frokenlejon

Just nu fylls mesta delen av mitt liv av kontroll. Inget utrymme ges till känslor av rädsla för vad som ska hända. Därav har jag inte heller kunnat skriva här av rädsla vad som kan bubbla upp. Inte heller har jag klarat av att läsa era bloggar så jag hoppas att allt är bra med er.
Likadant varje gång jag börjar komma på banan igen, börjar röra på mig, tränar, äter bättre då kommer rädslan för att falla dit och kontrollbehovet blir stoort. Jobbigt. Energikrävande. Vågar inte unna mig nått av rädsla. Och de få gånger som jag tar någor extra så känner jag hur det bara växer inom mig, inte ex kakan då utan ångesten, och jag vill bara stänga in mig någonstans och vräka i mig ALLLLLLT. För av någon anledning tror jag att det är den enda lösningen. Lösningen på vad?
Å ena sidan så måste jag hålla koll på mig så att jag inte äter för mycket eller struntar i att rör på mig och samtidigt så måste jag hålla koll på mig själv så att jag inte slutar äta eller övertränar.
Hela tiden denna kontroll.

Så känns det ändå ganska ok, jag börjar ana att kroppen blir fastare och jag försöker pusha mig själv att fortsätta i positiv anda. Så ikväll har jag och bästa vännerna varit i Båstad och ätit supergott, strosat runt och glott på folk. Kände mig fin och avslappnad. Så får jag se mig själv i spegeln och på foto som ena vännen tagit och det enda jag ser är hur jag formligen väller över åt alla kanter och jag får panik. Jag känner mig så äcklig och fet och ful och vill bara hem och skita i allt bara äta äta äta och kräkas. Alla känslor av hopplöshet väller över mig men utåt visar jag en glad yta vilket gör att kaoset inom mig blir ännu värre.