knäppa tankar
Har ju en bra arbetsplats att gå till där alla är snälla och jag slipper psykningar. Ändå är jag inte nöjd, ändå är jag inte glad.
Vill bara, ja ni vet, ... bort alla känslor.
Varit på jobb idag iaf, kändes väl bra, ganska likgiltlig inför det. Likadant med maten, har fungerat bra i två dagar nu men bryr mig inte.
Fast bra är ju bra även om du inte tycker det... Jag menar att det är väldigt positivt att maten fungerat bra och att du har det bra på jobbet. Kommer du bara tillrätta med depressionen så skall du se att du kan uppskatta det också!
Kram
Önskar du slapp dessa tankar. Du är värd bättre än så.
Likgiltigheten är en av de absoluta tuffaste sakerna att hantera tycker jag. Eller rättare sagt, en av de svåraste sakerna att låta bli att hantera med hjälp av mat och tankar på mat och vikt, eller rentav döden. Jag har länge haft döden som en grön "Nödutgångsskylt", men jag försöker montera ner den, trots att ingenting kan skänka mig så stor lättnad som tanken på att jag får dö om jag vill det, när depressionen är som jävligast.
På många sätt är depressionen en hårdare motståndare än bulimin, men den går att besegra den med, det har jag gett mig fan på.
Men nog vore det skönt om den bara försvann, puts väck. Vilken dröm...
Kramar
