inte så mkt att säga
Det händer saker i mitt liv som skulle kunna vara positivt men jag känner ingen glädje, jag bryr mig inte. Men jag kämpar på utan att känna att det någonsin kommer bli bättre eller att jag kommer känna mig gladare.
Ibland kan jag känna stunder av lättnad men de är inte många och det negativa tar hela tiden över och stör.Har även slutat prata med min bästis om mitt mående känner mig så jäkla neggo och gnällig hela tiden.
Hej vännen.
Förstår hur du känner, jag känner samma sak och har väldigt svårt att prata med någon om hur jag känner, just bara för att man känner sig så negativ och tråkig..!
Men jag tycker iaf inte att du är det minsta tjatig och tråkig och om du vill skriva av dig så GÖR det. Du tvingar ju inte oss att läsa din blogg eller hur? Alla gör vi det av egen fri vilja<3
Men det är otroligt ledsamt att höra att du mår som du gör:( Har du fortfarande samtal med terapeuten eller hur ser det ut i dagsläget?
Kram på dig Linda, jag tänker på dig!
Säger som Jenny,du är inte det minsta tjatig eller tråkig. Skriv precis det du vill och klaga på, kanske kan vara bra att få ur sig det man känner även om det bara är till "främlingar" här.
Jättetråkigt att du ska behöva vara så deprimerad, kan du komma på något tillfälle där du mår bättre? Tyvärr så känner ja igen mig allt för väl i dina ord, ja borde vara glad åt så mycket men ja kan inte. Allt är bara grått, och det börjar bli svårt att hålla fasaden utåt uppe. Men det är bara att fortsätta kämpa precis som du säger.
Kramar <3
PRECIS så känner jag också. Jag tjatar på om samma saker, ingenting händer och jag gör heller ingenting för att förändra något själv. Känns som om min doktor börjar tröttna på mig också.
Men jag håller med tjejerna, jag tittar in i din blogg titt som tätt och jag vill verkligen läsa om hur du har det. Oavsett om det är bra eller inte.
KRAM
Jag känner verkligen med dig och jag vet inte hur många gånger jag känt detsamma. Man känner sig som en trasig skiva som hakat upp sig och står där på tok för hög volym i ett hörn av rummet och tröttar ut andra (och sig själv).
Men jag instämmer med föregående talare - det här är din blogg och ditt liv. Jag läser varje dag och hoppas och tror att du en dag får roligare saker att skriva om för din skill, men fram till dess så ska du banne mig inte behöva "skämmas" inför någon för att du mår dåligt!
Många kramar
