frokenlejon

Ringde till psyk idag för att ändra tid. Varför ska det vara så jobbigt och ångestfyllt att bara ringa och ändra en tid. Det säger ju ingenting om mig som person, det innebär inte att jag inte är värd att få hjälp bara för att jag försöker få det att passa mig bättre. Men ändå känns det så, som om jag inte har rätt att göra så, utan ska vara tacksam för att de över huvud taget vill träffa mig.
Givetvis kom jag inte fram till rätt person utan fick ringa ett annat nummer, samma ångest igen. Och där var det en tfnsvarare som jag pratade in på och lämnade mina nummer. Stress igen för att de skulle ringa upp, tänk om de inte ringde? tänk OM de ringde...
Iaf ringde psykologen upp och vi kunde ändra tiden utan problem. Försökte analysera vad jag tyckte om hennes röst... knäppt jag vet... var hon kanske lite sur? Vad fick hon för uppfattning om mig, jag lät säkert glad och pigg och hon tänker säkert att jag kommer ta upp hennes tid i onödan. Var hon sur? I min hjärna var hon klart sur och irriterad för att hon fick ta sig tid att ringa mig och att jag var besvärlig som inte var tillräckligt tackam över att ha fått en tid utan ville dessutom ändra tid.
Ledsen att jag bara babblar på och om sådana egentliga ovesäntligheter och tramsigheter. Vet ju det men kan inte stoppa min hjärna och alla tankar och analyser den pytsar ut hela tiden.