frokenlejon

På kvällen i sängen tänker jag, aldrig mer, aldrig nånsin mer, skall sluta äta, hur svårt kan det vara att bli anorektisk.
På morgonen kommer jag inte upp förrän för sent, snoozar och ställer om klockan flera gånger om bara för att jag inte orkar ta tag i en ny dag igen.
Kommer upp och tänker men idag ska allt börja om, idag ska det inte gå över styr, är inte sugen, visst kan jag vara stark. Äter frukost och kör till jobb och fungerar någon timme innan fantasierna och tankarna kommer. Mat mat mat, vad är jag sugen på vad ska jag äta ikväll, vad ska jag handla.
Hör en liten liten röst långt borta som skriker att nej nej nej inte idag, stå upp för dig själv, ta hand om dig själv men hör henne inte, ignorerar henne är fullt upptagen med kvällsplaner.
Äter mellis, lunch och em-mellis och slutar jobb och kör och handlar och avslutar kvällens äckliga intag med att i panik slänga alla rester. Och eftersom jag inte gör något som helst för att kompencera för tillfället så ligger jag här nu i sängen igen med äckligt svulstig kropp och gravidmage (ser det ut som) och tänker aldrig aldrig mer...

Och idag som ändå varit en helt ok dag för övrigt, inte så fasligt mycket på jobb och en arbkamrat vabbade idag vilket var ganska skönt tyckte jag, kände mig på gott humör på jobb. Men ändå så kan jag inte hitta, vill jag inte hitta styrkan att stå emot.