vet inte ens varför....
vart kan jag få hjälp?
Hatar det här tillstånder jag är i nu för jag är så arg och besviken hela tiden, på mig själv ffa och är inte i sinnesstämning att be om hjälp utan kommer bara vara arg och frustrerad och då får man inte hjälp. Sen finns det inte ens en gnutta vilja just nu. Har så ont i halsen, värk i magen och trött i hela kroppen men min lösning på det idag är att jag bestämt mig för att så långt som möjligt inte äta alls. Suck, är så trött på dessa två(minst två) röster som hela tiden kampas inom mig. Och just nu är mitt sunda, intelligenta och förnuftiga jag för svag för att stå emot, bryr mig inte, vill inte. Hör knappt vad jag försöker säga.
Sen vad det gäller att försöka få hjälp, igen, så har jag ingen aning om vart jag ska vända mig, har liksom försökt med det som finns här men får väl försöka samla mod och försöka igen. Bara inte just nu, funkar inte, vill inte.
........
god middag och sen.....
Haft en sån produktiv dag som jag nu bara spolat ner i toaletten, bokstavligen.
Varit ute och plockat svamp, härliga kantareller och svulstiga karl-johan. Hade tinat kycklinglår och skulle köra för att handla rotgrönsaker och chèvre att ha till det och fick av någon jävla anledning för mig att det skulle vara bra att köpa hem ingredienserna till kladdkaka (se gårdagen......:( ).
Smällde ihop en smet när jag kom hem och in i ugnen, fortfarande utan att att förstå varför jag tyckte det skulle vara en sådan bra idé. Ignorerade alla tecken på varning. Slickade skålen grundligt och kände mig ganska nöjd med det. Det räckte liksom så. Inte ens sugen på kakan bara den msk smet som blev över. Gjorde underbart god middag med ugnsgrillade kycklinglår, rostade rotgrönsaker, chèvre och smörstekta svampar. Var så makalöst gott och blev så glad och nöjd efter maten.
Tänk tänk tänk om jag bara stoppat där.
Fan också. Skulle bara smaka lite av kladdkakan som jag nästan bestämt mig för att slänga även om det bar mig emot. Men nä, total hets på heeeela jävla kladdkakan med grädde och björnbär. Inte en tugga av det var gott, jo förresten björnbären var goda. Hejdade mig efter halva men kunde efter några minuter inte låta bli utan hela blev uppäten på kort tid.
Skulle inte spy, skulle verkligen itne spy. Jag är bättre än så, jag är starkare än så. Jag får stå mitt kast. Aldrig mer, aldrig mer.... bara en gång... måste spy nu.
Fan i helvetes jävla skit. Står lutad över toan och ser att allt annat än kladdkakan kommer upp. Det enda jag vill få upp. Min fina goda middag vill jag ju ska vara kvar och ge mig den näring jag faktiskt behöver. Känner hur klumpen av äcklig kaka tynger min mage men vägrar kräkas mer.
Jag lyckas inte ens med det att fullfölja en uppkastning.
Tårarna rinner av sorg och förakt. Har ont i halsen och känner av vätskebristen.
Mår illa, mår så jävla illa över hela mig själv.
Vill bara spy just nu.
Var på ansiktsbehandling igår för första gången i mitt liv och det var så skönt men så besviken jag blev när jag ser mig själv i spegeln efteråt och inser att det fortfarande e samma ansikte och person som tittar tillbaka... sagt med lite ironi men tyvär även lite sanning. E ju inte superfräsch i hyn efter de senaste veckorna. Hatar det.
Har umgåtts med min bästa T idag och ikväll och haft det mysigt. Hade bara varit så enkelt att säga som det är just nu och bett henne om hjälp att stoppa ätandet. Men vill inte, vill men vill inte. Vill äta ifred ochinte bli störd vilket har resulterat i alldeles för mkt mat och gotter ikväll. Spänd och värk i magen men har vänt alla speglar ryggen sen jag kom hem. Orkar inte spy, vill men är sååå nära riktig jävla magkatarr och kräkas är det sämsta jag kan göra just nu.
Satt på hennes balkong innan i solen och hade det så skönt. Åt lite nötter, läste Hemmets Journal och snackade skit. Och så får man då upp receptsidorna och jag känner hur manisk jag blir. Äter nötter frenetiskt och börjar på allvar fantisera om hur jag ska förstöra morgondagen och mitt liv. Jag gjorde upp handelslistor i huvudet. Jag skulle göra flera olika kladdkakor med olika smak, gräddtårta, helst olika pajer men tar ju lite för lång tid så pasta med mkt gräddsåser. Min enda förhoppning just då var att jag skulle ha tålamod nog att vänta tills kladdkakorna svalnat innan jag åt dom för de smakar ju så mkt bättre då. Och dessa fantasier höll i i flera timmar och funderade nästan på att köra hem från T för att åka och handla redan idag.
Det enda glädjande med kvällens mastodont matintag är att suget efter sött gett med sig lite och jag kan inte se mig äta kladdkakor imorn, däremot salt, chips och mat men även det har minskat lite.
Vet inte om jag hoppas att det håller i sig till imorn. Vill egentligen inte hoppas men vet att jag bör göra det. Bör ju vilja, eller hur.....
Fan vad maten och nötterna står mig upp i halsen, vill bara spy just nu
jovisst!
Trött...........för 2 mil e inte nog, jag kan stå på benen, har inte kramp så då var det nog helt meningslöst egentligen, dessutom har jag förstört allt genom att dricka vin och äta en minimagnum och ffa så var det ju bara 1 mil i stöten fram och tillbaka. Inte nån att räkna med alls. Står med andra ord på ett gigantiskt pluskonto som måste regleras imorn. Inget kräk, absolut inte men ångesten är inte mindre för det, risken för att ge upp desto större.
skört
kram
3,5 dagar kvar
Ha en fortsatt skön måndag, bara 3,5 arbetsdagar till helgen.
låt mig hitta kraft
Fan varför gör jag så här, bara förstör och förstör. Allt jag kämpat för de senaste veckorna är bara förgäves. Visst att jag föll dit förra söndan oxå men idag har bara varit allt förjävlig. Magsäcken är så utspänd och halsen svider och värker. Trodde jag skulle klara mig efter dagens fadäs tidigare men efter att ha sovit några timmar var jag hungrig och gjorde smarrig chilli con carne och hade verkligen bestämt mig för att jag bara skulle äta lite men slutade med 3 fulla tallrikar med massor med aioli till. Fick givetvis panik men begav mig ut istället och promenerade och hoppades jag skulle klara mig men väl hemma nu ikväll blev det ändå en tur till toan. Så jävla värdelöst, så är man tillbaka på ruta ett igen. Magen är utspänd och jag vill bara äta äta äta äta äta. Fantasierna har fritt spel i hjärnan.
Kladdkaka med grädde i mängder, alla sorters chips, kanelbullar, coca cola, choklad, ostbollar, glass, nötter, pasta med såser, mc donalds etc etc etc.
Allt som jag så gott det gått hållt mig borta ifrån och bara ätit i sällskap och med måtta. Vill bara ge upp.
Men hoppas ändå att jag ska kunna börja på ny kula imorn. Snälla låt mig hitta kraft.
Sitter fast
Skogen kallar
Varit i stan en sväng och bestämde mig för att hyra film. Höll I Valentine som jag velat se men nä inte riktigt läge eller sugen för romantisk komedi. Vet inte om det är lite bakis jag känner mig eller så är gråten på väg när som helst. Ger mig ut på en promenad så jag kommer bort från hemmet en liten stund. E såå mätt efter fisksoppa med ost mackor och sen en liten bit kladdkaka efter. Skogen kallar. NU!!
Dagen idag
Dagen idag.
Var riktigt nere igårkväll efter att ha chattat med R, alla känslor bara kom forsande som en brusten vattenfördämning. Saknade honom så och ville bara ha honom här. Fick trots det en ganska bra natts sömn men dagen på jobb idag har varit helt värdelös. Känt mig så slut, nere och inte velat nått. Ångrat mig flera gånger att jag inte avbokat kräftskivan och funderade alvarligt på att ställa in. Men gjorde inte det utan kompade en halvtimma och körde och handlade till kvällen och allt eftersom steg modet igen.
Kändes återigen ganska tungt när jag kom hem och hade svårt att ta tag i nått av allt som skulle göras till kvällen, messade finaste L och bad henne komma lite tidigare om hon ville och kunde vilket hon gjorde, tacksam för det. Inte så kul att vara själv.
Är såå glad att jag inte ställde in för gud så trevligt jag haft det ikväll, skrattat massor och känt mig så väl omhändertagen och älskad av mina finaste vänner och riktigt roligt att ma&pa var med oxå. Tycka vad man vill om dem som föräldrar men trevliga och sociala är de.
Och nu har jag diskat och städat undan allt, allt för att få så bra förutsättningar som möjligt inför imorn då jag inte har nått särskilt inplanerat på hela dan. Skulle ju varit hos R eg.
Fick skickat med all överbliven farlig mat med mina vänner och föräldrar, så skönt att kunna göra det utan att behöva förklara så mkt. Sparade dock en liten bit kladdkaka och en liten skål med nötter till mig själv för att stilla den värsta ångesten över att jag inte har kvar allt. Kanske det funkar.
Värst är dock att jag inte lyckades prångla iväg ett fransbröd, kan bli farligt med smör, ost och honung. Kan man inte göra nått med köttfärs och fransbröd? I ugnen, eller nått. Undrar om det går att frysa in sen och tina. Hm får kollas upp imorn, allt för att undvika. Kom gärna med recepttips.
Jobbigt nog med den maten och drycken jag intagit ikväll, har absolut inte ätit eller druckit mer än vad som kan klassas som normalt för en kräftskiva (tror jag, intalar jag mig själv iaf) men ändå mycket och då blir det jobbigt. Gillar inte att se hur magen putar ut och känns full.
Klockan är mycket nu och jag ska nog försöka välkomna John Blund.
Hoppas eran fredag varit bra.
kram
...
lugn och stark
Klart att jag är lite tankfull idag men annars känner jag verkligen att jag i hela vår relation/fling (alla 6 veckor...) verkligen försökt att vara sann mot mig själv och ärlig och öppen om vad jag känt och tyckt och det tror jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med.
Bara det här att den senaste tidens all osäkerhet nu är borta eftersom jag ju faktiskt vet nu och inte behöver grubbla så mkt, bara det gör mig lugn. Sen kanske jag kraschar imorn men det vet jag ju inte. Imorn blir det iaf kräftskiva och tänker köpa massor av fåniga hattar och tillbehör så att jag har nått att skratta åt iaf.
underbara vänner
Pratat pratat pratat med mina fantastiska vänner och känner mig lite mindre ensam nu. Har bestämt mig för att ha kräftskivan ändå på fredag för vågar inte riktigt lämna mig själv i mitt eget sällskap just nu och så har mina undebara vänner övetygat mig om att de vill komma.
Begav mig ut i mörkret på en promenad, var bara tvungen att komma bort och det var så skönt med mörket som omgav mig, hade inte pannlampan tänd en gång.
Ont i huvudet av all gråt och känner mig så tom.
Ska nog unna mig en stilnoct ikväll så jag får försvinna in i drömmarna och sömnens värld.
kram
:(
jobbat över för att slippa komma hem
Ska eg ha kräftskiva här på fredag men hur sugen är jag på det på en skala? Inte så, samtidigt som jag nog behöver vara med vänner så vill jag bara vara själv. Borde kanske ta tag i städningen men hur kul är det just nu, vill ju bara försvinna.
floskler
FAN
Gråta i regn
Fick pratat med bästa T en sväng emellan och fick lite stöttning. Sen ringde R igen och vi fick pratat lite till men det känns ganska kört men vet inte vad jag tycker om det. Vill bara ha bekräftelse från honom att jag betyder nått, att jag är värd nått, att jag är värd lite jobb. Men tror inte jag får det... E så nära att skicka ett sms till honom och säga att jag tycker det känns tråkigt men den enda anledningen är att jag vill få bekräftelse tillbaka. Vet ju inte själv vad jag vill men sorgen över att det inte verkar kunna funka känns, känns som f-n. Vill ju bara att han ska komma hit och krama om mig och hålla mig hårt och inte släppa. Men vet eg inte om det är så viktigt att det är just han. Vill så gärna men vet inte. Mina tankar och känslor trycks undan av muren av självbevarelsedrift och försvar mot det som kan såra eller kännas.
Ledsen iaf men totalt meningslöst för det är ingen som bryr sig om mina tårar, ingen som tröstar, ingen som finns. Det är som att gråta i regn, det syns inte och det som inte syns finns inte.
Ville så gärna att det skulle funka, att det var R som var min prins men det räcker inte bara med vilja.
Så besviken.
lite bättre
kram
Aldrig...
Aldrig...
Vill bara ge upp.
Planerar planerar och försöker stänga av planerna men de gror hela tiden. Bryr mig inte mer, vill inte mer, orkar inte hålla skenet uppe mer men vägrar släppa masken, orkar inte ta kampen, ger upp, ger efter för mörkret och välkomnar den.
Avvisar R, vill bara skrika och gråta och att han ska hålla mig hårt hårt och inte släppa taget men släpper inte in honom utan avvisar honom, blir tvär och ovälkomnande. Avslutade precis ett tfnsamtal med honom bra så där, ganska tvärt, vill göra honom osäker, vill göra honom irriterad på mig, vill såra honom, men vill bara älska honom och pussa på honom och ångrar mig ångrar mig vill ju bara ha honom nära nära men trycker honom bort bort.
söndagsrapport
Velade fram och tillbaka flera gånger om jag skulle eller inte skulle köra till R. Hade bestämt mig för inte och begav mig ut på en cykeltur i regnet och sen lunch +film. Men mitt i filmen kände jag bara att jag var tvungen att köra till honom. Sagt och gjort bytte om i all hast och in i bilen och körde 7 mil med en förhoppning att han skulle vara hemma och ffa att han skulle bli glad. Överraskad blev han iaf men glad vet jag inte. Jo, alltså han sa att han blev det men inte en gång att jag kände det. Kände mig ivägen och att jag störde hans planering för dagen. Han var antingen trött eller stressig och stimmade runt och drog i saker. Visst förstår jag att han var trött efter att ha jobbat natt även om han sovit 8 h efteråt och att han inte hade i sin planering att jag skulle komma, men ändå.
Stämningen var väl kanske inte på topp precis och jag kände att jag återigen tappade lite hopp och ångrade att jag körde dit. Vi är kanske för olika och jag som lovat mig själv att vara öppen och prata om hur jag känner och hellre skrämma bort någon med min öppenhet än att det inte fungerar ffa för mig själv pga min inåtvändhet kände hur jag blev tystare och tystare. Han frågade vad jag tänkte på och hade så mkt att säga trodde jag tills jag öppnade munnen och alla, precis alla tankar och känslor försvann och jag fick inte ur mig nått vettigt alls.
Total jätteångest, frustration och ledsamhet när jag körde därifrån men hade bestämt mig för att fixa det ändå, låta känslorna kännas och inte trycka undan dem med mat. Men ångesten tog över och jag kunde knappt andas så körde inom godisaffär och mcdonalds och tryckte i mig allt, mådde så illa men ledsamheten och ångesten försvann, ja ångesten bara för en stund för när jag kom hem och tryckt i mig resten av godiset var den tillbaka med full styrka och med lysande dioder raka vägen till toaletten.
Så nu ligger jag här i min säng, ensam med en bullrande svullen mage och äcklig smak i munnen utan att nått har blivit bättre egentligen, känner mig sorgsen och tom förutom då att jag känner mig glad över att jag trol inte gått upp nått av maten idag (suck).
Vill inte mer VILL INTE MER!!!!
...
Vackert, så vackert och så sorgligt
Melissa Horn
Fix och trix och humor
Var så makalöst sugen på att köra till R innan idag. Han gick ju av kl 06 och skulle sen sova för att börja jobba igen kl 18. Mina funderingar var om jag skulle köra dit så att jag var där ca 14 då han skulle gå upp så vi kunde fått myst en liten stund iaf. Men insåg att det var lite tokigt att köra 14 mil för några timmars mys när jag dessutom verkligen behövde vara hemma lite och fixa och ffa vara lite själv. Kanske att jag inte kan låta bli att göra det imorn istället, vi får väl se.
Nu ikväll har jag sett Avatar, antar att man ska se den på bio med 3D för att få ut mest av den. Den var väl sådär i mitt tycke. Men helt klart sebar.
På tal om film så frågade R mig idag vilken typ av humor jag gillade, själv gillar han Midgård och Mina, jag och Irene som allra mest. Vilken fråga... humor.... eh....brukar ju mest se på ganska mörka dramatiseringar helst av verkliga händelser...eh men det sa jag ju inte riktigt...blev lite konstig stämning....jag är nämligen inte särskilt glad i den typ av humor som tex midgård och Jim Carey representerar.....han verkade nästan lite stött över att jag sa att det inte riktigt var min typ av humor......gillar ju typ sitcoms och så Bridget Jones såklart och SATC-filmerna.
Så jag är kanske inte helt humorlös iaf ;)
Hoppas ni haft en skön lördag
kramar
Män vs kvinnor
stöttning
Frukost: fiberberikad havregrynsgröt, lite bär, proviva nypon, vatten
mellis: 1 banan, 1 päron
Lunch: 2 lingongrova med smör och avocado
em: 3 plommon
kväll: 1,5 grillspett (6 champinjoner, 2/3 kycklingfilé), ca 5 bitar vattenmelon(små trekanter), ca 1 dl jordnötter, potatissallad (3 potatisar, 5 oliver, 4 soltorkade tomater, 2 msk fetaost, salladsblad), 1 muffins, 1/2 flaska vin, 1 kopp the, 2/3 majskolv
cyklat ca 45 min
Fan att man inte ska kunna bara njuta av en kväll som den här med så mkt glädje utan att maten ska sticka in sin näsa och förstöra... Jordnötterna fick mig nästan att bestämma mig för att kräkas inatt men jag vägrar
FREEEEDAG
Men nu är det äntligen fredag och det är sååå skönt. Ska på fest med kören ikväll, ska cykla dit och så blir det grillning och förhoppningsvis mkt sång. Ångest över att jag varken idag eller igår tränat ngt alls, men blir ju iaf cykling. Känner mig svullen och att det väller över överallt men försöker ignorera det.
Har inget planerat på hela helgen och det ska å ena sidan bli jätteskönt då jag behöver vara hemma lite och varva ner och har dessutom massor att fixa med både i huset och i trägårn och skulle vilja ut och plocka blåbär. Men mitt egna sällskap gör mig nervös för vad jag kan hitta på.
Vill bara träffa R men han jobbar 18-6 fre lör sön så blir inget med det, får helt enkelt klara mig ändå, håll tumarna för mig.
ont i magen ;)
Ska snart köra till R och är lite pirrig men känns ändå bra.
Fjärilarna har flugit
Ska träffa R ikväll e att han slutar jobba kl 22 och vill bara ha närhet, kramar, pussar och fina ord.
Spelar mitt huvud mig ett spratt? vart tog fjärilarna vägen?
Grubblerier
En liten fördel just nu med allt grubbler i är att jag inte lägger så mkt tid på att grubbla över maten, den funkar faktisk ganska ok just nu. Så länge som jag håller till mina fast hållna rutiner och inte svävar ut. Det är ju klart lite trist att man inte kan unna sig nått men just nu går det inte.
Så kommer grubbleriet tillbaka, varför skrev han så och inte så, han vill nog inte ses mer, vad vill han , vad känner han, måste prata, vad ska vi prata om, hur ska jag formulera mig, vem är jag, vad står jag för, vad känner jag, vad vill jag? Och så är det igång igen.
Vill bara gråta i hans armar hela tiden
Visst är det så att man måste våga och jag försöker verkligen, försöker verkligen men det är så jäkla svårt och så kommer tankarna och osäkerheten smygande hela tiden om hur han säger saker hur han betonar hur han inte säger saker. Vill ju känna mig stark och inte så svag. Blir än mer tydligt att jag har så dålig självkänsla nu när jag träffar R, vet ju ingenting, är osäker på alla känslor och tankar och alla signaler från mig och från honom.
Vill bara gråta hela tiden när jag egentligen borde vilja skratta. Borde kanske vara glad över tårarna som så sällan infinner sig men inte just nu, vill inte vara ledsen just nu. Det är precis som att bara för att jag öppnat mina stängda portar lite på glänt för honom och faktiskt känt mig lite förälskad så trycker alla ledsamhetskänslor på med full kraft och tar över. För vill bara gråta i hans armar hela tiden, hela tiden.
Hatar rädsla
kamp mot klockan
Måste verkligen sova nu är ju jobbedag imorn, suck ännu en vecka, hoppas att den blir lite lugnare än den förra. Orkar inte mkt mer av den mentala tröttheten.
Tårar
Hade ett bryt i natt. Var hos R och vi hade pratat om oss och när vi inte pratade mer kom alla känslor och tankar över mig och jag kände mig så rädd, värdelös och villrådig.
Livrädd för att jag är helt förstörd och inte kan umgås med folk, kan inte prata, kan inte känna. Jag pratar och det blir fel, jag uppfattas på ett sätt jag absolut inte vill. Värdelös för att jag inte känner mig själv så jag kan göra något bra av något och är äcklig. Villrådig för att jag inte känner mina känslor och rädd för att jag ljuger hela tiden.
Grät och gjorde allt för att döja det i mörkret utan att lyckas. Å ena sidan underbart att få gråta och hos honom men vet inte vad jag ska göra. För första gången kände jag igår på dan en känsla av förälskelse men vågade knappt säga nått för det försvann så snabbt och vågar inte lita på mig själv, att det var sant. Sa det iaf på kvällen och nu har jag ångest över att jag kanske har ljugit.
Jag är inget att ha, jag vill inte ha mig och känner mig förstörd och värdelös.
Vill bara vara hos R nu och bara bli omhållen.
Vill inte.......vill......
tårar
Gå ner i vikt med äs
Ni som läst i min blogg sen innan vet att jag blivit opererad för struma för nu 6 år sedan och efter den har jag haft jättesvårt att hålla nere vikten och nu menar jag inte på en osund nivå. Innan jag blev sjuk med struman så vägde jag ca 68 kg (är 173cm lång) och kämpade givetvis hela tiden för att gå ner till iaf 65 helst 60 vilket inte är en sund nivå för mig som är allt annat än tunn i kroppsbyggnad.
Nåväl, när jag så fick diagnosen struma så fick jag mediciner som helt slog ut min ämnesomsättning och på bara några veckor gick jag upp 15!!! kg, vägde alltså 83 kg. Total katastrof för en bulemiker, men när man inte har någon ork i kroppen till att göra något alls och ingen hunger så var det bara att vänta ut tills vi kunde minska ner på medicinen och jag blev opererad. Tog väl ca 6 månader innan jag var nere runt 72-75 kg och sen har de senaste 6 åren varit en kamp mot vågen och levaxinet. Tar jag en dos som gör att jag håller vikten normal runt 70kg så blir jag stressig och stimmig i kroppen och mår skit. Så därför ligger jag nu på en dos som gör att kroppen håller sig lugn men jag går så jäkla lätt upp i vikt. Har legat mellan 73-78 kg och ibland lyckats komma ner till 70 kg men då endast med träningvarje dag och inget att äta utöver det vanliga. Och så fort jag försöker slappna av lite och unna mig så går jag upp.
Sen har vi då mr/mrs äs också som gör det näst intill omöjligt att gå ner på ett sunt sätt. Varje gång jag känt mig motiverad till att försöka komma igång och gå ner lite med bra träning och bra mat så slutar det med att ångesten tar över och jag blir helt fixerad. Som nu. Får ångest av allt jag äter och dricker och kompenserar med jämna mellenrum och är så vaninnigt livrädd att jag inte ska kunna sluta äta utan gå upp i vikt igen. Ffa nu sen jag träffat R så spinner det igång ännu mer. Han har ju bara sett mig så här. Har ju dock berättat en del, men från att berätta till att han ska förstå en äs-hjärna det är en annan sak. Hatar ångesten hatar ångesten, älskar ju mat men hatar vad mat gör med mig psykiskt och psykiskt.
planer i kras
Min plan var att efter jobb åka till gymmet och träna och sen hem och vila lite innan grillning hos ma&pa, helst oxå plocka i ordning lite hemma.
Till att börja med så har ju denna veckan varit helt hysterisk på jobb och idag var inget undantag. Jobbar bara till 13 men då var jag helt slut, jag var så trött mentalt att jag bara ville börja gråta. Så jag bestämde mig för att inte gymma det fanns verkligen ingen energi till det. Så körde hem och la mig i trägårn och lyckades sova i af 30 min och slumrade och mös med kise tot 1,5 h. Sååå skönt och precis vad jag behövde. Tänkte att jag skulle gå en promenad, borde definitivt gå en promenad nu när det inte blev gymmet, men orkade verkligen inte det. Duschade och la mig i sängen med morgonrocken på och datorn igång. Slappade bort ytterligare timmar vilket återigen var så skönt och välbehövligt, kan inte komma ihåg när jag senast bara lät mig slappa.
Nåja iväg sen till ma&pa och grillning och tänkte verkligen att jag skulle försöka hålla igen, absolut äta och njuta av allt men inte låta maten ta över. Och allt gick ganska bra tills snackset kom upp. Choklad, nötter och annat och jag riktigt kände hur manisk jag blev. Jag kunde inte sluta och började tänka på det heeela tiden. Åt i mitt tycke alldeles för mkt. Började känna i kroppen och i huvudet hur jag började planera för kräkning när jag kom hem och kände mig lugnare i det och åt lite till. Var tvungen att ta mig därifrån och körde hem.
Så nu e jag hemma och vill bara kräkas, behöver verkligen kräkas, men det är ngt som tar emot, hör i mig att jag försöker övertala mig själv att å ena sidan coola ner mig och istället ta en bra promenad imorn och försöker övertala mig själv att det inte var så farligt mkt jag åt fast å andra sidan så försöker jag övertala mig själv till att gå och kräkas. Ska ju träffa R imorn och dessutom hans dotter, vill inte att kvällen idag ska förstöra allt jag kämpat för nu och att alla kilon ska ramla tillbaka igen. Vill inte behöva tänka på min kroppshydda imorn och då måste jag gå och kräkas nu. Vill ju behålla köttet och salladen men kräkas såserna, kakorna och snackset. Tänk om man kunde välja det.
Ledsen för långt inlägg och snurr i huvudet som vanligt men nu måste jag gå och kräkas, förlåt om jag gör er besvikna på mig, jag är inte en bättre människa än så :(
Virvelvind
Somnade till sist men shit vad jobbigt det är när man inte kan få hjärnan att stänga av. Den gick på högvarv och som en virvelvind samlade den till sig allt i sin väg och växte så att den kändes sprängfylld till sist av alla tankar grubblerier och nojjor. Väntade bara på att explodera, nästan längtade efter det så att det kunde få bli tyst, äntligen tyst, så tyst.
Ska iaf be min chef om ett möte ang legitimationen så att jag förhoppningsvis kan få känna lite stöttning i det. Vet bara inte när vi ska få tid är så vansinnigt mkt just nu.
Har varit ute och cyklat runt sjön hemma och får väl hoppa in i duschen innan jag drar till jobb.
01:06
Lagat mat....
Imorn ska jag på Hovturnen med Wille Crafoord o co, hoppas på en njutningsfull kväll.
sent på måndagskvällen
Tycker jag väller åt alla håll och kanter och hatar det, stressar över det och gillar inte planerna för veckan svårt att hålla nere maten med festligheter och social samverkan.
Hoppas ni har det bra där ute, känns lite tomt i bloggrymden just nu men antar att många har semester. Tittar ni in får ni gärna säga hej.
Kram
Orkar inte hålla uppe mungiporna mer idag
Flydde hemmet för att slippa ställa mig själv tills svars och ta konsekvenserna av gårdagen. Flydde till ovetande vän och klistrade på glada-Linda facet ochgick på loppis och övertalade henne att vi bara måste gå en lååång snabb promenad. Funkade ganska bra men som jag fantiserat om min stora godispåse som var tömd i soporna heela dan. Tömde soporna så fort jag kom hem. R kom ikväll och vi har glott på film, mysigt men jag har väl inte känt mig på topp precis och märker att det efter ett tag smittar av sig. När det enda jag vill ha är en lång lång kram så distanserar han sig pga att jag gör det. Fast de första timmarna han var här kände jag själv hur jag bara blev tystare och tystare och retade mig mer och mer på det han sa. Ville att han bara skulle vara tyst. Ingen bra dag att träffas idag egentligen men det var ändå mysigt att ha honom här. Och han frågade faktiskt om jag mått dåligt igår och det svarade jag ju ja på men sen kom inget mer, han bara skämtade bort det och jag blev bara tyst pga det. Han jämförde det med en kompis till honom vars tjej gått in i väggen och hans sätt att hantera när hon blev låg var att säga till henne att skärpa till sig och skratta. Funkar inte riktigt på mig. Blir bara tyst, tyst, tyst.
Och så börjar jag fundera på att han nog inte e så glad för mig längre, att han inte är kär i mig, jag är ju inget att ha så varför skulle jag bli förvånad. Orkar inte hålla uppe mungiporna mer idag, orkar inte.
Vill bara skita i allt och bara ge upp. JAG GER UPP!!! Hör du det äs, det är bara att komma och ta mig för jag har gett upp.
