Mardrömmar :( Tjejkväll :)
Ännu en natt med mkt oro, mardrömmar och lite sömn :(
Har säkert att göra med att jag sätter ut Stilnoct och Propavan men vill inte ge upp utan fortsätter som planerat och så får jag hoppas jag kan vila lite på dan istället. Vet ju att det inte är bra med för lite sömn men det är inte bra att knapra piller heller. Och.....jag är ju faktiskt sjukskriven och då är det kanske bättre att försöka vila när det fungerar och inte när det är plikskyldigt och rätt att göra det.
Ikväll tar jag sista Propavanen så ger det inatt också och kanske imorn natt, funkar det inte då så testar jag att ta en Imovane eller höja Zeldoxen.
Känner mig frustrerad men inte särskilt orolig över det, övertygad om att det är det bästa just nu. Sen hade jag ju hoppats att Zeldoxen skulle ha en större effekt på sömnen men det kanske är så att jag behöver en högre dos. Ja, ja en sak i taget först sätta ut propavan, en dags mellanrum och sen kanske prova 20 zeldox till på kvällen.
Mardrömmarna är dock ganska jobbiga, så otroligt känslosamma med massor av ledsamhet, frustrationer, ilska och rörighet. Typ som mitt liv är mest.
Ikväll kommer mina kära vänner hit för middag och mys :)
Har ingen katastrof här hemma nu så känns helt ok, ska bara damma och dammsuga så är det klart för lite tjejkväll med god mat, vin och förhoppningsvis massor av skratt men även allvarsamhet. Alla har vi våra ok att bära som behöver lite hjälp ibland.
ps. är sååå sugen på ballerinakex, hela tiden, ångrar men samtidigt glad för att jag inte köpte 3-pkt ds.
Har säkert att göra med att jag sätter ut Stilnoct och Propavan men vill inte ge upp utan fortsätter som planerat och så får jag hoppas jag kan vila lite på dan istället. Vet ju att det inte är bra med för lite sömn men det är inte bra att knapra piller heller. Och.....jag är ju faktiskt sjukskriven och då är det kanske bättre att försöka vila när det fungerar och inte när det är plikskyldigt och rätt att göra det.
Ikväll tar jag sista Propavanen så ger det inatt också och kanske imorn natt, funkar det inte då så testar jag att ta en Imovane eller höja Zeldoxen.
Känner mig frustrerad men inte särskilt orolig över det, övertygad om att det är det bästa just nu. Sen hade jag ju hoppats att Zeldoxen skulle ha en större effekt på sömnen men det kanske är så att jag behöver en högre dos. Ja, ja en sak i taget först sätta ut propavan, en dags mellanrum och sen kanske prova 20 zeldox till på kvällen.
Mardrömmarna är dock ganska jobbiga, så otroligt känslosamma med massor av ledsamhet, frustrationer, ilska och rörighet. Typ som mitt liv är mest.
Ikväll kommer mina kära vänner hit för middag och mys :)
Har ingen katastrof här hemma nu så känns helt ok, ska bara damma och dammsuga så är det klart för lite tjejkväll med god mat, vin och förhoppningsvis massor av skratt men även allvarsamhet. Alla har vi våra ok att bära som behöver lite hjälp ibland.
ps. är sååå sugen på ballerinakex, hela tiden, ångrar men samtidigt glad för att jag inte köpte 3-pkt ds.
Kommit på 2 saker
Kommit på en sak som verkligen får mig att göra ingenting stillasittande: Måla naglarna ;)
Blir bättre och bättre på det och klarar av att sitta stilla allt längre utan att förstöra de nylackade naglarna alltför mkt. Man kan dra ut på det genom att bara måla en hand i taget och vänta tills den har torkat innan man målar den andra.
Kom faktiskt på en annan sak, när jag var ute i mörkret och promenerade innan, som min före detta läkare sa när vi pratade om att ta livet av sig och att tycka att livet är meningslöst och helt utan hopp. Han sa att jag var viktig för att allt ska gå runt, alla har vi en plats i alltet som vi måste ta hand om. Han nämde just det här att jag är väldigt mån om djur, natur och miljö. Om jag försvinner så försvinner en person som kämpar för det.
Då kunde jag inte riktigt ta det till mig men nu fattar jag ändå och kan känna mitt ansvar över att hålla mig vid liv.
tillägg:
Åt en rulle ballerinakex innan. Utan att få panik!!! Tyckte det var gott. Sen att jag inte kunde låta mig hejdas och åt upp hela är en annan sak. Och jag har ätit min middag och ska äta mitt kvällsmål som vanligt. Förstår det inte men försöker inte fundera så mkt utan bara inte tänka på det
Blir bättre och bättre på det och klarar av att sitta stilla allt längre utan att förstöra de nylackade naglarna alltför mkt. Man kan dra ut på det genom att bara måla en hand i taget och vänta tills den har torkat innan man målar den andra.
Kom faktiskt på en annan sak, när jag var ute i mörkret och promenerade innan, som min före detta läkare sa när vi pratade om att ta livet av sig och att tycka att livet är meningslöst och helt utan hopp. Han sa att jag var viktig för att allt ska gå runt, alla har vi en plats i alltet som vi måste ta hand om. Han nämde just det här att jag är väldigt mån om djur, natur och miljö. Om jag försvinner så försvinner en person som kämpar för det.
Då kunde jag inte riktigt ta det till mig men nu fattar jag ändå och kan känna mitt ansvar över att hålla mig vid liv.
tillägg:
Åt en rulle ballerinakex innan. Utan att få panik!!! Tyckte det var gott. Sen att jag inte kunde låta mig hejdas och åt upp hela är en annan sak. Och jag har ätit min middag och ska äta mitt kvällsmål som vanligt. Förstår det inte men försöker inte fundera så mkt utan bara inte tänka på det
Nää
Nää det känns inte alls bra nu. Är så stressad och rastlös, inget av känslan tidigare idag om att det skulle vara skönt att vara hemma finns kvar. Men kan jag verkligen klara av att gå tillbaka till mitt jobb och jobba de veckor som är kvar? Tror eg inte att jag är välkommen men tror inte heller att chefen har ngt val om jag skulle vilja komma och jobba.
Vad ska jag göra hemma på dagarna?
Vad ska jag göra på kvällarna när jag gjort allt som behövdes göras på dan.
Vem ska jag träffa på dagarna? Är van att ha kunder och arbetskamrater men nu är det bara jag och djuren. Inte så konstigt kanske att man längtar till läkar-, psykolog- och sjukgymnasttider så man har någon att prata med. Vill även in till stan och till Väla för att få klä på mig annat än mina lantiskläder och få se människor.
Inte ens maten finns där som min följeslagare. Har ett enormt sug men det är ingen mat som poppar upp även om jag tror det är det jag är sugen på, men då brukar det gå i 100km/h med allt jag är sugen på och vad jag ska kunna handla var och hur mkt. Är så sugen och kan visst komma på en del men det är efter att jag tänker efter och inte den sprutande vulkan av massor av gotte.
Hoppas snart mina piller börjar verka.
Vad ska jag göra hemma på dagarna?
Vad ska jag göra på kvällarna när jag gjort allt som behövdes göras på dan.
Vem ska jag träffa på dagarna? Är van att ha kunder och arbetskamrater men nu är det bara jag och djuren. Inte så konstigt kanske att man längtar till läkar-, psykolog- och sjukgymnasttider så man har någon att prata med. Vill även in till stan och till Väla för att få klä på mig annat än mina lantiskläder och få se människor.
Inte ens maten finns där som min följeslagare. Har ett enormt sug men det är ingen mat som poppar upp även om jag tror det är det jag är sugen på, men då brukar det gå i 100km/h med allt jag är sugen på och vad jag ska kunna handla var och hur mkt. Är så sugen och kan visst komma på en del men det är efter att jag tänker efter och inte den sprutande vulkan av massor av gotte.
Hoppas snart mina piller börjar verka.
Zeldoxdags?
Sååå sugen just nu, vill bara äääta men ska försöka hejda mig och ta min zeldox istället kanske den börjar försvinna ur kroppen? Vad vet jag?
Mat mat mat och det värsta är att jag måste äta något tillsammans med Zeldoxen så rädd det ska trigga igång samtidigt som jag vill det lite ändå.
Mat mat mat och det värsta är att jag måste äta något tillsammans med Zeldoxen så rädd det ska trigga igång samtidigt som jag vill det lite ändå.
Höstglädje =)
Sååå glad :)
Min älskade arbetskamrat ringde mig ikväll, har saknat henne och hennes röst så. Vi har inte hörts pga att hon har blivit så överhopad med jobb nu och inte orkat fokusera på något mer ang jobb än det, vilket jag absolut förstår. Därför blev jag så glad att hon ringde :)
Måste bara säga att jag älskar hösten med alla vackra färger, den friska luften och möjligheten att mysa inne med ljus.
Snart dags för kvällens pillertrillande med ett undantag idag -ingen Stilnoct :)
Hoppas ändå på en god natts sömn
ps. det är inte gott att ta honung på pannkakor, men vad gör man inte för lite socker ;) (inte så käck som jag låter om det, triggade igång ett hetssug som hette duga) ds.
Min älskade arbetskamrat ringde mig ikväll, har saknat henne och hennes röst så. Vi har inte hörts pga att hon har blivit så överhopad med jobb nu och inte orkat fokusera på något mer ang jobb än det, vilket jag absolut förstår. Därför blev jag så glad att hon ringde :)
Måste bara säga att jag älskar hösten med alla vackra färger, den friska luften och möjligheten att mysa inne med ljus.
Snart dags för kvällens pillertrillande med ett undantag idag -ingen Stilnoct :)
Hoppas ändå på en god natts sömn
ps. det är inte gott att ta honung på pannkakor, men vad gör man inte för lite socker ;) (inte så käck som jag låter om det, triggade igång ett hetssug som hette duga) ds.
Får man lov?
Får man lov att tycka det är skönt att vara hemma?
Tycker det är så skönt att orka och vilja ta disken direkt, sopa upp småsaker på golvet, stryka kläder istället för att inte ha dem på mig, att orka och vilja pyssla och göra det fint i mitt hem, att orka och ha motivation till att planera mina måltider och orka laga dem. Tycker om att jag tar mig tid att kela med djuren, att jag vill ut på skogspromenader, att jag inte får panik över en lunch med en vän som innebar en gräddig pasta och att vi satt kvar efteråt och sen köpte varsin kladdig kaka.
Får man lov att tycka det är underbart att inte jobba?
Tack så jättemycket alla för era ord, blir alltid lika glad när man ser att någon skrivit något.
Nu ska jag göra pannkakor :)
Kram
Tycker det är så skönt att orka och vilja ta disken direkt, sopa upp småsaker på golvet, stryka kläder istället för att inte ha dem på mig, att orka och vilja pyssla och göra det fint i mitt hem, att orka och ha motivation till att planera mina måltider och orka laga dem. Tycker om att jag tar mig tid att kela med djuren, att jag vill ut på skogspromenader, att jag inte får panik över en lunch med en vän som innebar en gräddig pasta och att vi satt kvar efteråt och sen köpte varsin kladdig kaka.
Får man lov att tycka det är underbart att inte jobba?
Tack så jättemycket alla för era ord, blir alltid lika glad när man ser att någon skrivit något.
Nu ska jag göra pannkakor :)
Kram
Hycklare
Godkväll, varit minst sagt ännu en omtumlande dag. Träffat min läkare och gjort upp en plan för att ta bort stilnoct, propavan och Cymbaltan. Känns bra, kändes bara (återigen) som det gick i 200km/h i mitt huvud och i min kropp. Tyckte det var så jobbigt att hon pratade sååå långsamt och satt såå lugnt ;). Vi ska iaf öka Zeldoxen också så jag tar en på morgonen och så ska vi byta Cymbaltan mot Fluoxetin under utrappningsfasen. Hon sa bestämt att så här är det inte meningen att jag ska ha det, inte alls vilket ändå var skönt att höra.
Så om en vecka, om allt går vägen, äter jag ingen stilnoct, ingen propavan, ingen cymbalta utan "bara" Zeldox, Lamotrigin, fluoxetin(som ska trappas ut helt) och så mina Levaxin, nästan ingenting ;).
Ska träffa henne igen nästa vecka vilket känns skönt att ha täta kontakter nu i början.
Tro nu inte att jag är en hycklare som på något sätt "hittat på" min äs, eller förminskar helvetet men någonting har faktiskt hänt. Tänker inte på mat i alls samma utsträckning har ju som sagt inte varit och handlat på nästan en vecka och även om det var jobbigt de första dagarna så har det inte varit jobbigt sen. Var och handlade idag och kände ingen ångest, alls!!! Det enda jag varit orolig för idag det var att jag hann bli lite för hungrig innan jag fick mat i mig !!!! hallå vad är detta?
Tror inte på det, vågar inte tro på det för jag fattar det inte. Vem är jag utan min mat som min bästa vän i vått och torrt, hur ska jag kunna hantera någonting alls om jag inte har maten som trygghet? Om det nu mot all förmodan skulle vara så som jag inte tror att det någonsin skulle kunna vara. Känns faktiskt lite skrämmande och saknar(förlåt nu alla alla vet hur irriterad jag blivit av dessa ord) mitt monster som talar om för mig vad jag ska göra, vad jag ska äta, om jag får äta
Så om en vecka, om allt går vägen, äter jag ingen stilnoct, ingen propavan, ingen cymbalta utan "bara" Zeldox, Lamotrigin, fluoxetin(som ska trappas ut helt) och så mina Levaxin, nästan ingenting ;).
Ska träffa henne igen nästa vecka vilket känns skönt att ha täta kontakter nu i början.
Tro nu inte att jag är en hycklare som på något sätt "hittat på" min äs, eller förminskar helvetet men någonting har faktiskt hänt. Tänker inte på mat i alls samma utsträckning har ju som sagt inte varit och handlat på nästan en vecka och även om det var jobbigt de första dagarna så har det inte varit jobbigt sen. Var och handlade idag och kände ingen ångest, alls!!! Det enda jag varit orolig för idag det var att jag hann bli lite för hungrig innan jag fick mat i mig !!!! hallå vad är detta?
Tror inte på det, vågar inte tro på det för jag fattar det inte. Vem är jag utan min mat som min bästa vän i vått och torrt, hur ska jag kunna hantera någonting alls om jag inte har maten som trygghet? Om det nu mot all förmodan skulle vara så som jag inte tror att det någonsin skulle kunna vara. Känns faktiskt lite skrämmande och saknar(förlåt nu alla alla vet hur irriterad jag blivit av dessa ord) mitt monster som talar om för mig vad jag ska göra, vad jag ska äta, om jag får äta
Älska mig
Se mig för här är jag.
Låt mig få komma nära till era hjärtan så som den jag är.
Den jag försöker vara.
Ge mig min morgondag.
Min enda önskan nu och här:
Älska mig för den jag är.
Se fjärilns vingeslag i alla himlar fara.
Se alla ögon blinka stjärneljus.
Låt livet komma nära.
Se mig för här är jag.
Min enda längtan nu och här:
Älska mig för den jag är.
Låt mig få komma nära till era hjärtan så som den jag är.
Den jag försöker vara.
Ge mig min morgondag.
Min enda önskan nu och här:
Älska mig för den jag är.
Se fjärilns vingeslag i alla himlar fara.
Se alla ögon blinka stjärneljus.
Låt livet komma nära.
Se mig för här är jag.
Min enda längtan nu och här:
Älska mig för den jag är.
Stilnoct-effekt?
Gomorron förresten, kanske jag skulle börja med att säga.
Hade liksom inte tid att skriva det förut...
Har haft en skrämmande och läskig natt.
Som det är nu tar jag Zeldox 40 mg + propavan 25 mg ca1 h före läggdags och stilnoct 10 mg när jag gått och lagt mig. Har sovit bättre igen de senaste dagarna faktiskt. Men inatt har det hänt otäcka saker som jag inte kan förklara eller komma ihåg.
Det började iaf igår kväll när en kompis ringde precis när jag tagit stilnoct. Vi pratade på om allt möjligt, men kommer inte ihåg allt.
I morse vaknade jag vid 07:00, tvärvaken och jättevarm. Ser då att jag tagit av mina sovkläder och tagit på mig en långärmad tröja och mysbyxor och dessutom satt på värmen. Inget minne av detta alls... ja ja tänkte jag jag har väl varit kall och gjort det halvt sovandes... men ändå var det lite obehagligt (brukar snarare vara för varm på natten och gillar att ha det lite kyligt när jag sover). Gick runt och kollade så jag inte gjort något annat konstigt men hittade ingenting.
Sen kom jag på samtalet med min kompis och att jag inte kom ihåg hur det hade avslutats, alls. Fick nästan lite panik över hur jag hade varit och vad jag hade sagt. Ringde upp henne (väckte henne..) och frågade om jag verkat konstig igår vilket jag hade. Jag hade börjat sluddra och pratat i väldigt låg ton men hade ändå pratat i ord som var normala. Fick fråga henne om vad vi hade pratat om i slutet och bad om ursäkt och förklarade om mina tabletter. Kändes ändå obekvämt då inte berättat riktigt allt för henne om mitt mående.
Sen har jag drömt något så infernaliskt inatt, så jäkla verklig dröm och ganska jobbig dessutom.
Tror själv att det har med Stilnocten att göra har hört talas om att den kan göra att man går i sömne och en massa annat.
Ska träffa min läkare idag så får nog lägga upp en plan om hur jag kan trappa ut sömnmedicinerna. Fram till nu skulle jag inte ändra något så att vi kunde se hur Zeldoxen verkar. Skönt med en läkartid idag efter denna natten.
Obehagligt och lite skrämmande.
Nu e det frukostdags, tror det får bli i sängen idag :)
Hade liksom inte tid att skriva det förut...
Har haft en skrämmande och läskig natt.
Som det är nu tar jag Zeldox 40 mg + propavan 25 mg ca1 h före läggdags och stilnoct 10 mg när jag gått och lagt mig. Har sovit bättre igen de senaste dagarna faktiskt. Men inatt har det hänt otäcka saker som jag inte kan förklara eller komma ihåg.
Det började iaf igår kväll när en kompis ringde precis när jag tagit stilnoct. Vi pratade på om allt möjligt, men kommer inte ihåg allt.
I morse vaknade jag vid 07:00, tvärvaken och jättevarm. Ser då att jag tagit av mina sovkläder och tagit på mig en långärmad tröja och mysbyxor och dessutom satt på värmen. Inget minne av detta alls... ja ja tänkte jag jag har väl varit kall och gjort det halvt sovandes... men ändå var det lite obehagligt (brukar snarare vara för varm på natten och gillar att ha det lite kyligt när jag sover). Gick runt och kollade så jag inte gjort något annat konstigt men hittade ingenting.
Sen kom jag på samtalet med min kompis och att jag inte kom ihåg hur det hade avslutats, alls. Fick nästan lite panik över hur jag hade varit och vad jag hade sagt. Ringde upp henne (väckte henne..) och frågade om jag verkat konstig igår vilket jag hade. Jag hade börjat sluddra och pratat i väldigt låg ton men hade ändå pratat i ord som var normala. Fick fråga henne om vad vi hade pratat om i slutet och bad om ursäkt och förklarade om mina tabletter. Kändes ändå obekvämt då inte berättat riktigt allt för henne om mitt mående.
Sen har jag drömt något så infernaliskt inatt, så jäkla verklig dröm och ganska jobbig dessutom.
Tror själv att det har med Stilnocten att göra har hört talas om att den kan göra att man går i sömne och en massa annat.
Ska träffa min läkare idag så får nog lägga upp en plan om hur jag kan trappa ut sömnmedicinerna. Fram till nu skulle jag inte ändra något så att vi kunde se hur Zeldoxen verkar. Skönt med en läkartid idag efter denna natten.
Obehagligt och lite skrämmande.
Nu e det frukostdags, tror det får bli i sängen idag :)
Fortsatt spån om "normalt"
Shit vad det rör sig i hjärnan just nu. Skriver massor i min skrivbok för hinner liksom inte med att vänta tills jag startat datorn och loggat in på bloggen. Snart måste jag köpa en ny och till det en ny penna. Försöker alltid hitta en glad bok i fina färger och en riktigt skön penna till.
Tack för era kommentarer, det är otroligt vad man blir glad när man ser att man fått en kommentar :).
Har fortsatt spåna på det här om vad som är "normalt".
Är fortsatt stimmig och far runt utan att få ro. Igår var jag först hos sjukgymnasten (inte för bk utan för mitt knä) och kände där hur jag pratade en massa och fort dessutom. Bad om ursäkt om jag babblat på för mkt men sa som det var att jag känner mig lite toppad nu.
Sen var jag på min gamla gamla arbetsplats (alltså inte där jag sagt upp mig ifrån) och pratade med min gamla chef och likadant där kände jag hur jag var uppskruvad, käck och pratade mkt (i mitt huvud kändes det nästan som jag skrek fram orden), därefter träffade jag en vän och vi gick och åt en bit mat och återigen kände jag hur det stimmade i hela kroppen och att jag var skakig i händerna. Pratade på, var återigen käck och glad och kände nästan hur jag avbröt min kompis flera gånger(samma känsla hade jag hos sjukgymn och gamla chefen). Och det kändes även som om det enda jag pratat om heeela dan var om mig själv, kändes som jag riktigt tryckte in mig och mina besvär i nyllet på dem, givetvis på ett glatt och käckt sätt.
Är det så här att vara "normal", är folk så självhävdande och självupptagna som jag känt mig? En annan sak att vara deppig och självupptagen för sig själv är detta nästan hysteriska behov av att få prata och få gehör(de gångerna jag stannar upp och låter motparten säga nått)
Känner även nu hur uppe i varv jag är och hur jag den senaste tiden verkligen sprutat ur mig inlägg, har jag verkligen så mkt att komma med?
Tack för era kommentarer, det är otroligt vad man blir glad när man ser att man fått en kommentar :).
Har fortsatt spåna på det här om vad som är "normalt".
Är fortsatt stimmig och far runt utan att få ro. Igår var jag först hos sjukgymnasten (inte för bk utan för mitt knä) och kände där hur jag pratade en massa och fort dessutom. Bad om ursäkt om jag babblat på för mkt men sa som det var att jag känner mig lite toppad nu.
Sen var jag på min gamla gamla arbetsplats (alltså inte där jag sagt upp mig ifrån) och pratade med min gamla chef och likadant där kände jag hur jag var uppskruvad, käck och pratade mkt (i mitt huvud kändes det nästan som jag skrek fram orden), därefter träffade jag en vän och vi gick och åt en bit mat och återigen kände jag hur det stimmade i hela kroppen och att jag var skakig i händerna. Pratade på, var återigen käck och glad och kände nästan hur jag avbröt min kompis flera gånger(samma känsla hade jag hos sjukgymn och gamla chefen). Och det kändes även som om det enda jag pratat om heeela dan var om mig själv, kändes som jag riktigt tryckte in mig och mina besvär i nyllet på dem, givetvis på ett glatt och käckt sätt.
Är det så här att vara "normal", är folk så självhävdande och självupptagna som jag känt mig? En annan sak att vara deppig och självupptagen för sig själv är detta nästan hysteriska behov av att få prata och få gehör(de gångerna jag stannar upp och låter motparten säga nått)
Känner även nu hur uppe i varv jag är och hur jag den senaste tiden verkligen sprutat ur mig inlägg, har jag verkligen så mkt att komma med?
Till vilken nytta?
Till vilken nytta fixar jag och trixar här hemma?
Det är ändå ingen som ser, ingen som uppskattar det.
Knappast så att vovven eller kisarna bryr sig.
Jag vill ha någon som känner mig på huvudet eller magen eller foten.
Någon som känner och frågar om det gör ont.
Någon som skulle bli glad över att jag gjorde det samma.
Någon som skulle bli glad över och uppskatta lite fix och trix hemma.
Kommit på att jag tyvär har försummat mitt fina lilla lyckopiller, min hund.
Mina kisar kelar jag med hela tiden, det är liksom det vi gör. De spinner och jag kelar.
Med vovven har jag liksom inte tagit mig tid till kel. Hon är med överallt och vi är ute mkt och det är mkt bus och glada tillrop men väldigt lite myskel. Men den senaste tiden har jag också kommit på mig själv att göra det så mkt mer. Vilket liv jag haft som inte låter sig ta tid eller har ork att kela med dem man vet är viktigast.
Känner mig lite liten och ensam idag.
Det är ändå ingen som ser, ingen som uppskattar det.
Knappast så att vovven eller kisarna bryr sig.
Jag vill ha någon som känner mig på huvudet eller magen eller foten.
Någon som känner och frågar om det gör ont.
Någon som skulle bli glad över att jag gjorde det samma.
Någon som skulle bli glad över och uppskatta lite fix och trix hemma.
Kommit på att jag tyvär har försummat mitt fina lilla lyckopiller, min hund.
Mina kisar kelar jag med hela tiden, det är liksom det vi gör. De spinner och jag kelar.
Med vovven har jag liksom inte tagit mig tid till kel. Hon är med överallt och vi är ute mkt och det är mkt bus och glada tillrop men väldigt lite myskel. Men den senaste tiden har jag också kommit på mig själv att göra det så mkt mer. Vilket liv jag haft som inte låter sig ta tid eller har ork att kela med dem man vet är viktigast.
Känner mig lite liten och ensam idag.
Livets mening
Livets mening är att leva
och inte fråga varför.
Om du frågar varför är du dömd att svara
och då missar du livets ögonblick.
Nej gunga djärvt och himmelshögt,
som ett hissnande, lycksaligt lockomfladdrande flickebarn
med en munter spark åt jordens
alla grubbelsjuka hjärnor,
alla skuldbelagdda fjät.
Hittade denna sent igårkväll när jag gick igenom en låda med gamla minnessaker, faktiskt ganska tänkvärt.
och inte fråga varför.
Om du frågar varför är du dömd att svara
och då missar du livets ögonblick.
Nej gunga djärvt och himmelshögt,
som ett hissnande, lycksaligt lockomfladdrande flickebarn
med en munter spark åt jordens
alla grubbelsjuka hjärnor,
alla skuldbelagdda fjät.
Hittade denna sent igårkväll när jag gick igenom en låda med gamla minnessaker, faktiskt ganska tänkvärt.
"Normalt"?
Visar det att man är en bättre människa? Eller är det bara patetiskt och totalt onödigt och dumt?
Fått reda på att min chefs hund blivit avlivad, hon var min chefs trotjänare så det är jättesorgligt. Hon var gammal, fes förskräckligt illa ;) och hade ont i lederna. Antar att hon inte orkade mer, hon var superfin och en arbetskamrat. Sörjer henne trots allt min chef gjort.
Sen kommer vi då till ovanstående fråga.
Har skickat ett sms till min chef där jag beklagar att hunden gått bort och att jag är ledsen för hennes skull.
Ville verkligen göra det men kan hon på något sätt få det till att jag kryper för henne och ber om ursäkt för hur hon tycker att jag behandlat henne? Antagligen.
Ville iaf göra det och glad att jag gjort det, oavsett, räknar inte med att få svar.
Varit ute i solen hela dan och ömsom slappat med stickning och tfnprat (hur mkt vilande det nu är) ömsom fixat i trägårn. Fortsatt inne nu ikväll och har fixat och trixat med en massa och först nu tillåter jag mig att sitta ner och då med datorn och med en tanke att jag sen ska fixa naglarna och sticka lite till.
Visst inte riktigt så toppad som igår men varför kan jag inte koppla av och bara vila? Behöver jag kanske inte mer vila utan det är så här andra har det på helgen när de har tid, energi och lust att fixa och dona? Shit vad jobbigt i så fall och inte mkt till återhämtning från jobbeveckan.
Själv har jag ju mest spenderat helgerna antingen i sängen, i soffan och ätandes en jäkla massa skit och ibland(oftast) kräkt upp det igen eller så har jag varit totalt övernitisk och tränat satan, stimmat rundor (dock inte fått något gort, till skillnad till nu) och haft panik över minsta lilla tugga mat.
Hur ser livet ut för "normala" allmänheten? Hur ser en "normal" helg ut?
Fått reda på att min chefs hund blivit avlivad, hon var min chefs trotjänare så det är jättesorgligt. Hon var gammal, fes förskräckligt illa ;) och hade ont i lederna. Antar att hon inte orkade mer, hon var superfin och en arbetskamrat. Sörjer henne trots allt min chef gjort.
Sen kommer vi då till ovanstående fråga.
Har skickat ett sms till min chef där jag beklagar att hunden gått bort och att jag är ledsen för hennes skull.
Ville verkligen göra det men kan hon på något sätt få det till att jag kryper för henne och ber om ursäkt för hur hon tycker att jag behandlat henne? Antagligen.
Ville iaf göra det och glad att jag gjort det, oavsett, räknar inte med att få svar.
Varit ute i solen hela dan och ömsom slappat med stickning och tfnprat (hur mkt vilande det nu är) ömsom fixat i trägårn. Fortsatt inne nu ikväll och har fixat och trixat med en massa och först nu tillåter jag mig att sitta ner och då med datorn och med en tanke att jag sen ska fixa naglarna och sticka lite till.
Visst inte riktigt så toppad som igår men varför kan jag inte koppla av och bara vila? Behöver jag kanske inte mer vila utan det är så här andra har det på helgen när de har tid, energi och lust att fixa och dona? Shit vad jobbigt i så fall och inte mkt till återhämtning från jobbeveckan.
Själv har jag ju mest spenderat helgerna antingen i sängen, i soffan och ätandes en jäkla massa skit och ibland(oftast) kräkt upp det igen eller så har jag varit totalt övernitisk och tränat satan, stimmat rundor (dock inte fått något gort, till skillnad till nu) och haft panik över minsta lilla tugga mat.
Hur ser livet ut för "normala" allmänheten? Hur ser en "normal" helg ut?
hoppas på sol idag
Sovit ok om än lite för lite men blev några timmar till efter zeldoxen imorse. Känner mig dock fortfarande väldigt skakig ffa i händerna och känner att jag skulle vilja gå upp i varv och fortsätta stöka runt hemma och få en massa gjort. För första gången på väldigt länge hoppas jag att solen kommer vara framme idag så jag kan göra mina punkter på listan dvs vila, läsa, rensa ogräs och så ska jag nog sitta och sticka lite också.
Vet inte om jag skrev det igår men jag försökte verkligen använda alla de verktyg jag fått av min sjukgymnast som att hoppa på pilatesbollen, rulla med piggbollen, gäspa, andas, hänga framåt och låta armarna löst pendla framför. Det fungerade precis när jag gjorde det men så fort jag slutade så kom ångesten tillbaka. Ska nog ändå göra lite nya försök idag och kanske innan det sätter igång, förhoppningsvis.
Ha en skön söndag goa vänner
Vet inte om jag skrev det igår men jag försökte verkligen använda alla de verktyg jag fått av min sjukgymnast som att hoppa på pilatesbollen, rulla med piggbollen, gäspa, andas, hänga framåt och låta armarna löst pendla framför. Det fungerade precis när jag gjorde det men så fort jag slutade så kom ångesten tillbaka. Ska nog ändå göra lite nya försök idag och kanske innan det sätter igång, förhoppningsvis.
Ha en skön söndag goa vänner
Nått jäkla fel är det
Nått jäkla fel är det. Varit så toppad idag och det har bara blivit värre och värre under kvällen. Springer från den ena saken till den andra. Gör stora ändringar i inredningen men så kommer jag på något nytt jag kan göra så släpper det jag håller på med och börjar på nått annat. Så har det hållt på.
Nu ikväll var det riktigt jobbigt, kändes inte långt ifrån en panikångestattack, satt och kände hur händer, fingrad och hela kroppen vibrerade och händerna skakade.
Gjort en massa av sjukgymnastens övningar för att lugna ner kroppen och viss det fungerar för stunden men så fort jag slutat så kommer det igen.
Nu har det börja svaja rejält i huvudet och kroppen, medicinerna börjar verka :) hoppas hoppas på en god natts sömn em lång sovmorgon, känns det något liknande imorn ska jag ta en till Zeldox, eller jag kommer ta en i vilket fall behöver vila. Sen måste jag ta atarax om det blir lika imorn.
Har förresten fått lägga till ett nytt mantra : Andas
Är så dålig på det och det gör så gott.
Nu ska jag kravla mig till sängs
Natti
Tapetserat
Så ja då har jag tapetserat lappar med mina mantra över hela huset ;)
På sovrumsspegeln, hallspegeln, toaspegeln, på datorn, vid matbordet, på kylskopet.
Tror ni jag skulle kunna komma ihåg dem då och ta dem till mig?
På sovrumsspegeln, hallspegeln, toaspegeln, på datorn, vid matbordet, på kylskopet.
Tror ni jag skulle kunna komma ihåg dem då och ta dem till mig?
Man får lov
Hatar dessa snabba svängningar från hyper/toppad/stressad till deprimerad och ångestfylld till brakänsla med något som kanske kan liknas med lugn. Och allt detta inom några timmar.
Sån jäkla tur att jag har mina djur, lilla vovven fick upp mig ur soffan och så satte jag på Beyonces "Single ladies" och så dansade vi bort det värsta och jag kunde tillslut komma till sängs ganska i balans. Sovit väldigt oroligt med mkt drömmar/mardrömmar men har ändå fått sova ganska många timmar.
Skrev i min skrivbok igår så att pennen glödde.
Man får lov:
att ta ett glas rött oavsätt om man äter mediciner
att pendla upp och ner och ner och ner och det får gå hur snabbt som helst mellan svängningarna
att känna ångest
att äta
att känna sig sorgsen
att vara sugen
att förlora kampen emellanåt
att leva
att leva även när det är åt helvete
att inte ha några andra livlinor än sina djur
att ge upp ibland
att känna även om det är det svåraste som finns
att inte känna alls
att endast vilja se hemska filmer för att de får en att känna, något alls
Man får lov att känna
Man får lov att leva
Sån jäkla tur att jag har mina djur, lilla vovven fick upp mig ur soffan och så satte jag på Beyonces "Single ladies" och så dansade vi bort det värsta och jag kunde tillslut komma till sängs ganska i balans. Sovit väldigt oroligt med mkt drömmar/mardrömmar men har ändå fått sova ganska många timmar.
Skrev i min skrivbok igår så att pennen glödde.
Man får lov:
att ta ett glas rött oavsätt om man äter mediciner
att pendla upp och ner och ner och ner och det får gå hur snabbt som helst mellan svängningarna
att känna ångest
att äta
att känna sig sorgsen
att vara sugen
att förlora kampen emellanåt
att leva
att leva även när det är åt helvete
att inte ha några andra livlinor än sina djur
att ge upp ibland
att känna även om det är det svåraste som finns
att inte känna alls
att endast vilja se hemska filmer för att de får en att känna, något alls
Man får lov att känna
Man får lov att leva
Jag vill falla
3 dagar, 3 dygn, 72 timmar...innan...
Hålet gapar så stort och jag står på kanten och kan inte hålla balansen, ingen håller i min hand, ingen kommer springande, jag faller, ser rep och stegar på vägen ner men når dem inte och de jag når rycker jag undan händerna för.
Jag vill falla.
Lyssnar på underbar musik för att hålla bort dementorerna men klumpen växer sig stor, så stor så snabbt. Känner mina handleder mot datorns kant och fantiserar och föreställer mig hur det skulle kännas att skära sig, skära sig riktigt djupt upp mot armen så att det händer nått, inte diagonalt det vet man ju, har ingen effekt. Kan inte föreställa mig någon smärta utan bara befrielse och lugn.
Tryckt in numret till psykakuten men vill inte ringa vill inte ta tag i den stegen, vill lida, vill falla.
Kliar vovven bakom örat och får en blick och en våt puss på handen. Vet att jag inte kan, att hon och kisarna är den livlinan, det repet, den stegen jag kan ta tag i och vet att jag aldrig kommer att släppa.
Hålet gapar så stort och jag står på kanten och kan inte hålla balansen, ingen håller i min hand, ingen kommer springande, jag faller, ser rep och stegar på vägen ner men når dem inte och de jag når rycker jag undan händerna för.
Jag vill falla.
Lyssnar på underbar musik för att hålla bort dementorerna men klumpen växer sig stor, så stor så snabbt. Känner mina handleder mot datorns kant och fantiserar och föreställer mig hur det skulle kännas att skära sig, skära sig riktigt djupt upp mot armen så att det händer nått, inte diagonalt det vet man ju, har ingen effekt. Kan inte föreställa mig någon smärta utan bara befrielse och lugn.
Tryckt in numret till psykakuten men vill inte ringa vill inte ta tag i den stegen, vill lida, vill falla.
Kliar vovven bakom örat och får en blick och en våt puss på handen. Vet att jag inte kan, att hon och kisarna är den livlinan, det repet, den stegen jag kan ta tag i och vet att jag aldrig kommer att släppa.
3 x mantra
Vet ni vad skönt det är känna att man hinner med dagen utan att vara irriterad, ledsen,stressad och helt slut och att man inte är totalt ångestfylld så fort man sätter sig i bilen hem och det enda som finns i hjärnan är vad- vad är jag sugen på? Att man inte kan tillåta sig själv att känna hur fel och hur destruktivt ens jobb påverkar en och får en att må sååå dåligt på alla plan i livet. Är så glad att jag är därifrån och att jag blivit sjukskriven som innebär att jag fått en chans till. Förhoppningsvis så kommer jag lära mig av det här och stoppa i tid om eller när varningssignalerna dyker upp.
Måste bara dela med mig av några jätteviktiga ord som en vän sagt:
"Jag tar mig själv på allvar"
Hörde ni!!
"JAG tar mig själv på allvar"
Sug på orden i munnen och känn efter så sällan man verkligen gör det. Ska bli mitt mantra hädanefter, bredvid Tokerinas "Känslor känns" och "tugga, tugga, tugga" ;). Riktigt bra mantra om jag får säga det själv...
Måste bara dela med mig av några jätteviktiga ord som en vän sagt:
"Jag tar mig själv på allvar"
Hörde ni!!
"JAG tar mig själv på allvar"
Sug på orden i munnen och känn efter så sällan man verkligen gör det. Ska bli mitt mantra hädanefter, bredvid Tokerinas "Känslor känns" och "tugga, tugga, tugga" ;). Riktigt bra mantra om jag får säga det själv...
8 saker
Nu ska jag resten av kvällen göra säkert åtta saker som står på listan:
Vila, stänga ögonen en stund, andas, kela med kisarna och vovven och trol sticka lite.
Och en sak som inte står på listan, dricka ett glas vin :)
tack för era kommentarer
ps. vet ni att jag inte varit i någon mataffär på 3 dagar!!!! ds.
Vila, stänga ögonen en stund, andas, kela med kisarna och vovven och trol sticka lite.
Och en sak som inte står på listan, dricka ett glas vin :)
tack för era kommentarer
ps. vet ni att jag inte varit i någon mataffär på 3 dagar!!!! ds.
hehehe...lista
2 dagar utan....hehehe (lite nervöst skratt) skönt och bra men vågar inte riktigt tro på att det är beständigt. Och det värsta med att jag inte vågar tro är att jag blir så mkt mer kontrollerad och planerar min mat in i minsta detalj och tar hellre liite mindre. Men hoppas ju på att det ändå kommer vara lite mer avslappnat nu vill faktiskt verkligen inte varken gå ner eller upp just nu... och hur ofta känner man så!!!! Det enda jag vill är att tighta till magen lite lite ;)
Vi har ju pratat om det här med listor innan och dess vara eller inte vara men i förrgår skrev jag iaf en göralista...
plocka höstpynt X
göra krans X
höstpynta X
städa låda 1
2
klippa gräset X
studsa på pilatesboll X
rulla med piggboll XX
se Soryama M
se brother & sisters säsong 2
sticka handledsvärmare bruna X
grå
sticka benvärmare/raggsockar
laga klänning X
måla naglarna XX
skicka fråga till arbetskamrat X
meila körledare X
prata med mamma X
fixa kryssboll X
rensa ogräs
dammsuga
kamma vovven X
lägga ut annons på blocket
vila XX
reklamera mina fiiina eccoskor :(X
om sol:
läsa
sola
vila
ligga på rygg i gräsen eller mossan och titta upp
om osoligt:
allt som är skönt:
kela med kise X
kise X
vovve X
sluta ögonen för en liten stund
andas
sitta på en stubbe
Och ja man får lägga till saker, som är bra eller som man gjort som inte står på listan, i efterhand :)
Nu ska jag till sjukgymnasten och sen ska jag bli bjuden på lunch av en vän :)
Åh är så glad idag =)
Åh är så glad idag =)
Hade ett jättebra samtal hos psykologen jag babblade på om allt densenaste veckan och hon tyckte jag varit så duktig och hon var imponerad av mitt generositet i mona samtal/meil/meddelande och att jag inte en gång under vårt samtal var tveksam om vem jag var. Kände så jäkla bra efteråt.
Var hos frissan och det blev rak lugg istället för snedlugg som innan. Känns super måste bara tvätta det en gång för att se på riktigt hur det faller.
Sen.... fick jag ringt en mkt go vän, som jag inte haft kontakt med på för allt för länge förutom på fb och ngt enstaka meil och, och vi har bokat en dejt om några veckor då hon är fullproppad med jobb och bokningar och håller på att försöka säga nej ;). Och det vi ju allt om och hur svårt det kan vara ;).
Hemkommen och ganska trött fick iaf passat på att klippa gräset nu när solen är framme lite. Men nu ska jag inte resa mig ur soffan mer idag förutom för en skogspromenad i mystakt med mitt lyckopiller.
Kram alla och satsar och hoppas på ännu en matångestfri dag :)
Hade ett jättebra samtal hos psykologen jag babblade på om allt densenaste veckan och hon tyckte jag varit så duktig och hon var imponerad av mitt generositet i mona samtal/meil/meddelande och att jag inte en gång under vårt samtal var tveksam om vem jag var. Kände så jäkla bra efteråt.
Var hos frissan och det blev rak lugg istället för snedlugg som innan. Känns super måste bara tvätta det en gång för att se på riktigt hur det faller.
Sen.... fick jag ringt en mkt go vän, som jag inte haft kontakt med på för allt för länge förutom på fb och ngt enstaka meil och, och vi har bokat en dejt om några veckor då hon är fullproppad med jobb och bokningar och håller på att försöka säga nej ;). Och det vi ju allt om och hur svårt det kan vara ;).
Hemkommen och ganska trött fick iaf passat på att klippa gräset nu när solen är framme lite. Men nu ska jag inte resa mig ur soffan mer idag förutom för en skogspromenad i mystakt med mitt lyckopiller.
Kram alla och satsar och hoppas på ännu en matångestfri dag :)
Torsdagsmorgon
Sovit sämre inatt, vaknade vid 3 och sen halv 6 och då kunde jag inte somna om så gick upp och har gjort färdigt mitt höstpyssel från igår. Lite trappdekoration med en rottingkorg med mossa, vildäpplen och rönnbär sen har jag fixat min krans så den riktigt glöder av vinröda lönnblad och så "krafset" som blev kvar la jag lite fint i ett stort vinglas, riktigt fint. Kanske inte blir att jag vill dricka vin ur det mer men då kan man ju ha det till annan prydnad. Och nu sitter jag in soffan med datorn i knät och växlar mellan datorisering och stickning av handledsskydd. Mår så bra av sådant pyssel osm inte är så vansinnigt tålamodskrävande eller pilligt.
Ska snart in i duschen, äta frulle, morgonprommis med vovve sen ta blodprover, träffa psykologen och sen till frissan :). Har rel långt, mellanblont, självlockigt hår med sidbena men funderar lite på kanske rak lugg istället... vi får se vad min frissa säger.
Känner mig, trots att jag sovit så lite inatt, ganska lugn i sinnet. Får bli till att vila i eftermiddag istället, om jag kan.
Och vet ni....måste viska lite....jag varken hetsade eller kräktes igår och det utan någon större kamp...hihihi. Gör dagen idag lite extra nervös då jag inte vågar lita på att det håller i sig. Men jag ska försöka iaf.
Ska snart in i duschen, äta frulle, morgonprommis med vovve sen ta blodprover, träffa psykologen och sen till frissan :). Har rel långt, mellanblont, självlockigt hår med sidbena men funderar lite på kanske rak lugg istället... vi får se vad min frissa säger.
Känner mig, trots att jag sovit så lite inatt, ganska lugn i sinnet. Får bli till att vila i eftermiddag istället, om jag kan.
Och vet ni....måste viska lite....jag varken hetsade eller kräktes igår och det utan någon större kamp...hihihi. Gör dagen idag lite extra nervös då jag inte vågar lita på att det håller i sig. Men jag ska försöka iaf.
Insikt ang scones
Insåg just nu att man faktiskt kan bara bara en liten liten scones på typ 1/8 av rek recept som blir till 2 stora kakor. Ingen ångest och samtidigt lite bröd till min fiskgryta. Hoppas hoppas att jag känner likadant efter att jag ätit och inte ger efter för suget att göra+äta mer.
Jag-perspektiv
Pratat med mamma och det kändes riktig bra. Gjorde som du sa Jenny och pratade ur ett "Jag"-perspektiv och skrev ner allt jag ville säga innan.
Kändes bra och det tyckte mamma också till slut även om hon inte riktigt var förberedd på att se saker ur ett Jag-perspektiv utan körde lite Du-perspektiv ;) men något annat hade jag egentligen inte förväntat mig. Det är sådan hon är helt enkelt.
Och tack tack tack alla ni goa för era kommentarer, tycker så mkt om er <3
jan-nu
Hej fina vännerna
Har tänkt en del(ovanligt va!) på det senaste 9 månaderna och vad som har hänt och hur jag har mått.
Då fram till nu:
jan-Jag vägde ca80 kg åt massor och orkade ingenting, hade stor ångest för tentan etc.
feb-Började med Cymbalta, massor av biverkningar. Ingen effekt.
mars/april-Klarade tentan och fick en självförtroendeboost av det men ingen glädje, började planera för uppsägning. Åt som attans.
maj- Började kräkas mer, skickade en spontanansökan till en annan arbetsplats, börjar med Lamotrigin.
juni-74 kg. Var på jobbsamtal men ingen tjänst ledig just nu. Började träna mkt mer, stressade runt i speedat tempo på mina motionsrundor och gjorde mina 200 situps om dagen, fick ångest över maten och om jag inte tränade tillräckligt, kräktes då. Semester så mer tid till träning och mindre mat.
juli- Skickade en spontanansökan till Göteborg.
aug-62 kg. Bestämde mig för att säga upp mig. Från det att jag bestämt mig började jag tröstäta mer och kräktes mer, ännu värre blev det efter att jag sagt upp mig den 30/8. Orkade inte röra mig som innan och började trappa ner på tempot rejält.
sept- 64 kg. Skadade knät vilket hindrade mig ännu mer. Fick besked om att jag fått jobbet i Göteborg och alla tankar om detta stora steg överväldigade mig. Det blev bestämt knappt 1,5 v e uppsägningen att jag skulle sjukskrivas och dagen efter att min psykolog och sjukgymnast bestämt att jag skulle byta läkare. Beslutade mig för att tacka nej till jobbet i GbgÄnnu mer hets och kräkningar men kräkningarna började avta och det var mkt frustrerande. Åt mer och tog det lugnare i skogen. Ökat i vikt, inte roligt men inte sådan panik som jag förväntat mig. Kunde ta sköna lugnare promenader och stanna upp och titta på saker. Skyllde på att jag måste ta det lugnare iom knät, behövde liksom konfermera mig om att det inte hade med lathet att göra. Träffade nya läkaren och i helgen har jag varit som ett jävla åskoväder (tja det vet ni ju).
NU-vet inte vad jag väger. I måndags kändes det själv som ett genombrott när jag bröt ihop så totalt hos sjukgymnasten och sedan jag började med Zeldox har jag sovit mkt bättre och både igår och idag har jag kännt mig så mkt lugnare. Stod säkert still i 15 minuter idag i skogen bara för att försöka se en fågel som lät lustigt och detta utan att känna minsta lilla stress :). Om det har med Zeldoxen eller att jag fick lätta på trycket så ordentligt i måndags vet jag inte men försöker intala mig om att det inte spelar någon roll även om det här med att medicinen skulle ha verkan skrämmer mig.
Igår skickade jag ett meil till min körledare om att jag inte ville fortsätta och med en massa bra argument och idag har jag skickat ett meil till en arbetskamrat som min chef pratade om när jag hämtade mina saker om att hon pga min otrevlighet har velat sluta flera gånger det senaste halvåret :( vilket har sårat mig jättemycket ffa efter som hon varken visat eller sagt något. Hoppas hon svarar.
Och sen att det ändå kändes bra att skriva om mitt liv och mående på Aftonbladet.
Har även bestämt mig för att ringa mamma och helt enkelt förklara för henne varför det blir som det blir och säga att det har med att göra när jag mått dåligt tidigare och verkligen försökt öppna mig och prata så har reaktionerna och responsen inte blivit något som gagnat mig eller fått mig att må bättre. Har för det mesta fått mig att känna mig stressad och med dåligt samvete.
Puh, om ni orkat läsa allt detta är jag imponerad och tacksam.
Kram
Har tänkt en del(ovanligt va!) på det senaste 9 månaderna och vad som har hänt och hur jag har mått.
Då fram till nu:
jan-Jag vägde ca80 kg åt massor och orkade ingenting, hade stor ångest för tentan etc.
feb-Började med Cymbalta, massor av biverkningar. Ingen effekt.
mars/april-Klarade tentan och fick en självförtroendeboost av det men ingen glädje, började planera för uppsägning. Åt som attans.
maj- Började kräkas mer, skickade en spontanansökan till en annan arbetsplats, börjar med Lamotrigin.
juni-74 kg. Var på jobbsamtal men ingen tjänst ledig just nu. Började träna mkt mer, stressade runt i speedat tempo på mina motionsrundor och gjorde mina 200 situps om dagen, fick ångest över maten och om jag inte tränade tillräckligt, kräktes då. Semester så mer tid till träning och mindre mat.
juli- Skickade en spontanansökan till Göteborg.
aug-62 kg. Bestämde mig för att säga upp mig. Från det att jag bestämt mig började jag tröstäta mer och kräktes mer, ännu värre blev det efter att jag sagt upp mig den 30/8. Orkade inte röra mig som innan och började trappa ner på tempot rejält.
sept- 64 kg. Skadade knät vilket hindrade mig ännu mer. Fick besked om att jag fått jobbet i Göteborg och alla tankar om detta stora steg överväldigade mig. Det blev bestämt knappt 1,5 v e uppsägningen att jag skulle sjukskrivas och dagen efter att min psykolog och sjukgymnast bestämt att jag skulle byta läkare. Beslutade mig för att tacka nej till jobbet i GbgÄnnu mer hets och kräkningar men kräkningarna började avta och det var mkt frustrerande. Åt mer och tog det lugnare i skogen. Ökat i vikt, inte roligt men inte sådan panik som jag förväntat mig. Kunde ta sköna lugnare promenader och stanna upp och titta på saker. Skyllde på att jag måste ta det lugnare iom knät, behövde liksom konfermera mig om att det inte hade med lathet att göra. Träffade nya läkaren och i helgen har jag varit som ett jävla åskoväder (tja det vet ni ju).
NU-vet inte vad jag väger. I måndags kändes det själv som ett genombrott när jag bröt ihop så totalt hos sjukgymnasten och sedan jag började med Zeldox har jag sovit mkt bättre och både igår och idag har jag kännt mig så mkt lugnare. Stod säkert still i 15 minuter idag i skogen bara för att försöka se en fågel som lät lustigt och detta utan att känna minsta lilla stress :). Om det har med Zeldoxen eller att jag fick lätta på trycket så ordentligt i måndags vet jag inte men försöker intala mig om att det inte spelar någon roll även om det här med att medicinen skulle ha verkan skrämmer mig.
Igår skickade jag ett meil till min körledare om att jag inte ville fortsätta och med en massa bra argument och idag har jag skickat ett meil till en arbetskamrat som min chef pratade om när jag hämtade mina saker om att hon pga min otrevlighet har velat sluta flera gånger det senaste halvåret :( vilket har sårat mig jättemycket ffa efter som hon varken visat eller sagt något. Hoppas hon svarar.
Och sen att det ändå kändes bra att skriva om mitt liv och mående på Aftonbladet.
Har även bestämt mig för att ringa mamma och helt enkelt förklara för henne varför det blir som det blir och säga att det har med att göra när jag mått dåligt tidigare och verkligen försökt öppna mig och prata så har reaktionerna och responsen inte blivit något som gagnat mig eller fått mig att må bättre. Har för det mesta fått mig att känna mig stressad och med dåligt samvete.
Puh, om ni orkat läsa allt detta är jag imponerad och tacksam.
Kram
borde jag be mamma om ursäkt?
Förresten....
borde jag be min mamma om ursäkt?
Blev påmind igår från min bästis att det kanske ändå är bättre att hon hör av sig oavsett hur hon gör det eller hur hon beter sig och säger än att hon inte hör av sig alls.
Vet bara att om jag ringer och ber om ursäkt så kommer hon bara babbla på om hur jag måste förstå henne och hur jag får henne att må och oroa sig. Ingenting om varför hon får mig att säga det jag gjorde och hur hon får mig att må, jag kommer aldrig aldrig få en ursäkt från henne för hon är offret, alltid.
Eller kanske att jag inte ger henne tillräckligt med cred för hur hon kan vara och att jag redan innan bestämt mig för hur hon kommer att vara och vad hon kommer att säga och då blir det ofta så.
För så har det alltid varit, alltid.
?
borde jag be min mamma om ursäkt?
Blev påmind igår från min bästis att det kanske ändå är bättre att hon hör av sig oavsett hur hon gör det eller hur hon beter sig och säger än att hon inte hör av sig alls.
Vet bara att om jag ringer och ber om ursäkt så kommer hon bara babbla på om hur jag måste förstå henne och hur jag får henne att må och oroa sig. Ingenting om varför hon får mig att säga det jag gjorde och hur hon får mig att må, jag kommer aldrig aldrig få en ursäkt från henne för hon är offret, alltid.
Eller kanske att jag inte ger henne tillräckligt med cred för hur hon kan vara och att jag redan innan bestämt mig för hur hon kommer att vara och vad hon kommer att säga och då blir det ofta så.
För så har det alltid varit, alltid.
?
Lite oro och rädd
Sovit gott inatt med :)
Varför kan jag inte bara vara glad för det utan mest känna rädsla och osäkerhet om Zeldox och om den kanske eventuellt skulle ha effekt och fungera. Skitläskigt och känner mig så rädd.
Vad händer med en sådan sak som min sjukskrivning om den fungerar? Vad händer med mina kontakter på psyk? Kommer allting bara försvinna och ryckas undan med ett djupt tomt ensamt hål under med en massa saker som jag själv måste göra och stå till svars för.
Rädd.
Tack för alla era stötta ord känns faktiskt bättre med Aftonbladet efter det, lite pirrigt men inte mer.
Tar iaf en vilodag idag precis som jag sa igår, ingen depp ingen ångest (än) visst lite oro men inte mer dramatiskt än så.
Tänker fixa en höstkrans och kanske sticka lite, vill göra ett par handledsskydd verkar ju vara på modet nu ;)
Fast just ligger jag kvar i sängen och tittar på Brother & Sisters.
Ha en bra dag, det regnar ju :)
Varför kan jag inte bara vara glad för det utan mest känna rädsla och osäkerhet om Zeldox och om den kanske eventuellt skulle ha effekt och fungera. Skitläskigt och känner mig så rädd.
Vad händer med en sådan sak som min sjukskrivning om den fungerar? Vad händer med mina kontakter på psyk? Kommer allting bara försvinna och ryckas undan med ett djupt tomt ensamt hål under med en massa saker som jag själv måste göra och stå till svars för.
Rädd.
Tack för alla era stötta ord känns faktiskt bättre med Aftonbladet efter det, lite pirrigt men inte mer.
Tar iaf en vilodag idag precis som jag sa igår, ingen depp ingen ångest (än) visst lite oro men inte mer dramatiskt än så.
Tänker fixa en höstkrans och kanske sticka lite, vill göra ett par handledsskydd verkar ju vara på modet nu ;)
Fast just ligger jag kvar i sängen och tittar på Brother & Sisters.
Ha en bra dag, det regnar ju :)
Vilken diagnos kommer jag att få nästa gång?
Har skrivit lite om min historia på Aftonbladets hemsida och deras granskning av psykvården, gaaahhhhh. Varför skulle jag nu göra det då? Har jag sådant bekräftelsebehov, vem är jag att komma med mina yttepyttiga bekymmer och tänk tänk om någon kan koppla det till mig? Här är jag ju ändå anonym. Men kanske ändå inte är så farligt, har ju inte skrivit i mitt namn eller något som kan bindas till varken mig eller min blogg.
Men ändå....
Men ändå....
Varför äter jag då????!!!!!
Så då var det uppätet och jag äter på resterna av osttortillas från igår.... suck och vad har jag för skäl egentligen? Vana? dålig karaktär? äs? inte äs en dag som det här iaf, eller? Varför äter jag då!!! Och vill bara ha meeer.
mer än ok
God eftermiddag
Haft en helt ok dag idag, eller kanske snarare mer än helt ok.
Har träffat nya läkaren och fått många frågetecken uträtade. Min nya medicin heter Zeldox och jag ska prova mig fram lite med den. Ska ta den på kvällen tillsammans med mina vanliga sömnmediciner och när jag känner att sömnen inte är "perfekt" så kan det vara dags att öka Zeldoxen.
Mkt tankar och känslor idag med men imorn är jag "ledig" :) från psyk och ska dit igen på torsdag för psykologen. Har satt mig på en strikt budget tills jag får nästa lön och av den har jag 50 kr kvar och jag har allt jag behöver hemma i matväg så behöver INTE handla nått. Började ju bra idag med att jag köpt en påse maränger och digestive bars men har inte ätit allt än och tror faktiskt inte jag kommer att kräkas även om/när jag ätit upp allt.
Lite rädd är jag allt för att denna medicin ska fungera, vem e jag då?
Haft en helt ok dag idag, eller kanske snarare mer än helt ok.
Har träffat nya läkaren och fått många frågetecken uträtade. Min nya medicin heter Zeldox och jag ska prova mig fram lite med den. Ska ta den på kvällen tillsammans med mina vanliga sömnmediciner och när jag känner att sömnen inte är "perfekt" så kan det vara dags att öka Zeldoxen.
Mkt tankar och känslor idag med men imorn är jag "ledig" :) från psyk och ska dit igen på torsdag för psykologen. Har satt mig på en strikt budget tills jag får nästa lön och av den har jag 50 kr kvar och jag har allt jag behöver hemma i matväg så behöver INTE handla nått. Började ju bra idag med att jag köpt en påse maränger och digestive bars men har inte ätit allt än och tror faktiskt inte jag kommer att kräkas även om/när jag ätit upp allt.
Lite rädd är jag allt för att denna medicin ska fungera, vem e jag då?
mamma
Åt frukost lite för sent idag, typ vid 10 och nu ska jag iväg snart för promenad innan läkarbesöket och insåg att jag måste äta nått innan. Jobbigt då inte hungrig än. Meen har ätit 2 knäckebröd med mkt leverpastej och egen tomat från trägårn. Tar även med mig en banan och 2 morötter. Känns bra hade lika gärna sruntat i knäckisarna nu och varit vråålhungrig vid mötet och mått illa efteråt och det hade garanterat blivit mcdonalds och sen en tur till affären. Hoppas jag nu förhindrat det och kommer laga laxen, jag tagit fram för tining, ikväll eller typ när jag kommer hem. Det jobbiga blir då kvällen. Så svårt med måltidstiderna nu när man e hemma och dagarna känns som dom är alldeles för långa för många mål mat som ska få rätt på och inte ställa till det för sig själv.
Men har gott hopp inför denna dag.
Sen har jag gjort mig "ovän" med min mor. Hon vet ju att jag är sjukskriven men hon tror att det är pga "lite deppighet" som hon själv uttryckte det :/. De gånger tidigare som jag försökt prata om mitt mående med mina föräldrar har det minst sagt varit en negativ upplevelse både med äs och senaste sjukskrivningen. Deras empati och försök till förståelse slår helt fel. Mamma får för sig att om hon bara tränger sig på och vänder allt till att prata om sina egna eller sina vänners problem. Etc etc. Och pappa säger som vanligt ingentint.
Det började väl nu senast i fredags då hon bad om skjuts och jag sa att jag hade svårt att hinna skjutsa henne dit men gärna kunde skjutsa henne hem. Hon frågade direkt varför och jag sa att jag skulle till sjukgymnasten. När jag lämnat av henne hemma kom frågan om vem jag gick till och varför jag gick till sjukgymnast. Ville verkligen inte säga nått men inte hellre ljuga. Så sa att jag inte ville prata om det utan i så fall en annan dag. Märkte direkt hur sur och tillknäppt hon blev så efter några minuter sa jag att det var basal kroppskännedom samma som jag gick på för några år sedan. Återigen denna tillknäpphet och sen säger hon -var det här den andra dagen? Och jag bara, ja det var det trodde du jag ljög? -Nä det vet jag inte.
Orkade bara inte med henne och efter en stund körde jag hem efter att ha känt hur pulsen ökade och ångesten stegrades snabbt.
Sen igår skrev jag på facebook att jag var trött efter en känslomässigt tung dag. Givetvis ringer hon på kvällen och inte frågar utan ifrågasätter vad som hänt idag och varför. Jag sa att det varit en tuff dag och återigen kom frågan om varför och mitt svar blev bara att det är så det är ibland det finns en anledning till varför jag är sjukskriven ibland blir det extra tufft. Jaha, säger hon men varför då? Mitt svar blev då att jag inte ville prata om det och att jag inte hade mer att säga och att om hon ska reagera så här på vad jag skriver på fb så kan jag inte ha henne där. Sur som ättika blev hon och sa att som mor var det ju hennes plikt att bry sig(kanske hon inte sa så men så hörde jag det). Har inte tagt bort henne på fb men har lärt mig av läxan och inte skriva nått där... Suck.
Men har gott hopp inför denna dag.
Sen har jag gjort mig "ovän" med min mor. Hon vet ju att jag är sjukskriven men hon tror att det är pga "lite deppighet" som hon själv uttryckte det :/. De gånger tidigare som jag försökt prata om mitt mående med mina föräldrar har det minst sagt varit en negativ upplevelse både med äs och senaste sjukskrivningen. Deras empati och försök till förståelse slår helt fel. Mamma får för sig att om hon bara tränger sig på och vänder allt till att prata om sina egna eller sina vänners problem. Etc etc. Och pappa säger som vanligt ingentint.
Det började väl nu senast i fredags då hon bad om skjuts och jag sa att jag hade svårt att hinna skjutsa henne dit men gärna kunde skjutsa henne hem. Hon frågade direkt varför och jag sa att jag skulle till sjukgymnasten. När jag lämnat av henne hemma kom frågan om vem jag gick till och varför jag gick till sjukgymnast. Ville verkligen inte säga nått men inte hellre ljuga. Så sa att jag inte ville prata om det utan i så fall en annan dag. Märkte direkt hur sur och tillknäppt hon blev så efter några minuter sa jag att det var basal kroppskännedom samma som jag gick på för några år sedan. Återigen denna tillknäpphet och sen säger hon -var det här den andra dagen? Och jag bara, ja det var det trodde du jag ljög? -Nä det vet jag inte.
Orkade bara inte med henne och efter en stund körde jag hem efter att ha känt hur pulsen ökade och ångesten stegrades snabbt.
Sen igår skrev jag på facebook att jag var trött efter en känslomässigt tung dag. Givetvis ringer hon på kvällen och inte frågar utan ifrågasätter vad som hänt idag och varför. Jag sa att det varit en tuff dag och återigen kom frågan om varför och mitt svar blev bara att det är så det är ibland det finns en anledning till varför jag är sjukskriven ibland blir det extra tufft. Jaha, säger hon men varför då? Mitt svar blev då att jag inte ville prata om det och att jag inte hade mer att säga och att om hon ska reagera så här på vad jag skriver på fb så kan jag inte ha henne där. Sur som ättika blev hon och sa att som mor var det ju hennes plikt att bry sig(kanske hon inte sa så men så hörde jag det). Har inte tagt bort henne på fb men har lärt mig av läxan och inte skriva nått där... Suck.
Gomorron
Gomorron
Sovit faktiskt riktigt gott inatt :)
Tog min nya medicin iaf igår, man skulle ta den en timme före sänggående då den också gör en trött. Så kombinationen med den, stilnoct och propavan gjorde att jag somnade vid 9 och sov ända till 8 :) såå skönt och behövligt.
Dessutom lyckades jag stå emot monstret igår :) ingen hets eller kräkning, gav inte efter för den inre kampen.
Sen ringde de från psyk och jag har fått en tid till min läkare i dag kl 15 vilket också känns himla skönt, lite läskigt men skönt. Hoppas jag kommer kunna prata och förmedla alla frågor och ifrågasättningar jag haft när jag varit så arg. Har ju det nerskrivet så kanske jag kan komma ihåg det då.
Nu ska jag gå upp och duscha, äta frukost så får vi se vad jag gör fram tills det är dags att köra. Den tiden är lite jobbig att den inte är fullspäckad men det får jag försöka lösa på ngt sätt.
Kram på er alla fina
Sovit faktiskt riktigt gott inatt :)
Tog min nya medicin iaf igår, man skulle ta den en timme före sänggående då den också gör en trött. Så kombinationen med den, stilnoct och propavan gjorde att jag somnade vid 9 och sov ända till 8 :) såå skönt och behövligt.
Dessutom lyckades jag stå emot monstret igår :) ingen hets eller kräkning, gav inte efter för den inre kampen.
Sen ringde de från psyk och jag har fått en tid till min läkare i dag kl 15 vilket också känns himla skönt, lite läskigt men skönt. Hoppas jag kommer kunna prata och förmedla alla frågor och ifrågasättningar jag haft när jag varit så arg. Har ju det nerskrivet så kanske jag kan komma ihåg det då.
Nu ska jag gå upp och duscha, äta frukost så får vi se vad jag gör fram tills det är dags att köra. Den tiden är lite jobbig att den inte är fullspäckad men det får jag försöka lösa på ngt sätt.
Kram på er alla fina
Grät och grät och grät
Hade ett totalt bryt hos sjukgymnasten idag. Kom dit så jävla arg och förbannad och pratade som attans och hade svårt att bara möta hennes blick. Hon satt snällt och lyssnade och gav små kommentarer om hon någon gång fick en chans. Jag kände redan då att jag började tåra upp men inte helt.
Jag ville inte göra nått alls men vi började lite på bollen vilket inte funkade alls jag blev bara än mer frusterad. Sen la vi oss på golvet på rygg och började sparka med fötterna och armarna och jag föll totalt. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte sluta gråta. Låg där på rygg och bara grät och grät i en evighet kändes det som. Det var såå skönt och jag kände riktigt hur ilskan och frustrationen bara rann av mig. Min fina sjukgymnast bara satt vid mina fötter och hade ett tryck mot dem ner mot mattan vilket var så skönt, hon sa ingenting utan bara satt där.
När jag till slut lugnade ner mig, kunde nog hållt på ett tag till men kände att det ändå blev ett naturligt avslut, föreslog min sjukgymnast att vi skulle ta en promenad då hennes sista patient hade avbokat. Det var så gulligt av henne och så skönt.
Fick pratat med min psykolog också då vi gick förbi henne på vägen ut. Fick typ 5 minuter av snabbterapi som ändå kändes bra.
Innan i förmiddags ringde jag och bad min läkare att ringa mig då jag kände mig väldigt tveksam och förvirrad inför att börja med den nya medicinen. Skulle bara vilja sluta med alla piller.
Men när jag körde från psyk kändes det ändå rätt ok även om jag fortfarande har många frågor. Hon har inte ringt idag men hoppas hon ringer imorn. Har tagit ut mina mediciner och kommer trol ta dem ikväll.
Hoppas på lite mer lugn och ro nu så jag kan få lov att vila och återhämta mig lite.
Jag ville inte göra nått alls men vi började lite på bollen vilket inte funkade alls jag blev bara än mer frusterad. Sen la vi oss på golvet på rygg och började sparka med fötterna och armarna och jag föll totalt. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte sluta gråta. Låg där på rygg och bara grät och grät i en evighet kändes det som. Det var såå skönt och jag kände riktigt hur ilskan och frustrationen bara rann av mig. Min fina sjukgymnast bara satt vid mina fötter och hade ett tryck mot dem ner mot mattan vilket var så skönt, hon sa ingenting utan bara satt där.
När jag till slut lugnade ner mig, kunde nog hållt på ett tag till men kände att det ändå blev ett naturligt avslut, föreslog min sjukgymnast att vi skulle ta en promenad då hennes sista patient hade avbokat. Det var så gulligt av henne och så skönt.
Fick pratat med min psykolog också då vi gick förbi henne på vägen ut. Fick typ 5 minuter av snabbterapi som ändå kändes bra.
Innan i förmiddags ringde jag och bad min läkare att ringa mig då jag kände mig väldigt tveksam och förvirrad inför att börja med den nya medicinen. Skulle bara vilja sluta med alla piller.
Men när jag körde från psyk kändes det ändå rätt ok även om jag fortfarande har många frågor. Hon har inte ringt idag men hoppas hon ringer imorn. Har tagit ut mina mediciner och kommer trol ta dem ikväll.
Hoppas på lite mer lugn och ro nu så jag kan få lov att vila och återhämta mig lite.
nu börjas det igen
Nu börjar det igen, stimmigheten, pirrigheten i fingrarna och som sprider sig i hela kroppen, andningen högt högt upp och ont i bröstet.
Måste försöka få tag i min läkare vill inte börja med ny medicin om den andra får mig att må såhär.
Måste försöka få tag i min läkare vill inte börja med ny medicin om den andra får mig att må såhär.
:)
Inte så arg idag ;/ och var ju inte arg på er... men ibland blir det bara för mkt och man vill bara skrika rakt ut i frustration. Önskar jag hade lite mer ilska kvar i kroppen idag så jag hade haft energi att faktiskt göra något åt det idag. Ska ändå försöka att få tag på min läkare, kanske om jag vågar, och säga att jag vill bort med alla mediciner så fort som möjligt. Äh vet inte, vad vet jag?
Var sååå nära igår natt att klippa av mig allt håret men var för arg och stressad för att klara av att göra det. Vilken tur...
Var sååå nära igår natt att klippa av mig allt håret men var för arg och stressad för att klara av att göra det. Vilken tur...
.
VILL BE ALLT OCH ALLA ATT DRA ÅT HELVETE JUST NU, INKLUSIVE MIG SJÄLV!!!!
!!!!!
Är så in i helvetes jävla förbannad på min före detta läkare som låtit allt ta en sån jävla tid och som enligt min nya läkare och min psykolog i stort sett felbehandlat mig och dragit ut på mitt tillfrisknande med säkert ett halvår, om nu de har rätt i sina antagande om bipolär sjukdom vilket innebär att mina ntideppbehandling trol bara gjort mig sämre. Och att min jävla Lamotrigin borde ha visat effekt mkt tidigare om det hade funkat. Sen kan man ju inte bara sluta ta sådana här mediciner utan de måste fasas ut långsamt och så samtidigt ska jag prova en ny medicin som KANSKE troligtvis eventuellt kan ha effekt annars får vi ju prova en ANNAN jävla medicin tills vi hittar rätt. ÄR SÅ JÄVLA TROTT PÅ DET HÄR Och för den delen också så jävla arg på alla andra jävla behandlingar och behandlare jag haft genom åten som om nu denna nya behandlare har rätt har missat det här så totalt.
ÅT HELVETE MED ALLT, ÄR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Förstår verkligen de som säger att de flesta självmord är spontana och inte planerade. Ska inte absolut inte ta några sådana beslut idag men har en helt annan förståelse för det nu.
ÅT HELVETE MED ALLT, ÄR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Förstår verkligen de som säger att de flesta självmord är spontana och inte planerade. Ska inte absolut inte ta några sådana beslut idag men har en helt annan förståelse för det nu.
Måste bara, MÅSTE!!!!
Fan vad jag är stimmig och uppvarvad just nu samtidigt som jag inte kan ta mig upp ur sängen utan all energi och stress hålls innanför mitt stenhårda skal och ligger som en pyrande vulkan. Växlar mellan min blogg, facebook, flashback och diverse sidor om bipolaritet men blir inte nöjd får ingen ro. Skrivit ner en massa till nästa möte med psykologen eller läkaren men så fort jag skrivit något fel så knycklar jag ihop pappret och skriver om det tills det inte finns några stavfel eller okorrektheter. Finns bara ett sätt att blir lugn, finns bara ett sätt. Måste köra till affären innan de stänger måste få lugn i min kropp. Känner riktigt hur jag vibrerar i ffa armar händer och fingrar. Skriver inlägg hela tiden och kollar om jag fått kommentarer i ett, allt pga stressen och bortvaron av tillfredställelse. Provade på "Tant Malins" tips hon skrev för längesedan men inte det funkade.
kan inte samla tankarna
Känner mig nedstämd, sorgsen och uppgiven men kan inte fokusera tankarna och veta varför. Är så full i magen och fantiserar å ena sidan om att köra till affären och handla mer å andra sidan om att ställa mig framför toastolen men å tredje sidan om att bara ge upp ta en atarax och bara somna ifrån allt. Inget alternativ är bra eller positivt men orkar inte se en promenad i skogen som något ett alternativ.
Det är så mycket jag inte fattar just nu, förstår ingenting om mitt liv just nu men hela tiden snurrar hjärnan för svar utan att kunna få ihop det eller kunna bromsa upp och faktiskt få tag på någon tanke eller känsla. Mår så illa och är så arg för att jag förstör så för mig själv både i alla tankar, i mina handlingar i alla situationer och hur jag än en gång låter mig förfalla till en degig äcklig klump.
Det är så mycket jag inte fattar just nu, förstår ingenting om mitt liv just nu men hela tiden snurrar hjärnan för svar utan att kunna få ihop det eller kunna bromsa upp och faktiskt få tag på någon tanke eller känsla. Mår så illa och är så arg för att jag förstör så för mig själv både i alla tankar, i mina handlingar i alla situationer och hur jag än en gång låter mig förfalla till en degig äcklig klump.
Sängen e såå skön idag
Tack Anni och Jenny :)
Ligger kvar i sängen ätit upp resterna från gårdagens hets och delat med mig till vovven. Funderar på om jag överhuvudtaget ska gå upp idag. Tur man har vovve ändå som tvingar en upp och ut för lite luft iaf. Orkar inte duscha än så blir mysisar på och en runda hemmavid.
Läste färdigt Bulimibibeln i fredags, otäckt bra bok. Nu ska man bara försöka komma ihåg lite också och fram för allt minnas det när man är på väg in i hets för av någon anledning försvinner alla verktyg man fått av psykologer, sjukgymnaster och från böcker och är puts väck.
Ska dock försöka med en sak och det är att börja tugga maten bättre. Tugga tugga tugga och inte bara svälja svälja svälja.
Behöver nog denna dag för lite skön återhämtning efter en jäkla intensiv vecka utan tillstymelse till vila, tänker inte ens ha dåligt samvete om jag inte gör något alls idag.
ps lyckades faktiskt somna ifrån ångesten över ofullständig uppstötning igår, sov 2 timmar och gick sen och la mig i sängen direkt utan att passera gå, tog mina piller och sov gott :) en liten liten seger iaf
Ligger kvar i sängen ätit upp resterna från gårdagens hets och delat med mig till vovven. Funderar på om jag överhuvudtaget ska gå upp idag. Tur man har vovve ändå som tvingar en upp och ut för lite luft iaf. Orkar inte duscha än så blir mysisar på och en runda hemmavid.
Läste färdigt Bulimibibeln i fredags, otäckt bra bok. Nu ska man bara försöka komma ihåg lite också och fram för allt minnas det när man är på väg in i hets för av någon anledning försvinner alla verktyg man fått av psykologer, sjukgymnaster och från böcker och är puts väck.
Ska dock försöka med en sak och det är att börja tugga maten bättre. Tugga tugga tugga och inte bara svälja svälja svälja.
Behöver nog denna dag för lite skön återhämtning efter en jäkla intensiv vecka utan tillstymelse till vila, tänker inte ens ha dåligt samvete om jag inte gör något alls idag.
ps lyckades faktiskt somna ifrån ångesten över ofullständig uppstötning igår, sov 2 timmar och gick sen och la mig i sängen direkt utan att passera gå, tog mina piller och sov gott :) en liten liten seger iaf
Förlorade kamper och misslyckande
Mitt liv är just nu kantat av förlorade kamper och misslyckanden och jag orkar inte bry mig. Varje dag tror jag att jag ska vinna kampen mot äs, tror verkligen det på riktigt och planerar min mat för att det ska lyckas. Men så kommer eftermiddagen och suget sätter in oavsett om jag bra eller inte på dagen, det handlar för det mesta INTE om hunger.
Haft ett, visst alldeles för hektiskt men ändå väldigt positivt och mysigt dygn med min bästa vän. Vi har pratat massor, druckit mkt vin, ätit gott och idag varit på höstmässa och Väla/IKEA. I slutet var jag verkligen heelt färdig och såå stressad. Hade sovit kanske max 4 timmar hemma hos min vän ochdet efter att jag vid 3 tog en halv stilnoct.
Var hungrig när jag lämnat av henne och såg fram emot att komma hem och värma köttfärspaj men kände samtidigt suget efter ballerina och skyllde på att jag behövde fil... Slutade med 3 rullar ballerina och 6 stora kanelbullar. Åt ändå min köttfärspaj någonstans i början av hetsen men kunde inte hejda hetsen och sen till toan. Den förlorade kampen bleknar i jämförelse med misslyckandet av kompensationen som bara inte gick över huvud taget nästan. Som om den äckliga stora degklumpen blivit så stor att den inte kommer igenom övre magmunnen. Försöker försöker finna mig i det och acceptera tröttheten istället och inte försöka igen. Samtidigt livrädd för vad det kommer innebära för min kroppshydda. Har redan gått upp 2 kg.
Saknar era kommentarer om så bara för ett hej, förstår om ni inte tycker så mkt om mina inlägg just nu men känner mig så trött, ensam och förvirrad i allt just nu. Är så mkt tankar som kretsar kring det här om det bipolära, förstår det inte och vet inte vad som kommer hända med medicinerna.
Hoppas ni har en fin lördag i goda vänners sällskap och njutning.
Haft ett, visst alldeles för hektiskt men ändå väldigt positivt och mysigt dygn med min bästa vän. Vi har pratat massor, druckit mkt vin, ätit gott och idag varit på höstmässa och Väla/IKEA. I slutet var jag verkligen heelt färdig och såå stressad. Hade sovit kanske max 4 timmar hemma hos min vän ochdet efter att jag vid 3 tog en halv stilnoct.
Var hungrig när jag lämnat av henne och såg fram emot att komma hem och värma köttfärspaj men kände samtidigt suget efter ballerina och skyllde på att jag behövde fil... Slutade med 3 rullar ballerina och 6 stora kanelbullar. Åt ändå min köttfärspaj någonstans i början av hetsen men kunde inte hejda hetsen och sen till toan. Den förlorade kampen bleknar i jämförelse med misslyckandet av kompensationen som bara inte gick över huvud taget nästan. Som om den äckliga stora degklumpen blivit så stor att den inte kommer igenom övre magmunnen. Försöker försöker finna mig i det och acceptera tröttheten istället och inte försöka igen. Samtidigt livrädd för vad det kommer innebära för min kroppshydda. Har redan gått upp 2 kg.
Saknar era kommentarer om så bara för ett hej, förstår om ni inte tycker så mkt om mina inlägg just nu men känner mig så trött, ensam och förvirrad i allt just nu. Är så mkt tankar som kretsar kring det här om det bipolära, förstår det inte och vet inte vad som kommer hända med medicinerna.
Hoppas ni har en fin lördag i goda vänners sällskap och njutning.
Är det lagom?
400 gram hemagjord köttfärspaj med mkt isbergssallad, är det en ok middag eller är det för mkt.
Svampen är stekt i smör och pajdegen är också gjord på smör, keso, vanligt mjöl och fil sen är det blandfärs och på toppen skivade tomater och riven ost.
Är det för mkt? Så svårt att veta.
Svampen är stekt i smör och pajdegen är också gjord på smör, keso, vanligt mjöl och fil sen är det blandfärs och på toppen skivade tomater och riven ost.
Är det för mkt? Så svårt att veta.
totalt en ganska bra dag ändå
Bra möte med psykologen idag var så trött så kände mig inte så speedad som jag brukar. Men sen gjorde jag misstaget att köra till Väla och Ikea, funkade ett litet tag innan jag kände ångesten spränga i bröstet och hittade knappt till utgången och bilen. Väl i bilen velade jag fram och tillbaka huruvida jag vågade ta en atarax precis innan jag skulle köra ca 20 min. Men tog den iaf efter att försökt få tag på psyk där det bara var upptaget hela tiden. Men gick faktiskt ganska bra eller mer än ganska bra då jag inte kände av det alls, kan ju vara för att jag kompleterade med 3 dubbeldaim, 1 dubbelnougat och 3 häxvrål. Blev lite sockerstimmig av det men det var väl ändå bättre än en hel påse maränger med glass? Eller? Tror faktiskt inte heller att det kommer bli kräkning idag har tagit fram en bit paj som jag snart ska äta.
Fått städat färdigt och ordnat en pärm med alla mina nya papper om allt som hänt på psyk sen jan, känns skönt med lite ordning och reda, blir med ordning och reda i hjärnan då också.
Totalt en ganska bra dag, lite upp och ner med ångest men ändå överkommligt. Imorn ska jag ta lite blodprover på morgonen för att se om mina blodfetter och blodsocker är ok innan ny medicin, sen blir det till sjukgymnasten :) och på kvällen till min bästa T för lite tjejmys med vin och övernattning för på lördag ska vi på någon höstmarknad. Känns skönt att ändå ha en del inplanerat.
Sen e min ekonomi helt katastrofal just nu, har spenderat såå mkt pengar på mat i onödan. Hur ska det då gå när jag inte får hel lön? Hoppas hoppas mitt ätande kan ha vänt tills dess, måste försöka tro på det.
Fått städat färdigt och ordnat en pärm med alla mina nya papper om allt som hänt på psyk sen jan, känns skönt med lite ordning och reda, blir med ordning och reda i hjärnan då också.
Totalt en ganska bra dag, lite upp och ner med ångest men ändå överkommligt. Imorn ska jag ta lite blodprover på morgonen för att se om mina blodfetter och blodsocker är ok innan ny medicin, sen blir det till sjukgymnasten :) och på kvällen till min bästa T för lite tjejmys med vin och övernattning för på lördag ska vi på någon höstmarknad. Känns skönt att ändå ha en del inplanerat.
Sen e min ekonomi helt katastrofal just nu, har spenderat såå mkt pengar på mat i onödan. Hur ska det då gå när jag inte får hel lön? Hoppas hoppas mitt ätande kan ha vänt tills dess, måste försöka tro på det.
22:00
Känner mig så villrådig och orkar inte ta ställning till nått. Går bara dit de pekar och försöker överleva en dag i taget. Tror inte på nått men gör ändå som de säger inte för min skull utan för deras. Känns som om jag borde be hela världen om ursäkt för att jag är den jag är samtidigt som jag vill be alla dra åt hvete så att alla hatar mig och låter mig vara ifred, lämnar mig.
Träffat ny läkare idag
Träffat nya läkaren idag.
Varit så jäkla uppvarvad hela dan och flängt rundor hemma med städning(behövligt), diskning(väldigt behövligt), tvättning och lagat mat. Satt sen i väntrummet säkert 30 min för tidigt för att jag inte orkade vara kvar hemma längre. Hade sån ångest när jag satt där och det hjälpte föga att knipa mig och varför ska folk alltid sätta sig i närheten av där jag sätter mig. Flera gånger har jag känt mig tvungen att flytta på mig för att de kommer för nära, kan inte andas.
Nåja läkaren kändes ok, så svårt att veta men hon hade snälla ögon och verkade ha koll. Såååå ska ta lite blodprover imorn och sen ska vi sätta in fler mediciner som ska vara stämningsstabliliserande och det kan ev sluta med Litium(!!!!!) om inget annat funkar. Ska även sen trappa ut både Lamotriginet och Cymbaltan då de ju uppenbarligen inte haft någon effekt. Vet inte vad jag känner för allt men det är svårt att veta nått alls när ångesten river i en eller så har man ätit och kräkt bort alla känslor. Vet ju att min psykolog har förtroende för henne och henne har ju jag förtroende för. Var massor av frågor givetvis och hoppas jag sagt det som behövdes säga, kommer knappt ihåg.
Nu ligger jag iaf här i sängen med mina rödsprängda ögon, illaluktande mun och skrikande mage.
2 scones, dvs 8 fjärdedelar, dvs 16 mackor med mkt smör, ost och marmelad + 8 gräddbullar. Hoppas inget finns kvar längre. Har iaf bestämt mig för att senare när magen är lite lugnare komma igång och göra mina situps igen.
Varit så jäkla uppvarvad hela dan och flängt rundor hemma med städning(behövligt), diskning(väldigt behövligt), tvättning och lagat mat. Satt sen i väntrummet säkert 30 min för tidigt för att jag inte orkade vara kvar hemma längre. Hade sån ångest när jag satt där och det hjälpte föga att knipa mig och varför ska folk alltid sätta sig i närheten av där jag sätter mig. Flera gånger har jag känt mig tvungen att flytta på mig för att de kommer för nära, kan inte andas.
Nåja läkaren kändes ok, så svårt att veta men hon hade snälla ögon och verkade ha koll. Såååå ska ta lite blodprover imorn och sen ska vi sätta in fler mediciner som ska vara stämningsstabliliserande och det kan ev sluta med Litium(!!!!!) om inget annat funkar. Ska även sen trappa ut både Lamotriginet och Cymbaltan då de ju uppenbarligen inte haft någon effekt. Vet inte vad jag känner för allt men det är svårt att veta nått alls när ångesten river i en eller så har man ätit och kräkt bort alla känslor. Vet ju att min psykolog har förtroende för henne och henne har ju jag förtroende för. Var massor av frågor givetvis och hoppas jag sagt det som behövdes säga, kommer knappt ihåg.
Nu ligger jag iaf här i sängen med mina rödsprängda ögon, illaluktande mun och skrikande mage.
2 scones, dvs 8 fjärdedelar, dvs 16 mackor med mkt smör, ost och marmelad + 8 gräddbullar. Hoppas inget finns kvar längre. Har iaf bestämt mig för att senare när magen är lite lugnare komma igång och göra mina situps igen.
Hatar
Hatar att jag inte kan låta bli att äta och att det blir så tvångsmässigt och maniskt. Hatar effekterna efteråt med äckelkänslor, tomhet och stimmighet ffa nu när jag slutat kräkas, hatar att jag slutat kräkas. Hatar hatar hatar det.
Har inget att komma med imorgon till läkaren, har inget att säga, är ingenting bara ett äckligt monster hela jag.
Hatar hur det ser ut här hemma, hatar att jag inte kan hålla iordning efter att jag städat i förra veckan, hatar att jag låter allt förfalla. Hatar att jag inte tar mig i kragen och gör mina situps, hatar att jag inte kan sova utan tabletter, hatar att inte veta nått om nått.
Hatar mig själv och mitt sätt att förstöra mitt liv och mig själv.
Har inget att komma med imorgon till läkaren, har inget att säga, är ingenting bara ett äckligt monster hela jag.
Hatar hur det ser ut här hemma, hatar att jag inte kan hålla iordning efter att jag städat i förra veckan, hatar att jag låter allt förfalla. Hatar att jag inte tar mig i kragen och gör mina situps, hatar att jag inte kan sova utan tabletter, hatar att inte veta nått om nått.
Hatar mig själv och mitt sätt att förstöra mitt liv och mig själv.
Hade kunnat ligga kvar i sängen hela dan.
Idag är en dag då jag kunnat ligga kvar i sängen hela dan, är så trött... Men hade som tur var en tid till sjukgymnasten så tvingade mig upp ur sängen. Vi jobbade mkt med avslappning och andning idag vilket var precis vad jag behövde. Fick tagit en promenad vid havet och gjort lite ärenden. Men nu är jag hemma igen och orkar knappt hålla upp ögonen. Vill verkligen inte hetsa idag och ska verkligen försöka att inte falla dit. Har egentligen kör ikväll men blir inte att jag åker dit är för trött helt enkelt.
Imorn ska jag träffa min nya läkare, lite nervöst men min psykolog ska vara med iaf vilket känns tryggt.
Imorn ska jag träffa min nya läkare, lite nervöst men min psykolog ska vara med iaf vilket känns tryggt.
Går igenom mötena
Går igenom mötena med chefen och chefens man imorse om och om igen. Har ätit bort alla känslor men kan inte släppa tankarna som far.
Ang chefens man så är han också delägare till företaget även om han inte arbetar aktivt på vår arbetsplats speciellt ofta och då bara med ekonomin. Men mötet med mig var heeelt personligt, inget proffesionellt där inte trots att han varit chef över 200 antällda. Det handlade bara om hans känslor och vad han tyckte om hur jag hade betett mig.
Vet inte riktigt vad jag ska känna om mötena, var det bra? Vad kommer hända med allt nu? Vad kommer de säga? Vad tänker de nu? Vad säger de till varandra ikväll? Vet inte längre nått känns det som vill bara kura ihop mig och försvinna för alltid. Vill inte fortsätta äta så här vansinnigt äckligt mycket, vill bara sova bort allt men kör i 200 km/h inombords. Vill bara kräkas men orkar inte riktigt men måste tvinga mig har redan gått upp en del av det jag gått ner.
Kan inte släppa mötena samtidigt som jag inte riktigt kan samla och komma ihåg allt, känner mest osäkerhet. Önskar jag kunde ha det inspelat så jag hade kunnat spela upp allt så det inte blir förvrängt av min förvrängda hjärna.
Kan inte släppa det...........
tillägg
Går till sängs utan att kräkas och har borstat tänderna. Känner mig så äcklig så jag spyr inombords men orkar bara inte kräkas, orkar inte se på slöseriet.
Ang chefens man så är han också delägare till företaget även om han inte arbetar aktivt på vår arbetsplats speciellt ofta och då bara med ekonomin. Men mötet med mig var heeelt personligt, inget proffesionellt där inte trots att han varit chef över 200 antällda. Det handlade bara om hans känslor och vad han tyckte om hur jag hade betett mig.
Vet inte riktigt vad jag ska känna om mötena, var det bra? Vad kommer hända med allt nu? Vad kommer de säga? Vad tänker de nu? Vad säger de till varandra ikväll? Vet inte längre nått känns det som vill bara kura ihop mig och försvinna för alltid. Vill inte fortsätta äta så här vansinnigt äckligt mycket, vill bara sova bort allt men kör i 200 km/h inombords. Vill bara kräkas men orkar inte riktigt men måste tvinga mig har redan gått upp en del av det jag gått ner.
Kan inte släppa mötena samtidigt som jag inte riktigt kan samla och komma ihåg allt, känner mest osäkerhet. Önskar jag kunde ha det inspelat så jag hade kunnat spela upp allt så det inte blir förvrängt av min förvrängda hjärna.
Kan inte släppa det...........
tillägg
Går till sängs utan att kräkas och har borstat tänderna. Känner mig så äcklig så jag spyr inombords men orkar bara inte kräkas, orkar inte se på slöseriet.
Hämtat mina grejer
Varit och hämtat alla mina saker på jobb idag. Min chefs man dök upp och krävde att få tala med mig. Han var minst sagt förbannad och besannade allt jag känt med dem. Efter han åkt kom min chef och fortsatte där han slutade. Jobbigt som f-n att sitta och försvara sig men fick sagt det mesta jag hållit inom mig om min chef och höll mig samtidigt väldigt lugn. Hade ju tänkt smita in och ut utan att de märkte det men är glad att det blev att jag pratade med dem. För min egen skull känns det ändå bra att få ha sagt allt.
Åkte till havet och gick där i blåsten och grät bort allt och pratade med nägra vänner. När ledsamheten gått över kände jag mig lugn och ok.
Hade möte med min psykolog några timmar senare som kändes bra.
Har dock fortfarande en känsla av att jag inte har rätt till denna sjukskrivning och har dåligt samvete för min "enkla" utväg även om sjukskrivningen för mig är allt annat än enkelt.
Efter 3(!) rullar ballerinakex och 1 påse kanelgrifflar doppade i pärlsocker känner jag mig lite lugnare, ont i magen men lugnare. Tror inte det blir till att kräkas idag, tror det mest blir till att sova är helt färdig.
Åkte till havet och gick där i blåsten och grät bort allt och pratade med nägra vänner. När ledsamheten gått över kände jag mig lugn och ok.
Hade möte med min psykolog några timmar senare som kändes bra.
Har dock fortfarande en känsla av att jag inte har rätt till denna sjukskrivning och har dåligt samvete för min "enkla" utväg även om sjukskrivningen för mig är allt annat än enkelt.
Efter 3(!) rullar ballerinakex och 1 påse kanelgrifflar doppade i pärlsocker känner jag mig lite lugnare, ont i magen men lugnare. Tror inte det blir till att kräkas idag, tror det mest blir till att sova är helt färdig.
Eclipse
Gomorron, eller ja snarare go middag. Men en annan ligger ju kvar i sängen och tittar på Eclipse. Sovit massor inatt vilket är så skönt.
Tack för era kommentarer och att ni orkat läsa det jag skrivit. Ser att solen valt att titta fram igen och ska väl upp och börja dan så snart filmen e slut.
Just nu är det kärleksdravel och det orkar jag inte se på. Alla är så vackra och smala.
Kommer nog åka in till jobb imorn bitti innan min chef kommer, blir typ vid 7 men det kan det vara värt. Vet inte riktigt hur jag kommer göra med det... men just nu känns det som inte, vill inte ha det hemma, tror jag. Sätter mitt hopp till att det kommer hända och lösa sig ändå.
Tack för era kommentarer och att ni orkat läsa det jag skrivit. Ser att solen valt att titta fram igen och ska väl upp och börja dan så snart filmen e slut.
Just nu är det kärleksdravel och det orkar jag inte se på. Alla är så vackra och smala.
Kommer nog åka in till jobb imorn bitti innan min chef kommer, blir typ vid 7 men det kan det vara värt. Vet inte riktigt hur jag kommer göra med det... men just nu känns det som inte, vill inte ha det hemma, tror jag. Sätter mitt hopp till att det kommer hända och lösa sig ändå.
Bloggomania
4 inlägg idag, detta nr 5, vet inte var alla ord kommer ifrån och varför jag känner att det inte räcker att bara tänka på dem utan att jag vil printa ner dem. Är väl bara det att det är så vansinnigt mkt, ofattbart mkt som händer just nu och dettta är enda sättet att på något sätt strukturera upp hjärnan lite. Hinner liksom inte med att skriva för hand på papper innan tankarna är på väg någon annanstans och nya tankar dyker upp.
Hoppas ni har tålamod med mig, kommer nog snart lugna ner mig...kanske ;)
kan man göra så?
Om man tar beslut om saker är det då bara positivt så länge som man tar beslut som för en framåt i livet? Kan det vara positivt även om man tar beslut som gör att livet för en stund stannar upp? Kan det vara positivt om man inte vet i vilken riktning det här beslutet kommer ta mig? Är det ändå rätt att ta det beslutet, är det korrekt, kan man göra så?
sovasött/drömmadött/vaknatrött
Trodde jag gett upp för kvällen och bara skulle ge upp kampen mot äs och kontrollen men nu är diademet på plats och redan här i soffan har jag börjat spänna magen och känna efter hur stor kampen kommer att bli. En sista gång sen måste jag ta min dagliga dos av pillertrillandet inkl sovasött/drömmadött/vaknatrött-medicinen.
Kram
Tillägg:
Min kropp sviker mig, den gör inte det jag vill, den gör inte det jag vill i den utsträckning jag vill.
Går ifrån toaletten otillfredställd, ser mig på vägen ut i spegeln, har på mig svarta tights, svart linne och svart diadem med håret i en knut. Inbillade mig att jag ville se ut som en ballerina men det enda jag ser är en svart valross med blodröda kinder och utåtstående våta ögon och allt annat än en smäcker vacker ballerina. Med den bilden står jag i valet och kvalet att ge upp eller försöka igen. Inget val är glädjande eller positivt.
Kram
Tillägg:
Min kropp sviker mig, den gör inte det jag vill, den gör inte det jag vill i den utsträckning jag vill.
Går ifrån toaletten otillfredställd, ser mig på vägen ut i spegeln, har på mig svarta tights, svart linne och svart diadem med håret i en knut. Inbillade mig att jag ville se ut som en ballerina men det enda jag ser är en svart valross med blodröda kinder och utåtstående våta ögon och allt annat än en smäcker vacker ballerina. Med den bilden står jag i valet och kvalet att ge upp eller försöka igen. Inget val är glädjande eller positivt.
Lika bra...
Känt ånger över att jag blivit sjukskrivning och iom det inte kan eller vill eller kommer gå tillbaka till min arbetsplats ens för att hämta mina saker. Detta innebär då även att jag inte kan ordna vissa saker... funderat på hur jag skulle kunna lösa det ändå på ngt sätt, om jag kunde åka dit när jag visste att min chef inte var där, problemet är att hon bor där också så det går liksom inte. Bett en arbetskamrat att ta mina saker så jag kan hämta dem hos henne istället. Men hon kan ju inte fixa.....Får verkligen tvinga mig att tänka på mina kisar och min vovve för att tvinga bort tankarna från dessa mörka hörn och planer. De är mitt allt och den enda anledningen...
Så nu är jag tillbaka i drömmar om cancer eller annan dödlig sjukdom eller någon olycka som inte drabbar någon annan och som inte är något jag kunde råda om.
Äter ännu mer med en förvirrad tanke om att när jag kräks upp detta sen så borde det vara lättare att kräkas upp resten från innan också, det ska liksom bara följa med.
Äter lite till och känner lite lugn, vet om att jag inte kommer kunna sova utan tabletter inatt heller. Ska jag fördriva min sjukskrivning med att medcinera mig till ett dåsande spöke? Just nu känns det som ett väldigt attraktivt alternativ och vet inte hur något annat skulle kunna vara möjligt.
Mental anteckning; måste ordna mer Atarax så även dagarna kan gå som i sömne. Bättre det än att äta och känna. Ingen behandling är ju för mig i vilket fall. Lika bra det....
Så nu är jag tillbaka i drömmar om cancer eller annan dödlig sjukdom eller någon olycka som inte drabbar någon annan och som inte är något jag kunde råda om.
Äter ännu mer med en förvirrad tanke om att när jag kräks upp detta sen så borde det vara lättare att kräkas upp resten från innan också, det ska liksom bara följa med.
Äter lite till och känner lite lugn, vet om att jag inte kommer kunna sova utan tabletter inatt heller. Ska jag fördriva min sjukskrivning med att medcinera mig till ett dåsande spöke? Just nu känns det som ett väldigt attraktivt alternativ och vet inte hur något annat skulle kunna vara möjligt.
Mental anteckning; måste ordna mer Atarax så även dagarna kan gå som i sömne. Bättre det än att äta och känna. Ingen behandling är ju för mig i vilket fall. Lika bra det....
Lördagskvällssummering
Får inte upp allt jag vill.....
Äter sååå mkt mer än jag vill men kan inte låta bli.
Vill bara ge upp.
Inget är lönt, inget är lönt med mig, är oförbätterlig.
Hur, hur, hur ska det någonsin kunna bli något annorlunda?
Dricker ett glas vatten, väntar lite för då kanske kanske jag kan få upp lite till om en liten stund...
Alltså varför kan det inte kännas bra? Har ju varit iväg sedan igår med kören, sjungit massor, pratat och skrattat mkt, druckit vin och sjungit ännu mer. Men all eventuell positiv känsla från det är som bortblåst, som om det aldrig funnits... alls...
Kan inte släppa tankarna om att det är mitt fel alltihop, det är bara mina lögner, min överkänslighet och mitt sätt att suga åt mig allt och tolka allt ut alla möjliga synvinklar som gör och gjort att jag är där jag är idag. Mina lögner och mina överdrifter dvs MITT EGET FEL. Jag är inte ett dugg bättre än min chef.
Jag går inte att lita på.
Och irriterad och arg e jag också mest hela tiden.
Hur trevligt är det då på en skala?
Sen vet jag egentligen inte riktigt varför jag gjort det egentligen men vet inte om jag heller ångrar det heller egentligen men vet egentligen inte riktigt nyttan med det eller vad jag egentligen tror att det ska ge egetnligen men i onsdags skickade jag en länk till min blogg till min psykolog, sjukgymnast och min uppenbarligen numera "gamla" läkare. Varför det? Vill å ena sidan bara skita i det och inte kommentera det vet ju samtidigt att jag kommer få kommentarer som att det är ju inget de har tid med eller möjlighet att ta del av och är det säkert att jag verkligen vill det, vad gör det med vår kontakt etc etc (givetvis, herregud det är ju 2½års bloggande med oändliga sidor upp och ner).
Som sagt vet inte riktigt varför jag gjorde det, kanske för att jag känner att jag inte gåt att lita på och förhoppningsvis så finns det någonstans ett uns av sanning här i bloggen i mina ord. Nånstans borde det väl finnas lite sanning om mig?
När jag satt där på mötet i torsdags med läkaren, psykologen och sjukgymnasten var jag tvungen att sitta och knipa mig och trycka in mina naglar i armen eller läpparna för att ha något att sätta emot stressen, pressen och oron. Var helt röd på hela armen efteråt. Och så en helt befäng tanke.... var det ingen som såg? ÄR DET INGEN SOM SER?
Äter sååå mkt mer än jag vill men kan inte låta bli.
Vill bara ge upp.
Inget är lönt, inget är lönt med mig, är oförbätterlig.
Hur, hur, hur ska det någonsin kunna bli något annorlunda?
Dricker ett glas vatten, väntar lite för då kanske kanske jag kan få upp lite till om en liten stund...
Alltså varför kan det inte kännas bra? Har ju varit iväg sedan igår med kören, sjungit massor, pratat och skrattat mkt, druckit vin och sjungit ännu mer. Men all eventuell positiv känsla från det är som bortblåst, som om det aldrig funnits... alls...
Kan inte släppa tankarna om att det är mitt fel alltihop, det är bara mina lögner, min överkänslighet och mitt sätt att suga åt mig allt och tolka allt ut alla möjliga synvinklar som gör och gjort att jag är där jag är idag. Mina lögner och mina överdrifter dvs MITT EGET FEL. Jag är inte ett dugg bättre än min chef.
Jag går inte att lita på.
Och irriterad och arg e jag också mest hela tiden.
Hur trevligt är det då på en skala?
Sen vet jag egentligen inte riktigt varför jag gjort det egentligen men vet inte om jag heller ångrar det heller egentligen men vet egentligen inte riktigt nyttan med det eller vad jag egentligen tror att det ska ge egetnligen men i onsdags skickade jag en länk till min blogg till min psykolog, sjukgymnast och min uppenbarligen numera "gamla" läkare. Varför det? Vill å ena sidan bara skita i det och inte kommentera det vet ju samtidigt att jag kommer få kommentarer som att det är ju inget de har tid med eller möjlighet att ta del av och är det säkert att jag verkligen vill det, vad gör det med vår kontakt etc etc (givetvis, herregud det är ju 2½års bloggande med oändliga sidor upp och ner).
Som sagt vet inte riktigt varför jag gjorde det, kanske för att jag känner att jag inte gåt att lita på och förhoppningsvis så finns det någonstans ett uns av sanning här i bloggen i mina ord. Nånstans borde det väl finnas lite sanning om mig?
När jag satt där på mötet i torsdags med läkaren, psykologen och sjukgymnasten var jag tvungen att sitta och knipa mig och trycka in mina naglar i armen eller läpparna för att ha något att sätta emot stressen, pressen och oron. Var helt röd på hela armen efteråt. Och så en helt befäng tanke.... var det ingen som såg? ÄR DET INGEN SOM SER?
Ny läkare
Ännu ett inlägg idag, många inlägg nuförtiden men antar att jag har en sån massa som bara måste ut :)
Varit hos sjukgymnasten idag och fick lite chockartade nyheter. Hon och min psykolog tycker inte alls att mötet gick bra igår och de har bestämt att jag ska ha en annan läkare. Det kan ju låta lite oroväckande att byta läkare men det är något jag och psykologen prata om förut och hon har velat byta ett tag för att han inte är bra för mig eller för min behandling. Tufft och lite läskigt men lite intressant också. Ska träffa henne på onsdag.
Nu väntar helg med kören fredag och lördag och det är precis vad jag behöver just nu.
Varit hos sjukgymnasten idag och fick lite chockartade nyheter. Hon och min psykolog tycker inte alls att mötet gick bra igår och de har bestämt att jag ska ha en annan läkare. Det kan ju låta lite oroväckande att byta läkare men det är något jag och psykologen prata om förut och hon har velat byta ett tag för att han inte är bra för mig eller för min behandling. Tufft och lite läskigt men lite intressant också. Ska träffa henne på onsdag.
Nu väntar helg med kören fredag och lördag och det är precis vad jag behöver just nu.
svårt
Det är så svårt att å ena sidan inte fastna i "sjuk"-tänk och å andra sidan acceptera och förstå hur man mår.
skubbar
Tack :)
Känns lite jobbigare med sjukskrivningen idag, känns som om jag skubbar från något jag egentligen hade klarat av. Kännd dock lite bättre efter att ha läst era kommentarer.
Känns lite jobbigare med sjukskrivningen idag, känns som om jag skubbar från något jag egentligen hade klarat av. Kännd dock lite bättre efter att ha läst era kommentarer.
Sjukskriven
Sjukskriven...
Jobbigt men ändå lugnt och tryggt på något sätt.
Bra möte idag med alla mina behandlare.... skitjobbigt men bra.
Trött som jag aldrig varit förr känns det som och ligger redan i sängen.
Har bestämt mig för att tacka nej till jobbet.
Jobbigt men ändå lugnt och förankrat och det ända rätta(tror jag).
Ska se på film nu och somna.
Jobbigt men ändå lugnt och tryggt på något sätt.
Bra möte idag med alla mina behandlare.... skitjobbigt men bra.
Trött som jag aldrig varit förr känns det som och ligger redan i sängen.
Har bestämt mig för att tacka nej till jobbet.
Jobbigt men ändå lugnt och förankrat och det ända rätta(tror jag).
Ska se på film nu och somna.
Egetligen?
Varför skickade jag iväg denna spontanansökan egentligen?
- För att jag borde göra det iom att jag planderade att säga upp mig?
- För att det var det som jag och andra förväntade att jag skulle göra eller snarare att mitt sätt att vara föväntades göra så?
- För att jag faktiskt ville?
Varför har jag funderat på att flytta egentligen?
- För att komma bort från folk som gör mig besviken, vänner, föräldrar, arbetsgivare, terapeuter etc?
- För att fly både från mig själv och andra (gjort det förut)
- För att jag verkligen vill?
Är inte en sjukskrivning egentligen en enkel utväg på en lte jobbig situation?
Trots att jag inte känner någon vilja eller lust, borde jag inte egentligen ta jobbet och flytta?
fastnat
Har jag fastnat i sjuktänket? Mår jag egentligen bättre än jag inbillar mig? Visst har jag mina symtom med äs men just nu har jag svårt att tro på något alls som finns inom mig. Tänker jag för mkt på sjuka och "hjärntvättar"mig själv att tro på det? Tom och trött nu men vet att jag inte kommer somna på länge än om jag inte tar en pilla. Får nog bli så.
Natti
Natti
Neejjjj!!!! eller?
Tack för era ord, ska ge besked senast på fredag.
Just nu väger nog att jag inte ska tacka ja mer än att tacka ja. Magkänslan om det nu är något jag kan lita på säger eller snarare skriker NEJJJJJ!!! Eller är det bara för att jag är rädd? Vad ska jag lita på, vad är rätt? Känner väl just nu att det är ett alldeles för stort steg att ta beslut om flytt och uppbrott i det läget jag är just nu med mitt mående vilket just nu är katastrofalt fast samtidigt ingenting, äter bort allt och kräker motvilligt upp det igen. Blir iaf av med det utan att ta tag i det. Kan dock inte sova, stressad som attans etc etc.
Min sjukgymnast ringde innan idag och det var superskönt att prata med henne och dryfta allt hon e så himl go. kan ju också prata med henne på ett annat sätt än med vänner då jag kan ta upp saker om mina vänner och familj med henne. Som att en del av mina vänner och mina föräldrar är ett skäl till att jag vill bryta upp, inget som håller mig kvar och jag vill bara bort från själviska krav och besvikelser.
På tal om en annan sak, en ganska äcklig sak så upptäckte jag igår att jag visst kräkt mig till ett stopp i toan :(. Den klara tydligen bara så mkt.... fick dock rätt på det utan att behöva säga till fastighetsskötaren, puh. Men gick ut i skogen för att kräkas istället, inget kunde få mig att inte kräkas. Inte ens stopp i toan. Galet
Just nu väger nog att jag inte ska tacka ja mer än att tacka ja. Magkänslan om det nu är något jag kan lita på säger eller snarare skriker NEJJJJJ!!! Eller är det bara för att jag är rädd? Vad ska jag lita på, vad är rätt? Känner väl just nu att det är ett alldeles för stort steg att ta beslut om flytt och uppbrott i det läget jag är just nu med mitt mående vilket just nu är katastrofalt fast samtidigt ingenting, äter bort allt och kräker motvilligt upp det igen. Blir iaf av med det utan att ta tag i det. Kan dock inte sova, stressad som attans etc etc.
Min sjukgymnast ringde innan idag och det var superskönt att prata med henne och dryfta allt hon e så himl go. kan ju också prata med henne på ett annat sätt än med vänner då jag kan ta upp saker om mina vänner och familj med henne. Som att en del av mina vänner och mina föräldrar är ett skäl till att jag vill bryta upp, inget som håller mig kvar och jag vill bara bort från själviska krav och besvikelser.
På tal om en annan sak, en ganska äcklig sak så upptäckte jag igår att jag visst kräkt mig till ett stopp i toan :(. Den klara tydligen bara så mkt.... fick dock rätt på det utan att behöva säga till fastighetsskötaren, puh. Men gick ut i skogen för att kräkas istället, inget kunde få mig att inte kräkas. Inte ens stopp i toan. Galet
Har inte rätt!!!
Neeeeej har inte rätt till nått!!!!!!!!
Har inte rätt till att bli sjukskriven!!!
Har inte rätt till att ta ett nytt jobb!!!
Har inte rätt att må dåligt!
Har ingen rätt att tro att jag kommer må annorlunda!!
Har inte rätt att någonsin tro att jag kommer må bättre!
Har inte rätt att må bra!!
Har inte rätt till att bli sjukskriven!!!
Har inte rätt till att ta ett nytt jobb!!!
Har inte rätt att må dåligt!
Har ingen rätt att tro att jag kommer må annorlunda!!
Har inte rätt att någonsin tro att jag kommer må bättre!
Har inte rätt att må bra!!
För och emot
Ska jag enbart tänka på min hälsa och det som kanske egentligen är bäst för mig både nu och i längden så är det i nuläget ett alldeles för stort beslut och för mycket omställning att flytta och byta jobb samtidigt. Sen vet jag ju inte hur jag mår om 3 månader men just nu är jag så slut och mår så dåligt att jag har svårt att tro eller lita på att det ska kunna vara en sådan dramatisk skillnad i december. Ska jag tänka på hur jag mår och ta beslut utifrån det så borde jag sjukskrivas nu och tacka nej till jobbet.
Ska jag däremot tänka smart och klokt och gå efter det som är eventuellt kan vara bäst för mig i längden, så ska jag tacka ja. Om jag ska tänka på vad som kan bli kul och spännande, utmanande, lärorikt och utvecklande så ska jag tacka ja.
Men kommer ju aldrig att kunna njuta av allt det där om jag inte börjar må bättre........
Tack för era råd, hmm hyra ut i andra hand... Kan bli svårt då jag hyr stuga halvt svart. Veckopendla har jag inte råd med och det kommer jag definitivt inte orka. Ska jag ta jobbet blir det att jag flyttar.
Om någon vet något om att hyra hus/stuga i skogsmiljö någonstans utanför Göteborg får ni gärna höra av er.
Nu ska jag fylla på i mn redan fulla mage med smulpaj och vaniljsås, ganska lätt att kräkas upp sen...
Ska jag däremot tänka smart och klokt och gå efter det som är eventuellt kan vara bäst för mig i längden, så ska jag tacka ja. Om jag ska tänka på vad som kan bli kul och spännande, utmanande, lärorikt och utvecklande så ska jag tacka ja.
Men kommer ju aldrig att kunna njuta av allt det där om jag inte börjar må bättre........
Tack för era råd, hmm hyra ut i andra hand... Kan bli svårt då jag hyr stuga halvt svart. Veckopendla har jag inte råd med och det kommer jag definitivt inte orka. Ska jag ta jobbet blir det att jag flyttar.
Om någon vet något om att hyra hus/stuga i skogsmiljö någonstans utanför Göteborg får ni gärna höra av er.
Nu ska jag fylla på i mn redan fulla mage med smulpaj och vaniljsås, ganska lätt att kräkas upp sen...
???????????
Ahhhhhhhhhh
Har precis haft ett samtal från ett jobb jag sökt och de vill ha mig!!!!!!!!!!!!!!
men.......
Det är ju det att det inte bara är ett jobb det rör sig om utan även en flytt 20 mil, byta boende, hitta nya vänner, avsluta psykkontakter...
Vad vill jag????????? Vad orkar jag???????? Vad ska jag göra???????????
:) eller ??
Har precis haft ett samtal från ett jobb jag sökt och de vill ha mig!!!!!!!!!!!!!!
men.......
Det är ju det att det inte bara är ett jobb det rör sig om utan även en flytt 20 mil, byta boende, hitta nya vänner, avsluta psykkontakter...
Vad vill jag????????? Vad orkar jag???????? Vad ska jag göra???????????
:) eller ??
under 1 timme
Börjar faktiskt fundera på sjukskrivning....mår verkligen inte bra och är så jobbigt att vara på jobbet. Inte pga min chef som iof är tjurig som attans utan jag är ingen bra person att vara där som det är just nu. Är skakig, fumlig, okoncentrerad, tycker det är skitjobbigt med kunderna. Sen har mattrenden vänt och nu äter jag sådana ofantliga mängder och vill inte ens kräkas. Vill bara förakta mig själv. Stimmig i kroppen och orkar inte gå till sängs samtidigt som jag är så trött. Har ont i lederna, är svag i ffa händer och armar och känner mig oftast yr. Men vad ska jag hemma och göra, kommer det verkligen göra att jag mår bättre? Har jag verkligen rätt att vara hemma? Är det inte bara en smidig lösning på en lite jobbig situation?
På under 1 timme:
1 kebabrulle
2 kanelbullar (det innersta som är godast)
1 kanellängd
1,5 vaniljbulle
1 fp ballerinakex
och vill bara ha mer.....
varför köpte jag inte mer?
men tillåter mig inte att kräkas, inte ska jag få den tillfredställelsen.
Hör att jag skrivit den sista meningen förut, denna eviga cirkel
Tillägg:
Läste precis Mys blogg och om att hon gjort så bra saker igår som var snälla mot henne själv. Så otroligt bra gjort. Försöker själv komma på när jag gjort något snällt mot mig själv men med min sprängfyllda mage är det svårt att komma på något alls. Känns som mitt liv bara är fyllt av beslut och förpliktelser just nu, vet inte vad jag skulle kunna göra för att vara snäll mot mig själv, tar gärna emot tips.
På under 1 timme:
1 kebabrulle
2 kanelbullar (det innersta som är godast)
1 kanellängd
1,5 vaniljbulle
1 fp ballerinakex
och vill bara ha mer.....
varför köpte jag inte mer?
men tillåter mig inte att kräkas, inte ska jag få den tillfredställelsen.
Hör att jag skrivit den sista meningen förut, denna eviga cirkel
Tillägg:
Läste precis Mys blogg och om att hon gjort så bra saker igår som var snälla mot henne själv. Så otroligt bra gjort. Försöker själv komma på när jag gjort något snällt mot mig själv men med min sprängfyllda mage är det svårt att komma på något alls. Känns som mitt liv bara är fyllt av beslut och förpliktelser just nu, vet inte vad jag skulle kunna göra för att vara snäll mot mig själv, tar gärna emot tips.
Otäckt nära mig
För ungefär 1 år sedan tog Marcus Jannes sitt liv och sände det live på fb, läste om det några dagar efteråt och var inne på fb och kollade allt alla skrivit. Där var också länkar till videon men vågade inte se den då men såg den som jag skrivit innan härom dan.
Var inne på Expressens hemsida som skrev om det och om familjens uttalanden, de sa bla annat:
"Han var social och glad och han var så känslosam. Han hade en sådan enorm empati och det var svårt för honom. Han såg allt hemskt i världen och det plågade honom."
Otäckt nära mig.
Ännu mer otäckt att faktiskt skriva ner dessa orden.
Förlåt.
...
Death is peaceful and easy
Life is harder
Life is harder
ångestlindring
ser på twillight i sängen ätit glass och resterna av ostbollarna men ångesten börjar pocka på igen så måste upp duscha och köra till affären måste få lite ro måste måste få lindring innan ångesten tar över alldeles
Axplock
Har väl sovit ganska bra får man väl ändå säga, sovit många timmar iaf. Men det är ju lite skillnad att sova med medicinernas hjälp och sova på egen hand. Sömnen blir drömlös och ändå lite konstig. Men men skönt ändå.
Solen skiner ute och det enda jag har i huvudet är Bruno Mars "Lazy song". Inga planer på att gå upp ur sängen på länge än, skiter i solen.
Ett axplock ur mitt liv just nu med allt som händer och alla beslut som måste tas och är tagna.
Kise skurit upp tass och tar lång tid att läka, stackarn måste vara inne med tratt och en jäkla massa behandlingar
Jag sagt upp mig
Sökt nytt jobb (för tidigt)
Anställningsintervju
Skadat knät
Ont i handleden
Har kontakt med en kille, telefonväges och träffade honom i helgen
Hetsar
Kräks
Osäker på mina psykkontakter
Jobbet fram till nov
Flytta? Stanna kvar?
Söka fler jobb?
Sjukskrivning?
Väg ut....?
ORKAR INTE!!!!
Solen skiner ute och det enda jag har i huvudet är Bruno Mars "Lazy song". Inga planer på att gå upp ur sängen på länge än, skiter i solen.
Ett axplock ur mitt liv just nu med allt som händer och alla beslut som måste tas och är tagna.
Kise skurit upp tass och tar lång tid att läka, stackarn måste vara inne med tratt och en jäkla massa behandlingar
Jag sagt upp mig
Sökt nytt jobb (för tidigt)
Anställningsintervju
Skadat knät
Ont i handleden
Har kontakt med en kille, telefonväges och träffade honom i helgen
Hetsar
Kräks
Osäker på mina psykkontakter
Jobbet fram till nov
Flytta? Stanna kvar?
Söka fler jobb?
Sjukskrivning?
Väg ut....?
ORKAR INTE!!!!
Det är okej att känna
Hej igen bara jag igen.
Hur lägger man upp en länk på bloggen, alltså en länk jag vill dela med mig av till er under ett inlägg? Min ikon för länk här på "nytt inlägg" går ej att markera.
Tacksam för svar och kopierar klistrar in länken istället.
Det är okej att känna:
http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU&feature=player_embedded
Hur lägger man upp en länk på bloggen, alltså en länk jag vill dela med mig av till er under ett inlägg? Min ikon för länk här på "nytt inlägg" går ej att markera.
Tacksam för svar och kopierar klistrar in länken istället.
Det är okej att känna:
http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU&feature=player_embedded
skakig
shit vad det snurrar, e helt yr och skakig och svårt att känna fingrarna ordentligt eller fixera blicken, orkar liksom inte hålla uppe ögonen eller koncentrera fingrarna till att röra sig över tangentbordet. Tagit en propavan nu och ska ta en stilnoct sen så hoppas jag på en natt med sömn iaf, tröttheten saknas ju inte iaf.
kram
kram
Ledsen men ett inte så positivt inlägg
Hemma från ett omtumlande dygn, bra möte tror jag kanske alltid så himla svårt att vete efteråt och mkt lättare att vara kritisk var säkert alldeles för hyper.
Trevlig kille men mer än trevlig? vet inte kanske var så tom i huvudet och trött så var kanske inte mottaglig egentligen och så åt vi pizza, godis och ostbågar och det var sååå svårt tittade hela tiden på honom och hur mkt han åt och ville äta mindre men kände hela tiden att jag låg före och åt mer ångest över det och samtidigt ville jag bara slänga mig över allt allt allt. Var helt färdigt på kvällen men kunde inte sova av oro och ångest över all mat.
Sen jag kommit hem har jag rört mig massor.... från bordet med pizza smågodis maränger nougatsås till toastolen fram och tillbaka fram och tillbaka. Hatar att jag tappat kontrollen så här, hatar det, hatar den äckliga magen som degar sig. Saknar min platta mage som var där för bara en liten liten stund sig, väl?
Är föööör mkt på gång, varför har jag gjort så att det är sååå mkt på gång? Varför har jag gjort så här? Varför förstör jag? Gör jag det medvetet? Vill jag förstöra för mig själv? Det enda som jag gjort rätt är att säga upp mig men allt annat då??? Kan bara inte.........
Mår så jääävla illa och vill bara få upp resten men det är en sån jäkla kamp att kräkas just nu det kommer så lite och är så svårt att få upp blir aldrig riktigt tom.
Ledsen att jag inte skriver så mkt hos er men läser och det är så många som har så kloka saker att säga även bland era kommentarer och jag känner inte att jag har något klokt att komma med, har inga smarta lösningar, har inga peppande ord som hjälper utan kan bara skriva att jag finns där för er, läser och känner med er. Fram för allt känner jag så väl igen mig i er när ni inte mår bra.
Stor Kram finaste ni
Trevlig kille men mer än trevlig? vet inte kanske var så tom i huvudet och trött så var kanske inte mottaglig egentligen och så åt vi pizza, godis och ostbågar och det var sååå svårt tittade hela tiden på honom och hur mkt han åt och ville äta mindre men kände hela tiden att jag låg före och åt mer ångest över det och samtidigt ville jag bara slänga mig över allt allt allt. Var helt färdigt på kvällen men kunde inte sova av oro och ångest över all mat.
Sen jag kommit hem har jag rört mig massor.... från bordet med pizza smågodis maränger nougatsås till toastolen fram och tillbaka fram och tillbaka. Hatar att jag tappat kontrollen så här, hatar det, hatar den äckliga magen som degar sig. Saknar min platta mage som var där för bara en liten liten stund sig, väl?
Är föööör mkt på gång, varför har jag gjort så att det är sååå mkt på gång? Varför har jag gjort så här? Varför förstör jag? Gör jag det medvetet? Vill jag förstöra för mig själv? Det enda som jag gjort rätt är att säga upp mig men allt annat då??? Kan bara inte.........
Mår så jääävla illa och vill bara få upp resten men det är en sån jäkla kamp att kräkas just nu det kommer så lite och är så svårt att få upp blir aldrig riktigt tom.
Ledsen att jag inte skriver så mkt hos er men läser och det är så många som har så kloka saker att säga även bland era kommentarer och jag känner inte att jag har något klokt att komma med, har inga smarta lösningar, har inga peppande ord som hjälper utan kan bara skriva att jag finns där för er, läser och känner med er. Fram för allt känner jag så väl igen mig i er när ni inte mår bra.
Stor Kram finaste ni
äter min gröt
Känner mig fetare och äckligare än på länge efter äckelhetsen igår utan att kräkas. Magen står rakt ut och jag är så jäkla gasig. Kul när man ska på jobbintervju och date....
Äter ändå min gröt nu och hoppas att magen ska lugna sig till i em.
Vill inte ha denna dagen idag.
Har skrivit en massa att ta med mig till nästa möte med psykologen, läkaren och sjukgymnasten (fast inget gäller egentligen henne) då vi ska ha ett gemensamt möte på torsdag.
Äter ändå min gröt nu och hoppas att magen ska lugna sig till i em.
Vill inte ha denna dagen idag.
Har skrivit en massa att ta med mig till nästa möte med psykologen, läkaren och sjukgymnasten (fast inget gäller egentligen henne) då vi ska ha ett gemensamt möte på torsdag.
Hur kan jag inte reagera?
Hur kan jag se en verklig film när en man tar livet av sig utan att reagera på det? Kändes inte otäckt men skulle aldrig göra det på det sättet.
Vet att det var längesedan det hände men har först nu vågat se den just för att jag inte visste hur jag skulle reagera på den.
Men som sagt mest tomt.
Vet att det var längesedan det hände men har först nu vågat se den just för att jag inte visste hur jag skulle reagera på den.
Men som sagt mest tomt.
jaha så var det torsdag
Vill bara säga åt alla att dra åt h-vete!!!!
Orkar inte med denna skiten längre, orkar inte med alla opålitliga människor, alla som ger dubbla budskap, säger en sak och gör en annan, alla som går i försvar, alla som låtsas bry sig men som inte gör det, alla alla alla.
Helt slut men orkar inte gå och lägga mig.
Tappat all lust och vill vill vill verkligen inte iväg imorn men finns ingen utväg.
Vet inte om jag vågar lita på min psykolog mer och ffa om hon över huvud taget bryr sig och finns tillgänglig.
Vill inte längre, vill inte men vill så himla mkt få känna att jag har någon som vill hjälpa mig.
Vill bara äta ihjäl mig.
Drömmar om verkligheten
Oj vad det varit svårt att sova inatt. Hade ett mkt trevligt telefonsamtal igårkväll i över 2 timmar och efter det var jag helt slut och tänkte att jag kunde nog somna och sova utan stilnoct. Somna gjorde jag väl e ca 30 min men sen har jag vaknat flera gånger inatt och vaknade nu för ca 30 min sedan och kan inte somna om trots att jag inte behöver gå upp på nån timme än.
Har drömt en massa otäcka saker inatt. Det började rel bra med att mitt ex hörde av sig och hade separerat från sin fru pga av mig och att han inte klarade sig utan mig, glädje över det samtidigt som villrådighet då det fanns en annan som jag knappt hunnit träffa än och som jag gärna ville ge en chans. Men uppmärksamheten och kärleken från exet gjorde mig svag för det enda jag ville ha var just att någon ville ha mig, sa fina saker och tyckte om mig. Slutade iaf givetvis hemskt med en massa konstigheter först innan jag blev ihjälslagen av en full kille och i ögonblicket jag föll kände jag lycka och att jaha det var så här jag skulle sluta, vad bra då behöver jag ju inte göra det själv...!!! Men sen ändrades det och det var mitt ex som hade dött och all sorg över det. Konstigt (som de flesta drömmar) men samtidigt med ett stråk av min verklighet i.
Har inte promenerat ordentligt på flera dar nu och inte gjort mina situps på 2 dgr och det äter mig och ger mig ånger samtidigt som jag inte orkar bry mig-Samma känsla som igår när jag inte orkade kräkas efter den stooora hetsen. Sen att jag kräktes ändå var liksom bara för att jag tvingade mig till det, orkade däremot inte kräkas fullstädigt färdig och så har jag då givetvis ångest över det.
Känner att jag börjar få svårare och svårare att kunna kräkas, får köra ner fingraran i halsen så långt ner det bara går nu för att få en reaktion. Har aldrig förstått folk som använder redskap för att kunna kräkas men nu kan jag förstå det mer.
E lite nervös inför mötet med psykologen idag
Har drömt en massa otäcka saker inatt. Det började rel bra med att mitt ex hörde av sig och hade separerat från sin fru pga av mig och att han inte klarade sig utan mig, glädje över det samtidigt som villrådighet då det fanns en annan som jag knappt hunnit träffa än och som jag gärna ville ge en chans. Men uppmärksamheten och kärleken från exet gjorde mig svag för det enda jag ville ha var just att någon ville ha mig, sa fina saker och tyckte om mig. Slutade iaf givetvis hemskt med en massa konstigheter först innan jag blev ihjälslagen av en full kille och i ögonblicket jag föll kände jag lycka och att jaha det var så här jag skulle sluta, vad bra då behöver jag ju inte göra det själv...!!! Men sen ändrades det och det var mitt ex som hade dött och all sorg över det. Konstigt (som de flesta drömmar) men samtidigt med ett stråk av min verklighet i.
Har inte promenerat ordentligt på flera dar nu och inte gjort mina situps på 2 dgr och det äter mig och ger mig ånger samtidigt som jag inte orkar bry mig-Samma känsla som igår när jag inte orkade kräkas efter den stooora hetsen. Sen att jag kräktes ändå var liksom bara för att jag tvingade mig till det, orkade däremot inte kräkas fullstädigt färdig och så har jag då givetvis ångest över det.
Känner att jag börjar få svårare och svårare att kunna kräkas, får köra ner fingraran i halsen så långt ner det bara går nu för att få en reaktion. Har aldrig förstått folk som använder redskap för att kunna kräkas men nu kan jag förstå det mer.
E lite nervös inför mötet med psykologen idag
