frokenlejon

Varit hos läkaren idag, snabbt besök på ca 15 min men mer behövdes inte för att konstatera att jag ska sluta med Litium. Känns bra, hoppas nu bara inte jag kommer bli sämre pga det, men jag vet ju inte om jag tycker jag blivit så mkt bättre av det.

Kunde inte stå emot frestelsen idag så lunchen blev en påse smågodis för 19 kr, 2 kanelsnurror och en semla.
Så jäkla onödigt och försöker trycka bort alla känslor av panik och förakt och istället förlåta och acceptera.

Är inte sugen, är inte hungrig, vill inte hetsa, vill inte överäta. Ändå testar och utmanar jag hjärnan hela tiden för att se om jag inte iaf är sugen på något och se om jag inte ändå ska falla dit. Tankarna far om alla möjliga godsaker, allt som brukar ingå i en hets eller överätning. Gör det svårare att stå emot men än så länge är jag starkare. Men det hade varit skönt med lite lugn och ro i hjärnan.

Det är den ständiga kampen med maten som förtar allt bra i mitt liv.

Varit på jobb idag och det var roligt som vanligt. Så jäkla skönt att göra något och att träffa glada, trevliga människor. Skönt att vara ute i verkligheten och inte bara i min egna inskränkta sjuka värld.
Ska dit imorgon också.
Kämpar emot idag också, tror på mig själv, kommer att klara det idag också. Nu börjar det bli några dagar i följd. Hoppas det ska göra så att det blir lättare efter hand.

Jag och min bästa T har bestämt att vi varje dag ska berätta för varandra vad man gjort som varit bra eller som man varit duktig med under dagen. Känns bra att få säga det högt, blir mer verkligt då.

Här snöar det, gör det det hos er?

Det var mysigt hos mamma och pappa igår. Som vanligt en massa god mat med efterrätt till det.
Kände mig mätt och belåten efterår vilket var mkt skönt. Inte allt för många tvångstankar om mat.

Har nu ätit upp resterna av middagen från igår och ätit lite russin och tuggat nu tuggummi, allt för att stå emot lusten till att köra till affären.

tillägg
Nu är affären stängd
Russin fick ersätta kakorna, ett glas mjölk fick ersätta glassen. Inte riktigt tillfredställd men ändå.

20:01
Känner mig riktigt nöjd med den här dagen :)

Hänger upp mina dagar på mina måltider. Redan på morgonen planerar vad jag ska äta under dagen och ungefär när. Är det konstigt då att det blir laddat med maten? Men hur ska man göra annorlunda? Man måste ju planera något hur dagens måltider ska se ut så man kan förbereda. Hur gör ni?

Hade återigen ångest imorse som kom när jag stod i duschen men slapp iaf springa ut ur den full med tvål som i torsdags. Tog inte mer än några minuter innan den släppte men fasiken vad jobbigt det ska vara även när den inte alls var i närheten av så hemsk som häromdan.

Hade jättesvårt att komma upp ur sängen i morse och retade mig på att jag var tvungen pga vovven. Men upp kom jag iaf och det var ju bra. Gick en liten promenad, åt frukost och så duschen då. Satte på en maskin tvätt men sen gick jag faktiskt och la mig igen och slumrade en timma. Så skönt och resten av dagen har känts mkt lättare.

Ikväll ska jag till föräldrarna för middag och melodifestivalen. Hoppas jag inte ska få panik av maten och äta för mkt.

Hur kan jag känna mig så nöjd och nästan stolt över mig själv när jag ätit och kompenserat?
När jag står emot och inte faller dit så känner jag bara ingenting när jag egentligen borde känna mig stolt över mig själv.
Ska iaf laga middag till mig nu, trodde jag skulle skippa det pga allt jag åt men nu när jag gjort av med det så måste jag äta något.
Är dock så  vansinnigt sugen på coca cola(dricker jag aldrig i vanliga fall) och chips. Kan det ha att göra med att jag kräkt en massa och förlorat salt och socker, troligtvis. Men tänker inte köra till affären igen utan ska laga middag istället, pasta med kyckling, bacon och purjolök. Skulle gärna haft ett glas vin till.
Shit vad sugen jag är på cola.

Betalat mina räkningar nu, inget roligt. 9000:- och så får jag ut 12000:-. Hur ska jag ha råd med bensin när det går åt en tank var 10e dag ca? Det gäller verkligen att äs håller sig i schack och inte spårar ut. Bara den pressen gör att jag vill äta en massa, massa, massa.

Lite oro i magen idag inför jobb men ingen jätteångest iaf. Vill så gärna göra ett bra jobb, känner mig bara så jäkla ringrostig. Sen gör det ju inte saken bättre av att jag känner mig så svag i armarna, svårt att göra ett toppenjobb då. Vill sluta med litium nu och hoppas verkligen att det ska göra saker och ting bättre. Längtar till mötet med läkaren på onsdag.

Hade fruktansvärd ångest i morse, kändes som den varade i flera timmar minst men den satt väl i i 10 min en kvart. Men fy satan vad obehagligt det var. När man inte haft sådan kraftig ångest på ett tag så glömmer man bort hur överdjävligt det är.
Försökte ta en lugnande dusch men det blev bara värre. Slutade med att jag gick ur duschen dyngblöt och satte mig på toastolen och gungade fram och försökte andas. Tillslut gav den med sig.
Fattar inte vad den kom ifrån hade sovit gott, visst drömt en massa men inga drömmar som jag kom ihåg skulle vara särskilt hemska.

Ville så gärna komma till psykologen idag och säga att det var bra, iaf bättre, med både maten och måendet. Men så blev det ju inte riktigt. Satt där dessutom och nästan sov i stolen, trol är det litiumet som gör att jag blir så jäkla trött på fm. Har iaf bestämt mig för att behålla läkartiden nästa vecka, vill inte fortsätta med litium då det påverkar mig så negativt i mycket och dessutom vet jag inte riktigt om den har någon effekt.

Kämpat emot äs idag iaf. Hade bestämt mig för att köpa kakor och bullar till lunch, visste att jag var hungrig men ignorerade den kunskapen. Var egentligen sugen på blodpudding men hade inte tagit fram någon ur frysen så då fick det bli skräp istället. När jag parkerade framför affären slog det mig(vet är lite trög ibland) att jag faktiskt kunde köpa ny blodpudding och steka upp och inte alls behövde några kakor eller bullar. Så det gjorde jag. Mycket bättre för min ekonomi också, har nu 30 kr kvar på kontot till på måndag.

Nu pockar ångesten på min uppmärksamhet. Vill bara köra till affären, vill det mest av allt i hela världen.

Frågade idag om det kunde gå bra om jag kunde ta med min hund om det skulle behövas. Men det gick inte, de har redan massor av hundar på kontoren och ville inte ha fler. Skit också. Oroar mig som attans för det. Så länge jag bara jobbar lite är det ju inga problem men kommer jag upp i över 50 % så vet jag inte hur jag ska kunna lösa det. Vet ju att det är ett tag till dess men oron vill inte släppa och jag vet ju att 200 grams choklad (minst)skulle lindra det ett tag iaf.
Ska se Greys och använda min piggboll och sen äta middag, kanske att jag kan distrahera mig och dra ut på det så att oron släpper.

Ingen sjukdom som brutit ut :). Behövde nog bara sova väldigt mkt vilket jag gjorde igår.

Idag var jag på jobbet igen och det var roligt som vanligt även om jag känner mig väldigt ringrostig och min finmotorik är definitivt inte som den borde vara. Måste ta upp det med läkaren, sticker i händerna och fingrarna och om jag inte koncentrerar mig och spänner fingrarna och händerna så rycker de till. Går bara inte i mitt jobb då det är mkt smått pill.

Lyckas iaf stå emot idag, vill inte falla dit även om jag gärna hade velat.

Känner mig så tom, tom på känslor tom på vilja. Vet ju att jag tycker om att vara på jobbet och vill vara där. Där kan jag vara i nuet och inte tänka så mkt men så fort jag sätter mig i bilen så kommer alla tankarna, de negativa och kritiska tankarna. Alla de som jobbar där är så duktiga och är rädd att jag inte ska vara tillräckligt bra själv.

Trött och frusen idag och lite huvudvärk och kass i magen. Hoppas verkligen inte något är på väg att bryta ut. Föll dit igår och kanske att det kan ha med det att göra, hoppas det.
Känner mig så jäkla likgiltlig. Ingen kämparanda eller styrka. Orkar inte, vill inte stå emot vill bara äta.
Inte sugen men måste.
Vad är det för fel på mig, hur kan jag leva såhär?
Varför kan jag inte bara få njuta av det som är bra i mitt liv?
Känner mig hopplös.

...

Haft en trevlig dag idag igen, på gott humör när jag körde från jobb, åt lunch, tog långpromenad och var hos sjukgymnasten. Så kör jag hem och i samma sekund jag sätter mig i bilen för att åka och handla mat börjar jag planera vad jag ska köpa. Köpa!!! Jag som inte hade mer än 250:- kvar att leva för tills nästa måndag. Nu har jag 150:- kvar. Orkar inte kämpa, är bara så trött, vill bara ge upp och få äta ifred. Känner hur magen har börjat fläska till sig men vägrar se mig i spegeln.
Finns ingen logik i det hela. Varit nöjd med dagen, haft roligt, ätit mkt bra men ändå blir det såhär, förstår det inte.
Förtränger, förnekar och stoppar huvudet i sanden.
Vill ta till mig alla era kloka ord men orkar bara inte, orkar inte bry mig. Förlåt.

Vill bara äta äta äta och har gjort så hela eftermiddagen. Längtar redan till imorn då jag kan köpa mer och äta mer.
F a n vill inte vara på väg in i en överätningsperiod, inte nu när jag känner mig så skör.
Känns som jag går på ett minfält och jag vet inte vilket steg som kommer göra att allt exploderar och går åt helvete.

tillägg:
men det kommer gå bra, det måste det.

Varför ska det vara så svårt att sluta äta när man väl har börjat? Och nu menar jag inte i en hets för då finns det ingen vilja eller styrka alls att stå emot. Utan som nu när jag ätit lunch, är först lagom mätt men kan inte sluta så äter en massa till. Ingen ångest bara väldigt väldigt övermätt och ändå fantiserar jag om vad jag skulle kunna äta mer. Kan det vara av ren vana?

Är så jäkla kallt idag, hur mkt jag än har på mig så blir jag inte varm. Brrr.

Imorn ska jag till jobbet igen, hoppas det blir bra. Blir till att ta en halv imovane ikväll i LAGOM tid, annars får jag aldrig sova.

Varit iväg med kören hela dagen, vi har tragglat en massa texter och skrattat åt allt som gått fel.
Måste säga, fast jag vågar det knappt, att just nu känns mitt liv bra, faktiskt bra. Känner mig lugn, inte så irriterad, stressad eller ångestfylld och suget efter allt att stoppa i mig håller sig undan. Idag köpte jag inte ens något på vägen hem förutom räkor till ikväll och en ananas. Känner mig lite stolt över mig själv och det är en skön känsla.
Ikväll blir det melodifestivalen, ska ni också titta?
Kram

Varit på jobb idag igen. Det är sååå skönt att ha något att göra, att känna att man är behövd och gör ett bra jobb. Känt mig glad idag med, blir glad av att vara där :).

Sen är det det här med sug, vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att inte känna något direkt sug. Köper saker fast jag inte känner för det, äter det fast jag inte känner för det heller. Det hade ju bara varit att inte handla eller äta men det klarar jag inte det heller. Som sagt vet inte hur jag ska förhålla mig till det och bete mig. Låter så löjligt men vet inte bättre.

Har fått tid till en ny läkare om 2 veckor men vet inte vad jag ska dit och göra, just nu känns saker och ting bättre. Tror själv att det har med arbträningen att göra men tänkt om det ändå är litiumet som börjat verka. Ska nog avboka och avvakta lite, likadant känner jag med dbt'n kanske ska avvakta med det också. Får väl vänta och se när jag blir kallad och ta beslut då, mkt kan ju hända fram till dess.

Usch så onödigt. Klarade av att handla på maxi utan att falla dit, gick tom till hyllorna och tittade men var verkligen inte sugen. Nästan så att jag gick därifrån med ett stygn av besvikelse. Ändå glad när jag kom ut. Sen inom ÖB och samma sak där, köpte inget jag inte skulle. In i bilen och började slappna av. Körde ut på motorvägen och började fantisera igen, fantisera fantisera. Var fortfarande egentligen inte sugen men körde in på ICA på vägen och köpte 3 stora kanelbullar och 2 stora muffins för mina sista kronor denna månad. Ingen hets men likväl alldeles för mycket och jag är så besviken på mig själv. Känner mig sur och grinig och inte på humör alls.
Ska nog ta en apelsin för att bli av med den äckliga mjölsmaken i munnen och i magen. Slarvat med lunchen efter bullarna men kunde bara inte med att äta full måltid.

Varit hos psykologen och nu är det skickat en remiss till DBT-teamet. Vet inte vad jag ska där och göra och hade i stort sett ställt in mig på att börja hos äs-teamet. Min psykolog ska iaf se om jag kan ha kontakt med deras sjuksköterska för lite stöttning med maten.

Har egentligen en ganska bra dag och det gör mig extra besviken att jag gav efter för äs. Tror det är därför också som jag inte tycker jag är värd eller har plats på dbt.

Vill bara sätta mig i bilen och köra till affären, NU. Måste men vet att idag blir det inte bara hets eller överätning, idag blir det att kräkas också. Känner det i hela kroppen. Måste stå emot, måste.
Stanna upp...gör en övning...stanna upp...gör en övning

Åh vad jobbigt det är att känna sig mätt. Känns bara som jag har ätit alldeles för mycket. Hur ska man kunna veta när man är "lagom" mätt? Och efteråt, oavsett hur mätt jag är så, så vill jag bara fortsätta med att äta äta äta. Men återigen måste jag påminna mig om den hala mörka långa vägen till affären och dessutom påminner jag mig om min haltande ekonomi där det inte finns utrymme för utgifter, alls. 

Tabbade mig rejält med sömnen inatt.
Var trött så trodde inte det skulle vara några problem att somna även om jag skulle arbträna idag. Men icke, där låg jag och tankarna ville inte ge med sig. Inte en massa stimmiga tankar men ändå tankar om idag och om allt annat med för den delen. När klockan var kvart över 12 kände jag att det gick inte längre. Kan ju inte vara uppe halva natten när jag ska upp tidigt och arbeta. Så tog en Imovane för den brukar jag inte känna av något dagen efter, men det gjorde jag idag minsann. Var heeelt färdig när jag satte mig i bilen och var definitivt inte en säker förare. Inte bra alls, skäms för det. Men efter ett tag där släppte det iaf och jag var inte allt för sluddrig och konstig. På fredag är det eftermiddag som gäller så då kan jag ju iaf ta en tablett om det skulle behövas.

Vill ha kaneeelbuuuullar. Effekt av dagens arbete, sömnbristen, frånvaro av bröd till lunch? Strunt samma för jag vill ha det lika mycket ändå och kämpar med mig själv att inte sätta mig i bilen och köra och handla. Tycker nästan synd om mig själv som inte får äta kanelbullar i mängder idag, att jag måste kämpa emot mig själv. Tycker inombords att jag är värd hur många kanelbullar som helst.

Känner mig ganska lugn idag faktiskt. Sovit gott och länge och har sedan städat, tvättat, varit på promenad och läst. Känner mig lite trött men det är en skön trötthet. Fantasierna finns där men de är ganska svaga idag och jag kan stå emot.

Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag, det är ni värda.
En massa hjärtan skickar jag till er

Är så rädd för att göra något som gör att de inte vill ha mig där längre att de ska säga att jag inte passar in hos dem.
Vill vara perfekt och inte göra några misstag. Vill äta perfekt och inte ha ett monster som river inombords. Vill vara perfekt utan ett psyke som är svagt och ångestfyllt.

Vet att det är befängt att tänka och känna så men jag blir inte kvitt det i skallen och i hjärtat.

Tänker oavsett alla tankar och känslor gå till sängs med en positiv känsla över att jag klarat hålla äs-monstret stången, ätit bra och faktiskt varit iväg och arbetstränat, träffat människor och känt att jag trivts.
Blir till att titta på duktig-lappen nu innan jag kryper till kojs.

Fantasier ska ju vara något positivt och bra för själen, eller hur?
Mina fantasier kretsar bara kring mat. Jag är helt fixerad vid mat. Hela tiden.
All denna reklam som är på tv, alla bilder här på blogg.se, all mat man ser, hör om, luktar under hela dagen.... det fortsätter i all oändlighet.

Giselas jämförelse får mig att fantisera om minst 10 "äggamackor", reklamen får mig att fantisera om toffiffe och iom det allt annant godis, reklam om kakor och jag vill frossa i alla möjliga olika sorter, sen all jäkla hamburgerreklam och så givetvis min egna hjärna som konstant arbetar för att komma på vad jag är sugen på.

Kommer det verkligen försvinna? Hur bra jag än sköter mig hela dagen med perfekta måltider så lämnar inte fantasierna mig ifred. Är det bara tålamod som ska till? Vill inget hellre än att frossa just nu och har precis ätit en perfekt lagom stor middag med allt i matcirkeln och en apelsin efteråt. Men fantasierna försvinner inte.

Vill bara ge upp men måste tro att det inte ska vara så här för evigt, jag ska fixa det, vet inte hur men jag ska göra det.

Tack alla ni söta som önskade mig lycka till och höll tummarna för mig, ni är bara bäst.

Första dagen avklarad och det var riktigt kul, de var jättesnälla och jag tror inte jag gjorde bort mig jättemycket.  Vet att jag gjorde ett par missar men hoppas att jag får visa att jag kan bättre bara jag kommer in i det igen. Men det är klart att det är nervöst vad de tycker och vad de säger när jag kört därifrån.

Sov inte så bra inatt av förklarliga skäl, imorn blir det sovmorgon så lääänge jag vill.

Måste bara säga att jag älskar Giselas jämförelse mellan en kanelbulle och en äggamacka. Tar bort en massa ångest för mig och gör mitt liv lite enklare och det tycker vi ju om.

Varit 2,5 timmar i pulkabacken med bästa T och hennes son. Så underbart har det varit. Total paus från alla tankar och känslor. Bara njutning och fysisk aktivitet. Åkt hur mycket som helst och sen fikat i snön med äggmackor, varm choklad och kanelbulle. Hunden har rejsat och sprungit upp och ner för backen. Det är livet det, hel fantastiskt :) och nu är man skönt trött.

Sitter med min piggboll och blir distraherad ett tag till, vill inte känna oron inför imorgon riktigt än vill njuta lite till.

Vågar knappt säga det men förkylningen har inte brutit ut (än). Proppar i mig Echinagard och dricker mkt vatten. Hoppas hoppas det ska räcka.

Lite förväntansfull inför imorgon, rädd bara att mitt dåliga självförtroende ska ta över men det blir nog bra bara jag kommer in i det igen. Kunskaperna finns ju där även om de är borttyckta av en massa ångest och nedstämdhet.

Lyssnar på Tracy Chapman och ska strax göra chilli con carne.

Nej nej nej neeeeeej
Känner en analkande huvudvärk och spänner över bihålorna. Jag får bara inte bli sjuk nu. När som helst men inte nu.
Det hade varit så himla typiskt, vill ju bara göra ett fantastiskt intryck på måndag.

Måste försöka vänta allt neggotänk till lite mer positivitet. Ler så ofta jag kommer på det, har satt upp lappar på speglen i badrummet där det står "Du är bra, jag är bra" och "Du är duktig, jag är duktig". Kanske kanske att det kan hjälpa till. Vet inte eg om jag tror så mkt på det men det skadar ju inte att prova. 

Har ätit lunch nu i forma av blodpudding, paprika, avocado, lingonsylt och efter en apelsin.
Hoppas det ska räcka för att klara av att åka till affären. Håll tummarna, känner mig lite bräcklig idag.

Ikväll kommer en vän och jag tänkte göra kyckling med rotgrönsaker i ugn och en klick creme fraiche till det. Till efterrätt blir det frukt i ugn med chokladtäcke och glass till det. Blir nog bra hoppas jag.

Igår blev det en halv pizza och det kändes riktigt bra. Även om jag fortfarande har jättesvårt med det här med mättnad, hur vet man när man är lagom mätt? Proppmätt vet jag vad det är, men lagom mätt? Min bästa T tog fram ett 200 g schweizernötchoklad och det blev totalt 2,5 rad, skitjobbigt med så lite. Hon var supernöjd men det enda jag kunde tänka på var att jag ville ha mer. Mer mer mer. Men det blev det inte och efter ca 30 min så släppte suget även om chokladen låg där och blinkade på bordet.

Önskar er en fin lördag, kram

God eftermiddag, ja för min eftermiddag har varit god. Förmiddagens ångest gav äntligen med sig med hjälp av promenad, solen, lunch och övningar. Är i nuet och njuter av djupa lugna andetag och lugn hjärna.
Ska iväg till bästis, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt innan, men nu ser jag fram emot det :)

Då är man back in buisness igen. Kontrollen påkopplad och inget utrymme ges för misstag. Skulle det här vara bättre? Visst inte så att jag underäter men det är ju ingen avkopplad tillvaro precis. Tankarna kring matens vara eller icke vara finns där hela tiden. Nästan så att jag längtar tillbaka till igår när jag tappade kontrollen, för visst fanns där väl ett uns av njutning i det hela? Var finns njutningen idag?

Det är korrekt, ja.
Det är lagom, ja.
Det är bra, ja.
Det är gott, nja.
Det är en njutning, njä (det ska ju bara tuggas en jäkla massa gånger).
Det är okomplicerat, nej.

Träffat min psykolog idag och hon visste att jag varit i kontakt med äs-teamet så vi pratade en del kring det och även om DBT-teamet som finns i Hbg. Något steg ska vi iaf ta men sen är frågan åt vilket håll jag ska gå.
ÄS-teamet eller DBT-teamet? Vad tycker ni?
Till en början ska min psykolog iaf prata med min läkare om att skicka en remiss ang DBT så får vi se vad det ger.
Känns bra att det kan hända något nytt nu samtidigt som det är skrämmande, vem är väl jag att komma med mina ynkliga, föraktfulla svagheter.

Jävla dipp idag men nu tar vi nya tag, har ätit min middag (+ en massa korvbröd med smör och sylt) och skaaa äta mitt kvällsmål.
Imorn börjar jag på en ny kula och glömmer idag. Jag kan fixa det, jag ska fixa det. En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget.
Kan ju inte komma äcklig på nya jobbet på måndag får hitta någon annan väg att hantera min nervositet, oro och rädsla på.

Fick panik av mitt nederlag tidigare och ringde äs-teamet. Ångrade mig i samma stund som jag lämnat mitt namn och tfnnr på svararen och var nära ringa tillbaka och be dem att inte ringa. Rädd att min psykolog kommer bli irriterad för att jag tagit kontakt med dem utan att prata med henne först.
Vet ju inte om jag vill dra igång en massa egentligen. På något sätt hoppas jag fortfarande att medicinerna ska genom magi ta bort allt jobbigt.
Sjusköterskan ringde iaf upp och hon var jätterar men jag hade svårt att svara på hennes frågor. Kände mig så löjlig som ringde med mina ynkliga problem. Jag har ju säkert knappt äs enligt deras mått. Men är så trött på att vara så rädd för mat, affärer, min kropp och min hjärna. Trött på att tänka på mat hela tiden och skydda mig mot mat hela tiden.

Fan också, blir så besviken och arg. Arg på mig själv och löjligt men sant, arg på Gisela och hennes bok. Och dessutom precis efter lunch. Jag hade ju ätit bra och tillräckligt varför ska det då komma över mig och ta över helt. Inga gigantiska mängder men rent känslomässigt och psykologiskt var det ett jättestort nederlag. Försökte känna efter vad det var som triggade det.Kände ingenting förutom skriken i kroppen som krävde mer. Kanske det är att jag är nervös inför måndag och tankarna som far om det. Alldeles säkert det men vad gör jag då med den vissheten? Det får mig ju inte att äta mindre.
Skit också.
:(

Nu e det klart! Börjar arbträna på måndag :). Sjukt nervös men jätteglad.

Ökade frukosten i morse från en halv banan i gröten till en hel. Låter kanske fånigt men stort för mig. Hade lite svårt att skiva ner den rent mentalt, blev mer banan med havregrynsgröt istället för tvärt om. Men det gick bra att äta iaf, inga äckelkänslor efteråt. Hoppas jag håller mig till lunch kl 12 nu.

Måste faktiskt säga att det här med att träna på att le inte är någn dum idé alls, det känns faktiskt i kroppen och i hjärnan hur det negativa håller sig undan en stund. Bra att träna på nu inför måndag för då kan jag ju inte gå runt och vara negativ. Sen tror jag det kommer sig mer naturligt när man är med människor och ffa kunder, jag tycker ju om att vara glad och visa det utåt.

Varför kan jag inte känna mig glad, stolt och nöjd över att jag lagt en dag till bakom mig utan att falla dit? Kampen fortsätter hela tiden, den är konstant oavsett om jag lyckas stå emot eller inte.
Fast å andra sidan är det inte särskilt mycket som får mig att känna mig glad, stolt eller nöjd för tillfället. Är mest negativ, bitter och tjurig på mig själv.
Skulle vilja vakna och somna med ett leende på läpparna. Kanske ska ha det som mitt uppdrag, börja med att le på morgonen och kvällen.
God natt :)

Det är ju fasiken att inte mattankarna kan lämna en ifred. Stått emot nu i flera dagar men tankarna och fantasierna släpper inte för en sekund. Blir som tvångsmässigt tänkande. Hur fasiken gör man för att bli kvitt dem?

Ska till kören strax och det enda jag tänker på är kakorna vi ska äta på fikan. Sådana där goda havrekakor med choklad emellan. En till var och en av oss och det enda jag vill är att äta minst 10 st.

Då väntar jag igen.... Väntar på besked om när jag kan börja. Skickat meil igår men inte fått svar, hatar den här väntan, att inte veta.
Vill bara äta äta äta men vill inte men kan inte sluta tänka på det. Saknar det, saknar det som f-n. Vet dessutom i hela kroppen och hjärnan att det inte kommer vara det här, tillslut kommer jag inte kunna hålla emot längre. Tillslut kommer jag tappa kontrollen, för kan inte tro att det är något annat än benhård kontroll som håller det tillbaka, eller?

Känner mig på dåligt humör, grinig och tjurig och vill bara be allt och alla att dra åt skogen, svårt att se så mkt positivt just nu. 6 månaders sjukskrivning och fortfarande ångest som inte ger med sig. Skulle vilja prata mer med läkaren ang det, men det vet jag inte kommer bli av innan hon slutar. Någon medicin måste det väl finnas som tar bort ångesten och nu menar jag inte sobril eller atarax utan något som man kan ta varje dag och som tar bort ångesten innan den ens kommer. Någon av er som vet nått?

Usch ätit alldeles för mkt idag, känner mig som en äcklig fet kossa. Ätit för mkt av allt och ändå sitter jag här och kränger russin. Imorn ska jag äta mindre, jag lovar.

Idag har jag sug sug suuuug, hemma iaf. Men ska inte sätta mig i bilen igen och ge mig iväg, ska definitivt inte. Har precis ätit mellis så är mätt, kanske ska ta några russin för att minska det värsta suget. Ja det ska jag nog göra.
Är inne på att jag nog vill sluta med litium, märker ju ingen effekt av den. Ger den en månad till sen får jag boka tid till en annan läkare, kanske bra med lite nytt perspektiv på det hela. 3e läkaren på ett år i så fall :( tröttsamt.

tillägg:
½ dl russin och suget är borta :) kan det verkligen vara sant det som står i Mattilåtet? Förstår att det fungerar när det är rent fysiskt sug men vad händer när det är känslor inblandade? När jag är trött, arg, ledsen, uttråkad?

Sitter och äter frukost och ser ut på den vackra vintriga utsikten. Fortfarande lite blossande om kinderna efter morgonpromenaden. Äter min havregrynsgröt men banan och försöker att komma ihåg att tugga ordentligt. Har två kisar som sitter bredvid mig och inte släpper maten men blicken, kanske blir det något över till dem. Vovven lider av att hon måste ha tikskydd nu när hon löper, fast hon e ganska glad ändå.

Ska till sjukgymnasten sen, ska bli skönt, behöver det komma ner i varv och andas.
Ska även till Apoteket har en massa mediciner som behöver hämtas ut och mitt frikort går snart ut så måste ju passa på. Den dyraste Zeldoxen konstar 1300 för en månad!!!! Vem har råd med det liksom?

Ser ut på hästarna i hagen igen och kommer ner i varv.

Åkte till affären innan i första hand för att köpa något jag var sugen på. Fantiserade om muffins, semlor, kakor, bullar etc.
Men så kom jag till affären och tog det andra jag skulle och kom till bröd-avdelningen, gick runt och tittade på det som fanns. Inga semlor, inga goda muffins, var inte sugen på kakor längre. Insåg att jag dessutom inte var sugen på något alls.
Men nått måste jag ju vara sugen på, blev lite stressad över att inte känna något sug. Gick längst godishyllorna och plockade och la tillbaka den ena saken efter den andra.
Blev ingenting tillslut.
Hur är det möjligt att det skulle vara så jobbigt att inte känna sug? Det är ju det jag önskar allra mest. Men idag var det ingen angenäm känsla. Nästan besvikelse över att jag inte fick en chans att äta en massa gott.

Så trött på att ångesten aldrig helt ger med sig. Den ligger och glöder hela tiden och ibland flammar den upp till en jättebrasa. Fungerar ganska bra när jag är med andra men även då kan jag känna av den. Inte ens maten ger tillfredställelse just nu och vill helst inte äta så mkt alls samtidigt som jag längtar till att äta för att få lite ångestlindring trots att jag vet att det inte fungerar.

Skulle ju bara vara glad över att det löst sig med arbetsträningen men kan inte riktigt glädjas då ångesten hela tiden skuffar undan må bra-känslan.
 
Känner att jag kanske mer och mer ser mig själv som ett offer för mitt eget mående och självömkan är det sämsta som finns. Lätt att fastna i det och svårt att komma ur.

Igår hörde hon äntligen av sig från stället jag vill vara. Och gissa vad.. jag var hjärtligt välkommen dit :)
Så jäkla skönt, en stor sten släppte och klumpen i magen försvann på ett kick. Nu e jag givetvis nervös för att komma dit men det ska nog gå bra, ja det måste helt enkelt gå bra.

En social helg har det blivit. Tacokväll igår, långpromenad + fika idag och ikväll kommer en vän från Malmö hit. Mår så mkt bättre av att umgås med mina vänner, måste komma ihåg det och inte isolera mig som jag ofta vill göra.

Försöker vara duktig på att tugga men ofta är jag halvvägs in i måltiden när jag kommer på det, men det ger väl sig. Gillar boken Mattilåtet skarpt och har kopierat en hel del från den. Sen att det tar 21 veckor innan man är igenom de olika stegen känns ju sådär men som vanligt får jag försöka jobba på att ha tålamod.

Efter en jättejobbig kväll känns det lite bättre nu efter att ha fått gråta ut lite och pratat med min bästis.

Nu börjar det bli jobbigt, hon har fortfarande inte ringt. Ringde själv idag och lämnade ett nytt meddelande men tydligen var hon inte där idag. Hoppas verkligen att hon ringer imorgon annars vet jag inte vad jag gör känslomässigt dvs. Jag kan meila henne men det känns inte som samma sak som att prata med henne själv. Känns som det kanske är svårare för henne att säga nej tack då.

Träffat läkaren, var väl ett ok möte men hon frågade mig flera gånger vad jag vill, om jag vill må bättre. Hatar den frågan då jag inte kan svara på den. Vill ju må bättre med maten men ska jag vara ärlig så är det ända jag vill är att kunna äta utan att gå upp i vikt. Vill må bättre/annorlunda men vet inte om jag vågar.
Jag ska fortsätta med medicinerna som innan då hon anser att dem har effekt.
Just nu känns det jobbigt och rörigt som vanligt och en massa frågor poppar upp som jag skulle ha frågat om. Sen visade det sig att hennes kontrakt går ut nu i februari så det är inte säkert att hon kommer vara kvar och hon tyckte inte vi behövde boka någon ny tid utan vänta in mer effekt av medicinen.

För mkt idag, mår illa och har en stor klump i magen. Vill bara äta men känner mig eg mest trött och uppgiven.

Hej igen!
Behöver hjälp med en sak. Tänkte steka blodpudding imorn, ev med bacon till men vet inte vad som är lagom mängd. Hur många skivor bör man äta?

Tuggade förresten min chilli con carne massor innan, det var inte så gott kändes mest som det växte i munnen. Kanske inte behöver göras när det redan är så finfördelad mat ;) Jäkligt mätt blev jag iaf. Det är nackdelen med att göra storkok det är svårt att portionera ut. Sen kändes det som man blev mer mätt än vanligt, kan det stämma? Blir man mer mätt av tuggandet?

Fortfarande ingen som ringt. Kunde inte hålla mig i förmiddags utan ringde men hon var givetvis upptagen, tänker dock ringa igen imorn em om hon inte hört av sig. Så jobbigt och nervöst att gå och vänta, förhoppningen om att det ska bli något minskar för varje timme som går.

Varit en konstig dag idag med mest likgiltlighet och tomhet, tror jag eller jag vet inte.
Trodde jag skulle köpa godis i affären men blev 2 semlor istället.

Kan det verkligen vara sant det som står i Mattillåtet att det är kroppens sätt att säga till att man behöver kolhydrater? Hur kan det vara så när jag redan i förskott förberett en överätning? Det var inget spontant över det. Sen blev det ju inte så mkt jag åt, skrapade dessutom bort nästan all grädde. Men det var ju inget spontant, planerade det redan igår.
Likväl som jag redan nu har börjat planera för morgondagen och fantiserar för fullt om vad jag är sugen på.
Mumsigt var det iaf.