Tack för era kloka ord
Haft en härlig dag idag. Bästa T har varit här och vi var ute i skogen och härjade, promenerada och picnickade. Sen färgade vi håret på henne (kanske e lite sugen på det jag oxå, en toning iaf, kanske kastanjebrunt?? jag som aldrig haft någon färg i håret eller ens slingor) och pysslade lite här hemma. Var så mysigt att ha henne här och bara vi två. Känns som evigheter sedan vi bara umgicks och hade tid att verkligen prata. Mys!!
Skulle gjort lasagne ikväll men har bara inte orkat ta mig till köket för någon matlagning så blev lite överbliven fisksoppa från igår, mumsig, fick stoppa in köttfärsen i kylen så får jag väl göra lasagne imorn istället.
Hade hoppats på en mysig tvkväll nu men inget alls på tv, tittar/lyssnar just nu på veckans koncert med beehoven men sen blir det nog till att kolla på en film eller nått gammalt avsnitt på greys på blinx (min stora sysselsättning just nu)
Ska kika runt lite till er nu, hoppas ni haft en bra helg
...
edit 22:10
Inte så att mina föräldrar någonsin pratar om det eller pressar men det gör mig ledsen och tycker de förtjänar att ha barnbarn. Varken jag eller syster har pojkvän eller barn och alla deras vänner har barnbarn och pratar mkt om det givetvis.
Och så ska jag kanske tillägga..........än.
Vill vara själv men inte ensam
Tredje dejten och ingen puss än, kanske så att jag inte inbjuder till det men jag stöter inte bort heller, hade det gjort skillnad om vi hade pussats lite? Vet inte.
Han vill mkt, vill att vi ska ut och gå skåneleden nästa helg och sova i vindskydd. Som jag har längtat efter att göra det men inte haft någon att göra det med. Vill verkligen det men med honom? Vill inte lura honom men samtidigt vill jag ge mig själv en chans. Ge mig själv lite tid. Ge mig själv en chans att känna nått alls. För just nu bryr jag mig inte, inte alls. Jo bryr mig om att jag gärna vill ut och sova i vindskydd....
Vill bara vara själv men vill inte vara ensam.
Hur är det möjligt att vara så avtrubbad, nått måste gått riktigt fel nånstans...börja inse att jag verkligen behöver hjälp.
HJÄLP
lördagsförmiddag
Men det är precis som jag har trevligt för att jag gör något jag tycker är roligt som att ut och äta eller promenera sen vem jag gör det med är inte så noga, bara det känns rel lättsamt. Ska träffas om en stund igen ska ut i skogen och det ska bli skönt att ha lite dragkraft att ta sig ut. Men mer känner jag eg inte, längtar inte speciellt efter att träffa just honom även om det givetvis ska bli trevligt, inte nervös heller.
Får väl ta det som det kommer.
Känner mig dock lite stressad över att jag inte har läkartid förrän den 25e, skulle verkligen behöva det nu särskilt nu när jag försöker kanske träffa en man.
Mission impossible
Måste snart in i duschen så jag har gott om tid att nojja mig över vad jag ska ha på mig och kan byta kläder hur ofta som helst för att tillslut ändå ta det jag provade först.
Har svullat på riskakor, keso och avocado till lunch and then some... gör ju inte att man känner ännu mer för kvällen precis... önskar att jag svultit mig istället, men det är ju inte rikigt mig grej.
Hoppas ni har en bra fredag där ute och håll tummarna för att jag hittar nått alldeles fantastiskt i garderoben som får mig att se fantastisk ut.
nu e det gjort.....
Skakae i hela kroppen...andas andas....har ringt vårdcentralen och fått bokat en tid. En jättegullig sköterska som förstod trots att jag inte kunde säga så mkt. andas andas.....Har fått en tid visserligen inte förrän den 25 nov men då till en läkare sköterskan trodde skulle passa och på en tid som är bra för mig. Jobbigt att vänta men kanske bra känner mig mest tom just. En sak känns lite jobbigt bara eller jag vet inte. Jag berättade att det var mitt psykiska mående som var värst och att jag har struma och varit utbränd och om hon kunde rekommendera någon läkare med tålamod och som lyssnar. Istället för att bara avfärda mig och säga att alla deras läkare minsann var bra(har jag fått höra på andra ställen) så tyckte hon då att jag skulle boka tid till denna läkaren för hon var bra på att lyssna och hon var konkret. Hmm, konkret vad betyder det? Ordet skrämmer mig lite, betyder det inte typ att man är rakt på sak, rädd för vad det innebär, vill ju ha någon med empati och medkännande inte någon som.... äh jag vet inte får kanske googla på ordet innan jag förstorar upp det. Men nu är det gjort iaf nu gäller det bara att inte avboka, kan ju hända så mkt på 4 v.
Nu ska jag snart iväg till jobb, ha en fortsatt bra dag i regnet.
kram
Äta tills man är mätt??? vad är det?
Om en stund blir det greys och sen sängen och sooooovmooorrrgon....
skulle vart och lämnat blod imorn men har lingonvecka med råge så avbokade det.
Har ju bara en enda lite sak som jag kanske ska/borde göra...ni vet vad...men just nu känns det som om det inte kommer bli av, har inga ord för nått, känner mig inte särskilt nere, känner inte mkt alls just nu men kanske att det lutar lite mer åt att det är lite bättre. Eller vad vet jag jag är proppfull med en massa skit och förtränger allt just nu förutom känslan av trötthet den bejakar jag och av någon konstig anledning njuter jag av det.
Såg förresten en dokumentär på svt innan om varför smala människor inte blir tjocka, mkt bra, se på svtplay. Kan fortfarande inte förstå att det är möjligt att det finns människor som inte tänker så mkt på mat och som inte kan äta mer när de känner sig mätta, lagom mätta.
tisdagskvällning
Hade ju hoppats att jag skulle få lite inspiration och motivation nu när jag varit på dejt men den vägrar att infinna sig. Äcklar mig hela tiden, rädd att det ska göra att jag inte kommer vilja eller våga träffa honom igen. I söndags var det ju enkelt eftersom det regnade så jag kunde gömma mig i mina vind/regnkläder. Är så äckligt fet och ofräsch just nu och alla kläder sitter skit, ja de få kläder jag ens kommer i. Skulle vilja gå i tights, tröja, raggsockor hela tiden.
Hoppas på en god natts sömn nu och en bra dag imorn.
sov gott
verklighet
snälla giv mig kraft att inte balla ut igen
Varje kväll när jag går och lägger mig och varje morgon när jag försöker gå upp ur sängen tänker jag och bestämmer jag mig för att söka hjälp, att ringa och boka tid. Men så kommer jag till jobb och jag förtränger alla sådana tankar och tycker inte jag har nått att komma med bara jobbar på. Och så sitter jag där i bilen på väg hem igen utan att ha ringt. Visst sen är det svårt att ringa från jobb. Och så fortsätter det dag ut och dag in. Suck måste ta tag i det, nu på torsdag, snälla giv mig kraft att inte balla ut igen. Ffa om jag nu ska försöka att träffa nån igen, då går det inte att avsky sig själv och hela ens verklighet runt omkring.
proppfull på potatismos
Ligger i soffan proppfull med potatismos och känner ingenting. Och om man inte känner nått inte bryr sig om annat än äckliga ytliga saker hur ska man då kunna söka hjälp, vet inte vad jag ska be om hjälp med eller vad jag ska säga. Har inga ord, bara så ekande tomt. När inte monstren kryper på förståss då skriker det i hela hjärnan och kroppen. Men just nu bara trött och tom och jvlgt mätt.
Älskar att det regnar och glad att jag städade igår för idag hade det inte gått.
städat!!!!! :)
För övrigt vet jag inte riktigt hur jag mår just nu för jag kväver allt med mat, hela tiden och det mår jag så klart inte bra av men det håller undan tankarna och känslorna just nu.
Skänk en liten tanke och håll en liten tumme för mig imorn vid 12.
kram
ville bara säga hej!
kram
lördagskväll
Pendlat mellan sängen och solstolen idag, så jag har iaf fått lite sol på mitt bleka nylla.
Varit på kalas för mamma ikväll, var trevligt, god mat men shit vad jobbigt det var när folk pratade och diskuterade och sa saker som jag inte kunde hålla med i. Höll mig mest tyst för så fort jag öppnade munnen så kändes det som om jag skrek varje ord jag sa och var jätteprovocerande. Nu var det inte så men det kändes så. Så jag förhöll mig ganska tyst och räknade minuterna tills jag kunde köra hem med gott samvete.
Hemma igen i min isolerade idyll med kise i sängen och kolsvart runtomkring.
Tänker inte tänka tanken ens om morgondagen. Ska endast fokusera på att sova nu och att det enda som verkligen är bestämt imorn är musikgudtjänst med kören.
natti natti
solens strålar
Fantiserar å ena sidan om att ligga i fosterställning inlåst någonstans mörkt å andra sidan fantiserar jag om att vara ute i solen, sträcka ut armarna och hela kroppen och njuta av varje millimeter av solens strålar på min kropp.
höstlugg
Varit hos frissan och klippt till en höstlugg, alltid jobbigt att sitta framför spegeln 1 timme och bara granska sig själv. Dubbelhakorna växer och huden ser om möjligt ännu ofräschare ut för varje minut som går. Men idag gick det ändå rätt ok, har en superfrissa som är lagom trevlig. Det är helt ok att sitta helt tyst hos henne vilket är skönt.
Ja, sen tog jag mig faktiskt till vårdcentralen och hämtade en blankett men är så osäker på hur jag ska göra. Just nu känner jag inte alls för att söka hjälp, inte alls. Men nu har jag lappen iaf och det är bara att skriva i den och lämna in den och i så fall boka tid. Har bara svårt att se skäl till att söka hjälp just nu, har inget att säga inget att komma med.
Ser framemot sovmorgon imorn, natti natti
puttinuttig...not...
Magkatarr så in i och sura uppstötningar, fan vad trött jag är på mig själv.
Sorry om jag gör er besviken :(
edit
vimsig idag vet inte vad jag vill eller känner. Trött efter stressig dag på jobb och så har jag läst en del på flashback om killen som tog livet av sig live. Gör mig ledsen och sorgsen och kanske inte så positiv.
kram
pyttesteg
normal människa
Men fina höstdagar är det för tillfället iaf och ikväll är det Greys, jobbat för mkt denna vecka och känner hur det suger på humöret men antar att det också tillhör "vanliga" människors beteende.
Tänkte dock på en sak innan idag. Oavsett vilken känsla jag har så tänker jag alltid på vilken mat den känslan kan motsvara och använda för att trycka ner. Som idag när jag varit trött och stressad så har såå mkt energi gått åt till att fundera på och känna efter vilken mat jag ikväll skulle vara sugen på och som skulle göra att känslorna försvinner och så när jag väl lyckas träffa rätt när jag tänker på nån mat som känns rätt så infinner sig ett lugn. Bara av att jag vet vad jag ska äta. Men inte mår jag bättre för det ikväll nu när jag ätit upp allt som skulle vara så bra. Mår mest illa och vet vad jag vill, känner att jag är på väg in i det igen men inte idag.
på tungspetsen
sussa sött och dröm vackert
?
skulle vilja ta mig tid
Skulle vilja ta mig tid, ge mig tid att verkligen försöka komma underfund med vad jag vill. Men hur ska jag klara det med ett fulltidsjobb och alla psykbryt som gör att jag bara försöker överleva en timme i taget. man kan ju inte säga upp sig för att fundera på sitt liv, det skulle vara ekonomiskt katastrofalt även om jag vill därifrån så vill jag ju ha en plan innan och ett nytt jobb eller plugg men vilket jobb, vilken utbildning? Fan att pengar ska styra så mkt men det gör de det är oundvikligt att de gör det, utan pengar klarar man sig inte. Och så klar är det ju fasaden som måste hållas, får ju itne visa att jag är den looser som jag känner mig som. Kan en läkare eller psykolog verkligen hjälpa en att hitta vilken väg man ska gå? Nu i helgen hade varit perfekt om jag hade kunnat ringa och försöka få hjälp, har varit i rätt sinnesstämning känns det som. Inte så tom, lite verbal förmåga.
Får se hur det ser ut på jobb imorn kanske att jag kan smita undan och ringa, måste passa på när modet är uppe.
Har skrapat lite på ytan idag igen, tagit disken och plockat i ordning lite men skulle verkligen behöva städa ordentligt, damma, damsuga, torka golv, skura toan men inte denna helgen...heller....finns ingen ork kvar.
Lagat lax i ugn med sweet chilli och risotto, kunde dock inte äta nått själv då allt annat står mig upp ihalsen, nåja blev till 4 matlådor iaf.
Hoppas ni haft en bra dag i solen.
100-tals ja kanske 1000-tals ord förstår om ni inte orkar läsa
Satt bredvid två tjejjer som pratade så jag hörde, de såg ut att vara kanske 10 år yngre än mig och de pratade om mående osv. Av ngn anledning fick jag för mig att de kanske inte mådde så bra som de vid första anblick såg ut att göra och mina fantasier vandrade iväg och jag började dagdrömma om att de inte kanske mådde bra alls utan var på permis från ngn avdelning och tagit tillfället i akt och gått och fikat.
Låter sjukt men i mitt dagdrömmeri så blev jag avundsjuk. Jag ville vara någonstans där jag blev omhändertagen, gå på samtal, gå i terapi, göra aktiviteter, ha strikt planerad dag, vara uttråkad och sitta och fika. Jag såg inte framför mig att jag skulle vara social eller så med andra utan det var bara jag, kanske en bok eller tidning. Och jag ville så bli inlåst någonstans där det bara fanns 4 vita väggar och en säng.
Sen försvann drömmen och blev en hets på mat. Jag började febrilt fantisera om allt jag skulle äta medans jag satt där på fiket, jag skulle äta och dricka hela dan, hela tiden nått nytt nått mer.
När T väl kom var jag så uppstressad så jag kunde inte sitta kvar utan vi gick genom stan. Och jag gjorde allt för att undvika prata om mig vilket är ganska lätt med T, hon är ganska glad för att prata om sig själv och nöjer sig med att jag säger att allt är ok.
Har börjat formas en liten plan på hur jag kanske ska försöka en gång till. Jag tänkte ringa till en annan vårdcentral än den jag går till nu(och där de inte kan erbjuda ngn hjälp) och fråga om det för det första tar emot nya patienter och sedan om deras läkare tar sig tid att lyssna, har tid att ha empati och försöka boka en tid. Vet att de på den vårdcentralen har psykologer så kanske att jag kan hitta nån som kan och vill hjälpa mig.
Vet bara inte när jag ska ringa, vill inte ringa när jag är på jobb och torsdagarna sover jag bort hela fm innan jag ska till jobb, måste nog ändå försöka på torsdag även om det bär emot. Viljan och lusten att sova är större än att be om hjälp. Men det är på gränsen till kris just nu så måste försöka samla lite mod och styrka och ha tålamod att vänta till på torsdag. Börjar bli väldig tungt och jobbigt att trampa vatten, orkar inte länge till men är samtidigt livrädd för vad som kommer hända om jag nu skulle få hjälp, är så rädd för deras bemötande och för vad jag ska säga. Att de inte ska tycka att jag har rätt till hjälp, att jag inte är värdig hjälp, att andra behöver den mer, det är egentligen inget fel på mig jag är bara lat. Så rädd. Så rädd att de inte ska tycka om mig.
Igår var jag och A i Malmö, hade tagit oss ner för lite strosande i stan, att äta gott och avsluta dan med Singin in the rain på operan. Strosandet var asjobbigt, så mkt folk överallt, ingen tyst vrå att gömma sig i. Men jag klistrade fast leendet och sa att allt var ok och så gick vi vidare. Maten smakade mig inte alls, gav bara ångest men ville ändå ha mer mer, nått annat än det jag beställt, beställer alltid fel mat. Allt annan ser mkt godare ut. Singin in the rain var helt magisk under sång och dansnumren, blir så berörd och tagen och vill bara gråta. Tänk om man kunde hittat ett jobb som innebar att man fick omges av sång och musik.
Idag var jag på en regionsträff med andra som jobbar med det jag gör, vi hade lite möte, föreläsningar osv och i vanliga fall brukar jag känna mig glad och stärkt i min identitet och i min självkänsla efter att ha träffat kollegor men idag gorde det mig bara ännu mer förvirrad och förtvivlad. Jag har tappat tron på mig själv helt och hållet, jag är så totalt osäker i allt jag tänker och kanske vågar säga. Kunde inte ta till mig informationen utan blev bara stressad av allt som sades, allt tekniskt gav mig panik för jag kände att jag inte kunde det och ffa för att jag kände att jag inte ville lära mig heller, orkade inte. Det som jag klarade av var när vi pratade om etik, moral och känslor och den aspekten av jobbet som är så viktig men ack så liten. Då kunde jag känna ett litet sting av iver och att det är med det jag vill arbeta. Men ett sådant arbete finns inte.
Så nu ligger jag här i min säng ikväll, har rusat igenom flera greys avsnitt och krängt en massa massa skit, är helt färdig men vill inte sova för då är de snart söndag och då ska jag upp när klockan ringer för att sjunga och när jag kommer hem måste jag återigen ta hand om senaste veckan förfall. Vill bara sova men vill inte att tiden ska gå så att nästa dag börjar.
Ledsen för alla dessa hundratals ja kanske tusentals ord förstår om ni inte orkar läsa.
Kram ni fina där ute i cyberspace...
social så in i...
Har varit en helt sjuk vecka med sociala ting var enda eviga dag. Visst har det varit kul men har känts lite som en flykt och är nu heeeelt slut.
Mår åt h-vete men just nu är jag hemma iaf och det känns skönt. Hade verkligen behövt ha iaf imorn helt ledig men det är Tacksägelsemässa i kyrkan och vi ska sjunga med kören, suck, är ju eg kul men vill bara sova sova sova bort en hel dag.
Ska kika runt hos er andra nu, hoppas ni har det bra.
kram kram
3 e dan i sängen
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?
stort tack...<3
Avstängd, känner mig nästan full idag och väldigt väldigt trött. Hade en ångestkänning innan när jag blickade ut över min boendeyta och allt som måste måste göras. Paniken steg men kom inte upp ur soffan, åt lite till och har fortfarande inte kommit upp. Men tack vare era ord så sitter jag upp nu iaf och tror ändå att jag kanske kommer ta tag i all ren tvätt som tar över min säng och disken och skräpet som sprider ut sig. Har tagit fram köttfärs för att göra chilli con carne. Inga stora saker men shit vad varje sak känns som gigantiska monster som äter upp mig inombords.
En sak i tagen, en sak i taget. Behöver inte, måste inte allt idag (JOOOOOOO!!!!!!!!! det behöver jag, måste jag skriker det inombords). Och så stänger jag av igen och sitter kvar i soffan...
Ni e bäst och så glad att jag funnit er och ni funnit mig.
KRAM
lördagselände
fredagsnöje
Sov gott
kram