frokenlejon

Haft en rätt ok dag idag vilket känns skönt då igår katastrofal. Föll dit rejält och detta utan att ens kunna skylla på ångest utan pga jävla pms. Så nästan patetiskt och inte fick jag någon positiv känsla efteråt heller. Suck.
Hade iaf ett bra möte med min psykolog både idag och igår.
Efteråt idag körde jag till havet och kunde faktiskt koppla av i solen.

Haft det ganska lugnt resten av dagen också. Men nu ikväll vet jag inte om jag gjorde något dumt. Lite rädda att jag sa något till någon som kanske inte egentligen var så bra för mig.

En av mina föredetta arbetskamrater ringde, hon är även en go och lojal vän även om vi inte hörts så mkt på senaste tiden.
Hon ringde iaf och vi pratade länge och väl om allt möjligt men så i slutet så kände jag ett behov av att få förklara mig till varför jag var sjukskriven och trol kommer vara det även ett tag till.
Hon hade pratat en del om jobb som inte bara hade positiv inverkan på mig utan fick pulsen att öka och ångesten komma krypande i mellangärdet.
Så jag berättade om det bipolära. Varför gjode jag nu det??? Inte så att jag är rädd att hon ska säga något till min chef men varför behövde jag säga nått alls?
Ångesten knöt sig ännu mer och nu sitter jag här med jobbigt att andas och det enda jag vill är att åka och handla och...ja ni vet. Men har bestämt mig för att INTE falla dit idag. 
Varför känner jag att jag måste förklara och sen i nästa andetag så vill jag ju absolut inte att någon ska använda det som ursäkt till varför jag inte kunde jobba kvar, varför jag är som jag är, att det var för att jag är psykisk sjuk.
Det ringar fortfarande i öronen det min chefs man sa om en fd anställd att hennes beteende förklarades genom att hon hade en "diagnos".
Livrädd att någon ska tänka så om mig. Att jag inte har rätt att reagera på saker som alla andra för jag bara överdriver det i min svaga, opålitliga och sjuka hjärna.