solen skiner idag
Tanken är att det ska bli utgång ikväll men lutar åt att bara äta med tjejjerna och sen hyra film, e helt färdig och vill sova hemma med kisarna inatt.
Får se hur det lbir men nyktert blir det iaf.
Ha en skön lördag i solen
kram
torsdagstrött
.
Konstigt
Shit vad tufft det är idag och har inte lyckats alls att hålla äs-monstret stången. Ätit och ätit och ätit och känner mig så äcklig, fet och ful just nu. Fan att jag ska förstöra allt jag lyckats med under semestern. Känner riktigt hur magen väller ut. Skulle vilja kräkas så in i hvete men vägrar, vågar inte ens gå inomhus av rädsla för toan. Har tom bytt om här ute i trägårn bara för att undvika att vara inne en längre stund. Ska ge mig ut på en promenad nu men känner riktigt redan att jag kommer få håll av allt skit jag ätit.
Fan vad jag hatar veckan innan mens(stod även igår) är så vansinnigt gottesugen, matsugen, ALLT-sugen och det går bara inte att motstå.
Så jvla trött på mig själv och samtidigt vill jag bara ge upp, vill bara ge efter och köra och handla och äta äta äta ännu mer för då kommer allt bli bra skriks det inombords. Men nej vet ju hur det blir, inte bra. Fast just nu önskar jag att jag gick in och kräktes och ställde allt till rätta igen, kräktes så att alla tankar och all ångest försvinner.
NU GÅR JAG UT I SKOGEN INNAN DET SKITER SIG.
Tack för era kommentarer och kloka ord
Jag har haft 2 längre förhållande och sambo med en av dem. Och jag har varit upp över öronen förälskade i dem båda två men det har tagit lite tid varje gång. Men de senaste 8 åren har jag varit singel och endast dejtat lite. Har gått igenom struma och utbrändhet under den tiden och så äs i botten så visst är man lite trasig när det kommer till relationer och känslor men jag vill ju så gärna kunna säga det samma till honom som han säger till mig och känna i kroppen= magen, hjärtat, överallt att jag är kär. Som det är nu så kan jag bara sträcka mig till att säga att jag är jätteglad i honom och att jag tycker jättemycket om honom, men det är ju inte riktigt samma sak. Men jag ger inte upp, jag tänker ge mig tid, tid att inte tänka så mkt utan bara vara och försöka lyssna på min kropp.
Anni: Tack så mycket för dina ord, du e så klok och jag håller med. Ska än en gång försöka hitta nån att prata med. Ska till gyn på torsdag och tänker faktiskt (om jag vågar) höra om de vet ngn typ sexolog el nått som jag kan prata med just ang sexet. Sen är nästa steg att prata med min husläkare om att skicka en remiss till en psykolog jag hört talas om. Liite lite för mkt bara för min hjärna just nu att få grepp om så fokuserar på gynbesöket på torsdag så får vi se sen.
Min fölseda'
Riktigt bra dag på jobb, mkt att göra men roligt och allt flöt på. Sen stressade jag hem och fixade till att ma, pa och bästa vännerna A och T med son skulle komma. Och det blev så bra, smaskiga räkor i massor. Åt två rostade mackor med mkt räkor och ägg på och mindre majonäs, alla andra åt också 2. Kändes ganska ok även om jag ju gärna å ena sidan ville att de skulle gå så att jag kunde vräka i mig allt själv men å andra sidan ville jag inte ha ätit något alls, men det kändes ändå ok, RÄKOR OCH ÄGG ÄR BRAAA MAT. Sen glasstårta och björnbär vilket var såååå smarrigt och åt som alla andra och återigen samma känslor som med räkorna men ändå helt ok. Jag njöt av varje tugga och sköt ångesten framför mig. Mkt skratt och glädje med min fina familj och mina fantastiska vänner.
Tänk att det är roligare och mer positivt att faktiskt umgås och definitivt mindre ångestfyllt än att sitta själv. Tänk att man kan bli så förvånad över det varje gång. Och att man glömmer det så lätt och föredrar ensamheten.
Sen gick det ju inte längre när T hade kört hem. Tittade på disken och kände paniken, ångrade att jag skickat med henne chokladkexen, borde gå och lägga mig, borde ta disken, HAR ÄTIT JÄTTEMYCKET, PANIK!!!!! Så på med mobilen och så gav jag mig ut på en rask promenad och pratade med R. Blev en del flåsande men hemkommen kände jag mig så mkt lugnare. Kunde i lugn och ro fixa i ordning disken så den är lättdiskad imorn och har nu tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om en god natts sömn.
Sista dan på semestern :(
Helt färdig nu både fysiskt och psykiskt. Lite ångest för att jag inte rört på mig alls idag och för toscakakan med grädde som jag åt i pausen. Fan också att man inte ska kunna njuta som vanligt folk. ALLA, verkligen ALLA åt av den och den var jättegod men här ligger jag nu i sängen och funderar på alternativen situps eller kräkas. Lutar dock åt situps, kan inte bara skita i det helt.
Och imorn blir det ändå lite kalas, suck hade ju helst sluppit tänka på det. Första dan tilbaka på jobb och så ska man behöva tänka på kvällens matintag. Har bestämt mig för att det får bli räkör men kan inte bestämma mig för vad som är bäst för mig, att göra färdiga mackor eller att man gör egna efter hand. Finns ju både för och nackdelar med både och. Gör jag dem färdiga så kommer alla vara lika stora och då tycker jag att min är för stor, för mkt bröd och majonäs men om vi gör dem själv så är risken att jag äter för mkt. Lutar nog ändå åt det senare alternativet då jag slutar jobb 5 och dom kommer 6, hinner inte riktigt med allt. Så får det bli, rostebröd och var och en gör sina egna mackor.
Och så var det fina R då. Han har så mycket fina och gosiga sidor och det är så mkt som stämmer men det blir så uppenbart att jag inte känner så mkt för honom när jag som idag går på opera och känner riktigt hur hela jag fylls av känslor: kärlek, frustration, ledsamhet och rördhet. Och så känner jag i bilen hem hur jag kommer på mig själv att sitta och reta mig på honom och nästan som om jag letar upp saker att reta mig på bara för att, ja vadå?
Känner så jvla mkt att jag skulle behöva prata med någon nu och återigen försöka få hjälp. Jag kan ju inte gå så här och vara så avstängd eller vad det nu är, det är ju inget jag gör medvetet.
Sen är det ju fel att säga att jag inte känner något alls för jag tycker om honom och han gör mig glad (för det mesta) men...... Och nu har det ju ändå gått 3 v nog fasiken borde jag känna lite pirr i magen iaf. Men nu börjar ju jag jobba som sagt och kanske att distansen kan göra nått.
Jobb orkar jag inte ens tänka på idag, har tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om att kunna somna.
Sov gott
sköna söndag
Blev ganska bra igår ändå. Lyckades samla tankar och känslor på ett bra sätt när jag var ute på promenad och ringde R när jag kom tillbaka och sa som det var att jag inte hade en bra dag och att jag inte var go och glad och undrade om han ändå ville att jag skulle komma, vilket han ville. Och sen lyckades jag ändå koppla på goa-glada-lindafacet när vi var på grillfest hos hans kompisar vilket kändes bra. Sen var jag ju givetvis helt slut på kvällen men det var himla trevligt iaf. Hans vänner är riktigt trevliga och vi skrattade mkt. Tyvär visar R en del inte så attraktiva sidor när han dricker. Han blir ganska häftig i sina ord och blir högljudd och säger saker som får mig att känna mig obekväm och fundersam över hur han är som person egentligen. Han är väldigt beskyddande över sin familj och ffa sin dotter, vilket är helt förståligt, jag förstår absolut att hon är det vikitgaste i hans liv men hans sätt om det är ibland lite nästan obehagligt och har ju märkt även vad det gäller mig att han har lite för överbeskyddande och nästan kontrollerande tendenser. Fast det har jag pratat med honom om.
Stackarn han vet nog inte vilket ben han ska stå på. Jag berättar en massa hemskheter om mig själv och vill ha hans stöttning i det samtidigt som jag ber honom att inte prata för mkt om det, ffa maten, för då kanske jag börjar tänka på det när jag eg inte hade gjort det. Åh, så komplicerat. Vill ju ha stora trygga kramar av honom och berätta allt för honom men när jag gör det får jag ångest över vad jag sagt och tänker hela tiden på vad han tänker och hur förvirrad jag måste göra honom. Jag är ju hur snurrig och hur förvirrad som helst om mitt mående hur ska jag då kunna... äh jag vet inte. Känns som jag bara snurrrar in mig i mina ord och i det jag vill.
Sen ska vi ju inte bara prata om huruvida jag känner ngt för honom eller inte än.... Börjar jobba imorn och är nog ganska bra att vara ifrån varandra lite.
Hoppas ni har en fantastisk söndag
kram
Mkt svordomar
Vill bara gråta men kan inte, stockar sig i halsen och jag mår bara illa.
Vill bara försvinna, vill inte vara med längre, vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska bli av, vart ska jag ta vägen?
Hej!
Saknat er, inte bra att vara borta från bloggen så länge det blir liksom nästan förstoppning av alla tankar, känslor och händelser. För mycket för att kunna greppa.
Sista dagarna på semestern nu, vill inte vill inte vill inte jobba på måndag samtidigt som det ska bli lite skönt med vardag. Har varit lite för hektiskt på semestern inte van att träffa folk heela tiden. Det har varit jättekul allting men shit vad folkskygg jag känner mig idag och ikväll är det grillning hos R som gäller. Ska träffa hans kompisar för första gången, lite nervöst men ska nog gå bra. Hade egentligen helst velat bara vara hemma, själv i mitt lilla hus och slappat och glott på tv.
Jodå, träffar fortfarande R ;) har det så mysigt med honom men den riktigt förälskelsen vill inte infinna sig vilket ju givetvis är lite frustrerande både för honom och mig iom att han är superkär i mig. Men jag försöker verkligen att inte tänka på det för mkt utan bara vara i nuet och bara njuta så kommer det väl om det är meningen.
Berättade en massa för R igår, fan vad svårt och komplicerat det var. Inte svårt känslomässigt för det stängde jag av men kände att jag snurrade in mig i mina ord och fick inte riktigt sagt det jag ville, kanske. Men men känns iaf bra att berättat lite mer så han kanske kan förstå lite hur jag funkar, eller snarare inte funkar.
Har det ganska tungt med maten just nu, mkt ångest över alla måltider och får panik om jag inte får till träningen vilket givetvis inte varit så lätt när man aldrig är hemma.
Hoppas allt är bra med er där ute, nu ska jag kika runt till er och se vad som sker i era liv.
kram
tors natt
kram
Hemma igen
Lyssnar på Ane Brun
Sen cyklade jag hemåt med ett leende på läpparna, kände mig glad och såg fram emot att prata med R. Ringde honom och han var på festival, lite berusad lät han men glad.
Allt frid och fröjd och trevligt. Sen berättar han att han minsann redan blivit uppraggad och tillfrågad om att följa med en tjej hem. Men att han givetvis inte skulle göra det för han gillar ju mig jättemycket. Hur ville han att jag ska ta det?, jag kände mig så sårad och sa det. Han förstod först inte utan tyckte jag var tramsig (mina ord inte hans) men när jag fick förklarat bad han om ursäkt men sen kom en lång harranga med ord till hans försvar och han bara babblade på om att han minsann varit svartis för att jag var ute och festade i sthlm där det finns massa snygga killar och att jag inte sa till honom så mkt som han säger till mig om hur mkt jag tycker om honom etc etc.
Jag satt bara tyst. Tyst tills han lugnade ner sig och jag fick sagt till honom att jag inte ville höra ngt försvar utan att jag ville han skulle förstå varför jag blev sårad och sen fick jag ju även säga att även hans ord till försvar sårade och visste inte riktigt hur jag skulle tolka dem. Jag vet att han tycker om mig jättemycket och jag tycker om honom också jättemycket men jag kan inte riktigt än klä mina känslor för honom i ord som förälskelse eller kärlek än och försökte än en gång få honom att förstå det och att försöka ha tålamod. En ny babbelharranga bla om att han minsann inte var svartsjuk och att han absolut ville att jag skulle ha så kul jag bara kunde. Jag satt tyst. Men tillslut kunde jag inte lyssna längre utan sa till honom att vara tyst för han bara snubblade runt med orden och trasslade in sig och drog en massa slutsatser utan att lyssnat på mig.
Sa till honom att jag tyckte om honom men att jag inte ville prata mer ikväll då vi båda är lite onyktra och dessutom 60 mil ifrån varandra. Ville vi skulle höras imorn istället. Då la han på luran. Kändes såå tungt och ledsamt men kände att jag inte kunde nå fram till honom för han bara pratade på utan att lyssna. Han skickade ett sms där han skrev att han inte kunde säga annat än förlåt och en fråga om allt kan bli fel och att jag inte fick betvivla att han tycker om mig. Svarade med en puss och att jag inte tivivlade men att jag kände mig lite ledsen. Han ringde direkt upp och var betydligt, eller iaf lite, lugnare, han lyssnade lite mer och vi fick pratat lite mer och avslutade samtalet betydligt mer positivt än innan.
ÅÅÅHHHHH, vill bara ha honom här och kramas hårt och länge.
Vad snabbt det kan gå från toppen till botten.
Behöver verkligen en kram ikväll.
Försöker återskapa kvällens tidigare härliga stämning där jag kände mig stark och glad och bubblandes när jag pratade om R. Nu känner jag mig bara trött, tom och värdelös och ganska rädd.
Stockholm
Censurvarning
Här följer ett litet pinsamt inlägg som egentligen känns alldeles för privat men känner att jag måste få det ur mig och har ingen annanstans att ventilera.
Jag och R hade sex igår ;) första gången för mig på 8(!!!) år. Har alltid gillat sex med mina ex men det har aldrig gått för mig tillsammans med dem. Själv kan jag "fixa" det men tillsammans med en man så låser det sig och jag får inte till det på samma sätt. Vet/Tror ju att det har med mitt kontrollbehov att göra och att jag inte klarar av att bara släppa allt ffa alla tankar och bara låta mig följa med.
Ledsen om ni blir generade men mår så dåligt av det här och hade hoppats att jag de senaste 8 åren skulle ha kommit längre med mig själv. Kände mig så ledsen och arg på mig själv igår som inte får till det och märker så på mig själv att jag låter mig själv "slippa undan" genom att fokusera på att göra det så skönt som möjligt för honom. Men det slutar alltid med att jag vill att det ska gå för honom så att jag kan slippa undan igen. Berättade för R en del om detta igår och han e så himla gullig men han förstår det samtidigt inte, han tycker synd om mig och peppar mig med att det kommer vi fixa. Det enda är att det gör det bara värre, det gör att jag sätter press på mig själv och så blir det ännu mer kontrollerar och onaturligt.
Inatt började återigen tankarna komma om att jag måste prata med någon, måste få hjälp. Maten, kroppen och sexlivet får mig att må sååå dåligt just nu och det är ju saker man ska njuta av. Fan också vad less jag är på mig själv. Vill bara rulla ihop mig i ett hörn och bryta ihop totalt och bara försvinna.
När det enda jag egentligen vill är att krypa in i R's armar och bara njuta.
Sorry
reser till Stockholm imorn
Nu ska jag in och göra mina situps sen in i duschen och sen börja packa.
Hörs vi inte senare idag eller imorn så hörs vi när jag kommer hem igen på måndag.
Ha det allra bäst där ute, ni är värda varje stund av glädje och lycka.
kram
Gomorron
Sovit länge idag, skönt som attans.
Ska flyga till Stockholm på torsdag och var inne på mina sidor på flygbolaget för att se att allt var ok och då står min resa fortfarande som obetald trots att jag betalade den i förra veckan. Åhh hoppas verklgien inte att det blir nått strul. Har skickat ett meil till dem och hoppas jag får svar snart så att allt är ok.
Varmt idag igen, som attans men ska bli regn enl dmi. Funderar på om jag ska åka till stranden nu först och sen åka och handla eller om jag ska åka och träna och sen handla och om vädret är bra sen åka till stranden. Lutar nog åt det senare alternativet. Chansen är större att jag klarar av att handla på ett bra sätt om jag först tränar. Mindre risk för hetsmat då.
Måste i vilket fall först komma upp ur sängen och äta frulle
Ha en bra dag
kram
söndag/semester
Varit hemma hos ma&pa ikväll och grillat och ätit glass, mumma och så mysigt har inte träffat dem på länge, men tur att jag och ma tog långpromenad sen...suck....så jvla trött på mig själv som inte bara kan njuta.....
Hemma sent ikväll och gjort 135 situps men det enda som snurrar i hjärnan är siffrorna på ma's våg (kan inte ha en egen hemma, blir för fixerad)....suck...ja ni vet....
Nu hägrar drömmarnas värld, vill drömma om bra saker inatt
god natt
dagen efter
Åkte en massa karuseller både jätteroliga och några skitläskiga som hänggungorna och pariserhjulet (vet att jag e lite mesig men gillar inte höjder och när man inte har kontakt med marken och ingen kontroll).
Skitjobbigt med maten men det var ju bara väntat. Världens ångest över en supergod och nyttig sallad, ville helst inte äta alls igår men när jag väl hade börjat äta var det svårt att sluta, ville äta hela tiden ALLT som kom i min väg. Försökte hålla det till måttlighet så att jag inte skulle behöva betala priset idag. Det är ju så skönt när man äter för all ångest försvinner då men så fort man slutar tugga så kommer den 100 gånger värre istället. Ska försöka att inte underäta idag för att kompencera men kan bli svårt. Vill ju inte vara detta svullstiga monster, vill ju vara smal.
Idag blir det stranden så snart jag orkar masa mig upp ur sängen.
Ha det så gott i solen.
Tack
Fan vad jag hatar det här just nu är såååå medveten om allt jag stoppar i mig och ångest över minsta lilla extra. Vet ju att det är så dumt men kan inte mota bort de jobbiga tankarna och känslorna. Känner mig så äckligt fet och äcklar mig över det jag tillåter mig att äta. Oavsett vad jag än äter just nu så är det för mycket och jag kan riktigt se hur magen väller över.
Gör dock inget äckligt åt det men känner mig inte fin. Vill så gärna känna mig fin och intalar mig själv när jag är med R att jag är fin men minsta lilla jag ser mig i en ruta eller spegel så rasar jag inuti.
Sen gillar jag inte mitt sett med R, skyddar mig själv genom att vara rapp i käften, korrekt i allt och kan säkert uppfattas som kaxig. Är ju inte sån, visst lite till viss del men inte till störst del. Gör det bara för att skydda mig själv och inte låta honom komma nära. Och så fort jag kommer hem så kommer känslorna över mig och jag vill bara krypa upp i hans famn och gråta men inte att jag visar det inför honom eller ens säger nått. Vet ju inte än vad jag känner riktigt med honom men hoppas att det kan leda till nått mysigt.
Imorn ska jag och bästa vännerna med barn till Liseberg hela dan. Ska verkligen försöka koppla bort allt jobbigt och bara njuta. Det värsta med imorn är att jag itne kommer få med ngn träning, knappt nått idag heller men ska göra lite fler situps nu så känns det kanske bättre.
kram
stöttning snälla
Halv kartong liten popcorn, 1 flaska cola, 2 gammaldags kolor, 2 vaniljfudge, kanske 10 gräddkola, 3 klubbor.
Det mesta känns ganska ok, förutom colan, fick den och popcornen gratis och var dum som tog emot dem men iaf.
Hatar att jag drack colan, bara en massa äckligt klibbigt socker som fortf känns i munnen och på tänderna. Och det förstorar allt det andra och känner mig som en äcklig valross just nu och vill bara en sak men vill inte.
Så snälla säg vad ni tycker, lite panik just nu och ska ju träffa R imorn och kanske att vi ska till stranden.
Men filmen var heeeelt fantastisk, vill se igen och igen.
sysselsättning/flykt
Kram
berättat lite
Varför kan inte allt detta bara kännas positivt och mysigt och inte som nu när jag återigen känner att jaginte passar in i somhället i sociala relationer att det är bättre att jag dör. Hur kan jag känna så när en man berättar för mig att han sagt till sin bästa vän att han tror att jag är den rätta och att han aldrig känt så här förut eller iaf inte sedan han träffade sin dotters mor för 17 år sedan. Varför kan det inte göra att det känns positivt och inte bara ångestfyllt.
Vet inte hur jag ska klara det här, vill bara kramas men vill bara försvinna.
Så svårt att prata med honom för han pratar så mycket själv om sig själv och sina känslor så vet inte riktigt hur mycket han lyssnar eller hör av det jag säger. Det han säger skrämmer mig lite dessutom hur kan man veta att man har så starka känslor för någon man bara träffat 3 gånger.
Hjälp!
Nojjig som fan över min kropp just nu men vet samtidigt att jag är smalare nu än för några veckor sedan då jag ju faktiskt tränar nu och inte äter något onyttigt. Vill hela tiden och är sugen konstant men motstår, tvingar mig själv.
Såg bild på hans ex idag, riktigt supersmal och snygg tjej. Fick ångest men det visade jag inte. Tankarna for åt alla håll och kanter men jag höll min glada yta utåt.
Han är så go och säger så fina saker om mig samtidigt som han tycker det är frustrerande att jag är så avvaktande. Men kan inte vara annat. Måste låta det ta tid så att jag ärligt kan säga vad jag känner när jag känner det.
Känner att det är så mkt jag skulle vilja berätta men vågar inte och vet framför allt inte hur jag ska säga det. Han säger att jag är en sån stark och självsäker tjej som alltid är glad och jag säger att det är jag inte alltid, varken det ena eller det andra, men säger inte mer. Han är ju attraherad av den starka självsäkra för tillfället mindre tjocka tjej som jag är pga av att jag har stenhård koll på mig själv. Livrädd att släppa taget, vet inte vart jag hamnar då. Dricker ett glas vin och håller mig utomhus för att inte riskera att äta en massa.
Pratade lite idag om vad han sökte hos en tjej (hur dum får man vara som frågar efter det, gahh!) och då sa han bla att det spelar ingen roll hur tjejjen ser ut bara attraktionen finns där, han har gillat både pinnsmala, normala och så pausade han en stund och sa sen mulligare tjejjer. Men vad med feta äckliga monster? Kan han tycka om dem. Han har kommenterat flera gånger om foton på andra om att de är tjocka eller fula. Blir så rädd av de kommentarerna. Vet ju inte riktigt än vad jag känner för honom men vet inte hur jag ska våga slappna av och våga låta honom komma nära och berätta om mina demoner. Vill säga det nu, nu på direkten men hur gör man? Hur säger man till nån att man inte är nått att ha?
Känner ett sånt behov att prata med någon proffesionell men vet eg inte vad det skulle göra. Jag måste gå på min egna känsla. Men är så rädd och vilsen.
Vill ju så gärna ha en man men vill inte ändå, vet inte om jag vågar, VÅGAR INTE, så rädd.
Vill ha hjälp snälla.
låt mig bli smal
Men idag är ångesten tillbaka igen och river i hela kroppen. Rastlös som attans och vill bara ta mig hemifrån men vet inte vart. Varit på gymmet idag men det räcker liksom inte jag bara känner hur jag väller ut på alla håll och kanter och imorn är tanken att jag ska hem till R. Måste få rätt på mina tankar och göra något. Vill gå på bio och se eclipse men har ingen att gå med och rädd att jag kommer känna ännu mer ångest om jag går själv. Funderade på att hyra film men klarar inte av att vara hemma. Vill bara kräkas upp min supergoda räksallad som jag precis ätit för den står mig upp i halsen men vill inte för den var så god och jag vet ju egentligen att jag inte ätit för mycket men just nu känns det så. Var nog de 2 honungsmackorna som jag åt efter som ställde till det. Men med tanke på hur mycket det kunde blivit var 2 inte så mkt. fan varför kan jag inte bara fokusera på det positiva i att jag ska träffa R imorn och inte nojja så mycket. Stäng av, tack. (eller låt mig bli smaaal)
behöver handla mat :(
rapport
Ska till honom på onsdag så får vi se vart det leder. Jag försöker låta mig bara vara och njuta av just nu och inte tänka eller försöka känna efter för mycket. Han pratar väldigt mycket om sig, mig och om oss och om framtiden men herregud vi har ju bara träffats 2 gånger, jag är inte alls redo att ens tänka i de banorna utan försöker som sagt bara vara i nuet. Tror det för mig blir bäst så iaf.
Har även snuddat lite vid mitt förflutna på mitt vanliga sakliga sätt men känns ändå bra att sagt nått iaf och han tog det lugnt reagerade inte så mycket.
Vi får se helt enkelt.
I dag har jag i af min första semesterdag och jag har pysslat ute hela dan: Tvättat fönster, städat uteplatsen och rensat ogräs. Borde eg fortsätta inne men vad f-n jag har ju faktiskt semester :)
Kram på er ´
(Tänker inte berätta hur det kändes när han höll om min mage men ni kan ju ana...men det var ganska mysigt ändå när jag började slappna av och kunde börja andas igen)
...
=)
fullt upp
kontroll
Likadant varje gång jag börjar komma på banan igen, börjar röra på mig, tränar, äter bättre då kommer rädslan för att falla dit och kontrollbehovet blir stoort. Jobbigt. Energikrävande. Vågar inte unna mig nått av rädsla. Och de få gånger som jag tar någor extra så känner jag hur det bara växer inom mig, inte ex kakan då utan ångesten, och jag vill bara stänga in mig någonstans och vräka i mig ALLLLLLT. För av någon anledning tror jag att det är den enda lösningen. Lösningen på vad?
Å ena sidan så måste jag hålla koll på mig så att jag inte äter för mycket eller struntar i att rör på mig och samtidigt så måste jag hålla koll på mig själv så att jag inte slutar äta eller övertränar.
Hela tiden denna kontroll.
Så känns det ändå ganska ok, jag börjar ana att kroppen blir fastare och jag försöker pusha mig själv att fortsätta i positiv anda. Så ikväll har jag och bästa vännerna varit i Båstad och ätit supergott, strosat runt och glott på folk. Kände mig fin och avslappnad. Så får jag se mig själv i spegeln och på foto som ena vännen tagit och det enda jag ser är hur jag formligen väller över åt alla kanter och jag får panik. Jag känner mig så äcklig och fet och ful och vill bara hem och skita i allt bara äta äta äta och kräkas. Alla känslor av hopplöshet väller över mig men utåt visar jag en glad yta vilket gör att kaoset inom mig blir ännu värre.