lite mer styrka
Nu har jag lite mer styrka i mig, nu har jag en drivkraft som gör att jag bestämt mig för att stå emot. Från och med i torsdags så har jag klarat mig utan hets, kanske inte har rätt att räkna mina magsjukedagar men det gör jag iaf, måsta ta alla positiva dagar till att hjälpa till.
Var på kalas igår och det var trevligt förutom att min fasters man tog över allt och pratade hela tiden i snabbt
tempo och väldigt högt, sa emot sig själv flera gånger och var fast övertygad om att han hade rätt och ingen annan kunde matcha hans åsikter. Fick panik inombords och var nära att springa därifrån flera gånger. Slutade med att jag bara satt tyst och försökte bara andas. Blev inte så många skratt från min sida precis och kände mig supertråkig och sur.
Idag har jag varit på strandpromenad med en vän och ikväll ska jag ut med kören. Ska bli mkt trevligt, tror att jag är hjälpt av att jag haft att göra hela helgen, ska försöka jobba för att vara mindre ensam. Imorn ska vi fira valborg hos mig, känns lite jobbigt men försöker se fram emot det och tänka på det positiva med det och inte all ångest som bygger upp i mig.
Var på kalas igår och det var trevligt förutom att min fasters man tog över allt och pratade hela tiden i snabbt
tempo och väldigt högt, sa emot sig själv flera gånger och var fast övertygad om att han hade rätt och ingen annan kunde matcha hans åsikter. Fick panik inombords och var nära att springa därifrån flera gånger. Slutade med att jag bara satt tyst och försökte bara andas. Blev inte så många skratt från min sida precis och kände mig supertråkig och sur.
Idag har jag varit på strandpromenad med en vän och ikväll ska jag ut med kören. Ska bli mkt trevligt, tror att jag är hjälpt av att jag haft att göra hela helgen, ska försöka jobba för att vara mindre ensam. Imorn ska vi fira valborg hos mig, känns lite jobbigt men försöker se fram emot det och tänka på det positiva med det och inte all ångest som bygger upp i mig.
feberfri
Mår bättre idag, illamåendet har dock inte gett med sig riktigt men febern är borta. Blir hemma idag också. Min bästis tyckte absolut jag skulle det så då gör jag väl det utan dåligt samvete. Hade jag inte mått illa så hade jag ju jobbat.
Måste dock iväg och handla lite men det måste man väl få göra. Pappa fyller år imorgon och jag och min syster ska sätta ihop ett album med en massa brev och foton från familjen och alla vänner och måste iväg och köpa själva albumet.
Mår så bra psykiskt, inga knäppa tankar och känner hopp inför framtiden. Sen känns det ju iof bra att inte kunna äta och känna att man går ner i vikt. Jättefint väder ute så kommer nog sitta ute och njuta av solen lite.
Måste dock iväg och handla lite men det måste man väl få göra. Pappa fyller år imorgon och jag och min syster ska sätta ihop ett album med en massa brev och foton från familjen och alla vänner och måste iväg och köpa själva albumet.
Mår så bra psykiskt, inga knäppa tankar och känner hopp inför framtiden. Sen känns det ju iof bra att inte kunna äta och känna att man går ner i vikt. Jättefint väder ute så kommer nog sitta ute och njuta av solen lite.
magsjuk
Åh mår såå kass idag. Men befriande nog ej psykiskt dåligt utan fysiskt. Kräkt hela natten och haft frossa så är helt färdig nu, känns som jag sprungit ett maratonlopp eller något, ont i kroppen och yr. Men det går väl över.
vågar inte
Så jäkla rädd hela tiden men vågar inte möta rädslan så äter och blir likgiltig
knäppa tankar
Varför känns livet så jobbigt att jag inte vill leva? Hur kan det göra det? Önskar att något skulle hända så att jag slapp detta livet. Önskar jag var en insekt eller nått som endast har till uppgift i livet att hitta mat, inga tankar eller känslor och en snabb död om något skulle hända vilket är ganska sannolikt och de lever i vilket fall som helst inte så länge. Skrattar lite bittert åt mig själv som har sådana sjuka tankar.
Har ju en bra arbetsplats att gå till där alla är snälla och jag slipper psykningar. Ändå är jag inte nöjd, ändå är jag inte glad.
Vill bara, ja ni vet, ... bort alla känslor.
Varit på jobb idag iaf, kändes väl bra, ganska likgiltlig inför det. Likadant med maten, har fungerat bra i två dagar nu men bryr mig inte.
Har ju en bra arbetsplats att gå till där alla är snälla och jag slipper psykningar. Ändå är jag inte nöjd, ändå är jag inte glad.
Vill bara, ja ni vet, ... bort alla känslor.
Varit på jobb idag iaf, kändes väl bra, ganska likgiltlig inför det. Likadant med maten, har fungerat bra i två dagar nu men bryr mig inte.
dåligt beslut
Stannat hemma idag och ångrar mig grymt.
Vaknade imorse när klockan ringde och kände att jag var helt färdig, kom knappt upp ur sängen. Tanken slog mig att stanna hemma. In i duschen och kände återigen den förlamande tröttheten och så kom oron över framtiden över mig. Såg mig själv i spegeln och där stod en äcklig fet valross och tittade tillbaka och bara det gjorde att jag kände mig ännu mer svag och orkeslös. Orkade knappt stå på benen efter duschen och la mig för att vila. 1,5 h senare vaknade jag upp och var fortfarande helt slut, kanske att jag hade kunnat dra mig iväg då, väldigt försenad, men valde att stanna hemma och sova några timmar till.
Men nu känner jag sådan skuld i hela kroppen, vem är jag att stanna hemma? Skammen river i mig. Rädd att de ska tycka jag är svag med dålig karaktär och att de inte ska vilja ha mig kvar pga det heller. Sen vet jag ju att det är oron för framtiden som tagit ut sin rätt idag, men det är liksom inte skäl nog för mig.
Känns som det var ett dåligt beslut att stanna hemma idag.
Vaknade imorse när klockan ringde och kände att jag var helt färdig, kom knappt upp ur sängen. Tanken slog mig att stanna hemma. In i duschen och kände återigen den förlamande tröttheten och så kom oron över framtiden över mig. Såg mig själv i spegeln och där stod en äcklig fet valross och tittade tillbaka och bara det gjorde att jag kände mig ännu mer svag och orkeslös. Orkade knappt stå på benen efter duschen och la mig för att vila. 1,5 h senare vaknade jag upp och var fortfarande helt slut, kanske att jag hade kunnat dra mig iväg då, väldigt försenad, men valde att stanna hemma och sova några timmar till.
Men nu känner jag sådan skuld i hela kroppen, vem är jag att stanna hemma? Skammen river i mig. Rädd att de ska tycka jag är svag med dålig karaktär och att de inte ska vilja ha mig kvar pga det heller. Sen vet jag ju att det är oron för framtiden som tagit ut sin rätt idag, men det är liksom inte skäl nog för mig.
Känns som det var ett dåligt beslut att stanna hemma idag.
inte så rolig dag, nervös över framtiden igen
Så har man återigen ätit bort allt jobbigt.
Hade en jättejobbig förmiddag och kände ångest över allt i framtiden och kunde inte se hur jag någonsin skulle klara av att jobba heltid.
Hade möte med af och fk och de uppmuntrade mig till att försöka ta det lite lugnare och inte öka upp för fort. Ska försöka lyssna på det.
Men sedan pratade vi om vad jag kommer få i lön och hur mkt min arbplats kommer få i bidrag och då visade det sig att hon från af inte trodde jag skulle få så hög lön och att det innebär att min arbplats kommer få betala en hel del för att ha mig där. Är nu jättenervös att detta ska innebära att jag inte får vara kvar, att de inte vill betala så mkt. Inga papper är nämligen skrivna än. Af ska prata med min arbgivare på fredag så innan dess kommer jag inte veta något.
Fan fan fan
Hade en jättejobbig förmiddag och kände ångest över allt i framtiden och kunde inte se hur jag någonsin skulle klara av att jobba heltid.
Hade möte med af och fk och de uppmuntrade mig till att försöka ta det lite lugnare och inte öka upp för fort. Ska försöka lyssna på det.
Men sedan pratade vi om vad jag kommer få i lön och hur mkt min arbplats kommer få i bidrag och då visade det sig att hon från af inte trodde jag skulle få så hög lön och att det innebär att min arbplats kommer få betala en hel del för att ha mig där. Är nu jättenervös att detta ska innebära att jag inte får vara kvar, att de inte vill betala så mkt. Inga papper är nämligen skrivna än. Af ska prata med min arbgivare på fredag så innan dess kommer jag inte veta något.
Fan fan fan
awkward
Hade en trevlig kväll igår. Det enda är att det känns så jäkla krystat, jag tycker det är jättesvårt att prata, vet inte vad jag ska säga och får verkligen anstränga mig för att hålla en konversation.
Jag vill att det ska hända något i mitt liv, att jag ska göra saker med vänner, ha saker inplanerade men samtidigt vill jag inte göra något alls, det är så jobbigt att interagera med andra människor och jag känner mig så "awkward" och det gör att jag inte kan koppla av och faktiskt känna att det är roligt.
Har precis pratat med killen jag börjat dejta och det är likadant där, blir ett tråkigt samtal orkar bara inte bry mig och han är inte heller jättedrivande i samtalet och jag orkar inte föra samtalet vidare hela tiden. Vi ska träffas senare och ta en fika hoppas det känns lite mer lättsamt då.
S: Sett att du lösenordsskyddat din blogg, skulle gärna fortsätta läsa om jag får. Om du vill kan du skriva lösen här så tar jag direkt bort det.
Jag vill att det ska hända något i mitt liv, att jag ska göra saker med vänner, ha saker inplanerade men samtidigt vill jag inte göra något alls, det är så jobbigt att interagera med andra människor och jag känner mig så "awkward" och det gör att jag inte kan koppla av och faktiskt känna att det är roligt.
Har precis pratat med killen jag börjat dejta och det är likadant där, blir ett tråkigt samtal orkar bara inte bry mig och han är inte heller jättedrivande i samtalet och jag orkar inte föra samtalet vidare hela tiden. Vi ska träffas senare och ta en fika hoppas det känns lite mer lättsamt då.
S: Sett att du lösenordsskyddat din blogg, skulle gärna fortsätta läsa om jag får. Om du vill kan du skriva lösen här så tar jag direkt bort det.
otålig
Stod emot igår, väntade ut tiden och tillslut la sig känslan av det värsta i magen och jag kunde slappna av. Hatar min äckliga degiga mage idag och började dagen med att äta upp resterna av godiset efter frukosten. På något sätt inbillade jag mig att det var lika bra att ha det gjort det skulle ju ändå ätas förr eller senare.
Har varit ute i trädgården för att rensa lite ogräs men har inte tålamod till något idag så blev lite hafsigt gjort. Tänkte att jag skulle städa men orkar inte, har iaf fått bada hunden även om det också tog emot och jag ville ha det avklarat i ett nafs. Hatar när stressen/ångesten/otåligheten härjar i kroppen, vet inte vart jag ska ta vägen i det och vill bara äta kanelbullar ;).
Legat och vilat en stund och nu känner jag mig lite lugnare, tror godisätandet hade ett finger med i spelet för min otålighet. Ska nog klara av att ge mig ut på en promenad så snart det slutat regna.
Ikväll ska jag ut med en vän och äta en bit mat ska bli mkt trevligt vi har inte sätts på jättelänge.
vill inte stå emot
Åhhh vill bara gå och kräkas nu. Faaan vad det är svårt att stå emot. Vill inte stå emot. Men måste. Vill bara kräkas för att kunna äta ännu mer och ännu mer och ännu mer.
lite bättre idag
Tack för era kommentarer, de värmer i hjärtat.
Känts lite bättre idag med jobbet inte varit så nere. Hade dessutom ett bra samtal med min chef.
Hade mer att säga tror jag men har ätit bort alla känslor och tankar. Helt tomt i hjärnan.
Trots detta känns det ändå bättre idag och hoppas det är på väg på rätt håll.
Kram på er alla
Känts lite bättre idag med jobbet inte varit så nere. Hade dessutom ett bra samtal med min chef.
Hade mer att säga tror jag men har ätit bort alla känslor och tankar. Helt tomt i hjärnan.
Trots detta känns det ändå bättre idag och hoppas det är på väg på rätt håll.
Kram på er alla
onsdagsreflektioner
Hej go vänner
Hur har ni det där ute?
Igår var en bra dag matmässigt (i praktiken inte i min hjärna). Var dock lite för mkt aktivitet för vad jag klarar av så var alldeles för trött på kvällen på kören och kände mig mest irriterad.
Imorse visste jag inte hur jag skulle klara av att ta mig iväg till jobb, kände mig sååå låg och ville ingenting. Men kunde samtidigt tänka klart och inse att jag inte kommer må ett dugg bättre av att stanna hemma. Kanske först när jag fått sova ut lite men inte sen. Så tog mig iväg till jobb iaf men inte varit på något toppenhumör precis, har bara kännts jobbigt.
Träffade killen jag börjat dejta lite för en skogspromenad vilket var superskönt och precis var jag behövde. Sen överraskade han med att ha fika med sig i form av varm oboy och kanelbullar. Plus i kanten för honom. Insett att det inte är han som är tråkig, det är jag som är det. Har inget att säga, det enda som finns i min hjärna är alla sjuktankar. Känner mig stressad och lite illa till mods för jag vet inte hur jag ska vara. Vi ska ses igen till helgen förhoppningsvis släpper mina hämningar någon gång så jag kan känna att jag har trevligt.
Han vet att jag tar lite tid på mig och är lite reserverad av mig och han tycker också att det är bra att skynda långsamt vilket känns bra. Frågan är bara hur mkt tålamod han har, samtidigt som jag vill ta det sakta så vet jag att jag behöver att någon annan tar lite initiativ till att något ska hända. Jag är grym på att hitta på saker att göra och tar initiativ till det men när det gäller det rent fysiska är jag världens mes.
Hur känns det att skratta spontant?
Jag vet inte hur man gör för att känna sig glad längre, vet inte hur det känns. Hur känns det att skratta spontant och vara kvar i känslan efter utan att ifrågasätta?
Senaste gången jag kände ren glädje utan några hämmande tankar var för ett år sedan. Vid ETT tillfälle.
Börjar fundera på om jag verkligen vill träffa någon eller klarar av det. Jag vet inte hur jag ska göra för att koppla av och njuta av stunden och kanske kanske låta någon känsla komma fram. Är så överspänd och kontrollerad och mån om att vara perfekt både utseendemässigt och personlighetsmässigt.
Känner mig förstörd och ofullständig som människa.
Fast i min ensamhet kan jag skratta till saker på tv men i sällskap med andra blir jag så hämmad och litar inte på mina egna känslor.
Kanske ska tillägga att jag ätit bort alla känslor idag.
Senaste gången jag kände ren glädje utan några hämmande tankar var för ett år sedan. Vid ETT tillfälle.
Börjar fundera på om jag verkligen vill träffa någon eller klarar av det. Jag vet inte hur jag ska göra för att koppla av och njuta av stunden och kanske kanske låta någon känsla komma fram. Är så överspänd och kontrollerad och mån om att vara perfekt både utseendemässigt och personlighetsmässigt.
Känner mig förstörd och ofullständig som människa.
Fast i min ensamhet kan jag skratta till saker på tv men i sällskap med andra blir jag så hämmad och litar inte på mina egna känslor.
Kanske ska tillägga att jag ätit bort alla känslor idag.
vilken dröm
Var ju på dejt igår och det var väl trevligt är bara så totalt ointresserad. Vet egentligen inte om det har med honom att göra utan snarare om mig själv. Har så svårt att fokusera och intressera mig för någonting just nu. Bryr mig inte.
Mina djur bryr jag mig om, mitt sjungande i kören engagerarar mig och jobbet är kul. Men det är på en sådan sval nivå och innerst inne finns en längtan till att bara skita i allt och, hör och häpna, bara äta bort hela dagarna. Äta och kräkas och äta igen... vilken dröm....
Mina djur bryr jag mig om, mitt sjungande i kören engagerarar mig och jobbet är kul. Men det är på en sådan sval nivå och innerst inne finns en längtan till att bara skita i allt och, hör och häpna, bara äta bort hela dagarna. Äta och kräkas och äta igen... vilken dröm....
många många ord
Hej goa vänner, tack så mycket för er stöttning. Det betyder jättemycket.
Har fungerat lite bättre nu i 2 dagar även om det är en ständig kamp. Men jag har inte gett efter iaf.
Har haft min hund hos mina föräldrar 2 dagar och har då passat på att träna på ett gym och det har kännts jättebra.
Tror mkt väl det jobbiga kan vara en kombination av att ha tagit ut mig för mkt på jobb och att ha för mkt fritid (tar absolut inte illa upp). Svårt bara när man har hunden och bor ute i skogen långt ifrån allt att göra något mer förutom de obligatoriska hundpromenaderna.
Men tror det kan göra mkt att jag kommer igång och tränar lite mer. Bara att få komma hemifrån och träffa andra människor och få ta ut sig lite mer. Kanske är det bra att vara utan hund några dagar i veckan även om det är himla tomt. Hon kommer vara där torsdag och fredag hädanefter.
Sen sjunger jag ju i kör en gång per vecka.
Ikväll ska jag iaf på dejt, känner väl sådär inför det men ska bli trevligt att komma ut och äta en bit mat på stan.
Helgerna är annars värst, speciellt när jag inte har något särskilt inplanerat(vilket jag ofta inte har).
Var hos min psykolog för första gången på 4 veckor i torsdags och det kändes så himla skönt, behövde verkligen det. Hon sa så mkt kloka saker som får mig att tänka till lite. Bla att jag måste försöka lyssna på mig själv på jobbet och minska ambitionsnivån och kraven på mig själv.
Sen påpekade hon att det kanske egentligen är för tidigt att träffa någon rent känslomässigt. Och jag kan hålla med henne, för rent känslomässigt har jag inget att ge av mig själv. Har så svårt att fokusera även i kontakt med andra människor och blir snabbt trött på att både ge av mig själv och att ta emot den andra.
Men som sagt det ska bli trevligt med att äta ute iaf.
Oj blev jättelångt idag, imponerad om någon orkar läsa allt.
Kram
Har fungerat lite bättre nu i 2 dagar även om det är en ständig kamp. Men jag har inte gett efter iaf.
Har haft min hund hos mina föräldrar 2 dagar och har då passat på att träna på ett gym och det har kännts jättebra.
Tror mkt väl det jobbiga kan vara en kombination av att ha tagit ut mig för mkt på jobb och att ha för mkt fritid (tar absolut inte illa upp). Svårt bara när man har hunden och bor ute i skogen långt ifrån allt att göra något mer förutom de obligatoriska hundpromenaderna.
Men tror det kan göra mkt att jag kommer igång och tränar lite mer. Bara att få komma hemifrån och träffa andra människor och få ta ut sig lite mer. Kanske är det bra att vara utan hund några dagar i veckan även om det är himla tomt. Hon kommer vara där torsdag och fredag hädanefter.
Sen sjunger jag ju i kör en gång per vecka.
Ikväll ska jag iaf på dejt, känner väl sådär inför det men ska bli trevligt att komma ut och äta en bit mat på stan.
Helgerna är annars värst, speciellt när jag inte har något särskilt inplanerat(vilket jag ofta inte har).
Var hos min psykolog för första gången på 4 veckor i torsdags och det kändes så himla skönt, behövde verkligen det. Hon sa så mkt kloka saker som får mig att tänka till lite. Bla att jag måste försöka lyssna på mig själv på jobbet och minska ambitionsnivån och kraven på mig själv.
Sen påpekade hon att det kanske egentligen är för tidigt att träffa någon rent känslomässigt. Och jag kan hålla med henne, för rent känslomässigt har jag inget att ge av mig själv. Har så svårt att fokusera även i kontakt med andra människor och blir snabbt trött på att både ge av mig själv och att ta emot den andra.
Men som sagt det ska bli trevligt med att äta ute iaf.
Oj blev jättelångt idag, imponerad om någon orkar läsa allt.
Kram
Sköter inte om min kropp
Sköter inte om min kropp alls för tillfället. Äter oregelbundet och alldeles för onyttigt och går upp i vikt. Är så äckligt och degig just nu.
Frukost, förmiddagsmellis och lunch fungerar bra men sedan går det bara käpp rätt åt ....
Varje morgon och förmiddag tror jag och bestämmer jag mig för att idag kommer bli en bra dag men sedan är det som bortblåst efter lunch och jag bryr mig inte längre.
Känner dessutom att jag är ofokuserad på jobb vilket leder till slarv vilket ännu mer trycker ner mitt självförtroende. Igår kände jag i hela kroppen att jag inte kommer klara av det här, jag klarar inte av att jobba inte det här jobbet iaf.
Frukost, förmiddagsmellis och lunch fungerar bra men sedan går det bara käpp rätt åt ....
Varje morgon och förmiddag tror jag och bestämmer jag mig för att idag kommer bli en bra dag men sedan är det som bortblåst efter lunch och jag bryr mig inte längre.
Känner dessutom att jag är ofokuserad på jobb vilket leder till slarv vilket ännu mer trycker ner mitt självförtroende. Igår kände jag i hela kroppen att jag inte kommer klara av det här, jag klarar inte av att jobba inte det här jobbet iaf.
ställningstagande
Varför måste allt hända på en gång? Massor som händer runtomkring mig och ställningstagande ska tas. Ställningstagande på viktiga saker. Gör inte att det blir lättare med maten precis. Vill bara ha en sak i taget annars blir min hjärna överkokt.
Men det har ändå fungerat ganska bra med maten i helgen måste bara komma i fas med tuggandet. Har glömt bort det på sistone.
Till anonym: Detta är ingen ana/mia blogg och jag står definitivt inte bakom den typen av livsföring. Detta är en blogg som handlar om min kamp bort från äs, bort från sjuka tankar om smalhet och fram till sunda tankar om normalhet.
Men det har ändå fungerat ganska bra med maten i helgen måste bara komma i fas med tuggandet. Har glömt bort det på sistone.
Till anonym: Detta är ingen ana/mia blogg och jag står definitivt inte bakom den typen av livsföring. Detta är en blogg som handlar om min kamp bort från äs, bort från sjuka tankar om smalhet och fram till sunda tankar om normalhet.
Glad Påsk
Bättre idag
Ska snart hem till mina föräldrar och stannar till imorgon
Ha en fantastisk påsk och ät många ägg
Ni är bäst bara så att ni vet
kram
Ska snart hem till mina föräldrar och stannar till imorgon
Ha en fantastisk påsk och ät många ägg
Ni är bäst bara så att ni vet
kram
Tänk om man kunde få flyta istället för att trampa vatten
Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska göra med mig själv.
Jag mår ju uppenbarligen inte bra. Men jag blir inte hjälpt av terapin längre och jag vet inte just nu hur mkt medicinerna hjälper.
Maten fungerar verkligen inte alls. Mår så dåligt över hur jag behandlar min kropp.
Vet inte hur någon annan terapi ska kunna hjälpa, är så trött på att försöka och försöka om och om igen utan att komma någonvart. Visst jag har kommit ur det värsta djupet men jag trampar fortfarande vatten, vill ju bara få en paus och kunna flyta istället.
Vet inte om jag tror på att något ska kunna hjälpa.
Hur ska man våga tro på något alls över huvud taget?
Har allt att göra med att jag har för lite att göra, att jag har för lite stimulans?
Det är så jäkla svårt att leva, livet är så svårt att leva, ibland för svårt att leva.
Jag mår ju uppenbarligen inte bra. Men jag blir inte hjälpt av terapin längre och jag vet inte just nu hur mkt medicinerna hjälper.
Maten fungerar verkligen inte alls. Mår så dåligt över hur jag behandlar min kropp.
Vet inte hur någon annan terapi ska kunna hjälpa, är så trött på att försöka och försöka om och om igen utan att komma någonvart. Visst jag har kommit ur det värsta djupet men jag trampar fortfarande vatten, vill ju bara få en paus och kunna flyta istället.
Vet inte om jag tror på att något ska kunna hjälpa.
Hur ska man våga tro på något alls över huvud taget?
Har allt att göra med att jag har för lite att göra, att jag har för lite stimulans?
Det är så jäkla svårt att leva, livet är så svårt att leva, ibland för svårt att leva.
hämmat liv
Äcklas av mig själv.
Ger mig konstant rätt till att trycka ner mer och mer i min hals och min mage.
Ger mig själv ursäkter för att inte inse hur mkt det egentligen är.
Blundar och äter lite till.
Förnekar.
Hetsäter inte, kräker inte men äter äter äter så jäkla mkt och går upp i vikt. Vill inte men orkar inte stå emot.
Tänk de som kan ha kyl, frys och skafferi fulla med mat och bara ta det de behöver och är sugna på för stunden. Tänk att inte bara kunna ha några enstaka matvaror hemma så att man faktiskt kan ta en macka med pålägg på när man e sugen på det eller ha matvaror hemma för att spontant slänga ihop en lunch eller middag. Tänk att kunna ha fikabröd i frysen så att man kan bjuda hem folk utan att behöva köra och handla och oftast undvika det för risken att det kan bli något över efteråt.
Snacka om att leva ett hämmat liv.
grillad kyckling och paprika
Om man till lunch ätit, förutom den riktiga lunchen med blodpudding, ätit en påse grifflar och 6 minimagnum är det då ok att "bara" äta grillad kyckling och paprika till middag? Det sista jag är sugen på eller hungrig efter är att lägga till någon sort av kolhydrat. Vill bara äta något fräscht. Är egentligen inte hungrig alls men vill inte förstöra dagen helt genom att inte äta nu och så bli vrålhungrig och överäta ännu mer sen.
Tog tillslut 1/4 tablett immovane igår och somnade på det och kände inte av så mkt i morse :). Ska försöka utan ikväll då ju har sovmorgon imorgon men skönt att ha hittat något som kanske kan fungera. Är ju en pyttedos, 1/4 av 7,5 mg men det viktigaste är att det fungerar även om det bara är på ett mer psykologiskt plan.
Gått bra på jobbet idag, ingen ångestkänning :) fick dessutom beröm att jag var duktig :) :)
Tog tillslut 1/4 tablett immovane igår och somnade på det och kände inte av så mkt i morse :). Ska försöka utan ikväll då ju har sovmorgon imorgon men skönt att ha hittat något som kanske kan fungera. Är ju en pyttedos, 1/4 av 7,5 mg men det viktigaste är att det fungerar även om det bara är på ett mer psykologiskt plan.
Gått bra på jobbet idag, ingen ångestkänning :) fick dessutom beröm att jag var duktig :) :)
ganska mkt att säga ;)
Tack goa ni, tror det grundar sig i att jag är jäkligt trött på det själv, trött på att skriva om det, trött på att tänka på det, trött på att läsa om det.
Hade lite ångestkänning på jobb idag, första gången det kändes jobbigt faktiskt. Visste inte riktigt var jag skulle bli av för att gå ifrån hjälpte inte blev snarare värre av att vara själv med känslorna. Gick över när vi fick massor att göra vilket var jätteskönt. Blev så rädd av det och hur det skulle kunna begränsa mig och sätta käppar i hjulet för mig.
Idag är återigen en dag med tvivel om mig själv och mina prestationer på jobb. Älter älter älter...
Har sådana problem med sömnen just nu, jag kan bara inte somna. Provar allt, övningar, andas, sjunga inom mig, läsa allt för att skingra tankarna. Men där ligger jag utan att något händer. Uppenbarligen somnade jag till sist men vet inte vad klockan var. Hade nog legat ett par timmar innan iaf, minst. Tagit Immovane till och från men vågar inte det när jag börjar tidigt, jag håller på att somna på motorvägen de gånger jag gjort det. Inte bra. Och nu när jag redan känner mig grubblig så bävar jag ännu mer inför sängdags, är rädd för att gå och lägga mig.
Har börjat ha en massa katastroftankar och är nästan paranoid. Tänker hela tiden på döden och att iom att jag bett om den så ofta så kommer det slå till nu när jag inte vill dö. Tänker på alla möjliga olika scenarier och hur det kommer påverka mina djur. Tänk så dör jag i sängen och så är det ingen som saknar mig på några dagar. Hur kommer min hund och mina katter klara det? Tänk om de lider eller i värsta fall dör pga att jag dött. Eller om jag inte dör utan råkar ut för en olycka eller blir överfallen, tänk så kommer det drabba min hund, tänk om någon ger sig på henne. Livrädd för allt som kan hända, ber till Gud om förlåtelse och hoppas han förstår och förlåter.
Hade lite ångestkänning på jobb idag, första gången det kändes jobbigt faktiskt. Visste inte riktigt var jag skulle bli av för att gå ifrån hjälpte inte blev snarare värre av att vara själv med känslorna. Gick över när vi fick massor att göra vilket var jätteskönt. Blev så rädd av det och hur det skulle kunna begränsa mig och sätta käppar i hjulet för mig.
Idag är återigen en dag med tvivel om mig själv och mina prestationer på jobb. Älter älter älter...
Har sådana problem med sömnen just nu, jag kan bara inte somna. Provar allt, övningar, andas, sjunga inom mig, läsa allt för att skingra tankarna. Men där ligger jag utan att något händer. Uppenbarligen somnade jag till sist men vet inte vad klockan var. Hade nog legat ett par timmar innan iaf, minst. Tagit Immovane till och från men vågar inte det när jag börjar tidigt, jag håller på att somna på motorvägen de gånger jag gjort det. Inte bra. Och nu när jag redan känner mig grubblig så bävar jag ännu mer inför sängdags, är rädd för att gå och lägga mig.
Har börjat ha en massa katastroftankar och är nästan paranoid. Tänker hela tiden på döden och att iom att jag bett om den så ofta så kommer det slå till nu när jag inte vill dö. Tänker på alla möjliga olika scenarier och hur det kommer påverka mina djur. Tänk så dör jag i sängen och så är det ingen som saknar mig på några dagar. Hur kommer min hund och mina katter klara det? Tänk om de lider eller i värsta fall dör pga att jag dött. Eller om jag inte dör utan råkar ut för en olycka eller blir överfallen, tänk så kommer det drabba min hund, tänk om någon ger sig på henne. Livrädd för allt som kan hända, ber till Gud om förlåtelse och hoppas han förstår och förlåter.
inte så mkt att säga
Märker att jag inte har så mkt att säga här på bloggen längre. Är så trött på samma malande om och om igen, inget förändras, inget känns bättre eller lättare. Vill egentligen bara ge upp, är så jäkla trött på denna kamp hela tiden. Kamp med maten, kamp med mitt dåliga självförtroende och min självkänsla etc.
Det händer saker i mitt liv som skulle kunna vara positivt men jag känner ingen glädje, jag bryr mig inte. Men jag kämpar på utan att känna att det någonsin kommer bli bättre eller att jag kommer känna mig gladare.
Ibland kan jag känna stunder av lättnad men de är inte många och det negativa tar hela tiden över och stör.Har även slutat prata med min bästis om mitt mående känner mig så jäkla neggo och gnällig hela tiden.
Det händer saker i mitt liv som skulle kunna vara positivt men jag känner ingen glädje, jag bryr mig inte. Men jag kämpar på utan att känna att det någonsin kommer bli bättre eller att jag kommer känna mig gladare.
Ibland kan jag känna stunder av lättnad men de är inte många och det negativa tar hela tiden över och stör.Har även slutat prata med min bästis om mitt mående känner mig så jäkla neggo och gnällig hela tiden.
russin
Idag är det jobbigt att stå emot. Vill inget hellre än att sätta mig i bilen och köra till affären. Proppat i mig russin och det hjälper väl en liten stund men sen är begären tillbaka. Dessutom tror jag inte mage kommer må så bra av ännu mer russin.
Är sjukt trött idag och vill bara ge efter, är för trött för att orka stå emot.
Men det kommer jag göra iaf.
drömmar
Såg reklam igår om ett program på 4an där drömmar slår in. Kunde inte komma på någon dröm först men sen kom jag på det:
Min högsta dröm är att få känna mig trygg, trygg i mig själv och trygg i allt runtomkring. Drömmer om att få slippa vara rädd.
Inget Martin Stenmark kan fixa men hur ska jag kunna fixa det?
Min högsta dröm är att få känna mig trygg, trygg i mig själv och trygg i allt runtomkring. Drömmer om att få slippa vara rädd.
Inget Martin Stenmark kan fixa men hur ska jag kunna fixa det?
