harmonisk
Har känt mig stressad idag och gör det fortfarande. Blev lite lugnare när jag åt middag men nu är stimmet i kroppen tillbaka. Trött. Vill bara äta mer. Skulle vilja vara lugn och harmonisk, tycker jag borde vara det efter alla års terapi och alla mediciner.
Tänk att vara lugn och harmonisk, suger på orden och tror knappt att de kan vara sanna. Kan man verkligen känna sig så?
Speedad
Blev en mkt trevlig kväll med mina vänner.
Idag har vi varit på Hantverksmässa i Båstad. Så mkt fina saker, tänk att vara så konstnärlig och kreativ.
Maten går åt skogen idag och orkar ärligt talat inte laga någon riktig mat nu, vill bara att dagen ska ta slut så att jag kan få gå och lägga mig. Är dock alldeles speedad och har ont i tänderna av all cola jag sörplat i mig.
Har en kanske inte så rolig vecka framför mig då jag ska sitta i receptionen varje dag. Varje dag jag är från de mer kliniska arbetsuppgifterna får mig att känna mig allt mer osäker. Till hösten kommer det nog tyvärr bli mest receptionsarbete. Inte för att jag tycker det är tråkigt men det andra är sååå mkt roligare.
Från imorn blir det till att ta tag i maten ordentligt.
ut och äta istället
Avstyrt kvällen här hemma hos mig. Vi ska ut och äta istället. Känns så mkt bättre, pressen släpper och jag kan njuta av sällskapet och maten istället.
Helt slut idag, känner mig nästan bakis. Kombination av överätandet och sen kväll, kom inte i säng förrän vid 2. Men det är väl priset man får betala antar jag.
Haft en sån jäkla bra vecka
Haft en sådan jäkla bra vecka. Känt mig självsäker på jobb och har sovit bra på nätterna. Så små saker som gör att livet känns värt att leva. Känt mig glad och lycklig:)
Idag kändes det inte lika jättebra, kände mig osäker på jobb och på vad jag kan göra. Körde ändå ifrån jobb med en ganska bra känsla. Sen gjorde jag misstaget att köpa en mängd, och då menar jag en stor mängd, smågodis som jag ätit och ätit under hela kvällen. Och nu mår jag så jäkla illa och vill bara en sak. Men förutom äckelkänslan så känner jag mig så totalt urusel på allt. På mitt jobb, på att ta hand om min kropp, på mitt liv. Allt självförtroende är som bortblåst och detta endast pga att jag överfyllt hela min kropp med en sockerchock. Så jäkla idiotiskt.
Kan bara hoppas att jag kommer sova inatt. Brukar vara svårt när magen är utspänd och överfull.
Från super till total botten och detta inom bara ett dygn. Får ändå försöka komma ihåg känslorna av trygghet och glädje jag känt i veckan och ge mig lite cred för att jag inte går och kräker. Försöker låta de första 4 dagarna överskugga idag.
Imorn ska mina närmsta vänner hit och just nu känner jag inte alls för det och försöker komma på ursäkter för att slippa. Men kommer inte avboka, tvingar mig till att göra något som jag egentligen vet gör mig gott hur hemskt det än känns just nu.
Tittar på OS-invigningen och förundras över alla dessa vackra och vältränade män men ffa kvinnor. Och lyckliga ser de ut att vara också ;).
stänga av
Tänk om man bara för en stund kunde få tyst i hjärnan, bara kunna stänga av. När det för en gångs skull är lite tystare så är det precis som den söker och letar efter något att tänka på.
normalt orolig
Totalbrytet och katastroftänket gav med sig till dagen efter. Skönt, nu är jag mer normalt orolig.
Hade en bättre dag på jobbet igår och just nu känns det som om jag kanske kan klara av det iaf.
Ökade på eget bevåg upp Lamotriginet för någon vecka sedan och har kommit fram till att det nog var det som gjorde att jag blivit så skakig och trött. Så har sänkt dosen igen och hoppas på bättring.
Maten gick åt helvete igår, hade haft en stressig men rolig dag på jobbet och tröttheten och törsten tog ut sin rätt i form att hetsätning och... ja ni vet vad. Inatt har jag haft världens frossa och svettats som en gris. Kan det ha med kräkningarna att göra? Kan inte komma på att jag känt så förut.
Ikväll ska jag, mamma och en kompis på opera och se Rigoletto vilket ska bli mkt kul, skönt att det händer något.
Vovven
Är så orolig för min vovve, tycker hon gått ner i vikt och har blivit för smal. Har precis ökat maten och drar ner på motionen. Hoppas hoppas att det inte är något allvarligt. Håll tummarna för det, klarar inte av att hon mår dåligt. I min hjärna är hon redan dödssjuk :(
veckan som kommer
Orolig för veckan som kommer. Känner att det börjar bli för mkt, det är för mkt att jobba heltid och jag är rädd för att inte klara pressen. Och från imorn kommer det bli ännu mer tryck på mig då vi är jättelite personal. Vet inte hur jag ska klara av det. Finns liksom ingen möjlighet för mig att jobba mindre. Skulle egentligen behöva mer tid till sömn och kanske börja en timme senare istället men det kommer inte kunna gå. Ska iaf försöka prata med min chef imorn om jag vågar och om hon är där. Försöker intala mig själv att allt kommer bli bra och att jag inte kommer ha ångest i morgon även om jag redan idag är på gränsen till panik.
Saknar min psykolog som f a n men har ingen möjlighet att träffa henne förrän v 33.
smått och gott ur mitt liv just nu
Känner mig allt lite ensam i cyberspase just nu. Har ofta över 20 besök men inga kommentarer, saknar era ord.
Har återigen telefonjour och inget att göra, det gör att det kryper i mig av nervositet och ångest. Det hugger till i magen med jämna mellanrum och jag vill bara gråta.
Känns inte som jag kan något alls. Suttit och kollat lite andra jobb men det finns inga, inga jag kan söka iaf.
Ska jag sätta mig på skolbänken? Utbilda mig till undersköterska? Vill det egentligen inte men vad ska jag göra när jag inte klarar av mitt nuvarande jobb.
Har svårt med sömnen igen och vaknar ofta helt utslagen och i det skicket ska jag köra bil, det är mer än farligt men vet inte hur jag ska göra, kan ju inte komma senare precis. Hade jag bara druckit kaffe så kanske det hade hjälpt. Funderar på koffeintabletter men vill inte bli för toppad. Någon som har erfarenhet av det?
Är inne i en storätarperiod och fläskat till mig rejält, äckligt men orkar inte bry mig särskilt. Tur att det är skitväder så man inte behöver vara lättklädd.
Har återigen telefonjour och inget att göra, det gör att det kryper i mig av nervositet och ångest. Det hugger till i magen med jämna mellanrum och jag vill bara gråta.
Känns inte som jag kan något alls. Suttit och kollat lite andra jobb men det finns inga, inga jag kan söka iaf.
Ska jag sätta mig på skolbänken? Utbilda mig till undersköterska? Vill det egentligen inte men vad ska jag göra när jag inte klarar av mitt nuvarande jobb.
Har svårt med sömnen igen och vaknar ofta helt utslagen och i det skicket ska jag köra bil, det är mer än farligt men vet inte hur jag ska göra, kan ju inte komma senare precis. Hade jag bara druckit kaffe så kanske det hade hjälpt. Funderar på koffeintabletter men vill inte bli för toppad. Någon som har erfarenhet av det?
Är inne i en storätarperiod och fläskat till mig rejält, äckligt men orkar inte bry mig särskilt. Tur att det är skitväder så man inte behöver vara lättklädd.
inget att göra
Sitter på jobb och har inget att göra.
Orkar inte bry mig om att det går åt hvete med allt men orkar samtidigt inte stå emot värdelöstankarna. När ska det vända?
Orkar inte bry mig om att det går åt hvete med allt men orkar samtidigt inte stå emot värdelöstankarna. När ska det vända?
fastnat
Jag har fastnat
2 av 3
2 av 3 idag, inte riktigt den statistiken jag hade velat ha men ändå till fördel för det positiva. Ändå kan jag inte låta bli att se det mest som ett nederlag men försöker pusha mig själv och tänka på det positva.
Sov dåligt inatt och märker så jäkla tydligt hur viktig sömnen är för mig. Vaknat och somnat om vartannat hela natten och hade svårt att hålla mig vaken på vägen till jobb idag. Farligt.
terapi och mediciner
När ska det ta slut egentligen? När ska jag inte känna mig stressad, orolig och rädd hela dagarna på jobb?
Vad kan jag göra förutom att försöka peppa mig själv hela tiden? Kommer det någon gång bli annorlunda och vad kommer att krävas? Kan jag bli hjälpt av mediciner? Kan terapi hjälpa? Gått i massor av terapi och ätit en massa tabletter och ändå står jag där jag står idag.
Idag var det jobbigt igen. Inte så mkt ångest men kände mig stressad och pressad och började darra på händerna. Då mitt arbete kräver en hel del finmotorik så ställer det till det för mig och inte kan jag prata med någon om det heller. Det snackas så mkt skit. Försöker dock ge mig tillåtelse att inte få ångest av att be om hjälp även när det är saker jag borde kunna.
Gjorde det onämdbara idag för första gången på jag vet inte hur länge, gav ingen tillfredställelse eller lugn.
Lögner
Har ljugit så mkt i mina dar och gör det fortfarande. Om hur jag mår ffa men även i saker för att skydda mig själv. Ingen trevlig egenskap men det kommer automatiskt. Så mkt som jag ljugit om maten och mitt mående genom alla år så har det blivit som en del av mig själv. Föraktar mig själv för det och det ger mig ångest och vet inte hur jag ska göra för att sluta med det. Försöker verkligen tänka på det men det är svårt och det blir ändå svårare då det inte är så lätt att rätta till i efterhand.
Räkor
Sitter och väntar på att min bästa vän ska komma hit för lite räkor. Det var längesedan vi träffades bara vi två så ska bli mysigt.
Har fungerat ok nu i två dagar, ok inte bra. Ångesten och nervositeten finns där hela tiden. Ibland kan jag glömma bort den men den gör sig påmind strax igen. Är så trött på det. Kan ju inte fortsätta med ett jobb jag konstant är vervös över. Men älskar det ju och det gör mig jätteledsen om jag inte ska kunna fortsätta.
Igår snubblade jag över äsmonstret och klämde i mig en massa vitt bröd, smör och honung. Kändes inte bra efteråt. Inte särskilt mkt ånges bara trötthet(återigen) över att jag gör som jag gör. Mådde mest illa av det och hade svårt att somna. Tror dessutom att det var pga det som min morgon var jobbigare än vanligt.
panikångest
Igår kväll kändes det ändå ganska ok, la mig utan någon särskild oro för idag. Körde till jobbet och det kändes också utan anmärkning.
Så kom jag till jobb och kände ångesten komma smygande och bara bli värre och värre. Har ju känt så tidigare och har då kämpat på och tillslut har det gett med sig även om det har kunnat ta några timmar. Men idag gick det över till en ren panikångestattack. Skitläskigt, har inte haft det på länge och blir lika rädd varje gång. Fick tillslut säga till att jag inte mådde bra och gick bort ett tag, tänkte att det nog skulle ge med sig men det gjorde det inte. Hade verkligen panik i hela kroppen, kunde inte andas och ångesten sprängde i varje millimeter av kroppen. Min chef letade upp mig och var förstående. Satt ett tag och gick sedan ut och bytte arbetsuppgifter med en annan, satte mig i telefonen ist. Fungerade väl ganska bra förutom att jag sluddrade och knappt kunde hålla upp ögonen.
Till lunch hade det äntligen gett med sig och efter en lunchpromenad kändes det som vanligt igen så eftermiddagen spenderade jag med mina vanliga arbetsuppgifter vilket gick jättebra.
I efterhand så borde jag nog tagit en promenad med vovven för att bli av med lite adrenalin. Men så långt tänkte jag inte, ville bara tillbaka och göra mitt jobb.
Känner mig lugn nu och inte särskilt orolig för imorgon, ska lägga mig tidigt och hoppas på att aldrig få uppleva detsamma igen.
Varför!!!
Varför är det så här!!!!!
Idag har det känts i hela kroppen hur värdelös jag är och att jag inte kan någonting alls. Ångestknuta i bröstet som inte velat ge med sig. Vet att det är befängda känslor och tankar utan verklighetsanknytning för så dålig kan jag inte vara men det gör dem inte mer verkliga. Återigen är jag rädd inför morgondagen.
Kommer inte ge upp utan kämpa men det tar inte bort all osäkerhet.
Har inte tagit ut det på maten iaf om man ska vara glad för något.
Vill bara att det braiga ska hålla i lite så att självförtroendet kan byggas upp och inte som nu med värsta berg-och dalbanan. Tänk att kunna skriva positiva och glada inlägg några dagar i rad.
Kommer det någonsin bli bättre?
inte rädd idag
Har haft en riktigt bra dag på jobbet idag :). Var lite skakig ett tag men det gick över. Så glad över att inte känt mig så vättskrämd idag.
Tror det kanske ändå var lamotriginet i kombination med för lite sömn. Vi säger det iaf.
Var inte rädd
Var inte rädd.
De orden försöker jag inpränta i mig.
Jag behöver inte vara rädd.
Är livrädd.
Men.....var inte rädd.
De orden försöker jag inpränta i mig.
Jag behöver inte vara rädd.
Är livrädd.
Men.....var inte rädd.
ensam i solen
Har gjort en massa pyssel hemma i helgen. Fixat i trädgården, städat, tvättat och städat bilen och njutit av solen. Detta till trots så har jag haft så långtråkigt och känt mig så ensam. Inget kul socialt har hänt alls på hela helgen och jag har varit ensam med mina tankar om fredagen och om framtiden med jobbet. Känns väl lite bättre idag och har ingen större ångest inför imorgon. Imorn börjar däremot min anställning vilket känns lite jobbigt, sätter högre krav på mig.
Hade bestämt mig för att inte falla dit med maten idag men shit vad svårt det varit och jag har varit så nära att köra iväg till affären flera gånger men har stått emot.
