FAN
FAN FAN FAN FAN!!!!!!
Har läst på om Zyprexa oxh det är en jätteläskig medicin, det är inte bara liiite viktuppgång utan det finns dem som gått upp 25!!!!!!kg, en studie visade på 7% viktuppgång. Sen står det en massa annat om den och inte bara på Flashback utan på flera ställen.
Vågar inte, känner mig helt förstörd och fattar ingenting, vet inte vad jag ska göra.
Vill inte mer, orkar inte mer.
Tillägg:
Tack H för dina uppmuntrande ord och så glad att det fungerar för dig. Men är helt övertygad om att jag kommer gå upp i vikt, gör det så himla lätt i vanliga fall. Fattar inte hur jag ska kunna våga.
Måste
Bestämde mig här och nu att jag ska tvinga mig på min hund. Tvinga mig själv att vara nära henne och inte distansera mig från henne. Tvinga mig att kela med henne hur det än tar emot.
Vill egentligen inte men måste måste.
Det svåraste är att hon också distansierar sig frång mig.
Vill egentligen inte men måste måste.
Det svåraste är att hon också distansierar sig frång mig.
Strömavbrott
Hej go vänner!
Stormen slog ut all el och telefon i söndags och först idag har internet kommit tillbaka.
Har haft en jävulsk helg minst sagt, ångesten har varit fruktansvärd varje dag och jag har känt som om jag skulle gå i tusen bitar. Mycket, mycket mörka tankar och fantasier. Min kärlek till min vovve har suddats ut och det är det värsta som kan hända, hon är min livlina.
Fredagen var jättetrevlig och ritten bra. Men minsta lilla sekunds tystnad eller vila, både när jag red och sen på kvällen när vi var ute och åt, så kom ångesten tillbaka och likaså tankarna om döden.
Sen måste jag bara berätta en annan sak som faktiskt är lite tragiskt. Efter en stund på kvällen med flera goda skratt så fick jag huvudvärk bak på huvudet, gjorde riktigt ont. Kände efter där bak och kom på att det måste vara något senfäste el nått som sitter där och som var ovant att användas, mao jag skrattar så sällan att jag får ont i huvudet av det ;(.
Lördagen fortsatte med en jäkla ångest som inte gav med sig ens när jag umgicks med min bästis, malande tankar hela tiden. Söndagen fortsatte i samma anda, skulle sjunga på adventsgudtjänsten och fick tvinga mig kvar i bänken men hjälp av bitande i kinden och knipande i armen. Ville bara springa därifrån. Måndags kommer jag inte riktigt ihåg mest ett surr av mörker, var hos psykologen och gjorde nog något mer den dagen.
Kulmen kom igår med möte hos facket, promenad i skogen med kompis, hem till bästis efter det och sist kören på kvällen. Var helt skakig och mådde så jäkla dåligt och återigen vid varje paus om så bara för en sekund härjade ångesten hej vilt med mig. Var tvungen i fikapausen att gå iväg och hoppa, studsa och slå på mig själv för att klara sista timmen. Var sååå stressad genom hela övningen.
Idag har det varit lite bättre tror jag, har träffat min läkare och nu ska vi sätta in de stora artilleriet. Får strunta i att de kan ge viktuppgång, skitläskigt men har inget val.
Fått Zyprexa(stämningsstabiliserande) och Sobril(ångestlindrande). Som sagt läskigt men nya mediciner och helt plötsligt tror jag att jag bara inbillat mig allting, jag överdriver nog. Men det vet jag ju att jag inte gör, bara för att det inte är så intensivt idag så kan jag inte glömma bort helgens och ffa tisdagens helvete.
Stormen slog ut all el och telefon i söndags och först idag har internet kommit tillbaka.
Har haft en jävulsk helg minst sagt, ångesten har varit fruktansvärd varje dag och jag har känt som om jag skulle gå i tusen bitar. Mycket, mycket mörka tankar och fantasier. Min kärlek till min vovve har suddats ut och det är det värsta som kan hända, hon är min livlina.
Fredagen var jättetrevlig och ritten bra. Men minsta lilla sekunds tystnad eller vila, både när jag red och sen på kvällen när vi var ute och åt, så kom ångesten tillbaka och likaså tankarna om döden.
Sen måste jag bara berätta en annan sak som faktiskt är lite tragiskt. Efter en stund på kvällen med flera goda skratt så fick jag huvudvärk bak på huvudet, gjorde riktigt ont. Kände efter där bak och kom på att det måste vara något senfäste el nått som sitter där och som var ovant att användas, mao jag skrattar så sällan att jag får ont i huvudet av det ;(.
Lördagen fortsatte med en jäkla ångest som inte gav med sig ens när jag umgicks med min bästis, malande tankar hela tiden. Söndagen fortsatte i samma anda, skulle sjunga på adventsgudtjänsten och fick tvinga mig kvar i bänken men hjälp av bitande i kinden och knipande i armen. Ville bara springa därifrån. Måndags kommer jag inte riktigt ihåg mest ett surr av mörker, var hos psykologen och gjorde nog något mer den dagen.
Kulmen kom igår med möte hos facket, promenad i skogen med kompis, hem till bästis efter det och sist kören på kvällen. Var helt skakig och mådde så jäkla dåligt och återigen vid varje paus om så bara för en sekund härjade ångesten hej vilt med mig. Var tvungen i fikapausen att gå iväg och hoppa, studsa och slå på mig själv för att klara sista timmen. Var sååå stressad genom hela övningen.
Idag har det varit lite bättre tror jag, har träffat min läkare och nu ska vi sätta in de stora artilleriet. Får strunta i att de kan ge viktuppgång, skitläskigt men har inget val.
Fått Zyprexa(stämningsstabiliserande) och Sobril(ångestlindrande). Som sagt läskigt men nya mediciner och helt plötsligt tror jag att jag bara inbillat mig allting, jag överdriver nog. Men det vet jag ju att jag inte gör, bara för att det inte är så intensivt idag så kan jag inte glömma bort helgens och ffa tisdagens helvete.
Affektionsmedvetenhet
Varit ute och ridit i dag i regnet och försöker känna efter vad det ger mig, vad jag känner. Önskar så att jag skulle säga att det är roligt men det enda jag känner är att det ger en liten paus från mig själv och mina tankar. Inte så roligt men fokus på ngt annat en stund. Kan både känna mig irriterad och frustrerad under ritten men även lite tomhet och lugn i skallen.
Likadant med allt jag har inplanerat eller gör. Det är en liten stunds respit från mitt liv och mina tankar.
Vet inte vad som är roligt längre. Vad kan man göra som är roligt?
Kanske det kan bli kul ikväll, ska ut med kören och äta en bit. Är kul det samma som att det är roligt?
Dissekerar varje tanke och känsla som dyker upp. Inget får lov att bara vara spontant utan ska granskas in i minsta detalj. Vända och vridas på tills man inte vet vad som är vad längre.
Känner mig inte nöjd med kläderna jag valt men har målat naglarna så kan inte byta om just nu. Detta ger panik!!! Hur löjligt är inte det?
Likadant med allt jag har inplanerat eller gör. Det är en liten stunds respit från mitt liv och mina tankar.
Vet inte vad som är roligt längre. Vad kan man göra som är roligt?
Kanske det kan bli kul ikväll, ska ut med kören och äta en bit. Är kul det samma som att det är roligt?
Dissekerar varje tanke och känsla som dyker upp. Inget får lov att bara vara spontant utan ska granskas in i minsta detalj. Vända och vridas på tills man inte vet vad som är vad längre.
Känner mig inte nöjd med kläderna jag valt men har målat naglarna så kan inte byta om just nu. Detta ger panik!!! Hur löjligt är inte det?
OA
Är det någon av er som provat OA (overeaters anonymous)?
Hej
Hej
Varit hos psykologen och kändes bra efter dramatiken( i mitt huvud) i måndags.
Vi har väl gemensamt kommit fram till att den typ av terapi hon arbetar efter i stort sett är liknande den i dbt med mkt affektiontänk och inte så vansinnigt mkt tillbakablickar. Hon har även pratat med sjuksköterskorna och jag ska få lov att ringa dem och prata om jag behöver det och inte bara få tvärstopp utan medkänsla.
Berättade även om de dagarna jag fått erbjudande om att jobba i december som jag känt mig tvungen att tacka nej till. Hon tyckte absolut att jag skulle försöka få till det ändå och det vill ju jag med.
Hade bara verkligen velat prata med min läkare innan jag ger besked på måndag. Har bett min psykolog att se om hon kan göra något åt det hon är i stort sett omöjlig att få tag på.
Så har förmiddagen gått och eftermiddagen har krypit sig fram, motstod att köpa 4 munkar utan köpte 200 g choklad istället, kändes med harmlöst och mindre farligt.
Har druckit 2 glas vin och försöker inte tänka så mkt, svåååårt.
Varit hos psykologen och kändes bra efter dramatiken( i mitt huvud) i måndags.
Vi har väl gemensamt kommit fram till att den typ av terapi hon arbetar efter i stort sett är liknande den i dbt med mkt affektiontänk och inte så vansinnigt mkt tillbakablickar. Hon har även pratat med sjuksköterskorna och jag ska få lov att ringa dem och prata om jag behöver det och inte bara få tvärstopp utan medkänsla.
Berättade även om de dagarna jag fått erbjudande om att jobba i december som jag känt mig tvungen att tacka nej till. Hon tyckte absolut att jag skulle försöka få till det ändå och det vill ju jag med.
Hade bara verkligen velat prata med min läkare innan jag ger besked på måndag. Har bett min psykolog att se om hon kan göra något åt det hon är i stort sett omöjlig att få tag på.
Så har förmiddagen gått och eftermiddagen har krypit sig fram, motstod att köpa 4 munkar utan köpte 200 g choklad istället, kändes med harmlöst och mindre farligt.
Har druckit 2 glas vin och försöker inte tänka så mkt, svåååårt.
Mockning
Sovit riktigt skräp inatt kunde bara inte somna igår så fick ta en tablett.
Sovit mkt oroligt och vaknade tidigt men ångesten långt upp i halsen.
Ville bara ta en atarax och försvinna ett tag till men hade lovat att släppa ut hästarna och mocka och så tänkte jag rida.
Just då fanns det inte på kartan att jag skulle kunna rida, var sååå stressad och arg och då blir det ingen bra ridning, hästen känner av det direkt.
Men gick upp iaf och fick släppt ut pållarna och mockningen gjorde gott. Skönt med lite kroppsarbete.
Efteråt kände jag att jag kanske ändå skulle ge hästen en chans och ta mig ut på en tur. Gick väl sådär, när vi skrittade satt andningen högt upp i halsen men under traven släppte det för en stund så travade mkt. Hästen var superpigg och glad över att få sträcka ut ordentligt. ¨
Hade tänkt att jag skulle vara ute va 1,5 h men blev bara 45 min, klarade bara inte mer.
Nu ska jag försöka äta lite lunch, släppa ut hästen igen men sen blir det banne mig en atarax eller två, orkar inte ha en likadan dag igen känner hur den ligger och lurar, sitter med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Har bett min psykolog att ringa mig men räknar inte med det men hoppas iaf.
Sovit mkt oroligt och vaknade tidigt men ångesten långt upp i halsen.
Ville bara ta en atarax och försvinna ett tag till men hade lovat att släppa ut hästarna och mocka och så tänkte jag rida.
Just då fanns det inte på kartan att jag skulle kunna rida, var sååå stressad och arg och då blir det ingen bra ridning, hästen känner av det direkt.
Men gick upp iaf och fick släppt ut pållarna och mockningen gjorde gott. Skönt med lite kroppsarbete.
Efteråt kände jag att jag kanske ändå skulle ge hästen en chans och ta mig ut på en tur. Gick väl sådär, när vi skrittade satt andningen högt upp i halsen men under traven släppte det för en stund så travade mkt. Hästen var superpigg och glad över att få sträcka ut ordentligt. ¨
Hade tänkt att jag skulle vara ute va 1,5 h men blev bara 45 min, klarade bara inte mer.
Nu ska jag försöka äta lite lunch, släppa ut hästen igen men sen blir det banne mig en atarax eller två, orkar inte ha en likadan dag igen känner hur den ligger och lurar, sitter med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Har bett min psykolog att ringa mig men räknar inte med det men hoppas iaf.
Tårar i floder
Efter total panik i em med fruktansvärd ångest, samtal till psyk som inte ledde någonstans och forsande tårar så kändes det efter ett tag (kändes som flera timmar) lite lugnare och jag kunde ta mig ut på en promenad och sedan till kören.
Fortfarande svårt att känna hopp men inga planer på att ta alla mina piller för att försvinna från allt iaf.
Först när jag ringde psyk blev jag återigen ombedd att ringa igen e 10-15 min trots att jag sagt att jag inte orkar mer och grät floder. Sen kan jag bara inte fatta hur sjukskötersan, när jag ringde upp igen, kunde fråga vad jag ville att de skulle hjälpa mig med och när jag svarade att jag inte visste det och att jag bara inte orkade mer så blev jag hänvisad till psykakuten.
De ska iaf be min psykolog att ringa mig men nu känns det lite onödigt då mår bättre och ska se henne på torsdag men hoppas ändå att hon ringer då jag ändå kan få dryfta min oro med henne. Vill inte att hon ska överge mig.
Fortfarande svårt att känna hopp men inga planer på att ta alla mina piller för att försvinna från allt iaf.
Först när jag ringde psyk blev jag återigen ombedd att ringa igen e 10-15 min trots att jag sagt att jag inte orkar mer och grät floder. Sen kan jag bara inte fatta hur sjukskötersan, när jag ringde upp igen, kunde fråga vad jag ville att de skulle hjälpa mig med och när jag svarade att jag inte visste det och att jag bara inte orkade mer så blev jag hänvisad till psykakuten.
De ska iaf be min psykolog att ringa mig men nu känns det lite onödigt då mår bättre och ska se henne på torsdag men hoppas ändå att hon ringer då jag ändå kan få dryfta min oro med henne. Vill inte att hon ska överge mig.
Hopplöst
All pepp och driftighet bara rann av mig för några sekunder sedan. Vet inte varför händ einget särskilt, tänkte inget särskilt. Just nu känns allt totalt hopplöst och kan inte se någon lösning eller ljusning någonstans.
Fan också
Vet inte hur mycket mer förändringar jag orkar, vill bara ge upp.
Orkar inte mer.
Fan också
Vet inte hur mycket mer förändringar jag orkar, vill bara ge upp.
Orkar inte mer.
Lista mot monstret
Har skrivit upp en lista på det jag känner att jag kan göra för att minska ner äs-monstrets makt över mig.
- Har vänt bort spegeln i mitt sovrum.
- Äta mina alla mina måltider oavsett hets eller inte.
- Göra allt för att inte kräkas. Hellre bara hets utan kräkning än både och då kräkningen kanske kan förhindra mitt upptag av medicinerna.
- Börja skriva matdagbok igen, vet inte till vilken nytta men tänker ändå göra det.
- Lova mig själv och min psykolog att verkligen försöka inte kräkas.
Har ni några fler tips tas det tacksamt emot.
Tisdag
Tisdag idag och skulle verkligen velat ha ett jobb att gå till idag.
Känner en stress över att saker och ting går så långsamt.
Pratat med af och finns inget som talar för att det ska hända något innan jul. Kan inte vänta så länge. Kanske ändå är läge att söka jobb på halvtid men vågar inte prata med fk om det än. Måste prata med min psykolog och läkare först.
Har idag fått reda på att det tar 2 v till innan min sjukgymnast kommer tillbaka, saknar henne så och har varit utan basal kroppskännedom i 7 v nu och känner verkligen att jag behöver det.
Tack för era ord och råd. Får väl se om jag ska ge DBT en chans. Det är ju bara det att jag i så fall kommer förlora min nuvarande psykolog och läkare vilket känns jättejobbigt. Samtidigt är jag ju jättetacksam över att hon engagerar sig i mig och försöker hitta det bästa för mig.
Skulle nog ändå vilja ge medicinerna en ordentlig chans först men då måste det hända något, snart.
Har bett min läkare se över om jag kan öka Zeldoxen. Orkar inte vänta.
Lugn
Lugnet har lagt sig över stugan, känner mig mkt lugnare nu jämfört med tidigare. Kanelbullarna har haft sin verkan och har inga planer på kräkning idag.
Ska ta mig ut på mörkerpromenad med vovven.
Behövs för att skingra tankarna lite. Är så rädd för att bli övergiven av min psykolog, att hon ska tycka att jag är ett hopplöst fall som hon inte kan hjälpa.
Ska ta mig ut på mörkerpromenad med vovven.
Behövs för att skingra tankarna lite. Är så rädd för att bli övergiven av min psykolog, att hon ska tycka att jag är ett hopplöst fall som hon inte kan hjälpa.
hata mig inte
6 kanelbullar och 1/4 kladdkaka med grädde senare sitter jag i soffan utan ångest men med en värkande mage. Mår illa men tänker inte kräkas.
Finns ju alltid ett alternativ men ikväll fanns det inte tillgängligt.
Hata mig inte för det.
Har iaf flyttat tillbaka resten av de pengar som blev över och köpte faktiskt även saker jag behövde som ägg, mjölk, leverpastej, bananer och tomater. Allt för att försvara att jag faktiskt åkte och handlade.
Men kanelbullarna var riktigt riktigt goda, kladdkakan sådär.
Vill bara träffa min psykolog så snart som möjligt och torsdag känns låååångt borta just nu.
Finns ju alltid ett alternativ men ikväll fanns det inte tillgängligt.
Hata mig inte för det.
Har iaf flyttat tillbaka resten av de pengar som blev över och köpte faktiskt även saker jag behövde som ägg, mjölk, leverpastej, bananer och tomater. Allt för att försvara att jag faktiskt åkte och handlade.
Men kanelbullarna var riktigt riktigt goda, kladdkakan sådär.
Vill bara träffa min psykolog så snart som möjligt och torsdag känns låååångt borta just nu.
Jobbigt och orkar inte skita i det
Jobbigt hos psykologen idag, hon känner sig , liksom jag, maktlös inför min äs och vet inte riktigt hur hon ska kunna hjälpa mig med den...
Jobbigt som attans att höra, vill ju att hon ska vara min mirakelkvinna som ska kunna hjälpa mig med allt. Hon har aldrig jobbat med patienter med äs och känner att hon inte kan så mkt om det. Hon ska iaf prata med dem på äs-teamet om hon får tag i dem och se om hon kan få något råd.
Hon tog även upp det här med DBT finns tydligen i Helsingborg. Vet ju att några av er går i det eller har provat. Vad tycker ni?
Känner ju själv å ena sidan att äs gör att jag inte kan bli fri från allt det andra samtidigt som jag tror att även om jag får det andra under kontroll så kommer äs bestå och aldrig försvinna. Så jag kan inte vinna oavsett men vill inte bara tappa hoppet helt, måste tro att det finns hopp, orkar inget men orkar inte heller ge upp.
Var som sagt ett jobbigt och lite frustrerande samtal idag. Förstår det och uppskattar att hon är uppriktig och berättar om sina begränsningar men jobbigt ändå.
Hon är dessutom rädd att medicinerna kanske inte tas upp ordentligt iom min äs och mina kräkningar även om det gått många timmar från det att jag ätit dem på morgonen tills det att jag hetsat och kräker på kvällen.
Har även fått ett arbetsgivarintyg och betyg från jobb, äntligen, vilket borde kännas toppen men också rör upp en massa känslor som jag inte får bukt med. Om jag får lov att hetsa någon dag så är det väl ändå idag.
Hjälp är sååå nära nu att föra ut pengar och bara köra och köpa kladdkaka, grädde och kanelbullar. Hjälp mig snälla.
Skiter i det här nu, alltför tuff dag för att orka stå emot, nu kör jag. Sitter här med jackan på och vill bara köra. Vill vill vill för gör jag det idag så kommer jag inte göra det imorgon och av någon anledning inbillar jag mig att det bara kommer bli värre om jag väntar till imorgon. Vill bara hetsa/överäta inte kräkas.
Jobbigt som attans att höra, vill ju att hon ska vara min mirakelkvinna som ska kunna hjälpa mig med allt. Hon har aldrig jobbat med patienter med äs och känner att hon inte kan så mkt om det. Hon ska iaf prata med dem på äs-teamet om hon får tag i dem och se om hon kan få något råd.
Hon tog även upp det här med DBT finns tydligen i Helsingborg. Vet ju att några av er går i det eller har provat. Vad tycker ni?
Känner ju själv å ena sidan att äs gör att jag inte kan bli fri från allt det andra samtidigt som jag tror att även om jag får det andra under kontroll så kommer äs bestå och aldrig försvinna. Så jag kan inte vinna oavsett men vill inte bara tappa hoppet helt, måste tro att det finns hopp, orkar inget men orkar inte heller ge upp.
Var som sagt ett jobbigt och lite frustrerande samtal idag. Förstår det och uppskattar att hon är uppriktig och berättar om sina begränsningar men jobbigt ändå.
Hon är dessutom rädd att medicinerna kanske inte tas upp ordentligt iom min äs och mina kräkningar även om det gått många timmar från det att jag ätit dem på morgonen tills det att jag hetsat och kräker på kvällen.
Har även fått ett arbetsgivarintyg och betyg från jobb, äntligen, vilket borde kännas toppen men också rör upp en massa känslor som jag inte får bukt med. Om jag får lov att hetsa någon dag så är det väl ändå idag.
Hjälp är sååå nära nu att föra ut pengar och bara köra och köpa kladdkaka, grädde och kanelbullar. Hjälp mig snälla.
Skiter i det här nu, alltför tuff dag för att orka stå emot, nu kör jag. Sitter här med jackan på och vill bara köra. Vill vill vill för gör jag det idag så kommer jag inte göra det imorgon och av någon anledning inbillar jag mig att det bara kommer bli värre om jag väntar till imorgon. Vill bara hetsa/överäta inte kräkas.
glass
En liten reflektion från förr.
Tidigare har jag alltid hatat att kräkas glass, det var verkligen det värsta jag visste och tog ibland glass till hjälp för att försäkra mig om att inte kräkas.
Men nu är det precis tvärt om är glad om jag ätit glass, det är ju så mycket lättare att kräkas upp jämfört med bullar, macor och andra lite mer tunga livsmedel.
Tidigare har jag alltid hatat att kräkas glass, det var verkligen det värsta jag visste och tog ibland glass till hjälp för att försäkra mig om att inte kräkas.
Men nu är det precis tvärt om är glad om jag ätit glass, det är ju så mycket lättare att kräkas upp jämfört med bullar, macor och andra lite mer tunga livsmedel.
hungrig förbannad tiger
Fy f a n viken helg jag haft... Ångensten har rivit i mig som en hungrig förbannad tiger. Och inte har jag kunnat stilla den med mat heller. Min trygghet i livet har ryckts undan från mig och jag vet inte vad jag ska göra av med mig själv. Mitt mest pålitiliga verktyg finns inte att ta till.
Känslorna och ångesten tar över totalt och känns som om allting kommer gå åt helvete
Skrev en hets-matlista igår och det lugnade faktiskt lite, skrev den för att inte glömma och för att slippa ha alla önskemål i huvudet.
Hade ju en period för några eller många veckor sedan en liten paus från äs och det var i samband med att vi satte in Zeldoxen, kanske är läge att höja den? Ska träffa min läkare den 6e dec så får ta upp det med henne då. Håller på att höja Lamotriginen just nu så ska väl inte göra för mycket förändringar på en gång men ändå. Känns som om jag aldrig kommer bli frisk från någonting eller ens må bättre så länge som äs finns där.
Läser min blogg just nu och har kommit till mars. Så många ord jag sprutat ur mig men har ändå svårt att ta mig själv på allvar. Men visst har jag mått sämre från det att jag först sökte hjälp för ett år sedan eller snarare innan, det var ju det som fick mig att söka hjälp. Vet inte om jag mår ännu sämre nu än innan men det får jag väl se iom att jag läser mer och mer.
Känslorna och ångesten tar över totalt och känns som om allting kommer gå åt helvete
Skrev en hets-matlista igår och det lugnade faktiskt lite, skrev den för att inte glömma och för att slippa ha alla önskemål i huvudet.
Hade ju en period för några eller många veckor sedan en liten paus från äs och det var i samband med att vi satte in Zeldoxen, kanske är läge att höja den? Ska träffa min läkare den 6e dec så får ta upp det med henne då. Håller på att höja Lamotriginen just nu så ska väl inte göra för mycket förändringar på en gång men ändå. Känns som om jag aldrig kommer bli frisk från någonting eller ens må bättre så länge som äs finns där.
Läser min blogg just nu och har kommit till mars. Så många ord jag sprutat ur mig men har ändå svårt att ta mig själv på allvar. Men visst har jag mått sämre från det att jag först sökte hjälp för ett år sedan eller snarare innan, det var ju det som fick mig att söka hjälp. Vet inte om jag mår ännu sämre nu än innan men det får jag väl se iom att jag läser mer och mer.
64,5 kg, 2 kg upp
Väger nu 64,5 kg, 2 kg upp sedan augusti.
Vet inte vad jag ska känna inför det. Mitt friska jag säger att det är helt ok, bara naturligt och bra för min kropp till mina 173 cm, men mitt sjuka jag får panik och ser bara min fläskiga kropp i spegeln.
Kilorna kanske ändå är ok men det jag ser i spegeln är vedervärdigt och äckligt.
Största skräcken är att fortsätta gå upp, att inte kunna hejda det.
Vill ju inget hellre än att bara skita i allt och bara hetsa hela dagarna och inte kompensera. Känner att jag är på väg dit men än så länge kompenserar jag (som tur är).
Har trots allt detta fikat på kanelbulle och pepparkaka med varm oboj till, vägde mig dessutom efter fikan och med alla kläder på.
Ville inget hellre än att stjäla alla hennes kanelbullar och äta äta äta.
Suck
Men trots detta en bra dag, nu är det bara utmaningen att faktiskt laga middag och äta den kvar.
tillägg:
Ska kanske tillägga ang det här med viktökningen så är jag ändå glad att det inte var mer, bävade för minst det dubbla och vågade egentligen inte väga mig men var bara tvungen.
Vet inte vad jag ska känna inför det. Mitt friska jag säger att det är helt ok, bara naturligt och bra för min kropp till mina 173 cm, men mitt sjuka jag får panik och ser bara min fläskiga kropp i spegeln.
Kilorna kanske ändå är ok men det jag ser i spegeln är vedervärdigt och äckligt.
Största skräcken är att fortsätta gå upp, att inte kunna hejda det.
Vill ju inget hellre än att bara skita i allt och bara hetsa hela dagarna och inte kompensera. Känner att jag är på väg dit men än så länge kompenserar jag (som tur är).
Har trots allt detta fikat på kanelbulle och pepparkaka med varm oboj till, vägde mig dessutom efter fikan och med alla kläder på.
Ville inget hellre än att stjäla alla hennes kanelbullar och äta äta äta.
Suck
Men trots detta en bra dag, nu är det bara utmaningen att faktiskt laga middag och äta den kvar.
tillägg:
Ska kanske tillägga ang det här med viktökningen så är jag ändå glad att det inte var mer, bävade för minst det dubbla och vågade egentligen inte väga mig men var bara tvungen.
julskyltning
Fatta vad det söker mig att jag inte har några pengar, tänker på allt jag vill köpa heeela tiden och är superstressad över det. Inte så att jag egentligen behöver något, har mat och bensin i bilen men äs blir ännu mer påtaglig då demonerna inte blir tillfredställda och är skitförbannade och vill inget hellre att jag ska flytta över pengar från ett annat konto bara för att få lov att hetsa. Men vägrar.
Varit ute med pållen idag igen vilket var superskönt behöver något att göra de dagar jag mår som sämst men ändå inte klarar av att ligga i sängen hela dagen full med mediciner. Ångesten är överjävlig när den får fylla hela ens inre och yttre.
Ska iaf på julskyltning i den närmsta byn med en kompis. Hon pratade om att vi skulle fika där men får säga som det är att jag har inte pengar till det.
Hoppas ni har en bra söndag.
Varit ute med pållen idag igen vilket var superskönt behöver något att göra de dagar jag mår som sämst men ändå inte klarar av att ligga i sängen hela dagen full med mediciner. Ångesten är överjävlig när den får fylla hela ens inre och yttre.
Ska iaf på julskyltning i den närmsta byn med en kompis. Hon pratade om att vi skulle fika där men får säga som det är att jag har inte pengar till det.
Hoppas ni har en bra söndag.
totalt pank
Fan att demonerna ska vara så överväldigande och överlägsna. Klarade inte av det längre. Stod i begrepp att värma mat och baka en scones till det då jag bara inte kunde stå emot längre utan satte mig i bilen och har nu handlat upp mina sista kronor, känns som eoner av tid till fredag och pengar.
Egenskaper
Nu kommer den krypande... ångesten... vill bara sätta mig i bilen eller sätta mig på cykeln (bättre alternativ) och ge mig iväg till affären. Vill inget hellre än att äta mängder med vaniljmunkar, kanelbullar, daim, torrostade jordnötter och cheeseballs. Tyvärr och lyckligtvis så finns inga pengar till det, hade kunnat köpa lite av det men det hade inte tillfredställt mig tillräckligt.
Som kommentar till Jenny som tycker att man ska väga upp det negativa med positiva egenskaper.
Men om man inte kan komma på några, hur gör man då?
Lever bara för mina svagheter och försöker hela tiden hitta nya sätt att klanka ner på mig själv.
Skrev i min må bra-bok där jag skulle skriva någon positiv egenskap hos mig och det enda jag kunde komma på var är att jag är fördomsfri när det gäller alla andra förutom mig själv, alla andra eventuella positiva tankar känns bara som lögner.
Idag är varken någon bra eller dålig dag, jag bara är och försöker leva mig igenom denna dag utan att falla dit varken i ångest, överätning, hetsätning eller kompensation.
Det är en dag med ständig kamp mot mig själv.
Som kommentar till Jenny som tycker att man ska väga upp det negativa med positiva egenskaper.
Men om man inte kan komma på några, hur gör man då?
Lever bara för mina svagheter och försöker hela tiden hitta nya sätt att klanka ner på mig själv.
Skrev i min må bra-bok där jag skulle skriva någon positiv egenskap hos mig och det enda jag kunde komma på var är att jag är fördomsfri när det gäller alla andra förutom mig själv, alla andra eventuella positiva tankar känns bara som lögner.
Idag är varken någon bra eller dålig dag, jag bara är och försöker leva mig igenom denna dag utan att falla dit varken i ångest, överätning, hetsätning eller kompensation.
Det är en dag med ständig kamp mot mig själv.
sprickfärdig
Tänk jag kunde äta mig sprickfärdig och totalt överäten på popcorn och sen fil med russin och havrefras. Vill bara en sak nu men ska verkligen verkligen försöka stå emot.
Svagheter
Vinet har än en gång räddat mig från demonerna som kommer i form av hets och överätning. Kan inte ta mig någonstans med vin i kroppen :) eller :( som det känns just nu.
Sen jag skaffat mina första glasögon nu för några veckor sedan har jag av någon anledning sett mig som ännu mer svag, klen och ej önskvärd som person.
Ätstörd
Bipolär
Deprimerad
Ångestfylld
Glasögonorm
Har ibland jvlig pms
Uttöjt korsband
Senhinneinflammation i handled emellanåt
Vem skulle vilja ha en sådan? Oavsett om det är en arbetsgivare eller en man. Vem skulle vilja ha en med de fel och bristerna?
Kan uppfattas som ytterst löjligt med sådana tankar men de finns där och har etsat sig fast och vill inte ge sig av.
Sen jag skaffat mina första glasögon nu för några veckor sedan har jag av någon anledning sett mig som ännu mer svag, klen och ej önskvärd som person.
Ätstörd
Bipolär
Deprimerad
Ångestfylld
Glasögonorm
Har ibland jvlig pms
Uttöjt korsband
Senhinneinflammation i handled emellanåt
Vem skulle vilja ha en sådan? Oavsett om det är en arbetsgivare eller en man. Vem skulle vilja ha en med de fel och bristerna?
Kan uppfattas som ytterst löjligt med sådana tankar men de finns där och har etsat sig fast och vill inte ge sig av.
Vilse i skogen
Ridit idag med, sååå härligt. Vovven kan följa med och hon är helt överlycklig. Tror det här är det bästa som kunde hända just nu att ha en pålle att ta sig ut med och dessutom precis när jag vill, ingen annan som rider henne. Insåg idag dock att hon var livrädd för vatten så fick ta en lång om väg pga en liten bäck. Red lite vilse pga av det men vi kom hem tillslut.
Har ni något ni tänker på för att lugna ner er på, typ när man ska sova?
Själv har jag en ganska otäck sak men den fungerar, blir lugn av de tankarna och kan somna. Tänker på hur jag ska avsluta mitt liv, funderar i detalj hur jag ska gå tillväga.
Sjukt och lite skrämmande men har inget annat som fungerar, allt annat jag provat stressar bara upp mig mer.
De små kronorna jag har kvar finns inga planer på att spara på utan funderar redan på hur jag ska kunna spendera dem bäst, på mat/skräp då. Men idag ska jag INTE köra iväg, har popcorn hemma till ikväll det får räcka. Är så sugen på något salt och skulle helst velat ha torrostade jordnötter men ska INTE köra hemifrån.
Nope, räcker lång näsa åt äs-demonerna.
Har ni något ni tänker på för att lugna ner er på, typ när man ska sova?
Själv har jag en ganska otäck sak men den fungerar, blir lugn av de tankarna och kan somna. Tänker på hur jag ska avsluta mitt liv, funderar i detalj hur jag ska gå tillväga.
Sjukt och lite skrämmande men har inget annat som fungerar, allt annat jag provat stressar bara upp mig mer.
De små kronorna jag har kvar finns inga planer på att spara på utan funderar redan på hur jag ska kunna spendera dem bäst, på mat/skräp då. Men idag ska jag INTE köra iväg, har popcorn hemma till ikväll det får räcka. Är så sugen på något salt och skulle helst velat ha torrostade jordnötter men ska INTE köra hemifrån.
Nope, räcker lång näsa åt äs-demonerna.
sjuk OCH frisk
Varit hos psykologen idag och massor av information har passerat genom mina öron, till min hjärna och ut igen. Hoppas att något kan ha fastnat för det var mkt kloka saker. Vi pratade bla om det här med psykisk sjukdom och huruvida det är något som jag har eller inte. Diagnosen bipolär har jag men i det kan jag vara både frisk och sjuk. I samhällets/fk ögon är jag sjuk eftersom jag är sjukskriven men det betyder inte att jag inte kan ha dagar då jag är frisk. Kloka ord men så svåra att ta in.
Idag är en dag som jag känner att jag hade klarat av att jobba så varför gör jag inte det då?
Nu är jag verkligen helt pank, förde över pengar till bensin och har nu kvar 19 kr på kontot och 35 kr i plånboken. Blir inga utsvävningar alls, har mat hemma och behöver inte köra någonstans eller göra något, hur bra det nu är men tills jag får pengar har jag inget val. Kan inte ta av mina sparade pengar hela tiden och ffa allt inte till mat som jag har tillräckligt av hemma.
För att fira min dåliga ekonomi köpte jag pizza, hur jvla korkad får man vara men i min skruvade hjärna tyckte jag var värd det. Men... en sak klappar jag mig lite på axeln för, jag åt inte upp hela utan har sparat hälften till imorn. Och det bästa av allt, jag känner mig nöjd med det :)
18:25
Kanske ska tillägga för att försvara mitt pizzaköp att alternativet, i min skruvade hjärna som tyckte jag förtjänade något att jag var värd något, var att köpa ett franskbröd, smör och en massa goda pålägg. Vi vet ju alla hur det hade slutat. Hela limpan hade försvunnit med mer och mer smör på och om det hade varit något pålägg kvar ffa ost så hade det också ätits och ätits. En pizza är ju bara en pizza och kan inte bli mer än 1 pizza när den väl kommit hem.
Idag är en dag som jag känner att jag hade klarat av att jobba så varför gör jag inte det då?
Nu är jag verkligen helt pank, förde över pengar till bensin och har nu kvar 19 kr på kontot och 35 kr i plånboken. Blir inga utsvävningar alls, har mat hemma och behöver inte köra någonstans eller göra något, hur bra det nu är men tills jag får pengar har jag inget val. Kan inte ta av mina sparade pengar hela tiden och ffa allt inte till mat som jag har tillräckligt av hemma.
För att fira min dåliga ekonomi köpte jag pizza, hur jvla korkad får man vara men i min skruvade hjärna tyckte jag var värd det. Men... en sak klappar jag mig lite på axeln för, jag åt inte upp hela utan har sparat hälften till imorn. Och det bästa av allt, jag känner mig nöjd med det :)
18:25
Kanske ska tillägga för att försvara mitt pizzaköp att alternativet, i min skruvade hjärna som tyckte jag förtjänade något att jag var värd något, var att köpa ett franskbröd, smör och en massa goda pålägg. Vi vet ju alla hur det hade slutat. Hela limpan hade försvunnit med mer och mer smör på och om det hade varit något pålägg kvar ffa ost så hade det också ätits och ätits. En pizza är ju bara en pizza och kan inte bli mer än 1 pizza när den väl kommit hem.
Borta...
Jaha så länge klarade jag av att behålla "bra"-känslan. Har förstört allt genom hets och kräk. Totalt jäkla onödigt var eg inte ens sugen på hets utan var bara lite sötsugen, men kan man köpa bara "lite" godis? Nej det kan man inte och dessutom måste man köpa en massa kakor också.
Upp har det kommit igen tillsammans med chillin jag åt innan, sånt jäkla slöseri särskilt som jag inte har några pengar över just nu. Men pengar till hets hittar man ju alltid.
Har känt en underliggande stress och lite hyperaktivitet hela veckan men tagit det som tecken på att saker och ting är bra. Men så förstör jag allt igen :(
Men känner å andra sidan igen mig nu och vet hur jag ska hantera det, mer hets och kräk...
Alltså har ni varit med om att ni kräkt så att ni fått lock för örat?
20:05
Mest onödiga meningslösa hets+kräkning jag varit med om, känns verkligen inte bättre efteråt och ville ju inte ens innan. Varje uppkastning såg jag på med förakt. Fan vad äckligt. Totalt i onödan, åhhh e så arg på mig själv att jag över huvud taget satte mig i bilen och körde iväg, både iom att jag knappt har någon bensin men också för att jag egentligen kände att det hade räckt med en frukt för att stilla sötsuget. Grrrrrr :z
Upp har det kommit igen tillsammans med chillin jag åt innan, sånt jäkla slöseri särskilt som jag inte har några pengar över just nu. Men pengar till hets hittar man ju alltid.
Har känt en underliggande stress och lite hyperaktivitet hela veckan men tagit det som tecken på att saker och ting är bra. Men så förstör jag allt igen :(
Men känner å andra sidan igen mig nu och vet hur jag ska hantera det, mer hets och kräk...
Alltså har ni varit med om att ni kräkt så att ni fått lock för örat?
20:05
Mest onödiga meningslösa hets+kräkning jag varit med om, känns verkligen inte bättre efteråt och ville ju inte ens innan. Varje uppkastning såg jag på med förakt. Fan vad äckligt. Totalt i onödan, åhhh e så arg på mig själv att jag över huvud taget satte mig i bilen och körde iväg, både iom att jag knappt har någon bensin men också för att jag egentligen kände att det hade räckt med en frukt för att stilla sötsuget. Grrrrrr :z
Härlig uteritt
Haft en härlig dag med uteritt i skogen med strålande sol.
Blir stressad över att ha det bra, vet liksom inte hur jag ska bemöta det eller hantera det.
Blir stressad över att ha det bra, vet liksom inte hur jag ska bemöta det eller hantera det.
Frostigt
Gomorron!
Första natten på ca 2 v utan Imovane vilket ju är bra. Gav mig fasiken på att jag inte skulle ta igår och tillslut somnade jag.
Men.....satan i gatan vad med mardrömmar jag haft, skitläskiga och när jag vaknat ur den ena och sen försökt somna om så har det kommit en ny i helt ny tappning.
Vaknat för en stund sedan och vågar inget annat än att vara vaken, har ju trots allt fått 8 h sömn inatt, om än väldigt orolig.
Ute är det alldeles vitt av frosten, så vackert. Väntar nog några timmar innan jag rider ut, får bli lite varmare först.
Första natten på ca 2 v utan Imovane vilket ju är bra. Gav mig fasiken på att jag inte skulle ta igår och tillslut somnade jag.
Men.....satan i gatan vad med mardrömmar jag haft, skitläskiga och när jag vaknat ur den ena och sen försökt somna om så har det kommit en ny i helt ny tappning.
Vaknat för en stund sedan och vågar inget annat än att vara vaken, har ju trots allt fått 8 h sömn inatt, om än väldigt orolig.
Ute är det alldeles vitt av frosten, så vackert. Väntar nog några timmar innan jag rider ut, får bli lite varmare först.
Jonas Gardell Om Gud
Längtan efter Gud är längtan efter en hemkomst, ett sökande efter ett hem. Någonstans där man får vara kvar, där man inte kastas ut, där man inte behöver försvara sig eller ständigt frukta att bli övergiven. Där man är sedd och älskad såsom den man är och uppmanad att lära känna sig själv såsom den man är. Där man kan tvivla och förtvivla, där man får vara sårbar och sårad, och rasande och arg och ändå vara kvar, där man ändå är godtagen.
Byt ut Gud till Livet istället så är det så jag känner. Hoppet om ett liv.
Texten är tagen ur Jonas Gardells bok Om Gud.
Byt ut Gud till Livet istället så är det så jag känner. Hoppet om ett liv.
Texten är tagen ur Jonas Gardells bok Om Gud.
Understimulerad
Åter placerat mig i trägårn för att slippa gå in. Har tränat lite aguility med vovven och är nu varm och go i kroppen.
Var ju på möte med fk idag och det kändes väl ok, var en massa papper med en massa frågor som skulle fyllas i. Hon hade ju fått svar på det mesta igår.
Är rastlös som attans just nu, har varit det både igår och idag och vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Har ju liksom inget särskilt att göra. Hoppas verkligen att det kan komma igång med det där fördjupade samarbetet så snart som möjligt. Kvinnan på fk vågade inte lova att något hände innan jul!!!!!!
Här finns ju hästar på gården jag bor på och jag hjälper dem ibland med att släppa in och ut. Sedan några veckor tillbaka finns det även en häst jag får lov att skritta ut med om jag vill och har gjort så 1 gång hittills och tog då även mockningen, helt på eget initiativ. Detta tycker inte fk är 100% ok, jag får absolut inte utföra något som helst arbete. Allvar!!!! Ska jag bara gå hemma och få panik över det? Fick iaf dem att förstå att det inte är något arbete utan mer som en hobby, likväl som om jag gått på gymmet. Skulle ha sagt, har jag kommit på nu i efterhand, att det inte är någon skillnad snarare mindre arbete än om jag gått på ridskola. Men fk och alla sina regler och förordningar...
Frågade också om det inte var olika regler för fysisk sjukdom och psykisk sjukdom i vadman får och inte får göra men det är det inte. Kan ju förstå om någon är sjukskriven med diskbråck inte ska mocka i stallet men hallå!, för mig är det ju bara bra att ha något att göra och använda min kropp till något annat än att skriva en massa.
Nästan så jag saknar mitt mörker när jag inte orkar eller vill någonting utan bara ligger i sängen hela dagen. Känns inte så mycket som ångest nu utan snarare som understimulans.
Har iaf bestämt mig för att börja i kören igen och ska dit ikväll, lusten till det har kommit tillbaka och jag var välkommen.
Var ju på möte med fk idag och det kändes väl ok, var en massa papper med en massa frågor som skulle fyllas i. Hon hade ju fått svar på det mesta igår.
Är rastlös som attans just nu, har varit det både igår och idag och vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Har ju liksom inget särskilt att göra. Hoppas verkligen att det kan komma igång med det där fördjupade samarbetet så snart som möjligt. Kvinnan på fk vågade inte lova att något hände innan jul!!!!!!
Här finns ju hästar på gården jag bor på och jag hjälper dem ibland med att släppa in och ut. Sedan några veckor tillbaka finns det även en häst jag får lov att skritta ut med om jag vill och har gjort så 1 gång hittills och tog då även mockningen, helt på eget initiativ. Detta tycker inte fk är 100% ok, jag får absolut inte utföra något som helst arbete. Allvar!!!! Ska jag bara gå hemma och få panik över det? Fick iaf dem att förstå att det inte är något arbete utan mer som en hobby, likväl som om jag gått på gymmet. Skulle ha sagt, har jag kommit på nu i efterhand, att det inte är någon skillnad snarare mindre arbete än om jag gått på ridskola. Men fk och alla sina regler och förordningar...
Frågade också om det inte var olika regler för fysisk sjukdom och psykisk sjukdom i vadman får och inte får göra men det är det inte. Kan ju förstå om någon är sjukskriven med diskbråck inte ska mocka i stallet men hallå!, för mig är det ju bara bra att ha något att göra och använda min kropp till något annat än att skriva en massa.
Nästan så jag saknar mitt mörker när jag inte orkar eller vill någonting utan bara ligger i sängen hela dagen. Känns inte så mycket som ångest nu utan snarare som understimulans.
Har iaf bestämt mig för att börja i kören igen och ska dit ikväll, lusten till det har kommit tillbaka och jag var välkommen.
Hjälp!
Hjälp mig, hjälp mig förstå.
Hjälp mig, förstår inte.
Hjälp mig, vill inte förstå.
Hjälp mig, får panik.
Hjälp!!!!!!!!!
Hjälp mig, förstår inte.
Hjälp mig, vill inte förstå.
Hjälp mig, får panik.
Hjälp!!!!!!!!!
Varför kunde hon inte bara säga att allt är bra?
Varför kunde hon inte bara sagt att allt var bra och att jag kan börja jobba när som. Hade hon bara sagt det så hade jag trott på henne. Då hade jag fixat det.
Just idag spinner det i huvudet som f a n och jag kan inte komma ihåg hopplöshetstankarna och självmordstankarna som var här senast för några dagar sedan.
Vill inte det här, vill inte vara sjukskriven, vill bara att någon ska säga att allt är bra.
Känns som jag har överdrivit en massa.
Så jobbigt idag när hon inför alla pratade om mina självmordstankar, fick tårar i ögonen och ville bara springa där ifrån. Ångrar nästan att jag inte gjorde det.
Vill ju bli sedd men vill inte bli sedd på det sättet.
Just idag spinner det i huvudet som f a n och jag kan inte komma ihåg hopplöshetstankarna och självmordstankarna som var här senast för några dagar sedan.
Vill inte det här, vill inte vara sjukskriven, vill bara att någon ska säga att allt är bra.
Känns som jag har överdrivit en massa.
Så jobbigt idag när hon inför alla pratade om mina självmordstankar, fick tårar i ögonen och ville bara springa där ifrån. Ångrar nästan att jag inte gjorde det.
Vill ju bli sedd men vill inte bli sedd på det sättet.
Paus i livet
Glömde ju berätta att min läkare har sjukskrivit mig 6 månader(!!!!!!!!!!!) till, hon vill absolut inte att något ska skyndas med. Känns skitjobbigt, jävligt jobbigt men vet ju ingenting just nu och sjukskrivning är ju inget som inte kan avbrytas. Men hon sa att det var ytterst viktigt att jag inte kommer tillbaka för tidigt så att jag trillar ner i djupet igen. Måste påminna mig själv om att det bara är en ytterst liten del av mitt liv som jag ska sätta paus på. Bättre paus än att ta livet av mig även om det kan vara svårt att se.
Ska iaf trol börja med något som kallas fördjupad samverkan som är ett samarbete mella arbförmedlingen och fk. Typ som någon praktik några timmar om dagen. Tror det kan bli bra för måste ha något att göra och förleda mitt grubbleri och mina negativa och depressiva tankar.
Får se bara när det kan dra igång då är ju en byråkratisk snurr som ska sättas igång. Jag skulle ju vilja börja med det nu, på direkten.
Just nu vill jag egentligen bara skita i sjukskrivningen och bara börja söka jobb NU!!
Känns som ett sådant oehört misslyckande och tycker inte alls att det här är rätt. Varför ska jag vara sjukskriven, jag är ju inte sjuk. Visst kan jag bita ihop och skärpa till mig utan att krevera längre fram. Kunna ha ett jobb utan att det blir för jobbigt.
Är så svag att jag inte kan jobba? Är jag inte starkade än så?
Ska iaf trol börja med något som kallas fördjupad samverkan som är ett samarbete mella arbförmedlingen och fk. Typ som någon praktik några timmar om dagen. Tror det kan bli bra för måste ha något att göra och förleda mitt grubbleri och mina negativa och depressiva tankar.
Får se bara när det kan dra igång då är ju en byråkratisk snurr som ska sättas igång. Jag skulle ju vilja börja med det nu, på direkten.
Just nu vill jag egentligen bara skita i sjukskrivningen och bara börja söka jobb NU!!
Känns som ett sådant oehört misslyckande och tycker inte alls att det här är rätt. Varför ska jag vara sjukskriven, jag är ju inte sjuk. Visst kan jag bita ihop och skärpa till mig utan att krevera längre fram. Kunna ha ett jobb utan att det blir för jobbigt.
Är så svag att jag inte kan jobba? Är jag inte starkade än så?
Fleece räddaren i kylan
Haft möte med fk, arbförmedlingen, läkaren och psykologen i dag.
Har varit så orolig för det och nojjat som fasiken. I gårkväll fick jag världens panikattack, som en kniv som skar rakt in i magen. Fick återigen ta en insomningstablett, trodde först i min enfald att jag skulle slippa igår. Men nya försök ikväll ska dock träffa fk själv imorn så kan ju bara tänka på hur det kan bli.
Kändes som ett bra möte och jag behövde inte prata så mkt min läkare och psykolog stod för den delen :)
Hade en tanke om att slippa vara med alls och så kunde de bara bestämma hur vi skulle göra och peka åt vilket håll jag skulle gå. Men vart bra iaf.
Löste sig med pengarna.
Kunde inte ta ut mina läkemedel på apoteket då de hade strul med sin dator, likadant på ica så fick lämna varorna och sen när jag tagit ut pengar till bensin så tog de ej kontanter ;). Såg dessutom att jag ändå har 17 mil kvar att köra på så avvaktar. Blev dock en tur inom Burger King men hade 10 kr rabatt och tog bara whopper junior så faktiskt ingen panik av det och dessutom bara 48 kr fattigare.
Sitter nu ute i trägårn med fleecefilt, raggsockar och fleecetröja och dricker thé och datoriserar. Fryser som attans om fingrarna men vill inte gå in, verkligheten och demonerna lurar där inne så värmer upp the'et och står ut.
Har beställt en massa pocket på nätet vilket jag ser fram emot, måste ha något att läsa annars går det absolut inte att somna. Blev knappt 20 kr och det kan man väl få lov att köpa det är ju i terapeutiskt syfte ;)?
Har varit så orolig för det och nojjat som fasiken. I gårkväll fick jag världens panikattack, som en kniv som skar rakt in i magen. Fick återigen ta en insomningstablett, trodde först i min enfald att jag skulle slippa igår. Men nya försök ikväll ska dock träffa fk själv imorn så kan ju bara tänka på hur det kan bli.
Kändes som ett bra möte och jag behövde inte prata så mkt min läkare och psykolog stod för den delen :)
Hade en tanke om att slippa vara med alls och så kunde de bara bestämma hur vi skulle göra och peka åt vilket håll jag skulle gå. Men vart bra iaf.
Löste sig med pengarna.
Kunde inte ta ut mina läkemedel på apoteket då de hade strul med sin dator, likadant på ica så fick lämna varorna och sen när jag tagit ut pengar till bensin så tog de ej kontanter ;). Såg dessutom att jag ändå har 17 mil kvar att köra på så avvaktar. Blev dock en tur inom Burger King men hade 10 kr rabatt och tog bara whopper junior så faktiskt ingen panik av det och dessutom bara 48 kr fattigare.
Sitter nu ute i trägårn med fleecefilt, raggsockar och fleecetröja och dricker thé och datoriserar. Fryser som attans om fingrarna men vill inte gå in, verkligheten och demonerna lurar där inne så värmer upp the'et och står ut.
Har beställt en massa pocket på nätet vilket jag ser fram emot, måste ha något att läsa annars går det absolut inte att somna. Blev knappt 20 kr och det kan man väl få lov att köpa det är ju i terapeutiskt syfte ;)?
240 kr kvar
Har 240 kr kvar på mitt konto och vet inte när jag får pengar av fk nästa gång. Skulle behöva tanka men vågar inte föra över pengar för är rädd att jag äter upp dem istället och 240 kr räcker inte långt med bensin men får nog ta dem iaf, vågar inget annat just nu. Vill bara svulla i Mc Donaldsmat dygnet runt.
Känner mig så himla frustrerad just nu. Äter mer, större portioner och har minskat ner på det hysteriska tränandet. Detta resulterar givetvis i att jag går upp i vikt vilket ger mig panik och vet inte var jag ska ta vägen med det. Vill bara gå ner igen men har ingen kraft att ta kontrollen igen vill bara ge up och skita i allt och bli fet igen som en jävla valross.
Men tänk all panik jag kommer ha på vägen dit och hur bra kommer jag må även om jag inbillar mig att får jag bara vräka i mig allt jag vill så kommer allt bli bra, jag kommer må bra.
Vad demonerna kan lura in en i skit hela tiden, hittar hela tiden nya vägar att förstöra för en och inget har man att sätta emot när det verkligen gäller. Man gör försök med allt man vet är rätt men det räcker inte tillräckligt långt. Man förlorar alltid.
Har svängt väldigt mkt idag känslomässigt från att bara vilja ge upp till superarg på gränsen till att explodera pga ett avskavt nagellack. Nu tillbaka i att jag bara vill skita i allt och äta äta äta tills jag spyr och kan ta tillbaka kontrollen igen samtidigt som jag bara vill tappa greppet helt och hållet.
Melissa Horn var fantastisk men hade svårt att få ro där jag satt längst in mot en vägg. Skrev en massa i mörkret i stort sett genom hela konserten men fick ändå ståpäls när hon sjöng så var inte opåverkad eller inte närvarande.
Känner mig så himla frustrerad just nu. Äter mer, större portioner och har minskat ner på det hysteriska tränandet. Detta resulterar givetvis i att jag går upp i vikt vilket ger mig panik och vet inte var jag ska ta vägen med det. Vill bara gå ner igen men har ingen kraft att ta kontrollen igen vill bara ge up och skita i allt och bli fet igen som en jävla valross.
Men tänk all panik jag kommer ha på vägen dit och hur bra kommer jag må även om jag inbillar mig att får jag bara vräka i mig allt jag vill så kommer allt bli bra, jag kommer må bra.
Vad demonerna kan lura in en i skit hela tiden, hittar hela tiden nya vägar att förstöra för en och inget har man att sätta emot när det verkligen gäller. Man gör försök med allt man vet är rätt men det räcker inte tillräckligt långt. Man förlorar alltid.
Har svängt väldigt mkt idag känslomässigt från att bara vilja ge upp till superarg på gränsen till att explodera pga ett avskavt nagellack. Nu tillbaka i att jag bara vill skita i allt och äta äta äta tills jag spyr och kan ta tillbaka kontrollen igen samtidigt som jag bara vill tappa greppet helt och hållet.
Melissa Horn var fantastisk men hade svårt att få ro där jag satt längst in mot en vägg. Skrev en massa i mörkret i stort sett genom hela konserten men fick ändå ståpäls när hon sjöng så var inte opåverkad eller inte närvarande.
Ni e viktiga för mig
Är i Malmö och ska se Melissa Horn vilket ska bli trevligt. Lagom deppigt för min smak ;)
Hade en riktigt jobbig förmiddag och visste inte om jag skulle kunna ta mig iväg över huvud taget. Hade sådan ångest och ville egentligen ta en atarax men vågade inte då jag skulle köra bil.
Så försökte genom att studsa på pilatesbollen och krama mina stressbollar ta udden av det.
Körde iaf iväg men körde inom affären och köpte smågodis kände att jag bara var tvungen att ha någon ångestlindring i bilen så att jag inte skulle vända och köra hem igen. Fungerade faktiskt ganska bra och kom ner ok. Köpte även Mc Donalds på vägen så att jag inte skulle vara alltför hungrig när jag kom fram.
Tack alla för era goa kommentarer och för att ni tänker på mig, blir så glad för det och gör att jag känner mig mindre ensam och iom det mindre benägen till verkligt destruktiva saker och tankar.
Ni e viktiga för mig.
<3
Hade en riktigt jobbig förmiddag och visste inte om jag skulle kunna ta mig iväg över huvud taget. Hade sådan ångest och ville egentligen ta en atarax men vågade inte då jag skulle köra bil.
Så försökte genom att studsa på pilatesbollen och krama mina stressbollar ta udden av det.
Körde iaf iväg men körde inom affären och köpte smågodis kände att jag bara var tvungen att ha någon ångestlindring i bilen så att jag inte skulle vända och köra hem igen. Fungerade faktiskt ganska bra och kom ner ok. Köpte även Mc Donalds på vägen så att jag inte skulle vara alltför hungrig när jag kom fram.
Tack alla för era goa kommentarer och för att ni tänker på mig, blir så glad för det och gör att jag känner mig mindre ensam och iom det mindre benägen till verkligt destruktiva saker och tankar.
Ni e viktiga för mig.
<3
minuterna kryper fram
Herregud vad lång denna dag är. Den tar aldrig slut. Kan inte fatta att den bara är tre, fem långa timmar kvar innan affären stänger. Har lovat mig själv idag (vilken tur i ordningen) att inte, inte, inte.
Minuterna kryper fram och detta trots att jag inte bara suttit och väntat ut dem utan har gjort en massa hemma men det händer inget på klockan.
Mamma kom förbi... varför gör hon så??? Jag har sagt till henne jag vet inte hur många gånger som helst att jag vill att hon ringer först. Hennes ursäkt denna gång var att hon försökt ringa flera gånger utan svar och så var hon sugen på att köra en sväng. HON var sugen på att köra en sväng.
Nu hade hon ju ringt flera gånger som jag inte hört men det spelar ingen roll. Om hon inte får tag i mig så betyder inte det att det är ok att komma, hon har ju ändå försökt verkar hon tycka.
Nu var det iof helt ok att hon kom fick ju lite tidsfördriv men kände verkligen ingen ork eller lust till att vara käck eller glad, orkade knappt se henne i ögonen eller prata med henne.
Men nu har hon åkt och jag sitter här med min bulle med korv-stinna mage och gör allt för att varken gå och kräkas upp det eller köra och köpa mer, har ju redan förstört dagen.
Passar inte in någonstans, kommer aldrig passa in någonstans.
Vad är det då för mening med mig?
Vill ju bara känna samhörighet någonstans med någon.
Orkar inte... kämpa...mer.
Sitter och gråter i min ensamhet.
Vill...inte...mer
Orkar... inte... mer......
Minuterna kryper fram och detta trots att jag inte bara suttit och väntat ut dem utan har gjort en massa hemma men det händer inget på klockan.
Mamma kom förbi... varför gör hon så??? Jag har sagt till henne jag vet inte hur många gånger som helst att jag vill att hon ringer först. Hennes ursäkt denna gång var att hon försökt ringa flera gånger utan svar och så var hon sugen på att köra en sväng. HON var sugen på att köra en sväng.
Nu hade hon ju ringt flera gånger som jag inte hört men det spelar ingen roll. Om hon inte får tag i mig så betyder inte det att det är ok att komma, hon har ju ändå försökt verkar hon tycka.
Nu var det iof helt ok att hon kom fick ju lite tidsfördriv men kände verkligen ingen ork eller lust till att vara käck eller glad, orkade knappt se henne i ögonen eller prata med henne.
Men nu har hon åkt och jag sitter här med min bulle med korv-stinna mage och gör allt för att varken gå och kräkas upp det eller köra och köpa mer, har ju redan förstört dagen.
Passar inte in någonstans, kommer aldrig passa in någonstans.
Vad är det då för mening med mig?
Vill ju bara känna samhörighet någonstans med någon.
Orkar inte... kämpa...mer.
Sitter och gråter i min ensamhet.
Vill...inte...mer
Orkar... inte... mer......
Skam
Skäms så
Skäms över mig själv
Skäms över det jag gör
Skäms ännu mer över det jag inte gör
Skäms över det bipolära(om det nu existerar)
Skäms över bordeline(om det nu existerar)
Skäms för min kropp
Skäms över att jag inte jobbar
Skäms över att jag är sjukskriven
Skäms över att jag äter
Skäms över min person
Skäms över mitt liv
Skäms över mig själv
Skäms över det jag gör
Skäms ännu mer över det jag inte gör
Skäms över det bipolära(om det nu existerar)
Skäms över bordeline(om det nu existerar)
Skäms för min kropp
Skäms över att jag inte jobbar
Skäms över att jag är sjukskriven
Skäms över att jag äter
Skäms över min person
Skäms över mitt liv
4 mil är det värt det?
Amen vad fan kunde jag inte få en kvälls respit.
Efter 15 miljoner knäckebröd med leverpastej, två vispade äggulor med socker och flera msk pärlsocker är jag återigen på ruta ett. Ska inte, INTE kräkas, lovat mig själv det idag och känner bara missnöje över det, bara besvikelse och förakt över att jag inte kompenserar för det jag stoppat i mig. Och vill bara ha mer, tänker på att Maxi som ligger 2 mil bort, 4 mil fram och tillbaka, har öppet till 22 och överväger på allvar att köra dit. Ska inte men vill vill vill som in i.
21:57
Jaha efter lika många knäckisar till med räkost och 2 dl blandning med kakao socker och vatten(i brist på annat) kan ni ju bara ana hur det gått sen :( fan också trodde verkligen att jag skulle klara det idag, trodde verkligen det. Nu känns det som om morgondagen redan är förstörd också...
Efter 15 miljoner knäckebröd med leverpastej, två vispade äggulor med socker och flera msk pärlsocker är jag återigen på ruta ett. Ska inte, INTE kräkas, lovat mig själv det idag och känner bara missnöje över det, bara besvikelse och förakt över att jag inte kompenserar för det jag stoppat i mig. Och vill bara ha mer, tänker på att Maxi som ligger 2 mil bort, 4 mil fram och tillbaka, har öppet till 22 och överväger på allvar att köra dit. Ska inte men vill vill vill som in i.
21:57
Jaha efter lika många knäckisar till med räkost och 2 dl blandning med kakao socker och vatten(i brist på annat) kan ni ju bara ana hur det gått sen :( fan också trodde verkligen att jag skulle klara det idag, trodde verkligen det. Nu känns det som om morgondagen redan är förstörd också...
chokladbollar, wienerbröd ;) eller ....bollar nuuu
Vill ha, ursäkta uttrycket hoppas ingen tar illa upp, men vill haaaa negerbollar med pärlsocker!!!!!
varför behöver jag förklara?
Haft en rätt ok dag idag vilket känns skönt då igår katastrofal. Föll dit rejält och detta utan att ens kunna skylla på ångest utan pga jävla pms. Så nästan patetiskt och inte fick jag någon positiv känsla efteråt heller. Suck.
Hade iaf ett bra möte med min psykolog både idag och igår.
Efteråt idag körde jag till havet och kunde faktiskt koppla av i solen.
Haft det ganska lugnt resten av dagen också. Men nu ikväll vet jag inte om jag gjorde något dumt. Lite rädda att jag sa något till någon som kanske inte egentligen var så bra för mig.
En av mina föredetta arbetskamrater ringde, hon är även en go och lojal vän även om vi inte hörts så mkt på senaste tiden.
Hon ringde iaf och vi pratade länge och väl om allt möjligt men så i slutet så kände jag ett behov av att få förklara mig till varför jag var sjukskriven och trol kommer vara det även ett tag till.
Hon hade pratat en del om jobb som inte bara hade positiv inverkan på mig utan fick pulsen att öka och ångesten komma krypande i mellangärdet.
Så jag berättade om det bipolära. Varför gjode jag nu det??? Inte så att jag är rädd att hon ska säga något till min chef men varför behövde jag säga nått alls?
Ångesten knöt sig ännu mer och nu sitter jag här med jobbigt att andas och det enda jag vill är att åka och handla och...ja ni vet. Men har bestämt mig för att INTE falla dit idag.
Varför känner jag att jag måste förklara och sen i nästa andetag så vill jag ju absolut inte att någon ska använda det som ursäkt till varför jag inte kunde jobba kvar, varför jag är som jag är, att det var för att jag är psykisk sjuk.
Det ringar fortfarande i öronen det min chefs man sa om en fd anställd att hennes beteende förklarades genom att hon hade en "diagnos".
Livrädd att någon ska tänka så om mig. Att jag inte har rätt att reagera på saker som alla andra för jag bara överdriver det i min svaga, opålitliga och sjuka hjärna.
Hade iaf ett bra möte med min psykolog både idag och igår.
Efteråt idag körde jag till havet och kunde faktiskt koppla av i solen.
Haft det ganska lugnt resten av dagen också. Men nu ikväll vet jag inte om jag gjorde något dumt. Lite rädda att jag sa något till någon som kanske inte egentligen var så bra för mig.
En av mina föredetta arbetskamrater ringde, hon är även en go och lojal vän även om vi inte hörts så mkt på senaste tiden.
Hon ringde iaf och vi pratade länge och väl om allt möjligt men så i slutet så kände jag ett behov av att få förklara mig till varför jag var sjukskriven och trol kommer vara det även ett tag till.
Hon hade pratat en del om jobb som inte bara hade positiv inverkan på mig utan fick pulsen att öka och ångesten komma krypande i mellangärdet.
Så jag berättade om det bipolära. Varför gjode jag nu det??? Inte så att jag är rädd att hon ska säga något till min chef men varför behövde jag säga nått alls?
Ångesten knöt sig ännu mer och nu sitter jag här med jobbigt att andas och det enda jag vill är att åka och handla och...ja ni vet. Men har bestämt mig för att INTE falla dit idag.
Varför känner jag att jag måste förklara och sen i nästa andetag så vill jag ju absolut inte att någon ska använda det som ursäkt till varför jag inte kunde jobba kvar, varför jag är som jag är, att det var för att jag är psykisk sjuk.
Det ringar fortfarande i öronen det min chefs man sa om en fd anställd att hennes beteende förklarades genom att hon hade en "diagnos".
Livrädd att någon ska tänka så om mig. Att jag inte har rätt att reagera på saker som alla andra för jag bara överdriver det i min svaga, opålitliga och sjuka hjärna.
Befrielse och förbannelse
Att kräkas är som befrielse.
Det ger energi, det ger klarhet, det ger koncentration, det ger lugn, det ger ro, det ger lycka, det ger hopp, det ger framtidstro, det ger mening.
Vad eller vem ska kunna slå det? Vad ska kunna konkurera mot det när det är som mörkast?
Kommer inte ens ihåg något annat att göra när det är som värst, det är den ända utvägen. När jag kräks och är klar försvinner till och med självmordstankarna.
Och de positiva känslorna sitter i länge när man inte gett upp utan kräks tills det känns som tarmarna ska följa med upp.
Och trots allt detta så finns det inget som är mer förkastligt, mer föraktfullt, mer äckligt, mer fel.
Inget med det är friskt, inget med det gör att det vänder och gör mitt liv ljusare, imorn kommer det snarare vara ännu mörkare och det krävs en ännu större hets och en helst blodig uppkastning för att jag ska vara nöjd och få njuta av allt det ovanstående.
Det är en förbannelse.
Det ger energi, det ger klarhet, det ger koncentration, det ger lugn, det ger ro, det ger lycka, det ger hopp, det ger framtidstro, det ger mening.
Vad eller vem ska kunna slå det? Vad ska kunna konkurera mot det när det är som mörkast?
Kommer inte ens ihåg något annat att göra när det är som värst, det är den ända utvägen. När jag kräks och är klar försvinner till och med självmordstankarna.
Och de positiva känslorna sitter i länge när man inte gett upp utan kräks tills det känns som tarmarna ska följa med upp.
Och trots allt detta så finns det inget som är mer förkastligt, mer föraktfullt, mer äckligt, mer fel.
Inget med det är friskt, inget med det gör att det vänder och gör mitt liv ljusare, imorn kommer det snarare vara ännu mörkare och det krävs en ännu större hets och en helst blodig uppkastning för att jag ska vara nöjd och få njuta av allt det ovanstående.
Det är en förbannelse.
ända sättet att hejda paniken
Låg kvar länge i sängen idag, slumrade till och från.
Kom upp och åt frulle men sen bar det av till affären..... och det vet vi ju hur det slutade. Hade sån ångest redan när jag kom upp ur sängen, vibrerade i hela kroppen och det är märkligt men det ända som jag kunde se skulle kunna hejda paniken komma var att hetsa satan och kräkas. Känner mig lugnare nu. Efter.
Tack Anni och Jenny för era ord blir så glad när någon skriver till mig.
Tittar just nu ut på de 3 talgoxarna som flyger fram och tillbaka till och från fågelmaten och trädet.
Tycker jag ser lite suddigt och jobbigt idag och inte ens hets+kräkning kan ta bort det.
Kom upp och åt frulle men sen bar det av till affären..... och det vet vi ju hur det slutade. Hade sån ångest redan när jag kom upp ur sängen, vibrerade i hela kroppen och det är märkligt men det ända som jag kunde se skulle kunna hejda paniken komma var att hetsa satan och kräkas. Känner mig lugnare nu. Efter.
Tack Anni och Jenny för era ord blir så glad när någon skriver till mig.
Tittar just nu ut på de 3 talgoxarna som flyger fram och tillbaka till och från fågelmaten och trädet.
Tycker jag ser lite suddigt och jobbigt idag och inte ens hets+kräkning kan ta bort det.
Gris
Jag är på god väg att bli en stor äcklig jävla gris igen.
Tvingar i mig digestivekex efter att jag ätit alldeles för mycket middag, den står mig redan upp i halsen men ändå kan jag inte tänka på något annat än digestivekexen med räkost och förbannar att jag bara har en halv få. Får tvinga mig kvar i soffan för att inte sätta mig i bilen i morgonrock och köra och handla skit. Planerar redan för hur jag ska göra imorgon. Kommer inte kräkas ikväll vet jag redan men det gör det bara ännu äckligare.
Usch vad äcklig jag är.
Tvingar i mig digestivekex efter att jag ätit alldeles för mycket middag, den står mig redan upp i halsen men ändå kan jag inte tänka på något annat än digestivekexen med räkost och förbannar att jag bara har en halv få. Får tvinga mig kvar i soffan för att inte sätta mig i bilen i morgonrock och köra och handla skit. Planerar redan för hur jag ska göra imorgon. Kommer inte kräkas ikväll vet jag redan men det gör det bara ännu äckligare.
Usch vad äcklig jag är.
fått för mycket gjort idag
Det börjar med en bra sak. Ska bara justsera mina glasögon men slutar med att jag stressar runt på stan efter. Ringer fk medans jag går i rask takt runt sjukhuset i Helsingborg letandes efter psykakuten så att jag vet var den finns.
Börjar bli hungrig och stressar runt ännu mer. Möter upp min kompis och vi kör hem. Steker en omelett, diskar och plockar upp matvaror. Äter omeletten och vill bara ha mer mer.
Tar en kopp varm choklar, fixar med datorn och ser film.
Tar fram tygremsor och börjar fläta dem.
Sen fram med symaskinen och syr en väska. Det som skulle vara roligt och en avkoppling får mig att svettas i floder. Stress-svett som rinner ur armhålorna.
Stannar aldrig upp, tanken på att lägga ner sakerna och pausa, kanske fortsätta imorgon. Den tanken ger bara mer panik.
Filmen sedd, väskan sydd och mörkerpromenad med vovven anklarad. Nu grillar jag rotgrönsaker i ugnen, ser Greys Anatomy och skriver här. Känner dock att pulsen så sakta börjar lugna ner sig och tröttheten tar över.
Ingen hets idag även om tankarna är där hela tiden, har inte tid helt enkelt att stanna upp för att stoppa i mig en massa.
Gäspar och sluter ögonen för en liten stund i reklampausen.
Imorn ska jag verkligen försöka ha en vilodag. Sitta och titta på fåglarna och kanske skissa lite.
Börjar bli hungrig och stressar runt ännu mer. Möter upp min kompis och vi kör hem. Steker en omelett, diskar och plockar upp matvaror. Äter omeletten och vill bara ha mer mer.
Tar en kopp varm choklar, fixar med datorn och ser film.
Tar fram tygremsor och börjar fläta dem.
Sen fram med symaskinen och syr en väska. Det som skulle vara roligt och en avkoppling får mig att svettas i floder. Stress-svett som rinner ur armhålorna.
Stannar aldrig upp, tanken på att lägga ner sakerna och pausa, kanske fortsätta imorgon. Den tanken ger bara mer panik.
Filmen sedd, väskan sydd och mörkerpromenad med vovven anklarad. Nu grillar jag rotgrönsaker i ugnen, ser Greys Anatomy och skriver här. Känner dock att pulsen så sakta börjar lugna ner sig och tröttheten tar över.
Ingen hets idag även om tankarna är där hela tiden, har inte tid helt enkelt att stanna upp för att stoppa i mig en massa.
Gäspar och sluter ögonen för en liten stund i reklampausen.
Imorn ska jag verkligen försöka ha en vilodag. Sitta och titta på fåglarna och kanske skissa lite.
less
Är så trött på mig själv.
Är så less på mig själv och det här livet.
Hur länge kan man stå ut med att vara trött egentligen?
Är så less på mig själv och det här livet.
Hur länge kan man stå ut med att vara trött egentligen?
Rädslor
Så rädd för allt, rädd för mig själv, rädd för alla runt omkring mig, rädd för allt som kan hända, rädd för allt jag inte kan styra, rädd för att göra fel, rädd för att säga fel, rädd för att inte förstå, rädd för att misstolka, rädd för att misstolkas, rädd för att jag ska vara fel. Rädd...
Söndagsmörker
Omtumlande helg.
Fredagen vet vi ju att den gick åt skogen. Igår var jag i Malmö och gick på stan, åt gott och såg Les Miserables. Gick ganska bra på stan vi gick inte i så många affärer utan gick mest och strosade och tittade på folk och det är helt ok. Åt en gräddig pasta som var supergod, däremot höll personalen på att få mig få ett riktigt raseriutbrott. De var så otrevliga så jag aldrig har varit med om maken. Ingen service så långt ögat kunde nå och snäsiga kommentarer. En av servitörerna sa till och med vid ett tillfälle att de hade sååå mycket att göra att de inte kunde ge någon service!!!!!!! VA, har ni någonsin hört på maken? Sen såg jag dessutom en av servitörerna ta en pizzabit som en gäst lämnat kvar och stoppade den i munnen..... så äckligt och han kunde ju iaf varit lite diskret med det. Men maten var superb, men lämnade ingen dricks.
Hade verkligen sett fram emot kvällen och musikalen var heeelt fantastisk, levde upp till alla mina förväntningar och mer därtill. Däremot gjorde inte mina känslor det. Om och om igen kom känslorna av misslyckande och hopplöshet över mitt liv över mig och att jag inte har något alternativ det finns inget hopp. Känner förakt över mig själv som inte gjort något bra av mitt liv. Skulle vilja sjunga som dem, skulle vilja synas(inte kanske på scen), skulle vilja kunna göra min röst hörd. Fast vet inte vad min röst är, vet inte vad jag har att säga.
Varit och hämtat min vovve hos föräldrarna och återingen blev det otrevligt och otrevlig stämning. Jag förstår ärligt inte hur mamma står ut. Jag hade varit helt knäckt av att leva med pappa utan någonsin någon uppmuntran eller glädje över saker hon föreslår eller säger. Hela tiden negativitet och han säger aldrig några snälla saker. Känner hur jag bara vill resa mig och gå därifrån, vill inte vara kvar.
Mamma är ju som hon är och även om det ofta kan bli lite tokigt och fel så menar hon alltid väl(även om hon alltid vänder saker och ting till om henne), hon tror att hon visar att hon bryr sig även om det bara känns påträngande och nyfiket.
Tycker båda mina föräldrar i olika situationer visar tecken på att vara så homla bittra och jag förstår verkligen inte varför de håller ihop eller har hållit ihop i så många år. Det måste ju finnas något där som de inte visar, något som finns mellan dem två men som aldrig syns utåt.
Ganska tragiskt...
Fredagen vet vi ju att den gick åt skogen. Igår var jag i Malmö och gick på stan, åt gott och såg Les Miserables. Gick ganska bra på stan vi gick inte i så många affärer utan gick mest och strosade och tittade på folk och det är helt ok. Åt en gräddig pasta som var supergod, däremot höll personalen på att få mig få ett riktigt raseriutbrott. De var så otrevliga så jag aldrig har varit med om maken. Ingen service så långt ögat kunde nå och snäsiga kommentarer. En av servitörerna sa till och med vid ett tillfälle att de hade sååå mycket att göra att de inte kunde ge någon service!!!!!!! VA, har ni någonsin hört på maken? Sen såg jag dessutom en av servitörerna ta en pizzabit som en gäst lämnat kvar och stoppade den i munnen..... så äckligt och han kunde ju iaf varit lite diskret med det. Men maten var superb, men lämnade ingen dricks.
Hade verkligen sett fram emot kvällen och musikalen var heeelt fantastisk, levde upp till alla mina förväntningar och mer därtill. Däremot gjorde inte mina känslor det. Om och om igen kom känslorna av misslyckande och hopplöshet över mitt liv över mig och att jag inte har något alternativ det finns inget hopp. Känner förakt över mig själv som inte gjort något bra av mitt liv. Skulle vilja sjunga som dem, skulle vilja synas(inte kanske på scen), skulle vilja kunna göra min röst hörd. Fast vet inte vad min röst är, vet inte vad jag har att säga.
Varit och hämtat min vovve hos föräldrarna och återingen blev det otrevligt och otrevlig stämning. Jag förstår ärligt inte hur mamma står ut. Jag hade varit helt knäckt av att leva med pappa utan någonsin någon uppmuntran eller glädje över saker hon föreslår eller säger. Hela tiden negativitet och han säger aldrig några snälla saker. Känner hur jag bara vill resa mig och gå därifrån, vill inte vara kvar.
Mamma är ju som hon är och även om det ofta kan bli lite tokigt och fel så menar hon alltid väl(även om hon alltid vänder saker och ting till om henne), hon tror att hon visar att hon bryr sig även om det bara känns påträngande och nyfiket.
Tycker båda mina föräldrar i olika situationer visar tecken på att vara så homla bittra och jag förstår verkligen inte varför de håller ihop eller har hållit ihop i så många år. Det måste ju finnas något där som de inte visar, något som finns mellan dem två men som aldrig syns utåt.
Ganska tragiskt...
skriker
"DRA ÅT HELVETE!!!!!" skriker det inombords om och om igen.
Lyssnar på den och gör det som måste göras.
Nu är den tyst....
Lyssnar på den och gör det som måste göras.
Nu är den tyst....
supergod middag och efterrätt
Ätit supergod middag med grillad kyckling och rotgrönsaker, med en stor klick creme fraiche och ett glass rött till det. Var sååå gott och hade kunnat äta massor mer om jag inte varit smart nog att bara värma på en portion. Mango med smält choklad och blåbärsglass till efterrätt. Också helt fantastiskt gott men blev så mätt efteråt att jag knappt kunde röra mig.
Kändes ändå ganska ok men sen började jag tänka på vad jag mer kunde äta och åt upp resterna av smågodiset jag köpt med chokladen + resten av de salta mandlarna jag också köpt.
Men hur gör jag nu då? Mår så jäkla illa. Vill ju bara en sak men vill inte slösa på min fantastiska middag och efterrätt. Hade jag bara kunnat kräka upp vaniljsåsen(ja just det blev resten av den också), godiset och nötterna och bara lite av efterrätten.
Vill inte bli fet och vill inte att det ska gå överstyr.
Varför kunde jag inte bara nöjt mig när jag kände att jag blev mätt och lite till, varför kände jag att jag behövde fortsätta, har ju mått rätt ok idag egentligen?
Kändes ändå ganska ok men sen började jag tänka på vad jag mer kunde äta och åt upp resterna av smågodiset jag köpt med chokladen + resten av de salta mandlarna jag också köpt.
Men hur gör jag nu då? Mår så jäkla illa. Vill ju bara en sak men vill inte slösa på min fantastiska middag och efterrätt. Hade jag bara kunnat kräka upp vaniljsåsen(ja just det blev resten av den också), godiset och nötterna och bara lite av efterrätten.
Vill inte bli fet och vill inte att det ska gå överstyr.
Varför kunde jag inte bara nöjt mig när jag kände att jag blev mätt och lite till, varför kände jag att jag behövde fortsätta, har ju mått rätt ok idag egentligen?
Ursäkta
Ursäkta om jag verkade lite desperat igår men kände mig verkligen helt utlämnad, ledsen och ensam.
Blev faktiskt ännu värre när jag såg att över 30 unika läsare stod med i statistiken men att inte en enda hade skrivit nått. Kände mig oviktig att det jag skriver är ointressant och inget någon bryr sig om.
Samtidigt är jag ju givetvis tacksam och glad över att så många valt att ändå titta in hos mig. Vet ju att jag själv ofta kollar in samma blogg flera gånger under en dag men är ändå roligt.
Så lite bitter men ändå tacksam.
Blev faktiskt ännu värre när jag såg att över 30 unika läsare stod med i statistiken men att inte en enda hade skrivit nått. Kände mig oviktig att det jag skriver är ointressant och inget någon bryr sig om.
Samtidigt är jag ju givetvis tacksam och glad över att så många valt att ändå titta in hos mig. Vet ju att jag själv ofta kollar in samma blogg flera gånger under en dag men är ändå roligt.
Så lite bitter men ändå tacksam.
Skönt i hembygdsparken
Känns mkt bättre idag :)
Ångest imorse men tror det var ffa pga dålig sömn inatt och sen oro i kroppen ända tills jag skulle in till läkaren. Oron släppte dock inne hos henne men tröttheten(pga Zeldoxen på morgonen?) satt kvar. Kändes dock som ett jättebra möte och kändes inte som hon tyckte jag var jobbig som ville träffa henne eller att mötet inte skulle ha gett något enl henne.
Ska ändra lite i medicineringen. Ska inte längre ta Zeldoxen på morgonen utan alla 60 mg på kvällen och så hellre komplettera med Immovan för sömnen. Stilnoct är ajaj, inte använda...
Ska dessutom börja öka upp Lamtriginet.
Vi pratade en hel del om mötet med fk & co och att hon kommer ta en stor del av pratandet och att jag inte ska vara rädd för att säga fel då både hon och min psykolog finns där och ratar för mig och står bakom mig. Skööööönt.
Hade en skön em med min bästa T och hennes son, vi var i Hembygdsparken och åt sen falafel till lunch. Oron gav med sig och en del av tröttheten, nu mest lite mer behagligt trött i ögonen. Kan ju även bero på att jag fått mina glasögon som ögonen håller på att vänja sig vid.
Imorn ska jag och några vänner till Malmö för att se Les Miserable vilket ska bli såå mysigt. Jag och A ska ta en tur på stan innan och äta en bit mat före föreställningen. Hoppas det ska bli ok, lite orolig för min oro bara. Hoppas det inte är för mycket folk ute bara.
Ångest imorse men tror det var ffa pga dålig sömn inatt och sen oro i kroppen ända tills jag skulle in till läkaren. Oron släppte dock inne hos henne men tröttheten(pga Zeldoxen på morgonen?) satt kvar. Kändes dock som ett jättebra möte och kändes inte som hon tyckte jag var jobbig som ville träffa henne eller att mötet inte skulle ha gett något enl henne.
Ska ändra lite i medicineringen. Ska inte längre ta Zeldoxen på morgonen utan alla 60 mg på kvällen och så hellre komplettera med Immovan för sömnen. Stilnoct är ajaj, inte använda...
Ska dessutom börja öka upp Lamtriginet.
Vi pratade en hel del om mötet med fk & co och att hon kommer ta en stor del av pratandet och att jag inte ska vara rädd för att säga fel då både hon och min psykolog finns där och ratar för mig och står bakom mig. Skööööönt.
Hade en skön em med min bästa T och hennes son, vi var i Hembygdsparken och åt sen falafel till lunch. Oron gav med sig och en del av tröttheten, nu mest lite mer behagligt trött i ögonen. Kan ju även bero på att jag fått mina glasögon som ögonen håller på att vänja sig vid.
Imorn ska jag och några vänner till Malmö för att se Les Miserable vilket ska bli såå mysigt. Jag och A ska ta en tur på stan innan och äta en bit mat före föreställningen. Hoppas det ska bli ok, lite orolig för min oro bara. Hoppas det inte är för mycket folk ute bara.
vart är ni
Ingen
Ingenting
Meningslös
Meningslöst
Bortglömd
Glömsk
Tomhet
Ensam
Ensamt
Ensam meningslös ingenting-person
vart är ni när jag som mest behöver er..... har jag blivit så... ja vad, vet inte...
Ingenting
Meningslös
Meningslöst
Bortglömd
Glömsk
Tomhet
Ensam
Ensamt
Ensam meningslös ingenting-person
vart är ni när jag som mest behöver er..... har jag blivit så... ja vad, vet inte...
vill ta tag i
Vill bara ta tag i min jobbsituation idag. Ringa och visa mig tillgänglig, visa att jag vill, visa att jag kan. Stressad över att känna mig så otillgänglig, viljelös och oförmögen till att göra något.
Sovit kass inatt, drömt massor. Inga mardrömmar egentligen bara störande drömmar som väckt mig flera gånger.
Sovit kass inatt, drömt massor. Inga mardrömmar egentligen bara störande drömmar som väckt mig flera gånger.
sallad och vitaminpiller
Tvingar i mig en sallad med avocado, tomater, nötter, fetaost och sallad. Mostret skriker NEEEEEJ! Men jag skriker högre. Men fasen vad svårt det är att tugga och svälja nu till skillnad från för bara några timmar sedan.
Har även tagit en vitamintablett, har glömt det de senaste dagarna trots hets och kräk.
Har även tagit en vitamintablett, har glömt det de senaste dagarna trots hets och kräk.
viljan förlamad
Förmiddagen var tuff idag med ångest som härjade men sen körde jag till havet och gick en timmespromenad innan mötet med psykologen och då kändes det genast bättre.
Hade inte så mkt att säga idag, kände mig långsam både i tal och tanke vilket även psykologen påpekade.
Ångesten hade lugnat sig lite även pga att jag i huvudet planerat en hets med munkar och ballerina.
Fattar inte hur mycket som får plats i magen, blir lika förundrad varje gång.
Gjorde en hemmagjord pizza på färdig pizzadeg efter att jag klämt i mig 4 vaniljfyllda munkar och ett rör ballerina. Men fy f-n vad äcklig pizzadegen var, inte i min smak alls men ändå åt jag upp nästan hela (den e stoooor) och det jag inte åt upp av degen skrapade jag av fyllningen på.
Slutade givetvis på toan och har fortsatt efter det med 2 rör ballerina och smet med smör, mjöl och socker och massa vatten blir snart en tur på wc igen. Ingen ångest nästan snarare förväntan och ro över att bli av med det och känna lugn.
Har fått tips av min psykolog att skriva en "naturdagbok" om vad som händer ute i naturen och i min trägård. Allt för att få bort fokus och analyserande inåt mig själv och istället göra något harmlöst som att se ut i naturen. Inga stora utmaningar som att arbeta med mina relationer eller mitt mående utan bara att titta ut genom fönstret. Nog ingen dum idé.
Skrev igår i min skrivbok frågorna om jag verkligen vill känna lust, vill känna mening, vill känna hopp. Svaret på alla frågor blev ett rungande NEJ. Vill ingenting.
Min psykolog sa som kommentar till det att eftersom jag så tydligt är i en depression(fortfarande svårt att tro att jag får lov att säga att jag har en depression) just nu så kanske det inte betyder att jag inte vill något utan att jag helt enkelt inte kan vilja något nu. Viljan blir som förlamad av depressionen.
Tror faktiskt det kan ligga något i det (om jag nu får lov att ha en depression)
Hade inte så mkt att säga idag, kände mig långsam både i tal och tanke vilket även psykologen påpekade.
Ångesten hade lugnat sig lite även pga att jag i huvudet planerat en hets med munkar och ballerina.
Fattar inte hur mycket som får plats i magen, blir lika förundrad varje gång.
Gjorde en hemmagjord pizza på färdig pizzadeg efter att jag klämt i mig 4 vaniljfyllda munkar och ett rör ballerina. Men fy f-n vad äcklig pizzadegen var, inte i min smak alls men ändå åt jag upp nästan hela (den e stoooor) och det jag inte åt upp av degen skrapade jag av fyllningen på.
Slutade givetvis på toan och har fortsatt efter det med 2 rör ballerina och smet med smör, mjöl och socker och massa vatten blir snart en tur på wc igen. Ingen ångest nästan snarare förväntan och ro över att bli av med det och känna lugn.
Har fått tips av min psykolog att skriva en "naturdagbok" om vad som händer ute i naturen och i min trägård. Allt för att få bort fokus och analyserande inåt mig själv och istället göra något harmlöst som att se ut i naturen. Inga stora utmaningar som att arbeta med mina relationer eller mitt mående utan bara att titta ut genom fönstret. Nog ingen dum idé.
Skrev igår i min skrivbok frågorna om jag verkligen vill känna lust, vill känna mening, vill känna hopp. Svaret på alla frågor blev ett rungande NEJ. Vill ingenting.
Min psykolog sa som kommentar till det att eftersom jag så tydligt är i en depression(fortfarande svårt att tro att jag får lov att säga att jag har en depression) just nu så kanske det inte betyder att jag inte vill något utan att jag helt enkelt inte kan vilja något nu. Viljan blir som förlamad av depressionen.
Tror faktiskt det kan ligga något i det (om jag nu får lov att ha en depression)
hästar
Hej vänner.
Inget särskilt som skulle hända idag utan just pga av det så var jag rädd för hur jag skulle hantera dagen.
Natten är alltid läskig då aldrig vet om jag kommer somna eller inte. Fick en läskig reaktion på stilnocten(igen) med ångest stress svettning och konstighet i kroppen. Säkert pga vinet men vågade inte somna pga det utan var vaken till ca halv 2 tog en dusch för att få ut det ur kroppen snabbare och piggna till.
Idag har jag släppt ut grannens hästar och sen varit ute på en skrittrunda. I början ville jag bara vända direkt då ångesten inte ville släppa. Men efter en stund gav den med sig och jag kunde njuta lite iaf.
Vovven var med och var helt överlycklig.
Har nu erbjudit mig att ta mockningen då har en sån jäkla energi/ångest som inte vill släppa, kanske det kan bli bättre med lite kroppsarbete.
15:47
Efter en dag med hästeriet inkl mockning vilket kändes jätteskönt att göra så sitter jag här i soffan med tårarna rinnande utmed kinderna efter en hets som heter duga och känner mig inte färdig på toan än behövde bara en liten paus, dricka vatten och vänta på nästa reklampaus i ANTM.
16:11
Fan heller att jag tänker låta monstret vinna ännu mer idag. Tar lite av Jennys jävlar anamma och ber demonen dra åt helvete.... tänker dessutom räcka långt finger och äta kvällsmaten jag tänkte hoppa över, så det så!!!
