Sista dan på semestern :(
Precis hemkommen från Krapperup och "Kärleksdrycken"(opera). Den var riktigt bra och rolig och hade lurat med R dit och kryss i taket han gillade det :).
Helt färdig nu både fysiskt och psykiskt. Lite ångest för att jag inte rört på mig alls idag och för toscakakan med grädde som jag åt i pausen. Fan också att man inte ska kunna njuta som vanligt folk. ALLA, verkligen ALLA åt av den och den var jättegod men här ligger jag nu i sängen och funderar på alternativen situps eller kräkas. Lutar dock åt situps, kan inte bara skita i det helt.
Och imorn blir det ändå lite kalas, suck hade ju helst sluppit tänka på det. Första dan tilbaka på jobb och så ska man behöva tänka på kvällens matintag. Har bestämt mig för att det får bli räkör men kan inte bestämma mig för vad som är bäst för mig, att göra färdiga mackor eller att man gör egna efter hand. Finns ju både för och nackdelar med både och. Gör jag dem färdiga så kommer alla vara lika stora och då tycker jag att min är för stor, för mkt bröd och majonäs men om vi gör dem själv så är risken att jag äter för mkt. Lutar nog ändå åt det senare alternativet då jag slutar jobb 5 och dom kommer 6, hinner inte riktigt med allt. Så får det bli, rostebröd och var och en gör sina egna mackor.
Och så var det fina R då. Han har så mycket fina och gosiga sidor och det är så mkt som stämmer men det blir så uppenbart att jag inte känner så mkt för honom när jag som idag går på opera och känner riktigt hur hela jag fylls av känslor: kärlek, frustration, ledsamhet och rördhet. Och så känner jag i bilen hem hur jag kommer på mig själv att sitta och reta mig på honom och nästan som om jag letar upp saker att reta mig på bara för att, ja vadå?
Känner så jvla mkt att jag skulle behöva prata med någon nu och återigen försöka få hjälp. Jag kan ju inte gå så här och vara så avstängd eller vad det nu är, det är ju inget jag gör medvetet.
Sen är det ju fel att säga att jag inte känner något alls för jag tycker om honom och han gör mig glad (för det mesta) men...... Och nu har det ju ändå gått 3 v nog fasiken borde jag känna lite pirr i magen iaf. Men nu börjar ju jag jobba som sagt och kanske att distansen kan göra nått.
Jobb orkar jag inte ens tänka på idag, har tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om att kunna somna.
Sov gott
Helt färdig nu både fysiskt och psykiskt. Lite ångest för att jag inte rört på mig alls idag och för toscakakan med grädde som jag åt i pausen. Fan också att man inte ska kunna njuta som vanligt folk. ALLA, verkligen ALLA åt av den och den var jättegod men här ligger jag nu i sängen och funderar på alternativen situps eller kräkas. Lutar dock åt situps, kan inte bara skita i det helt.
Och imorn blir det ändå lite kalas, suck hade ju helst sluppit tänka på det. Första dan tilbaka på jobb och så ska man behöva tänka på kvällens matintag. Har bestämt mig för att det får bli räkör men kan inte bestämma mig för vad som är bäst för mig, att göra färdiga mackor eller att man gör egna efter hand. Finns ju både för och nackdelar med både och. Gör jag dem färdiga så kommer alla vara lika stora och då tycker jag att min är för stor, för mkt bröd och majonäs men om vi gör dem själv så är risken att jag äter för mkt. Lutar nog ändå åt det senare alternativet då jag slutar jobb 5 och dom kommer 6, hinner inte riktigt med allt. Så får det bli, rostebröd och var och en gör sina egna mackor.
Och så var det fina R då. Han har så mycket fina och gosiga sidor och det är så mkt som stämmer men det blir så uppenbart att jag inte känner så mkt för honom när jag som idag går på opera och känner riktigt hur hela jag fylls av känslor: kärlek, frustration, ledsamhet och rördhet. Och så känner jag i bilen hem hur jag kommer på mig själv att sitta och reta mig på honom och nästan som om jag letar upp saker att reta mig på bara för att, ja vadå?
Känner så jvla mkt att jag skulle behöva prata med någon nu och återigen försöka få hjälp. Jag kan ju inte gå så här och vara så avstängd eller vad det nu är, det är ju inget jag gör medvetet.
Sen är det ju fel att säga att jag inte känner något alls för jag tycker om honom och han gör mig glad (för det mesta) men...... Och nu har det ju ändå gått 3 v nog fasiken borde jag känna lite pirr i magen iaf. Men nu börjar ju jag jobba som sagt och kanske att distansen kan göra nått.
Jobb orkar jag inte ens tänka på idag, har tagit en halv stilnoct för att försäkra mig om att kunna somna.
Sov gott
Kommentarer
Postat av: Anni
Jag tror du tänker rätt när du känner att du behöver hjälp. Och att du mår som du mår kan mycket väl påverka att du inte känner så mycket för R. Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt kär i min man just nu...
Postat av: Pixan
Hittade precis hit och undrar om du haft ngra långvariga relationer, el ngra längre alls och hur det i sådana fall har gått..
Känner att jag själv missat på tok för mycke till ÄSens fördel med depp å isolering och allt annat som ingår i den j-a sjukdomen..
Tycker det är bra att du åt av kakan iaf!! Inget man går upp 10 kg av, nästa gång kanske du får än mindre ångest, tänka framåt, tänka positivt!!
Kram
Trackback
