frokenlejon

Solen har hittat en liten glipa i rullgardinen och ger mig lite ljus. Har kikat runt hos er och känns lite bättre nu. Ska nog komma upp ur sängen idag också och nog ändå kunna få en fin nyår.
Stor kram till er alla som ger mig inspiration och ork.

kommer inte upp ur sängen idag...duschat och gått och lagt mig igen...kommer inte upp...önskar jag hade nått som kunda tynga ner mig, nått som fick mig att kunna andas djupt och lugnt och inte ytligt och fladdrigt som nu. Lägger täcke och kuddar tätt omkring mig, hjälper lite lite...men kommer inte upp ur sängen.

Gomorron
Vaknade med en känsla av illamående idag, kunde först inte förstå varför, hade förträngt all skit jag åt igårkväll. Men sen kom jag ju på all chips, alla bullar, alla nötter etc etc och mådde ännu mer illa. Kan man ha en svatplastsäck över sig på nyår, tro? Inga kläder sitter bra och jag vägrar att köpa nya.
Tänkte gå och se Narnia idag men vet egentligen inte hur stor lust jag har, mår så jäkla illa. Men det är ju liksom inte lönt att kräkas nu, dagen efter.
Får väl kravla mig upp ur sängen snart och in i den välgörande duschen och inbilla mig att jag kan skrubba bort allt äckligt.
Vet inte om det bara är illamåendet men känner en sån oro i kroppen, en bidande ångestkänsla som inte försvinner. Har inte så många måsten idag men de få jag har som att städa och gå ut med vovven känns jättejobbiga.

Om ni som jag har en laptop och sitter mkt i sängen och soffan med den kan jag absolut rekommendera IKEAs datorunderlägg med kudde, kostar bará 139 kr tror jag.

Inte så mkt till sovmorgon idag med en vovve som hoppade upp och ner i sängen med nya leksaker hela tiden och en svans som viftade som en propeller. Fast det är klart man kan ju vakna til sämre sällskap :).
Gick ut i pyjamas, morgonrock och kängor för morgonrastningen och kröp sen tillbaka i varma sängen igen. Mys...

Tog en chansning och ringde spa för att se om de hade någon sista minutenbehandling idag. Och det hade de!!! Så efter att jag och vovven varit ute i solen och snön på en ordentlig runda så bar det av till en skööön avslappningsmassage. 1 timmes underbar egentid utan dåligt samvete. Gick ganska bra att inte tänka på nått alls, ljudet av vågor hjälpte till att rensa hjärnan från allt stimm. Man borde verkligen unna sig massage oftare.

En tur till stan för lunch med bästa T hann jag också med och så lite shopping till nyår, jag ska stå för desserten. Nu e jag sååå trött och har krängt/äcklat mig med en massa mat, precis som om jag måste kompencera för att jag inte varit hemma och ätit på dan. Mår illa men tänker inte förstöra denna dan med att kräkas. Behåller datorn i knät och kollar runt till er för lite pepp och inspiration.
Sugen på att hoppa in i duschen för 3e gången idag, inte konstigt att det kliar överallt på kroppen den blir ju supertorr av alla duschar. Men måste nog in en gång till minst idag känner mig lite småäcklig efter att ha varit på stan.
kram

Fan vad det är jobbigt när ångesten väller över en. Särskilt när man sitter i en bil med föräldrar och syster och inte vill/kan visa nått. Både på resan upp till götet och på resan ner fick jag känningar av en begynnande ångestattack. Andades, provade att sjunga lite, andades igen och försökte styra tankarna åt något annat håll. Visst fick aldrig panik på riktigt men jag kände hur det bubblade under ytan och det var så otäckt. Hade en massa tankar om hur jag skulle kunna avsluta eländet och tillslut var det återigen dom tankarna som gjorde att pulsen gick ner något och jag kunde andas någorlunda lugnt.¨
Har tryckt i mig en halv förpackning med pepparkakor och en halv burk med russin för att klara av kvällen. Antar att det ändå är bättre än alternativet.
Var iaf trevligt att träffa farfar, han såg pigg ut för att vara 87 med nybruten lårbenshals. Krut i gubben om än lite tankspridd.
Tänker inte sätta någon klocka på larm till imorn och hoppas på sovmorgon.
natti

Idag bär det av till goa Götet för besök hos farfar. Hur kan jag inte vilja med på det... vet ju att det är trevligt och att farfar är supergo. Men det är bara för mkt med alla människor hela tiden, sociala evenamang stup i kvarten, blir så stressad av det och dessutom så vet jag ju att det komer bli en massa mat och fika och godis etc etc.
Men just nu känns det nog ändå ganska ok, ska bli mysigt att träffa farfar har inte träffat honom sen i somras så får försöka fokusera på den känslan.
Ha en fin tisdag
kram

Ringde till psyk idag för att ändra tid. Varför ska det vara så jobbigt och ångestfyllt att bara ringa och ändra en tid. Det säger ju ingenting om mig som person, det innebär inte att jag inte är värd att få hjälp bara för att jag försöker få det att passa mig bättre. Men ändå känns det så, som om jag inte har rätt att göra så, utan ska vara tacksam för att de över huvud taget vill träffa mig.
Givetvis kom jag inte fram till rätt person utan fick ringa ett annat nummer, samma ångest igen. Och där var det en tfnsvarare som jag pratade in på och lämnade mina nummer. Stress igen för att de skulle ringa upp, tänk om de inte ringde? tänk OM de ringde...
Iaf ringde psykologen upp och vi kunde ändra tiden utan problem. Försökte analysera vad jag tyckte om hennes röst... knäppt jag vet... var hon kanske lite sur? Vad fick hon för uppfattning om mig, jag lät säkert glad och pigg och hon tänker säkert att jag kommer ta upp hennes tid i onödan. Var hon sur? I min hjärna var hon klart sur och irriterad för att hon fick ta sig tid att ringa mig och att jag var besvärlig som inte var tillräckligt tackam över att ha fått en tid utan ville dessutom ändra tid.
Ledsen att jag bara babblar på och om sådana egentliga ovesäntligheter och tramsigheter. Vet ju det men kan inte stoppa min hjärna och alla tankar och analyser den pytsar ut hela tiden.

Trots igenfrusna vattenledningar och strömavbrott så har denna dag tillslut artat sig helt ok.
Min nya rutin att ta med mitt stora röda tefat på kvällspromenaden upp i backen är en hit. Barnasinnet får sig en liten kick och jag blir glad av att snurra runt och kraschlanda i snön och vovven hoppar som toking fram och tillbaka. Idag var tom ena kisen med men han tyckte nog mest att jag var fånig så han vände och gick hem igen när jag började åka i backen.
Semester veckan som kommer nu vilket ska bli sååå skönt, hoppas jag kan koppla bort jobb för några dagar det är välbehövligt.
Tittade förresten på en jättebra film innan som jag kan rekomendera: Vicky Christina Barcelona av Woody Allen.
I veckan blir det nog att gå och se Narnia 3, får se om jag får någon med mig eller om jag ens kommer att fråga nån, förväntar mig att få nej och är så trött på det så lika bra att inte fråga alls.
Nyår hägrar ju i veckan, har ni nått kul ni ska göra? Hade helst sluppit att fira alls men det är ju inte riktigt acceptabelt att sitta själv på nyår och tror ju kanske inte att det kommer göra mig gladare heller men det hade varit skönt att bara ignorera allt firande, orkar inte tänka på nästa år, tar en dag, en timme, en minut i taget just nu.

Ångesten river i mig, stitter i soffan stressad som attans, tankarna far och flyger i 200 km/h och minsta lilla ljud eller rörelse får det att kännas som om jag ska slitas itu.
Ser på film men har svårt att koncentrera mig försöker komma på vad som skulle kunna lugna mig, orkar inte vill inte ta piller idag, vägrar äta mer vägrar kräkas.
Funderar på vad jag ska göra för att må så bra som möjligt i veckan, funderar på att kanske försöka få tag på biljetter till opera i mö men tror inte jag får med mig någon, vill inte gå själv även om det kanske hade varit ok. Nästa höst ska de sätta upp Les Miserables, sett den i West End, måste se den igen, helt fantastiks.
Huvudet snurrar så mkt tankar, retar mig på min fina vovves svans som viftar så fort jag rör mig, retar mig på mina kisar som jamar och stryker sig omkring mig.
Jobbigt att andas skulle vilja ge mig ut i snön och bara springa tills jag inte orkar mer och bara lägga mig i snön och se upp på stjärnorna och inte resa mig upp igen.

Hemma igen, hemma i mitt sköna mysiga tysta hem med bara jag, vovven och mina kisar.
Har haft en supermysig julafton i mö med släkten, gick bättre än väntat vilket var skönt. Kunde faktiskt njuta av umgänget utan panik och tom även maten smakade gott.
Sov hos ma och pa inatt och haft en riktigt mysig dag där idag med långpromenad och middag.
Men som sagt nu är det väldigt skönt att vara hemma.
Hoppas verkligen er jul varit minst lika mysig som min och att ni som jag för en liten stund lyckats förtränga allt jobbigt och unnat er att njuta för en liten stund.
kram

Känner mig alldeles snurrig. Känns som jag har en stor klump i halsen och som jag skulle kunna börja gråta när som helst. Ätit bort alla känslor men gråtkänslan blir jag inte av med.

I vilket fall så vill jag önska alla en riktigt GOD JUL utan matmonster och ångest utan bara kärlek och frid.
Kram
<3 <3 <3

Hämtade posten, ett brev från sjukhuset... pulsen ökar...jobbigt vill inte öppna måste öppna. Fått tid till psykolog...panikkänslor och ångest...VILL INTE VILL INTE...måste avboka....har inte där att göra...vem tror jag att jag är? Måste boka av tiden har inget att komma med, ignorerar allt, ignore ignore ignore...
nej, ska inte avboka men ska försöka omboka då dum tid. Men jag har ju verkligen inget att komma med vem är är jag att beklaga mig? Jag har inga skäl att inte må bra, har inget att säga.
pulsen rusar jobbigt att andas, fixar inte det här. Vill bara gräva ner mig någonstans och försvinna. Vill bara bygga upp ännu högre murar och bilda ännu tjockare skal.
Vill inte, kan inte, vågar inte....

Vilken bedrövlig bloggerska jag är för tillfället. Tror det kan ha med mitt lilla lyckopiller, vovven, att göra. Inget är egentligen bättre eller förändrat på något sätt men lilla fina hon finns där med sin viftande svans och sina bedjande ögon och får mig att skifta fokus om så bara för en kort sekund.
Maten fungerar skit och gjorde det förbjudna häromdan, vilket kändes jätteskönt och förlösande. Tycker jag är äcklig och värdelös och vill bara ge upp men så har jag en liten hund som plirar med ögonen och älskar mig trots att jag är så hopplös och vidrig. Hon bryr sig inte hon gillar mig ändå.
Har inte hört nått från psyk än förresten och väntar mig inget förrän e helgerna. Suck...
Fast givetvis så snurrar det i min hjärna om varför jag inte hört nått än, att de inte tycker jag är värd någon hjälp, att de glömt bort mig, att de inte vill hjälpa mig, att de inte vill ta i mig med tång, jag är inget att ha ens för psykvården, jag hamnar emellan, jag är inget att ha.

Är så trött på att bli så stressad och irriterad hela tiden. Minsta lilla så känner jag hur jag börjar koka och skulle bara vilja svära och slå omkring mig. Tycker jag är fumlig och saker går emot mig hela tiden. Fåniga småsaker som att damsugares snurrar in sig eller att saker trillar över mig får mig att känna som om jag skulle explodera. Men ändå varit en ganska ok dag, har fått gjort mkt, köpt nästan alla julklappar och skrivit rim, tvättat och städat. Sen tvivlar jag nu givetvis på om det jag köpt är bra, skulle kanske köpt nått annat. SÅ TRÖTT PÅ MIN HJÄRNA...

Drömmer så mkt varje natt, otäcka drömmar. Men trots det vill jag bara fortsätta drömma när jag vaknar. Drömmarna får aldrig någon riktig upplösning och så vaknar jag av känslan av ångest och stress. Och det håller i sig i flera timmar. 
Skitjobbigt att jobba just nu, vill verkligen inte dit men än så länge har jag tagit mig dit varje dag denna veckan. Vill inte ha fler sjukdagar, särskilt när jag inte är sjuk på "riktigt" utan bara har ångest.
Ska visst bli snöstorm idag kan ju alltid hoppas på att jag blir insnöad ;)...
Orkar inte klarar inte av att träffa människor idag och finns ingen kraft att klistra på serviceleendet.

Ledsen om jag varit lite frånvarande på sistone men varit väldigt mkt runt omkring så jag har inte orkat öppna datorn- Har fått ökad puls bara av att tänka tanken.
Ska försöka kika runt lite till er nu.

I säng efter lång dag på jobb. Stressad över helgen, känns som det är för mkt med allt inplanerat. Roliga sociala saker men just nu skulle jag behöva en lååång sovmorgon och utan några planer alls. Får vila en annan dag.

Tänker en del på mötet med psykologen idag. Överdrev jag? Just nu känns det ju ändå rätt ok. Orkar inte tänka mer på det idag.

Det enda positiva med att vara inne i ångestsvängen är att jag inte äter så mkt, stimmar mest runt och får ingen ro att sitta still och äta. Jobbigt att det inte släpper, ångesten finns där hela tiden och gör det jobbigt att andas och fungera. Tur jag har lilla vovven som är ett litet lyckopiller.

Så idag var det dags, hade tid till psykologen. Som sagt så har den senaste tiden varit fylld av ångest men så igår åt jag bort allt och så blev det bara tomt, hade inget att säga idag kändes det som, bara ekande tomt. Men imorse vaknade jag igen som vanligt med stimm, stress och ångest och på nått skruvat sätt var det lite skönt att det iaf inte bara var tomt.
Träffade en jättetrevlig psykolog, säkert 10 år yngre än mig, som lyssnade och ställde rätt frågor. Kontentan av det hela var att hon sa att jag mår verkligen inte bra (jobbigt att höra) och att hon kommer skicka en remiss till psyk för vidare utredning och att hon ville att jag skulle få tid så fort som möjligt.
Jobbigt som fn och kunde inte hålla tillbaka tårarna, är så rädd för vad det här kommer innebära, vad som kommer att hända. Känner mig också lite lättad, nu ligger det inte bara i mina händer. Psykologen sa också att den läkaren jag träffat var jättebra och det känns ju skönt.
Anade väl att jag skulle bli skickad vidare till psyk men hade varit så skönt att slippa det stora maskineriet, man försvinner så lätt. Men antar att det har med min långa historia med ångest och depression och så äs, fantastiska äs ;/ att göra. En psykolog på en vårdcentral har kanske inte riktigt de resurserna, eller jag vet inte. Hon skulle dessutom sluta i januari, tyvär. Hon verkade riktigt bra.
Nu ska jag till jobb, är helt slut och mosig i ansikte och kropp av alla tårar men kan inte vara hemma.

Gör allt jag kan för att inte stimma och stressa iväg funkar ganska bra. Varit på väla med vän, städat, pysslat hemma och varit ute med vovven (My; hon e en blandning mellan labbe och dansk svensk gårdshund, ca 20 kg, svart).
Försöker inte tänka på morgondagen utan bara vara i nuet. Blir många andetag att andas.
Hoppas ni haft en skön 2a advent.

Gjorde ett smart val idag och tog mig hemifrån och in till stan för lite bio. Ingen som ville med på Harry Potter så det var premiär för att gå på bio själv. Men det var helt ok och är så glad att jag gjorde det. Inte mkt som kan få mig så avslappnad i kropp och själ som bio och ffa Harry Potter. Ätit smarrig varm kycklingsallad ochska låta den sjunka lite i magen innan det blir liten prommis med vovven.
Vaknade alldeles för tidigt i morse och kunde inte somna om trots att jag inte sovit så gott under natten. Jobbigt när inte sömnen funkar trots att jag tog en atarax igårkväll. Ska nog satsa på en stilnoct ikväll så blir jag kanske inte så lättstörd.
Hoppas ni haft en mysig lördag.

Ångesten kommer och går i vågor. Minsta stress eller tankeverksamhet triggar igång den och det blir asjobbigt. Oroar mig som fn för vad som händer och vad som kommer att hända, vad innebär det här att ångesten e så stark, hur kommer det sluta? Ringde min läkarmottagning igår för att höra om nått hänt sen jag var där för 1 v sedan, bara av att vara i tfnkö triggade igång ångesten som satan. Sköterskan skulle kolla upp och återkomma. Idag ringde en psykolog och gav mig en tid på torsdag. Skönt óch läskigt men just nu väldigt behövligt. Gått och lagt mig klarar inte av att vara uppe blir så stressad, kan inte se på tv, blir nog till att ta en atarax eller stilnoct snart om jag inte kan varva ner med lite andningsövningar. Ska försöka se på lite greys brukar distrahera det värsta iaf. Vill eg inte sova än, blir så fel med nattsömnen då.

Fan fan fan vad jobbigt, fick en ångestattack på jobbidag. Lyckades först förtränga det men tillslut kunde jag knappt andas och jag kände paniken öka explosionsartat i kroppen. Höll ut tills en arbetskamrat kom in och först då gick jag till chefen och sa att jag mådde skit att jag trodde jag höll på att få en panikångastattack och att jag var tvungen att åka hem. Hon tittade bara på mig och sa inte så mkt. Tog mina grejer och min vovve ochgjorde allt för att hålla mig så lugn som möjligt men kändes som jag när som helst skulle explodera. Tryckte i mig en tomat vilket tog udden av det en mikrostund. Kom ut och tog djupa andetag i den friska kalla luften vilket lugnade mig lite. Satte mig i bilen och bara kände tårarna komma över mig. Lilla vovven kröp upp i mitt knä och det var så skönt. Tog en promenad och åkte sedan hem och tog en atarax, sovit några timmar ochnu sett greys men känner hur ångesten ligger och pyr, den kommer som i vågor och jag känner mig ybersensitiv. Tagit en stilnoct nu och bett bästa T avboka min tandlälartid imorn bitti. Vill inte sätta klockan, vill sova så länge som möjligt.
Måste bort från mitt jobb, måste bort från min chef som är så obehaglig och elak. Känslan kom över mig att jag skulle säga upp mig på stubben, orkade/klarade inte en sekund mer.
Känner mig lite lullig och sludrig och inte helt klar, orkar inte känna mer idag, vill inte lägga mer energi på min chef.
Hoppas på en god natts sömn
kram