frokenlejon

Varit hos R sedan igår em och det var så mysigt. Vi, eller iaf jag, drack oss lite lulliga på rödvin och hade det super även om vi höll på och somna till Snabba Cash. Gillar ju honom så mkt och tycker verkligen om honom. Ffa igår men idag har jag känt mig mer avvaktande inte så mkt känslor. Men försöker verkligen att fortsätta bara njuta och vara och inte tänka så mkt även om det är svårt. Får ju dåligt samvete att jag inte kan ge honom samma känslor och ord som han kan ge mig.
Tanken är att det ska bli utgång ikväll men lutar åt att bara äta med tjejjerna och sen hyra film, e helt färdig och vill sova hemma med kisarna inatt.
Får se hur det lbir men nyktert blir det iaf.
Ha en skön lördag i solen
kram

Kanske lite bättre idag men det är oxå för att hela dan varit inrutad, från morgon till kväll. Suck, att man ska behöva ha det så för att inte falla dit med maten. Är helt makalöst trött nu och ska snart sova. Imorn åker jag till R, hoppas på en riktig myskväll. Gärna med regn utanför förnstret och några filmer att slötitta på. Åh, vad jag vill det.

fy fan fy fan fy fan vad jag hatar min spegelbild.

Fattar inget, skrev ett inlägg igår men nu e det helt borta, vart tog det vägen? Har ni varit med om ngt liknande?

Shit vad tufft det är idag och har inte lyckats alls att hålla äs-monstret stången. Ätit och ätit och ätit och känner mig så äcklig, fet och ful just nu. Fan att jag ska förstöra allt jag lyckats med under semestern. Känner riktigt hur magen väller ut. Skulle vilja kräkas så in i hvete men vägrar, vågar inte ens gå inomhus av rädsla för toan. Har tom bytt om här ute i trägårn bara för att undvika att vara inne en längre stund. Ska ge mig ut på en promenad nu men känner riktigt redan att jag kommer få håll av allt skit jag ätit.
Fan vad jag hatar veckan innan mens(stod även igår) är så vansinnigt gottesugen, matsugen, ALLT-sugen och det går bara inte att motstå.
Så jvla trött på mig själv och samtidigt vill jag bara ge upp, vill bara ge efter och köra och handla och äta äta äta ännu mer för då kommer allt bli bra skriks det inombords. Men nej vet ju hur det blir, inte bra. Fast just nu önskar jag att jag gick in och kräktes och ställde allt till rätta igen, kräktes så att alla tankar och all ångest försvinner.
NU GÅR JAG UT I SKOGEN INNAN DET SKITER SIG.

Pixan: Vad kul att du tittade förbi. Blir sugen att läsa i din blogg men ikväll orkar jag inte, får bli en annan dag.
Jag har haft 2 längre förhållande och sambo med en av dem. Och jag har varit upp över öronen förälskade i dem båda två men det har tagit lite tid varje gång. Men de senaste 8 åren har jag varit singel och endast dejtat lite. Har gått igenom struma och utbrändhet under den tiden och så äs i botten så visst är man lite trasig när det kommer till relationer och känslor men jag vill ju så gärna kunna säga det samma till honom som han säger till mig och känna i kroppen= magen, hjärtat, överallt att jag är kär. Som det är nu så kan jag bara sträcka mig till att säga att jag är jätteglad i honom och att jag tycker jättemycket om honom, men det är ju inte riktigt samma sak. Men jag ger inte upp, jag tänker ge mig tid, tid att inte tänka så mkt utan bara vara och försöka lyssna på min kropp.

Anni: Tack så mycket för dina ord, du e så klok och jag håller med. Ska än en gång försöka hitta nån att prata med. Ska till gyn på torsdag och tänker faktiskt (om jag vågar) höra om de vet ngn typ sexolog el nått som jag kan prata med just ang sexet. Sen är nästa steg att prata med min husläkare om att skicka en remiss till en psykolog jag hört talas om. Liite lite för mkt bara för min hjärna just nu att få grepp om så fokuserar på gynbesöket på torsdag så får vi se sen. 

 

Faktiskt varit en riktigt toppendag, det är inte så fel att fylla år iaf. Har fått så många goa kramar och även flera superpresenter som presentkort på fotvård och massage. Sånt som man borde unna sig själv oftare men inte gör och det är ju sååå skönt.
Riktigt bra dag på jobb, mkt att göra men roligt och allt flöt på. Sen stressade jag hem och fixade till att ma, pa och bästa vännerna A och T med son skulle komma. Och det blev så bra, smaskiga räkor i massor. Åt två rostade mackor med mkt räkor och ägg på och mindre majonäs, alla andra åt också 2. Kändes ganska ok även om jag ju gärna å ena sidan ville att de skulle gå så att jag kunde vräka i mig allt själv men å andra sidan ville jag inte ha ätit något alls, men det kändes ändå ok, RÄKOR OCH ÄGG ÄR BRAAA MAT. Sen glasstårta och björnbär vilket var såååå smarrigt och åt som alla andra och återigen samma känslor som med räkorna men ändå helt ok. Jag njöt av varje tugga och sköt ångesten framför mig. Mkt skratt och glädje med min fina familj och mina fantastiska vänner.
Tänk att det är roligare och mer positivt att faktiskt umgås och definitivt mindre ångestfyllt än att sitta själv. Tänk att man kan bli så förvånad över det varje gång. Och att man glömmer det så lätt och föredrar ensamheten.
 
Sen gick det ju inte längre när T hade kört hem. Tittade på disken och kände paniken, ångrade att jag skickat med henne chokladkexen, borde gå och lägga mig, borde ta disken, HAR ÄTIT JÄTTEMYCKET, PANIK!!!!! Så på med mobilen och så gav jag mig ut på en rask promenad och pratade med R. Blev en del flåsande men hemkommen kände jag mig så mkt lugnare. Kunde i lugn och ro fixa i ordning disken så den är lättdiskad imorn och har nu tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om en god natts sömn.

Precis hemkommen från Krapperup och "Kärleksdrycken"(opera). Den var riktigt bra och rolig och hade lurat med R dit och kryss i taket han gillade det :).
Helt färdig nu både fysiskt och psykiskt. Lite ångest för att jag inte rört på mig alls idag och för toscakakan med grädde som jag åt i pausen. Fan också att man inte ska kunna njuta som vanligt folk. ALLA, verkligen ALLA åt av den och den var jättegod men här ligger jag nu i sängen och funderar på alternativen situps eller kräkas. Lutar dock åt situps, kan inte bara skita i det helt.
Och imorn blir det ändå lite kalas, suck hade ju helst sluppit tänka på det. Första dan tilbaka på jobb och så ska man behöva tänka på kvällens matintag. Har bestämt mig för att det får bli räkör men kan inte bestämma mig för vad som är bäst för mig, att göra färdiga mackor eller att man gör egna efter hand. Finns ju både för och nackdelar med både och. Gör jag dem färdiga så kommer alla vara lika stora och då tycker jag att min är för stor, för mkt bröd och majonäs men om vi gör dem själv så är risken att jag äter för mkt. Lutar nog ändå åt det senare alternativet då jag slutar jobb 5 och dom kommer 6, hinner inte riktigt med allt. Så får det bli, rostebröd och var och en gör sina egna mackor.
Och så var det fina R då. Han har så mycket fina och gosiga sidor och det är så mkt som stämmer men det blir så uppenbart att jag inte känner så mkt för honom när jag som idag går på opera och känner riktigt hur hela jag fylls av känslor: kärlek, frustration, ledsamhet och rördhet. Och så känner jag i bilen hem hur jag kommer på mig själv att sitta och reta mig på honom och nästan som om jag letar upp saker att reta mig på bara för att, ja vadå?
Känner så jvla mkt att jag skulle behöva prata med någon nu och återigen försöka få hjälp. Jag kan ju inte gå så här och vara så avstängd eller vad det nu är, det är ju inget jag gör medvetet.
Sen är det ju fel att säga att jag inte känner något alls för jag tycker om honom och han gör mig glad (för det mesta) men...... Och nu har det ju ändå gått 3 v nog fasiken borde jag känna lite pirr i magen iaf. Men nu börjar ju jag jobba som sagt och kanske att distansen kan göra nått.
Jobb orkar jag inte ens tänka på idag, har tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om att kunna somna.
Sov gott

Fan vad ångesten river i mig, känner mig helt jävla värdelös, fet och äcklig och helt jävla missbildad och missanpassad. Panik över att inte bara kunna rulla ner rullgardinerna idag och bara hetsa hetsa hetsa satan och sen kräkas bort ALL ångest. Känner sån press överalltifrån. Från R om mina känslor, om att ha sex, om att vara go och glad, om att ha fin kropp ORKAR INTE!!! Inte nått, vill inte ha sex, orkar/klarar inte av att känna nått för honom, orkar inte vara go och glad. FAAAAN. Press om att byta jobb, press om att fixa legitimationen, press om att fira min fölsedag, VILL VILL INTE, ORKAR INTE!!!!!
Vill bara gråta men kan inte, stockar sig i halsen och jag mår bara illa.
Vill bara försvinna, vill inte vara med längre, vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska bli av, vart ska jag ta vägen?

Hej!
Saknat er, inte bra att vara borta från bloggen så länge det blir liksom nästan förstoppning av alla tankar, känslor och händelser. För mycket för att kunna greppa.
Sista dagarna på semestern nu, vill inte vill inte vill inte jobba på måndag samtidigt som det ska bli lite skönt med vardag. Har varit lite för hektiskt på semestern inte van att träffa folk heela tiden. Det har varit jättekul allting men shit vad folkskygg jag känner mig idag och ikväll är det grillning hos R som gäller. Ska träffa hans kompisar för första gången, lite nervöst men ska nog gå bra. Hade egentligen helst velat bara vara hemma, själv i mitt lilla hus och slappat och glott på tv.
Jodå, träffar fortfarande R ;) har det så mysigt med honom men den riktigt förälskelsen vill inte infinna sig vilket ju givetvis är lite frustrerande både för honom och mig iom att han är superkär i mig. Men jag försöker verkligen att inte tänka på det för mkt utan bara vara i nuet och bara njuta så kommer det väl om det är meningen.

Berättade en massa för R igår, fan vad svårt och komplicerat det var. Inte svårt känslomässigt för det stängde jag av men kände att jag snurrade in mig i mina ord och fick inte riktigt sagt det jag ville, kanske. Men men känns iaf bra att berättat lite mer så han kanske kan förstå lite hur jag funkar, eller snarare inte funkar.

Har det ganska tungt med maten just nu, mkt ångest över alla måltider och får panik om jag inte får till träningen vilket givetvis inte varit så lätt när man aldrig är hemma.
Hoppas allt är bra med er där ute, nu ska jag kika runt till er och se vad som sker i era liv.
kram

Hjulis kom hem ordentligt. Har massor att säga och berätta och prata av mig med men har valt att ta en stilnoct ikväll för att få sova. Har dessutom en kompis här som sover över så det är inte riktigt läge. Ville bara att ni skulle veta att jag tänker på er och saknar er har missat massor denna vecka kännns det som. Usch nu känner jag riktigt hur jag börjar svamla lite av pillret. Skriver mer imorn hoppas jag.
kram

Hemma i Skåne igen, skönt hade det varit om inte min lille kise Hjulius hållt sig hemifrån sedan söndag morron :(. Får så vansinnigt dåligt samvete att jag inte varit hemma och är orolig som f-n. R har varit här sen igår och fått mig att tänka på annat  och varit ute med mig i skogen och letat. Men på nått sätt ger även det mig dåligt samvete att jag myser med R istället för att vara ute och leta. Vet ju eg att jag inte kan göra så mkt mer men känner mig så stressad. R har kört hem nu för att se till sina vovvar och kommer kanske sen igen om inte Hjulius dyker upp. Och så jag mitt nöt som letar förklaringar överallt inbillar mig att Hjulius är borta pga av att jag träffat R och mår bra, som att jag blir straffad liksom. Jag vet, knäppt... Men det är mkt med mig som är knäppt så det bjuder jag på.

Lyssnar på Ane Brun och försöker sammanfatta dagen och kvällen. Allt var så bra, ok vädret var inte toppen men det var varmt och gott och jag och syster låg vid havet och mös. Sen in till stan igen och jag bestämde mig för att möta upp en gammal kompis och hennes kompisar. Mkt strul med vad jag skulle ha på mig men cyklade iväg och kände mig fin. Åt och drack gott och njöt i sällskapet, mkt skratt. Träffade bla en supertrevlig tjej som jag säkert kommer ha kontakt med.
Sen cyklade jag hemåt med ett leende på läpparna, kände mig glad och såg fram emot att prata med R. Ringde honom och han var på festival, lite berusad lät han men glad.
Allt frid och fröjd och trevligt. Sen berättar han att han minsann redan blivit uppraggad och tillfrågad om att följa med en tjej hem. Men att han givetvis inte skulle göra det för han gillar ju mig jättemycket. Hur ville han att jag ska ta det?, jag kände mig så sårad och sa det. Han förstod först inte utan tyckte jag var tramsig (mina ord inte hans) men när jag fick förklarat bad han om ursäkt men sen kom en lång harranga med ord till hans försvar och han bara babblade på om att han minsann varit svartis för att jag var ute och festade i sthlm där det finns massa snygga killar och att jag inte sa till honom så mkt som han säger till mig om hur mkt jag tycker om honom etc etc.
Jag satt bara tyst. Tyst tills han lugnade ner sig och jag fick sagt till honom att jag inte ville höra ngt försvar utan att jag ville han skulle förstå varför jag blev sårad och sen fick jag ju även säga att även hans ord till försvar sårade och visste inte riktigt hur jag skulle tolka dem. Jag vet att han tycker om mig jättemycket och jag tycker om honom också jättemycket men jag kan inte riktigt än klä mina känslor för honom i ord som förälskelse eller kärlek än och försökte än en gång få honom att förstå det och att försöka ha tålamod. En ny babbelharranga bla om att han minsann inte var svartsjuk och att han absolut ville att jag skulle ha så kul jag bara kunde. Jag satt tyst. Men tillslut kunde jag inte lyssna längre utan sa till honom att vara tyst för han bara snubblade runt med orden och trasslade in sig och drog en massa slutsatser utan att lyssnat på mig.
Sa till honom att jag tyckte om honom men att jag inte ville prata mer ikväll då vi båda är lite onyktra och dessutom 60 mil ifrån varandra. Ville vi skulle höras imorn istället. Då la han på luran. Kändes såå tungt och ledsamt men kände att jag inte kunde nå fram till honom för han bara pratade på utan att lyssna. Han skickade ett sms där han skrev att han inte kunde säga annat än förlåt och en fråga om allt kan bli fel och att jag inte fick betvivla att han tycker om mig. Svarade med en puss och att jag inte tivivlade men att jag kände mig lite ledsen. Han ringde direkt upp och var betydligt, eller iaf lite, lugnare, han lyssnade lite mer och vi fick pratat lite mer och avslutade samtalet betydligt mer positivt än innan.
ÅÅÅHHHHH, vill bara ha honom här och kramas hårt och länge.
Vad snabbt det kan gå från toppen till botten.
Behöver verkligen en kram ikväll.
Försöker återskapa kvällens tidigare härliga stämning där jag kände mig stark och glad och bubblandes när jag pratade om R. Nu känner jag mig bara trött, tom och värdelös och ganska rädd.

Tackar så mycket för era kommentarer de värmer och hjälper i min förvirrade tillvaro.

Hej igen
Här följer ett litet pinsamt inlägg som egentligen känns alldeles för privat men känner att jag måste få det ur mig och har ingen annanstans att ventilera.

Jag och R hade sex igår ;) första gången för mig på 8(!!!) år. Har alltid gillat sex med mina ex men det har aldrig gått för mig tillsammans med dem. Själv kan jag "fixa" det men tillsammans med en man så låser det sig och jag får inte till det på samma sätt. Vet/Tror ju att det har med mitt kontrollbehov att göra och att jag inte klarar av att bara släppa allt ffa alla tankar och bara låta mig följa med.
Ledsen om ni blir generade men mår så dåligt av det här och hade hoppats att jag de senaste 8 åren skulle ha kommit längre med mig själv. Kände mig så ledsen och arg på mig själv igår som inte får till det och märker så på mig själv att jag låter mig själv "slippa undan" genom att fokusera på att göra det så skönt som möjligt för honom. Men det slutar alltid med att jag vill att det ska gå för honom så att jag kan slippa undan igen. Berättade för R en del om detta igår och han e så himla gullig men han förstår det samtidigt inte, han tycker synd om mig och peppar mig med att det kommer vi fixa. Det enda är att det gör det bara värre, det gör att jag sätter press på mig själv och så blir det ännu mer kontrollerar och onaturligt.

Inatt började återigen tankarna komma om att jag måste prata med någon, måste få hjälp. Maten, kroppen och sexlivet får mig att må sååå dåligt just nu och det är ju saker man ska njuta av. Fan också vad less jag är på mig själv. Vill bara rulla ihop mig i ett hörn och bryta ihop totalt och bara försvinna.

När det enda jag egentligen vill är att krypa in i R's armar och bara njuta.

Sorry

Åker till Stockholm imorn för att hälsa på syster, ska bli så mysigt hoppas på fint väder. Träffat R igår och idag och det var mysigt blir glad när jag är med honom och när jag tänker på honom. Det måste väl ändå vara ett gott tecken? Kan fortfarande inte säga att jag är kär eller så men gillar att vara med honom som sagt. Nojjar som fan bara om kroppen, som tur är har jag ingen större aptit just nu så jag kan hålla mig rel normal i kroppen. Är bara så rädd att han inte ska tycka om mig om eller snarare när jag går upp i vikt för det kommer ju alltid förr eler senare, överätning och hets utan kompensation. Men försöker itne tänka på det nu utan jobbar stenhårt på att vara i nuet hela tiden.
Nu ska jag in och göra mina situps sen in i duschen och sen börja packa.
Hörs vi inte senare idag eller imorn så hörs vi när jag kommer hem igen på måndag.
Ha det allra bäst där ute, ni är värda varje stund av glädje och lycka.
kram

Gomorron!
Sovit länge idag, skönt som attans.
Ska flyga till Stockholm på torsdag och var inne på mina sidor på flygbolaget för att se att allt var ok och då står min resa fortfarande som obetald trots att jag betalade den i förra veckan. Åhh hoppas verklgien inte att det blir nått strul. Har skickat ett meil till dem och hoppas jag får svar snart så att allt är ok.
Varmt idag igen, som attans men ska bli regn enl dmi. Funderar på om jag ska åka till stranden nu först och sen åka och handla eller om jag ska åka och träna och sen handla och om vädret är bra sen åka till stranden. Lutar nog åt det senare alternativet. Chansen är större att jag klarar av att handla på ett bra sätt om jag först tränar. Mindre risk för hetsmat då.
Måste i vilket fall först komma upp ur sängen och äta frulle
Ha en bra dag
kram

Inte mycket att säga om dagen, legat på stranden hela dan och solat och badat och läst en massa. Simmade en runda (ca 400m i sjö från stranden till bryggan och tillbaka) men kunde givetvis inte känna mig nöjd över det, kunde ju simmat längre eller en gång till...suck... trött på mig själv så in i vassen... åt supergod fruktsallad och 2 mackor, inte va väl det för mkt men men i min hjärna fick det min mage att se gravid ut.
Varit hemma hos ma&pa ikväll och grillat och ätit glass, mumma och så mysigt har inte träffat dem på länge,  men tur att jag och ma tog långpromenad sen...suck....så jvla trött på mig själv som inte bara kan njuta.....
Hemma sent ikväll och gjort 135 situps men det enda som snurrar i hjärnan är siffrorna på ma's våg (kan inte ha en egen hemma, blir för fixerad)....suck...ja ni vet....
Nu hägrar drömmarnas värld, vill drömma om bra saker inatt
god natt

Hade en fantastisk heldag på Liseberg igår, solen sken och barnen var tokigt glada och vi likaså.
Åkte en massa karuseller både jätteroliga och några skitläskiga som hänggungorna och pariserhjulet (vet att jag e lite mesig men gillar inte höjder och när man inte har kontakt med marken och ingen kontroll).
Skitjobbigt med maten men det var ju bara väntat. Världens ångest över en supergod och nyttig sallad, ville helst inte äta alls igår men när jag väl hade börjat äta var det svårt att sluta, ville äta hela tiden ALLT som kom i min väg. Försökte hålla det till måttlighet så att jag inte skulle behöva betala priset idag. Det är ju så skönt när man äter för all ångest försvinner då men så fort man slutar tugga så kommer den 100 gånger värre istället. Ska försöka att inte underäta idag för att kompencera men kan bli svårt. Vill ju inte vara detta svullstiga monster, vill ju vara smal.
Idag blir det stranden så snart jag orkar masa mig upp ur sängen.
Ha det så gott i solen.

Tack söta snälla ni för era kommentarer, gör mig så mkt starkare.
Fan vad jag hatar det här just nu är såååå medveten om allt jag stoppar i mig och ångest över minsta lilla extra. Vet ju att det är så dumt men kan inte mota bort de jobbiga tankarna och känslorna. Känner mig så äckligt fet och äcklar mig över det jag tillåter mig att äta. Oavsett vad jag än äter just nu så är det för mycket och jag kan riktigt se hur magen väller över.
Gör dock inget äckligt åt det men känner mig inte fin. Vill så gärna känna mig fin och intalar mig själv när jag är med R att jag är fin men minsta lilla jag ser mig i en ruta eller spegel så rasar jag inuti.
Sen gillar jag inte mitt sett med R, skyddar mig själv genom att vara rapp i käften, korrekt i allt och kan säkert uppfattas som kaxig. Är ju inte sån, visst lite till viss del men inte till störst del. Gör det bara för att skydda mig själv och inte låta honom komma nära. Och så fort jag kommer hem så kommer känslorna över mig och jag vill bara krypa upp i hans famn och gråta men inte att jag visar det inför honom eller ens säger nått. Vet ju inte än vad jag känner riktigt med honom men hoppas att det kan leda till nått mysigt.

Imorn ska jag och bästa vännerna med barn till Liseberg hela dan. Ska verkligen försöka koppla bort allt jobbigt och bara njuta. Det värsta med imorn är att jag itne kommer få med ngn träning, knappt nått idag heller men ska göra lite fler situps nu så känns det kanske bättre.
kram

Ok kanske fånig nu men behöver lite stöttning i mitt kvällsintag, på bion då:
Halv kartong liten popcorn, 1 flaska cola, 2 gammaldags kolor, 2 vaniljfudge, kanske 10 gräddkola, 3 klubbor.
Det mesta känns ganska ok, förutom colan, fick den och popcornen gratis och var dum som tog emot dem men iaf.
Hatar att jag drack colan, bara en massa äckligt klibbigt socker som fortf känns i munnen och på tänderna. Och det förstorar allt det andra och känner mig som en äcklig valross just nu och vill bara en sak men vill inte.

Så snälla säg vad ni tycker, lite panik just nu och ska ju träffa R imorn och kanske att vi ska till stranden.

Men filmen var heeeelt fantastisk, vill se igen och igen.

Hållt mig sysselsatt idag, städat iordning här hemma sen cykling till sjön för sol och bad (i och för sig mest moln men det var varmt iaf), simmade till andra bryggan och tillbaka, åt 2 mackor med avocado, kalkon och lite räkost, cyklade hem, på med ridkläderna, cykla till hästen, rida, cykla hem, kokade rabarberkräm, stekte blodpudding som jag nu ätit och ska smaka på krämen som svalnat lite. Tror ni kanske att jag försöker hålla mig borta från alla jobbiga tankar och känslor kanske? Kanske, men oavsett så har jag haft en härlig dag och ikväll hägrar Eclipse på bio. Längtar kanske att jag tom kan unna mig nån liten godisbit en klubba eller nått. Imorn kommer R hit och ska ta med mig på nått jag itne får reda på, spännande :)
Kram

Fick berättat lite över tfn men inte fn känns det bättre för det, känns bara fel och ytligt och dumt, dumt att jag sa nått för nu fattar han ännu mindre och får kanske en förutfattad mening som inte stämmer. Bättre att ta det efterhand och försöka känna känslorna när de kommer och ta det då kanske jag tom kan klara av att låta honom krama mig när det blir tufft. Känner ju honom inte så väl än och vet inte riktigt hur stark hans empatiska sida är eller hur omtänksam och tålmodig han är.
Varför kan inte allt detta bara kännas positivt och mysigt och inte som nu när jag återigen känner att jaginte passar in i somhället i sociala relationer att det är bättre att jag dör. Hur kan jag känna så när en man berättar för mig att han sagt till sin bästa vän att han tror att jag är den rätta och att han aldrig känt så här förut eller iaf inte sedan han träffade sin dotters mor för 17 år sedan. Varför kan det inte göra att det känns positivt och inte bara ångestfyllt.
Vet inte hur jag ska klara det här, vill bara kramas men vill bara försvinna.
Så svårt att prata med honom för han pratar så mycket själv om sig själv och sina känslor så vet inte riktigt hur mycket han lyssnar eller hör av det jag säger. Det han säger skrämmer mig lite dessutom hur kan man veta att man har så starka känslor för någon man bara träffat 3 gånger.

Hur mkt ska man berätta och hur ska man säga det?
Nojjig som fan över min kropp just nu men vet samtidigt att jag är smalare nu än för några veckor sedan då jag ju faktiskt tränar nu och inte äter något onyttigt. Vill hela tiden och är sugen konstant men motstår, tvingar mig själv.
Såg bild på hans ex idag, riktigt supersmal och snygg tjej. Fick ångest men det visade jag inte. Tankarna for åt alla håll och kanter men jag höll min glada yta utåt.
Han är så go och säger så fina saker om mig samtidigt som han tycker det är frustrerande att jag är så avvaktande. Men kan inte vara annat. Måste låta det ta tid så att jag ärligt kan säga vad jag känner när jag känner det. 
Känner att det är så mkt jag skulle vilja berätta men vågar inte och vet framför allt inte hur jag ska säga det. Han säger att jag är en sån stark och självsäker tjej som alltid är glad och jag säger att det är jag inte alltid, varken det ena eller det andra, men säger inte mer. Han är ju attraherad av den starka självsäkra för tillfället mindre tjocka tjej som jag är pga av att jag har stenhård koll på mig själv. Livrädd att släppa taget, vet inte vart jag hamnar då. Dricker ett glas vin och håller mig utomhus för att inte riskera att äta en massa.
Pratade lite idag om vad han sökte hos en tjej (hur dum får man vara som frågar efter det, gahh!) och då sa han bla att det spelar ingen roll hur tjejjen ser ut bara attraktionen finns där, han har gillat både pinnsmala, normala och så pausade han en stund och sa sen mulligare tjejjer. Men vad med feta äckliga monster? Kan han tycka om dem. Han har kommenterat flera gånger om foton på andra om att de är tjocka eller fula. Blir så rädd av de kommentarerna. Vet ju inte riktigt än vad jag känner för honom men vet inte hur jag ska våga slappna av och våga låta honom komma nära och berätta om mina demoner. Vill säga det nu, nu på direkten men hur gör man? Hur säger man till nån att man inte är nått att ha?
Känner ett sånt behov att prata med någon proffesionell men vet eg inte vad det skulle göra. Jag måste gå på min egna känsla. Men är så rädd och vilsen.
Vill ju så gärna ha en man men vill inte ändå, vet inte om jag vågar, VÅGAR INTE, så rädd.
Vill ha hjälp snälla.

Gick faktiskt riktigt bra att handla mat igår, var fruktansvärt fokuserad och spänd i hela kroppen men det gick, det ända extra var en liten påse mandlar som jag inte åt upp hela påsen på ens.
Men idag är ångesten tillbaka igen och river i hela kroppen. Rastlös som attans och vill bara ta mig hemifrån men vet inte vart. Varit på gymmet idag men det räcker liksom inte jag bara känner hur jag väller ut på alla håll och kanter och imorn är tanken att jag ska hem till R. Måste få rätt på mina tankar och göra något. Vill gå på bio och se eclipse men har ingen att gå med och rädd att jag kommer känna ännu mer ångest om jag går själv. Funderade på att hyra film men klarar inte av att vara hemma. Vill bara kräkas upp min supergoda räksallad som jag precis ätit för den står mig upp i halsen men vill inte för den var så god och jag vet ju egentligen att jag inte ätit för mycket men just nu känns det så. Var nog de 2 honungsmackorna som jag åt efter som ställde till det. Men med tanke på hur mycket det kunde blivit var 2 inte så mkt. fan varför kan jag inte bara fokusera på det positiva i att jag ska träffa R imorn och inte nojja så mycket. Stäng av, tack. (eller låt mig bli smaaal)

Skulle verkligen behöva åka och handla mat men bävar så inför det, känner i hela mig att det kommer gå åt      h-vete. Och känner hur kroppen riktigt laddar med ångest så fort jag tänker tanken på att ta mig iväg. Är sugen på allt just nu. Men har inte ens till frukost imorn så måste. Ger mig själv en stund till så kanske äs-monstret ger upp. Tar ett tuggummi, kanske det kan funka idag.

Jaha vad ska jag säga nu då. Igår pirrade det i mig men idag är jag helt tom(som vanligt). Känner ingenting vet ingenting. Vi var iaf ute och åt igår och sen gick vi en långpromenad och hamnade tillslut längst bort på stranden där vi satt hela kvällen och en bit in på natten och myste ;). Första intrycket dock när vi satt och åt var inte så spännande, han är rar och så men...äsch jag vet inte, han pussar jättebra och jag blir ju faktiskt lite glad när jag tänker på honom. Vill inte låta superytlig och det kommer jag göra nu men han var finare när jag hade lite alkohol i kroppen och samma effekt uppstod då skymningen föll. Usch på mig men så är det iaf. Men han är lång och kramgo och älskar naturen och vi pratar mycket hela tiden, kanske inte de mest intellektuella samtalen men vi håller iaf på att lära känna varandra.
Ska till honom på onsdag så får vi se vart det leder. Jag försöker låta mig bara vara och njuta av just nu och inte tänka eller försöka känna efter för mycket. Han pratar väldigt mycket om sig, mig och om oss och om framtiden men herregud vi har ju bara träffats 2 gånger, jag är inte alls redo att ens tänka i de banorna utan försöker som sagt bara vara i nuet. Tror det för mig blir bäst så iaf.
Har även snuddat lite vid mitt förflutna på mitt vanliga sakliga sätt men känns ändå bra att sagt nått iaf och han tog det lugnt reagerade inte så mycket.
Vi får se helt enkelt.

I dag har jag i af min första semesterdag och jag har pysslat ute hela dan: Tvättat fönster, städat uteplatsen och rensat ogräs. Borde eg fortsätta inne men vad f-n jag har ju faktiskt semester :)
Kram på er ´
(Tänker inte berätta hur det kändes när han höll om min mage men ni kan ju ana...men det var ganska mysigt ändå när jag började slappna av och kunde börja andas igen)

Skriver mer om dejten imorn, kan bara säga att jag precis kommit hem ;)...

Hade såååå kul igår, buggade så mycket att jag knappt kan gå idag. Och inte en spegel så långt ögat kunde nå :). Sen.....fniss....... träffade jag en mysig man och vi ska ses igen ikväll. Lite pirrigt och spännande, gillar fjärilarna i magen. Så skönt att faktiskt känna nått alls och inte bara likgiltighet. Så hålla alla tummar och tår för mig ikväll.

Sett till att haft fullt upp idag så jag inte haft en chans att börja tänka och känna (inte gått jättebra men ändå). Tanken är nämligen att vi ska ut och dansa ikväll och det enda jag egentligen vill är dra ner rullgardinerna och sätta på ac'n eller alt åka och se eclipse i en mörk biosalong. Men tillåter mig inte det. Ska med ut ikväll så det så.

Just nu fylls mesta delen av mitt liv av kontroll. Inget utrymme ges till känslor av rädsla för vad som ska hända. Därav har jag inte heller kunnat skriva här av rädsla vad som kan bubbla upp. Inte heller har jag klarat av att läsa era bloggar så jag hoppas att allt är bra med er.
Likadant varje gång jag börjar komma på banan igen, börjar röra på mig, tränar, äter bättre då kommer rädslan för att falla dit och kontrollbehovet blir stoort. Jobbigt. Energikrävande. Vågar inte unna mig nått av rädsla. Och de få gånger som jag tar någor extra så känner jag hur det bara växer inom mig, inte ex kakan då utan ångesten, och jag vill bara stänga in mig någonstans och vräka i mig ALLLLLLT. För av någon anledning tror jag att det är den enda lösningen. Lösningen på vad?
Å ena sidan så måste jag hålla koll på mig så att jag inte äter för mycket eller struntar i att rör på mig och samtidigt så måste jag hålla koll på mig själv så att jag inte slutar äta eller övertränar.
Hela tiden denna kontroll.

Så känns det ändå ganska ok, jag börjar ana att kroppen blir fastare och jag försöker pusha mig själv att fortsätta i positiv anda. Så ikväll har jag och bästa vännerna varit i Båstad och ätit supergott, strosat runt och glott på folk. Kände mig fin och avslappnad. Så får jag se mig själv i spegeln och på foto som ena vännen tagit och det enda jag ser är hur jag formligen väller över åt alla kanter och jag får panik. Jag känner mig så äcklig och fet och ful och vill bara hem och skita i allt bara äta äta äta och kräkas. Alla känslor av hopplöshet väller över mig men utåt visar jag en glad yta vilket gör att kaoset inom mig blir ännu värre.