frokenlejon

Gick åt hvete med sömnen inatt. Somnade bra och sov gott på min Imovane. Vaknade helt ok vid 6 som jag skulle och gick ut på min promenad. Kände hur jag bara blev tröttare och tröttare under turen. Fattar inte det här. Kom hem och insåg att det inte skulle gå att köra till jobb som jag var då Så ringde och sa att jag hade huvudvärk och la mig igen. Sov en timme och vaknade sedan som om inget hade hänt, var pigg och vaken så gick upp och körde till jobb. Uppenbarligen så kräver jag ungefär 9 timmars sömn men jag kan inte somna på kvällarna och tar jag tabletter så är jag ett vrak dan efter. Men även de nätter jag somnar ok och sover bra som det känns så kan jag vakna och vara farligt trött. Kan sömntabletter på något sätt störa några signalsubstanser som gör att min sömn är helt rubbad även när jag inte tar tabletter? Fattar det inte och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Ska givetvis prata med min läkare nästa gång jag träffar henne, när nu det blir.

 

Sen har de ringt från den andra kliniken idag, jag skickade en spontanansökan till dem förra året och den hade de kvar och nu vill de träffa mig. Kanske jag borde men jag har (nog) bestämt mig för att tacka nej. Det blir för mkt att ta ställning till och jag kan inte ha en timmes körväg till jobb när jag knappt ens klarar av att köra till jobb som det är nu med en halvtimmes körtid. Trivs ju trots allt bra där jag är. Är dessutom inte intresserad av att flytta åt det hållet.

 

Har däremot börjat kolla lite på annat boende. Hyr nu ett litet hus i anknytning till en gård men känner att jag skulle vilja bo under lite mer ordnade former och kanske lite närmare ett samhälle så jag kan ta bussen in till stan. Älskar skogen här men har känslan av att de nog vill bli av med mig också. Har trots allt bott här i 7 år.

 

Å ena sidan vill jag bara ha lugn och ro och ordning i mitt liv fast å andra sidan vill jag att något skall hända. Vill träffa en man, vill ha saker att göra, vill vara mer social. Men orkar egentligen inte.

Har dock faktiskt gjort en sak i rätt riktning, har börjat på yoga, hoppas det ska bli bra. Sen kämpar jag på med internetdejtandet. Gör en massa saker som jag bör göra, som ska vara bra för mig. Men jag är inte engagerad och jag bryr mig egentligen inte, men hoppas att viljan till livet någon gång kommer dyka upp.

Varför ska livet vara så svårt, varför måste man kämpa hela tiden?

Bara för att jag får och tillåter mig så betyder det inte att jag måste göra det. Känner press varje dag att jag måsta köpa gottis bara för att jag just nu tycker det är ok att äta utan att få ångest. Men det blir ju inte bra när jag köper trots att jag egentligen inte vill eller är sugen. Tvingar i mig godis och godsaker öch sedan ser jag på min kropp och gillar inte det jag ser.  Varför?

 

Imorn börjar mitt nya schema vilket nog kommer fungera bra, börjar inte förrän kl 10 3 dagar i veckan vilket förhoppningsvis ska hålla mina jvla sömnbekymmer i schack.

 

Imorn ska jag prata med chefen om jobbet jag ska söka, nervöst.

Trodde jag gjorde ett smart val när jag bestämde mig för att inte ta med mina mediciner när jag körde till Malmö igår. Tog mina kvällsmediciner tidigare och tänkte att jag skulle ta mina morgonmediciner senare idag. Igår var det inga problem allt fungerade som det skulle ändå. Men idag har det inte varit så bra. Brukar ta lamotrigin efter frukosten men inte imorse. Allt fungerade bra i några timmar men sedan har jag känt mig svag och lite darrig. Nästan som blodtrycksfall. Mkt otrevligt, man får sig en tankeställare om hur mkt medicinerna egentligen påverkar en. När man ätit dem ett tag och allt känns som vanligt så tror man(eller jag iaf) att de nog inte har så mkt effekt på kroppen. Gör mig lite orolig med tanke på att jag skulle vilja sluta med lamotriginet, hoppas jag inte får en massa utsättningssymtom. Ska kanske vänta tills mitt liv är lite mer stabilt, är bara så trött på att knapra tabletter. Rent mentalt har jag dock mått mkt bättre idag jämfört med igår om nu det har någon betydelse. Nu har jag iaf tagit dem  och jag känner mig inte lika svimfärdig längre.

Har så jäkla tråkigt. Igår gick varje minut så långsamt och jag hade inget att göra, ville inte göra något heller. Idag ska jag iaf ner till Malmö ikväll och stanna till imorn. Men timmarna fram till att jag ska dit går i ultrarapid. Återigen känner jag mig ofantligt ensam och onödig. Kunde likaväl jobbat även om jag vet att jag behöver vilan efter alla veckors jobb.

Ensamheten söker mig, grubblerier om jobbet äter upp mig, min trötthet på morgonen skrämmer mig och det enda jag vill är att få äta till tröst och sällskap.

Skriver med en kille på nätet och skulle görna träffa honom, väntar på att han ska ta initiativet. Skulle väldigt gärna vilja att han tog initiativ, vill inte göra det själv. Vill känna mig lite önskvärd.

 

Den förlamade tröttheten jag känner vissa mornar är skrämmande och jag kan inte komma ifrån känslan av att det kommer sluta med en olycka. Vet inte vad jag mer kan göra åt det. Pratade med en sjuksköterska på psyk idag och han visste inte heller vad jag skulle göra eller vad anledningen kunde vara förutom att jag sover för dåligt och jobbar mer än jag klarar av. Ligger väl något i det och kanske det kommer bli bättre nu när jag ska gå ner i tid. Tycker ju att sömnen fungerar bättre nu och klarar mig ju utan sömntabletter men visst sover jag ibland väldigt oroligt och har svårt att somna. Men jag tycker inte att det är någon skillnad de dagar jag sovit bra eller dåligt. Kan mycket väl ha sovit bra på natten och ändå knappt kunna hålla uppe ögonen. Eller?

Ensamhetskänslorna har kommit över mig något grymt de senaste dagarna. Tror det har med att göra att jag ska ha semester och inte har någon att dela varje dag med. Ska ju iväg med min bästis men det är bara 2 dagar. Vill inte vara själv, inte alls.

 

Varit på dejt idag och av någon konstig anledning fick det bara mig att känna mig än mer ensam. Han var inget för mig och är så trött på att leta. Så trött på att inte känna något. Inte ens nervös eller lite pirrig innan.

 

Åt över min förmåga igår och mådde så illa imorse, trots att magen var tom så mådde jag så illa att jag kräktes. Inte kul alls, min mage är inte så glad på mig. Så nu blir det nya tag (igen), inget mer snask och skit. Måste det för att magen ska må bra och för att jag ska kunna sova bra och för att jag inte ska ha sådan ångest. Måste och nu sitter jag ändå här och dividerar med mig själv huruvida jag ska köra till affären och köpa smågodis. Men ska inte.

Jag vill egentligen verkligen inte söka den där tjänsten, vill vara kvar där jag är. Jobbigt.

Efter en skakig morgon så artade sig dagen riktigt bra och som sammanfattning så har den varit riktigt bra faktiskt :) Skönt att sluta veckan på topp.

 

Nu har jag semester en vecka vilket ska bli skönt, känner mig lite sliten. Skulle egentligen till Dalarna för att vandra men pga olika omständigheter så blir det tyvär inte av. Istället ska jag och min bästis gå en sväng på skåneleden vilket ska bli kul. Har även lite annat inplanerat som jag hoppas ska bli av.

 

En annan sak som snurrar i min hjärna är att det finns en utlyst tjänst på en annan klinik en timmes väg från mig. Vill ju allra helst vara kvar där jag är men det är ingen fast tjänst och jag vet inte om jag får fortsätta efter nyår. Vet inte vad jag ska göra och det äter mig inombords. Visst borde jag söka tjänsten, eller hur vet ju inte ens om jag får den och även om det blir så så måste jag ju inte tacka ja till den.

Funderar på att prata med min chef och höra hennes tankar om framtiden men vill inte göra något som blir fel för mig, vet inte om jag eg borde prata med henne eller vänta tills jag vet om jag får tjänsten eller inte.

Kommer trol söka tjänsten så får vi se hur det blir sen.

Förmiddagen var egentligen helt ok på mottagningen, inte överdrivet att göra. Men ändå kände jag mig stressad och skakig. Undvek vissa arbetsuppgifter så gott det gick utan att någon skulle misstänka något. Fegt och löjligt men vill inte visa mig svag.

Helgen är definitivt en tid för återhämtning för mig. Sover grymt mkt. Har däremot ätit äckligt mkt vilket har stört min sömn så har vaknat en massa och drömt lika mkt. Ska verkligen försöka att sköta maten bättre i veckan, lättare när man jobbar och har lite struktur i dagarna. Måste det för att få till sömnen.

 

Har haft en bra helg med mkt socialt umgänge och många skratt.

Hoppas ni haft det bra också.

Det är 10 år sedan jag senast var kär i en man. 10 år!!!

Har dejtat en hel del och haft kortare förhållanden men inte en gång att förälskelsen slagit till.

Kan inte låta bli att undra om alla år med depression, ångest och tabletter har med det att göra elelr är det pga struman. Det är nu 8 år sedan jag opererades och i min mening så är det efter det som allt rasat känslomässigt även om ätstörningen funnits innan.

Fast samtidigt så märker jag ju hur mina senaste tabletter har påverkat mitt sexuella intresse och känner man ingen åtrå så är det svårt att känna något annat också. Tidigare har jag ändå kunnat känna sexuella känslor.

 

Vet inte om det är som jag medvetet stänger av eller om jag bara är så tom som jag känner mig? Gör mig ledsen och uppgiven samtidigt som jag blir arg och trött på att ha det så här men vet inte vad jag ska göra. Börjar bli trött på att försöka om och om igen men vill ju inte ge upp, kan inte ge upp.

Vill ju bara träffa en man och ha någon att dela livet med.

Städat och ja jäklar vad det behövdes städas. Med två katter och en hund blir det snabbt skitigt i hörnen. Sen är jag själv sådan att när det börjar bli skitigt så bryr jag mig inte längre utan går in med skitiga skor och slänger saker överallt. Som om att det skulle göra det bättre... Högen med disk är också åtgärdad och det är nästan det som får mig att må bäst. Staplande disk visar så tydligt att jag inte mår bra. Förr kunde det gå så långt att jag köpte plastbestick och tallrikar bara för att de tagit slut. Tragiskt.

 

Sitter nu och väntar på att en kille från Göteborg ska komma. Har nog berättat om honom tidigare, han är bonde. Vi träffades en sväng i vintras men då blev det för intensivt för mig och jag kände mig bara obekväm och det kändes olustigt särskilt som han ville pussas och hålla hand. I vilket fall så har vi tagit upp kontakten igen och nu ska han komma hit. Men han vet läget och han kommer inte sova över.

Känner som vanligt ingenting inte ens ett litet pirr i magen.

 

Datorn hängde sig så är nu tillbaka efter en dag med killen. Åhh vill så gärna säga att det varit underbart och att känslorna svallade. Visst har det varit trevligt men jag har varit tom inombords. Blev lite pussar innan han körde och det var väl också helt ok. Känner mig mest tom, trött och lite ledsen och vill bara ha en stor påse godis att gotta ner mig i.

 

Snart två veckor med sömn utan sömntablett. Känns riktig bra. Har ändrat i mina rutiner och går inte och lägger mig förrän jag är trött och går upp lite tidigare på morgonen för en halvtimmes promenad med hunden. Tar ibland en koffeintablett innan jag kör vilket fungerar ibland.

 

Maten är jobbig. Tänker på allt jag vill äta och äter det. Orkar inte bry mig men känner hur äcklig jag börjar bli, men orkar som sagt inte bry mig (fast det gör jag ju ändå).