frokenlejon

Hemma från ett omtumlande dygn, bra möte tror jag kanske alltid så himla svårt att vete efteråt och mkt lättare att vara kritisk var säkert alldeles för hyper.
Trevlig kille men mer än trevlig? vet inte kanske var så tom i huvudet och trött så var kanske inte mottaglig egentligen och så åt vi pizza, godis och ostbågar och det var sååå svårt tittade hela tiden på honom och hur mkt han åt och ville äta mindre men kände hela tiden att jag låg före och åt mer ångest över det och samtidigt ville jag bara slänga mig över allt allt allt. Var helt färdigt på kvällen men kunde inte sova av oro och ångest över all mat.

Sen jag kommit hem har jag rört mig massor.... från bordet med pizza smågodis maränger nougatsås till toastolen fram och tillbaka fram och tillbaka. Hatar att jag tappat kontrollen så här, hatar det, hatar den äckliga magen som degar sig. Saknar min platta mage som var där för bara en liten liten stund sig, väl?

Är föööör mkt på gång, varför har jag gjort så att det är sååå mkt på gång? Varför har jag gjort så här? Varför förstör jag? Gör jag det medvetet? Vill jag förstöra för mig själv? Det enda som jag gjort rätt är att säga upp mig men allt annat då??? Kan bara inte.........

Mår så jääävla illa och vill bara få upp resten men det är en sån jäkla kamp att kräkas just nu det kommer så lite och är så svårt att få upp blir aldrig riktigt tom.

Ledsen att jag inte skriver så mkt hos er men läser och det är så många som har så kloka saker att säga även bland era kommentarer och jag känner inte att jag har något klokt att komma med, har inga smarta lösningar, har inga peppande ord som hjälper utan kan bara skriva att jag finns där för er, läser och känner med er. Fram för allt känner jag så väl igen mig i er när ni inte mår bra.
Stor Kram finaste ni