tabu
Är så vansinnigt förbannat trött på ensamheten. Behöver, craves for, närhet, läppar, beröring, sex.
Försöker fylla hålet och tröstar mig med så mycket mat att det värker i hela kroppen, hjälper inte, försöker med...hm, ja, ehm, ni vet det Malin skrev om..., hjälper lite för stunden men verkligheten och ensamheten blir ännu tydligare efteråt.
Finner till slut lite ro när jag än en gång kollar igenom olika alternativ till att avsluta mitt liv. Själmordsguider finns det gott om på internet. Det ger mig lugn att veta att det finns alternativ. Jag kan gå igenom de olika medicinerna jag har hemma alt det jag kan få tag på och känner mig lugnare.
Kan verkligen inte förstå hur jag kan känna så, att jag, JAG, nej det kan inte vara jag, det är ju så avskyvärt och förbjudet men jag kan inte bli kvitt tankarna och känslan av trygghet och ro när jag planerar och funderar. Och trots att jag i hjärnan vet att det är fel så skriker hela kroppen att det är rätt och det enda alternativet.
Sen att jag dessutom har mer skam, eller rättare sagt inte klarar av att skriva ut att jag, hm ja ni vet, än att skriva om självmord det är ju bara inte klokt.
Försöker fylla hålet och tröstar mig med så mycket mat att det värker i hela kroppen, hjälper inte, försöker med...hm, ja, ehm, ni vet det Malin skrev om..., hjälper lite för stunden men verkligheten och ensamheten blir ännu tydligare efteråt.
Finner till slut lite ro när jag än en gång kollar igenom olika alternativ till att avsluta mitt liv. Själmordsguider finns det gott om på internet. Det ger mig lugn att veta att det finns alternativ. Jag kan gå igenom de olika medicinerna jag har hemma alt det jag kan få tag på och känner mig lugnare.
Kan verkligen inte förstå hur jag kan känna så, att jag, JAG, nej det kan inte vara jag, det är ju så avskyvärt och förbjudet men jag kan inte bli kvitt tankarna och känslan av trygghet och ro när jag planerar och funderar. Och trots att jag i hjärnan vet att det är fel så skriker hela kroppen att det är rätt och det enda alternativet.
Sen att jag dessutom har mer skam, eller rättare sagt inte klarar av att skriva ut att jag, hm ja ni vet, än att skriva om självmord det är ju bara inte klokt.
lätt, gott och lite disk
Rödbetor, morötter och palsternackor med philadelphiaostfylld kyckling, allt tillsammans i samma panna i ugnen 200 grader i ca 30 minuter. Det är så enkelt, så gott och lämnar nästan ingen disk. Mat i min smak.
helg och solen skiner
Så skön att det är helg. Veckan har varit minst sagt hektisk och jobbig.
Kan faktiskt njuta av att solen skiner idag, det måste ju ändå vara ett gott tecken. Sen ska jag träffa min bästis ikväll. Iof bara för att glo på Idol men med tanke på hur jag isolerat mig totalt i veckan så känns det ändå som ett framsteg. Och det känns bra också ffa sen jag bestämde mig för att inte följa med på after work först utan möta upp sen.
Kan faktiskt njuta av att solen skiner idag, det måste ju ändå vara ett gott tecken. Sen ska jag träffa min bästis ikväll. Iof bara för att glo på Idol men med tanke på hur jag isolerat mig totalt i veckan så känns det ändå som ett framsteg. Och det känns bra också ffa sen jag bestämde mig för att inte följa med på after work först utan möta upp sen.
vill bara sova
Isolerar mig, vill inte göra nått, inte egentligen äta heller men det gör jag ändå, vill helst bara sova men ligger bara framför tv´n och äter. Avbokar allt. Har eg tandläkartid imorn men kommer nog avboka, vill bara sova.
Helvete.
Helvete.
f'låt
Efter över en veckas konstant ätande/överätande och hetsande kom kulmen ikväll efter bla 10 frysta wienerbröd och mer därtill. Det gick bara inte längre, huvudet sprängde av sockervågorna upp och ner upp och ner och illamåendet stod mig upp i halsen (bokstavligen) tillslut var jag bara tvungen att göra mig av med all skit.
förlåtförlåtförlåt
vad hände med min dagliga sköna promenader och mina stärkande styrkeövningar? Nu är jag bara slapp, trött och fet igen. Vill så gärna tro att morgondagen ska bli annorlunda men vågar inte lita på det. Men måste måste måste ändå försöka. Låter starkare än jag känner mig, vill ingenting just nu, skriver orden bara för att jag känner att jag måste. Vet inte om det är för att jag vill hålla en bild av att jag inte är så nerkörd som jag är utan att jag fortfarande vill kämpa och försöker kämpa. Vet ju ingenting, blir bara tomma ord. Följer bara med vart mitt mående vill gå, upp och ner, fram och tillbaka osv osv. Är en svag slav som inte står upp för min egen rätt till tillvaro.
vet inte nått
förlåtförlåtförlåt
vad hände med min dagliga sköna promenader och mina stärkande styrkeövningar? Nu är jag bara slapp, trött och fet igen. Vill så gärna tro att morgondagen ska bli annorlunda men vågar inte lita på det. Men måste måste måste ändå försöka. Låter starkare än jag känner mig, vill ingenting just nu, skriver orden bara för att jag känner att jag måste. Vet inte om det är för att jag vill hålla en bild av att jag inte är så nerkörd som jag är utan att jag fortfarande vill kämpa och försöker kämpa. Vet ju ingenting, blir bara tomma ord. Följer bara med vart mitt mående vill gå, upp och ner, fram och tillbaka osv osv. Är en svag slav som inte står upp för min egen rätt till tillvaro.
vet inte nått
Från morgon till kväll
Morgonen börjar alltid så bra. Trots illamående sedan igår och en allmän ofräsch känsla så har jag en positivitet och en energi att se till att det blir en bra dag. Planerar hur jag ska äta och hur jag ska överleva kvällen. Sen går det några timmar på jobb och så börjar jag tänka och fantisera om vad jag ska äta när jag kommer hem. Suck, och ju längre dagen går desto större blir fantasierna och det börjar gå över till verklighet.
Detta trots att jag känt av magkatarr idag ochdå om någongång bör jag inte äta en massa. Helst mest knapra morötter och knäckebröd och proviva till.
Men kvällen blev ändå ganska bra iaf. Blev iof mc donald men var inte inom shell och köpte brownies och nu ikväll har jag lagat kolpudding och blomkolspure och åt inte mycket alls av det bara en munsbit för att smaka. Nu är veckan räddad vad det gäller luncherna på jobb. Sen blev det iof att jag smaskade i mig chokladen som var kvar från igår men det var inte så mycket.
Har varit en helt ok dag på jobb idag, haft mycket att göra och morgondagen lovar det samma.
Detta trots att jag känt av magkatarr idag ochdå om någongång bör jag inte äta en massa. Helst mest knapra morötter och knäckebröd och proviva till.
Men kvällen blev ändå ganska bra iaf. Blev iof mc donald men var inte inom shell och köpte brownies och nu ikväll har jag lagat kolpudding och blomkolspure och åt inte mycket alls av det bara en munsbit för att smaka. Nu är veckan räddad vad det gäller luncherna på jobb. Sen blev det iof att jag smaskade i mig chokladen som var kvar från igår men det var inte så mycket.
Har varit en helt ok dag på jobb idag, haft mycket att göra och morgondagen lovar det samma.
Koma
Är i ett stadium av matkoma och vakum. Hela helgen har bara varit mat mat mat och den enda känsla jag kan förnimma är känslan av äckel och illamående. Har flytt in i filmens värld för att slippa vara i nuet. Ska se färdigt Top Model och sen ta en sömntablett och försvinna igen. Allt för att undvika att tänka på morgondagen eller framåt över huvud taget.
Mardröm
Godmorgon
Det välsignade regnet rinner längst fönstren och gör att jag känner mig lugnad. Trots att jag hade världens mardröm precis innan jag vaknade idag. De var om jobb och om min chef och den bekräftade allt jag kände, fruktansvärt jobbig, dramatisk och känsloladdad dröm. Vaknade med en puls på 150 kändes det som.
Men idag är en ny dag.
Beroende på när jag kommer upp ur sängen idag så ska jag ev in till stan för att kolla lite glasögon, ja jag får väl inse att jag behöver det :( eller så blir det en tur till videobutiken för att hyra lite film. Lutar åt det senare är inte riktigt inställd på glasögonjakt än, orkar inte bli stressad av det idag.
Ha en skön lördag
Det välsignade regnet rinner längst fönstren och gör att jag känner mig lugnad. Trots att jag hade världens mardröm precis innan jag vaknade idag. De var om jobb och om min chef och den bekräftade allt jag kände, fruktansvärt jobbig, dramatisk och känsloladdad dröm. Vaknade med en puls på 150 kändes det som.
Men idag är en ny dag.
Beroende på när jag kommer upp ur sängen idag så ska jag ev in till stan för att kolla lite glasögon, ja jag får väl inse att jag behöver det :( eller så blir det en tur till videobutiken för att hyra lite film. Lutar åt det senare är inte riktigt inställd på glasögonjakt än, orkar inte bli stressad av det idag.
Ha en skön lördag
Ständigt återkommande
15 kanelbullar igår kväll på 20 minuter... och min bästis vill inte tro mig när jag säger att jag gått upp minst ett par kilo den senaste veckan. Och dan som ändå började ganska bra igår men kvällen blev bedrövlig.
Idag har jag iaf varit på gymmet trots skadad hand, man kan ju ändå träna ben, rygg och ffa mage. Kändes skönt.
Nu till det ständigt återkommande... min chef. Att en människa kan få mig att må så dålig och få mig att vara så osäker. Funderar och grubblar oändligt om detta fenomen och hur hon påverkar mig. Ibland tycker jag verkligen allt är hennes fel pga hennes ojämna humör, kontrollerande och att hon inte går att lita på. Men ofta känner jag mig bara usel och att allt är mitt fel och att det är jag som inte kan interagera med människor och ffa då auktoritärer och chefer. Sen försöker jag även se nyktert på det och försöker se intellektuellt varför det blir som det blir och varför jag i perioder verkligen tycker illa om henne och inte respekterar eller litar henne. Vi är båda kontrollmänniskor, hon har ett behov av att hävda sig samtidigt som jag tror att hon är lite konflikträdd(även om hon aldrig skulle erkänna det) och det i kombination med min konflikträdsla och oförmåga att hantera konflikter på att bra sätt och min dåliga självkänsla och självförtroende blir ingen bra kombination. Sen att jag har känslan av att hon helst skulle vilja bli av med mig och hade hon bara kunnat hade hon hellre klonat sig själv än att delegera uppgifter, även de uppgifter som hon egentligen inte tycker om att göra. Jag känner mig inte värdefull eller uppskattad av henne alls. Ibland får jag för mig att hon vill ha det så, hon vill ha mig med dåligt självförtroende och osäker för att jag inte ska tro att jag är något och ta mer plats eller nått, äh jag vet inte. Sen ibland tror jag att hon helt enkelt inte tänker alls, utan det är sådan hon är, hon förstår inte att hon påverkar dem runt omkring sig genom att bla säga att hon tycker det är helt normalt och självklart att tjyvlyssna på vad vi säger, av nyfikenhet säger hon men det gör att man känner att hon inte har någon tillit alls i det man gör. Sen litar jag ju iof inte på henne så jag kan kanske inte begära att hon ska göra det med mig. Hur har jag hamnat i den här snurren? Och hur ska jag ta mig ur den? Har ingen ork att söka annat jobb inte heller självförtroende nog. Och prata med henne klarar jag inte av att försöka göra än en gång.
Idag har jag iaf varit på gymmet trots skadad hand, man kan ju ändå träna ben, rygg och ffa mage. Kändes skönt.
Nu till det ständigt återkommande... min chef. Att en människa kan få mig att må så dålig och få mig att vara så osäker. Funderar och grubblar oändligt om detta fenomen och hur hon påverkar mig. Ibland tycker jag verkligen allt är hennes fel pga hennes ojämna humör, kontrollerande och att hon inte går att lita på. Men ofta känner jag mig bara usel och att allt är mitt fel och att det är jag som inte kan interagera med människor och ffa då auktoritärer och chefer. Sen försöker jag även se nyktert på det och försöker se intellektuellt varför det blir som det blir och varför jag i perioder verkligen tycker illa om henne och inte respekterar eller litar henne. Vi är båda kontrollmänniskor, hon har ett behov av att hävda sig samtidigt som jag tror att hon är lite konflikträdd(även om hon aldrig skulle erkänna det) och det i kombination med min konflikträdsla och oförmåga att hantera konflikter på att bra sätt och min dåliga självkänsla och självförtroende blir ingen bra kombination. Sen att jag har känslan av att hon helst skulle vilja bli av med mig och hade hon bara kunnat hade hon hellre klonat sig själv än att delegera uppgifter, även de uppgifter som hon egentligen inte tycker om att göra. Jag känner mig inte värdefull eller uppskattad av henne alls. Ibland får jag för mig att hon vill ha det så, hon vill ha mig med dåligt självförtroende och osäker för att jag inte ska tro att jag är något och ta mer plats eller nått, äh jag vet inte. Sen ibland tror jag att hon helt enkelt inte tänker alls, utan det är sådan hon är, hon förstår inte att hon påverkar dem runt omkring sig genom att bla säga att hon tycker det är helt normalt och självklart att tjyvlyssna på vad vi säger, av nyfikenhet säger hon men det gör att man känner att hon inte har någon tillit alls i det man gör. Sen litar jag ju iof inte på henne så jag kan kanske inte begära att hon ska göra det med mig. Hur har jag hamnat i den här snurren? Och hur ska jag ta mig ur den? Har ingen ork att söka annat jobb inte heller självförtroende nog. Och prata med henne klarar jag inte av att försöka göra än en gång.
Kanske lite bättre idag :/
Haft några jävla dagar. Precis som om jag låtit mitt onda i handleden gett mig tillåtelse att bara skita i allt och bara göra skit för mig själv. Dessutom vet jag ju mycket väl att en kolhydratrik kost bara göder inflammationen. Och kolhydratrik mat i mängder är precis vad jag har ätit de senaste dagarna. Suck, känner mig tung och uppblåst i kroppen och mår illa hela tiden. Sen har jag haft jävligt ont i handleden och inte kunnat sova på nätterna men har nog kommit på att mitt stödbandage är för tight så ska till distriktsköterskan nu för att byta ut till ett större.
Håll tummarna för mig att idag blir en bättre dag.
Kram och tack för era stöttande ord.
Håll tummarna för mig att idag blir en bättre dag.
Kram och tack för era stöttande ord.
Tre dagars förstörelse
På tre dagar har jag förstört allt jag jobbat på och kämpat för den senaste tiden. Jag är så besviken, arg och ledsen på mig själv och jag känner mig så äcklig men ffa villrådig.
Var hos läkaren idag då min hand har börjat göra ont igen, riktigt jäkla ont, och det visade sig vara en inflammation i en sena eller ett senfästa. Fick en kortisonspruta och stödbandage så ska det förhoppningsvis bli bättre. Fick även svar på min prover och T3-värdet är bra så vi ska prova att öka den lite. Kändes bra.
Iaf fick jag pratat lite med honom om mitt mående. Lite iaf, jag var så nervös och har så svårt att veta vad och hur jag ska säga saker. Men sa som det var att jag inte mår bra med maten men att jag inte själv vet vad för hjälp jag vill ha eller om jag vill ha hjälp. Han skulle kolla på något äs-team i en angränsande stad och så ville han att jag också skulle kolla runt lite och försöka hitta vad jag vill så skulle han hjälpa mig att skicka remisser etc. Visst det låter ju bra, men kände mig så stressad och det kändes bara så ytligt och intetsägande när jag var där. Typ, ja ja så var det ju det här med mitt mående också, ähm, har du tid en sekund till så jag kan få dryfta några saker med dig? Typ, nått sånt sa jag och så hasplade jag ur mig om min äs och ångest i 100km/h.
Vill verkligen inte mer, vill inte, orkar inte, vill bara bli sjuk och försvinna.
Var hos läkaren idag då min hand har börjat göra ont igen, riktigt jäkla ont, och det visade sig vara en inflammation i en sena eller ett senfästa. Fick en kortisonspruta och stödbandage så ska det förhoppningsvis bli bättre. Fick även svar på min prover och T3-värdet är bra så vi ska prova att öka den lite. Kändes bra.
Iaf fick jag pratat lite med honom om mitt mående. Lite iaf, jag var så nervös och har så svårt att veta vad och hur jag ska säga saker. Men sa som det var att jag inte mår bra med maten men att jag inte själv vet vad för hjälp jag vill ha eller om jag vill ha hjälp. Han skulle kolla på något äs-team i en angränsande stad och så ville han att jag också skulle kolla runt lite och försöka hitta vad jag vill så skulle han hjälpa mig att skicka remisser etc. Visst det låter ju bra, men kände mig så stressad och det kändes bara så ytligt och intetsägande när jag var där. Typ, ja ja så var det ju det här med mitt mående också, ähm, har du tid en sekund till så jag kan få dryfta några saker med dig? Typ, nått sånt sa jag och så hasplade jag ur mig om min äs och ångest i 100km/h.
Vill verkligen inte mer, vill inte, orkar inte, vill bara bli sjuk och försvinna.
...
Jobbigt jobbigt jobbigt just nu, vill bara ge upp och köra till affären. Tungt att andas och trött i kropp och själ. Hur länge till ska jag orka stå emot?
Härlig söndag
Vilken dag, har äntligen landat i soffan. Kollat in Top model och ätit mumsig middag trots att jag förätit mig på godis innan men faktum är att ångesten över allt godis försvann i och med att jag åt middag. Så skönt. Och förstå mig nu rätt det var supergott med godiset först också, jag njöt av varje bit men sen kunde jag inte sluta när det var nog utan jag åt tills jag mådde illa. Dumt.
Har haft en härlig dag och fått gjort massor både inne i huset och i trägårn, den är så fint vinterfixad nu.
Men nu är det ganska skönt att vara inne igen och mysa i soffan med tända ljus och filt över benen.
Helgen har varit härlig men tuff, jag har fått kämpa mycket för att hålla mig ovanför ytan. Att jag har tränat varje dag har varit ett måste och jag hoppas verkligen och vill lita på att jag ska klara av att inte fortsätta äta godsaker i veckan och fortsätta hålla igång kroppen.
Jag har iaf gjort bra förutsättningar för det i och med att jag lagat middag som räcker i veckan och jag har det städat och fin. Det är alltid lättare då.
Jag har två saker som måste göras för att jag ska klara av dagen varje dag. Det är att jag håller min säng bäddad och att jag håller disken diskad. Det är så tydligt när det börjar vända, då växer diskhögen för varje dag som går.
Har ni något som måste funka/göras för att ni ska ge er bästa förutsättningar för en så bra dag som möjligt?
Har haft en härlig dag och fått gjort massor både inne i huset och i trägårn, den är så fint vinterfixad nu.
Men nu är det ganska skönt att vara inne igen och mysa i soffan med tända ljus och filt över benen.
Helgen har varit härlig men tuff, jag har fått kämpa mycket för att hålla mig ovanför ytan. Att jag har tränat varje dag har varit ett måste och jag hoppas verkligen och vill lita på att jag ska klara av att inte fortsätta äta godsaker i veckan och fortsätta hålla igång kroppen.
Jag har iaf gjort bra förutsättningar för det i och med att jag lagat middag som räcker i veckan och jag har det städat och fin. Det är alltid lättare då.
Jag har två saker som måste göras för att jag ska klara av dagen varje dag. Det är att jag håller min säng bäddad och att jag håller disken diskad. Det är så tydligt när det börjar vända, då växer diskhögen för varje dag som går.
Har ni något som måste funka/göras för att ni ska ge er bästa förutsättningar för en så bra dag som möjligt?
söndagsplanering
Lyssnar på mitt älskade Spotify och skriver en lista för morgondagen. Men...var dock noga med att ej skriva att det är en att göra-lista för då vet jag att jag blir stressad och sätter press på mig att fixa allt. Så här har jag skrivit:
Söndag 18/10
(behöver ej göras i den ordning det står eller ens alls)
och sen har jag radat upp en massa grejjer.
Låter kanske fånigt att skriva så men jag måste göra allt jag kan för att försäkra mig om att jag inte blir stressad eller stimmig för då är det så lätt att det tar över och allt går i kras. Har ätit så mycket gott i helgen och vill verkligen bevara känslan av njutning och inte låta skulden och skammen ta över.
Nu ska jag öppna svt-play och se gårdagens Skavlan och förhoppningsvis få mig en lite rolig stund innan jag slocknar för natten.
Sov gott
Söndag 18/10
(behöver ej göras i den ordning det står eller ens alls)
och sen har jag radat upp en massa grejjer.
Låter kanske fånigt att skriva så men jag måste göra allt jag kan för att försäkra mig om att jag inte blir stressad eller stimmig för då är det så lätt att det tar över och allt går i kras. Har ätit så mycket gott i helgen och vill verkligen bevara känslan av njutning och inte låta skulden och skammen ta över.
Nu ska jag öppna svt-play och se gårdagens Skavlan och förhoppningsvis få mig en lite rolig stund innan jag slocknar för natten.
Sov gott
laddar inför kvällen
Känns ganska bra inför kvällen. Har varit en sväng inom gymmet trots att jag inte alls kände för det. Men nu i efterhand känns det skönt. Har även sett till att äta ordentligt idag så jag inte kommer dit vrålhungrig. Känner mig optimistisk och tänker inte oroa mig mer.
Imorn bär det av till Malmö för att se Askungen på operan, ska bli så kul. Satsar på att detta kommer bli en toppenhelg.
Kram och skön helg på er om vi inte hörs
Imorn bär det av till Malmö för att se Askungen på operan, ska bli så kul. Satsar på att detta kommer bli en toppenhelg.
Kram och skön helg på er om vi inte hörs
Räkfrossa
Skräckblandad förtjusning och en otroligt läskig längtan har jag inför helgen.
Imorn fyller min kära mor år och hon ska fira det med sina närmsta vänner och familjen med en underbar räkafton(läs frossa) och så blir det säkert tårta och annat gott. Och jag lääängtar så, det ska bli så vansinnigt gott. Men samtidigt skrämmer denna längtan mig. Det är inte bara sug utan verklig längtan till att äta gott. Nu kan man ju tro att jag svälter mig för tillfället eftersom kroppen skriker så efter gott. Men det gör jag inte, jag äter mycket bra och absolut inte i underkant bara det att jag har sådan total koncentration hela tiden på vad jag ska äta och inte äta för att riskera att falla dit och hetsa och spy. Därav längtar jag att få slappna av i trevligt sällskap och bara äta äta äta samtidigt som jag är rädd att jag inte ska kunna sluta äta och fortsätta äta i smyg och gå upp i natten bara för att smyga till mig lite till. Ja ni vet.
Slappna av i samband med mat, vad är det? Åh vad jag önskar att jag verkligen skulle kunna göra det, slappna av och bara ha trevligt och njuta av varje tugga.
Är så sugen på allt men samtidigt så tycker jag om min kropp som den är nu, har precis kommit under 70-strecket och vill verkligen stanna där.
Håll tummarna för mig imorgon kväll.
Imorn fyller min kära mor år och hon ska fira det med sina närmsta vänner och familjen med en underbar räkafton(läs frossa) och så blir det säkert tårta och annat gott. Och jag lääängtar så, det ska bli så vansinnigt gott. Men samtidigt skrämmer denna längtan mig. Det är inte bara sug utan verklig längtan till att äta gott. Nu kan man ju tro att jag svälter mig för tillfället eftersom kroppen skriker så efter gott. Men det gör jag inte, jag äter mycket bra och absolut inte i underkant bara det att jag har sådan total koncentration hela tiden på vad jag ska äta och inte äta för att riskera att falla dit och hetsa och spy. Därav längtar jag att få slappna av i trevligt sällskap och bara äta äta äta samtidigt som jag är rädd att jag inte ska kunna sluta äta och fortsätta äta i smyg och gå upp i natten bara för att smyga till mig lite till. Ja ni vet.
Slappna av i samband med mat, vad är det? Åh vad jag önskar att jag verkligen skulle kunna göra det, slappna av och bara ha trevligt och njuta av varje tugga.
Är så sugen på allt men samtidigt så tycker jag om min kropp som den är nu, har precis kommit under 70-strecket och vill verkligen stanna där.
Håll tummarna för mig imorgon kväll.
Sjuk eller bara lat?
Var hemma från jobb idag med mycket skam och skuld till följd. Var trött och tung i bröstet och sov till halv 10.
Har jag egentligen rätt att vara hemma? är jag inte bara lat? jag har ingen pliktkänsla etc etc så har tankarna gått hela dan. Jag tog mig faktisk iväg till jobb tillslut och jobbade från halv 12 till 17 och det gick ganska bra, trött som attans nu bara. Känns ändå som jag avslutade dagen bättre än vad jag började den iaf och nu ikväll känns det ganska bra. Visst jag orkar inte mig ut på en stavrunda som jag tänkt mig(inte just nu iaf) men det får vara så.
bryr mig inte
känner mig kall känslolös och bryr mig inte. huvudsaken är att jag är tom, tom på mat, tom på känslor, tom på liv.
Lyssnar på Melody Gardot och det är det enda som ger mening.
Lyssnar på Melody Gardot och det är det enda som ger mening.
Hon frågade inte ens hur JAG mådde
Pratade med T igår om hur jag mår och hur jobbigt det är just nu.
Fick imorse ett sms från henne om hur jobbigt hon haft det med sin pv igår kväll, ringde henne på dan för att höra hur hon mådde och ringde när jag kom hem från jobb. Vi pratade ganska länge och inte en gång att hon frågade hur det var med mig. Hon frågade vad jag gjorde och då svarade jag att jag åt. VADDÅ? frågade hon blixtsnabbt (och i mina öron en anklagande ton, du sitter väl inte och äter skit?) och jag svarade som det var, en clementin. Sen var det bra med det. Att jag bara minuterna tidigare hetsat i mig nötter och godis och korvmackor är en helt annan sak. Menar inte att hon ska veta det men hon kunde väl iaf fråga hur jag mår. Återigen får jag bekräftat alla gamla känslor. Det är inte lönt att försöka öppna sig man blir bara besviken av att dem man öppnar sig inte bryr sig om en, på riktigt.
Trött, tom och ledsen har jag gått och lagt mig efter en runda på toaletten (fan också) vilket gett mig huvudvärk.
Fick imorse ett sms från henne om hur jobbigt hon haft det med sin pv igår kväll, ringde henne på dan för att höra hur hon mådde och ringde när jag kom hem från jobb. Vi pratade ganska länge och inte en gång att hon frågade hur det var med mig. Hon frågade vad jag gjorde och då svarade jag att jag åt. VADDÅ? frågade hon blixtsnabbt (och i mina öron en anklagande ton, du sitter väl inte och äter skit?) och jag svarade som det var, en clementin. Sen var det bra med det. Att jag bara minuterna tidigare hetsat i mig nötter och godis och korvmackor är en helt annan sak. Menar inte att hon ska veta det men hon kunde väl iaf fråga hur jag mår. Återigen får jag bekräftat alla gamla känslor. Det är inte lönt att försöka öppna sig man blir bara besviken av att dem man öppnar sig inte bryr sig om en, på riktigt.
Trött, tom och ledsen har jag gått och lagt mig efter en runda på toaletten (fan också) vilket gett mig huvudvärk.
inte nöjd, inte tillräckligt
Inte varit någon jättebra matdag idag men ingen katastrof heller, blev lite överätning av honungsknäckebröd bara. Var supertrött e jobb och ville bara hem och vara soffliggare. Var trots det ute och stavade en runda och gjorde mna styrkeövningar hemma. Körde ordentligt med situps men jag blev liksom aldrig nöjd. Trots att jag inte orkade mer så var jag där i varje reklampaus och jobbade med pilatesbollen men jag blev ändå inte nöjd och ligger nu i sängen och är missnöjd för att jag inte har kramp i magen.
Spricka i fasaden
Jag är utåt sett en fungerande människa i samhället.
Jag jobbar, har socialt umgänge, sjunger i kör, tränar och har en vanlig familj.
Jag skrattar och är oftast glad...
Men.........
fasaden har börjat rämna:
Jag har inget tålamod, klarar inte av stress, har svårt att koncentrera mig och jag är bitter och defensiv.
Detta lyser igenom nu, jag kan inte hålla uppe det glada ansiktet längre och jag tycker inte om den jag är.
Jag skrattar inte så mycket längre.
har ingen ork att ge mig själv en chans
Jag orkar inte med längre. Orkar inte tänka på mat hela dagen, tänka på allt jag vill men inte ska äta. Jag är sugen totalt heeela tiden. Vill bara äta äta äta. Och det är såå tröttsamt och tar så mycket energi. Både att tänka på det och att motstå det. Orkar snart inte hålla emot längre. Vill bara ge upp (än en gång).
Pratade ju med min läkare idag ang min "nya" T3 medicin och hade ju tänkt att även prata lite om mitt mående. Men det gick bara inte. Jag hörde själv hur jag tog över samtalet och bara styrde in det på det positiva med T3-medicinen, bara för att jag ska få fortsätta med den. Suck, varför gör jag så, varför kan jag inte bara slappna av lite och bara säga som det är?
Men vad vill jag egentligen? Vill jag bli frisk? Orkar jag kämpa mer? Nä, det är väl just det, jag har lite gett upp. Har gått i så mycket terapi och kan inte låta bli att både se och känna mig som ganska hopplös. Jag är inte speciellt "likeable" med mitt humör och sätt att vara. Jag har aldrig varit med om att få sympatier eller tröst av någon läkare eller terapeut. Sen att jag inte låter dem göra det kan ju ha en hel del med det att göra. Jag slappnar aldrig av och är alltid beredd på att någon ska attackera mig så att jag måste försvara mig själv. Är så vansinnigt trött på mig själv. Om inte jag gillar mig hur ska då någon annan kunna göra det? Men jag orkar bara inte ta tag i det, orkar inte börja om på ny kula igen och vet ärligt talat inte vad jag ska göra, vad för hjälp jag skulle kunna få.
SUCK!!!
Pratade ju med min läkare idag ang min "nya" T3 medicin och hade ju tänkt att även prata lite om mitt mående. Men det gick bara inte. Jag hörde själv hur jag tog över samtalet och bara styrde in det på det positiva med T3-medicinen, bara för att jag ska få fortsätta med den. Suck, varför gör jag så, varför kan jag inte bara slappna av lite och bara säga som det är?
Men vad vill jag egentligen? Vill jag bli frisk? Orkar jag kämpa mer? Nä, det är väl just det, jag har lite gett upp. Har gått i så mycket terapi och kan inte låta bli att både se och känna mig som ganska hopplös. Jag är inte speciellt "likeable" med mitt humör och sätt att vara. Jag har aldrig varit med om att få sympatier eller tröst av någon läkare eller terapeut. Sen att jag inte låter dem göra det kan ju ha en hel del med det att göra. Jag slappnar aldrig av och är alltid beredd på att någon ska attackera mig så att jag måste försvara mig själv. Är så vansinnigt trött på mig själv. Om inte jag gillar mig hur ska då någon annan kunna göra det? Men jag orkar bara inte ta tag i det, orkar inte börja om på ny kula igen och vet ärligt talat inte vad jag ska göra, vad för hjälp jag skulle kunna få.
SUCK!!!
Söndagstrött och slappar i soffan med Top model
Bidde ingen kör idag men är faktiskt ganska nöjd med det beslutet.
Dagen har varit rätt ok iaf. Kom till slut upp ur sängen och åt god frulle. Gav mig sen ut och stavade en rejäl runda och har hållt mig igång sedan hela dan med städning, tvättning, disk och matlagning och styrkeövningar. MEN... suget har funnits där som en liten (eller snarare ganska stooor) irriterande mygga hela tiden. Åt upp resterna av godiset men det blev det ju inte bättre av precis.
Återigen en fråga till er som har en ätardag i veckan. Hur gör ni med det som ev blir kvar från gårdagen? För mig är varje godsak som finns i mitt hus som en blinkande lampa. Försöker gömma undan det i förhoppningen att jag ska "glömma", men det har aldrig hänt.
Ville egentligen inte äta upp godiset idag men ville inte heller slänga det. Ingen jätteångest över det men kändes bara onödigt.
Dagen har varit rätt ok iaf. Kom till slut upp ur sängen och åt god frulle. Gav mig sen ut och stavade en rejäl runda och har hållt mig igång sedan hela dan med städning, tvättning, disk och matlagning och styrkeövningar. MEN... suget har funnits där som en liten (eller snarare ganska stooor) irriterande mygga hela tiden. Åt upp resterna av godiset men det blev det ju inte bättre av precis.
Återigen en fråga till er som har en ätardag i veckan. Hur gör ni med det som ev blir kvar från gårdagen? För mig är varje godsak som finns i mitt hus som en blinkande lampa. Försöker gömma undan det i förhoppningen att jag ska "glömma", men det har aldrig hänt.
Ville egentligen inte äta upp godiset idag men ville inte heller slänga det. Ingen jätteångest över det men kändes bara onödigt.
Ber om ursäkt för min självupptagenhet
Kommer inte upp ur sängen idag. Börjar bli hungrig men orkar bara inte.
Ska egentligen sjunga med kören idag men vet inte hur jag ska orka. Klarar inte av att stå längst fram i kyrkan och prestera. Inte idag.
Har den senaste tiden varit totalt självupptagen med mitt mående och det har gjort att jag inte orkat läsa långa finstilta blogginlägg eller skriva kommentarer som tidigare och det har jag haft dåligt samvete för. Ffa när jag har fått fina kommentarer som stöttat och stärkt mig. Men idag har jag faktiskt orkat så jag hoppas att jag är ursäktad, jag har tänkt på er alla som har bloggar jag följer.
Ska försöka dra mig upp ur sängen nu, äta lite frulle och bestämma mig för om jag ska sjunga eller inte idag. Lutar åt inte.
Ska egentligen sjunga med kören idag men vet inte hur jag ska orka. Klarar inte av att stå längst fram i kyrkan och prestera. Inte idag.
Har den senaste tiden varit totalt självupptagen med mitt mående och det har gjort att jag inte orkat läsa långa finstilta blogginlägg eller skriva kommentarer som tidigare och det har jag haft dåligt samvete för. Ffa när jag har fått fina kommentarer som stöttat och stärkt mig. Men idag har jag faktiskt orkat så jag hoppas att jag är ursäktad, jag har tänkt på er alla som har bloggar jag följer.
Ska försöka dra mig upp ur sängen nu, äta lite frulle och bestämma mig för om jag ska sjunga eller inte idag. Lutar åt inte.
?
Jag vet att det är några av er som har en "mat/ätar-dag" i veckan eller vad ni nu kallar det. Hur gör ni för att inte fortsätta äta dan efter?
nope
Skit också nu kommer kompensationsångesten smygande. Illamåendet är riktigt jobbigt just nu och vill bara göra en sak..... men ska inte ska inte. Dricker vatten och försöker vänta ut spykänslan...
Ang gårdagens inlägg
Tack för er omtanke om lilla mig.
Jag har faktiskt berättat om mina tankar till viss del för min bästa vän T och hon tycker givetvis det är jättejobbigt när jag pratar så här. Men hon är inte den som tar tag i mig och ruskar om mig och kramar om mig tills jag ger upp, kanske just därför jag vågat berätta för henne.
Har dock tfntid till min läkare på måndag så ska försöka prata lite med honom men jag tänker inte gå med på att bara börja med antidepp, vet inte vad jag kan tänka mig för hjälp för jag vet ärligt talat inte om jag orkar ge mig in i en ny sväng med terapi.
Jag har faktiskt berättat om mina tankar till viss del för min bästa vän T och hon tycker givetvis det är jättejobbigt när jag pratar så här. Men hon är inte den som tar tag i mig och ruskar om mig och kramar om mig tills jag ger upp, kanske just därför jag vågat berätta för henne.
Har dock tfntid till min läkare på måndag så ska försöka prata lite med honom men jag tänker inte gå med på att bara börja med antidepp, vet inte vad jag kan tänka mig för hjälp för jag vet ärligt talat inte om jag orkar ge mig in i en ny sväng med terapi.
Godis e gott
Har gått ifrån normen idag med nyttigt ätande, men behövde verkligen det.
Har tränat med kören hela dan och varit duktig på att fixa maten. Kvällen var hemma hos bästa T och blev bjuden på gooda varma mackor och chokladpudding. Mums.
Vet inte om det var chokladpuddingen som satte igång sötsuget men å andra sidan så är det skit samma för jag hade inte velat vara utan den och jag har bara väntat på rätt tillfälle och känsla för att våga släppa efter lite och ge efter för suget.
Doggen mår dock inte så bra idag han har mått illa och varit trött, vill verkligen inte mista honom än, känns som att det till viss del är han som håller mig i liv.
Sååå, när jag körde hem från T blev det en tur inom videobutiken och en stor påse godis. Men det känns ändå av någon konstig anledning inte speciellt jobbigt att jag nu sitter illamående i soffan full av godis. Jag vet att jag kommer träna på något sätt imorgon och ikväll kunde jag inte längre hålla tillbaka för suget. Jag behövde det faktiskt för att klara av kvällen och lugna mina just nu skakiga nerver.
Har tränat med kören hela dan och varit duktig på att fixa maten. Kvällen var hemma hos bästa T och blev bjuden på gooda varma mackor och chokladpudding. Mums.
Vet inte om det var chokladpuddingen som satte igång sötsuget men å andra sidan så är det skit samma för jag hade inte velat vara utan den och jag har bara väntat på rätt tillfälle och känsla för att våga släppa efter lite och ge efter för suget.
Doggen mår dock inte så bra idag han har mått illa och varit trött, vill verkligen inte mista honom än, känns som att det till viss del är han som håller mig i liv.
Sååå, när jag körde hem från T blev det en tur inom videobutiken och en stor påse godis. Men det känns ändå av någon konstig anledning inte speciellt jobbigt att jag nu sitter illamående i soffan full av godis. Jag vet att jag kommer träna på något sätt imorgon och ikväll kunde jag inte längre hålla tillbaka för suget. Jag behövde det faktiskt för att klara av kvällen och lugna mina just nu skakiga nerver.
Vet inte riktigt hur jag mår.
Hej!
Hemma efter en mysig stund på stan med bio och mat med fina vännen A. Imorn hägrar heldag med kören och kvällsmys med bästa vännen T. Känner mig lyckligt lottad som har dessa fina vänner.
Varför kan jag då inte prata med dem och öppna mig mer. Jag kan prata om en hel del och öppna mig till viss del men det är fortfarande så mycket jag döljer. Jag har inte orden att sätta till mina känslor och jag vågar inte riktigt leta efter dem heller.
Veckan har varit ganska ok ändå trots konstant rädsla/sug att släppa på kontrollen och sluta träna börja hetsa. Men jag har lyckats hålla stånd.
Har haft ganska jobbigt att andas i veckan och haft smygande ångest, nästan som panikångest flera gånger ffa på jobb. Det är så tröttande och ledsamt och det bidrar till att jag inte orkar träna eller äta rätt. Sen att min fina vovve är gammal och sliten och inte orkar följa med på mina stavrundor bidrar ocskå. Det är svårt att motivera sig till att först gå en gammelmans-promenad med honom och sen ut och stava själv i mörkret.
På tal om mörker så har gamla tankar/känslor smygit in i mitt medvetande igen. Om att inte leva längre. Och det är en sådan trygghet att känna det, jag kommer ändå inte leva så länge till, snart slipper jag.
Är faktiskt lite orolig för hur jag mår just nu. Gillar inte att jag inte klarar av att svara på frågor tex om mitt pensionsparande eller liknande utan att jag känner att jag går upp i taket och blir jättestressad. Jag kan inte ta ställning just nu, känner mig på bristningsgränsen till något, vet inte riktigt vad men känner igen en del från utbrändheten.
Ändå planerar jag för framtiden hela tiden, har massor inbokat i höst, roliga saker som jag ser fram emot och jag planerar att höra av mig till en kille som visat intresse. Men.... ändå vill jag inte finnas längre och det är precis som att tryggheten i att jag inte kommer göra det gör att jag orkar leva just nu för jag vet att det finns ett slut.
Ledsen att ni får ta del av mina mörka tankar men så är det just nu.
K är glömd
Vill bara säga att K är glömd nu. Glad att jag fick reda på vad han var för typ nu så att jag inte hann fastna ordentligt.
Nu gäller det bara att våga tro på mig själv och satsa på att fortsätta ta hand om mig själv.
Nu gäller det bara att våga tro på mig själv och satsa på att fortsätta ta hand om mig själv.
Tilltro och tillit till sig själv
Vågar inte tro att det är sant, att så som jag lever just nu med normalt ätande(mao ingen hets eller överätning) och normalt tränande(mao stavgång och styrketräning) ska kunna vara beständigt. Det krävs så otroligt mycket energi för att hålla det uppe och klara av att fortsätta likadant.
Nog för att jag har svårt för att lita på andra människor men tilltron och tilliten till mig själv är om möjligt ännu sämre. Jag går bara och väntar på att jag inte ska orka längre och bara släppa allt. Det är ju så det alltid brukar vara. Samtidigt som rädslan för det är jättestor så finns det en otroligt stor längtan efter det också. Men just nu vill jag njuta av att jag har kläder som passar och sitter snyggt utan att jag behöver hålla in magen hela tiden eller att alla mina tröjor/topar måste vara pösiga.
Malin skrev så otroligt bra och träffande:
Det är som att jag gick på en smal lina av perfektion. Linan var uppspänd mellan två bergstoppar och om jag kunde vara oerhört kontrollerad och gå alldeles spikrakt kunde jag gå på linan utan att trilla, och då var jag säker. Men gjorde jag det allra minsta lilla felsteg - ja då trillade jag rakt ner flera hundra meter.
Det är så makalöst bra skrivet och såå träffande. För mig känns det som att jag trampar vatten och så länge som jag trampar hela tiden så går det bra men slappnar jag bara av en liten liten stund så sjunker jag ner i djupet och då hjälper det inte hur mycket jag än trampar.
Nog för att jag har svårt för att lita på andra människor men tilltron och tilliten till mig själv är om möjligt ännu sämre. Jag går bara och väntar på att jag inte ska orka längre och bara släppa allt. Det är ju så det alltid brukar vara. Samtidigt som rädslan för det är jättestor så finns det en otroligt stor längtan efter det också. Men just nu vill jag njuta av att jag har kläder som passar och sitter snyggt utan att jag behöver hålla in magen hela tiden eller att alla mina tröjor/topar måste vara pösiga.
Malin skrev så otroligt bra och träffande:
Det är som att jag gick på en smal lina av perfektion. Linan var uppspänd mellan två bergstoppar och om jag kunde vara oerhört kontrollerad och gå alldeles spikrakt kunde jag gå på linan utan att trilla, och då var jag säker. Men gjorde jag det allra minsta lilla felsteg - ja då trillade jag rakt ner flera hundra meter.
Det är så makalöst bra skrivet och såå träffande. För mig känns det som att jag trampar vatten och så länge som jag trampar hela tiden så går det bra men slappnar jag bara av en liten liten stund så sjunker jag ner i djupet och då hjälper det inte hur mycket jag än trampar.
Måndag
Tack alla goa ni för alla era stärkande ord.
Jag vet att jag förtjänar bättre än så här, men hjärtat är ibland trögare än hjärnan.
Inte hört nått idag heller och hjärtat börjar komma ikapp hjärnan. Vill ju bara så gärna ha någon att krama om och ffa någon som kramar om mig.
Hatar det här att det hänger i luften utan att jag förstår vad som hänt.
Så...jag har skickat ett sms där jag skrev:
"Hej K, jag hade gärna velat ha en förklaring till fredagen eller ska vi bara låta det rinna ut i sanden? Linda"
Vet egentligen inte vad jag förväntar mig för svar eller vad jag vill ha för svar men jag kunde inte bara låta det bero och bara låtsas som ingenting.
Och nej, han har inte svarat.
Nu gäller det bara att jag inte låter mig dras ner i det lockande hålet utan håller huvudet högt och fortsätter ta hand om mig själv. Får inte lov att lyssna till de inre rösterna som säger att jag inte är något värd och att det var pga mitt utseende, min nya frissa, min tjocka kropp(dock mindre tjocka just nu) som gjorde att han var som han var och som gjorde att det blev som det blev. Men attans vad stark den rösten är och min tillit till mig själv just nu är inte så stor.
Har planerat in hela helgen med sociala saker så att jag får en möjlighet att få klä upp mig lite och tycka om min kropp.
Jag vet att jag förtjänar bättre än så här, men hjärtat är ibland trögare än hjärnan.
Inte hört nått idag heller och hjärtat börjar komma ikapp hjärnan. Vill ju bara så gärna ha någon att krama om och ffa någon som kramar om mig.
Hatar det här att det hänger i luften utan att jag förstår vad som hänt.
Så...jag har skickat ett sms där jag skrev:
"Hej K, jag hade gärna velat ha en förklaring till fredagen eller ska vi bara låta det rinna ut i sanden? Linda"
Vet egentligen inte vad jag förväntar mig för svar eller vad jag vill ha för svar men jag kunde inte bara låta det bero och bara låtsas som ingenting.
Och nej, han har inte svarat.
Nu gäller det bara att jag inte låter mig dras ner i det lockande hålet utan håller huvudet högt och fortsätter ta hand om mig själv. Får inte lov att lyssna till de inre rösterna som säger att jag inte är något värd och att det var pga mitt utseende, min nya frissa, min tjocka kropp(dock mindre tjocka just nu) som gjorde att han var som han var och som gjorde att det blev som det blev. Men attans vad stark den rösten är och min tillit till mig själv just nu är inte så stor.
Har planerat in hela helgen med sociala saker så att jag får en möjlighet att få klä upp mig lite och tycka om min kropp.
söndag kväll
Telefonen och mobilen har varit så tyst, så tyst idag. Inte ens att han har skickat ett sms. Vill bara skita i honom men det är svårt när jag inte förstår vad som hände. Skulle så gärna vilja ha en förklaring.
Ledsamheten sitter i idag och jag känner mig så övegiven och ensam. Även om jag kan tycka att det inte finns så mycket med K som egentligen appelerar så är det nått som gör att jag inte bara kan skaka mig av honom. Han lyckades trots allt tända ett litet litet hopp i mitt törstande hjärta och det är nog kanske mest det jag sörjer, mitt förlorade hopp.
Inte nykter
Sitter hos bästa T, e ganska berusad och kränger marianne.
Innan idag var vi på Familia(ett köpcenter) och vem dyker upp där om inte min gamla terapeut C. Så märkligt att se henne där i en verklig situation med sin man. Hon såg inte jättefräsch ut och T förstod direkt vad jag menade med hennes attityd, det kunde hon se. Jag hälsade och hon hälsade tillbaka, vet inte ens om hon kommer ihåg mig. Hon var ju ganska mycket viktigare för mig i mitt liv än vad jag var för henne. Nog om det...
Dagen idag har varit märklig, stimmig i kroppen som attans. Shoppat en del, tom ett par svarta byxor, kryss i taket.
Nu ikväll har vi; bästa T, A, M och jag varit ute och käkat en bit mat och druckit en del. Efter en stund kom K dit som vakt. Mina kära vänner noterade att han kollade in mig men inte att att han kom och hälsade trots att han gick förbi mig. Vart ute och sa hej och fick en kram. Vad är det med mig, jag är alldeles kärlekskrank över denna misserabla man som inte ger mig något gott alls. Han visade inte över huvud taget att han var det minsta intesserad. Varför känner jag så mycket? Ät det just för att han inte visar något särskilt? GIck på toa ett tag och fick fällt några tårar i min ensamhet.
När vi gick hem och vi kramades hejdå sa han att vi hörs, mitt svar var: Gör vi? och han sa:ja det är klart! Vet inte vad jag vill eller borde göra. Är inte nykter just nu men skulle väldigt gärna vilja ligga i hans famn och få bli omkramad och omhändertagen. Ledsen som f-n och förstår itne hur jag kan känna så mycket för någon som inte ger mig något tillbaka, vill absolut inte hamna i samma relation som med mitt ex där jag bad om ursäkt för allt för att förhållandet skulle vara så bra som möjligt, vill inte låta mig försvinna igen.
regnar idag
Luggen blev fixad igår så min utmaning kom lite till korta då jag fixade problemet istället.
Låg idag, har drömt om K hela natten. Mysigt kan man ju tänka men efter gårdagens dejt känns det inte så kul. Vi träffades hos honom och skulle glo på film. Såg fram emot en mysig kväll i soffan med kanske lite kramar och kel. Men så blev det inte. Han var sur som ättika hela kvällen och satt i ett hörn av soffan med armarna i kors och kepsen nerdragen. Han var sen och superstressad efter en hektisk dag när jag kom till honom men jag tycker väl att man iaf kan försöka vara lite trevlig eller iaf säga vad som är fel. Försökte ändå lätta upp stämningen och försökte krypa närmre honom i soffan utan resultat. Blev till slut så trött på honom och hans humör och att han inte ville säga vad det var eller iaf anstränga sig lite för att kvällen skulle vara trevlig så jag körde hem. Tänkte att nu träffar jag väl aldrig honom mer och kände inte att jag ville det heller men så nu känner jag mig lite depp och kärlekskrank och skulle så gärna vilja att han hörde av sig och bad om ursäkt så att jag iaf kan få en kram av honom ikväll när vi träffas ute.
Känner stressen i kroppen av det här, får nog bli en tur till stan idag och försöka distrahera mig med lite shopping, vem vet jag kanske hittar ett par snygga svarta byxor som sitter som en smäck.
Låg idag, har drömt om K hela natten. Mysigt kan man ju tänka men efter gårdagens dejt känns det inte så kul. Vi träffades hos honom och skulle glo på film. Såg fram emot en mysig kväll i soffan med kanske lite kramar och kel. Men så blev det inte. Han var sur som ättika hela kvällen och satt i ett hörn av soffan med armarna i kors och kepsen nerdragen. Han var sen och superstressad efter en hektisk dag när jag kom till honom men jag tycker väl att man iaf kan försöka vara lite trevlig eller iaf säga vad som är fel. Försökte ändå lätta upp stämningen och försökte krypa närmre honom i soffan utan resultat. Blev till slut så trött på honom och hans humör och att han inte ville säga vad det var eller iaf anstränga sig lite för att kvällen skulle vara trevlig så jag körde hem. Tänkte att nu träffar jag väl aldrig honom mer och kände inte att jag ville det heller men så nu känner jag mig lite depp och kärlekskrank och skulle så gärna vilja att han hörde av sig och bad om ursäkt så att jag iaf kan få en kram av honom ikväll när vi träffas ute.
Känner stressen i kroppen av det här, får nog bli en tur till stan idag och försöka distrahera mig med lite shopping, vem vet jag kanske hittar ett par snygga svarta byxor som sitter som en smäck.
För kort lugg
Att en sån ytlig sak som en för kort lugg kan få mig att bara vilja ge upp allt. Vill inte träffa K imorn, vill bara äta, vill inte gå ut med tjejjerna på lördag, vill bara äta. Jag känner mig så fånig i min för kort klippta lugg, är så besviken på min frissör, tycker att hon borde veta bättre. Känner mig inte fin. Och det vill jag ju känna mig när jag ska träffa K imorn och när jag för en gång skull ska ut och festa lite på lördag. Spelar ingen roll vilka kläder jag kommer i, en putande mage kan jag dölja men inte en för kort lugg, tror inte ens den är tillräckligt lång till att sätta upp den med klämmor.
Fast jag vill ju kramas med K imorn och jag vill ju ut och äta och dricka gott med mina vänner på lördag.
Är så trött och vill bara sova men är så ledsen och orolig över det här och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag prata med frissan, hon kan ju inte göra något nu ändå? Ska tvätta håret imorn så får vi se om det blir bättre men hur skulle det kunna bli det. Tyckte jag var tydlig och att vi var överens om att vi skulle ha en lång lugg som även kunde vikas åt sidan och att håret skulle vara långt i nacken. Hela håret känns för kort, vet ju att det växer ut snar, mitt hår växer fort, men jag vill ju vara fin nu, nu till denna helgen inte till nästa eller nästa. NU!
Fast jag vill ju kramas med K imorn och jag vill ju ut och äta och dricka gott med mina vänner på lördag.
Är så trött och vill bara sova men är så ledsen och orolig över det här och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag prata med frissan, hon kan ju inte göra något nu ändå? Ska tvätta håret imorn så får vi se om det blir bättre men hur skulle det kunna bli det. Tyckte jag var tydlig och att vi var överens om att vi skulle ha en lång lugg som även kunde vikas åt sidan och att håret skulle vara långt i nacken. Hela håret känns för kort, vet ju att det växer ut snar, mitt hår växer fort, men jag vill ju vara fin nu, nu till denna helgen inte till nästa eller nästa. NU!
