berättat lite

Fick berättat lite över tfn men inte fn känns det bättre för det, känns bara fel och ytligt och dumt, dumt att jag sa nått för nu fattar han ännu mindre och får kanske en förutfattad mening som inte stämmer. Bättre att ta det efterhand och försöka känna känslorna när de kommer och ta det då kanske jag tom kan klara av att låta honom krama mig när det blir tufft. Känner ju honom inte så väl än och vet inte riktigt hur stark hans empatiska sida är eller hur omtänksam och tålmodig han är.
Varför kan inte allt detta bara kännas positivt och mysigt och inte som nu när jag återigen känner att jaginte passar in i somhället i sociala relationer att det är bättre att jag dör. Hur kan jag känna så när en man berättar för mig att han sagt till sin bästa vän att han tror att jag är den rätta och att han aldrig känt så här förut eller iaf inte sedan han träffade sin dotters mor för 17 år sedan. Varför kan det inte göra att det känns positivt och inte bara ångestfyllt.
Vet inte hur jag ska klara det här, vill bara kramas men vill bara försvinna.
Så svårt att prata med honom för han pratar så mycket själv om sig själv och sina känslor så vet inte riktigt hur mycket han lyssnar eller hör av det jag säger. Det han säger skrämmer mig lite dessutom hur kan man veta att man har så starka känslor för någon man bara träffat 3 gånger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0