frokenlejon

Stressad och stimmig som faan. Tagit en stilnoct och känner att den sakta börjar verka. Måste till jobb imorn. Har ingen ursäkt att vara hemma.
Vovven e så mysig men får lite ångest av att vara själv, men det lär hon sig nog så småningom. Inte så mkt hon behöver vara själv bara några timmar i veckan.
MEN... en av kisarna protesterar genom att kissa först vid spisen och idag i vovvens bur. Så jäkla äckligt och vet inte vad jag ska göra åt det.. båda verkar ok med det och verkar inte stressade alls över vovven men nått är det. Tror det är Hjalmar som betett sig lite skumt på sistone, vill inte vara ute och äter upp Hjulius mat.
Stressad som fn över det, över julkonserten, jul i almännhet, jobb, min sjuka vän, läkarbesöket förra veckan. Hoppas stilnocten snart börjar verka så jag kan sova.

Hemma idag, varför då? Orkade bara inte komma upp ur sängen idag, orkade ingenting. Skylde på spänningshuvdvärk och att det nog berodde på att min vän är sjuk i cancer. Jag använder hellre min väns sjukdom än att säga att det är jag som inte mår bra. Varför? Sov några timmar och trodde sen att jag skulle köra till jobb, menm orkade inte, gick en härlig långrunda med fina vovven och trodde jag skulle köra till jobb, men orkade inte. Legat i sängen hela dan. Tittat på tv på internet och ätit kladdkaka. Äckligt. Har iaf bestämt mig för att åka till kören ikväll. Får jag det när jag varit hemma från jobb? Skäms... Vill egentligen bara krypa ner under täcket igen men ska iväg. Imorn blir det jobb, måste det bli jobb, hoppas det blir jobb, vill inte...

Har en fin liten hund hemma hos mig... hämtade henne igår för att prova i helgen. Hon e så go, snäll mot katterna, lagom stor, hänger snällt med på promenaderna. Sååå underbart skönt att vara ute och promenera igen. VARFÖR känner jag då ett sånt tvivel, kan liksom inte ta beslut att hon ska få stanna. Finns inga skäl till att inte behålla henne.
Men...mina mörka tankar hindrar mig från att ta henne till mig. Behåller jag henne måste jag finnas till inte bara för kisarna utan även för henne. Kan ju inte behålla henne för att hålla mig själv i liv. Ett steg in i evigheten togs i våras när min fina Douglas försvann och skaffar jag vovve igen tar jag ett steg tillbaka. Det låter kanske som en självklarhet att det skulle vara nått positivt men det är det inte för mig.
Känner mig så stressad för tillfället minsta ljud får min puls att skena och jag har svårt att andas. Får ingen ro att vila heller utan stimmar bara runt.
Men som sagt otroligt skönt att röra på mig lite igen och andas frisk luft.

Var hos nya doktorn i torsdag. Var såå nära att avboka, hade satt klockan på morgonen endast för att avboka tiden men när jag vaknade tog jag mig ändå i kragen och åkte dit. Vet inte riktigt vad vi pratade om jag känd emig mest tom men hon skulle prata med deras psykologer och återkomma om de ville träffa mig el skulle skicka remiss till psyk. Vet inte vad jag vill, vet inte vad för hjälp jag vill ha eller om jag vill ha hjälp. Tomheten gör även att min lilla röst som brukar göra sig hörd är helt tyst.

Får väl se vad som händer med allt. Just nu e jag glad att jag klara av att sitta still i soffan med en varm mysig kise i famn och en gossig vovve vid sidan om (i soffan såklart)

Varit och tittat på hundar idag... :) har sån beslutångest nu...
Skulle i första hand se på två labbeblandningar på 1,5 år och 12 v men innan vi gick in till dem gick vi igenom ett hundstall med 6 bedårande terrierblandningar (ca 15 kg, ser ut som terrier+besgle+labbe-typ) så kommer nog sluta med någon utav dem. Står mellan ffa tre, en tik 5 år som bara var helt ljuvlig men kanske inte så jättepigg, men såå älsklig, en hane 1,5 år och hans syster som båda var så fina, glada och nyfikna.
Hetsar gott och blandat så att det står ut ur öronen på mig men måste bli av med oron, tvivlen och ångesten.

Då var det gjort, har skickat meil (vet tacky men vi har inte haft kontakt på nått annat sätt förutom när vi träffats) till killen. Väntar mig inget svar men känns skönt nu när det är gjort.

Söndagkväll, trött som attans varit en...hhhhhuhh...tröttsam helg...
Gjorde övningstentamen igår...67% för att vara godkänd...jag fick 61% :(. Men igår kändes det ganska ok, det jag var osäker på var det jag inte hunnit plugga och det fick mig att känna att det kanske kanske ändå fanns hopp att göra den rikitga tentamen i mars.
Men igår kväll, inatt och idag snurrar hjärnan som attans och nu känns det inte alls bra. Blev väl trol inte bättre av att jag var på fest med jobb igår hemma hos chefen med massor av mat, människor och ffa min chef.

Behöver väl inte påpeka hur dåligt det funkar med maten, HATAR/ÄLSKAR allt som har med mat att göra men finns ingen energi eller vilja att ta tag inått och göra nått åt det.

Passat vovve igår och idag, så mysigt, så sugen på vovve igen.

Sen e jag mindre sugen på att träffa killen igen, har knappt hörts av i veckan och orkar inte just nu. Klarar inte av fler människor i mitt liv just nu, orkar knappt med dem jag har. Men hur säger man det?

Körigt nu. Imorse höll det gå käpp rätt åt pipsvängen. Vaknade med världens ångest och valde mellan att direkt sätta mig i bilen och köra till jobb eller ta en stilnoct eller atarax och försöka somna om. Som jag fick kämpa för att inte välja det senare alternativet men med tanke på hur körigt det varit på jobb idag är jag glad att jag kom iväg även om jag var 20 min tidig till jobb.
Känner mig så stressad över allt just nu men ffa pluggandet. Det är bara för mkt med allt, orkar inte.
Har faktiskt tagit en semesterdag imorn, vi hade inte så mkt inbokat så frågade boss i förmiddags om det gick att ordna. Och förhoppningsvis behöver de inte ringa in mig utan jag kan ha en hel dag med näsan i böckerna, förhoppningsvis ute i trägårn.
Bara det att få sova till jag vaknar ska bli underbart.

Känner mig så bloggtråkig just nu, har liksom inget att säga. Det mesta handlar för tillfället om cancer och pluggande och mat mat mat, äta äta äta äta. Ätandet gör mig tom men gör att jag än så länge inte brytit ihop, ibland måste man ta till nått för att skjuta ångesten till en dag då man bättre kan låta den få plats. Inget bra sätt det vet jag men just nu är det det enda jag har.
Hoppas att nått fastnar av allt det jag pluggar så jag kanske har en liten chans att inte bli helt vansinnig av ångest nästa helg.

Är så sliten just nu.
Min fina vän A mår så dåligt, cancern har trol spridit sig till lymfan och jag gör allt jag kan för att vara där för henne men jag kan ju inte ta bort cancern och stoppa den i mig stället.
Ovanpå det har vi haft det väldigt känslomässigt jobbigt på jobb och min vän T har det tufft med sin före detta man och min granne/hyresvärd/väns hund mår jättedåligt och har trol cancer den också. Sen har inte "killen" hört av sig på hela veckan förrän idag vilket givetvis gett mig tvivel om honom och om mig själv. Men som sagt han har hört av sig idag.
En löjlig sak som jag verkligen inte borde tycka är jobbig eller må dåligt över är att en annan vän som är i thailand på en efterlängtad och väl värd semester har värsta skitvädret med åska och regn, hur är det möjligt att jag kan känna dåligt samvete för det!!!??? Men det har jag iaf och tycker så synd om henne.
Sen försöker jag plugga inför tentan så mkt som möjligt men shit vad svårt det är att koncentrera sig och verkligen ta in informationen jag läser så det ställer till det i min lilla hjärna oxå.
Oj, oj, oj vad mkt gnäll men känns lite mkt just nu.
Jag har inte känt något särskilt själv ang allt med A, inte varit ledsen eller arg eller nått bara sett till att vara lugn och trygg för henne och finnas för henne men nu med min grannes hund så söker det mig jättemycket och gör mig ledsen och likadant med min vän i Thailand och hennes dåliga väder, av någon anledning ger det mig dåligt samvete.
Kan det vara för att det inte är lika nära, då kan jag tillåta mig att känna? Jag kanaliserar känslorna dit?
Hoppas på en goooood natts sömn i min egna säng (sov hos A igår)
Har ju inte kikat in hos er på flera dar så ska nog göra det först.
kram

För första gången på några månader har vi det lite lugnare på jobb eller ja iaf idag och jag har haft lite tid till att plugga lite inför tentamen eller ja övningstentamen som jag ska göra om ngr veckor, den riktiga är inte förrän till våren men ändå. Men borde det inte vara så att man känner sig mer säker på saker när man läser, men det gör mig bara ännu mer förvirrad och osäker på vad jag kan. Precis som att när jag läser om allt detta som jag redan till stor del kan så försvinner kunskaperna och allt blir rörigt och jag blandar ihop saker. SAKER SOM JAG REDAN KAN!!!! Precis som jag har en mixer i hjärnan som mixar ihop allt jag försöker stoppa in i den och så blir det bara en smet eller soppa av allt (dålig metafor jag vet) utan att man kan urskilja vad som är vad.
Hatar all denna osäkerhet hela hela jävla tiden...
Ätit en massa skit och känner mig trött och förbannad

många tankar som far runt runt i 200 km/h. Kan ingen komma och hålla om mig, låta mig blunda och känna mig trygg. Behöver nån som håller om mig hårt hårt

Haft en härlig dag i skogen med solsken och varm choklad med min fina vän.
Har köpt lite fröer och talgbollar till pippifåglarna, börjar få en riktigt skön höstmyskänsla.

Tack Anni och My, era ord värmer.

Haft en mysig dejt ikväll. Först bio, såg The Social Network som var riktigt bra och sen bjöd han hem på hemmagjord äpplepaj med vaniljsås som smakade mumsfillibabba. Inget kel idag heller men tror att vi båd två är lite för fega och försiktiga än men det kändes ändå bra och vi ska ses igen. Dock helt slut i skallen nu är nog ganska påverkad av min väns bekymmer och det känns.
Ska kika runt till er nu och sen blir det till att nanna lite.
sov gott

En av mina allra närmsta, om inte den närmsta, vänner har fått besked om att hon har bröstcancer :(. Hon e 44 år gammal bara, det är inte klokt. Så vansinnigt orättvist, klart ingen förtjänar cancer men de kunde ju varit jag istället.
Men hon kommer fixa det här, vi ska fixa det tillsammans. Operation är inbokad om 1,5 veckor och jag kommer göra allt jag kan för henne.
Vi ska ut i skogen imorn och njuta av livet.

Ikväll blir det dejt, bio trol, skönt att komma hemifrån. Känner mig bara inte så himla käck och glad idag mest trött och tom men han vet om situationen så han förstår nog.

En av mina allra bästa vänner har kanske(läs troligtvis) fått ett tråkigt besked igår och ska dit till henne ikväll för att ge all den stöttning jag bara kan. Så just nu sitter jag och vräker i mig ostbollar. Precis som om det skulle göra att hon mår bättre. Kan man bli mer självupptagen?
Imorn blir det nog bio med "den där killen", sugen på att se "The Network" någon som sett den?
Snart kommer Harry Potter och till jul nya Narnia-filmen :) älskar film!!!

Fått mina journalkopior som jag begärt från Capio idag. Fick för mig att det skulle vara en bra idé nu när jag ska försöka på nytt att försöka få hjälp. Men jag vet inte vad jag trodde att det skulle göra för nytta, blir bara nedstämd och ledsen över att läsa det de skriver. De har skrivit fel på massor av saker och jag kan inte låta bli att få känslan av att jag inte är värd att få hjälp, att jag inte vill tillräckligt. Borde kanske bli smickrad eller lättad över deras ord som att jag framstår som välvårdad, har ordnat liv, lindrigt deprimerad utan suicidtankar men det gör mig bara provocerad och som att mina bekymmer är pyttesmå och jättelätta att bli fri från bara jag gör något åt dem. Och detta trots att det tydligt och klart står i journalen om alla mina tankar och funderingar så känner jag mig oviktig och att jag tagit upp deras tid i onödan. Gör mig rädd för att söka hjälp igen. Jag kanske förstorar upp allt, jag kanske har fastnat i mina tankebanor, jag kanske inte har något att söka hjälp för förutom min dåliga karaktär och min taffliga vilja, min lathet.

Punka på bilen imorse :( som tur var var min granne hemma som var så gullig och skjutsade mig till jobb. Väl på jobb har jag under dan bara mått sämre och sämre. Tungt att andas (trodde ett tag att jag var på väg att få en panikattack men det var det inte, var mer fysiskt), varm, konstigt stum i kroppen ffa armarna och allmänt hängig. Ringde min mamma och frågade om hon kunde köra mig hem efter jobb vilket hon kunde. Perfekt.
Men trots punkan och att jag mådde skit så var det jag mådde sämst över att jag insåg att jag inte kunde handla hetsmat efter jobb idag då jag itne hade bil och mamma skulle skjutsa mig. Fick nästan panik över det och gick över i huvudet vad jag hade hemma så att jag kunde äta nått iaf. Hur sjukt är det egentligen. Jag mår skit och har definitivt ingen aptit men får ångest över att jag inte kommer ha möjlighet till att köpa mat, mitt dagliga behov av hets riskerar att bli ouppfyllt.
jävla äs