tappar greppet
Låter det som jag gett upp redan i förskott? Ja det har jag nog för har varit här så många gånger förut, allt för många gånger för att våga hoppas på att det inte ska bli så denna gång.
Det konstiga är dock att trots att jag har varit med om det här så många gånger förut så blir jag överraskad av situationen nu. Det är som att en annan person kliver in i mig och tar över totalt. Det har inte med min ångest eller mitt sug att göra. Det är denna person som tar en massa dumma beslut och gör en massa dumma saker och jag står bara bredvid och har ingen talan alls.
Skiträdd och känner mig så jäkla ensam för vem kan man prata med om det här, prata med någon som förstår? Jag har ingen sådan person iaf och iof vad skulle den personen kunna göra för att det skall kunna bli annorlunda? Fantiserar redan om morgonens chips, chokladpudding och kex, ost och vindruvor.
:(
Linda, kolla: http://www.abkontakt.se/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=35&Itemid=161
Man kan maila dem, ringa dem, chatta med dem. Det finns möjlighet att få en mentor(obs vet inget mer om hur mentorskapet fungerar eller vad det innebär). ABKontakt har haft ett lokalkontor i Hbg också, men för närvarande hänvisar de till Malmö.
Kolla även deras blogg: http://abkontakt.wordpress.com/
I övrigt vill jag säga godmorgon och att jag tänker på lilla dig där nere. Tänk att min syster bor så nära dig! Jag får skicka all min energi (eller ja, det är kanske inte så mycket energi att hurra över HAHA) genom henne till dig<3
Jag sitter och äter frukost nu och försöker att inte tänka på dagens många timmar och att det är fest ikväll. Vad sjutton ska jag ha på mig i min nya kroppshydda!!! Vill INTE att det ska smita åt och visa former alls helst. Men det är dumma tankar också. Det är inget fel på min kropp. kram!
Jag känner så väl igen mig i de här tankarna och känslan av att förlora kontrollen över sig själv, som om man nästan står på sidan av och ser någon(ting) ta över och bruka våld på ens förstånd. Som om man inte hade något val.
Jag hoppas ändå att din dag blir dräglig. Min egen dag känns rätt hopplös på förhand, är ensam förälder idag då min man är bortrest och även om det helt och hållet förhindrar hetsätning väcker det en panikkänsla utan dess like till liv.
Kramar
Kan du prata med psykologen om det? Hur gick ert förra möte förresten?
Kram
