favoritfilmer

Precis sett en av mina absoluta favoritfilmer: "Timmarna". Känslan den filmer ger återspeglar de känslorna som jag har i mig mest hela tiden. Man känner hjärtat i hjärtgropen och man håller andan, jobbigt att andas och vet inte riktigt vad jag ska göra med mina känslor som bubblar upp, de bara puttrar under locket och ibland stänker det över. Filmen handlar mycket om döden, egentligen lika mycket om livet men jag väljer att se det som att den handlar om döden, om att välja eller inte välja döden.
Såg även "Så som i himelen" innan idag, den fyller mig också med en massa känslor. Glädje, sorg, ilska men mest sorg...
Hur kommer det sig att jag så lätt alltid kan identifiera mig med de människorna i filmerna? Jag identifierar mig med Virginia Wolff, jag identifierar mig med Julianne Moores karaktär, jag identifierar mig med Mikael Nykvist karaktär, jag identifierar mig med Gabriella. Alla håller sig undan, visar inte för mycket, är ensamma, lider, är rädda.
Jag identifierar mig inte i lyckliga slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0