typisk måndagkväll
1a advent
Har fullt upp för tillfället vilket känns skönt. Och det är inte bara jobb för tillfället. Har ju böjat rida en häst här på gården och det är supermysigt. Det innebär att den mesta lediga tid är inbokad nu och det är ju bra då har jag inte så mycket tid över till att äta en massa eller tänka för den delen. Kanske, kanske att jag tom kan känna ett litet sug att kanske höra av mig till en kille vars nummer jag fått( för läääänge sedan).
Kan inte riktigt förklara varför jag inte skriver så mycket för tillfället, förstår det inte riktigt själv hur man kan gå från att babbla av sig minst en gång per dag till att inte ha nått att säga alls.
Har iaf adventpyntat hemma idag och varit och sjungit på adventsmässan. Så lite julstämning börjar så smått infinna sig. Kanske att jag tom får satt på vinterdäcken i vecka.
Hoppas ni har en mysig advent. Kram
lördag
Hoppas allt är bra med er alla, ledsen om jag är lite fåordig just nu men har ingen riktig inspiration. Speciellt eftersom mitt internet krånglar och stänger av sig själv efter en timme eller så :(.
Nu ska jag nog ta och köra till Hööks och köpa mig ett par nya ridhandskar :)
Kram
frysta kycklingfiléer
Blev vaccinerad i måndags, så då var det gjort det var väl bra...
Var ute och red i söndags och vilken fin häst det är. Ska rida henne imorn och i helgen.
Annars är jag nog ganska blank just nu, känner inget särskilt, bryr mig inte riktigt, bryr mig inte tilläckligt för att göra nått. Äter äter äter men känner mest ingenting.
Antagligen därför jag inte har något större sug att skriva i bloggen, har inget att säga.
kram så länge
lördag
Ullared
"Vi som inte lyckas riktigt på jorden, vi kanske får det bättre i himlen........"
Blir så sorgsen när jag hör orden men jag kan ändå inte låta bli och känna att det är det jag vill tro på. Det ger lite hopp. Kanske att det finns en annan plats som är för mig. För här är jag inte lycklig.
Har erbjudande om att börja rida en häst på gården och då ev provrida den imorn och det har jag ju sagt javisst till, så klart. Det är något som jag bör göra det är bra för mig måste göra någo av mitt liv. Men..... just nu vet jag inte hur jag ska orka. Vill egentligen inte binda upp mig på några åtaganden just nu. Klarar ju inte ens av att ta hand om mitt hem. Inte idag heller har jag orkat diska eller städa. Eller orka jag vet inte varför jag bara inte tar tag i det. Jag bara blundar och går förbi skiten, tittar in i tv'n och fokuserar på att stoppa saker i munnen. Varit livrädd den senaste veckan att min hyresvärd av någon anledning skulle vilja komma in för att fixa något, det är så äckligt och jag skäms så. Skulle varit på fest med kören idag men det gick bara inte jag var sååå trött efter en helt otroligt hektisk dag på jobb. Sov när jag kom hem från 16-18. Men sen ikväll hade jag ju kunnat ta tag i det, men icke.
Men.... imorn bara måste jag, det finns inget annat alternativ.
Svininfluensan
Kommer säkert vaccinera sig eftersom det är det man "bör" göra, det är det som förväntas av mig. Det gäller att fullfölja sin plikt som den person man är, alltså kommer jag troligtvis vaccinera mig, strunt samma vad jag eg vill.
Min älskade syster yster
Måste bara säga att jag älskar min syster så otroligt mycket och att jag nu idag insåg att hon är den jag kan hålla mig vid liv för. Hon ger mitt liv mening och det sista jag vill är att såra henne. Ni kan inte ana hur skönt det känns att ha något som är värt att hålla sig vid liv för.
godkväll
Har provat att sänka T3-medicinen igen och kanske att jag känner mig lite lugnare och inte så stimmig i hela kroppen.
mkt mkt på jobb så trött men ikväll hägrar Greys och sen So you think you can dance, tur att jag har sovmorgon imorn.
Kram på er
lite av varje
Satt faktiskt igår kväll och kollade en del på nätet och funderar på en klinik som har psykologer också, det är en capioklinik och jag vet ju att dem har en anorexiklinik i Stockholm så kanske att de har lite mer förståelse och kan hjälpa mig rätt. Det dumma är bara att just nu äter jag hela tiden, isolerar mig så mycket jag kan och stänger av. Men det räcker ju att jag bara läser i min blogg lite vad jag skrivit förut för att komma ihåg hur jag mår.
Sen vad det gäller jobb så är min arbetsituation inte bra alltid och jag är rädd att trilla dit igen. Men jag ska ge det en chans till nu i och med att det sker förändringar med olika behörigheter. Klarar jag det så har jag helt andra möjligheter att söka nytt jobb.
Ligger i sängen idag med ont i magen och mår illa. Kan ju bara drömma om att det är maginfluensa, det är trol helt självförvållat av all j-vla skit jag trycker i mig. Men det gav mig iaf ett skäl att inte åka hem till ma&pa för att fira fars dag. Lyckas inte riktigt stänga av känslorna av dåligt samvete och tycker inte om mig själv för att jag är så egocentrisk och självisk. Borde ju givetvis fira pappa idag men vill/orkar inte.
Får bli Harry Potter-maraton i sängen idag. Allt för att slippa ta tag i något.
Hur gör man?
Hur gör man för att ta emot hjälp? Utan att få panik och inte lita på den?
Vad ska man göra av hjälpen man får? Utan att bara slå den ifrån sig?
Hur ska hjälpen få en att må bättre? ???????????????????????
lördag kväll
Trött som attans och blir bara slappe i soffan ikväll med körslaget. Imorn är det ju fars dag så får väl ta mig ut till ma&pa trots att jag hellre velat bara vara hemma och kanske kanske få ordning på städning och promenixande. Fast jag vet att det jag allra helst vill bara är att sova och att en liten hustomte kommer och fixar och trixar med allt hushållsjox. Tänk vad skönt det hade varit om jag bara kunde ligga i sängen hela dagen och glo på film tex harry potter.
Stimm
hur vet man?
SUCK
Peptalk från Bullen
Har ju en läkare där som är helt ok så länge som det gäller fysiska saker men jag når inte fram eller får någon respons när jag försöker prata om mitt skitiga mående. Jag har svårt som det är att prata om det och det blir inte bättre av att han sitter och skruvar på sig och sänder ut signaler om att han inte vill ta hand om det eller hjälpa mig. Han vill att jag själv ska kolla upp vilken typ av hjälp jag vill ha och var den finns och så ska han hjälpa mig att skriva remisser.
Sen kan jag inte låta bli att reagera på att systern i telefon inte frågade något om hur hon kunde hjälpa mig eller om hon skulle boka en tid trots att jag sa att jag mådde väldigt dåligt psykiskt.
Känner att jag håller på att förbereda mig på och ställer in mig på att försöka än en gång söka hjälp men vet bara inte var jag ska vända mig. Hur ska jag orka ringa runt överallt och försöka hitta en bra läkare.
Vet ju som sagt inte egentligen vad jag vill med mitt liv men så här kan jag ine leva med att bara äta äta äta hela tiden så fort jag får en möjlighet.
Dröm
Jag var hos läkaren, inte min vanliga läkare, för en urinvägsinfektion eller nått. Men hon började inte med det utan hon började med att titta mig i ögonen och fråga; Hur mår du?
Sen gick hon igenom mig från topp till tå och ställde en massa bra frågor som hon krävde svar på. Jag kände mig sedd och att hon verkligen brydde sig om hur jag mådde. Hon var inte stressad över huvud tagen och hon såg mig i ögonen hela tiden. Hon lät det ta den tid det tog och lät mig välja tempot. Vaknade med en sån skön känsla och önskar verkligen att det vore som i drömmen när man gick til läkaren och inte som i verkligheten då det är stress hela tiden, de tittar på klockan och man känner att man nästan borde be om ursäkt för att man kommer med sina obetydliga problem.
lösning?
Tappar mycket nu igen, kan inte förklara mig kan inte sätta ord på saker jag vet jag kan. Blir skrämd av att jag vid några tillfällen nu stått och gjort saker jag gjort i över tio år och så helt plötsligt vet jag inte vad jag gör eller vad nästa steg är. Kan inte se klart vad det är jag har för händerna. Och jag tror det är det som skrämmer mig mest, att jag är så livrädd för att gå in i väggen, eller vad det nu är för något, igen. Vill aldrig aldrig vara så sårbar och känna mig så svag igen. Och att hamna där igen det vore höjden av förödmjukelse, det innebär att jag inte lärt mig något alls av de senaste årens hårda arbete. Vad ska alla tänka, vad ska min familj tro ,kommer inte kunna se någon i ögonen. Vägrar låta det ske samtidigt som jag känner att mitt sätt att förhindra det, med mat och isolering, bara tar mig närmre och närmre. Vill bara fly, säga upp mitt jobb, säga upp alla mina bekantskaper och bara fly ut i skogen långt bort och bara bli en med naturen.
sekt
Läser en gripande bok om en kvinna som var med i en frikyrka som blev som en sekt och hennes fruktansvärda upplevelser därifrån och hennes kamp tillbaka. Inte för att jag har hennes upplevelser eller levt hennes liv men i mycket av det hon skriver kan jag ändå känna igen mig själv. Ibland har jag haft en önskan eller iaf tänkt på om man skulle gå med i en frikyrka med stark gemenskap och kärlek. Jag finner det ju inte i verkliga livet. Sen är det ju så att trots att det är det jag längtar efter mest så är det det jag fruktar mest också. Jag hade ändå inte släppt någon in på livet så då hjälper det ju inte.
Är så trött så trött och orolig i hela kroppen, vill bara sova och blunda medans kroppen vill springa ett maratonlopp.
Vill ha hjälp men vet inte vart jag ska vända mig eller vart jag ska våga vända mig. Har sökt hjälp så många gånger utan att i slutändan må bättre. Vet inte vad jag ska göra. Vill inte ha det så här men vill samtidigt inte visa mig så svag igen som jag gjorde i samband med utbrändheten. Ytan måste hållas fläckfri och stark. Känner mig som byggd av tegelsten på ytan men utan innehåll, bara tomhet.