frokenlejon

Känt ånger över att jag blivit sjukskrivning och iom det inte kan eller vill eller kommer gå tillbaka till min arbetsplats ens för att hämta mina saker. Detta innebär då även att jag inte kan ordna vissa saker... funderat på hur jag skulle kunna lösa det ändå på ngt sätt, om jag kunde åka dit när jag visste att min chef inte var där, problemet är att hon bor där också så det går liksom inte. Bett en arbetskamrat att ta mina saker så jag kan hämta dem hos henne istället. Men hon kan ju inte fixa.....Får verkligen tvinga mig att tänka på mina kisar och min vovve för att tvinga bort tankarna från dessa mörka hörn och planer. De är mitt allt och den enda anledningen...
Så nu är jag tillbaka i drömmar om cancer eller annan dödlig sjukdom eller någon olycka som inte drabbar någon annan och som inte är något jag kunde råda om.
Äter ännu mer med en förvirrad tanke om att när jag kräks upp detta sen så borde det vara lättare att kräkas upp resten från innan också, det ska liksom bara följa med.
Äter lite till och känner lite lugn, vet om att jag inte kommer kunna sova utan tabletter inatt heller. Ska jag fördriva min sjukskrivning med att medcinera mig till ett dåsande spöke? Just nu känns det som ett väldigt attraktivt alternativ och vet inte hur något annat skulle kunna vara möjligt.
Mental anteckning; måste ordna mer Atarax så även dagarna kan gå som i sömne. Bättre det än att äta och känna. Ingen behandling är ju för mig i vilket fall. Lika bra det....