steg 8
Kom till steg 8 av 20 innan jag känner att jag inte vill mer.
Orkar inte kämpa, bryr mig ärligt talat inte. Igår var det fördjävligt. Inte på något ångestdrivet eller deprimerat sätt utan total tomhet, total likgiltlighet. Bryr mig inte, skit samma. Inget betydde något, inte jobb, inte mina djur, inte mitt liv. Allt som betydde något var att stoppa något i munnen, men inte ens det gav något.
Inte så att jag ville ta livet av mig utan bara att det inte spelar någon roll, kan lika gärna dö. Förbereder mig varje kväll inför att dö på natten. Öppnar dörren ut ur sovrummet för att vovven ska kunna komma ut, fyller på vattenskålen till henne, släpper ut kisarna. Allt för att vara förberedd och så att djuren inte far illa, man vet ju inte hur lång tid det tar innan jag blir hittad. Värst blir det med vovven, funderar på att fylla en spann med vatten i tvättstugan.
Galet men idag är det bättre, var bra på jobb och har lyckats stå emot mattvånget även om det medför en viss besvikelse. Avslutat dock matdagen med dubbla portioner middag och så sitter jag här ändå överfull men inte tillfredställd.
Till jobb imorn igen hoppas det kan ge mig lite motståndskraft och positivitet. Kanske jag någon gång kommer gå vidare med steg 8.
Jag förstår inte riktigt, men jag tycker inte om de där tankarna. Pratar du med någon om dem? Vi är många som behöver dig, djuren, vänner, bloggvänner.
Stor stor kram!!!
Jag instämmer med Anni och är så ledsen att du mår så här just nu:( Kan det vara så att utsättningen av litium påverkar? Vet inte mer vad jag ska skriva, annat än att jag tänker på dig (men det vet du ju redan ler) Många kramar<3
Oj, känner igen mig. Tyvärr. Men vet du, min terapeut sa några ord en dag; att så länge man har planer på att dö, så är det också svårt att gå vidare. För då finns de tankarna hela tiden där och gnager och stör. Kanske ligger det ngt i det? Jag vet inte....
Så länge dödstankana stannar vid just tankar är det ändå ok, men om det nu börjar gå över till planer och förberedelser, då MÅSTE du verkligen försöka tala med ngn. Var rädd om dig vännen, så gott det nu går. KRAMAR OM!
Du är så viktig för så många fler än du tror gumman. Önska att ord genom datorn kunde få dig att må bra. Men ja kan ju iaf upplysa dig om att du är en underbart peppande person som verkligen bryr dig om dina bloggvänner. Så ja tror att du har många fler runt dig som är lika tacksamma som vi är över att du finns i deras liv.
Du klarar mer än du tror och den lätta vägen ur är inte den rätta och den kommer aldrig få bli det heller. Du måste orka kämpa och slå ner alla hinder ivägen. för du är värd så mycket!!
Varma kramar <3
Sv: Ja, det är det som är det kluriga. Och tyvärr har jag inte kommit på ngt svar än, men lovar att berätta om jag gör det...
Godnattkram <3
instämmer med alla kloka som redan skrivit...
Känner igen mig allt för mycket, känslan av att inte bry sig ifall man dör eller inte. Som du skriver, inte att man ska ta livet av sig utan bara att det likväl kvittar om man dör eller inte under dagens/nattens gång.
Jag hoppas du får en bättre dag imorgon och att solen kan lysa upp din dag lite. Du förtjänar inte alls dessa tankar och viktigast av allt - Det går att bli fri ifrån dom.
Vad är det för steg du pratar om?
Kram!
Tveka inte att söka hjälp om tankarna eskalerar eller övergår till självmordsplaner. Jag känner allt för väl igen mig i den där totala likgiltighetskänslan, men den är inte alltid där och jag tror att den faktiskt kan försvinna helt och hållet.
Kramar
Men så tråkigt att du kände att du fick stöd av din vän. Jag hoppas att din psykolog ringer upp dig trots ditt andra samtal. Jag tror att du behöver prata med någon just nu när allt känns meningslöst. Jag är orolig för dig! Kramar!
Hur är det gumman? Ja blir orolig för dig. Har du någon tid med din psykolog snart?
Funderade på vad du menade med steg åtta av tjugo? Är det någon planering du har?
Massa kramar
Jaja ur mattillåtet, ja har oxå den boken men ja har inte orkat läsa i den på länge. När ja läste i den så var ja för fast i anorexin och tog alla hennes råd som ett sätt att minska i vikt och bli sjukare. Men nu vill ja ju motsattsen så kanske borde läsa den igen. Tycker du den är bra?
Hur mår du? Kan du inte försöka umgås med din vän, hon verkar ju kunna peppa dig i rätt riktning?
Önskar du kunde få må bra snart gumman!
Kramar
Jag vet inte vad jag känner faktiskt. Trycker undan det. Har mycket att göra den här helgen så det är kanske lika bra. Dock jävlas grannarnas poolpump extra mycket med mig nu och gör att jag får lust att fly ut i skogen.
Hur mår du idag?
Kram
