frokenlejon

Människor är inte till för att söka stöd hos eller lita på.
Människor är till för att göra en besviken.

Lägger upp planer för en total matorgie i helgen, har skrivit en lååång inköpslista och lääängtar. Känner verkligen hur jag håller på att falla tillbaka i ätträsket igen. Lat, vill ingenting, tvingar mig runt promenaderna, hittar på ursäkter för att slippa göra situps. Gör allt fortfarande men känner riktigt i kroppen hur den inte vill vara med längre, den vill bara äta och äta. Problemet och ja det är ett problem, är att jag knappt vågar kräkas då jag redan är på gränsen till magkatarr men kanske det går om jag börjar med omeprazol redan nu.
Tagit en Stlnoct vid 8 varje kväll nu denna vecka för att slippa låta dagen vara längre, är bara för jobbigt att fortsätta. Vad ska man göra av dagen om man inte får äta och redan varit ute på promenad, gjort alla övningar och duschat? Risken är bara att man äter något om man är uppe längre.

Känner mig extra fet just nu säkert pga av att jag har mens och säkert binder vätska men det bryr sig inte personen i spegeln om, den bara dömer utifrån vad den ser och det är fläsk ochdå känns det som om jag lika gärna kan skita i allt och bara förstöra, spelar ändå ingen roll är fortfarande fet efter att ha gått ner en massa kilo.

Ska träffa min läkare imorn, kryss i taket, och har tänkt läsa upp ett brev jag skrivit till honom om hur jag upplever honom och även ställa frågan hur min sk "behandlingsplan" ser ut. Det är ju inte så att jag kännt av någon effekt av alla mediciner precis.

Riktig bitterfitta idag men längtar till helgen iaf med allt vad det innebär, bara jag och en massa skit...