Orkar inte med ett nytt år
Jobbigt som faan med maten... kan inte sluta tänka på den. Ätit mig mer än mätt på middagsmaten men vill bara ha mer, inte mat utan snask, kakor, kaksmet, bullar etc. Tar mjölk, kellogs och russin men hur mkt tillfredställelse ger det på en skala? Känner dessutom att en magkatarr ligger och pyr och då vill jag ännu mer äta hela tiden för att slippa känna mig illamående.
Ångesten, oron och motviljan över nyår släpper inte taget utan blir mer och mer tydlig. Mörka farliga tankar smyger sig på. Perfekt tillfälle, orkar inte med ett nytt år. Vill inte...
Nej nej nej! Bort med de tankarna!!! Jag vill ha dig kvar nästa år också. Jag tänker inte säga något hurtfriskt om att allt nog blir bättre nästa år. Men jag tänker fortsätta kämpa och jag vill ha dig med i den kampen. Om du skall ge ett nyårslöfte i år så är det att fortsätta att stå emot de tankarna. Jag tillåter inte det!
Och jo, jag vet. Det är bara så svårt att få ihop det med bilden jag har av mig.
En stor kram till dig!
Det svåra med jul och nyår är ju att man förväntas vara så glad och att alla andra verkar vara det. Därför är de helgerna så svåra att komma igenom när man mår dåligt och allt inte är perfekt.
Kram!
Inte kul att du känner igen dig i mitt inlägg. Ensamhet kan vara värre än vilken sjukdom som helst. Alla behöver vi närhet och kärlek för att orka leva. Jag saknar det såå. Men samtidigt vill jag inte att nån ska ta i mig =/
Försök att inte ha några förväntningar eller krav på nyår. Va dig själv. Ledsen, glad, arg eller vad du känner. Man behöver inte vara glad o gå på fet o grejer för att det är nyår. Gör sånt DU mår bra av vännen!
Sänder dig en varm kram
Känner igen mig.. Varför fira glädje över ett nytt år, när tankarna bara skriker att de inte vill, inte vill ha det så här ännu ett år, att jag inte vill leva 2012. Det är förbjudet att säga så, men det är så det känns!
Varför kan ingen ge en garantier på att 2012 kommer bli året då allt börjar lätta, då jag träffar mannen i mitt liv, blir gravid, får leva harmoniskt och utan ångest, får leva i fred med min kropp och psyke, få känna att det är meningen att jag ska finnas. Men vi kan inget annat göra än att fortsätta andas, ta en dag i taget, gråta våra tårar istället för att skada, våga känna istället för att fly!
År 2012 kan fortfrande bli det året, men bara om vi finns kvar och väntar!
Kram!
Håller med Anni på alla punkter!
<3<3<3<3<3
Kram
kram på dig
