minfält
F a n vill inte vara på väg in i en överätningsperiod, inte nu när jag känner mig så skör.
Känns som jag går på ett minfält och jag vet inte vilket steg som kommer göra att allt exploderar och går åt helvete.
tillägg:
men det kommer gå bra, det måste det.
Godmorgon fining..!
Försök att utröna: vad är det du känner/eller vill skapa när du äter??
Jag har funderat över mitt eget ätande och kommit fram till att tillåtelse är ett viktigt ord där. "Äntligen släpper kontrollen för en stund och jag får äta". Typ så.
Även att jag känner att jag får lugn och ro, samt att jag inte behöver göra något annat alls under den stund jag äter. Hjärnan med alla sjukdomstankar/tvång kopplas liksom bort ett tag.
Äsch, det är så svårt att sätta ord på.. men hur går dina tankar när du sitter där och äter? Fundera på det och se om det som kommer fram är något du kan lösa på andra sätt än genom maten..?
KRAM!!!!!
Du kan fixa det, kämpa på. Tyckte att det Jenny skrev lät väldigt klokt. Sen är det ju alltid svårt att omsätta i praktiken, men försök. Gör ett matschema och följ det till punkt och pricka, allt är värt att prova!!
Tänker på dig gumman och ha en riktigt bra dag!
Kram
Jobbar du idag? Det kanske underlättar. Annars tycker jag Jennys tankar är väldigt bra.
När du är hemma, blir det lättare om du försöker dela upp dygnet? Ät en måltid, gör något annat, ät nästa, gör något. Jag menar inte att du måste vara så aktiv, att göra något kan vara att lägga sig med en bok, ta en promenad, se ett tv-program.
Kram!!!
Tror tyvärr att ja förskönar allt på min blogg, känns verkligen som att jag bara ger upp ibland. Som nu när allt känns meningslöst och jag helst bara vill försvinna under täcket och svält bort. Jäkla äs, det enda som kommer ur det är ångest, panik, tragedi, depression och värdelöshetstankar.
Fattar inte att vi följer den?
Hur har det gått med dagens minor? tog du dig över dem?
Kram
Skit oxå, att det ska vara så lätt att halka och så svårt att hålla balansen. Ja tror på dig, ja tror att du kan ta dig ur detta. Du orkar visst, du måste orka gumman, för din skull, försök lite till kämpa ett lite hårdare.
Be om mer hjälp du behöver det, det är svårt som det är att reda ut tankar och gå emot beteenden men att göra det själv eller nästintill är ännu svårare.
Kram på dig gumman.
