Ni har rätt
Ibland blir det nog lite mkt sjuktänk och att man försöker identifiera sig med det. Särskit när man försöker hitta sig själv och känner sig totalt vilsen i livet.
En diagnos säger ändå en hel del. Bipolariteten är ändå ett sätt att förstå, förlåta mig själv och inte känna mig
så ensam eller konstig. Det kan ge en förklaring till mycket genom hela mitt liv. Men som Anni sa, väntar bara på att någon ska genomskåda mig och peka finger och säga:
-Hahaha du har ingenting, du är bara en dålig människa. Du har ingen rätt att skylla på eller gömma dig bakom någon eller några diagnoser. Skärp bara till dig!!!
Och sen måste jag ju tillstå att något ju faktiskt har hänt sedan jag började med Zeldoxen och den hade väl inte fungerat om jag inte hade haft behov av den?
Kvar i sängen idag och njuter i fulla drag. Ätit frukost här och fått fixat en massa. När jag kommer upp så ligger promenad på schemat och sen sortera en stooor hög med papper.
Känner så igen mig! Tänker ofta att det är ju inget fel på mig, jag är bara besvärlig och en bluff. Samtidigt är diagnos en förklaring, och när professionella tycker att man har det och medicin har en del effekt så känns det lite lugnande också. Men tvivlet försvinner aldrig helt...
ÅH NEEEJ!!! vilken påminnelse det blev till mig nu. Måste också sortera papper, men hade visst förträngt det tills nu..... blä.... Men tack ändå, tråkigt göromål, men nödvändigt. Och man brukar ju bli väldigt nöjd efteråt. Kram!
Hej vännen, håller absolut med dig; diagnoser kan trots allt förklara beteenden, tänkande osv jättemycket. Att bli medveten är både skrämmande och befriande. på en och samma gång.
Tack för att du visade igenkänning i mitt klet-inlägg, det betyder massor. Just när man skriver ner det man faktiskt gör så känns det helt absurt, men det är ju precis så smutsig som sjukdomen är. Allt den får en att göra.. herregud!
Hoppas pappersrenset gick bra:) Kram Jenny
