Förlorade kamper och misslyckande

Mitt liv är just nu kantat av förlorade kamper och misslyckanden och jag orkar inte bry mig. Varje dag tror jag att jag ska vinna kampen mot äs, tror verkligen det på riktigt och planerar min mat för att det ska lyckas. Men så kommer eftermiddagen och suget sätter in oavsett om jag bra eller inte på dagen, det handlar för det mesta INTE om hunger.
Haft ett, visst alldeles för hektiskt men ändå väldigt positivt och mysigt dygn med min bästa vän. Vi har pratat massor, druckit mkt vin, ätit gott och idag varit på höstmässa och Väla/IKEA. I slutet var jag verkligen heelt färdig och såå stressad. Hade sovit kanske max 4 timmar hemma hos min vän ochdet efter att jag vid 3 tog en halv stilnoct.
Var hungrig när jag lämnat av henne och såg fram emot att komma hem och värma köttfärspaj men kände samtidigt suget efter ballerina och skyllde på att jag behövde fil... Slutade med 3 rullar ballerina och 6 stora kanelbullar. Åt ändå min köttfärspaj någonstans i början av hetsen men kunde inte hejda hetsen och sen till toan. Den förlorade kampen bleknar i jämförelse med misslyckandet av kompensationen som bara inte gick över huvud taget nästan. Som om den äckliga stora degklumpen blivit så stor att den inte kommer igenom övre magmunnen. Försöker försöker finna mig i det och acceptera tröttheten istället och inte försöka igen. Samtidigt livrädd för vad det kommer innebära för min kroppshydda. Har redan gått upp 2 kg.

Saknar era kommentarer om så bara för ett hej, förstår om ni inte tycker så mkt om mina inlägg just nu men känner mig så trött, ensam och förvirrad i allt just nu. Är så mkt tankar som kretsar kring det här om det bipolära, förstår det inte och vet inte vad som kommer hända med medicinerna.

Hoppas ni har en fin lördag i goda vänners sällskap och njutning.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Lovar att jag ska bli bättre på att kommentera<3 jag vet hur viktigt stödet är! Och du, du behöver INTE tänka på att roa mig när du skriver. Jag vill att du ska kunna skriva av dig, det är ju till syvende och sist sig själv man skriver om och vi går ju igenom toppar och dalar allihop.



Du behöver inte försköna någonting och jag gillar dig lika mycket oavsett.



Och du, vet du? Jag var OCKSÅ på Väla igår!! Tänk så sågs vi fast vi inte visste det? Tänk vad konstigt egentligen, att man kan vara så nära som vi alla är här och ändå inte ens veta om man stöter på varandra..



Jag var på Spirit och lämnade tillbaka en jacka där för dragkedjan ville inte gå min väg tyvärr. Plus att jag hjälpte min ömma fader att hitta en jacka till sig.



Kram gumman, håll ut

jag tycker du är stark, du skulle bara veta<3

2011-09-18 @ 06:09:26
URL: http://bortomljusochmorker.blogg.se/
Postat av: Anni

Du har en väldigt starkt motståndare. Tänk på det innan du dömer dig själv för hårt om du förlorar kampen. Allt man kan göra är att fortsätta försöka. Jag håller på dig!

Kram

2011-09-18 @ 07:13:29
URL: http://anniahven.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0