frokenlejon

Tack för era kommentarer, som alltid blir jag jätteglad när någon tagit sig besväret att skriva.

Ville bara berätta en sak innan jag släcker ner för natten. Var inom jobb idag för att fixa en sak, kände mig lugn och inte särskilt orolig över att träffa min chef. Hon däremot kunde inte ens bemöda sig att komma ut och säga hej. Hon både såg och hörde mig men höll sig borta. Så jäkla barnsligt och omoget. Gör mig faktiskt både lite irriterad men även lite ledsen att hon inte kan se bortom det som skett och växa upp.

Sen pratade jag med min psykolog om det här hon sa senast och hon höll med om mina invändningar och sa att hon (och det kom jag på att hon sa) bara vidareförmedlat vad min läkare sagt. Hon höll inte med utan såg allvaret i äs-beteendet och inget som är något roligt alls. Så det är min läkare jag tänker ta upp det med istället. Kändes iaf som ett bra samtal idag dock heeelt slut efter. Satte mig nere vid havet efteråt och läste lite papper jag fått av henne.