frokenlejon

Pysslat hemma idag med städning och satt fram alla julsaker. Adventsljusstakarna är på plats och ljusslingorna är där de ska vara. Sen att det började snöa nu ikväll förtar ju inte julstämningen precis. Skulle bara haft lite glögg och någon pepparkaka framma så hade det varit perfekt.

Insett idag att jag inte har särskilt bra tålamod när det gäller att fixa i trädgården. Var lite frustrerande med ljusslingan i busken och kände hur ångesten började krypa på när det inte blev rätt direkt. Det är ju sådant man ska ha en man till. Jag pysslar gärna inne eller gör sådant tillsammans med någon. Men att själv stå och försöka få rätt på elektronik och intrasslade sladdar det får mig att gå upp i limningen och vill bara skrika och slänga allt ifrån mig. Barnsligt jag vet men så kände jag. Nu har jag ju ingen man så det var bara att bita ihop och få det gjort. Borde egentligen klippt ner busken lite mer men jag orkade bara inte ta tag i det. Vet att det kommer straffa sig till våren men kanske jag har mer ork då.

 

Ikväll ska jag och en kompis ut och äta en bit mat på en tapas-resturang. Ska bli mkt trevligt, önskar bara att jag slapp köra så jag kunde ta ett glas vin men så är det när man valt att bo på landet. Får ta ett glas när jag kommer hem istället :)

Har haft utveckligssamtal idag och det gick riktigt bra. Har blivit lovad att jag får fortsatt anställning efter sommaren och så fick jag löneförhöjning :).

Lite läskigt också, rädd att bubblan snart ska spricka och att de kommer tycka att jag inte kan någonting, eller inte når upp till deras förväntningar eller mina egna förväntningar på mig själv.

Självförtroendet är inte på topp just nu och tycker det bara går fel på jobb.

 

Skriver med en jättetrevlig kille på Happy Pancake och är nervös inför att träffa honom när det blir av. Är så mkt fulare nu jämfört med de gamla fotona på mig. Kroppen börjar definitivt visa tecken på åldrande och jag åldras inte fint. Sen har jag ju min fula hy också, känns inte fräscht.  Hoppas min kroppshydda iaf kommer vara lite mindre än nu när vi ses. Jobbar på det men är så svårt, får fightas med demonerna varje dag och det blir ju inte bättre av att jag kännre mig så ful. Mina bröst har försvunnit och blivit alldeles slappa. Mitt ansikte är alldeles runt och oformigt och jag får inte rätt på mitt hår. Känner mig som ett hopplöst fall som aldrig mer kommer känna mig söt och fin.

Bestämt mig för att gå på bio ikväll. Ensam. Vill så gärna se Breaking Dawn men har ingen som vill se den förutom en och hon kan inte förrän om några veckor. Vågar inte lita på att den fortfarande visas i den stora salongen då. Så sitter nu här hemma och väntar på att tiden ska gå så att jag kan köra in till stan. Väntar och känner mig väldigt ensam. Försöker tränga bort alla skamkänslor som kommer ang att gå på bio själv. Går sådär. Vad ska de tänka som sitter runt omkring mig. Tänk så möter jag någon jag känner.

Försöker fokusera på att jag vill se filmen, men vill jag verkligen se den ensam? Nej det vill jag inte.

Ombestämt mig, åker inte. Tar ett glas vin istället.

Så jävla glad just nu, lite vinrosig om näsan men så jäkla glad. Fått en grym lön(en del retroaktivt som blivit fel innan) och haft en jätterolig dag på jobbet. Den har väl inte varit så annorlunda egentligen mot så många andra men jag kände mig återigen alldeles lycklig när jag körde hem.

Så nu sitter jag här jätteglad med ost, päron, nötter och ett stort glas vin framför mig(inne på mitt andra). Ikväll tänker jag unna mig detta. Känns som jag skulle kunna bli förälskad ikväll och mitt liv känns hoppfullt.

Haft en omtumlande dag på jobbet med mkt adrenalinpåslat och känslor och inte i positiv bemärkelse. Så glad jag kände mig igår när jag körde från jobb igår lika ångestfylld, irriterad och orolig kände jag mig idag när jag satt i bilen hem. Har varit ute en sväng powerwalkandes med stavarna i mörkret och har nu en musikkanal på med en massa modern musik och videos, det skingrar tankarna. Har givietvis även försökt äta bort det men var egentligen inte sugen och det gav inte mkt effekt heller.

Blir definitivt en sömntablett ikväll, orkar inte med allt grubbleri och det vet jag att det kommer att komma ikväll när jag släckt lampan. Så en halv Imovan får det bli.

 

Har förresten kommit på ett sätt att hålla mig vaken på vägarna på morgonen. Jag knaprar på ett äpple hela vägen till jobb, funkar faktiskt. Hoppas det kommer fungera imorgon också.

Mår så bra idag. Hurra vad bra det känns :)

 

Det går inte så bra för mig just nu.

Hade så ont i magen innan idag så jag var tvungen att köra hem från en sak som jag åtagit mig att göra och sett fram emot. Stod ut ca 1 timme innan jag inte klarade mer. Provade att äta lite soppa innan jag körde men det gjorde bara att min mage gjorde ännu ondare och detta resulterade dessutom i att jag på väg hem var tvungen att köra av vägen och kräkas, så ont gjorde det. Men får skylla mig själv då jag hetsat och kräkt flera dagar i rad. Klart att magen tillslut slår bakut. Trots detta sitter jag nu i soffan och vill inget hellre än att gå på toan och göra min av med alla de många rostemackor med mkt smör, ost och honung jag tryckt i mig, trots min onda mage.

 

Borde dessutom fått mig en större insikt i dag och uppskatta mitt liv och mina möjligheter och min obegränsade tillgång till mat ännu mer då mitt åtagande var att jobba på hemlösas dag och möta alla dessa fantastiska människor som är så positiva och tacksamma. Ändå har jag totalt frossat i äckelmat och är på väg in på toan. Rest mig halvvägs redan nu med datorn i knät och bearbetar magen och tanken med sikte på toastolen.

 

Stod framåtlutad med håret bakåtstruket i ett diadem men sen gjorde jag inte mer, reste mig upp, släppte ner håret och är tillbaka i soffan igen. Inte lönt, har gått för lång tid sedan sista mackan, vet vilken hopplös kamp det hade blivit om jag försökt få upp denna degklumpen i magen. Mår sjuuuukt illa och föraktar mig själv men inte ikväll, straffar mig själv med min respektlöshet inför livet genom att inte tillåta mig att kräkas.

 

22:55

Nu känns det bra att jag inte kräktes.

Kände när jag körde från jobbet att jag nog skulle klara av denna dag också på ett någorlunda bra sätt. Sen gick jag in på Telia-butiken för att fråga lite om mitt mobilabonemang. Jag har en gammal mobil med knappar som börjar bli ganska sliten så ville höra lite om mina alternativ. Fick träffa en säljare som bara gjorde mig ännu mer förvirrad och inte ett dugg klokare. Kändes bara besvärligt, dyrt och inte alls bra. Kände hur pulsen ökade och hur det började bli svårt att andas. Tog mig därifrån med ångesten härjandes i kroppen. Snabbt in på IKEA och tryckte i mig 6 damsugare och 2 chokladbollar på 10 minuter. Mådde jätteilla men var samtidigt sugen på något mer, något salt och köttigt. Ville köra till McDonalds men mådde så illa så tänkte febrilt på vart jag skulle kunna ta vägen och kräkas. Blev på McDonalds toalett och sen en McFeast och co.

 

Borde tagit mig ut på en uppfriskande promenad när jag kom hem men istället blev det 4 negerbollar och clementier. Tänker dock inte kräkas mer idag så får sitta här med min bultande mage och skämmas.

 

Hatar alla sådana här beslut som ska tas, allt man ska tänka på och veta, allt man ska ställning till. Ger mig sådan ångest. Det är i sådana stunder som jag allra mest skulle önska att jag hade en man i mitt liv som kunde hjälpa mig och stötta mig.

 

21:36

Tog mig i kragen och gav mig ut på en halvtimmes stavrunda i mörkret, sååå skönt. Ska göra lite situps så kommer det kännas mkt bättre.

Två dagars respit blev det denna vecka. 2 dagar av sju har jag inte hetsat eller kräkt. Känns inte som en stor triumf precis. Det värsta av allt är att jag verkligen har njutit av mitt destruktiva beteende. Njutit av allt jag tryckt i mig och njutit av att hänga över toalettstolen. Njutit av att kläderna suttit lösare och att jag kommit i "smal"-jeansen. Det gör det ju inte lättare att bli av med ett beteende när det ger så mkt tillfredsställelse.

 

Idag har varit en av de 2 fria dagarna och det känns helt ok, Njuter istället av att känna mig lugn i magen. Inte hungrig men inte mätt heller. Är det så här det ska kännas? Vill jag ha det så? Tankarna börjar fara igen och känner efter, är jag inte lite hungrig ändå? Måste jag inte äta något? Är det snart dags att äta? När är lagom att äta när jag åt lunch vid 2? Vad ska jag äta? Vad vill jag äta? Vad bör jag äta?

100 km i timmen i hjärnan och lugnet och njutningen är som bortblåsta.

Igår blev det inget av att prata med min chef för vi hade fullt upp hela dagen. Men idag fick jag växlat några ord med henne och hon skulle prata med lönekvinnan igen och hon hade insett att jag hade rätt. Hoppas på besked imorgon. Vill bara lägga det bakom mig men kommer nog inte kunna slappna av riktigt förrän jag ser pengarna på papper.

 

Kan inte påstå att jag sköter mig så särskilt bra denna vecka heller. Haft en dag, igår, då det gått bra annars har det varit en massa överätning(dock ingen hets) och toabesök. Men känner mig inte helt modlös utan satsar på en bättre dag imorgon. Känner mig generellt bättre och gladare så förhoppningsvis har höjningen av Lamotriginet haft effekt.

Har sådan ångest som härjar i kroppen och detta pga att hon som sköter lönerna på jobb gör fel om och om igen och det innebär att jag måste hålla på och ta upp detta med min chef om och om igen. Är frustrerad och rädd, rädd för vad min chef ska säga och att hon inte ska förstå utan tro att det är jag som bara är besvärlig. Har pratat med facket idag och jag har rätt vilket innebär att jag fått flera tusen kronor för lite i lön!!!!! Ont i magen över det här och vill bara hetsa och kräkas bort ångesten. Känna mig lugn och utan oro.

Sicken jävla vecka jag har bakom mig. Hets och kräk varje dag. Igår gick det lite bättre, ingen jättehets och lyckades hålla mig ifrån toan. Nu hoppas jag verkligen att jag har kraft nog att vända skutan igen. Höjt Lamotriginet igen och hoppas den ska hjälpa till.

Gjorde allt rätt i söndags, det fick mig inte att må bättre men det var iaf det rätta.

 

Igår gjorde jag allt fel. Köpte hetsmat i mängder, åt och kräktes, åt och kräktes. Kände mig lätt, tom och lycklig efteråt och sov som en prinsessa inatt. Slängde allt som blev över och skulle aldrig göra om det. Vad har jag gjort idag? Jodå, förnedrat  mig själv genom att rota fram det ur soporna igen och så en ny runda ikväll om än inte lika uttalad.

 

Funderar alvarligt på om det ändå kan ha med den sänkta lamotriginen att göra. Skulle eg sänka den ytterligare denna vecka men avvaktar med det. Känns det inte bättre höjer jag den igen. Har liksom tappat lite av lusten. Ingen lust till träningen i söndags, ingen lust till yogan i måndags och igår kom jag inte ens iväg till kören, hade ingen lust och hade fullt upp med maten. Jobbet är inte heller så kul just nu ser bara det negativa och jobbiga. Nej ska höja lamotriginet igen, måste testa iaf vill inte ha det så här, har haft det så här alldeles för många gånger. Måste känna lust till livet.

Oj  vad det stimmar i hjärnan idag. Fantasierna härjar fritt och det är jättesvårt att inte ge sig hän och köra och handla allt. Reklamen på tv gör ju inte saken lättare. Är sjukt sugen på risifrutti, choklad, bullar, kakor i alla dess former, pannkakor, kladdkaka, smågodis etc etc. Var stark innan idag när jag var och handlade och motstod men just nu är jag ett svagt vrak som bara vill skita i allt förnuft och sätta mig i bilen och köra tillbaka till affären och tom till några olika så jag verligen kan buffra för en stor hets. Försökt att lugna ner mig med det jag har hemma så har blivit 2 korvar med bröd, en jäkla massa vindruvor, lite yoghurt med flingor och 2 honungsmackor men vill bara ha mer. Känner hur det bubblar i magen efter alla vindruvor och vill skita i träningen vilket ger mig ytterligare skäl till att åka och handla. Har jag redan skitit i träningen kan jag lika gärna skita i allt idag. Tankarna går fram och tillbaka om jag ska eller inte. Fördelar och nackdelar. Känslor och sunt förnuft.

Känner mig ensam ikväll och vet inte hur jag ska göra med maten. Borde kanske äta något, tror jag, vet inte, och har satt på stekpannan och tagit fram blodpudding men vill helst inte äta alls, vill inte förstöra något. Som att det skulle lösa allt. Som om att det skulle göra mig mer älskad en mer lyckad människa. Har inte ätit något snask på en vecka nu och det känns i kroppen, det känns bra.

Fy på mig...

Har egentligen planer på att träffa dejtingkillen imorn men vill egentligen inte, har inte känt för det på hela veckan. Måste säga till honom men orkar inte det just nu och nu är jag världens hemskaste människa men jag har inget annat planerat imornkväll och jag vill inte inte ha något att göra, litar inte på mig själv, tycker inte om mig själv i mitt egna sällskap.

Fy på mig...

 

tillägg

Har nu ätit två bitar blodpudding med lingonsylt och lite yohurt efter, känns bra

Ledig idag, kompledig för att jag jobbade i lördags.

Känner en oro i kroppen, ett stimm en rastlöshet. Skulle kanske jobbat i dag iaf. Har fått gjort en del hemma, tvättat lite, städat lite, diskat lite, rensat en massa papper, städat lite i trägårn. Orkar inte göra mer än lite, orkar inte ta tag i saker till fullo, tappar lusten. Vill att klockan ska gå så att jag kan hoppa in i duschen och ge mig iväg på lite ärenden och sen kören. Har 4 timmar kvar innan jag ska iväg. Känner inte ens för att gå ut med hunden idag, visst får man väl ta en dag ledigt från det, bara hon får komma ut och lufta sig lite emellanåt? Har ingen lust till långpromenad idag.

Ska jag vara orolig över det här? Ska jag vara orolig över att det har med min minskade lamotrigin att göra?

Visst får man väl ha en lustlös dag utan att behöva oroa sig?

Känner hur irritationen river i mig och vill bara skita i allt och köra och handla. Försöker intala mig själv att det är bättre att köra till träningen trots allt men vill verkligen inte. Tvingar mig kvar i soffan tills det är dags att byta om till träningskläder. GRRRRRRR!!!! :Z