Svordomar i massor
Sa ju det att det kändes som om att jag gått upp i vikt i stället för ner........ FAAAAAN.
Vägde mig iof på en våg till salu på loppis kan ju alltid hoppas att den var inlämnad pga att den visade fel, dvs FÖR MKT!!! Men i min hjärna tror jag ju inte på det utan tror bara på att jag gått upp ett helt jävla kilo när jag varit MAGSJUK!!!!!! Hallå jag har varit magsjuk och knappt ätit något över huvud taget.
Och vad gör jag då åt detta? Vad tänker jag då? Givetvis att nu e det redan förstört så då kan jag lika gärna fortsätta bli ännu fetare och äckligare och smäller i mig en hel påse maränger, 0,5 l glass och 100 gram choklad. Ok inga hysteriska hetsmängder eller överätning men när man knappt ätit något på 5 dagar så känns det ofantligt mkt. Och nu sitter jag här, vill absolut inte kräkas då magen e superkänslig just nu, har inte tillräckligt med ork eller kraft att springa av mig det utan ligger i sängen helt apatisk (ok liten överdrift) och förbannar mig själv. Får jävlar i mig iaf göra en jävla massa situps iaf.
Ber så hemsk mkt om ursäkt för alla svordomar men just nu känns hela mitt inre som en stor svordom som skriker.
edit: har ju förresten börjat läsa Bulimibibeln (äntligen) men klarade bara några sidor idag, väldigt träffande och bra än så länge
Och det är ju just därför du inte skall väga dig, vännen. Jag skall inte säga något, jag gör ju likadant själv. Men det gör ingen av oss något gott. Du vet det förstås redan, men viktuppgången beror säkert bara på vätskesamling. Och man väger olika mycket olika tider på dygnet.
Överätningen var säkert jobbig för din utsvultna mage, men kaloriinnehållet behöver du däremot inte bekymra dig för, se det som lite kompensation för din ofrivilliga svältperiod.
Kram
Jo, det är lätt att vara klok när det gäller andra. Men själv gjorde jag samma misstag som du i morse och ställde mig på vågen. Ett kilo upp sedan vägningen för knappt en vecka sedan. Givetvis snurrar kompenseringstankarna vilt i huvudet. Men lyckligtvis(?) är jag ensam med barnen idag och kommer inte att orka svälta mig. Kanske skall trotsa äs och ta med dem och köpa glass.
Hoppas det känns lite bättre idag, både fysiskt och psykiskt!
Ja, Bulimibibeln har jag som en bok att återkomma och slå i :) Extremt bra och intressant om vad som händer rent kemiskt i skallen på en sån som vi. Kan rekommendera dig att be dina anhöriga att läsa den också. Min kille fick lite av en uppenbarelse när han läste den; "Men det är ju du rakt av!!" Jag kände verkligen igen mig i beskrivningarna av den typiska bulimikern; som haft en massa destruktiva förhållanden och som ständigt letat kickar... Är fortfarande sån...
Ett litet Ps. Jag har inte ställt mig på en våg på säkert tio år. Vågen är lurig och jävligt opålitlig eftersom den inte talar om för en hurpass mkt muskelmassa man har etc... Muskler väger ju mer än fett... Använd måttband eller kläder som måttstock för din storlek istället; mycket mindre ångestframkallande!
