frokenlejon

Gick åt hvete med sömnen inatt. Somnade bra och sov gott på min Imovane. Vaknade helt ok vid 6 som jag skulle och gick ut på min promenad. Kände hur jag bara blev tröttare och tröttare under turen. Fattar inte det här. Kom hem och insåg att det inte skulle gå att köra till jobb som jag var då Så ringde och sa att jag hade huvudvärk och la mig igen. Sov en timme och vaknade sedan som om inget hade hänt, var pigg och vaken så gick upp och körde till jobb. Uppenbarligen så kräver jag ungefär 9 timmars sömn men jag kan inte somna på kvällarna och tar jag tabletter så är jag ett vrak dan efter. Men även de nätter jag somnar ok och sover bra som det känns så kan jag vakna och vara farligt trött. Kan sömntabletter på något sätt störa några signalsubstanser som gör att min sömn är helt rubbad även när jag inte tar tabletter? Fattar det inte och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Ska givetvis prata med min läkare nästa gång jag träffar henne, när nu det blir.

 

Sen har de ringt från den andra kliniken idag, jag skickade en spontanansökan till dem förra året och den hade de kvar och nu vill de träffa mig. Kanske jag borde men jag har (nog) bestämt mig för att tacka nej. Det blir för mkt att ta ställning till och jag kan inte ha en timmes körväg till jobb när jag knappt ens klarar av att köra till jobb som det är nu med en halvtimmes körtid. Trivs ju trots allt bra där jag är. Är dessutom inte intresserad av att flytta åt det hållet.

 

Har däremot börjat kolla lite på annat boende. Hyr nu ett litet hus i anknytning till en gård men känner att jag skulle vilja bo under lite mer ordnade former och kanske lite närmare ett samhälle så jag kan ta bussen in till stan. Älskar skogen här men har känslan av att de nog vill bli av med mig också. Har trots allt bott här i 7 år.

 

Å ena sidan vill jag bara ha lugn och ro och ordning i mitt liv fast å andra sidan vill jag att något skall hända. Vill träffa en man, vill ha saker att göra, vill vara mer social. Men orkar egentligen inte.

Har dock faktiskt gjort en sak i rätt riktning, har börjat på yoga, hoppas det ska bli bra. Sen kämpar jag på med internetdejtandet. Gör en massa saker som jag bör göra, som ska vara bra för mig. Men jag är inte engagerad och jag bryr mig egentligen inte, men hoppas att viljan till livet någon gång kommer dyka upp.

Varför ska livet vara så svårt, varför måste man kämpa hela tiden?