treenighet

Är såå trött och vill bara sova men som vanligt vill inte sömnen infinna sig. Ont i halsen och värsta hostattackerna emellanåt så vågar inte ta en sömntablett.

Jag är "friska" jag som jobbar, umgås med mina vänner, söker efter en man, dejtar, håller mig uppdaterad på facebook. "Friska" jag som inser att jag inte kan vara kvar på mitt jobb, att det får mig att inte må bra, att jag måste söka nytt jobb, att jag är duktig och värd ett bra jobb på en bra arbetsplats. "Friska" jag som är orolig för tentamen.

Sen har vi "fysiska" jag som har värk i handlederna och pga det känner mig osäker på framtiden inom mitt yrke, jag är tjock och har dålig kondis coh styrka, därav inte attraktiv varken inför mig själv eller någon annan.

Sen har vi "psyiska" jag som hör röster när jag löser suduko (!?!), hetsar, har ångest och anser mig allmänt inte värdig som människa, jag är äcklig. Som vill krypa ner under täcket och bara försvinna, som vill droga sig med atarax på dan och stilnoct på kvällen så att jag slipper, bara slipper...


"Friska" jag får väldigt lite plats i mitt liv förutom då oron för tentamen såklart.

Ångest

Fattar inte varför inte ångesten ger med sig. Vaknade för en timme sedan och det tog itne mer än några minuter innan jag känner hur ångesten börjar riva i mig. Vill bara somna om, funderade igen på att ta en atarax men då kommer hela dan gå i ett slumrigt mörker. Fattar att det handlar om jobb och min chef då det är tankar om henne och jobb som dyker upp precis innan ångesten börjar men måste jobba imorn vägrar att ha det så här. Känner mig å ena sidan fly förbannad men samtidigt så svag så att jag inte kan eller vågar göra nått. Vill bara vara hemma och sova men klarar inte av att vara hemma, kör kanske en runda till Väla och stimmar runt där en stund. Vill inte äta bort ångesten men vill det ändå, måste fly hemmet.

en bra dag men nu är jag trööött

Trots ont i halsen och trött i kroppen så har jag haft en riktigt bra dag. Först på stan då jag tom köpte lite kläder och sen hemma i trägårn med solen skinades. Nu har jag fått fixat lite inomhus oxå och ätit mumsig sill och potatis. Men nu är jag heeeeelt slut och ska nog lägga mig och vila lite och hoppas att jag blir piggare så jag kan jobba på måndag.
kram

soptunna

Var hemma från jobb igår, sov till halv ett och ville bara somna om övervägde att ta en atarax då jag kände hur ångesten började riva i mig. Förträngde allt och kände riktigt hur dålig ide det var, det var som att försöka trycka ner ytterligare lite skit i en alldeles för överfull soptunna. Kände hur jag inte riktigt kunde stänga locket utan det låg där och tittade fram och bara väntade på att få spränga locket och dränka mig i skiten. Gick som på tå hela dan tills jag kom iväg till affären och fick handlat. Resten av dan/kvällen åt jag hela tiden. Skulle tagit en atarax istället...
Idag...ont i halsen och bakom ögonen, mår illa men har bestämt med vän att ses i stan så måste ta tag i mig nu, vill men vill inte men är bra.
Hoppas ni får en fantastisk lördag
kram

blandad kompott

MÅSTE BARA BYTA JOBB!!!!!!!!!!!!!!!... var bara tvungen att skrika ut det lite så jag fick det ur systemet...

Kollar på melodifestivalen, Anna var sjukt bra, rysningar.
Har ännu inte fått någon ny tid till den "nya" kbt-terapeuten, kanske det inte blir nått, får väl kolla upp det om ja gitne hör nått snart. Men vill jag det? Trappar så succesivt ner antideppen och märker ingen större skillnad, så antar att det är bra att sluta med den.
Hoppas faktiskt på sol i helgen så jag kan pyssla lite i trägårn och kanske kanske ge mig ut på prommenad i skogen, får nog fråga grannen om jag får låna deras hund.


så var det måndag igen

Tog en halv stilnoct igår kväll och har sovit sååå gott inatt, nackdelen är bara att jag blir så dåsig dan efter. Får kanske prova 1/4 nästa gång. Är bara så skönt att veta att man kommer somna lugnt utan stimm och sova hela natten. Skulle vila ta det varje kväll men då funkar ju inte dagarna.

Sen fattar jag inte hur jag funkar, återigen till temat från igår. Idag tog jag på eget initiativ och ringde min granne och frågade om hon ville ha hjälp i veckan med att rida pållen, bestämde att jag skall rida imorn och trol någon mer dag i veckan. Kände själv hur jag var på och erbjöd mig själv att vara tillgänglig när som. I samma sekund som vi la på luren började jag fundera på hur jag skulle kunna mygla mig ur ridningen, om jag kanske skulle kunna låtsas att jag ridit eftersom de inte skulle vara hemma. VARFÖR GÖR JAG SÅÅÅÅÅ??? ÅHHHHHHHHHH, kommer givetvis, hoppas jag, tror jag rida imorn men jag HATAR denna känslan som bubblar hela tiden av lathet eller jag vet inte vad.


Övertalar mig själv

Övertalar mig själv ständigt och tvingar mig till att göra saker jag planerat och bestämt, sociala saker som att träffa mina vänner och familjen eller bara att ta mig till jobbet. Visst är det så att när jag väl är där och gör sakerna så är det trevligt men jag känner mig oftast otålig, rastlös och orolig. Blir först lugn när jag är på väg därifrån full med tankar om vad jag ska hetsa med. Hem till min lilla stuga som jag älskar men som är så ekande tom. Kan allting härröra från min brist på manlig kontakt? Min brist på kroppslig kontakt, min längtan efter en man och sorg över att inte hittat rätt?
Jag övertalar mig till att göra saker för att jag tror att det är bra för mig, för att alla säger till mig att det är bra för mig och det är det kanske men varför försvinner inte ångesten då? varför tar det inte bort hetsen?

ganska bra idag

Tog mig tillslut upp ur sängen och kollade till pållen som visade sig vara halt, ingen ridning mao. Körde till min fina vän och hjälpte henne slita ett skåp, var skönt att få jobba med kroppen och inte tänka så mkt. Grillade och åt massor av fantastiskt god mat. Var mysigt och positivt, somnade betydligt mer glad än jag vaknat på morgonen. Solen hade värmt upp både min kropp, min själ och mitt humör.
Idag var det upp tidigt för sång i kyrkan, kändes riktigt riktigt bra, fint och stämningsfullt.
Idag är solen borta och det är skiiitkallt och jag kan inte låta bli att njuta lite, visst hade nog kunnat njuta av solen idag också men behöver ta ett ryck här inne. Ingen som har en liten hustomte att låna ut? Tar alltid emot lite extra när man ska försöka rensa upp efter veckans förfall, blir liksom lite för mycket.
Men som sagt känns ändå ganska bra idag,
kram

Solen skiner :(

Solen skiner och jag ska till vän för grillning. Livet borde vara toppen men jag vill bara rulla ner rullgardinen.

Vad F A N ska jag göra då?

Vad F A N  ska det bli av mig om jag inte kan fortsätta jobba med det jag gör nu? Vad ska jag göra då? Vet inte hur jag ska klara pressen av 100% jobb, plugg på eget initiativ och utan direktiv och tentamen som styr hela min framtid. Som det känns nu kommer jag inte klara det, inte att viljan inte finns men kapaciteten rent mentalt finns inte där, vet inte hur mitt psyke ska klara av den påfrestningen, vad F A N ska jag göra då?

...

Har ju precis läst Ann Heberleins bok.
Hon berättar bla om en vän till henne, en man som i många år lidit av ångest och självmordstankar. Enligt en terapeut var han omöjlig att behandla pga sin olyckliga endens att liksom ställa sig utanför sig själv och analysera sina handlingar, tankar och känslor. Hans intellekt motarbetade honom. (citat ur Ann Heberleins bok)
Känner så igen mig i det, är det det jag gör? Hur gör man för att inte göra så? Känner mig lika hopplös som hans terapeut beskriver honom.
Han tog livet av sig.

favoritfilmer

Precis sett en av mina absoluta favoritfilmer: "Timmarna". Känslan den filmer ger återspeglar de känslorna som jag har i mig mest hela tiden. Man känner hjärtat i hjärtgropen och man håller andan, jobbigt att andas och vet inte riktigt vad jag ska göra med mina känslor som bubblar upp, de bara puttrar under locket och ibland stänker det över. Filmen handlar mycket om döden, egentligen lika mycket om livet men jag väljer att se det som att den handlar om döden, om att välja eller inte välja döden.
Såg även "Så som i himelen" innan idag, den fyller mig också med en massa känslor. Glädje, sorg, ilska men mest sorg...
Hur kommer det sig att jag så lätt alltid kan identifiera mig med de människorna i filmerna? Jag identifierar mig med Virginia Wolff, jag identifierar mig med Julianne Moores karaktär, jag identifierar mig med Mikael Nykvist karaktär, jag identifierar mig med Gabriella. Alla håller sig undan, visar inte för mycket, är ensamma, lider, är rädda.
Jag identifierar mig inte i lyckliga slut.

sovit gott inatt

Sovit gott inatt :) bara drömt bra drömmar dessutom. Vill göra nått idag, men vill samtidigt inte göra nått, stimm i kroppen men ingen ork att ta tag i nått. Har eg planer men har funderat hela morgonen på hur jag ska dra mig ur, har o andra sidan inte hört nått så blir kanske inget med tanke på vädret. Och då blir jag ju lite besviken... suck blir så trött på mig själv.
Älskar dock regnet som öser ner, skulle vilja ge mig ut i skogen men vill inte själv. Vet vad jag vill, jag vill se twillight-filmerna de är så härligt mörka, men de är utlånade så blir inte det heller. Gör allt för att inte titta in i köket där disken har exploderat efter de senaste dagarna. Ignore, ignore, ignore...

dimma

Dagen har varit som en dimma, somnade tillslut på eftermiddan och sov flera timmar. Spenderat den mesta av den vakna tiden idag framför datorn eller tvn, ätandes eller försökt att ignorera mitt crave for fooooood. Tog mig ut på min första promenad i skogen sedan vovven dog, gick inte så bra, vände efter bara ngn km, ville inte. Trött nu, hoppas jag ska få sova lugnt inatt, vill inte ta stilnoct, inte än iaf.
sov gott go vänner

halv nio

Klockan är bara halv nio och jag har varit vaken ett tag. Borde eg sova lite till men kan inte, är speedad som f-n. Sovit skit inatt, drömt en massa stressade drömmar om jobb och annat. Inte fått vilat ordentligt inatt. Blir faktiskt lite orolig över detta, kan det ha med att jag håller på att trappa ut antideppen? kan det ha med alla kolhydrater som jag trycker i mig, ffa sent på kvällen? vet ju till viss del att det har med jobb att göra men känns inte som det bara är det. Gillar inte oron som far i kropp och knopp.

tipsrunda

Tack Anni för din kommentar.
Kisarna är fantastiska, älskar dem men de är ju trots allt mycket mer självständiga varelser som gör lite mer det som faller dem in. Men visst hjälper det att ha dem att mysa med, sen är de duktiga på att hjälpa tillmed maten, kommer gärna med små presenter i form av möss etc.
Vad det gäller den ev beundraren så vet jag inte, han verkar inte så intresserad precis, vi får väl se.

Har varit med en av mina bästa vänner och hennes pojke+2 kompisar på tipsrunda och fika i det gröna med en massa andra barnfamiljer. Helt underbart med alla dessa barn, men... så kommer sorgen över mig att jag inte själv har någon familj. Njuter av stunden där och då men kör därifrån mer ensam än innan.
Har en jvla pms idag så det späder säkert på dysterheten.
Hoppas ni har en skön ledig dag, idag regnar det ju inte iaf
kram

=(

Känner mig så ensam just nu, saknar mig vovve. Ledsen över att jag inte kan hitta en man att leva med, ledsen över allt just nu. Inte roligt. Varit en jobbig vecka och känner mig utsliten, himla skönt med långledigt. Jag har ju lärt mig och behärskar för det mesta att vänta ut impulsen att springa och kräkas efter hets. Men hur gör man för att inte hetsa? Mår illa, har ont i huvudet och är torr i mun efter gårdagesn äckligheter. Orkar inte gråta, orkar inte mer..


Tack

Tack Lena och My för att ni visar att ni finns och bryr er. Blir lite mindre ensamt då =)
Kram

kanske hon har rätt

Är fortfarande arg och ledsen efter mötet med psykatrikern i fredags :(, fan också... vet inte ritigt hur jag ska göra med den där andra kbt-terapeuten, är ju på samma ställe och hela stället står mig ärligt talat upp i halsen. Suck...men jo, visst tänker jag träffa henne. Man undrar ju bara vad hon kommer ha för uppfattning om mig. Lite rädd och lite ledsen. Känner mig som hon beskrev mig just nu, hon har kanske rätt...

=)

Toppenkväll =) god mat, gott vin och mkt trevligt sällskap och jag kände mig avslappnad

inte riktigt som planerat

Har försökt avsluta mitt Voddler idag, men döm om min förvåning då jag inte hittade någonstans att göra så (?). Nån som vet hur man gör?
Sen hade jag tänkt att vara ute i trägårn idag, trots regnet, och planterat en del och sått lite nytt gräs, men... mina grannar håller på och klyva upp en massa ved med hjälp av en vedklyv och en massa folk precis utanför min tomt :(. Inte så stimulerande miljö precis bler bara stressad av alla ljud och alla människor så fick bli en dag inomhus istället. Lite stressad men försöker försöker att tänka positivt, har fått fixa med mina foton lite och har bestämt med en kompis att gå ut och äta ikväll. Hoppas hoppas jag kommer känna mig bekväm. Sugen på att äta gott men inte så sugen på att visa mig bland folk. Men det ska jag iaf och jag kommer ha jättetrevligt :)

åhhhhh

Har egentligen massor som bubblar inombords men får inte ut det. Var hos psykiatriern igår, nr 3 på samma ställe! (obs, inte jag som velat ha olika, först slutade den ena och sen fick jag träffa en vikarie som nu inte är kvar,därav ytterligare en ny), och det gick åt skogen hon fick mig att må pyton. Blev irriterad på hennes arrogans och taskiga inställning samtidigt som hon gjorde mig fruktansvärt osäker och ledsen. Ska inte träffa henne igen!!! Har dessutom avslutat kontakten med min psykolog och ska få träffa en annan kbt-terapeut, kanske vi klickar bättre. Men ska jag lyssna på psykiatrikern så är jag ett hopplöst fall som tar upp deras tid i onödan. Ska även trappa ner och sluta med sertralinet, skönt, har ju inte märkt någon större effekt.
Känner mig fortfarande ytlig och avstängd och så j-vla trött.
Får väl snart masa mig ur sängen...

Ingenting

Känner mig och känt mig ett tag så ytlig och avstängd. Det har gjort mig villrådig över mig själv och har inte gillat mig själv ens det jag skrivit här på bloggen på stistone, det har känts så betydelselöst och ytligt, utan någon känsla eller mening.
Känner ingenting alls, inte så att jag förtränger några känslor med mat heller utan det är bara tomt, så ekande tomt.
Fram till det att jag ska lägga mig på kvällen, då kommer ångesten och tankarna. Allt pga tentamen i höst och paniken växer inom mig. Fan fan fan fan är så rädd att det kommer gå åt helvete, känner mig så oduglig och okunnig trots mina snart 12 år i branschen, jag kanske inte klarar tentamen. Tror inte att jag kommer klara den. Vad ska det bli av mig då? Livrädd...
Sovit dåligt som faan sen jag var inne på en hemsida och läste exempelfrågorna som var på så vansinnig nivå. Är det verkligen det som det förväntas att jag ska kunna? Måste sova inatt känner hur sömnbristen tär på mig. Känner hur pulsen går upp och andningen fastnar i halsen bara av att skriva om det. Har tagit en halv stilnoct, måste sova inatt har ju sovmorgon imorn och hoppas jag kan utnyttja den till fullo. Känner mig så dum dum dum och värdelös och ingenting ingenting..

Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting. Men ingenting är ingen ingen ingen ingen...
Kent

kunde gått riktigt illa

Ikväll kunde det gått riktigt åt helvete. Kom hem från jobb, helt slut och visste att jag skulle köra igen efter en timme. Under den timmen hetsade jag något jävulskt och slutade inte äta förrän jag var jättesen och fick slänga mig iväg i bilen. Allt stod mig upp i halsen och jag kände kväljningarna, funderade på att stanna längst vägen för att kräkas. Men tack vare att jag var sen så gjorde jag inte det, fasaden måste hållas framför allt... var i tid till att lyssna på min körs vårsångkväll och sakta men säkert försvann ångesten och njutningen av musiken kunde fylla mig istället. Kände mig givetvis äckligt mätt men åt inte av fikan och försökte ge mig själv cred för det istället. Så nu ligger jag i sängen, trött, äckligt mätt men utan behov av att kompensera. Skönt men kvällen har gett mig en förvarning och att jag är på gränsen just nu. Får slänga rostebrödet, smöret och osten imorn.

Begravning

Så var det måndag igen. Helgen har faktiskt varit riktigt bra inte så vilosam kanske men bra. Igår fick jag gjort massor hemma, härligt och faktiskt utan större ångest. Lyckades mota bort tankar om allt som jag såg att jag också borde göra. Lyckades ganska bra att ta en sak i taget.
Idag har jag begravt vovven, hemma i mamma och pappas trädgård. Det kändes bra, skönt att få honom i jorden. Borde kanske vara mer ledsen men jag tycker faktiskt att det är lite skönt att han äntligen fått somna in, mkt oro som släppt.
Trött som attans så ska knoppa in snart.
kram

lör kväll

Fick en ångestattack i torsdags när jag satt och väntade på psykologen, fan vad jobbigt, fattade först inte vad det var mådde så jäkla illa och kunde inte andas, men sen insåg jag ju att det inte var magsjuk jag var. Det höll i sig länge och kom i vågor oavsett vad jag försökte göra. Ville inte ta ngn tablett då var ju tvungen att kunna köra he. Läskigt var det men till slut släppte det efter att jag gått en lång promenad vid stranden. Kommer inte ihåg nått nästan från psykologmötet. Bara att han var på mig att jag måste acceptera och inse att jag är deprimerad, så länge som jag inte kan det utan förnekar det så kan jag inte komma vidare. Vet ju det men det är så så svårt, vill inte känna mig så svag, vill inte kännas vid mig som svag.
Jobbade iaf på kvällen och det gick ganska bra sen körde jag till Malmö igår och stannade hos en kompis och nu ikväll har jag varit på middag hos en annan vän men nu är jag hemma i min säng och är helt färdig. Skulle eg begrava vovven imorn men vill faktiskt bara vara hemma så skjuter nog det till på måndag. Behöver v erkligen komma ikapp med alla måsten här hemma.
natti natti

RSS 2.0