frokenlejon

Hej, ledsen att jag varit så anonym på sistone men har inte mått så bra alls sedan jag ökade dosen på Cymbaltan. Varit låg som attans och totalt isolerat mig från allt och alla och inte ens orkat starta upp datorn. Har dock jobbat men inte gjort ett uns mer vad det gäller sociala kontakter.´
Känns lite bättre idag, ffa efter att ha träffat sjukgymnasten i em. Känns nästan som meditation när jag är där, jag kan slappna av, andas och blunda.
Har planerat att mina bästa vänner, som jag inte har träffat på flera veckor, ska komma hit imorn på grillning. Hoppas verkligen att jag ska klara av det och inte boka av, IGEN. Har lite panik över det men försöker att inte tänka på det förrän imorn, kanske det kan gå vägen då.
Har saknat er men har bara inte orkat och inte heller velat då all kontakt har känts övermäktig. Hoppas ni förstår att jag inte heller tittat in hos er. Tänkte göra det nu iaf.
Kram

Tog dubbel dos av antideppen igår för första gången, lite nervöst. Fick känningar e ca 5 timmar med ångest och svallningar men inte alls som när jag började med antideppen från början vilket var skönt. Tog tillslut en atarax så har fått sova ganska ok inatt ändå. Tung i huvudet, torr i munnen och magknip idag men känns ändå ok att ta dubbel dos o em igen.
Ska försöka rulla mig ur sängen nu och in i duschen, så glad att solen inte skiner idag.
Ha en skön lördag
kram

Min kära kära finaste lilla vovve, hon e helt fantastisk.
Stod helt redo vid toastolen, håret i diadem, alla porer/finnar klämda, stirrandet i spegeln avklarat och så kommer min lilla jycke rusandes med sin favoritleksak i munnen och viftar så mkt på svansen att hela hennes rumpa åker hit och dit och man kan inget annat än att le och skratta och ta sig an henne och göra henne till viljes genom lite dragkamp. Lyckades ta mig från toan och tom ut på en promenad med min tokglada vovve och en kise i släptåg. Trodde verkligen att det skulle göra att jag kunde undvika toastolen idag, tyvär blev det inte så när jag kom hem. Men bara det att min fina lilla hund lyckades dra mig ut från toan och min bedrövliga verklighet och hur hon drog in mig i hennes lyckorus istället känns helt overkligt.
Ledsen om jag äcklar er med mina detaljer om mina vanor/ovanor.

Är så trött på att äta, vill inte mer. Hatar denna hets i kroppen att stoppa saker i munnen hela tiden och att hjärnan hela tiden är fokuserad på vad jag kan äta. Är sååå mätt och trött på mat men stimmet i huvet försvinner inte. VILL INTE, men kan inte släppa tanken på vad jag skulle kunna stoppa i min mun härnäst. Orkar vill inte tänka en tanke mer på mat. Vill behöver kräkas men får inte.

Från noll, absolut ingenting, helt tom till över 100%, hur mkt som helst, överfull på bara några minuter. Är det konstigt att magen slår bakut.
Hemma idag, åt inget fram till ca 13 och efter det har jag ätit en sån jvla massa så det är ofattbart att jag fått in det i munnen bara. Väntar bara på känslan att vilja spy men just nu skriker mest min mage i protest mot min behandling och är fysisk helt slut i hela kroppen.

Läkaren ringde ikväll, kryss i taket. Har faktiskt känt mig lite bortglömd och nonchalerad då jag inte fått någon ny tid och inte heller mer medicin vilka tog slut idag. Med tanke på att jag försökt få tag på honom i en vecka nu så var det ändå skönt att han ringde idag. Han tyckte iaf att jag skulle höja antideppen till dubbel dos, så ska börja med det imorn när jag hämtar ut mina nya piller. Hoppas bara inte jag får samma biverkningar som när jag började för de var något överjävliga. 

Blev smått chockad innan idag då min sjukgymnast ringde för att höra hur det var med mig med tanke på hur dåligt jag mådde i fredags. Så gulligt av henne men jag känd emig helt ställd och visste inte riktigt hur jag skulle reagera, bete mig eller vad jag skulle säga. Kände mig obekväm och osäker. Inte van vid sådan omtanke. Hur tar man emot det? Jag ville helst bara slå allt ifrån mig och säga att allt bara var bra och att hon inte behövde ringa eller oroa sig. Vill inte att hon ska komma nära.
Läskigt.

tillägg:
På tal om min sjukgymnast så i fredags när jag var hos henne sa hon något tänkvärt. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet innan men det gav ändå lite hopp eller nått. Det var när jag sa att jag önskade att få känna glädje och ledsamhet och inte bara denna tomhet, likgiltlighet eller ilska. Då påpekade hon att vi ju skrattat bara en liten stund tidigare och om jag inte kände något då? Nej, jag kan skratta men jag kan inte säga att jag känner glädje. Då frågade hon mig om jag ändå kunde känna att jag hade roligt åt det vi skrattade åt. Och det gjorde jag ju, det var ju inget falskt skratt utan det var ju för att det blev en rolig situation. Ni kan inte ana vilken upplevelse det var att faktiskt kunna säga att Ja jag hade roligt. Kanske lite trögt att inte sett det på det sättet tidigare, men jag har inte varit kapabel till det. Men nu kan jag säga det, visst jag kan inte definiera vad glädje är för mig men jag kan känna att något är roligt. FANTASTISKT!

Inte så pjåkig dag idag faktiskt trots att jag redan ligger till sängs men fixade inte att vara uppe längre. Känns ändå som en bra dag utan ångest och trots allt uppe 8 timmar, bättre än de senaste helgerna. Har njutit av solen och gjort fint i trägårn med penseer, tusenskönor och pärlhyacinter. Maten har väl inte gått så bra precis men ingen kräkning idag iaf.
Så känner mig ganska nöjd med denna dag.
Tack för era kommentaren, blir så glad av dem.

Precis sett en fantastisk film på svtplay; Temple Grandin, om en kvinna med autism. Helt underbar och får en att fundera på en hel del.
Bla så berättades det att människor med autism har svårt för närkontakt/kroppskontakt med andra människor men har ett behov av att få känna känslan av att bli omkramade för att bli lugnare vid stress. Den här kvinnan uppfann en maskin som gav henne en känsla av att bli omkramad utan att bli berörd av en annan människa vilket hon inte klarade av utan bara gav henne olustkänsla. Precis!!!
Sedan berättades det om hur känsliga de är för ljud och färger och att det är svårt att klara av stökiga situationer.
De ser saker i bilder och ser saker ur ett annat perspektiv går mkt på känsla. Men har svårt att knyta an till andra människor.
Det var nästan lite otäckt för det är så mkt i det som jag känner igen mig i. Nästan så jag blir tårögd och ledsen när jag tänker efter.
Hur vet man om man har autistiska drag? Är det inbillning eller vansinnigt av mig att känna igen mig?

Kommer inte ihåg när jag senast vaknat upp en helgmorgon utan ångest men idag är en sådan dag iaf :) så känns hoppfullt inför dagen, den kan bli bra emd mkt fix i trägårn och njutning av solen.
Hoppas hoppas

Hade världens ångestattack imorse, på gränsen till panikångest kändes det som. Var inte säker alls om jag skulle kunna ta mig till jobb och funderade på vart jag skulle vända mig om det gick åt hvete.
Körde till jobb med ångesten stegrandes, läskigt med varje mötande bil då jag insåg hur lätt det hade varit. Som tur är har jag fortfarande en hel del förnuft kvar och tänkte i första hand på att jag hade vovven i bilen och på personen i den mötande bilen och mitt eget elände och önskan i andra hand.
Klarade av att ta mig till jobb och försökte gömma mig på lagret och rensa och städa i rask takt för att bli av med lite ånga. Trots några möten med chefen så minskade faktiskt ångesten vid lunch och jag körde till sjukgymnasten i ganska god form om än helt slut. Ingen rolig förmiddag alls.

Sen är det det här med maten för tillfället som inte funkar alls, kräks i stort sett varje kväll efter hets/överätning likaså ikväll. Hade önskat att jag inte satte mig i sitsen att jag hetsar eller överäter för då hade jag ju trol inte kräkts heller. Låter så enkelt men är så svårt.
Ska ta mig en sömntablett ikväll så jag får sova ordentligt inatt, sovit så jäkla dåligt den senaste 1-2 veckorna.

Usch inte på humör alls idag. Sovit dåligt med massor av drömmar och vakenhet och sen ringde de från psyk imorse för att berätta att min psykolog är sjuk så jag kan inte träffa henne idag. Skit också hade verkligen velat träffa henne idag. Kände riktigt hur sur och grinig jag blev av beskedet.
Skulle vilja ta en tablett och bara somna ifrån denna dag men ska iväg och byta däck och sedan blir det till att jobba kväll.
Det är väl märkligt att jag kan känna mig sur och besviken på någon som blivit sjuk, det kan ju inte hon hjälpa men jag hade verkligen behövt prata med henne idag.
Hoppas ni får en fin dag, kram

Å ena sidan så känner jag att jag överdriver allt egentligen, jag har egentligen inget att gnälla om. Det är så här livet är helt enkelt, jag får rycka upp mig och inte tycka så synd om mig själv ochsluta vara så fast i mina tankar och beteende.
Fast å andra sidan så inser jag att nått inte står rätt till när jag som idag är med om att försöka få liv i en man som jobbar hos oss ibland som fick hjärtstillestånd. Jag gav konstgjord andning i misnt 10 minuter innan ambulansen kom. Jag kände och känner absolut ingenting inför all dramatik som utspelade sig i em, inte ens efter att jag fick reda på att han inte överlevt så känns det nått.
Visst tar jag varje ursäkt jag kan få till att äta och kräkas men det kändes totalt onödigt idag för jag kände verkligen ingenting.
Hur kan man vara så totalt tom och känslokall?

Ligger i sängen totalt avstängd, minsta tanke på att jag måste fixa sommardäck, köpa blommor, städa färdigt, gå ut med hunden gör att mitt hjärta rusar ochjag kan inte andas så jag stänger av och fokuserar all min energi på project runway på datorn.
Känner ingen ångest, känner ingen deppighet känner bara ingenting

Tack Tyrasmamma för tipset läste det dock för sent men nästa gång kanske.
Har totalt överätit fläskschnitzel, pommes och bea typ 4 middagar i en och druckit lite vin. 
Mår illa och har ont i magen och är lite snurrig men vägrar kräkas idag, hatar att kräka "riktig" mat.
Vill bara sooova, sova bort eländet.

Har en riktigt jobbig matdag idag, tänker på mat heeela tiden.
Triggades igång så fort jag åt frukost för några timmar sedan och nu ångrar jag bittert allt jag slängde igår samtidigt som jag är glad att det inte finns tillgängligt här.
Åhhh fantiserar om bullar, chips, pasta med sås, glass, kladdkaka, smulpaj med vaniljsås, pommes etc etc. Vill bara ha ha ha men vågar knappt gå upp ur sängen av rädsla för att sätta mig i bilen och köra och handla.
Har satt in en rulle hushållspapper på toan som får funka idag iaf. Kanske att jag kan känna mig starkare imorn.
Och så givetvis ska solen komma fram nu när jag bara vill försvinna, det känns nästan som ett hån.
Behöver verkligen städa idag också och har kommit så långt att jag har diskat, startat en maskin tvätt och tagit bort sängkläderna men skulle egentligen vilja gå ut och röja i trägårn och plantera en massa vårblommor men.......... då måste jag iväg och köpa blommor också. Får försöka förbereda så mkt som möjligt idag och hoppas på en bättre dag imorn.
Vad f a n ska jag kunna äta idag över huvud taget?

Vill inte vara vaken och pigg redan, vill vara trött och sova flera timmar till helst hela dan.
Fast det är ju klart mysigt att gå ut när fåglarna kvittrar som besatta, lite vårkänsla får man allt då.
Har varit ute med vovve och är tillbaka i sängen och har inga planer att gå upp redan.
Huvudvärk+illamående är borta och en lättsamhetskänsla känns i hela kroppen istället.
Måste handla idag, skit också vågar inte men har inge toapapper. Vågar inte åka till affären.