ingen illusion om att klara stå emot mkt längre.
Vet inte hur jag ska klara tiden fram till torsdag då jag får träffa min psykolog och efter det min läkare. Vågar inte bli sjukskriven, inget gott kommer ur det men klarar inte av mit liv just nu. Allt rasar om jag blir sjukskriven. Alla får reda på det, jobbet jag sökt kan jag bara glömma, en ev flirt med en man jag träffat finns inte i den verkligheten. Samtidigt som jag inte vet vad det finns för andra alternativ, eller jo det vet jag ju men det är ju inte acceptabelt. Inget alternativ är bra, alla är bara skit.
Vill bara stänga av hjärnan så att jag slapp tänka och slapp se alla konsekvenser i förväg.
Hatar min hjärna, vill bara stänga av.
Maten är bara millimeter från att gå åt helvete igen. Från flera veckors total kontroll, träning och viktminskning så börjar begäret efter hets ta över allt mer. Idag körde jag tom in på parkeringen på ica men tvingade mig att köra ut igen.
Känner mig så svag och märker för varje minut att jag bara blir svagare och svagare och har ingen illusion om att klara stå emot mkt längre.
Vet inte hur jag ska klara tiden fram till torsdag då jag får träffa min psykolog och efter det min läkare. Vågar inte bli sjukskriven, inget gott kommer ur det men klarar inte av mit liv just nu. Allt rasar om jag blir sjukskriven. Alla får reda på det, jobbet jag sökt kan jag bara glömma, en ev flirt med en man jag träffat finns inte i den verkligheten. Samtidigt som jag inte vet vad det finns för andra alternativ, eller jo det vet jag ju men det är ju inte acceptabelt. Inget alternativ är bra, alla är bara skit.
Vill bara stänga av hjärnan så att jag slapp tänka och slapp se alla konsekvenser i förväg.
Hatar min hjärna, vill bara stänga av.
snäckor
Var en tuff morgon men på eftermiddagen tog jag mig iväg och gick på stranden iaf och efter en promenad tog jag det lugnt och plockade snäckor. Kände att jag fick några timmars relif men sen jag kom hem och har ätit middag så har det rasat igen och vill inget hellre än att sätta mig i bilen och köra till affären. Vet inte hur jag ska kunna ta mig till jobb imorn men måste. En dag är ok att vara hemma med "PMS" men inte mer. Ångrar att jag inte ringde min psykolog tidigare idag men då kände jag inte att jag behövde det men nu behövs det.
Tack för era snälla kommentarer blir så glad varje gång någon skriver till mig, det betyder att jag inte är ensam och att det finns folk som faktiskt läser det jag skriver och tar sig tid att skriva några ord.
Kram
Tack för era snälla kommentarer blir så glad varje gång någon skriver till mig, det betyder att jag inte är ensam och att det finns folk som faktiskt läser det jag skriver och tar sig tid att skriva några ord.
Kram
Måndagmorgon hemma i sängen
Hemma idag men inte för att förverkliga mina fantasier om matorgie, vägrar falla dit, men gick bara inte att komma upp idag. Ångesten var skitjobbig och kunde knappt andas.
Funderade på hur jag skulle klara mig igenom dan utan att falla dit och bestämde mig för att ta med mig en filt och spendera dan i "parken" utanför psyk. Det var det enda som då kunde ge mig lugn. Somnade om och känns bättre nu, vet bara inte hur jag ska kunna äta något idag, så rädd att det ska slå över.
Tanken tidigare imorse om att åka till psyk känns nu bara löjlig, tänk om min psykolog skulle se mig, vad skulle hon tänka då och tänk om hon ve och fasa skulle komma fram och prata. Samtidigt som jag vet att det innerst inne är just det jag skulle vilja och en av anledningarna till att jag hade åkt just dit. Nu tror jag inte att det blir så idag men bara tanken av att jag faktiskt skulle kunna ger lite trygghet och lugn.
Tänkt mkt på det jag fick lämna ifrån mig i fredags och känner inte lika mkt ångest över det längre. Förstår ju och håller ju med i det de säger att det är så mkt lättare att det händer ngt när det finns tillgängligt i hemmet. Och jag kände ju verkligen hur det brände i skåpet och pockade på min uppmärksamhet. Så bra att det är borta kan jag ändå erkänna men jobbigt att behöva ge efter.
Funderade på hur jag skulle klara mig igenom dan utan att falla dit och bestämde mig för att ta med mig en filt och spendera dan i "parken" utanför psyk. Det var det enda som då kunde ge mig lugn. Somnade om och känns bättre nu, vet bara inte hur jag ska kunna äta något idag, så rädd att det ska slå över.
Tanken tidigare imorse om att åka till psyk känns nu bara löjlig, tänk om min psykolog skulle se mig, vad skulle hon tänka då och tänk om hon ve och fasa skulle komma fram och prata. Samtidigt som jag vet att det innerst inne är just det jag skulle vilja och en av anledningarna till att jag hade åkt just dit. Nu tror jag inte att det blir så idag men bara tanken av att jag faktiskt skulle kunna ger lite trygghet och lugn.
Tänkt mkt på det jag fick lämna ifrån mig i fredags och känner inte lika mkt ångest över det längre. Förstår ju och håller ju med i det de säger att det är så mkt lättare att det händer ngt när det finns tillgängligt i hemmet. Och jag kände ju verkligen hur det brände i skåpet och pockade på min uppmärksamhet. Så bra att det är borta kan jag ändå erkänna men jobbigt att behöva ge efter.
Fantasier
Kladdkaka m grädde, smulpaj med vaniljsås, chips, drömmar, chokladdrömmar, ballerina, chokolat chip cookies, fyllda munkar, kanelgrifflar, smågodis i alla dess former, choklad, glass med krossad choklad, ben&jerrys glass, nybakat bröd eller rostebröd med mkt smör och honung, pommes, mc donalds, pizza, chokladpudding med grädde, pannkakor, våfflor, maränger.....
Allt allt jag så hårt förträngt den senaste tiden har slagit till hårt idag, fantasierna härjar vilt och jag vill bara skita i allt. Vill sjukskriva mig imorgon och bara åka och handla ALLT ovan och bara äta äta äta. Det känns som det går i 300 km i timmen i hjärnan med alla fantasier om mat.
Hatar att ha det så här, hatar när jag känner att jag håller på att förlora kontrollen totalt.
Vad ska det bli av mig, hur ska det kunna bli något bra av mig?
Allt allt jag så hårt förträngt den senaste tiden har slagit till hårt idag, fantasierna härjar vilt och jag vill bara skita i allt. Vill sjukskriva mig imorgon och bara åka och handla ALLT ovan och bara äta äta äta. Det känns som det går i 300 km i timmen i hjärnan med alla fantasier om mat.
Hatar att ha det så här, hatar när jag känner att jag håller på att förlora kontrollen totalt.
Vad ska det bli av mig, hur ska det kunna bli något bra av mig?
Gnäll
Mina ben orkar inte, har så ont på framsidan av låren, mjölksyran pumpar så fort jag rör mig. Vet ju egentligen att jag skulle behöva vila kroppen men kan inte förmå mig till det. Blev ingen cykelrunda iaf utan en långpromenad i skogen i ganska högt tempo men inte tillräckligt.
Visste dessutom att det inte skulle gå längre med maten, har krängt en hel jvla påse kardemummaskorpor med smör.... som inte fick stanna kvar, men vet ändå inte om det var tillräckligt. Fan också men kan inte riskera att gå upp eller förlora kontrollen. Hör själv hur skruvat allt låter men så går det när man låter känslorna bestämma, suck :(.
Ska snart ta på mig mina regnkläder och stövlar igen och ge mig ut och plocka blåbär, behöver komma ut i friska luften igen och röra på mig lite mer inte för att man rör sig så mkt när man plockar blåbär men bättre än att sitta inne iaf.
Det är ju inte klokt vilka positiva och uppåt inlägg jag skriver för tillfället. Idag känns ändå lite bättre utan ångest bara väldigt väldigt trött, blír tidig kväll idag definitivt med Stilnoct.
Förstår absolut om ni tröttnat på mitt gnäll men finns ingen vilja eller kraft att göra något åt det just nu.
Visste dessutom att det inte skulle gå längre med maten, har krängt en hel jvla påse kardemummaskorpor med smör.... som inte fick stanna kvar, men vet ändå inte om det var tillräckligt. Fan också men kan inte riskera att gå upp eller förlora kontrollen. Hör själv hur skruvat allt låter men så går det när man låter känslorna bestämma, suck :(.
Ska snart ta på mig mina regnkläder och stövlar igen och ge mig ut och plocka blåbär, behöver komma ut i friska luften igen och röra på mig lite mer inte för att man rör sig så mkt när man plockar blåbär men bättre än att sitta inne iaf.
Det är ju inte klokt vilka positiva och uppåt inlägg jag skriver för tillfället. Idag känns ändå lite bättre utan ångest bara väldigt väldigt trött, blír tidig kväll idag definitivt med Stilnoct.
Förstår absolut om ni tröttnat på mitt gnäll men finns ingen vilja eller kraft att göra något åt det just nu.
05:25
Kan inte sova, alls. Vaknat hela tiden inatt och inte kunnat somna om, slumrat till för att vakna en timme senare. Så jäkla trött i hjärnan men stimmig i kroppen. Mår dessutom lite illa, bara det inte är kantarellerna eller nått utan snarare vinet.
Ligger nu och uppdaterar min stämningsdagbok och matdagbok som jag inte fyllt i på hela veckan då jag varit för stressad.
8:17
Älskade regn, hoppas det håller i heeela dan
7 liter kantareller
Fördelen med att vara så hyper som jag är just nu är att det blir en massa gjort. Har städat, klippt gräset, tvättat 2 maskiner, spikat en bräda och fäst upp mina tomater på den, haft kompis med barn på besök och fikat med mackor(!!!), plockat ca 7 liter rensade kantareller, ca 1 l blåbär, hallon och lingon, rensat och håller på att förvälla kantarellerna, diskat all disken och nu har jag hällt upp vin för att kunna lugna ner mig. Har dock ångest för mackan med ost, knäckebrädet med leverpastej och skorpan med ost och marmelad och ve och fasa 2 choklad bitar jag fick av min vän innan idag. Ska bara dricka vin och äta lite smörstekta kantareller ikväll. Känner att jag är på gränset till att kräkas trots pw, 210 situps och armhävningar.
Gillar skarpt att plocka kantareller, hallon och som nu blåbär när det inte finns så många kvar. Man kan plocka en i taget och så flytta runt lite, man blir inte överväldigad av överflödet och stressad över att det finns så mkt att plocka och hur ska man orka eller hinna med.
Har trots allt haft en bra dag, lite hetsig och intensiv men utan att känna efter så mkt om nu det är ngt positivt. Njuter av vinet, lyssnar till Kent och förväller kantareller, sämre kan man ju faktiskt ha det en lördagkväll :)
tillägg:
Fan kommer ej ner i varv, skulle kunna dricka hela vinaren bara av stress men försöker hejda mig och bara dricka halva. Kan jag väl kanske inte ta någon stilnoct ikväll men hur f a n ska jag då kunna somna?
tillägg 21:25
En halv flaska vin senare och jag börjar äntligen känna en aning av lugn, känner mig ledsen och sorgsen och äckligt fet. Magen står ut som vore jag gravid känns det som men orkar inte orkar inte, ska cykla runt sjön imorn och förhoppnigsvis ställa det tillrätta igen, får panik om jag gått upp efter helgen. Vill ner ner ner.
Gillar skarpt att plocka kantareller, hallon och som nu blåbär när det inte finns så många kvar. Man kan plocka en i taget och så flytta runt lite, man blir inte överväldigad av överflödet och stressad över att det finns så mkt att plocka och hur ska man orka eller hinna med.
Har trots allt haft en bra dag, lite hetsig och intensiv men utan att känna efter så mkt om nu det är ngt positivt. Njuter av vinet, lyssnar till Kent och förväller kantareller, sämre kan man ju faktiskt ha det en lördagkväll :)
tillägg:
Fan kommer ej ner i varv, skulle kunna dricka hela vinaren bara av stress men försöker hejda mig och bara dricka halva. Kan jag väl kanske inte ta någon stilnoct ikväll men hur f a n ska jag då kunna somna?
tillägg 21:25
En halv flaska vin senare och jag börjar äntligen känna en aning av lugn, känner mig ledsen och sorgsen och äckligt fet. Magen står ut som vore jag gravid känns det som men orkar inte orkar inte, ska cykla runt sjön imorn och förhoppnigsvis ställa det tillrätta igen, får panik om jag gått upp efter helgen. Vill ner ner ner.
Granskar livet utanför mig själv
Känns som om jag granskar mitt liv utanför mig själv och kan inte förstå att det är jag som har/haft alla dessa tankar, sagt alla dessa saker och gjort alla dessa handlingar som ställer till det så för mig i mitt liv. Föraktar mig själv och förstår det inte. Inte är jag en person som står på gränsen till att bli inlagd på psyk? Det finns inte i min verklighet. Jag är en sansad person som arbetar, umgås (ibland) med vänner, sjunger i kör, har hund och katter, håller fasade om att vara glad och käck. Ingenstans finns det plats till psykisk sjuklighet.
Föraktar och fattar det inte. Vem är denna person som härbergar min kropp och själ?
Tillägg
Jag är ju en klok människa som värderar livet mkt högt hos växter och djur, hur kan jag då värdera mitt eget liv så lite och förakta det som pesten?
Föraktar och fattar det inte. Vem är denna person som härbergar min kropp och själ?
Tillägg
Jag är ju en klok människa som värderar livet mkt högt hos växter och djur, hur kan jag då värdera mitt eget liv så lite och förakta det som pesten?
Lämnat bort min säkerhet
Vill bara gråta gråta gråta men kan inte, ögonen är snustorra. Känner hur ångesten spränger i bröstet och ger mig ingen ro. Har tagit en stilnoct för det är det enda som kan hjälpa nu och att få lov att somna ifrån allt.
Känner mig så spänd, stressad och kontrollerad HELA tiden, konstant denna påminnelse om att inte för en sekund slappna av för då kommer det gå åt h-vete med allt. Jag kommer äta äta äta så fruktansvärt mkt och sedan kräkas kräkas och allt kommer vara förstört.
Vet inte hur jag ska klara alla långa minuter i helgen samtidigt som jag bävar inför nästa vecka är så rädd för vart det här är på väg.
Bjudit hit vän och barn imorn men vill inte för det innebär ju mat och ätande.
Vill inte vara själv men vill samtidigt absolut inte träffa någon. Önskedrömmen hade varit att få träffa min psykolog hela helgen.
Varit prat om inläggning i veckan och det skrämmer mig något makalöst ffa när det pratas om att det bästa är ju givetvis om det sker frivilligt.
Har dessutom fått lämna ifrån mig min säkerhet, min säkerhet för att kunna ha ett val, min säkerhet för att kunna avsluta mitt lidande. Låter sjukt men var bland det svåraste jag gjort.
Allt vad det innebär med inläggning skrämmer mig samtidigt som jag har en stark längtan till det. Hjärnan vill absolut inte och är den som bestämmer medans själen inte vill något hellre men då med en bild av att hjärnan är bortkopplad och det är bara tyst och lugnt.
Vet inte hur länge till jag orkar. Vill bara lämna över allt ansvar till någon annan samtidigt som jag benhårt håller fast vid kontrollen. Vad ska jag göra??
Klarar inte ens av att höra eller se på min glada hund som viftar på svansen för att göra mig glad och det enda jag vill är att skrika och gorma åt henne. Vill men gör inte.
:(
Känner mig så ensam och värdelös
påverkad
Vill bara hetsa hetsa hetsa... vill bara kränga kardemummaskorpor med mkt smör och marmelad. Fan att människor ska påverka en så. Nu i detta läget är det en man som ställer till det för mig, har verkligen ingen aning om vad jag har honom och han får mig att känna mig billig, oprioriterad och oomtyckt. Hade det supermysigt i helgen sen visst gick vi kanske lite för långt men det var mysigt det med men efteråt kändes det som om han, äh jag vet inte. Blir inte klok på honom, vill ju så gärna, så himla gärna ha någon som kramar och pussar på mig. Vill inte bry mig och vet inte vad jag känner för honom men ändå är mitt inre i totalt kaos. Vill bara förstöra allt och hetsa och kräka sönder mig själv.
Ska sätta mig på pilatesbollen och köra slut på mina magmuskler förhoppningsvis.
Ska sätta mig på pilatesbollen och köra slut på mina magmuskler förhoppningsvis.
Gjort något riktigt riktigt dumt
Gjort något riktigt riktigt dumt idag, typ det dummaste jag någonsin gjort.
Men jag klarar inte av att ha maten just nu som ängestdämpning, får bara panik så jag har en annan trygghet i ett skåp just nu, en trygghet som får det att krypa i skinnet i mig. Trodde aldrig att jag skulle göra det och var på väg så många gånger idag, tankemässigt iaf, att ringa psyk och ikväll psykakuten men vill inte göra av med det skulle vilja lämna bort det och få tillbaka det när jag eventuellt behöver det.
Men nu finns det här, nu finns möjligheten och alternativet inom räckhåll det är bara ett beslut från det oundvikliga. Det konstiga är att jag just nu egentligen inte har sådana tankar så mkt men ångesten har rivit i mig som F A N sen imorse och jag tog chansen när jag fick den och planerade i flera timmar hur jag skulle göra allt för att kunna känna lite lugn, eller snarare falskt lugn för jag har grubblat som attans på att jag faktiskt gjorde det.
Trodde faktiskt aldrig att det skulle ske. Men alternativet att använda maten som ångestdämpning finns inte ffa inte nu när jag kanske ev träffar/dejtar någon. Då måste jag hålla mig smal och återhållsam så att jag kan äta normalt när vi är tillsammans.
Fick nästan panik när han helt plötsligt dök upp igår när jag låg i trägårn och läste Bulimibibeln!!!!! Och jag hann inte gömma den utan han såg och frågade vad det var för bok!!!??? Jag kläckte ur mig något om att den var intressant och att det är intressant att sätta sig in i andras situationer, tror ni han köpte det??? Antagligen inte men måste tro det annars blir jag superstressad av alla tankar och kan inte träffa honom normalt. Vi får väl se om det dyker upp någon fråga om det. Å andra sidan är han ju man så ska nog inte förvänta mig allt för mkt frågor trol köpte han det jag sa eftersom att jag sa så ;).'
Usch känner mig så himla tjock just nu, magen bara står rakt ut och jag ser helt svullen ut hela jag. Usch vad äckligt...
Skönt kunde glömma det som glöder på toaskåpet för en kort sekund, hoppas kunna sova inatt annars får det bli stilnoct, igen.
Men jag klarar inte av att ha maten just nu som ängestdämpning, får bara panik så jag har en annan trygghet i ett skåp just nu, en trygghet som får det att krypa i skinnet i mig. Trodde aldrig att jag skulle göra det och var på väg så många gånger idag, tankemässigt iaf, att ringa psyk och ikväll psykakuten men vill inte göra av med det skulle vilja lämna bort det och få tillbaka det när jag eventuellt behöver det.
Men nu finns det här, nu finns möjligheten och alternativet inom räckhåll det är bara ett beslut från det oundvikliga. Det konstiga är att jag just nu egentligen inte har sådana tankar så mkt men ångesten har rivit i mig som F A N sen imorse och jag tog chansen när jag fick den och planerade i flera timmar hur jag skulle göra allt för att kunna känna lite lugn, eller snarare falskt lugn för jag har grubblat som attans på att jag faktiskt gjorde det.
Trodde faktiskt aldrig att det skulle ske. Men alternativet att använda maten som ångestdämpning finns inte ffa inte nu när jag kanske ev träffar/dejtar någon. Då måste jag hålla mig smal och återhållsam så att jag kan äta normalt när vi är tillsammans.
Fick nästan panik när han helt plötsligt dök upp igår när jag låg i trägårn och läste Bulimibibeln!!!!! Och jag hann inte gömma den utan han såg och frågade vad det var för bok!!!??? Jag kläckte ur mig något om att den var intressant och att det är intressant att sätta sig in i andras situationer, tror ni han köpte det??? Antagligen inte men måste tro det annars blir jag superstressad av alla tankar och kan inte träffa honom normalt. Vi får väl se om det dyker upp någon fråga om det. Å andra sidan är han ju man så ska nog inte förvänta mig allt för mkt frågor trol köpte han det jag sa eftersom att jag sa så ;).'
Usch känner mig så himla tjock just nu, magen bara står rakt ut och jag ser helt svullen ut hela jag. Usch vad äckligt...
Skönt kunde glömma det som glöder på toaskåpet för en kort sekund, hoppas kunna sova inatt annars får det bli stilnoct, igen.
