sjuk OCH frisk
Idag är en dag som jag känner att jag hade klarat av att jobba så varför gör jag inte det då?
Nu är jag verkligen helt pank, förde över pengar till bensin och har nu kvar 19 kr på kontot och 35 kr i plånboken. Blir inga utsvävningar alls, har mat hemma och behöver inte köra någonstans eller göra något, hur bra det nu är men tills jag får pengar har jag inget val. Kan inte ta av mina sparade pengar hela tiden och ffa allt inte till mat som jag har tillräckligt av hemma.
För att fira min dåliga ekonomi köpte jag pizza, hur jvla korkad får man vara men i min skruvade hjärna tyckte jag var värd det. Men... en sak klappar jag mig lite på axeln för, jag åt inte upp hela utan har sparat hälften till imorn. Och det bästa av allt, jag känner mig nöjd med det :)
18:25
Kanske ska tillägga för att försvara mitt pizzaköp att alternativet, i min skruvade hjärna som tyckte jag förtjänade något att jag var värd något, var att köpa ett franskbröd, smör och en massa goda pålägg. Vi vet ju alla hur det hade slutat. Hela limpan hade försvunnit med mer och mer smör på och om det hade varit något pålägg kvar ffa ost så hade det också ätits och ätits. En pizza är ju bara en pizza och kan inte bli mer än 1 pizza när den väl kommit hem.
Jag tycker också du var värd det! Vad bra din psykolog förklarade det där med att kunna vara både sjuk och frisk.
Det är väl jättebra att du vissa dagar känner dig så frisk så att du skulle kunna jobba. Då tror jag det blir bra med någon form av arbetsträning tills du är tillräckligt stark för att klara av ett "vanligt" jobb igen. Och det har du ju gjort i massor av år innan du blev sjukskriven, eller hur?
Kram på dig
Det är ju så att de följer en mall och det är väl inte så många gamla anorektiker där förutom jag. Sedan var jag ju heller inte öppen med ätstörningen vid testtillfället, men det kände jag mig inte bekväm med att berätta där och då. Men mer träning skadar väl knappast någon...
Godmorgon Linda, hoppas du mår ok! Då säger vi att jag skrev de orden till dig:)
Det jag kan tycka är allra jobbigast är att man hela tiden måste hitta orden för att beskriva sjukdomen. Typ för läkare och psykolog. Det finns ingen som kan "röntga" det som är trasigt och besluta åt en vad man ska ha för behandling. Man själv måste guida alla rätt (samtidigt som man liksom inte riktigt vet hur man mår alla ggr eller kan uttrycka det). Det är stressande.
Tyckte också att ditt pizzaköp var försvarbart, helt klart bra lösning!
Kram