separationsångest
Om det här är bordeline som talar, vad gör man i så fall åt det. Har konstant denna separationsångest. Antingen stänger jag av och distanserar mig själv för att inte bli sårad men med min psykolog kan jag inte stänga av eller distansera mig så då blir jag livrädd.
21:30
Inte arg på min psykolog men mina djur går mig på nererna och gör mig så jävla asförbannad. Känns som jag ska explodera inombords av ilska. Vill bara gorma och skrika på dem och annat totalförbjudet också. Mista lilla ljud de ger ifrån sig, vad de än gör som stör min tystnad får det att koka i mig. Hemskt, så jävla hemskt och får såå dåligt samvete för det är ju inte deras fel att deras matte e knäpp.
Jag har inte borderline (fast är iofs inte utredd heller) vad jag vet, men har också fruktansvärd separationsångest! Finns inget svårare i livet än just separationer, tycker jag.
Kram!
Jag har sömnmediciner, en del till och med..., men min kropp är tydligen i ett så högt spänningsläge så de hjälper inte så bra alltid. Då har jag ändå provat olika meds, och de vågar inte höja dosen, men men.... Denna natten blir kanske bätte. Hoppas....!!
Såklart du är värd bättre. Det är inte ok att boka in annat då du har en tid hos psykologen som denne dessutom inte avbokat. Var det idag det hände? Det var det va? Ta upp det vid nästa möte. Det gjorde jag, för 1 månad sedan med min och hon bad om ursäkt. Hon hade klantat sig, vilket är mänskligt, men det var skönt att diskutera det för jag kände mig oerhört oviktig och obetydlig. Kanske bra om ni diskuterar det lite för att det inte ska påverka ditt förtroende för psy...och i sin tur inte påverka ert arbete negativt.
Massa kram till en väldigt betydelsefull människa<3<3
Linda, det kunde varit jag som skrivit det här. Känner ju så väl igen mig i det här med djuren, som du vet.. det har blivit liiiite bättre för tillfället.
Jag tror iaf att ilskan kommer sig av den bristande orken och att vara på gränsen för vad man klarar hela tiden. Minsta lilla får en att böla. jag skulle vilja likna det vid att man emotionellt gått in i väggen! och då är toleransen på noll.. det ÄR bara så.
Du är en fin människa, oavsett<3 Kramar
