Befrielse och förbannelse
Det ger energi, det ger klarhet, det ger koncentration, det ger lugn, det ger ro, det ger lycka, det ger hopp, det ger framtidstro, det ger mening.
Vad eller vem ska kunna slå det? Vad ska kunna konkurera mot det när det är som mörkast?
Kommer inte ens ihåg något annat att göra när det är som värst, det är den ända utvägen. När jag kräks och är klar försvinner till och med självmordstankarna.
Och de positiva känslorna sitter i länge när man inte gett upp utan kräks tills det känns som tarmarna ska följa med upp.
Och trots allt detta så finns det inget som är mer förkastligt, mer föraktfullt, mer äckligt, mer fel.
Inget med det är friskt, inget med det gör att det vänder och gör mitt liv ljusare, imorn kommer det snarare vara ännu mörkare och det krävs en ännu större hets och en helst blodig uppkastning för att jag ska vara nöjd och få njuta av allt det ovanstående.
Det är en förbannelse.
Sv: Ta morgondagen i morgon och lev i nuet. Helt rätt. Ibland orkar man inte tänka längre fram än här och nu, och vissa gånger kanske det till och med kan vara bra.
Jag förstår så väl vad du menar med att ingen kan konkurrera ut kompensationen. Det är verkligen en känsla som inte slår något annat, samtidigt som det är så groteskt och äckligt. Och det ljusa tar tyvärr över det mörka när det gäller detta :(
Kram!
Haha, nej vi fick bestick ;) Som tur va!
Apu är som praktik. Står för ArbetsPlatsförlagd Utbildning. Ingår i kursen jag läser.
Hur mår du? Hur har dagen varit? Kram
Tack för uppmuntrande ord! :)
Det låter tragiskt när du beskriver det, men jag känner på något sätt igen mig i din beskrivning.
Man vet inget annat än att kräkas när det är som värst. Det känns som att man måste kräkas. Jag vet inte hur många gånger jag haft den diskussionen med C. Jag hävdar att jag måste kräkas, och hon står på sig och menar att det måste jag inte alls, jag dör inte om jag inte kräks!
Men, det känns faktiskt som om man ska dö om man inte kräks efter en hetsätning...
Sv: Åh, du är så fin! Har fortfarande kvar skiten till och från. Måste väl köpa någon medicin som dödar bakterien kanske (?)..
Tragikomiskt ändå att du skrev om spyor när jag skrivit mitt inlägg...
Jag tror, eller jag har fått berättat för mig, att det är när man vågar stanna kvar i de där känslorna som är så jobbiga som man har möjlighet att ta itu med dem och komma vidare. Men ibland är det uthärdligt och då förstår jag att du tar till det som hjälper.
Tack, dottern har ändrat sig nu och ser fram emot resan. Hon var nog bara lite ledsen och efter skolan-trött när jag berättade. Jag känner knappt av atarax alls så jag kan ta det när som helst, även om jag skall köra bil etc. Men jag skulle önska att det gav lite mer effekt, även trötthet vore ok.
Ta hand om dig nu! Kram
Hej gumman! Känner igen mig i din beskrivning av kompensationen. Dock har det tillkommit en känsla hos mig det senaste när jag hetsar och spyr. Meningslöshetskänsla! Och tanken att "vad onödigt det här är". Har du det ok idag? jag och min kille ska ut och äta med massa andra ikväll. Känner sådär för det just nu. Kramar
