frokenlejon

Förmiddagen var tuff idag med ångest som härjade men sen körde jag till havet och gick en timmespromenad innan mötet med psykologen och då kändes det genast bättre.
Hade inte så mkt att säga idag, kände mig långsam både i tal och tanke vilket även psykologen påpekade.

Ångesten hade lugnat sig lite även pga att jag i huvudet planerat en hets med munkar och ballerina.

Fattar inte hur mycket som får plats i magen, blir lika förundrad varje gång.
Gjorde en hemmagjord pizza på färdig pizzadeg efter att jag klämt i mig 4 vaniljfyllda munkar och ett rör ballerina. Men fy f-n vad äcklig pizzadegen var, inte i min smak alls men ändå åt jag upp nästan hela (den e stoooor) och det jag inte åt upp av degen skrapade jag av fyllningen på.
Slutade givetvis på toan och har fortsatt efter det med 2 rör ballerina och smet med smör, mjöl och socker och massa vatten blir snart en tur på wc igen. Ingen ångest nästan snarare förväntan och ro över att bli av med det och känna lugn.

Har fått tips av min psykolog att skriva en "naturdagbok" om vad som händer ute i naturen och i min trägård. Allt för att få bort fokus och analyserande inåt mig själv och istället göra något harmlöst som att se ut i naturen. Inga stora utmaningar som att arbeta med mina relationer eller mitt mående utan bara att titta ut genom fönstret. Nog ingen dum idé.

Skrev igår i min skrivbok frågorna om jag verkligen vill känna lust, vill känna mening, vill känna hopp. Svaret på alla frågor blev ett rungande NEJ. Vill ingenting.
Min psykolog sa som kommentar till det att eftersom jag så tydligt är i en depression(fortfarande svårt att tro att jag får lov att säga att jag har en depression) just nu så kanske det inte betyder att jag inte vill något utan att jag helt enkelt inte kan vilja något nu. Viljan blir som förlamad av depressionen.
Tror faktiskt det kan ligga något i det (om jag nu får lov att ha en depression)