frokenlejon

Längesen sist men har inte klarat av att starta datorn.
Maten går åt h-vete rent ut sagt.
Efter att i över en och en halv vecka hetsat konstant och de fyra sista av de dagarna kräkt mig blå i ansiktet så gick det inte längre.
I måndags kväll/natt slog det över och jag sov knappt nått och när jag vaknade var jag helt knäckt av ångest och över allt jag ätit och kräkts. Så jag tog en atarax, ringde mig sjuk (igen) och sov bort hela dan, var slumrandes vaken vid några tillfällen men ville bara sova.
Sedan dess har jag varit livrädd för mat, vågar knappt äta något alls, vågar inte handla, tänker konstant tom ännu mer än innan på mat vilket gör mig ännu mer rädd.
Idag på kvällen åt jag en rätt ok middag sallad med mkt grönt, nötter och skinka och trots att det gått över tre timmar sedan jag åt så står det mig fortfarande upp i halsen och ger mig panikkänslor. Livrädd för att tappa greppet om maten samtidigt som jag bara längtar till att få slappna av. Är så spänd i hela kroppen av all kontroll att jag blir helt matt i musklerna.
Är på uselt humör, irriterad och arg på allt känns det som, tom min psykolog fick sin del av kakan igår så nu går jag och nojjar mig över att hon inte ska vilja träffa mig mer och det kändes som jag pratade alltför mkt hos sjukgymnasten idag så nu nojjar jag över det också.

Skulle bara vilja sova bort denna helg, samtidigt som jag har stimm i kroppen som gör att jag vill ut, bort, shoppa, köra bil fort, springa (eller nej inte springa kanske...).
Hade jag bara kunnat göra som jag velat i helgen utan press så hade det känts mkt bättre men nu har vi planer med kören både imorn och på söndag... Imorn ska vi paddla och sen ut och äta och det kan man ju inte dra sig ur för då står ju ngn själv med en kanot. Men har i af bestämt mig för att köra så att jag kan komma hem på kvällen och sova i min egen säng.
Och sen på söndag är det sjungande som gäller.
Men känns som sagt bättre sen jag bestämt mig för att köra, visst hade det varit gott med några glas vin men för min psykiska hälsas skull är det nog bättre om jag tar mig hem.

Oj oj långt inlägg förstår absolut om ni slutat läsa för länge sedan men allt behövde få komma ut.
stor kram