Blockerar
Blockerar alla tankar och känslor om att det är nyårsafton och att det är ett nytt år imorgon.
Försöker fokusera på att det ska bli en fest ikväll med god mat och trevliga samtal.
Önskar er alla trots allt ett riktigt Gott Nytt År! och hoppas ni får en trevlig kväll.
Tillägg
Får erkänna att jag börjar få lite försiktig tilltro inför det nya året.
Försöker fokusera på att det ska bli en fest ikväll med god mat och trevliga samtal.
Önskar er alla trots allt ett riktigt Gott Nytt År! och hoppas ni får en trevlig kväll.
Tillägg
Får erkänna att jag börjar få lite försiktig tilltro inför det nya året.
En bra dag
Har haft en bra dag, rent ut sagt en riktigt bra dag.
Läkarmötet imorse kändes bra och har fått lite mer klarhet i en massa. Visade sig även vara en del kommunikationsstrul mellan läkaren och sjuksköterskan som gjort att jag inte fått rätt anvisningar ang litium. Men nu vet jag hur jag ska göra iaf, orkar inte ens vara irriterad på sjuksyrran.
Har sedan åkt bil i 2 timmar med ma, pa och syster till Göteborg. Brukar vara jättejobbigt att sitta i bil så länge med dem. Men gick så bra, slumrade tom till en liten stund.
Sen var vi hos farfar hela em och kvällen vilket inte heller stressade mig trots mkt mat och fika.
Och sen 2 timmars färd hem igen.
Utan stress eller ångest.
Så en riktigt bra dag idag :)
Måste bara tillägga det S skrev till mig. Tack så jättemycket för de så träffsäkra orden. Precis så känns det:
Varför fira glädje över ett nytt år, när tankarna bara skriker att de inte vill, inte vill ha det så här ännu ett år, att jag inte vill leva 2012. Det är förbjudet att säga så, men det är så det känns!
Varför kan ingen ge en garantier på att 2012 kommer bli året då allt börjar lätta, då jag träffar mannen i mitt liv, blir gravid, får leva harmoniskt och utan ångest, får leva i fred med min kropp och psyke, få känna att det är meningen att jag ska finnas. Men vi kan inget annat göra än att fortsätta andas, ta en dag i taget, gråta våra tårar istället för att skada, våga känna istället för att fly!
År 2012 kan fortfrande bli det året, men bara om vi finns kvar och väntar!
Orkar inte med ett nytt år
All positivitet och all försiktig bra-känsla har bara runnit av mig.
Jobbigt som faan med maten... kan inte sluta tänka på den. Ätit mig mer än mätt på middagsmaten men vill bara ha mer, inte mat utan snask, kakor, kaksmet, bullar etc. Tar mjölk, kellogs och russin men hur mkt tillfredställelse ger det på en skala? Känner dessutom att en magkatarr ligger och pyr och då vill jag ännu mer äta hela tiden för att slippa känna mig illamående.
Ångesten, oron och motviljan över nyår släpper inte taget utan blir mer och mer tydlig. Mörka farliga tankar smyger sig på. Perfekt tillfälle, orkar inte med ett nytt år. Vill inte...
Jobbigt som faan med maten... kan inte sluta tänka på den. Ätit mig mer än mätt på middagsmaten men vill bara ha mer, inte mat utan snask, kakor, kaksmet, bullar etc. Tar mjölk, kellogs och russin men hur mkt tillfredställelse ger det på en skala? Känner dessutom att en magkatarr ligger och pyr och då vill jag ännu mer äta hela tiden för att slippa känna mig illamående.
Ångesten, oron och motviljan över nyår släpper inte taget utan blir mer och mer tydlig. Mörka farliga tankar smyger sig på. Perfekt tillfälle, orkar inte med ett nytt år. Vill inte...
lite plock ur min dag
Tack Anni och Jenny. Suger åt mig av varje ord och gläds av dem. Så skönt att ni skriver som ni gör för det får mig att tänka att -ja så är det nog faktiskt :)
Ska absolut ta till mig av dina ord Anni om att ignorera det negativa utan bara se som det är i stunden och glädjas åt det även om det kommer negativa tankar sedan. De behöver inte ha med varandra att göra.
Idag har varit ganska uppbokad vilket har känts skönt. Tagit blodprov, dansat zumba (mkt roligare denna gången), ätit lunch och pratat med min psykolog.
Imorn är mötet med läkaren och om jag bara får lov att säga det jag vill ha sagt så blir det nog bra. Är nervös men försöker att inte låta det ta över helt.
Tidig tid imorn bitti. Redan 8:15 så blir ingen sovmorgon där inte.
Var såå nära att köra inom affären idag på vägen hem, skulle bara köpa lite frukt och grönt och så en stoooor påse godis... Men lyckades övertala mig själv att köra hem och ta en banan istället. Gjorde även en skål men kellogs och russin som tog bort det värsta socker suget, så nu känns det faktiskt ganska bra :) hurra för mig!!!
Ska nog vila lite i soffan till top model och project runway innan det är dags att laga mat; wok med kykling, grönsaker, curry och kokosmjölk. Aldrig gjort det innan så hoppas det blir gott.
Ska absolut ta till mig av dina ord Anni om att ignorera det negativa utan bara se som det är i stunden och glädjas åt det även om det kommer negativa tankar sedan. De behöver inte ha med varandra att göra.
Idag har varit ganska uppbokad vilket har känts skönt. Tagit blodprov, dansat zumba (mkt roligare denna gången), ätit lunch och pratat med min psykolog.
Imorn är mötet med läkaren och om jag bara får lov att säga det jag vill ha sagt så blir det nog bra. Är nervös men försöker att inte låta det ta över helt.
Tidig tid imorn bitti. Redan 8:15 så blir ingen sovmorgon där inte.
Var såå nära att köra inom affären idag på vägen hem, skulle bara köpa lite frukt och grönt och så en stoooor påse godis... Men lyckades övertala mig själv att köra hem och ta en banan istället. Gjorde även en skål men kellogs och russin som tog bort det värsta socker suget, så nu känns det faktiskt ganska bra :) hurra för mig!!!
Ska nog vila lite i soffan till top model och project runway innan det är dags att laga mat; wok med kykling, grönsaker, curry och kokosmjölk. Aldrig gjort det innan så hoppas det blir gott.
Märker ni?
Tycker ni, märker ni att jag skulle ha förändrats/förbättras på något sätt?
Mina föräldrar, min syster och killen i Gbg tycker att jag verkar lugnare och mer öppen.
Analyserar sönder mitt mående så vet inte själv vad som är sant eller inte.
Mina föräldrar, min syster och killen i Gbg tycker att jag verkar lugnare och mer öppen.
Analyserar sönder mitt mående så vet inte själv vad som är sant eller inte.
vill inte
Igår pratade jag med killen från Göteborg i 3!!! timmar, det var jättetrevligt och jag ska trol upp till honom nästa vecka.
Men idag är all bra känsla med honom som bortblåst. Vill inte dit, vill ingenting, vill ingenting med honom.
Vill inte fira nyår heller för känns som ett dåligt skämt då hatar tiden nu och ser inte fram emot framtiden. Överlever bara minut för minut. Får panik närjag tänker på framtiden.
Men idag är all bra känsla med honom som bortblåst. Vill inte dit, vill ingenting, vill ingenting med honom.
Vill inte fira nyår heller för känns som ett dåligt skämt då hatar tiden nu och ser inte fram emot framtiden. Överlever bara minut för minut. Får panik närjag tänker på framtiden.
vill känna mig stolt men känner bara besvikelse
Skulle så väldigt gärna känna mig stolt och ha en bra känsla över att jag varit och handlat utan att falla dit.
Men jag gör inte det, det enda jag känner är besvikelse för egentligen vill jag ju bara köpa allt möjligt och bara frossa.
:(
Men jag gör inte det, det enda jag känner är besvikelse för egentligen vill jag ju bara köpa allt möjligt och bara frossa.
:(
Agenda
Då var det en ny dag.
Önskar jag kunde säga att den kommer med nya möjligheter men det enda jag känner är att den kommer med nya hinder och svårigheter att klara sig igenom.
Ska handla idag t ex, alltid en stor utmaning. Särskilt nu när man i flera dagar ätit en massa och magsäcken har blivit uttänjd och kroppen varit full av socker.
Sket i blodprovstagningen i morse, tar det imorn istället.
Idag blir m a om en dag utan någon särskild agenda, jobbigt, blir så stressad av det. Ska dock ut i stallet snart så förhoppningsvis tar det udden av ångestgnaget.
Är ett jäkla skitväder ute så man blir ju inte så sugen på att ta sig utomhus precis men voven behöver ju sin promenad oavsett väder, ska kanske ta mig iväg och promenera någon annanstans än hemma.
Helt plötsligt har jag ju faktiskt en liten agenda för dagen:
stallet
promenad
handla
Önskar jag kunde säga att den kommer med nya möjligheter men det enda jag känner är att den kommer med nya hinder och svårigheter att klara sig igenom.
Ska handla idag t ex, alltid en stor utmaning. Särskilt nu när man i flera dagar ätit en massa och magsäcken har blivit uttänjd och kroppen varit full av socker.
Sket i blodprovstagningen i morse, tar det imorn istället.
Idag blir m a om en dag utan någon särskild agenda, jobbigt, blir så stressad av det. Ska dock ut i stallet snart så förhoppningsvis tar det udden av ångestgnaget.
Är ett jäkla skitväder ute så man blir ju inte så sugen på att ta sig utomhus precis men voven behöver ju sin promenad oavsett väder, ska kanske ta mig iväg och promenera någon annanstans än hemma.
Helt plötsligt har jag ju faktiskt en liten agenda för dagen:
stallet
promenad
handla
nu börjar det jobbiga med maten
Nu börjar det bli jobbigt med maten. Återigen proppmätt och det enda jag kan tänka på är att äta mer och mer. Har risalamalta och lite julgodis som bara vill bli uppätet NU trots den sprängfyllda magen. Ska jag godkänna det här idag och så ta nya tag imorn? Så som alla andra gör, alla andra som inte har äs.... Inbillar jag mig att det ska fungera på mig? Har slut på tuggummi annars hade det varit till hjälp.
Imorn blir det upp tidigt för att ta blodprov ang Litium igen.
Börjar bli rejält nervös inför mötet med läkaren på torsdag, det måste bara bli rätt och bra denna gången. Inga missförstånd eller oklarheter, måste få någon typ av koll på tidsplan. Är sååå nervös...
Imorn blir det upp tidigt för att ta blodprov ang Litium igen.
Börjar bli rejält nervös inför mötet med läkaren på torsdag, det måste bara bli rätt och bra denna gången. Inga missförstånd eller oklarheter, måste få någon typ av koll på tidsplan. Är sååå nervös...
min julhelg
Kände för att skriva ett inlägg till om julen.
Har nästa precis kommit hem, har bara hunnit vara ute en rask promenad och datoriserat mig lite.
Åkte till ma och pa igår vid tolv och då vankades det dopp i grytan och risgrynsgröt. Sen efter det var jag och mamma ute på promenad. Blev lite vilandes i fotöljen med solen strålandes i ansiktet, fika med kaffe för dem som ville ha det och mammas goda saffranskaka och hirams bågar.
Vid tre körde jag och mamma på julbön vilket var så mysigt och gjorde att man fick lite julkänsla. När vi kom hem var det mörkt och man kunde fantisera sig till att det var snö ute. Sen vankades det julbord med allt man kan vilja ha i form av sillar, skinka, grön- och brunkål, köttbullar etc.
Tog valet i år att inte dricka julmust till maten utan bara vatten och det var nog bland det bästa jag gjort. Har alltid trott att det var brödet som gjorde att man kände så övermätt efter julbordet men jag kan säga att för mig var det helt klart musten som gjort det. Mådde så jäkla bra under måltiden och även efter.
När allt var uppätet och klart satte vi oss för att öppna julklappar och jag fick jättefina saker. Vi åt julgodis, nötter och clementiner och hade det supermysigt. Sen gick vi en liten promenad och så var det läggdags. Så skönt med en jul utan att ha sett på tv alls utan bara umgåtts.
Imorse var jag och sjöng på julottan (för morgontrötta) kl 9 sen hem igen och mötte upp de andra som åt frukost. Långpromenad med syster och sen lutfisk, potatis, ärter och den supergoda senapssåsen. Det är så gott att äta något annat på juldan, fisken lägger sig som bomull i magen.
Efter det spelade vi spel och sen var det dags för risalamalta, så var man dignande mätt igen.
Det konstiga är att jag nu när jag sitter hemma börjar känna mig så smått hungrig!!! Hur är det möjligt? Måste ändå äta mat med mina tabletter så får väl bli en leverpastejknäckis sen.
Har nästa precis kommit hem, har bara hunnit vara ute en rask promenad och datoriserat mig lite.
Åkte till ma och pa igår vid tolv och då vankades det dopp i grytan och risgrynsgröt. Sen efter det var jag och mamma ute på promenad. Blev lite vilandes i fotöljen med solen strålandes i ansiktet, fika med kaffe för dem som ville ha det och mammas goda saffranskaka och hirams bågar.
Vid tre körde jag och mamma på julbön vilket var så mysigt och gjorde att man fick lite julkänsla. När vi kom hem var det mörkt och man kunde fantisera sig till att det var snö ute. Sen vankades det julbord med allt man kan vilja ha i form av sillar, skinka, grön- och brunkål, köttbullar etc.
Tog valet i år att inte dricka julmust till maten utan bara vatten och det var nog bland det bästa jag gjort. Har alltid trott att det var brödet som gjorde att man kände så övermätt efter julbordet men jag kan säga att för mig var det helt klart musten som gjort det. Mådde så jäkla bra under måltiden och även efter.
När allt var uppätet och klart satte vi oss för att öppna julklappar och jag fick jättefina saker. Vi åt julgodis, nötter och clementiner och hade det supermysigt. Sen gick vi en liten promenad och så var det läggdags. Så skönt med en jul utan att ha sett på tv alls utan bara umgåtts.
Imorse var jag och sjöng på julottan (för morgontrötta) kl 9 sen hem igen och mötte upp de andra som åt frukost. Långpromenad med syster och sen lutfisk, potatis, ärter och den supergoda senapssåsen. Det är så gott att äta något annat på juldan, fisken lägger sig som bomull i magen.
Efter det spelade vi spel och sen var det dags för risalamalta, så var man dignande mätt igen.
Det konstiga är att jag nu när jag sitter hemma börjar känna mig så smått hungrig!!! Hur är det möjligt? Måste ändå äta mat med mina tabletter så får väl bli en leverpastejknäckis sen.
Njutit och känt
Mycket mat har det blivit och lite ångest och mkt tankar om det. Men har faktiskt klarat det riktigt bra får jag säga själv. Sen gjorde jag ju givetvis misstaget att väga mig igår innan julbordet och idag efter lutfisken. 1 helt kilo skilde det!!!!
Men känner ingen jättepanik över det ändå faktiskt. Helt otroligt om jag får säga det själv, sen har jag ju visst varit ute och gått i över 2 timmar idag för att kompensera men det som känns bäst är att det inte är total kaos i hjärnan och jag har verkligen njutit av maten.
Hade ett litet ångestpåslag igår efter dopp i grytan, alltså inte pga maten, men den gav med sig då jag fick med mamma på en promenad istället för att hamna i soffan. Sen har det faktiskt varit lugnt och jag har, hör och häpna, riktigt njutit av föräldrarnas och min systers sällskap. Inte känt någon brådska att åka som jag vanligtvis brukar känna.
Imorn är det julbord igen men känns helt ok, ska trol på zumba senare om jag känner för det, kanske jag hellre sitter kvar hos ma och pa, vem vet. Gör det som känns bäst imorn :)
Hoppas ni också varit förskonade från monstret så mkt som möjligt.
Stor kram och god fortsättning.
<3 <3 <3
Men känner ingen jättepanik över det ändå faktiskt. Helt otroligt om jag får säga det själv, sen har jag ju visst varit ute och gått i över 2 timmar idag för att kompensera men det som känns bäst är att det inte är total kaos i hjärnan och jag har verkligen njutit av maten.
Hade ett litet ångestpåslag igår efter dopp i grytan, alltså inte pga maten, men den gav med sig då jag fick med mamma på en promenad istället för att hamna i soffan. Sen har det faktiskt varit lugnt och jag har, hör och häpna, riktigt njutit av föräldrarnas och min systers sällskap. Inte känt någon brådska att åka som jag vanligtvis brukar känna.
Imorn är det julbord igen men känns helt ok, ska trol på zumba senare om jag känner för det, kanske jag hellre sitter kvar hos ma och pa, vem vet. Gör det som känns bäst imorn :)
Hoppas ni också varit förskonade från monstret så mkt som möjligt.
Stor kram och god fortsättning.
<3 <3 <3
julklapp till fåglarna
Tack goa ni för era kommentarer :)
Ang min sk "nya" diagnos så verkar min läkare och psykolog nu vara lite veliga vad det gäller den, eller jag vet inte kanske bara jag som läser in för mkt i vad de säger och det intryck jag får av dem.
Gjorde ett försök att sova utan tabletter inatt, funkade inte så bra. Har drömt en massa olustiga drömmar hela natten och vaknat en massa. Tänker trots det försöka igen ikväll, vill så gärna få till sömnen igen utan tabletter. Har sovmorgon imorgon igen så det är ok om inte natten blir perfekt.
Imorn blir det dock tablett då ska sova hos ma & pa och sen upp och sjunga på julottan kl 9.
Faktiskt lite lugnare i kroppen idag, just nu iaf. Har röjt i stallet och red ut en kortis, nu blir det till att städa och ge lite julklappar till pippifåglarna ute. Kokosfett blandat med solroskärnor.
Ang min sk "nya" diagnos så verkar min läkare och psykolog nu vara lite veliga vad det gäller den, eller jag vet inte kanske bara jag som läser in för mkt i vad de säger och det intryck jag får av dem.
Gjorde ett försök att sova utan tabletter inatt, funkade inte så bra. Har drömt en massa olustiga drömmar hela natten och vaknat en massa. Tänker trots det försöka igen ikväll, vill så gärna få till sömnen igen utan tabletter. Har sovmorgon imorgon igen så det är ok om inte natten blir perfekt.
Imorn blir det dock tablett då ska sova hos ma & pa och sen upp och sjunga på julottan kl 9.
Faktiskt lite lugnare i kroppen idag, just nu iaf. Har röjt i stallet och red ut en kortis, nu blir det till att städa och ge lite julklappar till pippifåglarna ute. Kokosfett blandat med solroskärnor.
Allt är mitt fel alltid
Hur mår jag egentligen?
Hur vet man hur man mår?
Överdriver jag?
Underdriver jag?
Har verkligen haft fullt upp hela dagen men ändå hamnar jag i soffan med ångesten härjandes inom mig. Kan inte somna på kvällarna och bävar inför varje ny dag.
Mår jag egentligen så bra som man/jag kan förvänta mig och är det egentligen en skam att jag inte är ute på arbetsmarknaden och arbetar?
Gnäller jag för mycket och grottar in mig i eländet, allt elände jag kan komma på? Alla känslor jag kan komma på förvrängs de i min hjärna och gör så att jag trycker ner mig ytterligare och inte vill komma upp?
Skrev ett meil till min psykolog ang att vi pratat om att jag snart har gått hos henne ett år och att jag sagt att jag inte tycker så mkt har förändrats. Jag kommer dock inte ihåg att jag sagt det utan har för mig att det var hon som sa det men litar på att hon har rätt för mitt minne är inte riktigt att lita på. Men jag vet i så fall att jag sagt det som kritik till mig själv och inte som kritik till henne. Att jag inte kan ta till mig den terapi eller de behandlingar som erbjuds.
Allt är mitt fel alltid.
Hur vet man hur man mår?
Överdriver jag?
Underdriver jag?
Har verkligen haft fullt upp hela dagen men ändå hamnar jag i soffan med ångesten härjandes inom mig. Kan inte somna på kvällarna och bävar inför varje ny dag.
Mår jag egentligen så bra som man/jag kan förvänta mig och är det egentligen en skam att jag inte är ute på arbetsmarknaden och arbetar?
Gnäller jag för mycket och grottar in mig i eländet, allt elände jag kan komma på? Alla känslor jag kan komma på förvrängs de i min hjärna och gör så att jag trycker ner mig ytterligare och inte vill komma upp?
Skrev ett meil till min psykolog ang att vi pratat om att jag snart har gått hos henne ett år och att jag sagt att jag inte tycker så mkt har förändrats. Jag kommer dock inte ihåg att jag sagt det utan har för mig att det var hon som sa det men litar på att hon har rätt för mitt minne är inte riktigt att lita på. Men jag vet i så fall att jag sagt det som kritik till mig själv och inte som kritik till henne. Att jag inte kan ta till mig den terapi eller de behandlingar som erbjuds.
Allt är mitt fel alltid.
julgodis
Knappt sovit något inatt då min hund har varit kass i magen (blev nog lite för många ben igår på fölsedan) så har sprungit upp och ner hela natten. Kisarna tyckte detta var superskoj så de hängde på och ville sedan ha mat och sringa in och ut även när jag skulle få lov att sova en stund. Måttligt roligt.
Men vaknade ändå rel pigg i morse och var iväg och tog blodprover och sen psykologen.
Sen i em har min mamma varit här och vi har promenerat, ätit lunch och sedan gjort en massa julgodis. Jättekul och mysigt och det bästa av allt var att jag kunde skicka med allt med mamma sen så inga röda lampor som blinkar i kylen :)
Nu e jag ganska trött men också nöjd över dagen som varit fylld från 07:30 till 15:30. Nu börjar snart tv-kvällen med top model och sen Greys. Får se vad det blir för middag ikväll om jag orkar någon, fast jo det ska jag oavsett har knappt smakat på godiset så det måste jag.
Imorn är det lillejul och då är det stallet som gäller och sen tror jag att jag kör hem till föräldrarna på kvällen, vill inte sitta hemma sysslolös och fylld av tankar och ångest.
Men vaknade ändå rel pigg i morse och var iväg och tog blodprover och sen psykologen.
Sen i em har min mamma varit här och vi har promenerat, ätit lunch och sedan gjort en massa julgodis. Jättekul och mysigt och det bästa av allt var att jag kunde skicka med allt med mamma sen så inga röda lampor som blinkar i kylen :)
Nu e jag ganska trött men också nöjd över dagen som varit fylld från 07:30 till 15:30. Nu börjar snart tv-kvällen med top model och sen Greys. Får se vad det blir för middag ikväll om jag orkar någon, fast jo det ska jag oavsett har knappt smakat på godiset så det måste jag.
Imorn är det lillejul och då är det stallet som gäller och sen tror jag att jag kör hem till föräldrarna på kvällen, vill inte sitta hemma sysslolös och fylld av tankar och ångest.
Hipp hipp hurra för min vovve idag
Varit i stallet i dag med och mockat och sen ridit. Men jag fattar inte varför jag inte kan bli kvitt stressen inom mig. Under mockningengår det bra men så fort det lugnar sig så kommer stressen i bröstet tillbaka.
Har väl kommit fram till ändå att jag måste ta det lite lugnt och försöka ha lite mer tålamod med medicinerna. Om jag börjar jobba nu är risken att jag hamnar här igen om ett tag och det vill jag itne. Nu får jag ta tag i det här en gång för alla och då får det ta tid.
Får hoppas på sysselsättningen via fk och af nästa år. Suck, det är tur jag har stallet där jag är välkommen att mocka precis när som.
Idag fyller min fina vovve år :) hon blir 6 år och jag har haft henne i ett år. Världens finaste vovve som är mitt lilla lyckopiller.
Tack alla för de fina kommentarerna och jo det gick bra på konserten, det är så härligt att sjunga ffa julsånger även om det alltid är lite nervöst innan.
Har väl kommit fram till ändå att jag måste ta det lite lugnt och försöka ha lite mer tålamod med medicinerna. Om jag börjar jobba nu är risken att jag hamnar här igen om ett tag och det vill jag itne. Nu får jag ta tag i det här en gång för alla och då får det ta tid.
Får hoppas på sysselsättningen via fk och af nästa år. Suck, det är tur jag har stallet där jag är välkommen att mocka precis när som.
Idag fyller min fina vovve år :) hon blir 6 år och jag har haft henne i ett år. Världens finaste vovve som är mitt lilla lyckopiller.
Tack alla för de fina kommentarerna och jo det gick bra på konserten, det är så härligt att sjunga ffa julsånger även om det alltid är lite nervöst innan.
Mockat
Första natten på länge utan sömntabletter :) och sovit riktigt bra dessutom. Visst somnade inte förrän vid 1 men kände att jag hellre ville vänta in sömnen än att ta tabletter. Ibland har man bara en känsla i kroppen att det ska kunna fungera.
Tänkte jag skulle rida idag men ångesten var för stor, blir inte bra varken för mig eller hästen att ge sig ut när man är så stressad. Tog över mockningen istället och det gjorde att jag kunde få lite ro i hjärnan en stund.
Ska mocka imorn igen, behöver få arbeta med kroppen för att lugna hjärnan, kanske det blir en tur med hästen imorn istället.
Blev faktiskt en helt ok dag tillslut, fick tom vilat en stund.
Ikväll ska vi ha julkonsert med kören och nu känns den genomförbár till skillnad från imorse.
Tänkte jag skulle rida idag men ångesten var för stor, blir inte bra varken för mig eller hästen att ge sig ut när man är så stressad. Tog över mockningen istället och det gjorde att jag kunde få lite ro i hjärnan en stund.
Ska mocka imorn igen, behöver få arbeta med kroppen för att lugna hjärnan, kanske det blir en tur med hästen imorn istället.
Blev faktiskt en helt ok dag tillslut, fick tom vilat en stund.
Ikväll ska vi ha julkonsert med kören och nu känns den genomförbár till skillnad från imorse.
bomull i hjärnan
Känner mig så konstig idag, stimmig på fm och helt luddig i hjärnan på em.
Satt i kön till Mc Donalds och kände mig helt skakig och konstig, nästan som början på en panikångestattack. Hade Sobril med mig så tog en tablett då. Kanske inte så jättesmart men visste inte vad jag skulle göra och just då kändes det som det bästa alternativet.
Tog en promenad med vovven och kände fortfarande den där luddigheten i hjärnan och var nästan lite yr (säkert pga sobrilen). Efter det var jag hos psykologen men kände mig helt väck, som bomull i hjärnan och kändes nästan som att jag sluddrade.
Kommer inte riktigt ihåg vad jag sa där eller vad vi kom fram till men vet att vi pratade en hel del om hur vi ska kunna gå vidare och vad som ska kunna hjälpa mig egentligen. Jobbigt att prata om men jag tänker ju på det själv och då är det ju bättre att prata om det.
Vet inte om vi kom fram till något egentlligen, jag avslutade mötet lite tidigare då kände mig helt väck i skallen.
Körde till affären för att köpa mediciner och toapapper och blev en stor påse smågodis, men alternativet var även idag en storpack med kakor...
Ingen ångest precis nu känner mig mest bara så jäkla trött. Blev ju mc donalds till lunch och blir nog bara en burk makrill senare.
Satt i kön till Mc Donalds och kände mig helt skakig och konstig, nästan som början på en panikångestattack. Hade Sobril med mig så tog en tablett då. Kanske inte så jättesmart men visste inte vad jag skulle göra och just då kändes det som det bästa alternativet.
Tog en promenad med vovven och kände fortfarande den där luddigheten i hjärnan och var nästan lite yr (säkert pga sobrilen). Efter det var jag hos psykologen men kände mig helt väck, som bomull i hjärnan och kändes nästan som att jag sluddrade.
Kommer inte riktigt ihåg vad jag sa där eller vad vi kom fram till men vet att vi pratade en hel del om hur vi ska kunna gå vidare och vad som ska kunna hjälpa mig egentligen. Jobbigt att prata om men jag tänker ju på det själv och då är det ju bättre att prata om det.
Vet inte om vi kom fram till något egentlligen, jag avslutade mötet lite tidigare då kände mig helt väck i skallen.
Körde till affären för att köpa mediciner och toapapper och blev en stor påse smågodis, men alternativet var även idag en storpack med kakor...
Ingen ångest precis nu känner mig mest bara så jäkla trött. Blev ju mc donalds till lunch och blir nog bara en burk makrill senare.
Saker jag vill
- ha en trevlig jul med mkt njutning av mat
- ha en rolig nyår där jag får känna mig vacker och avslappnad och skratta mkt. Kanske träffa någon jag inte träffat förut
- gå på dejt med killen från Göteborg
-hitta ett nytt jobb
-köpa ett hus
-vara lycklig
- ha en rolig nyår där jag får känna mig vacker och avslappnad och skratta mkt. Kanske träffa någon jag inte träffat förut
- gå på dejt med killen från Göteborg
-hitta ett nytt jobb
-köpa ett hus
-vara lycklig
Övertalad
Vill bara säga att jag vill skita i allt, skita i alla mediciner, men bli övertalad till att inte göra det.
Övertalad på ett sätt så jag förstår och inte vill ge upp.
Skulle så gärna vilja känna mig nöjd över denna dagen, nöjd över att jag inte föll dit så hårt. Men jag känner mig aldrig nöjd, aldrig belåten eller styrkt av något jag gjort eller presterat. Bara tomhet, likgiltlighet och missnöje.
Snart har ännu ett år gått med terapier och mediciner och ingenting har förändrats. Eller har det? Äs har gått in i en liten vilofas de senaste veckorna men äh jag vet inte. Jag vet inte som vanligt. Känner så väl igen det från så många gånger förut. Alltså måste det ha med mig att göra. Jag vill uppenbarligen, kan uppenbarligen inte må bra. Vad skulle det annars kunna vara?
chokladdrömmar i storpack
Försöker med allt jag bara kan att inte köra iväg och köpa storpack med chokladdrömmar.
Vill vill vill, vill inget hellre och struntar i konsekvenserna, men ändå lyckas jag hålla mig kvar i soffan iaf en liten stund till. Om en timme stänger affären, ska jag lyckas tro? Har inte mkt hopp då känner riktigt hur det river i mig. Skulle vilja beema mig dit och tillbaka igen. Om jag gör det ska jag inte äta något mer idag, kan jag bara tro det så kanske jag inte kommer att kräkas. Äh vem försöker jag lura. Blir till att kräkas och sedan vara duktig och äta min middag.
Vill bara ge upp och ge mig hän.
17:14
Klädde på mig, tog plånbok, mobil och nycklar och gick ut till bilen. Skulle bara kissa vovven först och den lilla lilla stunden då jag kunde se hur mörkt det var ute och att det var lite fruset, de få minuterna fick mig att gå in igen. Värmer upp min middag trots att jag inte är hungrig precis men måste få stoppa något i munnen.
17:32
Middagen uppäten på fyra röda sekunder följt av 3 knäcke med saffranshonung(som nu e slut). Känns inte bra vill bara ha mer men måste väl ändå vara bättre än 100 chokladdrömmar. Blir av detta ingen tur till toan iaf. Nu ett glas mjölk för att avsluta det hela.
Vill vill vill, vill inget hellre och struntar i konsekvenserna, men ändå lyckas jag hålla mig kvar i soffan iaf en liten stund till. Om en timme stänger affären, ska jag lyckas tro? Har inte mkt hopp då känner riktigt hur det river i mig. Skulle vilja beema mig dit och tillbaka igen. Om jag gör det ska jag inte äta något mer idag, kan jag bara tro det så kanske jag inte kommer att kräkas. Äh vem försöker jag lura. Blir till att kräkas och sedan vara duktig och äta min middag.
Vill bara ge upp och ge mig hän.
17:14
Klädde på mig, tog plånbok, mobil och nycklar och gick ut till bilen. Skulle bara kissa vovven först och den lilla lilla stunden då jag kunde se hur mörkt det var ute och att det var lite fruset, de få minuterna fick mig att gå in igen. Värmer upp min middag trots att jag inte är hungrig precis men måste få stoppa något i munnen.
17:32
Middagen uppäten på fyra röda sekunder följt av 3 knäcke med saffranshonung(som nu e slut). Känns inte bra vill bara ha mer men måste väl ändå vara bättre än 100 chokladdrömmar. Blir av detta ingen tur till toan iaf. Nu ett glas mjölk för att avsluta det hela.
fanns inget annat alternativ
När jag kom till sängs sansades mina tankar något och jag kunde se igenom ångesten.
Där och då när jag stod inför dessa stora beslut så fanns det inget annat alternativ. Även om det är svårt att komma ihåg det nu. Tiden förmildrar omständigheter.
Jag sa upp mig för att det inte gick mer.
Sjukskrivning hade ju min läkare varit på mig om sedan 6 månader tillbaka och även om det var ja som tog upp det så var det ju han som sjukskrev mig.
Jobbet i Göteborg gick det bara inte att tacka ja till då jag samma vecka tom dagen innan blev just sjukskriven.
Försöker ta bort ångern och jag kan ju inte ändra något ändå utan får ta livet utifrån de förutsättningar jag har nu, hur svårt det än är.
Men oron är desto svårare att bli av med.
Där och då när jag stod inför dessa stora beslut så fanns det inget annat alternativ. Även om det är svårt att komma ihåg det nu. Tiden förmildrar omständigheter.
Jag sa upp mig för att det inte gick mer.
Sjukskrivning hade ju min läkare varit på mig om sedan 6 månader tillbaka och även om det var ja som tog upp det så var det ju han som sjukskrev mig.
Jobbet i Göteborg gick det bara inte att tacka ja till då jag samma vecka tom dagen innan blev just sjukskriven.
Försöker ta bort ångern och jag kan ju inte ändra något ändå utan får ta livet utifrån de förutsättningar jag har nu, hur svårt det än är.
Men oron är desto svårare att bli av med.
Ånger
Brukar säga att jag inte ångrar något i mitt liv men som det är nu ångrar jag så att jag sa upp mig utan att ha något annat jobb, att jag blev sjukskriven och att jag tackade nej till jobbet i Göteborg. Rädd att alla de besluten bara har fått mig att må sämre.
Sen allt detta strul med alla mediciner, de har ju inte gjort någon skillnad. Eller är det jag som inte vill veta av någon skillnad, kanske de hade verkat om jag bara hade känt efter lite mer, eller inte känt efter så mkt.
Känner mig om möjligt ännu mer förvirrad och maktlös nu än tidigare. Vet inte vart jag ska göra.
Om jag ska skita i alla mediciner helt och hållet? Eller ska jag prova andra och vilka då i så fall? Rädd för att fortsätta men rädd för att inte fortsätta. Så rädd för att bli lämnad om jag inte gör vad läkaren tycker, men var tycker hon? Vad tror hon? Vet inte hur hon tänker.
Vet inte vad som är rätt, vet inte vad jag ska göra.
Sen allt detta strul med alla mediciner, de har ju inte gjort någon skillnad. Eller är det jag som inte vill veta av någon skillnad, kanske de hade verkat om jag bara hade känt efter lite mer, eller inte känt efter så mkt.
Känner mig om möjligt ännu mer förvirrad och maktlös nu än tidigare. Vet inte vart jag ska göra.
Om jag ska skita i alla mediciner helt och hållet? Eller ska jag prova andra och vilka då i så fall? Rädd för att fortsätta men rädd för att inte fortsätta. Så rädd för att bli lämnad om jag inte gör vad läkaren tycker, men var tycker hon? Vad tror hon? Vet inte hur hon tänker.
Vet inte vad som är rätt, vet inte vad jag ska göra.
Alla.... eller snarare bitter som in i, usch
Allt triggar just nu. Allt på tv, radio eller i böcker. Allt får mig att tänka något negativt om mig själv och mitt värdelösa jag.
Är det glädje så får jag ångest över det och är det sorg så är det likadant.
Ångest och irritation hela tiden.
Alla är lyckligare, alla har större bekymmer och mer skäl till eländighet än jag.
Alla har relationer, alla har barn, alla har kommit någonstans i livet. Alla är smala, alla är mulliga och skitsnygga. Alla utstrålar säkerhet och glädje. Alla gråter, blir tröstade och tar sedan tag i saken och vänder blad.
Alla har jobb eller utbildning eller förverkligar sig själva och känner sig starka och självsäkra.
Alla har bekymmer men har alltid varandra, alla tar sig i kragen och det händer något.
Jag försöker ta tag i saker och inget händer. Jag vill att något ska hända men jag vet inte om jag vågar att något ska hända, vet inte vad jag vill ska hända. Vet inte något annat än det här.
Ännu ett upplyftande inlägg men det måste bara ut ur mig. Vet inte hur jag ska göra för att tänka positivt och inte grotta ner mig i negativiteten.
Är det glädje så får jag ångest över det och är det sorg så är det likadant.
Ångest och irritation hela tiden.
Alla är lyckligare, alla har större bekymmer och mer skäl till eländighet än jag.
Alla har relationer, alla har barn, alla har kommit någonstans i livet. Alla är smala, alla är mulliga och skitsnygga. Alla utstrålar säkerhet och glädje. Alla gråter, blir tröstade och tar sedan tag i saken och vänder blad.
Alla har jobb eller utbildning eller förverkligar sig själva och känner sig starka och självsäkra.
Alla har bekymmer men har alltid varandra, alla tar sig i kragen och det händer något.
Jag försöker ta tag i saker och inget händer. Jag vill att något ska hända men jag vet inte om jag vågar att något ska hända, vet inte vad jag vill ska hända. Vet inte något annat än det här.
Ännu ett upplyftande inlägg men det måste bara ut ur mig. Vet inte hur jag ska göra för att tänka positivt och inte grotta ner mig i negativiteten.
en gammal vän
Har varit förskonad från de allra mörkaste tankarna, de om döden, i ca två veckor nu.
Men sedan igår så smyger de sig på igen.
Som en gammal vän som kommer för att trösta och lindra.
Det värsta är att jag gärna välkomnar den vännen hellre det än att min gamla vän äs-monstret tar över igen.
Men sedan igår så smyger de sig på igen.
Som en gammal vän som kommer för att trösta och lindra.
Det värsta är att jag gärna välkomnar den vännen hellre det än att min gamla vän äs-monstret tar över igen.
Timid
Känns som jag hela tiden ska vara så jäkla snäll, timid och inte får ställa några krav.
Men känner hur det bubblar i mig av irritation över min läkare och hennes sätt. Ffa pga av att det känns som det inte finns något jag kan göra åt det. Är alldeles för rädd för att våga säga något.
Sätter min tilltro lite till min psykolog som pratar en hel del med henne.
När jag väl pratar med henne vill jag ju att vi ska prata om min behandling och inte om hur arg och besviken jag känner mig.
Tagit in hästarna för en stund sedan och blev såå frusen och det var jätteskönt att få komma in i värmen, duscha riktigt varmt, tänt en massa ljus, satt på mig myskläder och intagit soffläge.
Om vädret tillåter ska jag nog ut en sväng i skogen med pållen imorgon, skulle eg gjort det idag men prioriterade skogen. Hoppas på finväder imorn.
Men känner hur det bubblar i mig av irritation över min läkare och hennes sätt. Ffa pga av att det känns som det inte finns något jag kan göra åt det. Är alldeles för rädd för att våga säga något.
Sätter min tilltro lite till min psykolog som pratar en hel del med henne.
När jag väl pratar med henne vill jag ju att vi ska prata om min behandling och inte om hur arg och besviken jag känner mig.
Tagit in hästarna för en stund sedan och blev såå frusen och det var jätteskönt att få komma in i värmen, duscha riktigt varmt, tänt en massa ljus, satt på mig myskläder och intagit soffläge.
Om vädret tillåter ska jag nog ut en sväng i skogen med pållen imorgon, skulle eg gjort det idag men prioriterade skogen. Hoppas på finväder imorn.
lördag
Sovit gott inatt och känner mig mindre stressad idag.
Bara tråkigt att inte ha något bestämt att göra, är så trött på mitt eget sällskap.
Datorn och tvn är mina bästa vänner, fast det är klart det är ju bättre än att ha äs-monstret som bästis.
Varit iväg och promenerat i skogen på Hallandsåsen, tanken var att jag skulle gå ca 1 mil men missade en skylt på ett ställe så blev 5 km istället. Får ta den längre rundan nästa gång.
Har precis ätit lunch i form av grillad kyckling, ost och bulle. Och så 2 nötcreme och salt smågodis före och efter. Onödigt men ingen panik.
Vad hittar ni på idag?
Bara tråkigt att inte ha något bestämt att göra, är så trött på mitt eget sällskap.
Datorn och tvn är mina bästa vänner, fast det är klart det är ju bättre än att ha äs-monstret som bästis.
Varit iväg och promenerat i skogen på Hallandsåsen, tanken var att jag skulle gå ca 1 mil men missade en skylt på ett ställe så blev 5 km istället. Får ta den längre rundan nästa gång.
Har precis ätit lunch i form av grillad kyckling, ost och bulle. Och så 2 nötcreme och salt smågodis före och efter. Onödigt men ingen panik.
Vad hittar ni på idag?
Fördomar
Tack snälla S för dina ord, dina tänkvärda ord.
Har själv varit sjukskriven en period innan för några år sedan, tog mig ett och ett halvt år att ta mig tillbaka från full sjukskrivning till 100% arbete.
Skillnaden till nu är att då hade jag ett jobb att sakta jobba mig tillbaka till. Men nu har jag ju sagt upp mig och står utan jobb och då känns det svårare att börja försiktigt. Vem vill ha en sjukskriven nolla som mig, sjukskrivna ställer ju bara till besvärvad finns det för garantier att de inte blir sämre igen? Den fördomen tror iaf jag finns där ute.
Ser på Titanic och tänker ta en massa sömnpiller efter den för att få sova ordentligt och lääääänge.
Har själv varit sjukskriven en period innan för några år sedan, tog mig ett och ett halvt år att ta mig tillbaka från full sjukskrivning till 100% arbete.
Skillnaden till nu är att då hade jag ett jobb att sakta jobba mig tillbaka till. Men nu har jag ju sagt upp mig och står utan jobb och då känns det svårare att börja försiktigt. Vem vill ha en sjukskriven nolla som mig, sjukskrivna ställer ju bara till besvärvad finns det för garantier att de inte blir sämre igen? Den fördomen tror iaf jag finns där ute.
Ser på Titanic och tänker ta en massa sömnpiller efter den för att få sova ordentligt och lääääänge.
Ångest i sömnen
Sovit dåligt som attans med massor av drömmar och mardrömmar, nästan panikångestkänslor under natten. Drömmarna har bla handlat om mitt förra jobb och om hur bra där är nu.
Har svårt att komma ihåg just nu vad det var som var så fruktansvärt med den arbetsplatsen och är så rädd att jag gjorde ett misstag.
Ffa känns det som om sjukskrivningen ställt till det för mig.
Rädd att det ska ligga mig i fatet när jag väl ska börja söka jobb.
Rädd och orolig för att inte få något jobb, känner en sådan stress över att jag måste ta tag i att söka jobb. Kan inte bara gå hemma och inte göra något, blir så stressad av det.
Idag har kort sagt varit en grymt stressad dag.
Tog en atarax när jag vaknade i morse vid 8, ville bara låta några timmar gå och få vila lite efter den jobbiga natten så kom inte upp förrän vid halv elva. Har promenerat, skickat julkort, slått in alla julklappar och sitter nu med datorn och tvn på. Ska iväg på Zumba om en timme ungefär vilket nog kan vara bra en sådan här dag men vad ska jag göra sedan efter det?
Har svårt att komma ihåg just nu vad det var som var så fruktansvärt med den arbetsplatsen och är så rädd att jag gjorde ett misstag.
Ffa känns det som om sjukskrivningen ställt till det för mig.
Rädd att det ska ligga mig i fatet när jag väl ska börja söka jobb.
Rädd och orolig för att inte få något jobb, känner en sådan stress över att jag måste ta tag i att söka jobb. Kan inte bara gå hemma och inte göra något, blir så stressad av det.
Idag har kort sagt varit en grymt stressad dag.
Tog en atarax när jag vaknade i morse vid 8, ville bara låta några timmar gå och få vila lite efter den jobbiga natten så kom inte upp förrän vid halv elva. Har promenerat, skickat julkort, slått in alla julklappar och sitter nu med datorn och tvn på. Ska iväg på Zumba om en timme ungefär vilket nog kan vara bra en sådan här dag men vad ska jag göra sedan efter det?
Snaska snask hela kvällen
Tagit blodprov idag på Litium ska ringa imorn och höra med sköterskan hur det ser ut och om jag ska ändra något i doseringen.
Känns väldigt, vet inte, oroligt och förvirrande just nu. Min läkare och även min psykolog pratar mkt om hur det ska bli om och när inte litiumet fungerar. Varför har jag blivit insatt på Litium om de inte tror att det ska kunna hjälpa?
Glad ändå att min psykolog var tillbaka idag, vi har kommit fram till att vi inte ska prata så mkt om alla mediciner utan fokusera på mitt liv. Som det har blivit nu har min läkare lämpat över ansvaret på mig och min psykolog att sköta medicinerna. Men no more...
Men känns som sagt väldigt osäkert med allt just nu, ver inte vad jag ska tänka, göra eller tro om allt.
Vill bara ha snask idag, snask i mängder. Smågodis, kakor, glass etc etc men vill absolut inte kräkas så här sitter jag hemma och knyter händerna och tuggar tuggummi som attans.
Det jag kan säga att jag känner av Litiumet är att precis efter att jag tagit den kommer ett lugn i kroppen, men det sitter bara i en liten stund. Tyvär inte tillräckligt länge för att jag ska kunna somna av den på kvällen.
Är så trött på att vara tvungen att ta Imovane varje kväll.
Känns väldigt, vet inte, oroligt och förvirrande just nu. Min läkare och även min psykolog pratar mkt om hur det ska bli om och när inte litiumet fungerar. Varför har jag blivit insatt på Litium om de inte tror att det ska kunna hjälpa?
Glad ändå att min psykolog var tillbaka idag, vi har kommit fram till att vi inte ska prata så mkt om alla mediciner utan fokusera på mitt liv. Som det har blivit nu har min läkare lämpat över ansvaret på mig och min psykolog att sköta medicinerna. Men no more...
Men känns som sagt väldigt osäkert med allt just nu, ver inte vad jag ska tänka, göra eller tro om allt.
Vill bara ha snask idag, snask i mängder. Smågodis, kakor, glass etc etc men vill absolut inte kräkas så här sitter jag hemma och knyter händerna och tuggar tuggummi som attans.
Det jag kan säga att jag känner av Litiumet är att precis efter att jag tagit den kommer ett lugn i kroppen, men det sitter bara i en liten stund. Tyvär inte tillräckligt länge för att jag ska kunna somna av den på kvällen.
Är så trött på att vara tvungen att ta Imovane varje kväll.
Paus
Känns som livet bara rinner iväg och jag kommer ingenvart, jag står utanför.
Allt händer runt om kring mig men inget händer mig.
Tiden går men jag står still.
Som om mitt liv är i paus och jag vet inte vart man trycker på play.
Allt händer runt om kring mig men inget händer mig.
Tiden går men jag står still.
Som om mitt liv är i paus och jag vet inte vart man trycker på play.
Onsdag, ok än så länge
Så var det onsdag idag.
Vaknade halv 9 av att jag fick besked om att min sjukgymnast inte kommer på fredag heller :(. Hon har gjort någon stor operation för 2 månader sedan och är uppenbarligen inte ok från den än. Man kan ju inte låte bli att bli nyfiken på vad det är ;)
Varit i stallet hela dan, mockat och ridit. Sååå skönt att få använda kroppen, hade önskat att det varat hela dan, men halva dan har gått iaf.
Är inne i en ägg och makrillperiod just nu, det är så makalöst gott med stekt ägg och en burk makrill i tomatsås. Och så är det ju nyttigt också.
Fick frågan om vad för mediciner jag äter just nu, en himla massa pillertrillande blir det:
Levaxin- opererad för struma för 7 år sedan
Lamotrigin- antieleptika som även ska vara stämningsstabiliserande vid bipolär sjd, ska minska mina djupaste dalar. Inte märkt av någon effekt av den...
Zeldox- neuroleptika, stämningstabiliserande som ska minska mina största ångesttoppar. Inte känt av någon effekt av den.
Litium- ska också på något sätt göra att jag mår bättre, kanske att jag märkt liite effekt av den, bara ätit den sedan torsdags.
Sobril- Ångestdämpande vid hehov.
Imovane- Insomningstablett vid behov.
Har ganska fullt i min dosett som ni kanske förstår...
Vaknade halv 9 av att jag fick besked om att min sjukgymnast inte kommer på fredag heller :(. Hon har gjort någon stor operation för 2 månader sedan och är uppenbarligen inte ok från den än. Man kan ju inte låte bli att bli nyfiken på vad det är ;)
Varit i stallet hela dan, mockat och ridit. Sååå skönt att få använda kroppen, hade önskat att det varat hela dan, men halva dan har gått iaf.
Är inne i en ägg och makrillperiod just nu, det är så makalöst gott med stekt ägg och en burk makrill i tomatsås. Och så är det ju nyttigt också.
Fick frågan om vad för mediciner jag äter just nu, en himla massa pillertrillande blir det:
Levaxin- opererad för struma för 7 år sedan
Lamotrigin- antieleptika som även ska vara stämningsstabiliserande vid bipolär sjd, ska minska mina djupaste dalar. Inte märkt av någon effekt av den...
Zeldox- neuroleptika, stämningstabiliserande som ska minska mina största ångesttoppar. Inte känt av någon effekt av den.
Litium- ska också på något sätt göra att jag mår bättre, kanske att jag märkt liite effekt av den, bara ätit den sedan torsdags.
Sobril- Ångestdämpande vid hehov.
Imovane- Insomningstablett vid behov.
Har ganska fullt i min dosett som ni kanske förstår...
Tisdag, inte lika bra
Gick inte lika bra igår :(
När jag gjorde kransarna gick det väl sådär men fick sådan ångestkänning så tog en Sobril och det hjälpte faktiskt.
Var iväg på ett möte med facket och sen på em kom ångesten igen så tog en Sobril till.
Blev ganska sömning efter ett tag och vilade vilket var superskönt och nödvändigt för att jag skulle komma iväg på kören. Var rädd att ångesten skulle hindra mig men tack vare Sobrilen gick det galant :).
Har i två dagar nu varit tvungen att ta Imovane trots att jag varit helt slut när jag gått till sängs. Men när jag legat och vänt och vridit på mig i över en timme så ger jag upp och sen sover jag gott efter en stund.
Hade ju hoppats att litiumet kanske skulle hjälpa mig med det.
När jag gjorde kransarna gick det väl sådär men fick sådan ångestkänning så tog en Sobril och det hjälpte faktiskt.
Var iväg på ett möte med facket och sen på em kom ångesten igen så tog en Sobril till.
Blev ganska sömning efter ett tag och vilade vilket var superskönt och nödvändigt för att jag skulle komma iväg på kören. Var rädd att ångesten skulle hindra mig men tack vare Sobrilen gick det galant :).
Har i två dagar nu varit tvungen att ta Imovane trots att jag varit helt slut när jag gått till sängs. Men när jag legat och vänt och vridit på mig i över en timme så ger jag upp och sen sover jag gott efter en stund.
Hade ju hoppats att litiumet kanske skulle hjälpa mig med det.
Kämpat mig igenom dagen
Har verkligen kämpat för att det skulle bli en bra dag idag eller en uthärdlig dag iaf.
Utan ångest förhoppningsvis.
Upp ur sängen och ut i stallet efter frukost, borstade lääänge på pållen och sen ut på en runda i skogen.
Hemma i huset igen vid 1, ut igen direkt och plockade lingonris (hunden var måttligt road, hon ville bara in och vila efter skogsrundan tillsammans med hästen).
Hem och åt lunch, tomatsoppa med mkt vitlöksbröd (och då menar jag myyycket vitlöksbröd)
Efter det på med tv'n och stickade på min halskrage, allt för att försöka vara i nuet och inte oroa mig om framtiden och för att undvika ångest.
Kl 15 in i duschen och fixade mig iordning, 16 iväg för att köpa mat och träffa bästa T för tur till Väla och julklappsköp.
Inom Maxi igen på vägen hem tillsammans med min bästis, vilket gjorde att jag slapp gå själv bland alla frestelser. Köpte en julklapp till.
Nu hemma heeelt färdig vilket känns såå skönt :)
Hoppas på tredje dagen i rad utan sömntablett.
Imorn ska jag binda en eller två kransar och sen på kvällen är det kören.
Givetvis har min sjukgymnast också avbokat imorn pga sjukdom :(
Ska försöka kämpa på lika hårt som idag för att slippa oron och ångesten,
Utan ångest förhoppningsvis.
Upp ur sängen och ut i stallet efter frukost, borstade lääänge på pållen och sen ut på en runda i skogen.
Hemma i huset igen vid 1, ut igen direkt och plockade lingonris (hunden var måttligt road, hon ville bara in och vila efter skogsrundan tillsammans med hästen).
Hem och åt lunch, tomatsoppa med mkt vitlöksbröd (och då menar jag myyycket vitlöksbröd)
Efter det på med tv'n och stickade på min halskrage, allt för att försöka vara i nuet och inte oroa mig om framtiden och för att undvika ångest.
Kl 15 in i duschen och fixade mig iordning, 16 iväg för att köpa mat och träffa bästa T för tur till Väla och julklappsköp.
Inom Maxi igen på vägen hem tillsammans med min bästis, vilket gjorde att jag slapp gå själv bland alla frestelser. Köpte en julklapp till.
Nu hemma heeelt färdig vilket känns såå skönt :)
Hoppas på tredje dagen i rad utan sömntablett.
Imorn ska jag binda en eller två kransar och sen på kvällen är det kören.
Givetvis har min sjukgymnast också avbokat imorn pga sjukdom :(
Ska försöka kämpa på lika hårt som idag för att slippa oron och ångesten,
ny vecka
Typiskt, min psykolog e sjuk idagmed :(
Vill inte ha denna dagen alls nu, kan den inte bara vara över.
Vill inte ha denna dagen alls nu, kan den inte bara vara över.
Twix
Satan i gatan vad jag är sugen på Twix....
Fråga om Lithium bla
Visste inte om jag skulle skriva något idag eller inte, kände inte riktigt för det. Men här är jag iaf.
Vaknade tidigt :(, dagen blir så mkt längre då.
Förmiddagen var jobbig med en hel del ångest pga alla tankar om jobb, framtid och medicinering.
Tog en promenad med hunden och det värsta släppte, har dock legat och pyrt hela dan.
Varit iväg med ma & pa för att kolla på gran till dem och deras vänner, fikat, lyssnat på mammas körs julkonsert och ätit grönkålssoppa med ägg.
Trevligt och gott men jobbigt att hålla uppe fasaden, eller försöka iaf. Ville bara springa därifrån flera gånger.
Ätit fil med halv banan, 1 msk äpplemos och havrefras i ett försök att hindra mig att åka till affären och köpa hetsmat. Fungerade väl ok, nu är affären stängd iaf och jag har mysisar på mig så inte aktuellt att köra till affären som fortfarande har öppet 1 mil bort.
Hoppas min psykolog inte är sjuk imorn, vill så gärna dit, fast vet inte vad jag ska säga.
Är det någon därute som ätit Lithium? Hur snabbt kan man räkna med effekt?
Vaknade tidigt :(, dagen blir så mkt längre då.
Förmiddagen var jobbig med en hel del ångest pga alla tankar om jobb, framtid och medicinering.
Tog en promenad med hunden och det värsta släppte, har dock legat och pyrt hela dan.
Varit iväg med ma & pa för att kolla på gran till dem och deras vänner, fikat, lyssnat på mammas körs julkonsert och ätit grönkålssoppa med ägg.
Trevligt och gott men jobbigt att hålla uppe fasaden, eller försöka iaf. Ville bara springa därifrån flera gånger.
Ätit fil med halv banan, 1 msk äpplemos och havrefras i ett försök att hindra mig att åka till affären och köpa hetsmat. Fungerade väl ok, nu är affären stängd iaf och jag har mysisar på mig så inte aktuellt att köra till affären som fortfarande har öppet 1 mil bort.
Hoppas min psykolog inte är sjuk imorn, vill så gärna dit, fast vet inte vad jag ska säga.
Är det någon därute som ätit Lithium? Hur snabbt kan man räkna med effekt?
Lördag
Var så skönt att ha att göra hela dan igår och blev riktigt bra i bokhyllan och de var så tacksamma.
Sen till den stora biten, jag berättade för mina föräldrar om det bipolära och om allt med mediciner etc etc. Svårt att förklara något som man själv inte riktigt förstår.
De tog det bra, jag grät och mamma tröstade på ett bra sätt och utan att gråta själv vilket hade lett till at jag kände mig tvungen att trösta henne.
Känns bra iaf.
Sen e jag stressad som fan om framtiden och min jobbsituation, tänk så får jag inget jobb och blir utförsäkrad både av försäkringskassan och a-kassan. Hur ska jag klara mig då? Vet ju att det inte är något jag kan göra något åt just nu men tankarna finns där och maler.
Känner mig inte alls så kaxig vad det gäller att hitta jobb som jag varit innan.
rensa i bokhylla
Tack Lena för tipset.
Har tagit Litium idag för första gången. Kändes helt ok, inte så nervös över den.
Skulle bara önskat att allt skedde på en gång så att det händer något. En ordentlig utredning fast det redan är gjort. Tänk om jag snart gått ett helt år med felaktiga diagnoser.
Det enda jag är säker stämmer är att jag har en depression och ångest, allt annat känns su luddig och osäkert.
Ska iaf hem till mamma och rensa i deras bokhylla, den ser minst sagt fördjävlig ut, ska bli skönt att göra.
Har tagit Litium idag för första gången. Kändes helt ok, inte så nervös över den.
Skulle bara önskat att allt skedde på en gång så att det händer något. En ordentlig utredning fast det redan är gjort. Tänk om jag snart gått ett helt år med felaktiga diagnoser.
Det enda jag är säker stämmer är att jag har en depression och ångest, allt annat känns su luddig och osäkert.
Ska iaf hem till mamma och rensa i deras bokhylla, den ser minst sagt fördjävlig ut, ska bli skönt att göra.
för mkt
Känns som om jag har för mkt ork för att vara hemma och sjukskriven men för mkt ångest och nedstämdhet för att söka jobb och kunna jobba.
Stressad
Fattar inte varför inte stressen kan ge med sig. Så fort jag inte har något att göra så är den där och härjar i min kropp.
Tung dag idag, varit hos läkaren och det drar alltid upp en massa, gör mig ledsen och, ja, stressad. Hon är jättesnäll och bra men blir så nervös och hon pratar så himla mycket att jag inte hinner med.
Eller när jag är där hinner jag med men så efteråt så kommer en massa frågor upp som jag skulle ha viljat fråga om.
Osäkerheten kommer också att jag sagt något fel eller missat något som hade varit avgörande för mig.
Ringde sköterskan bara 20 min e mötet med en fråga som jag nu i efterhand inte vet var korrekt.
Ska iaf sluta med Zyprexan (hon vet att jag bara tagit den i några dagar) då den inte verkar ha någon effekt alls på mig. Något skulle jag tydligen ha märkt även på några dagar. Sen ska jag äta Zeldoxen igen och börja med Litium från och med imorgon.... Vill ju att saker ska hända men samtidigt är det lite läskigt.
Om inte detta fungerar så ska vi prova nått annat. Någon annan typ av antidepp än de jag hittills provat och tror det var då vi även skulle sätta oss ner och än en gång gå igenom hela mitt liv, typ.
Har så liten tro på att något ska kunna bli bättre, vet inte vad bättre är. Men känns ändå som om det nästan är sämre nu, eller?
Haft värsta hetsen idag och känner mig besviken att jag inte lyckades stå emot, trodde jag skulle ha styrka nog till det. Hatar det.
Tung dag idag, varit hos läkaren och det drar alltid upp en massa, gör mig ledsen och, ja, stressad. Hon är jättesnäll och bra men blir så nervös och hon pratar så himla mycket att jag inte hinner med.
Eller när jag är där hinner jag med men så efteråt så kommer en massa frågor upp som jag skulle ha viljat fråga om.
Osäkerheten kommer också att jag sagt något fel eller missat något som hade varit avgörande för mig.
Ringde sköterskan bara 20 min e mötet med en fråga som jag nu i efterhand inte vet var korrekt.
Ska iaf sluta med Zyprexan (hon vet att jag bara tagit den i några dagar) då den inte verkar ha någon effekt alls på mig. Något skulle jag tydligen ha märkt även på några dagar. Sen ska jag äta Zeldoxen igen och börja med Litium från och med imorgon.... Vill ju att saker ska hända men samtidigt är det lite läskigt.
Om inte detta fungerar så ska vi prova nått annat. Någon annan typ av antidepp än de jag hittills provat och tror det var då vi även skulle sätta oss ner och än en gång gå igenom hela mitt liv, typ.
Har så liten tro på att något ska kunna bli bättre, vet inte vad bättre är. Men känns ändå som om det nästan är sämre nu, eller?
Haft värsta hetsen idag och känner mig besviken att jag inte lyckades stå emot, trodde jag skulle ha styrka nog till det. Hatar det.
Pressad
Är stressad över att inte ha någonting att göra men vill inte heller göra någonting.
Känner en sådan press på mig själv att det ska hända något, att det är mitt fel att jag inte svarar på någon behandling. Känner det både från mig själv och från omgivningen.
Något måste ju börja hända snart så jag kan komma igång och jobba igen.
Har iaf vågat mig på Zyprexan två dagar nu och kommer nog fortsätta ett tag till, om allt fungerar som det ska.
Vad kan man göra en dag då man inte har något att göra?
Känner en sådan press på mig själv att det ska hända något, att det är mitt fel att jag inte svarar på någon behandling. Känner det både från mig själv och från omgivningen.
Något måste ju börja hända snart så jag kan komma igång och jobba igen.
Har iaf vågat mig på Zyprexan två dagar nu och kommer nog fortsätta ett tag till, om allt fungerar som det ska.
Vad kan man göra en dag då man inte har något att göra?
...
ARG, IRRITERAD, STRESSAD
viljelös, ledsen, hopplös
Orkar inte mer
viljelös, ledsen, hopplös
Orkar inte mer
Kämpigt med maten idag
Shit vad det är kämpigt med maten idag.
Har ett sådant hetssug så det är helt vansinnigt.
Men försöker verkligen stå emot, försöker med hela min själ och mitt hjärta.
Kan inte se något positivt med att inte hetsa men försöker ändå stå emot.
Har tagit ett glas mjölk nu, förhoppningsvis ska det ta udden av det. Tänker äta ägg och makrill på knäcke sedan.
Men shit vad svårt det är.
Och inte har jag någon förhoppning om att det kommer vara lättare imorgon.
Helvetes jävla monster som förstör hela mitt liv.
Har ett sådant hetssug så det är helt vansinnigt.
Men försöker verkligen stå emot, försöker med hela min själ och mitt hjärta.
Kan inte se något positivt med att inte hetsa men försöker ändå stå emot.
Har tagit ett glas mjölk nu, förhoppningsvis ska det ta udden av det. Tänker äta ägg och makrill på knäcke sedan.
Men shit vad svårt det är.
Och inte har jag någon förhoppning om att det kommer vara lättare imorgon.
Helvetes jävla monster som förstör hela mitt liv.
Hagel och snö
Gillar inte att ha tid till psykologen på em, blir en lång väntan tills jag ska vara där. Kan liksom inte göra något innan.
Ska iaf ta med vovven på en strandpromenad innan, fast det ser ut som om det ska börja snöa när som helst.
Ska verkligen försöka att inte kräkas idag, inte inte inte.
Ska äta många små mål av bra mat så kanske och så ta Sobrilen om jag har svårt att stå emot hets.
Kanske det kan funka.
Håll tummarna för mig idag.
Nu kom värsta hagelovädret och sedan snö
Ska iaf ta med vovven på en strandpromenad innan, fast det ser ut som om det ska börja snöa när som helst.
Ska verkligen försöka att inte kräkas idag, inte inte inte.
Ska äta många små mål av bra mat så kanske och så ta Sobrilen om jag har svårt att stå emot hets.
Kanske det kan funka.
Håll tummarna för mig idag.
Nu kom värsta hagelovädret och sedan snö
A4-sidor
Hemma från föräldrarna och gåsamiddag, var riktigt gott och trevligt.
Sobrilen gjorde nog sitt till att jag kände mig lite lugnare.
Men så fort vi ätit så börjar planerande av kvällens hets. Så sagt och gjort körde jag inom affären och köpte hetsmat som jag hann äta upp innan jag ens kommit hem 10 min senare. Besök på toa :(
Undrar om jag ändå ska skita i Zyprexan iaf nu när jag kräker.
Har skrivit flera A4 sidor med frågor till min läkare om medicinen och allt, hoppas bara jag ska kunna få fram allt på torsdag. Vill egentligen bara ta det lugnt och inte en massa prat men det är nog oundvikligt.
Skönt imorn att ha tid till min psykolog.
Sobrilen gjorde nog sitt till att jag kände mig lite lugnare.
Men så fort vi ätit så börjar planerande av kvällens hets. Så sagt och gjort körde jag inom affären och köpte hetsmat som jag hann äta upp innan jag ens kommit hem 10 min senare. Besök på toa :(
Undrar om jag ändå ska skita i Zyprexan iaf nu när jag kräker.
Har skrivit flera A4 sidor med frågor till min läkare om medicinen och allt, hoppas bara jag ska kunna få fram allt på torsdag. Vill egentligen bara ta det lugnt och inte en massa prat men det är nog oundvikligt.
Skönt imorn att ha tid till min psykolog.
2a advent
Tagit en Sobril då blir tokig av stressen i kroppen, vet egentligen hur mkt effekt den har men kanske att jag blirlite lugnare.
Ska hem till mina föräldrar snart för lite söndagsmiddag. Blir gås vilket ju är smaskens.
Äh har inget att säga
Ska hem till mina föräldrar snart för lite söndagsmiddag. Blir gås vilket ju är smaskens.
Äh har inget att säga
Längtar efter
Längtar så efter lite enkelhet i tillvaron.
Är så trött på allt detta stora gigantiska monster som styr mitt liv och som tar över mina tankar, känslor och handlingar. Det skriker i mig om allt hela tiden.
Tänk att få lov att vara lite liten och att det är alldeles tyst, lugnt och att jag har ro.
Och nu pratar jag inte ur ett äs-perspektiv utan ur ett livs-perspektiv.
Är så trött på allt detta stora gigantiska monster som styr mitt liv och som tar över mina tankar, känslor och handlingar. Det skriker i mig om allt hela tiden.
Tänk att få lov att vara lite liten och att det är alldeles tyst, lugnt och att jag har ro.
Och nu pratar jag inte ur ett äs-perspektiv utan ur ett livs-perspektiv.
Stress och likgiltlighet
Jaha...
Dagen började inte förrän 11, sen besök av vän med valp, åt varma mackor med henne.
Efter 15:30 inget att göra, körde till affären delvis pga tristess och för att fördriva tiden.
Hets, kräkning, sovit en stund och har nu ätit min middag.
Allt är mig totalt likgiltligt och ostimulerande. Vad jag än gör eller inte gör så sitter stressen i mig, hela tiden.
Är stressen det samma som ångest? Borde jag ta en Sobril? Skulle nog gjort det när jag ville köra till affären
Vad ska jag göra nu då? Klockan är bara 18:53 och det river i mig. Ont i magen men vill bara ha mer. Vet inte om jag får lov att ta Zyprexan ikväll då har kräkts men kommer nog göra det ändå.
Har kesella vanilj hemma som jag tänkt ha till en fruktsallad men får nog bli till senare om jag kan.
Dagen började inte förrän 11, sen besök av vän med valp, åt varma mackor med henne.
Efter 15:30 inget att göra, körde till affären delvis pga tristess och för att fördriva tiden.
Hets, kräkning, sovit en stund och har nu ätit min middag.
Allt är mig totalt likgiltligt och ostimulerande. Vad jag än gör eller inte gör så sitter stressen i mig, hela tiden.
Är stressen det samma som ångest? Borde jag ta en Sobril? Skulle nog gjort det när jag ville köra till affären
Vad ska jag göra nu då? Klockan är bara 18:53 och det river i mig. Ont i magen men vill bara ha mer. Vet inte om jag får lov att ta Zyprexan ikväll då har kräkts men kommer nog göra det ändå.
Har kesella vanilj hemma som jag tänkt ha till en fruktsallad men får nog bli till senare om jag kan.
Höstrusk
Provade Zyprexan igår och har sovit gott på den, ända till halv 11!!!
Var lite obehaglig känsla till en början då det kändes som om kroppen domnade bort samtidigt som huvudet var klart men sen somnade jag.
Är fortfarande väldigt kluven på hur jag ska kunna kombinera denna medicin med min äs som ju inte är så lätt att styra eller kontrollerna.
Känns som allt ansvar ligger på mig när det gäller medicineringen, att det är jag som bett om något kraftfullt iom att ångesten varit så stor. Det är mitt egna fel om det inte funkar tillsammans med äs.
Men nu vet jag inte vad jag ska tro eller vilja.
Blir så stressad av allt nuförtiden, inget är bra. Om jag inte hittar på något är det inte bra men om jag hittar på saker och socialiserar mig så är det inte heller bra. Blir stressad av både och.
Snart kommer en vän hit och vi ska ut i höstrusker och plocka mossa och lingonris. Hade önskat att hon stannade hela kvällen med det kunde hon inte.
Om det nu är så att det är bara den ökade aptiten och suget som gör att man går upp i vikt, hur ska jag då kunna kämpa mot det? Vill ju bara äta hela tiden och sedan kräkas.
Hoppas hoppas att jag inte kommer gå upp i vikt och att medicinen ska ha effekt, men vågar inte riktigt tro på det.
Var lite obehaglig känsla till en början då det kändes som om kroppen domnade bort samtidigt som huvudet var klart men sen somnade jag.
Är fortfarande väldigt kluven på hur jag ska kunna kombinera denna medicin med min äs som ju inte är så lätt att styra eller kontrollerna.
Känns som allt ansvar ligger på mig när det gäller medicineringen, att det är jag som bett om något kraftfullt iom att ångesten varit så stor. Det är mitt egna fel om det inte funkar tillsammans med äs.
Men nu vet jag inte vad jag ska tro eller vilja.
Blir så stressad av allt nuförtiden, inget är bra. Om jag inte hittar på något är det inte bra men om jag hittar på saker och socialiserar mig så är det inte heller bra. Blir stressad av både och.
Snart kommer en vän hit och vi ska ut i höstrusker och plocka mossa och lingonris. Hade önskat att hon stannade hela kvällen med det kunde hon inte.
Om det nu är så att det är bara den ökade aptiten och suget som gör att man går upp i vikt, hur ska jag då kunna kämpa mot det? Vill ju bara äta hela tiden och sedan kräkas.
Hoppas hoppas att jag inte kommer gå upp i vikt och att medicinen ska ha effekt, men vågar inte riktigt tro på det.
Behöver råd
Det ska tydligen komma en ny medicin ganska snart som inte ska ha viktökning som biverkan. Ska nog vänta in den iaf, eller ska jag ta Zyprexan tills den kommer eller iaf till min nästa tid till läkaren?
Snälla ge mig råd om hur jag ska göra.
Nää ska nog inte ta den när jag är så rädd för den eller känner mig så osäker.
Vill bara inte göra något fel men vet inte vad som är rätt att göra.
Snälla ge mig råd om hur jag ska göra.
Nää ska nog inte ta den när jag är så rädd för den eller känner mig så osäker.
Vill bara inte göra något fel men vet inte vad som är rätt att göra.
Nytt försök ikväll
Återigen ska jag försöka ta mod till mig och börja med Zyprexan ikväll.
Igår hade det inte gått i vilket fall då jag kräktes men ska verkligen försöka att inte ikväll. Det är lite svårt för jag känner hur monstret återigen har börjat växa.
Den senaste omgången med ångest hade jag ingen ro att tänka på vare sig mat eller äs, var bara superångestfylld.
Då är det illa när inte ens äs får komma till tals och försöka inbilla en att bara jag hetsar så kommer allt bli lugnt och bra igen särskilt om jag kräks också. Det värsta är ju att det fungerar.
Men nu är jag lite mer låg fast samtidigt river ångesten i mig, lite sådär "lagom". Tog faktiskt en halv sobril innan, får se om den kan lugna ner mig lite så jag får ro.
Tycker dagarna är sååå långa men har ingen ro att vila utan är bara stressad.
Vill bara ta tag i saker och jobba jobba jobba, tror kanske inte jag är så lämpad på en arbetsplats bara som jag är nu.
Ont i magen, åt lite för mycket av kyklinglever-grytan var så jäkla gott.
Har iaf bestämt mig att går jag upp i vikt så tänker jag inte fortsätta ta den. Hur ska man kombinera äs och en viktökande medicin, finns det verkligen något som är värt det? Inte ens livet är värt det. Ytligt som f a n men i min värld finns det bara inte.
Igår hade det inte gått i vilket fall då jag kräktes men ska verkligen försöka att inte ikväll. Det är lite svårt för jag känner hur monstret återigen har börjat växa.
Den senaste omgången med ångest hade jag ingen ro att tänka på vare sig mat eller äs, var bara superångestfylld.
Då är det illa när inte ens äs får komma till tals och försöka inbilla en att bara jag hetsar så kommer allt bli lugnt och bra igen särskilt om jag kräks också. Det värsta är ju att det fungerar.
Men nu är jag lite mer låg fast samtidigt river ångesten i mig, lite sådär "lagom". Tog faktiskt en halv sobril innan, får se om den kan lugna ner mig lite så jag får ro.
Tycker dagarna är sååå långa men har ingen ro att vila utan är bara stressad.
Vill bara ta tag i saker och jobba jobba jobba, tror kanske inte jag är så lämpad på en arbetsplats bara som jag är nu.
Ont i magen, åt lite för mycket av kyklinglever-grytan var så jäkla gott.
Har iaf bestämt mig att går jag upp i vikt så tänker jag inte fortsätta ta den. Hur ska man kombinera äs och en viktökande medicin, finns det verkligen något som är värt det? Inte ens livet är värt det. Ytligt som f a n men i min värld finns det bara inte.
Vända mig ryggen
Är så rädd att min läkare ska vända mig ryggen om jag inte gör som vi planerat, som vi tillsammans planerat. Men just nu vet jag ingenting, vågar ingenting. Ringde psykakuten för första gången för att få råd av dem men de tyckte bara att jag skulle försöka få tag på min läkare imorn. Kunde knappt prata genom gråten och ville bara att de skulle säga vad jag skulle göra.
Gråtit massor denna vecka, något jag aldrig gör och kanske inte så mkt för någon som brukar gråta men för mig är det massor av tårar.
Vill bara åka till affären och handla kakor och bullar men är egentligen inte sugen alls, fick knappt i mig ärtsoppan jag precis ätit. Ska försöka få i mig lite fruktsallad senare.
Blir nog inte Zyprexa ikväll, eller jag vet inte...
Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra.
Orkar inte mer
Gråtit massor denna vecka, något jag aldrig gör och kanske inte så mkt för någon som brukar gråta men för mig är det massor av tårar.
Vill bara åka till affären och handla kakor och bullar men är egentligen inte sugen alls, fick knappt i mig ärtsoppan jag precis ätit. Ska försöka få i mig lite fruktsallad senare.
Blir nog inte Zyprexa ikväll, eller jag vet inte...
Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra.
Orkar inte mer
Litium
Funderat lite och kommer nog prova Zyprexan iaf fram till att jag träffar min läkare om en vecka.
Så jobbigt med dessa svängningar, från att vara helt ångestfylld i flera dagar till att som igår och idag inte veta något, känt mig ledsen, förvirrad, inte vilja något alls. Vill bara försvinna.
Oron för allt, precis ALLT vill bara inte försvinna.
Tror innerst inne att det är kört för mig, finns inget hopp. Hur ska en medicin kunna ändra på det?
På tal om något annat är det någon som har erfarenhet av Litium?
Så jobbigt med dessa svängningar, från att vara helt ångestfylld i flera dagar till att som igår och idag inte veta något, känt mig ledsen, förvirrad, inte vilja något alls. Vill bara försvinna.
Oron för allt, precis ALLT vill bara inte försvinna.
Tror innerst inne att det är kört för mig, finns inget hopp. Hur ska en medicin kunna ändra på det?
På tal om något annat är det någon som har erfarenhet av Litium?
